Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 6, 7, 8 och 26 §§ i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897-

1913-04-30 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1913:70, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 6, 7, 8 och 26 §§ i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897-

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 70.

1

Nr 70.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 29 april 1913.

„ „ „ i Andra kammaren den 30 april 1913.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse

av 6, 7, 8 och 26 §§ i lagen för Sveriges riksbank den

12 maj 1897-

(Bankoutskottets utlåtande nr 30.)

Till Konungen.

I en till Riksdagen den 21 februari 1913 avlåten proposition, nr

93, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bi lågt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

Riksdagen att antaga här nedan intagna förslag till lag angående

ändrad lydelse av 6, 7, 8 och 26 §§ i lagen för Sveriges riksbank den

12 maj 1897.

F ö r s 1 a g

till

lag angående ändrad lydelse av 6, 7, 8 och 26 §§ i lagen

för Sveriges riksbank den 12 maj 1897.

6§-

Riksbanken äger att utgiva sedlar till det belopp, som motsvaras

av dubbla summan av riksbankens metalliska kassa, så beräknad, som

i 8 § sägs, samt därutöver till ett belopp av etthundratjugufem miljoner

kronor.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 14 samt. 26 käft. (Nr 70-72.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

“Riksdagens skrivelse Nr 70.

i §•

Riksbankens utelöpande sedlar skola till den del de överstiga

bankens metalliska kassa motsvaras av följande tillgångar sammanräknade:

a) lätt säljbara utländska statspapper;

b) statens, allmänna hypoteksbankens och konungariket Sveriges

stadshypotekskassas obligationer ävensom andra inhemska obligationer,

som noteras å utländsk börs;

c) på utrikes ort nedsatt eller under transport därifrån varande,

mot sjöfara försäkrat guldmynt eller omyntat guld;

d) silvermynt enligt lagen om rikets mynt;

e) växlar, betalbara inom eller utom riket;

fj hos bank eller bankir på utrikes ort i räkning innestående, inom

sex månader till betalning förfallna medel, efter avdrag av riksbankens

skuld i dylik räkning.

8§-

Såsom riksbankens metalliska kassa skall beräknas allt riksbanken

tillhörigt och inom landet befintligt svenskt och utländskt guldmynt

samt omyntat guld. Metalliska kassan må ej bibehållas vid lägre belopp

än sjuttiofem miljoner kronor.

26 §.

Av riksbankens-------------ånyo vidtaga.

Riksbanken skall innehava minst ett belopp, som motsvarar reservfonden,

i följande tillgångar:

a) lätt säljbara utländska statspapper;

b) växlar betalbara utom riket;

c) hos bank eller bankir på utrikes ort i räkning innestående,

inom sex månader till betalning förfallna medel, efter avdrag av riksbankens

skuld i dylik räkning;

åliggande det fullmäktige att, i händelse dessa tillgångar någon

gång nedgå så att de tillsammans ej motsvara reservfonden, så fort

sig göra låter, ånyo uppbringa dem till ett mot reservfonden svarande

belopp.

Såsom av statsrådsprotokollet inhämtas, är den kungl. propositionen

föranledd av eu utav fullmäktige i riksbanken hos Eders Kung!.

Maj:t gjord framställning i ämnet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B

Bilisdagens skrivelse Nr 70.

Vad först angår förslaget om ändrade bestämmelser rörande den

på guldkassan vilande sedelutgivningen (6 §), anser Riksdagen detsamma

vara grundat på goda skäl och har därför icke något att erinra

mot bifall till framställningen i denna del.

Vidkommande de föreslagna bestämmelserna rörande den supplementära

sedeltäckningen (7 §), har Riksdagen icke i allo kunnat ansluta

sig till det framlagda förslaget.

Bland de tillgångar, som skola utgöra supplementär betäckning,

upptager paragrafen i mom. a) lätt säljbara utländska statspapper samt

i mom. b) statens och vissa andra inhemska obligationer. Riksdagen

har ansett sig böra besluta den förändring i avfattningen av ifrågavarande

moment, att ur det förra ordet »utländska» uteslutes, varigenom

detta moment kommer att omfatta statspapper, såväl inhemska som utländska.

Vid sådant förhållande torde ur nästföljande moment ordet

»statens» kunna utgå såsom obehövligt.

Enligt förslaget skulle vidare silvermynt enligt lagen om rikets

mynt få inräknas i den supplementära sedeltäckningen. I detta avseende

hava fullmäktige i riksbanken anfört, att, då riksbanken enligt

§ 18 i lagen om rikets mynt vore berättigad att i den eller de statens

kassor, som Konungen bestämmer, vid anfordran erhålla svenskt skiljemynt

utväxlat mot guldmynt eller riksbankens sedlar, ifrågavarande

silvermynt kunde sägas representera en riksbankens fordran på statsverket.

Före antagandet av 1897 års lag gällde, att såsom metallisk kassa

skulle beräknas icke blott guldmynt och omyntat guld utan ock i Sverige,

Norge och Danmark jämlikt 1873 års myntkonvention präglat silvermynt,

icke överstigande en femtedel av metalliska kassan i dess helhet. Bestämmelsen

om silvermynts inräknande i den metalliska kassan upphävdes

i sammanhang med antagandet av ny lag för Sveriges riksbank,

och anfördes i vederbörande statsrådsprotokoll till stöd härför, att, då

riksbanken vore pliktig att med guld inlösa sina sedlar, det syntes

mindre egentligt att bland den metalliska kassan inräkna silvermynt,

vars metallvärde icke uppginge till hälften av dess prägelvärde. Ur

principiell synpunkt ansågs icke heller silvermyntet väl försvara sin

plats bland de tillgångar, som skulle utgöra den supplementära sedeltäckningen,

och då det syntes departementschefen angeläget, att grunderna

för riksbankens sedelutgivningsrätt fastställdes så, att de icke

lämnade rum för anmärkning, ansåg departementschefen riktigast att

taga steget fullt ut genom att från de valutor, som finge utgöra underlag

för sedlarna, alldeles utesluta silvermyntet, helst någon avsevärd

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 70.

olägenhet för riksbanken icke syntes därigenom uppstå. Riksdagen

ansluter sig för sin de! helt till den av departementschefen i omförmälda

statsrådsprotokoll sålunda uttalade uppfattningen och har därför funnit

sig böra besluta, att den ifrågavarande bestämmelsen utgår ur paragrafen.

Mot propositionen i övriga delar har Riksdagen icke haft något

att erinra och finner sig fördenskull böra bifalla densamma.

Åberopande vad sålunda anförts får Riksdagen meddela, att Riksdagen

bifallit Eders Kung]. Maj:ts förevarande proposition, dock att 7 §

erhållit följande förändrade lydelse:

Riksbankens utelöpande sedlar skola till den del de överstiga

bankens metalliska kassa motsvaras av följande tillgångar sammanräknade:
a)

lätt säljbara statspapper;

b) allmänna hypoteksbankens och konungariket Sveriges stadshypotekskassas

obligationer ävensom andra inhemska obligationer, som

noteras å utländsk börs;

c) på utrikes ort nedsatt eller under transport därifrån varande,

mot sjöfara försäkrat guldmynt eller omyntat guld;

d) växlar, betalbara inom eller utom riket;

e) hos bank eller bankir på utrikes ort i räkning innestående,

inom sex månader till betalning förfallna medel, efter avdrag av riksbankens

skuld i dylik räkning.

Stockholm den 30 april 1913.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.