Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner angående åvägabringande av sådan ändring i förordningen om kommunalstyrelse på landet, att bestämmelsen om kommunalstämmoprotokolls uppläsande i kyrka borttages.
1914-03-02 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1914 A:5, Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner angående åvägabringande av sådan ändring i förordningen om kommunalstyrelse på landet, att bestämmelsen om kommunalstämmoprotokolls uppläsande i kyrka borttages.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 5.
1
Kr 5.
Uppläst och godkänd i första kammaren den 2 mars 1914.
» » T» » andra kammaren den 2 mars 1914.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner
angående åvägabringande av sådan ändring i förordningen
om kommunalstyrelse på landet, att bestämmelsen
om kommunalstämmoprotokolls uppläsande i
kyrka borttages.
(Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6).
Till Konungen.
Vid innevarande års riksdag hava enskilda motionärer hemställt, att
riksdagen ville i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till sådan förändring
av förordningen om kommunalstyrelse på landet, att bestämmelsen
om kommunalstämmoprotokolls uppläsande i kyrkan borttages.
Uppläsning från prediksstolen av såväl allmänna som enskilda
kungörelser i världsliga angelägenheter är ett i vart land sedan
århundraden tillbaka brukat publikationssätt. Sedan vid olika tillfällen
klagomål över dess omfattning börjat anföras särskilt från kyrkomötets
sida, togs omsider genom lagen den 1 juni 1894 ett steg i inskränkande
riktning. I donna lag stadgades nämligen, att, förutom i de
fall, då enligt lag eller författning eller enligt bestämmelse i kyrkohandboken
kungörelse skall uppläsas i kyrka, sådan uppläsning skall äga rum
allenast när Eders Kungl. Maj:t eller Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
Bihang till riksdagens protokoll 1914. 14 samt. Skaft. (Nr S.) 1
2 Riksdagens skrivelse Nr 5.
därom särskilt förordnar, dock att vederbörande församling genom beslut
å kyrkostämma äger medgiva, att jämväl enskildes tillkännagivanden
må, där sådant äskas, i kyrka kungöras, vederbörande präst obetaget
att vägra uppläsning av tillkännagivande, som i anseende till innehåll
eller avfattning finnes därtill otjänligt,
Genom cirkuläret den 28 maj 1897 hava därefter föreskrifter meddelats
i syfte att åstadkomma ytterligare minskning i kungörelseuppläsandet,
i det att Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande därigenom anbefallts att
för varje tillkännagivande, som skulle intagas uti länskungörelserna och
om vilket ej funnes i lag eller författning uttryckligen föreskriven uppläsning
i kyrka, noga pröva, om och i vad mån uppläsning av tillkännagivandet
vore av förhållandena påkallad, och härom i länskungörelserna
giva särskild föreskrift med avseende å varje sådant tillkännagivande.
Sedermera har 1905 års riksdag uppå framställning av enskild motionär
i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhållit om åtgärders vidtagande för
ytterligare inskränkning i det föreskrivna kungörelseuppläsandet från predikstolen.
Till stöd för denna sin hemställan anförde riksdagen bland annat:
»Enligt riksdagens mening finnas göda skäl för att ytterligare inskränka
det föga tidsenliga uppläsandet i kyrkorna av en mängd olikartade
kungöi elser. Från allmänt medborgerlig och kommunal synpunkt måste
detta sätt att bringa kungörelser till allmänhetens kännedom numera
anses blott ofullständigt fylla sitt ändamål. Till statskyrkan icke hörande
medboigaie och ett stort antal av hennes egna medlemmar betjänas
icke därav. På många håll står kyrkan merendels tom under
det. att offentliggörandet sker av vad staten har att tillkännagiva och
påojuda. På grund av svårigheten att lätt fatta och minnas åtminstone
ett något utförligare muntligt meddelande äro jämväl de kyrkobesökande
redan nu i många fall hänvisade till att på annat sätt erhålla närmare
kännedom om mera viktiga ärenden. — Vidare synes det brukliga kungörelseläsandet
ur kyrklig synpunkt vara synnerligen olämpligt, då det
icke allenast är främmande för gudstjänstens idé, utan tillika störande
för det religiösa livet.»
Vid påföljande års riksdag väcktes en motion, däri ifrågasattes
åtgärders vidtagande för helt avskaffande av världsliga kungörelsers
uppläsande i kyrkorna, men blev motionen, i enlighet med vederbörande
utskotts hemställan, av riksdagen avslagen.
Med anledning av 1905 års riksdagsskrivelse har ock Eders
Kungl. Maj.t föranstaltat om sakkunnig utredning av hithörande spörs
-
Riksdagens skrivelse Nr 5. 3
mål. Vid denna utredning lärer emellertid, enligt vad riksdagen inhämtat,
frågan om kommunala protokolls uppläsande icke komma under
omprövning. Enligt riksdagens mening torde dock i stort sett samma
skäl, som i allmänhet tala emot ifrågavarande kungörelsesätt, jämväl i
detta fall äga giltighet. Härmed skall likväl icke förnekas, att kommunala
tillkännagivanden i jämförelse med åtskilliga andra meddelanden
från predikstolen intaga en viss särställning genom det speciella ortsintresse
de för kommunmedlemmarne äga. Skulle det därför förhålla sig
så, att i en del trakter av landet kommunalprotokollens uppläsande
alltjämt av de kyrkobesökande med uppmärksamhet åhöres, bör naturligen,
därest en förändring skall komma till stånd, stor varsamhet
iakttagas. Måhända vore det lämpligt, att samma utväg, som kommit
till användning vid enskilda tillkännagivandens offentliggörande, i förevarande
fall anlitades, och det sålunda överlämnades åt vederbörande
stämma att själv besluta, huruvida kungörande från predikstolen skall
ske eller ej. I varje fall synes det riksdagen önskvärt, att den redan
igångsatta utredningen utsträckes också till detta område, därvid undersökningen
givetvis bör avse formen för offentliggörande ej blott av kommunalstämmas
utan ock av kyrkostämmas protokoll.
En särskild svårighet, när det gäller att bestämma en annan
form för kungörande av här ifrågavarande handlingar, möter i det av
motionärerna påpekade förhållandet, att i så fall jämväl en ny utgångspunkt
för besvärstidens beräknande måste utfinnas. Utan att närmare
ingå på denna säkerligen ganska svårlösta fråga vill riksdagen dock uttala,
att på en nöjaktig lösning måste ställas de fordringar, att å ena
sidan sagda utgångspunkt blir till tiden bestämt fixerad och offentligen
kungjord samt å andra sidan garanti vinnes därför, att vid nämnda tidpunkt
protokollet verkligen föreligger i vederbörligen justerat skick. Dessutom
bör givetvis tillses, att besvärstiden måtte börja löpa ju förr dess
hellre, räknat från beslutets dag.
På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes, i sammanhang med behandlingen av 1905 års riksdags
skrivelse angående åtgärder för inskränkning av kungörelsers uppläsande
i kyrkorna, taga under omprövning, huruvida bestämmelsen i förordningen
om kommunalstyrelse på landet § 23 angående kommunalstämmoprotokolls
uppläsande i kyrkan kan inskränkas eller helt borttagas.
Stockholm den 2 mars 1914.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.