Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, angående ökad centralisering vid upphandling för statens räkning m. m.

1913-05-17 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1913:82, Skrivelse till Konungen, angående ökad centralisering vid upphandling för statens räkning m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 82.

1

Nr 82.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 17 maj 1913.

» » » i Andra kammaren den 17 maj 1913.

Biksdagens skrivelse till Konungen, angående ökad centralisering

vid upphandling för statens räkning m. m.

(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 17.)

(Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 9.)

Till Konungen.

Inom Riksdagen haj; gjorts framställning i syfte att i samband med

den utredning rörande revision av 1893 års förordning angående statens

upphandlings- och. entreprenadväsen, som inom kort torde förväntas

komma till stånd, måtte undersökas, huruvida och i vad mån ökad centralisering

vid upphandling för statens räkning borde äga rum samt

vilka fastare bestämmelser rörande inhemsk varas företräde kunde vara

lämpliga och nödiga.

Att flera olägenheter vidlåda nuvarande decentralisation av upphandlingsväsendet,

är påtagligt och har även vid upprepade tillfällen

kommit till uttryck i framställningar till Eders Kungl. Maj:t från såväl

enskilda som myndigheter och därjämte från statsrevisionens sida. Riksdagen

anser i likhet med motionären, att statens direkta intresse vid all

upphandling måste vara att få goda varor för skäligt pris, vartill kommer

det indirekta statsintresset att anskaffningen för statens räkning

såvitt möjligt ordnas så, att den inhemska produktionen har gagn därav;

och skulle dessa syften kunna vinnas dels genom ökad centralisering

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 14 samt. 31 höft. (Nr 82—85.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 82.

vid upphandling för statens räkning, dels ock därigenom att vid upphandlingen

visst företräde medgives inhemsk vara.

Vad då först angår frågan om ökad centralisering av upphandling

för statens räkning, är Riksdagen förvissad därom, att en sådan skulle

vara förenad med åtskilliga fördelar. Säkerligen skulle vederbörande

myndighet, som hade dylik upphandling om hand, bliva i tillfälle att

bättre kunna överblicka affärsmarknaden samt därjämte erhålla en gynnsammare

ställning gentemot säljarna, huvudsakligen genom att mellanhänder

kunde i väsentlig grad undvikas; och bör det ingå som en

förutsättning vid tillkomsten av nu ifrågasatta centralisering att staten

gent emot vederbörande producenter kommer att intaga en lika gynnad

ställning som deras mellanhänder. Vidare skulle en centraliserad upphandling

med större framgång kunna upptaga striden mot karteller,

truster, monopolbildningar och andra sammanslutningar. Genom centralisering

skulle det även vara möjligt, att upphandlingen verkställdes

av personer, vilka i särskild grad ägde sakkännedom för bedömande av

en varas värde eller med andra ord ägde bättre atfärsvana; och skulle

därför vederbörande upphandlare kunna tillerkännas större handlingsfrihet,

vilket säkerligen vore till gagn för staten. Vad säljarna beträffar

synes en centralisering av statens upphandlingsväsende böra medföra

ökad konkurrenskraft för dessa, varigenom utvecklingen av svenskt

näringsliv skulle främjas. Kommer dessutom en dylik centralisering

att åstadkomma en standardisering av de vanligaste förbrukningsartiklarna

och ett befrämjande av specialisering, vore ock mycket vunnet.

Det torde böra påpekas, att införandet av ett centraliserat upphandlingsväsende

ej får medföra, att därmed gives monopol på leveranser

till staten åt vissa större affärsföretag till skada för övriga konkurrenter.

Även med det nu föreslagna uppkandlingsväsendet kan

naturligen leverans av eu viss vara delas mellan flera olika fabriker;

och vederbörande komma med säkerhet även för framtiden att tillse,

att industrien i olika delar av vårt land ej blir lidande, om statens

upphandlingsväsen centraliseras. Ett annat önskemål är, att vid prövningen

av lämnade anbud å leverans till staten nödig hänsyn tages

till att det bjudna priset motsvarar varans normala värde, så att anbudsgivaren

ej frestas att söka åstadkomma lägre pris än det i marknaden

gängse genom underbetalning av arbetskraft.

Huruvida den avsedda centraliseringen, vilken givetvis ej kan

tillämpas vid all upphandling, bör ske för vart förvaltningsområde för

opaginerad Kontrollera mot PDF

B

Riksdagens skrivelse Nr 82.

sig eller genom samarbete mellan olika förvaltningsgrenar, torde vid en

blivande utredning få närmare undersökas. Därvid bör också tagas

under övervägande frågan om inrättande av en central upphandlingskommission,

som måbända torde bliva nödvändig.

Beträffande frågan om svensk varas företräde vid upphandling för

statens räkning anser Biksdagen att svensk vara bör vid upphandling

för statens räkning lämnas så stort företräde som möjligt är, men må

sådant företräde dock ej utsträckas längre än vad förståndig hushållning

och klok näringspolitik påfordra.

Att, såsom från flera håll föreslagits, för bestämmande av sådant

företräde fastställa någon viss procent, med vilken de svenska anbuden

få överstiga de utländska, torde emellertid icke vara lämpligt, enär ett

sådant förfarande skulle innebära ett förtäckt tullskydd, men synes för

vinnande av här avsedda ändamål böra övervägas, huruvida de i § 5

av nuvarande upphandlingsförordning redan förefintliga bestämmelserna

om inhemsk varas företräde böra kompletteras med fastare regler i fråga

om tillämpningen. Därvid bör jämväl närmare fixeras, vad som menas

med termen inhemsk vara. Det synes i detta avseende vara uppenbart,

att den vara, som till största delen tillverkas inom landet, bör

hava företräde framför den, som blott till ringa del är föremål för

svensk tillverkning. Även anser Biksdagen att den tillverkning, för

vilken uteslutande inhemsk arbetskraft anlitas, bör hava företräde framför

den, som helt och hållet eller till större delen utföres av utländsk

arbetskraft, även om tillverkningen är förlagd till Sverige.

Det torde ock böra framhållas, att vid prövning av anbud mellan

inhemsk och utländsk vara hänsyn bör tagas till priset här i Sverige,

så att till det för den utländska varan givna priset lägges den tullavgift,

som åsamkas varan vid införseln hit till landet.

Med stöd av vad sålunda anförts, får Biksdagen anhålla, det Eders

Kungl. Maj:t täcktes låta utreda dels huruvida och i vad mån ökad

centralisering vid upphandling för statens räkning bör äga rum, dels

ock vilka närmare bestämmelser rörande inhemsk varas företräde kunna

vara lämpliga och nödiga.

Stockholm den 17 maj 1913.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.