Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om dels ändring av 24 kap. 3 § strafflagen, dels ock skrivelse till Kungl. Maj.t angående utredning och förslag i fråga om inskränkning i rätten att plocka skogsbär å annans mark.

1913-04-26 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1913:60, Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om dels ändring av 24 kap. 3 § strafflagen, dels ock skrivelse till Kungl. Maj.t angående utredning och förslag i fråga om inskränkning i rätten att plocka skogsbär å annans mark.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 60.

Nr 60.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 26 april 1913.

» » si Andra kammaren den 26 april 1913.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner

om dels ändring av 24 kap. 3 § strafflagen, dels ock

skrivelse till Kungl. Maj.t angående utredning och förslag

i fråga om inskränkning i rätten att plocka skogsbär

å annans mark.

(Lagutskottets utlåtande nr 18.)

Till Konungen.

Vid innevarande års Riksdag bär av enskilda motionärer hemställts

dels om sådan ändring av 24 kap. 3 § strafflagen, att den i detta lagrum

meddelade straffbestämmelsen komme att omfatta jämväl olovligt

tagande av skogsbär å annans mark, dels ock om skrivelse till Eders

Kungl. Maj:t angående utredning och förslag om inskränkning i rätten

att plocka skogsbär å annans mark.

Under det att ännu för icke lång tid tillbaka med full sanning

kunde sägas, att tillgodogörandet av de vilda bären för jordägaren i stort

sett saknade egentlig betydelse och ej heller i någon vidare omfattning

ägde rum, har erfarenheten från den senaste tiden allt klarare ådagalagt,

att förhållandena i detta hänseende numera äro helt andra. Uppmärksamheten

har i högre grad än förr riktats på skogsbärens, särskilt lingonens

värde, och den ökade användning, dessa bär funnit både inom och utom

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 60.

11

landet, har åt försäljare av desamma berett en avsevärd och inkomstbringande

marknad. Avsättningen bar från vissa delar av landet blivit

alltmera betydande, och av åtskilliga tecken att döma kan densamma förväntas

bliva ytterligare ökad. Frågan äger sålunda icke allenast en vida

större betydelse än förr ur den enskilda hushållningens synpunkt, utan

den har därjämte erhållit en ganska vittgående nationalekonomisk innebörd.

Sedan på denna grund torde densamma vara förtjänt av statsmakternas

allvarliga beaktande.

I vårt land har den rådande uppfattningen förr tämligen enstämmigt

varit den, att de vilt växande bären utgjorde sådana naturalster, vilka

envar ägde att tillgodogöra sig. Den utredning i frågan, som föreligger

i den av lagberedningen den 9 oktober 1909 till Eders Kungl. Maj:t

avlämnade tredjedelen av förslaget till ny jordabalk, och än mer de

ifrågavarande motionerna samt däri åberopade uttalanden och petitioner

utvisa emellertid nogsamt, att nämnda uppfattning, åtminstone i de sydligare

delarna av landet, där skogsbären tilläggas ett jämförelsevis högre

värde, är på väg att förändras i riktning mot ett starkare hävdande av

jordägarens anspråk på att skogsbären tillkomma honom i likhet med

andra alster av hans jord, samt att han fördenskull bör äga att utan

intrång av andra tillgodogöra sig desamma. Gentemot detta jordägarens

intresse ställer sig den hittills härskande uppfattningen allt mer och mer

såsom en motsats. Denna motsättning i intressen h^r blivit skärpt i

samma mån som tillgodogörandet och försäljningen av skogsbären blivit

ett betydelsefullt och lönande förvärv. Särskilt sedan sammanslutningar

bildats för export av lingon och jämväl enskilda företagare börjat i stor

skala uppköpa skogsbär, har bärplockningen för ett stort antal personer

givit en god och jämförelsevis lätt förvärvad inkomst. För de jord
ägare,

vilka själva vilja tillgodogöra sig bären å sin mark, hava härigenom

uppstått allvarliga hinder och svårigheter att göra detta, så

mycket mera, som de själva vid tiden för bärplockningen äro sysselsatta

med sädesskördens inbärgande och därför lätt bliva i fråga om bärskörden

förekomna av andra. Särskilt torde detta gälla en stor del

smärre jordägare, för vilka bär- och i all synnerhet lingonskörden representerar

ett jämförelsevis större värde. Härtill kommer, att genom det

sätt, varpå bärplockningen mången gång bedrives, obehag och skada av

olika slag förorsakas. Yissa uttalanden, som bifogats motionerna, bära

nogsamt vittne härom, och även eljest har från skilda delar av landet

försports klagan häröver. Ej minst har klagan riktat sig emot den

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 60.

åverkan, som vid bärplockning av nu antydda slag mången gång övas

på skogen, och den fara, som särskilt uppstår för skogssådd eller skogsplantering,

som verkställts å marker, där skogsbär finnas.

Vid nyss antydda förhållanden ligger det nära, att en stark missstämning

kan uppkomma mellan å ena sidan jordägarne eller jordinnehavarne

och å andra sidan dem, som vilja plocka bären å deras ägor

samt därvid allenast förmena sig vara i sin goda rätt. Konkurrensen

om bären antager former, vilka icke kunna anses förenliga med god

ordning. Förhållandena kunna, såsom en del av de anförda exemplen

giva vid handen, bliva hart när olidliga. — Det må slutligen ej heller

förbises, att denna konkurrens framkallar en tävlan att först eller i

största mängd komma åt bären, vilken kan verka förstörande för ett

rätt ekonomiskt tillgodogörande av denna inkomstkälla.

Riksdagen har genom vad sålunda anförts funnit det ådagalagt, att

denna frågas ordnande på lagstiftningens väg är en angelägenhet av

obestridlig vikt, för vilken Riksdagen ej bör underlåta att nu påkalla

Kungl. Maj:ts uppmärksamhet.

Vid övervägande av de åtgärder, som härvid böra ifrågakomma, har

Riksdagen icke ansett en omedelbar ändring i strafflagens 24 kap. av

ovanangivna innebörd kunna förordas. Det torde till en början vara

omöjligt att utan vidare införa ett straffskydd mot tagande å annan mark

av skogsbär i allmänhet; detta skulle utan tvivel komma i alltför stark,

strid mot den ännu gällande uppfattningen om det lovliga i att tillgodogöra

sig särskilt vissa slag av dylika bär. För stora delar av vårt

land skulle dessutom en dylik straffbestämmelse visa sig hart när omöjlig

att genomföra och, om den det kunde, verka stor och väsentlig

skada. Tvivelaktigt kan väl ock vara, vilka bär som fallande under

beteckningen »skogsbär» skulle vara inbegripna under ett dylikt straffskydd.

Men för övrigt synes frågan icke kunna lösas allenast genom

införande av en straffbestämmelse. På sätt lagberedningen i sitt ovan

berörda betänkande framhållit, torde grundvalen för en lagstiftning i

detta ämne böra utgöras av civilrättsliga lagbud, till vilka därefter för

beredande av erforderlig effektivitet eu straffbestämmelse kunde anknytas.

Det av lagberedningen utarbetade i dess ovanomförmälta del av förslaget

till jordabalk intagna utkast till lagbestämmelse i ämnet torde

emellertid, även om vad som föreslagits under vissa förhållanden kunde

vara lämpligt, icke, med den utveckling förhållandena tagit, vara ägnat

att för ägare eller innehavare av marker, där skogsbär växa, medföra det

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 60 13

skydd mot ett obehörigt borttagande av dessa bär, vartill de kunna vara

berättigade. Mycket ofta torde dessa marker, även å egendomar av

mindre omfattning, vara belägna så långt från själva gården, att ett fridlyst

område av den omfattning lagberedningen föreslår icke skulle i

detta hänseende vara av någon större betydelse. Huruvida eu rätt bör

stadgas för jordägarna att utan avseende på belägenheten för bärplockning

av allmänheten fridlysa visst område å sin egendom eller i annan

dylik form, lärer böra bliva föremål för undersökning. Likaså lärer vid

undersökningen böra övervägas, huruvida åt lokala myndigheter må

kunna uppdragas att för vissa orter efter förefallande behov inom i lagen

medgivna gränser meddela bestämmelser.

Överhuvudtaget synes det Riksdagen icke möjligt att i frågans nuvarande

läge angiva det eller de sätt för dess lösning, som framför andra

böra sökas, utan lärer detta kunna framgå först efter omsorgsfull prövning

såväl av de förslag, som redan föreligga, som av de uppslag, vartill

den senaste tidens erfarenhet kan föranleda.

Yad som vid en dylik lösning särskilt framträder såsom förorsakande

svårigheter äro de högst olikartade förhållanden, som i detta

hänseende råda inom skilda landsdelar. Under det att behovet av en

lagstiftning i detta ämne i södra och mellersta delarna av vårt land

gjort sig mer eller mindre starkt gällande, torde för de nordligare trakterna,

i all synnerhet de tre nordligaste länen, ett motsvarande behov

knappast förefinnas. Men även i övriga delar av landet lära förhållandena

vara ganska olika på olika orter. Härtill måste uppenbarligen vid

den undersökning, som anordnas, tagas nödig hänsyn, så att den blivande

lagstiftningen bliver anpassad efter olika trakters olika förhållanden och

behov samt icke på något håll sträckes längre, än nödvändigheten kräver.

Enligt Riksdagens mening bör nämligen såsom ett allmänt önskemål

uppställas, att lagstiftningen på samma gång den söker åt jordägarna

bevara den rätt att tillgodogöra sig de å hans mark växande skogsbären,

som skäligen böra anse tillkomma honom, och avlägsna de olägenheter,

den nuvarande obegränsade friheten i förevarande hänseende visat

sig medföra — måtte, allt framgent, särskilt med hänsyn till den fattigare

befolkningens behov, där det kan medgivas utan större förfång för

jordägaren, bibehålla den möjlighet att tillvarataga vilt växande bär å

annans mark, som av ålder ansetts tillkomma en var. Med hänsyn härtill

bör enligt Riksdagens mening särskild varsamhet iakttagas vid införande

av nya bestämmelser på förevarande område.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Riksdagens skrivelse Nr 60.

Med stöd av vad sålunda anförts får Riksdagen hemställa, att Eders

Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning, huruvida och i vilken

omfattning ägare och innehavare av jord må kunna beredas skydd mot

tillägnande av å deras mark växande vilda bär, samt därefter för

Riksdagen framlägga förslag till lagstiftning i ämnet.

Stockholm den 26 april 1913.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.