Skrivelse till Konungen, angående ökad centralisering vid upphandling för statens räkning m. m.
1913-05-17 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1913:82, Skrivelse till Konungen, angående ökad centralisering vid upphandling för statens räkning m. m.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 82.
1
Nr 82.
Uppläst och godkänd i Första kammaren den 17 maj 1913.
» » » i Andra kammaren den 17 maj 1913.
Biksdagens skrivelse till Konungen, angående ökad centralisering
vid upphandling för statens räkning m. m.
(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 17.)
(Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 9.)
Till Konungen.
Inom Riksdagen haj; gjorts framställning i syfte att i samband med
den utredning rörande revision av 1893 års förordning angående statens
upphandlings- och. entreprenadväsen, som inom kort torde förväntas
komma till stånd, måtte undersökas, huruvida och i vad mån ökad centralisering
vid upphandling för statens räkning borde äga rum samt
vilka fastare bestämmelser rörande inhemsk varas företräde kunde vara
lämpliga och nödiga.
Att flera olägenheter vidlåda nuvarande decentralisation av upphandlingsväsendet,
är påtagligt och har även vid upprepade tillfällen
kommit till uttryck i framställningar till Eders Kungl. Maj:t från såväl
enskilda som myndigheter och därjämte från statsrevisionens sida. Riksdagen
anser i likhet med motionären, att statens direkta intresse vid all
upphandling måste vara att få goda varor för skäligt pris, vartill kommer
det indirekta statsintresset att anskaffningen för statens räkning
såvitt möjligt ordnas så, att den inhemska produktionen har gagn därav;
och skulle dessa syften kunna vinnas dels genom ökad centralisering
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 14 samt. 31 höft. (Nr 82—85.) 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 82.
vid upphandling för statens räkning, dels ock därigenom att vid upphandlingen
visst företräde medgives inhemsk vara.
Vad då först angår frågan om ökad centralisering av upphandling
för statens räkning, är Riksdagen förvissad därom, att en sådan skulle
vara förenad med åtskilliga fördelar. Säkerligen skulle vederbörande
myndighet, som hade dylik upphandling om hand, bliva i tillfälle att
bättre kunna överblicka affärsmarknaden samt därjämte erhålla en gynnsammare
ställning gentemot säljarna, huvudsakligen genom att mellanhänder
kunde i väsentlig grad undvikas; och bör det ingå som en
förutsättning vid tillkomsten av nu ifrågasatta centralisering att staten
gent emot vederbörande producenter kommer att intaga en lika gynnad
ställning som deras mellanhänder. Vidare skulle en centraliserad upphandling
med större framgång kunna upptaga striden mot karteller,
truster, monopolbildningar och andra sammanslutningar. Genom centralisering
skulle det även vara möjligt, att upphandlingen verkställdes
av personer, vilka i särskild grad ägde sakkännedom för bedömande av
en varas värde eller med andra ord ägde bättre atfärsvana; och skulle
därför vederbörande upphandlare kunna tillerkännas större handlingsfrihet,
vilket säkerligen vore till gagn för staten. Vad säljarna beträffar
synes en centralisering av statens upphandlingsväsende böra medföra
ökad konkurrenskraft för dessa, varigenom utvecklingen av svenskt
näringsliv skulle främjas. Kommer dessutom en dylik centralisering
att åstadkomma en standardisering av de vanligaste förbrukningsartiklarna
och ett befrämjande av specialisering, vore ock mycket vunnet.
Det torde böra påpekas, att införandet av ett centraliserat upphandlingsväsende
ej får medföra, att därmed gives monopol på leveranser
till staten åt vissa större affärsföretag till skada för övriga konkurrenter.
Även med det nu föreslagna uppkandlingsväsendet kan
naturligen leverans av eu viss vara delas mellan flera olika fabriker;
och vederbörande komma med säkerhet även för framtiden att tillse,
att industrien i olika delar av vårt land ej blir lidande, om statens
upphandlingsväsen centraliseras. Ett annat önskemål är, att vid prövningen
av lämnade anbud å leverans till staten nödig hänsyn tages
till att det bjudna priset motsvarar varans normala värde, så att anbudsgivaren
ej frestas att söka åstadkomma lägre pris än det i marknaden
gängse genom underbetalning av arbetskraft.
Huruvida den avsedda centraliseringen, vilken givetvis ej kan
tillämpas vid all upphandling, bör ske för vart förvaltningsområde för
opaginerad Kontrollera mot PDF
B
Riksdagens skrivelse Nr 82.
sig eller genom samarbete mellan olika förvaltningsgrenar, torde vid en
blivande utredning få närmare undersökas. Därvid bör också tagas
under övervägande frågan om inrättande av en central upphandlingskommission,
som måbända torde bliva nödvändig.
Beträffande frågan om svensk varas företräde vid upphandling för
statens räkning anser Biksdagen att svensk vara bör vid upphandling
för statens räkning lämnas så stort företräde som möjligt är, men må
sådant företräde dock ej utsträckas längre än vad förståndig hushållning
och klok näringspolitik påfordra.
Att, såsom från flera håll föreslagits, för bestämmande av sådant
företräde fastställa någon viss procent, med vilken de svenska anbuden
få överstiga de utländska, torde emellertid icke vara lämpligt, enär ett
sådant förfarande skulle innebära ett förtäckt tullskydd, men synes för
vinnande av här avsedda ändamål böra övervägas, huruvida de i § 5
av nuvarande upphandlingsförordning redan förefintliga bestämmelserna
om inhemsk varas företräde böra kompletteras med fastare regler i fråga
om tillämpningen. Därvid bör jämväl närmare fixeras, vad som menas
med termen inhemsk vara. Det synes i detta avseende vara uppenbart,
att den vara, som till största delen tillverkas inom landet, bör
hava företräde framför den, som blott till ringa del är föremål för
svensk tillverkning. Även anser Biksdagen att den tillverkning, för
vilken uteslutande inhemsk arbetskraft anlitas, bör hava företräde framför
den, som helt och hållet eller till större delen utföres av utländsk
arbetskraft, även om tillverkningen är förlagd till Sverige.
Det torde ock böra framhållas, att vid prövning av anbud mellan
inhemsk och utländsk vara hänsyn bör tagas till priset här i Sverige,
så att till det för den utländska varan givna priset lägges den tullavgift,
som åsamkas varan vid införseln hit till landet.
Med stöd av vad sålunda anförts, får Biksdagen anhålla, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes låta utreda dels huruvida och i vad mån ökad
centralisering vid upphandling för statens räkning bör äga rum, dels
ock vilka närmare bestämmelser rörande inhemsk varas företräde kunna
vara lämpliga och nödiga.
Stockholm den 17 maj 1913.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.