Skrivelse till Konungen, angående Kungl. Djurgårdens bevarande i största möjliga utsträckning såsom naturlig park.
1913-05-03 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1913:69, Skrivelse till Konungen, angående Kungl. Djurgårdens bevarande i största möjliga utsträckning såsom naturlig park.
Dokumentets text
10
Riksdagens skrivelse Nr 69.
Nr 69.
Uppläst och godkänd i Första Kammaren den 3 maj 1913.
» » »i Andra kammaren den 3 maj 1913.
Riksdagens skrivelse till Konungen, angående Kungl. Djurgårdens
bevarande i största möjliga utsträckning såsom naturlig
park.
(Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 17.)
(Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 5.)
Till Konungen.
Uti en inom Riksdagen väckt motion kar gjorts framställning om föranstaltande
av åtgärder för att Kungl. Djurgården vid Stockholm i så stor
utsträckning som möjligt bibekölles såsom naturlig park samt att för detta
ändamål utredning snarast möjligt verkställdes för fastställande av en lämplig
gräns för de områden därav, som borde såsom park för all framtid
bevaras.
En storstads behov av öppna parker till motvikt mot den sammanpackade
befolkningens mer eller mindre ohygieniska liv är numera allmänt
erkänt. I Djurgården äger Stockholms befolkning tillgång till en
naturpark av säregen skönhet och enastående behag. För denna befolkning
är det därför av utomordentligt intresse, att dessa skatter åt densamma
bevaras. Men det är givetvis därjämte även av stort intresse för
hela vårt land, att Sveriges huvudstad i all framtid omgives av en väl
bevarad ursprunglig natur av utpräglad svensk typ.
11
Riksdagens skrivelse Nr 69.
Riksdagen vill emellertid i samband härmed framhålla, att det speciella
intresset för Djurgårdens bevarande i orubbat skick enligt Riksdagens
mening ej lär få mer än nödvändigt är inkräkta på Djurgårdens
egenskap av att vara Stockholms befolknings främsta tillflykts- och rekreationsort.
I denna sin egenskap är nämligen Djurgården så intimt förenad
med vår huvudstads historia, att ingen svensk önskar, att den traditionen
skall brytas, utan att Djurgårdens minnesrika platser i sitt ursprungliga
skick skola bevaras till glädje och nytta även för kommande generationer
av vår huvudstads och vårt lands befolkning.
Vid övervägande av, i vad mån ett förverkligande av de i motionen
uttalade önskemålen kan låta sig göra, synes, vad södra Djurgården beträffar,
grundad anledning finnas att hoppas, att den fara, som här en
tid tycktes hota i form av tomtupplåtelser till villabyggnader, nu är förbiEnskild
besittningsrätt till delar av eu offentlig parks område är naturligen
synnerligen olämplig och bör så mycket som möjligt undvikas, då eu folkparks
alla vackra platser böra vara för den stora allmänheten tillgängliga,
och synes detta krav å södra Djurgården bliva alltmer beaktat, vilket
framgår jämväl därav att nya vägar anläggas och strandpromenader framdragas
på förut avstängda områden.
Vidkommande härefter norra Djurgården så uppträda här starka och
å sin sida berättigade intressen hotande mot detta områdes bevarande som
öppen park. Såväl statsverkets ekonomiska intresse av tomtförsäljningar
som expansionsbehovet hos statens till huvudstaden förlagda institutioner
hava givit anledning till inkräktningar på parkområdet, som, i och för sig
förklarliga, dock giva full aktualitet åt det av motionären framförda spörsmålet.
Då enligt Riksdagens förmenande visserligen betydliga delar av
norra Djurgården, men dock på långt när icke hela dess område, böra
ekonomiskt exploateras, synes Riksdagen därför starka skäl föreligga att
överväga, vad som lämpligen bör bibehållas som park och vad som kan
upplåtas till andra ändamål.
Om således Djurgårdens bibehållande i största möjliga grad såsom
park i sin nuvarande utsträckning framstår såsom önskvärt för Riksdagen,
må å andra sidan framhållas, att då, såsom också av vad ovan anförts
framgår, detta önskemåls förverkligande skulle i främsta rummet komma
att innebära ett tillgodoseende av Stockholms stads befolknings intressen,
staten till gengäld för sin underlåtenhet att exploatera ifrågavarande markområden
med fog kan göra anspråk på att vid kommande eventuella mellanhavanden
med Stockholms stad röna största tillmötesgående från stadens sida.
12
Riksdagens skrivelse Nr 69.
På grund av vad sålunda anförts och under hänvisande i övrigt till
innehållet uti tvenne för Riksdagen tillgängliga, i den ordning 46 § riksdagsordningen
föreskriver, införskaffade yttranden från Riksmarskalksämbetet
och intendenten för Ivungl. Djurgården, får Riksdagen, under uttalande
av den önskan, att Ivungl. Djurgården vid Stockholm i så stor utsträckning
som möjligt bibehålies såsom naturlig park, anhålla, att utredning
måtte verkställas, så att snarast möjligt eu lämplig gräns kunde fastslås
för de områden, som borde såsom park för all framtid bevaras.
Stockholm den 3 maj 1913.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm, A.-B. Fahlcrantz’ Boktryckeri, 1913.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.