Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner angående åvägabringande av sådan ändring i förordningen om kommunalstyrelse på landet, att bestämmelsen om kommunalstämmoprotokolls uppläsande i kyrka borttages.

1914-03-02 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1914 A:5, Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner angående åvägabringande av sådan ändring i förordningen om kommunalstyrelse på landet, att bestämmelsen om kommunalstämmoprotokolls uppläsande i kyrka borttages.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 5.

1

Kr 5.

Uppläst och godkänd i första kammaren den 2 mars 1914.

» » T» » andra kammaren den 2 mars 1914.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner

angående åvägabringande av sådan ändring i förordningen

om kommunalstyrelse på landet, att bestämmelsen

om kommunalstämmoprotokolls uppläsande i

kyrka borttages.

(Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6).

Till Konungen.

Vid innevarande års riksdag hava enskilda motionärer hemställt, att

riksdagen ville i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla, att Eders Kungl. Maj:t

täcktes låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till sådan förändring

av förordningen om kommunalstyrelse på landet, att bestämmelsen

om kommunalstämmoprotokolls uppläsande i kyrkan borttages.

Uppläsning från prediksstolen av såväl allmänna som enskilda

kungörelser i världsliga angelägenheter är ett i vart land sedan

århundraden tillbaka brukat publikationssätt. Sedan vid olika tillfällen

klagomål över dess omfattning börjat anföras särskilt från kyrkomötets

sida, togs omsider genom lagen den 1 juni 1894 ett steg i inskränkande

riktning. I donna lag stadgades nämligen, att, förutom i de

fall, då enligt lag eller författning eller enligt bestämmelse i kyrkohandboken

kungörelse skall uppläsas i kyrka, sådan uppläsning skall äga rum

allenast när Eders Kungl. Maj:t eller Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

Bihang till riksdagens protokoll 1914. 14 samt. Skaft. (Nr S.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens skrivelse Nr 5.

därom särskilt förordnar, dock att vederbörande församling genom beslut

å kyrkostämma äger medgiva, att jämväl enskildes tillkännagivanden

må, där sådant äskas, i kyrka kungöras, vederbörande präst obetaget

att vägra uppläsning av tillkännagivande, som i anseende till innehåll

eller avfattning finnes därtill otjänligt,

Genom cirkuläret den 28 maj 1897 hava därefter föreskrifter meddelats

i syfte att åstadkomma ytterligare minskning i kungörelseuppläsandet,

i det att Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande därigenom anbefallts att

för varje tillkännagivande, som skulle intagas uti länskungörelserna och

om vilket ej funnes i lag eller författning uttryckligen föreskriven uppläsning

i kyrka, noga pröva, om och i vad mån uppläsning av tillkännagivandet

vore av förhållandena påkallad, och härom i länskungörelserna

giva särskild föreskrift med avseende å varje sådant tillkännagivande.

Sedermera har 1905 års riksdag uppå framställning av enskild motionär

i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhållit om åtgärders vidtagande för

ytterligare inskränkning i det föreskrivna kungörelseuppläsandet från predikstolen.

Till stöd för denna sin hemställan anförde riksdagen bland annat:

»Enligt riksdagens mening finnas göda skäl för att ytterligare inskränka

det föga tidsenliga uppläsandet i kyrkorna av en mängd olikartade

kungöi elser. Från allmänt medborgerlig och kommunal synpunkt måste

detta sätt att bringa kungörelser till allmänhetens kännedom numera

anses blott ofullständigt fylla sitt ändamål. Till statskyrkan icke hörande

medboigaie och ett stort antal av hennes egna medlemmar betjänas

icke därav. På många håll står kyrkan merendels tom under

det. att offentliggörandet sker av vad staten har att tillkännagiva och

påojuda. På grund av svårigheten att lätt fatta och minnas åtminstone

ett något utförligare muntligt meddelande äro jämväl de kyrkobesökande

redan nu i många fall hänvisade till att på annat sätt erhålla närmare

kännedom om mera viktiga ärenden. — Vidare synes det brukliga kungörelseläsandet

ur kyrklig synpunkt vara synnerligen olämpligt, då det

icke allenast är främmande för gudstjänstens idé, utan tillika störande

för det religiösa livet.»

Vid påföljande års riksdag väcktes en motion, däri ifrågasattes

åtgärders vidtagande för helt avskaffande av världsliga kungörelsers

uppläsande i kyrkorna, men blev motionen, i enlighet med vederbörande

utskotts hemställan, av riksdagen avslagen.

Med anledning av 1905 års riksdagsskrivelse har ock Eders

Kungl. Maj.t föranstaltat om sakkunnig utredning av hithörande spörs
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 5. 3

mål. Vid denna utredning lärer emellertid, enligt vad riksdagen inhämtat,

frågan om kommunala protokolls uppläsande icke komma under

omprövning. Enligt riksdagens mening torde dock i stort sett samma

skäl, som i allmänhet tala emot ifrågavarande kungörelsesätt, jämväl i

detta fall äga giltighet. Härmed skall likväl icke förnekas, att kommunala

tillkännagivanden i jämförelse med åtskilliga andra meddelanden

från predikstolen intaga en viss särställning genom det speciella ortsintresse

de för kommunmedlemmarne äga. Skulle det därför förhålla sig

så, att i en del trakter av landet kommunalprotokollens uppläsande

alltjämt av de kyrkobesökande med uppmärksamhet åhöres, bör naturligen,

därest en förändring skall komma till stånd, stor varsamhet

iakttagas. Måhända vore det lämpligt, att samma utväg, som kommit

till användning vid enskilda tillkännagivandens offentliggörande, i förevarande

fall anlitades, och det sålunda överlämnades åt vederbörande

stämma att själv besluta, huruvida kungörande från predikstolen skall

ske eller ej. I varje fall synes det riksdagen önskvärt, att den redan

igångsatta utredningen utsträckes också till detta område, därvid undersökningen

givetvis bör avse formen för offentliggörande ej blott av kommunalstämmas

utan ock av kyrkostämmas protokoll.

En särskild svårighet, när det gäller att bestämma en annan

form för kungörande av här ifrågavarande handlingar, möter i det av

motionärerna påpekade förhållandet, att i så fall jämväl en ny utgångspunkt

för besvärstidens beräknande måste utfinnas. Utan att närmare

ingå på denna säkerligen ganska svårlösta fråga vill riksdagen dock uttala,

att på en nöjaktig lösning måste ställas de fordringar, att å ena

sidan sagda utgångspunkt blir till tiden bestämt fixerad och offentligen

kungjord samt å andra sidan garanti vinnes därför, att vid nämnda tidpunkt

protokollet verkligen föreligger i vederbörligen justerat skick. Dessutom

bör givetvis tillses, att besvärstiden måtte börja löpa ju förr dess

hellre, räknat från beslutets dag.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders

Kungl. Maj:t täcktes, i sammanhang med behandlingen av 1905 års riksdags

skrivelse angående åtgärder för inskränkning av kungörelsers uppläsande

i kyrkorna, taga under omprövning, huruvida bestämmelsen i förordningen

om kommunalstyrelse på landet § 23 angående kommunalstämmoprotokolls

uppläsande i kyrkan kan inskränkas eller helt borttagas.

Stockholm den 2 mars 1914.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.