Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Riksdagens år 1912 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1911.

1913-05-16 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1913:81, Skrivelse till Konungen, i anledning av Riksdagens år 1912 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1911.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 81.

1

Nr 81.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 16 maj 1913.

» » » i Andra kammaren den 16 maj 1913.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Riksdagens år

1912 församlade revisorers berättelse angående verkställd

granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders

tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1911.

(Statsutskottets utlåtande nr 32.)

Till Konungen.

Efter prövning av vad Riksdagens nästlidet år församlade revisorer

rörande verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders

tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1911 uti avgiven berättelse

anmält samt vederbörande förvaltande verk och myndigheter uti däröver

avgivna förklaringar hos Eders Kungl. Maj:t andragit, får Riksdagen

i nedan nämnda ärenden anföra följande.

Domänstyrelsen.

Beträffande domänstyrelsen hava revisorerna anfört följande:

»I det betänkande norrländska skogsvårdskommittén den 16 mars

innevarande år avgav ägnade densamma (sid. 233—242) en ingående

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 11 sand. 30 käft. (Nr 81.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens skrivelse Nr 81.

kritik åt statens skogsbokföring, sådan densamma äger ruin bos ortsförvaltningarna.

Efter en redogörelse för nu gällande föreskrifter i berörda

avseende fastslog kommittén som en uppgift för bokföringen i

fråga icke blott att redovisa de penningmedel, som krävas för förvaltningen

eller genom densammas bedrivande inflyta till revirens kassor,

samt att meddela uppgift om de kvantiteter virke, som utsynas och avverkas,

utan ock att lämna en klar och fullständig bild av drift-resultatet.

Vid den granskning kommittén underkastade den lokala skogsbokföringen

för att tillse, i vad mån den fyllde dessa fordringar, konstaterade kommittén

genom talrika exempel bland annat: att den nuvarande bokföringen

ej ådagalägger, om ett slutfört arbete lämnat vinst eller förlust, att de

av domänstyrelsen i särskild P. M. angående skogs tjänstemännens årsredogörelser

föreskrivna uppgifterna beträffande driftkostnader och nettobehållning

för sågning, kolning och upphugget virke på grund av bokföringens

art bliva icke allenast omöjliga att kontrollera till riktigheten

utan även mindre tillförlitliga, då primäruppgifterna för desamma icke

framgå ur ett efter fasta principer ordnat räkenskapsväsen, att beträffande

avkastningen av kronans inköpta skogsmarker redogörelserna härför

ej tydligt utvisa, huruvida varje affär, genom vilken ett skogsområde

inköpts, burit sig eller icke, att virkesbokföringen, såsom förd på flera

ställen i revirens handlingar, saknar översiktlighet, att det för närvarande

av samma bokföring är omöjligt att se, huru stor behållningen

av upphugget virke vid årsskiftet är å ett revir, där staten själv helt

eller delvis utför avverkningen, samt att förhållandet är detsamma beträffande

tillgången av förädlat virke o. s. v.

Då emellertid norrländska skogsvårdskommittén begränsat sin

granskning av statens skogsbokföring till ortsförvaltningarna, hava revisorerna

ansett nödigt att ägna särskild uppmärksamhet åt den centrala

skogsbokföring, som verkställes av domänstyrelsen. Det har därvid visat

sig, såsom helt naturligt med hänsyn till primärräkenskapernas ofullständighet

kunde förväntas, att domänstyrelsens räkenskapsväsen lider

av samma brister som ortsförvaltningarnas. Det finnes sålunda ingen

möjlighet att av domänstyrelsens räkenskaper avläsa det ekonomiska

resultatet av verkets affärsdrift, eller att erhålla exakt kännedom om

inneliggande virkeslager eller utstämplade skogar. Ur affärsmässig synpunkt

måste domänstyrelsens räkenskapsväsen betecknas som synnerligen

otillfredsställande, och, sedan domänstyrelsen från och med innevarande

års början, även med avseende på riksstatens uppställning och rikshuvudbokföringen

erhållit karaktären av ett statens affärsverk, vill det

synas revisorerna oundgängligt, att en genomgripande omläggning av

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 81.

skogsbokföringen kommer till stånd i syfte att vinna reda och överskådlighet

i densamma, så att den så väl i sin helhet som i enskildheterna

lämnar en fullständig och klar bild av driftresultatet av statens skogar.

Domänstyrelsen har emellertid under sin förvaltning, utom statens

skogar, även statens jordbruksdomäner samt de under nionde huvudtiteln

fortfarande till styrelsen utgående anslagen för uppehållandet av

skogsundervisningen. Därjämte handhaver domänförvaltningen även

andra statsuppgifter, såsom skogsstatens befattning med enskilda skogar,

för vilken avgifter inflyta till domänstyrelsen, anslaget till reglering av

flottleder in. m.

Att ett ordnat och översiktligt räkenskapsväsen för även dessa

grenar av domänstyrelsens förvaltning bör komma till stånd, synes revisorerna

uppenbart; och vilja revisorerna i sådant avseende ansluta sig

till de allmänna principer, som på sin tid uttalades av de inom finansdepartementet

tillkallade sakkunniga för utarbetande av förslag rörande

riksstatens uppställning jämte därmed sammanhängande ämnen.»

Domänstyrelsen har i anledning av revisorernas ovan omförmälda

yttrande i infordrat utlåtande av den 31 december 1912 anfört följande.

»Beträffande den centrala skogsbokföringen i domänstyrelsen.

Styrelsen delar den av revisorerna uttalade mening att den centrala

skogsbokföringen är behäftad med stora brister ävensom att, särskilt

med hänsyn till domänstyrelsens ställning såsom affärsdrivande verk,

en omläggning av samma bokföring i syfte att vinna ökad reda och

överskådlighet för utläsande av årliga driftresultatet, är högeligen önskvärd.

Styrelsen vill därföre hava sin uppmärksamhet riktad på förbättring

av denna bokföring, men anser styrelsen av skäl, som nedan andragas,

eu fullständig omläggning av densamma ej för närvarande kunna åvägabringas.

Såsom revisorerna antytt, skulle därför krävas bland annat att

primäruppgifterna bleve fullständigare än nu är fallet. Härutinnan har

norrländska skogsvårdskommittén framhållit vissa önskemål, vilkas genomförande

emellertid antagits icke kunna vinnas utan en betydande ökning

av arbetskrafterna i orterna. Över kommitténs utlåtande har infordrats

yttrande från styrelsen, som följaktligen kommer i tillfälle att i sådant

sammanhang ingå på hithörande spörsmål, i vad de beröra primäruppgifternas

erhållande. Med hänsyn till ämnets allmängiltiga karaktär

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 81.

torde även få antagas, att de inom jordbruksdepartementet tillkallade

skogssakkunniga för södra delarna av landet komma att ägna denna

fråga sin uppmärksamhet. Först sedan dessas betänkande avlämnats,

lärer frågan i hela dess vidd böra tagas under omprövning. Att bokföringen

skall lämna en tillförlitlig uppgift å driftresultatet av statens

skogar är en fordran som torde böra så långt möjligt är tillgodoses;

men därutinnan torde man, enligt styrelsens förmenande, åtminstone

för närvarande icke kunna ernå ett fullgiltig resultat, utan vara hänvisad

att i huvudsak lita till den statistiska utredning, som under

nuvarande förhållanden och med de år för år vidare utvecklade metoderna

härför skäligen må kunna ernås.

I samband med en av förhållandena synnerligen väl betingad

omläggning av skogsbokföringen å reviren torde, såsom ovan antytts,

den centrala skogsbokföringen kunna undergå en genomgripande förändring

i det av revisorerna angivna syfte. Dylik förändring torde i

varje fall icke kunna ske utan en betydande ökning av arbetskrafterna

inom domänstyrelsen.

Beträffande bokföringen för statens jordbruksdomäner.

Härutinnan vill styrelsen hänvisa till och åberopa innehållet i

styrelsens underdåniga utlåtande denna dag i anledning av en skrivelse

i ämnet från 1912 års Riksdan-.

O

Beträffande bokföringen av medel, som icke ingå till eller härflyta från

domänfonden.

Under erinran hurusom ordnandet av bokföringen utav anslag till

reglering av flottleder är föremål för särskild utredning utav styrelsen

vilken utredning inom den närmaste framtiden torde föranleda särskilda

förslag från styrelsens sida — vill styrelsen uttala, att styrelsen

ämnar beträffande bokföringen av nu ifrågavarande medel såvitt möjligt

följa de allmänna principer, som uttalats av de sakkunniga för utarbetande

av förslag rörande riksstatens uppställning jämte därmed sammanhängande

ämnen, men tillika anmärka, att även härvidlag målet endast

så småningom torde kunna helt nås.))

Av vad såväl revisorerna som domänstyrelsen anfört i förevarande

ärende, finner Riksdagen framgå, att, vad skogsbok förin gen beträffar,

denna lider av sådana brister i avseende å överskådlighet och reda

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 81.

samt möjlighet att från densamma avläsa det ekonomiska resultatet av

vare sig varje särskilt företag eller skogsdriften i dess helhet, att

åtgärder nödvändigtvis måste vidtagas för avhjälpande av dessa olägenheter.

Domänstyrelsen har visserligen ställt i utsikt eu omläggning

av skogsbokföringen både i reviren och styrelsen men tillika framhållit,

att av anförda orsaker en fullständig sådan omläggning icke kunde för

närvarande åvägabringas. Riksdagen anser emellertid saken vara av

den vikt, att åtgärder för ändamålet böra så fort ske kan vidtagas.

Lämpligast synes den nödvändiga revisionen av skogsbokföringen böra

verkställas av särskilt tillkallade sakkunniga, därvid även utanför styrelsen

och den lokala skogsförvaltningen stående personer torde böra anlitas.

Beträffande domänstyrelsens bokföring i övrigt har styrelsen uttalat

sig för densammas ordnande, på sätt av revisorerna framhållits, i

överensstämmelse med de av riksstatskommittén angivna grunder och

anser sig Riksdagen med anledning härav kunna förvänta att dessa

grunder, så fort ske kan, komma till användning. Under uttalande härav

får Riksdagen anhålla, det täcktes Eders Kungl. Maja taga under övervägande,

huruvida icke frågan om förändrad skogsbokföring såväl i

reviren som inom domänstyrelsen borde för utredning och förslag överlämnas

till sakkunniga personer samt därefter meddela det beslut i ämnet,

vartill omständigheterna må föranleda.

Statens byggnadsverksamhet.

Beträffande statens byggnadsverksamhet hava revisorerna anfört

följande:

»1910 års revisorer framhöllo vikten av att större planmässighet

införes i statens byggnadsverksamhet. Enligt dessa revisorers förmenande

syntes det i dylikt hänseende särskilt önskvärt, att, då fråga om byggnadsföretag

för det allmännas räkning uppstode, det till en början borde

undersökas, huruvida icke byggnadsbehovet kunde tillgodoses genom

anlitande av utrymme i redan befintliga, kronan tillhöriga byggnader,

samt, sedan nybyggnad befunnits oundviklig, tillses, huruvida annat

byggnadsföretag på samma plats kunde för statens räkning vara under

närmaste tid erforderligt. Tillika framhöllo revisorerna, att, därest beslut

fattats om byggnads uppförande för två eller flera institutioners gemensamma

räkning, arbetets anordnande och övervakande visserligen borde

omhänderhavas av en myndighet, men att den eller de myndigheter, som

skulle hava del i byggnaden, borde beredas tillfälle att övervaka, att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 81.

deras intressen bleve behörigen tillgodosedda, och syntes det revisorerna,

som om reglementerade former borde vara uppställda för avgörande av

därvid tilläventyrs uppkommande meningsskiljaktigheter liksom även

för slitande av tvistigheter, som under byggnads begagnande kunde

uppstå emellan olika i frågan intresserade myndigheter.

Med anledning av revisorernas förevarande uttalande avgav överintendentsämbetet

infordrat yttrande av den 10 januari 1911, däri ämbetet,

under anslutning till de av revisorerna framställda önskemålen, i korthet

angav de åtgärder, som syntes ämbetet nödiga för desammas realiserande.

På framställning av statsutskottet, som anslöt sig till revisorernas

uppfattning, beslöt därefter 1911 års Riksdag en skrivelse till Kung!.

Maj:t med anhållan, det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning

angående de åtgärder, som vore erforderliga till vinnandet av större

planmässighet i statens byggnadsverksamhet, vid vilken utredning de

av Riksdagens revisorer och överintendentsämbetet i förevarande ärende

angivna synpunkter borde komma under omprövning, samt att Kungl.

Maj:t därefter meddelade föreskrifter i ämnet, som av omständigheterna

ansågs påkallade.

Enligt vad revisorerna nu inhämtat har Riksdagens ifrågavarande

skrivelse blivit av Kungl. Maj:t den 22 juni 1911 remitterad till överintendentsämbetet

med uppdrag att verkställa den i skrivelsen omförmälda

utredning samt därefter till Kungl. Maj:t inkomma med det

förslag, vartill samma utredning kunde föranleda.

Vidare hava revisorerna från överintendentsämbetet inhämtat, att

till ämbetets handläggning för närvarande även föreligga, dels

förslag till förordning om vad vid offentliga byggnaders uppförande

och kontrollen däröver bör iakttagas, dels frågan om en allmän

plan för statens byggnadsverksamhet inom Stockholms stad ävensom

för användningen och tillgodogörandet i övrigt av staten tillhöriga

fastigheter därstädes.

På grund av det samband sistberörda ärenden äga med de i Riksdagens

förenämnda skrivelse den 31 maj 1911 omförmälda frågorna,

lärer också ämbetet hava ansett samtliga dessa ärenden böra av ämbetet

behandlas i ett sammanhang. Efter vad revisorerna erfarit, kan det

icke förväntas, att ämbetet under den närmaste tiden skall avlämna

utredning i dessa ämnen.

De av revisorerna under årets resor gjorda iakttagelser hava

emellertid givit revisorerna anledning att ånyo ägna uppmärksamheten

åt den viktiga frågan om statens byggnadsverksamhet. Som några

erfarenheter i berörda avseende vilja revisorerna anföra:

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 81.

Postverkets byggnad i Hälsingborg. Efter markbyte med staden

Hälsingborg, varvid staten erhöll en mellanavgift av 25,000 kronor,

medgav 1899 års Riksdag att postverket finge å den genom bytet förvärvade

tomten uppföra en posthusbyggnad för en summa av tillsammans

85,000 kronor. Byggnaden uppfördes och har under nio år varit för

sitt ändamål använd. Vid revisorernas besök därstädes befanns, att

byggnaden förlagts intill en brant sluttande bergvägg, vilket förorsakat,

att byggnaden utsatts för eu fuktighet, vars menliga inverkan kunde

iakttagas så väl å byggnadens utsidor som i dess inre. Lokalerna syntes

vara anordnade på ett föga ändamålsenligt sätt. Byggnaden var för övrigt

så tilltagen, att en stor del av densamma icke på överskådlig framtid,

sannolikt aldrig, kan- bliva erforderlig för postverkets behov. I det

hela finge revisorerna intrycket, att ifrågavarande byggnad från början

anordnats opraktiskt och utan tillräcklig omsorg, och att den icke fyllde

de anspråk, man har rätt att ställa på en ännu icke tioårig statens

byggnad. Också har det visat sig nödigt att redan nu igångsätta omfattande

reparationsarbeten, som vid tidpunkten för revisorernas besök

pågingo. Man kan emellertid ifrågasätta, om ens dessa kunna åstadkomma

en tillfredsställande rättelse av de från början begångna felgreppen.

Telegrafverkets byggnad i Landskrona. Efter medgivande av 1907

års Riksdag inköpte telegrafverket i Landskrona en byggnadstomt till

ett pris av 52,000 kronor. 1909 års Riksdag anvisade för uppförande

av en telegrafverkets byggnad, i vilken jämväl postkontoret skulle inrymmas,

en summa av 260,000 kronor. Ehuru snart tre år förflutit,

sedan medel för ändamålet blivit tillgängliga, befanns vid revisorernas

besök i staden, att byggnadsarbetena ej hunnit längre än att takstolarna

å huset nyss voro resta. På förfrågan om anledningen till detta försenande

av arbetet har upplysts, att det dragit lång tid att få definitiva

ritningar för byggnaden färdiga. Vid den tid, då telegrafstyrelsen ingick

till statsmakterna med framställning om beviljande av medel, förelågo,

enligt vad upplyst blivit, inga ritningar, på sin höjd eu skiss av vederbörande

arkitekt.

Telegrafverkets byggnad i Lund. Sedan 1908 års Riksdag medgivit

inköpandet av en lämplig tomt för telegrafverkets räkning i Lund, beviljade

1910 års Riksdag 300,000 kronor till uppförande av en telegrafbyggnad

å tomten i fråga. I byggnaden skulle jämväl inrymmas lokaler

för postkontoret. Framställningen till 1910 års Riksdag gav icke anledning

till annan förmodan, än att telegraf- och postverkens styrelser

varit ense om byggnadsplanen och att de olika verkens behov av lokal
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 81.

utrymme blivit tillgodosedda i det förslag, som då av Riksdagen antogs.

Emellertid visade sig snart, att så icke varit förhållandet. Till 1911

års Riksdag inkom framställning om beviljande av ytterligare 50,000

kronor för en utvidgning, som betingades av postkontorets behov av

större utrymme, än det i 1910 års plan beräknade. Aven dessa medel

beviljades. Arbetena med byggnadens uppförande hade vid revisorernas

besök i Lund fortskridit så långt, att husets väggar uppmurats över

andra våningen. Ehuru byggnaden ej var färdig, kunde revisorerna

vid sitt besök av ritningar och beskrivning bilda sig en ganska fullständig

föreställning om byggnadens blivande utseende. Tveksamhet

syntes kunna råda om tomtens lämplighet med avseende å formen,

särskilt sedan den för postverkets räkning uppförda tillbyggnaden in

på gården kommit till stånd. Därjämte syntes det revisorerna obehövligt

— att icke säga olämpligt — att utrusta denna vid en smal

sidogata i en ålderdomlig stadsdel belägna byggnad med torn och

åtskillig annan modem arkitektonisk utsmyckning, som drager med sig

ganska betydande kostnader.

Här anförda sakförhållanden ävensom åtskilligt annat som revisorerna

i detta ämne under sitt granskningsarbete iakttagit bestyrka

först och främst tillvaron av den bristande planmässighet i anordnandet

av statens byggnadsverksamhet, som gav anledning till anmärkningen

av 1910 års statsrevisorer. Men även i andra avseenden kunna vägande

anmärkningar göras mot statens nuvarande byggnadsverksamhet.

Till en början vilja revisorerna i sådant hänseende framhålla, att

en allmän tendens synes yppa sig att åsidosätta sparsamhetens grundsatser,

så snart det gäller en statens byggnad. För de förmenta estetiska

synpunkterna få understundom ej blott kostnadsfrågan utan även hänsynen

till de praktiska anordningarna träda tillbaka. Tornbyggnader

utan varje praktisk uppgift, brutna tak, som lämna stora vindutrymmen

utan användning och nedsätta hållbarheten i takbeklädnaden, dyrbara

fasader med granitinfattningar och ornamenteringsarbeten möter man på

byggnader, som på intet sätt kräva monumental utsmyckning. Trapphallar

och rumsutrymmen tilltagas understundom över hövan. Följden

av dessa tendensers fria utveckling har också blivit, att stadens byggnader

numera draga kostnader, som måste väcka de allvarligaste bekymmer

och som böra vara ägnade att framkalla en ingående prövningav

hithörande spörsmål.

Men även i andra avseenden torde ändringar vara av behovet

påkallade. Utan att revisorerna tilltro sig att uttala ett bestämt omdöme

om lämpligaste åtgärderna att råda bot på den planlöshet och

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 81.

de övriga olägenheter, som vidlåda statens byggnadsverksamhet, sådan

den under senare tid bedrivits, hava revisorerna velat ifrågasätta, huruvida

icke en utväg vore, att i allmänhet statens byggnadsverksamhet

ställdes under en gemensam och fackmässig ledning. Med den nu

rådande sprittringen mellan olika myndigheter vid byggnadsverksamhetens

bedrivande kan det ej undvikas, att misstag, som gjorts av en

byggnadsmyndighet, upprepas av en annan, att erfarenheter, som vunnits

av den ena, gå förlorade för den andra. Därest en central myndighet

funnes, hos vilken ansvaret för statens byggnadsverksamhet vilade, vill

det synas, som om man skulle kunna hysa förhoppning, att den önskade

planmässigheten kunde genomföras, på samma gång som vunna erfarenheter

skulle kunna på ett vida bättre sätt tillgodogöras för framtiden.

Åven en annan fördel skulle vinnas, därest en sådan central

ledning av statens byggnadsverksamhet komme till stånd. Så länge

den nuvarande planlösheten består, kan det ej förekommas, att statens

byggnadsverksamhet mycket ojämnt fördelas på olika tidsperioder. Ej

sällan inträffar, det, att statens byggnadsverksamhet kommer att bliva

livligast under en ekonomisk högkonjuktur, då arbetstillgången är god

inom de områden, som behärskas av den enskilda företagsamheten,

medan under tider av arbetslöshet och tryckta ekonomiska konjunkturer

även de arbetstillfällen, som staten erbjuder, förminskas. Genom

byggnadsverksamhetens centraliserande skulle densamma kunna regleras

även med hänsyn till nu påpekade förhållanden, vilket så väl ur statsfinansiell

som ur andra synpunkter vore av stor betydelse.

Med hänsyn dels till vad ovan anförts, dels ock därtill, att statens

byggnadsverksamhet även i andra avseenden torde kunna göras till

föremål för befogade erinringar, hava revisorerna velat uttala önskvärdheten

av att den nu igångsatta, här förut omförmälda utredningen

utvidgas till att omfatta frågan om statens byggnadsverksamhet i hela

dess vidd samt att utredningen måtte bedrivas med den skyndsamhet,

som frågans stora ekonomiska och praktiska betydelse påkallar. Ävenledes

vilja revisorerna ifrågasätta, huruvida icke lämpligt vore, att redan

nu vederbörande verk och myndigheter, som ärna inkomma med framställningar

om nybyggnader, erinrades om nödvändigheten av att omsorgsfullt

planlägga desamma samt att därvid iakttages all den sparsamhet

och enkelhet, som, utan åsidosättande av praktiska synpunkter

och verkliga behov, kan äga rum.»

Beträffande vad revisorerna anfört i ämnet har överintendentsämbetet

den 14 januari 1913 avgivit infordrat utlåtande och däri anfört

följande:

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 14 samt. 30 käft. (Nr 81.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 81.

»Den yttring av planlöshet i statens byggnadsverksamhet, som

tid efter annan företrädesvis ådragit sig revisorernas uppmärksamhet,

är det förhållande, att i en del städer byggnader nästan samtidigt uppförts

eller lokaler förhyrts för olika statsinstitutioner utan att dessförinnan

utredning ägt rum angående möjligheten och lämpligheten av

att förena de olika lokalbehoven under samma tak, att i andra fall

åter, då byggnader uppförts för flere institutioner, byggnadsprogrammet

icke syntes hava varit genomstuderat eller att byggnaden förlagts å

olämplig tomt m. m.

Den 22 juni 1911 erhöll överintendentsämbetet nådig befallning

att verkställa den utredning angående de åtgärder, som kunde anses

vara erforderliga till vinnande av större planmässighet i statens byggnadsverksamhet,

vilken i 1911 års riksdags ovannämnda underdåniga

skrivelse omförmäles.

Emellertid har överintendentsämbetet genom särskilda nådiga befallningar

tidigare mottagit uppdrag att sig utlåta i vissa ärenden, vilkas

behandling måste anses lämpligen böra ske i sammanhang med fullgörandet

av nyssnämnda uppdrag, nämligen

l:o) angående den så kallade restaureringsfrågan, det vill säga

vad som vore att iakttaga vid ändring av äldre byggnader av historiskt

eller konstnärligt värde;

2:o) — gemensamt med vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien

— angående lämpliga åtgärder för Eders Kungl. Maj:ts

befriande från handläggningen av vissa frågor rörande ändringar av

kyrkobyggnader; och

3:o) — med anledning av utav ämbetet i ämnet redan den 9

oktober 1888 väckt fråga — angående vad vid offentliga byggnaders

uppförande och kontrollen däröver borde iakttagas. Fullgörandet av

dessa uppdrag måste föranleda förslag till dels nya lagar, dels nya författningar,

dels ock eu betydande utvidgning och omorganisation av

ämbetet självt jämte ny instruktion för detsamma. På våren år 1912

var överintendentsämbetet så långt kommet med dessa utredningar, att

i huvudsak färdiga förslag förelåge till

a) Lag angående bevarande och skyddande av byggnadsverk, vilka

hava konst- eller kulturhistoriskt värde;

b) Förordning angående vad som bör iakttagas vid offentliga

byggnaders uppförande;

c) Ny organisation av överintendentsämbetet; och

d) Ny instruktion för ämbetsverket, varjämte ämbetet gemensamt

med vitterhetsakademien den 28 december nästlidne år avgivit under
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 81. 11

dånigt yttrande och förslag i det under punkt 2:6) här ovan angivna

ämne.

Utgångspunkten för de sålunda företagna utredningarna har emellertid

varit, att ämbetet skulle komma att handlägga frågor rörande

statens byggnadsverksamhet i ungefär samma omfattning som hittills,

eller att hava vård om de statens byggnader, vilka Eders Kungl. Maj:t

täckts ställa under ämbetets inseende, att, enligt särskild nådig befallning,

omhänderhava utförandet av vissa nybyggnader eller ombyggnader,

att, likaledes på nådig befallning, uppgöra förslag till och verkställa

utredningar vidkommande vissa byggnader, för vilkas uppförande

medel skola av Riksdagen äskas och att ur byggnadsteknisk, ekonomisk

och estetisk synpunkt granska till ämbetet för dylikt ändamål remitterade

byggnadsförslag. Ämbetet har vid sådan granskning hittills ansett

sig sakna befogenhet att ingå i prövning vare sig av det till

grund för byggnadsförslaget liggande programmet, som ju finge antagas

vara uppgjort med speciell fackkunskap av personer eller ämbetsverk,

fullt kompetenta att bedöma föreliggande frågor, eller av förslagets

eventuella kombinerande med annat möjligen förefintligt lokalbehov

för statens räkning.

I sitt nya organisationsförslag har överintendentsämbetet tänkt

sig att i spetsen för den avdelning inom ämbetet, som skulle hava

bestyret med ärenden rörande statens byggnader, skulle ställas en särskild

föredragande, förste intendent eller byggnadsråd. Avdelningens

arbeten skulle fördelas på två byråer, den ena handläggande ärenden

rörande under ämbetets vård ställda byggnader och den andra ärenden

i fråga om nybyggnader med ombesörjande därvid av såväl förberedande

utredningar som byggnadernas utförande. Om statens byggnadsfrågor

icke skola såsom hittills utredas och granskas fristående var och en för

sig, utan inordnas såsom led i mera generella planer för större områden

av statens byggnadsverksamhet, torde det bliva nödvändigt, att dessa

utredningar, såvitt möjligt, koncentreras på ett ställe. Skulle detta arbete,

såsom naturligast vore, förläggas till överintendentsämbetet, torde inom

ovannämnda avdelning för statens byggnadsärenden böra inrättas en särskild

byrå för utredningar och granskningar och en för byggnaders utförande.

Med all rätt har framhållits angelägenheten av att icke blott få

en fullständig översikt utav statens byggnadsverksamhet för varje år,

utan ock över statens ägande tomter och hus i samtliga städer och

stadsliknande samhällen, ävensom att på ett ställe funnes tillgänglig en

i möjligaste mån fullständig förteckning över statens aktuella behov av

nya lokaler, med ett ord, en fullständig statistik över statens stads
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Riksdagens skrivelse Nr 81.

egendomar och hus och rörande dess byggnadsverksamhet. En dylik

statistik skulle vara av lika mycken praktisk och ekonomisk betydelse

vid byggnadsfrågors slutliga avgörande hos Eders Kungl. Maj:t och

Riksdagen, som ock vid deras förberedande handläggning hos ämbetet

eller andra med husbyggnad sysslande statsinstitutioner; allenast med

stöd av en dylik statistik torde någon bestående planmässighet i statens

här omhandlade verksamhet kunde ernås.

Eders Kungl. Maj:t har också funnit en snar utredning av statens

byggnadsfrågor ur ovannämnda synpunkter vara av sådan vikt, att

Eders Kungl. Maj:t den 29 juni 1912 behagat uppdraga åt chefen för

Eders Kungl. Maj:ts finansdepartement att, då överintendentsämbetets

arbetskrafter icke vore tillräckliga för utförande inom erforderlig tid

av en så tidskrävande uppgift vid sidan av ämbetets övriga åligganden,

åt tre sakkunnige uppdraga att, i samråd med ämbetet och efter

en statistisk utredning i ovan angivna avseenden, till Eders Kungl.

Maj:t inkomma med en allmän plan för statens byggnadsverksamhet

till en början för Stockholm.

Den av revisorerna framställda önskan om skyndsamhet med utredningens

bedrivande torde alltså i fråga om statens byggnadsverksamhet

här i staden kunna anses i hittills möjlig mån redan tillgodosedd.

Beträffande insamlandet av det för berörda utrednings utvidgande

nödiga statistiska materialet från landets städer och stadsliknande samhällen

i övrigt torde detsamma, på sätt ämbetet i sitt underdåniga

utlåtande av den 10 januari 1911, i anledning av då föreliggande statsrevisionsberättelse,

framhållit, lämpligast böra införskaffas genom Eders

Kungl. Maj:ts befallningshavande i länen eller möjligen på annat mera

praktiskt befunnet sätt. Något absolut hinder att utan avvaktan —

såsom ämbetet för sin del hållit före vara att föi-edraga — på lösningen

av förberörda med den förevarande samhörande frågor, träffa anstalter

för ett sådant insamlande, finner ämbetet emellertid icke föreligga.

Bearbetningen av det sålunda insamlade materialet och utarbetandet

av på detsamma grundade årliga översikter av statens här avsedda

byggnadsverksamhet, ävensom upprättandet av, så långt sig göra låter,

förslag till en enhetlig plan för byggnadsverksamheten, ämnad att kunna

lända till efterrättelse någon tid framåt, torde böra överlåtas åt överintendentsämbetet

och, på sätt ovan antytts, åt en särskild utredningsoch

granskningsbyrå inom ämbetet, vilken byrå givetvis i sinom tid

lärer böra få övertaga de bestyr, som nu är rörande Stockholm uppdraget

åt förbemälde sakkunnige.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens skrivelse Nr 81.

Det arbete, som komme att påvila denna byrå, vilken tillsvidare

och intill dess omorganisationen bliver genomförd skulle stå under

ledning av förste intendenten på den tekniska avdelningen bör kunna

utföras av en ordinarie tjänsteman med intendents vid ämbetet avlöning,

samt två fast anställda amanuenser, en tekniker och en statistiker, dock

endast under den förutsättning att nämnde förste intendent, för att

kunna ägna tillräcklig tid och uppmärksamhet även åt den nya byråns

verksamhet, befrias från handläggning av ärenden rörande stadsplaner.

Sagda ärenden, vilkas antal allt fortfarande måste bliva betydande och

vilkas granskning efter tillkomsten av 1907 års lag angående stadsplan

och tomtindelning är synnerligen tidsödande, hava i det inom ämbetet

utarbetade organisationsförslaget ansetts böra av särskilt byggnadsråd

föredragas, och torde även under ovan angivna förutsättningar böra av

särskild förordnad förste intendent omhänderhavas. Aven den omständigheten

att man hittills vid dylika ärendens granskning icke kunnat av

brist på tid och arbetskrafter i den utsträckning, som varit önskvärd,

på ort och ställe taga del av förhållandena, talar för att så fort som

möjligt dessa ärendens handläggning och föredragning måtte överlämnas

åt särskild tjänsteman.

Anses förty den nu för Stockholm ifrågasatta utredningen i här

omhandlade hänseende böra så skyndsamt som möjligt utsträckas även

till andra städer och stadsliknande samhällen, lära ämbetets arbetskrafter

böra förstärkas, och har ämbetet för sin del icke något att invända

emot att redan nu och oberoende av verkets omorganisation, inom

ämbetet upprättas en byrå på sätt ovan angivits för utredningar rörande

statens byggnadsverksamhet.

Revisorerna hava vidare starkt betonat önskvärdheten av att i

allmänhet statens byggnadsverksamhet ställdes under eu gemensam och

fackmässig ledning. »Med den nu rådande splittringen», säga revisorerna,

»mellan olika myndigheter vid byggnadsverksamhetens bedrivande

kan det ej undvikas, att misstag, som gjorts av en byggnadsmyndighet,

upprepas av en annan och att erfarenheter, som vunnits av

den ena, gå förlorade för den andra. Därest centralmyndighet funnes,

hos vilken ansvaret för statens byggnadsverksamhet vilade, vill det synas,

som om man skulle kunna hysa förhoppning, att den önskade planmässigheten

kunde genomföras, på samma gång, som vunna erfarenheter

skulle kunna på ett vida bättre sätt tillgodogöras för framtiden»,

allt påståenden, mot vilka fackmannen i princip icke kan hava något

att invända.

Att sammanföra all statens byggnadsverksamhet under en gemen
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 81.

sam ledning torde dock för närvarande näppligen vara. möjligt. Det

torde i detta sammanhang böra uppmärksammas, att de byggnader, som

företrädesvis ådragit sig revisorernas uppmärksamhet, tillhöra post- och

telegrafverken samt riksbanken, eller just de myndigheter eller institutioner,

vilka, ehuru icke organiserade för att utföra byggnadsarbeten,

dock utöva en rätt stor byggnadsverksamhet.

Det finnes två andra ämbetsverk, vilka på grund av den specifika

art av byggnader, de behöva uppföra, inom sig instituerat särskilda

arkitektkontor, nämligen fångvårdsstyrelsen och medicinalstyrelsen. Revisorernas

anmärkningar torde knappast beröra dessa båda ämbetsverks

byggnader, lika litet som de stora grupper av byggnader, vilka utföras av

järnvägsstyrelsen, samt av armé- och marinförvaltningarna, vilka jämväl

organiserat särskilda byggnad skon tor, eller av kasernbyggnadsnämnden.

Obestridligen måste större planmässighet vinnas ju mera ordnandet

av statens byggnadsverksamhet samlas till ett ämbetsverk.

Emellertid synes det, åtminstone för närvarande, icke föreligga tillräckliga

skäl för att draga in under en gemensam ledning den byggnadsverksamhet,

vilken handhaves av ovannämnda, med särskilda arkitektkontor

utrustade ämbetsverk. Däremot bör, enligt ämbetets åsikt, från

statens samtliga myndigheter och institutioner till centralmyndigheten

för byggnadsväsendet ingivas nödiga statistiska uppgifter såväl för den

årliga översikten av statens byggnadsverksamhet som för uppgörandet

av generalplan för densammas ordnande, ävensom uppgifter rörande

byggnadskostnader och erfarenheter beträffande nya förfaringssätt och

materialier, vilka senare uppgifter genom publikation från centralmyndigheten

borde komma alla, icke blott statens, byggnadsfunktioner till

nytta och ledning:.

Overmtendentsämbetet har nu tänkt sig, att till ämbetets i dess

omorganisationsplau upptagna avdelning för statens byggnadsärenden

skulle förläggas ledningen av all statens byggnadsverksamhet med

undantag av fångvårdsstyrelsens, arméns och flottans, staten järnvägars

samt medicinalstyrelsens. Under förutsättning att även inom vattenfallsstyrelsen

ett särskilt arkitektkontor upprättas torde icke heller dess

husbyggnader behöva utbrytas från styrelsens övriga byggnadsarbeten

och torde lämpligen, oberoende av ämbetets omorganisationsförslag,

nödiga medel böra anslås för publicerande av förberörda tekniska meddelanden

och av årsberättelse rörande ämbetets verksamhet i dess helhet.

Rörande åter granskningen av de utav sagda byggande verk uppgjorda

eller till deras bedömande hänskjutna förslag lärer det kunna ifrågasättas,

om icke för enhetlighetens skull härvidlag borde förfaras så,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens skrivelse Nr 81.

som för närvarande sker beträffande medicinalstyrelsen och i vissa delar

även fångvårdsstyrelsen, eller att respektive ritningar borde underställas

ämbetets granskning.

Revisorerna hava slutligen förmält, att de tyckt sig förmärka, att

»en allmän tendens synes yppa sig att åsidosätta sparsamhetens grundsatser

så snart det gäller en statens byggnad» och anse sig hava funnit

att »för de förmenta estetiska synpunkterna få understundom ej blott

kostnadsfrågan utan även hänsynen till de praktiska anordningarna träda

tillbaka». Alldeles oavsett att revisorerna här vidröra den svårdiskutabla

smakfrågan, ter sig från arkitektsynpunkt »tendensen» inom byggnadsvärlden

för närvarande helt och hållet motsatt. För den med de estetiska

rörelserna inom byggnadsfacket mera förtrogne visar sig lyckligtvis

numera riktningen, på samma sätt som vid nästlidne århundrades början,

särdeles bestämt luta åt en sund sparsamhet med allt vad rörer onödiga

dekorativa anordningar och detaljer. Att detta revisorernas yttrande

nu framkommit, torde giva vid handen, att även den utanför byggnadsvärlden

stående, då han ställes inför alster av en äldre uppfattning,

till vilken de av revisorerna exemplifierade byggnaderna otvivelaktigt

måste räknas, reagerar mot det för helt kort tid sedan ännu icke blott

av arkitekter utan ock av allmänheten fordrade övermåttet av ornamentala

detaljer. Härtill anser sig överintendentsämbetet dock böra foga

en erinran dels om att ofta nog den spenderade yttre och inre ansen

spelar en relativt liten roll i byggnadskostnaden i jämförelse med ett

dåligt tillgodogörande av eller onödigt stort pretenderande med utrymmen

eller en dålig organisation av byggnadsföretaget, dels därom att, då det

gäller en statens byggnad av någon mera framstående betydelse i ett

samhälle, ämbetet håller före, att något bör offras för ernående av en

viss grad av monumentalitet. Ämbetet, som sålunda med tillfredsställelse

konstaterar de spirande tendenserna till enkelhet och sparsamhet inom

byggnadskonsten, har dock vid sitt granskningsarbete icke alltid ansett

sig böra alltför hårdhänt eller egenmäktigt bestämma konstnärernas

smakriktningar, utan någon gång velat lämna rum för även äldre, för

tillfället mindre moderna uppfattningar rörande det rätta och sköna, och

ämbetet anser sig härutinnan hava stöd i beslut av föregående Riksdagar;

vid beviljande av anslag till nybyggnader för statens räkning torde väl i

flesta fall ritningar till de avsedda byggnaderna hava förelagts Riksdagen.

Åven om alltså, enligt överintendentsämbetets förmenande, en

tendens till enkelhet och sparsamhet inom byggnadskonsten här i landet

för närvarande arbetar sig fram, torde dock en sådan erinran, som revisorerna

ifrågasatt till de verk och myndigheter, vilka hava för avsikt

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 81.

att inkomma med framställningar om nybyggnader, att omsorgsfullt

planlägga desamma och därvid iakttaga nödig sparsamhet och enkelhet,

icke sakna sitt berättigande.))

Riksdagen har med tillfredsställelse mottagit den av överintendentsämbetet

lämnade uppgiften om de tendenser till större enkelhet och

sparsamhet i avseende å den ornamentala utsmyckningen av statens

byggnader, som numera börja att göra sig gällande.

Emellertid får Riksdagen, i anslutning till revisorernas därom uttalade

uppfattning anhålla, att Eders Kung!. Maj:t täcktes erinra vederbörande

verk och myndigheter, som ärna inkomma med framställningar

angående nybyggnader, om nödvändigheten av att omsorgsfullt planlägga

desamma samt att därvid iakttaga all den sparsamhet och enkelhet,

som, utan åsidosättande av praktiska synpunkter och verkliga behov,

kan äga rum.

Stockholm den 16 maj 1913.

Med undersåtlig vördnad.

STOCKHOLM, ISAM) MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.