Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa av Kung!. Magi under nionde huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda framställningar, ävensom åtskilliga inom riksdagen väckta motioner rörande utgifter under samma huvudtitel.

1914-03-02 · 115 sidor, varav 111 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 111 av 115 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1914 A:9, Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa av Kung!. Magi under nionde huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda framställningar, ävensom åtskilliga inom riksdagen väckta motioner rörande utgifter under samma huvudtitel.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 9.

1

Nr 9.

Uppläst och godkänd i första kammaren den 2 mars 1914.

» » > i andra kammaren den 2 mars 1914.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av vissa av

Kung!. Magi under nionde huvudtiteln av statsverkspropositionen

gjorda framställningar, ävensom åtskilliga

inom riksdagen väckta motioner rörande utgifter under

samma huvudtitel.

(Jordbruksutskottets utlåtanden nr 1 och 32 samt memorial nr 33.)

Till Konungen.

I anledning av nedannämnda av Eders Kungl. Maj:t under nionde

huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda framställningar, ävensom

åtskilliga inom riksdagen väckta motioner rörande utgifter under samma

huvudtitel, far riksdagen för Eders Kungl. Maj:t anmäla följande beslut.

Departementet.

l:o) I den till riksdagen den 14 januari innevarande år avlåtna

propositionen angående statsverkets tillstånd och behov har Eders Kung].

Maj:t under nionde huvudtiteln i punkten 1 föreslagit riksdagen att till

provisorisk lönereglering för befattningshavare i jordbruksdepartementet,

i enlighet med de i statsrådsprotokollet tillstyrkta grunder och på de

däri förordade villkor, å extra stat för år 1915 bevilja ett förslagsanslag

Bihang till riksdagens protokoll 1914. 14 sond. 9 höft. (Nr 9). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 9.

av 6,760 kronor, varav högst 162 kronor 50 öre må användas till

höjning av vikari åt sersättning under semester.

Enligt det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet över jordbruksärenden

har departementschefen, under åberopande av vad chefen

för justitiedepartementet samma dag till statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden

anfört i avseende å grunderna för dessa lönetillägg

ävensom villkoren för deras åtnjutande och de föreskrifter, som böra

iakttagas vid utbetalningen av desamma, meddelat, att den för år 1915

erforderliga summan bleve ändrad, enär ålderstillägg till vaktmästaren

icke behövde utgå, sedan denna befattning numera erhållit ny innehavare.

Under erinran att riksdagen redan förut beträffande annat statsdepartement

bifallit liknande framställning som nu förevarande, får

riksdagen härigenom för Eders Kungl. Maj:t anmäla, att riksdagen till

provisorisk lönereglering för befattningshavare i jordbruksdepartementet,

i enlighet med de enligt statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden

den 14 januari 1914 tillstyrkta grunder och på däri förordade

villkor, å extra stat för år 1915 beviljat ett förslagsanslag av 6,760

kronor, varav högst 162.5 0 kronor må användas till höjning av vikariatsersättning

under semester.

2:o) Med bifall till vad Eders Kungl. Maj:t under punkten 2 av

denna huvudtitel föreslagit, har riksdagen, i likhet med vad skett för

vart och ett av åren 1911—1914, för avlönande av en kanslisekreterare

inom jordbruksdepartementet å extra stat för år 1915 anvisat ett anslag

av 5,050 kronor, varav 1,600 kronor skola anses såsom tjänstgöringspenningar.

3:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts därom under punkten 3

framställda förslag har riksdagen vidare, i likhet med vad för åren

1911—1914 ägt rum, för beredande av arvode åt extra föredragande

inom jordbruksdepartementet m. m., å extra stat för år 1915 anvisat

ett anslag av 4,000 kronor.

Lautbrnksstyrclsen.

4:o) Under punkt 5 av förevarande huvudtitel har Eders Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen att för anställande under år 1914 av ingenjörsbiträden

hos lantbruksstvrelsen, utöver därtill förut anvisade medel, å

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 9.

extra stat för år 1915 anvisa ett anslag av 3,500 kronor, med rätt för

Kungl. JVIaj:t att under år 1914 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna

detta belopp.

För anställande under åren 1913 och 1914 av ingenjör sbiträden

hos lantbruksstyrelsen har riksdagen på extra stat för år 1914 anvisat

ett anslag av 13,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att därav, för

anställande av dylika biträden under år 1913, förskottsvis under samma

år av tillgängliga medel utanordna erforderligt belopp.

Enligt vad av statsrådsprotokollet i ärendet framgår, har lantbruksstyrelsen

inkommit med framställning i fråga om ändrat sätt för handläggningen

av ärenden rörande statsbidrag eller statslån till torrläggningsföretag

sålunda, att den befattning med dessa ärenden, som nu tillkommer

dels väg- och vattenbyggnadsstyrelsen dels ock sistnämnda styrelse och

lantbruksstyrelsen samfällt, skulle överflyttas till att i regel handläggas av

lantbruksstyrelsen ensam. I sitt samtidigt avgivna förslag till ny stat

för lantbruksstyrelsen hade styrelsen upptagit en post å 10,000 kronor

till avlöning åt ingen] örsbiträden å styrelsens agrikulturtekniska byrå,

vadan alltså något särskilt anslag till ingenjörsbiträden för år 1915 icke

nu skulle behöva tagas i beräkning. Därest emellertid den ifrågasatta

ändringen i ovan omförmälda ärendens handläggning icke genomfördes

och det i samband därmed ifrågasatta uppförandet å lantbruksstyrelsens

stat av anslag till ingenj örsbiträden icke ägde rum, komme givetvis

extra anslag för ändamålet att erfordras för år 1915.

Emellertid har lantbruksstyrelsen hemställt jämväl om ökat anslag

för anställandet av dylika biträden under innevarande år. Därigenom

att Kungl. Maj:t sett sig nödsakad att på grund av ådagalagda omständigheter

redan för år 1913 taga i anspråk så stort belopp som 7,625

kronor av det utav riksdagen för bägge åren 1913 och 1914 anvisade

anslaget av 13,000 kronor, har det återstående, för år 1914 disponibla

beloppet blivit väsentligt lägre än som beräknats. Och samma anledningar,

som föranlett det ökade medelsbehovet för nu ifrågavarande

ändamål under år 1913, antagas komma att i oförminskad omfattning

göra sig gällande under år 1914. Med hänsyn härtill och till andra

anförda omständigheter har departementschefen funnit ett tilläggsanslag

av 3,500 kronor erforderligt för år 1914.

Riksdagen, som av utredningen i ärendet funnit behovet av det

äskade tilläggsanslaget till fullo ådagalagt och som icke heller i

övrigt haft något att erinra mot förevarande framställning, får därför

för Eders Kungl. Maj.''t anmäla, att riksdagen för anställande under år

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr d.

1914 av ingenjörsbiträden hos lantbruksstyrelsen, utöver därtill förut

anvisade medel, å extra stat för år 1915 anvisat ett anslag av 3,500

kronor med rätt för Kungl. Maj:t att under år 1914 av tillgängliga

medel förskottsvis utanordna detta belopp.

L<aii t It u«h alln in gen.

5:o) Under punkt 6 av förevarande huvudtitel har Eders Kungl. Magt

vidare föreslagit riksdagen att dels öka det under anslagstiteln »befrämjande

i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar» till understödjande

av premiering av nötboskap anvisade belopp, nu 120,000 kronor,

därav 30,000 kronor skola användas för tilläggspris för tjurar, tillhörande

tjurförening, med 20,000 kronor till 140,000 kronor, därav 50,000 kronor

skola användas för tilläggspris för tjurar, tillhörande tjurförening, med

rätt för Kungl. Maj:t att, därest under något år sistnämnda belopp

ej skulle behöva i sin helhet eller till någon del tagas i anspråk för

detta ändamål, anvisa det sålunda tillgängliga beloppet för andra till

nötboskapspremieringen hörande ändamål, dels och besluta, att för åtnjutande

av understöd från anslaget fortfarande skola gälla enahanda

villkor som i avseende å de nu för understödjande utav premiering av

nötboskap anslagna medel.

Under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet av jordbruk och

lantmannanäringar» finnes alltsedan år 1892 upptaget ett särskilt anslag

till understödjande av premiering av nötboskap, från vilket anslag bidrag

utgå till hushållningssällskap med belopp, som för varje sällskaps område

icke må överstiga vad sällskapet eller landstinget, vart för sig eller

i. förening, tillskjuter för samma ändamål. Detta anslag uppgick i början

till 50,000 kronor men bar småningom höjts, senast vid 1909 års riksdag,

då beloppet bestämdes till 120,000 kronor, därav högst 30,000 kronor

skola användas för tilläggspris för tjurar, tillhörande tjurförening, med

rätt för Kungl. Maj:t att, därest sistnämnda belopp i sin helhet eller till

någon del under något år ej skulle behöva tagas i anspråk för detta

ändamål, anvisa det sålunda tillgängliga beloppet för andra till nötboskapspremieringen

hörande ändamål. Från anslaget må även användas

erforderligt belopp till fortsatt utgivande av en riksstambok över

ayrshireboskap.

Anledningen till anslagets höjning vid 1909 års riksdag var önskan

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 9.

att genom beredande av ökade tilläggspris åt föreningstjurar befordra

bildandet av tjurföreningar. Angående de villkor, under vilka dylika

tilläggspris till föreningstjurar må kunna utgå, innehåller det nu gällande,

den 8 oktober 1910 utfärdade reglementet för den med statsmedel understödda

nötboskapspremieringen inom riket följande bestämmelser:

1) att för sådant tilläggspris icke må av statsmedel utgå högre

belopp än 150 kronor;

2) att stadgar för tjurförening, till vilken tilläggspris utgår, äro

av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott fastställda; samt

3) att minst halva antalet av föreningens kor tillhör ägare eller

brukare, vilkas odlade jord icke överstiger sammanlagt 40 hektar och

som idka jordbruk såsom huvudsaklig näring eller väsentlig binäring,

samt att förening är skyldig att årligen till hushållningssällskapet avlämna

fullständig redogörelse över sitt arbete och sin ekonomi;

börande inom de hushållningssällskaps områden, där premieriug

av tjurar ej årligen återkommer inom ett och samma område, de tilläggspris,

som vid premiering tillerkännas tjurförening, ej i sin helhet genast

utgå, utan lika fördelas på de olika åren, med iakttagande att de senare

delarna av priset utbetalas först sedan styrkt blivit, att tjuren väl vårdats

och att de för prisets utdelande i övrigt föreskrivna villkoren blivit

uppfyllda.

Tjurföreningar finnas numera någorlunda jämnt fördelade inom de

olika länen, blott inom några få är antalet ännu jämförelsevis obetydligt.

Enligt uppgift av lantbruksstyrelsen voro 845 med statsmedel understödda

tjurföreningar med över 20,000 medlemmar i verksamhet vid

1912 års utgång. Tjurföreningarna hava nämnda år uppburit 57,730

kronor i pris och direkta anslag av staten och hushållningssällskapen

förutom 62,940 kronor för inlösta frisedlar. Under samma år har krävts

eu uttaxering hos medlemmarna av 81,830 kronor. I ovan angivna

siffror äro icke inberäknade de många föreningarna i Malmöhus län, för

vilka bidrag av statsmedel för närvarande icke tagas i anspråk.

Hushållningssällskapens utgifter för tilläggspris åt föreningstjurar

utgjorde år 1910: 9,993 kronor, år 1911: 21,479 kronor och år 1912:

27,341 kronor och sällskapens sammanlagda utgifter för nötboskapspremieringen

i sin helhet utgjorde år 1909: 190,883 kronor, år 19.10:

196,744 kronor och år 1911: 216,991 kronor samt hava nu av lantbruksstyrelsen

uppgivits för år 1912 till 239,200 kronor.

I ovan omförmälda statsbidrag till tilläggspris för tjurar, tillhörande

tjurförening, föreslås nu förhöjning. 1 sådant hänseende hade lantbruksstyrelsen

för sin del ifrågasatt en förhöjning av 40,000 kronor, vari
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 9.

genom alltså statsbidraget skulle komma att mer än fördubblas. Emellertid

har departementschefen icke ansett nödvändigt att, åtminstone för närvarande,

gå så långt som lantbruksstyrelsen föreslagit utan har han ansett,

att även genom en förhöjning av 20,000 kronor en ganska kraftig hjälp

skulle lämnas tjurföreningsväsendet. I likhet med lantbruksstyrelsen bär

departementschefen vidare ansett, att tilläggspriset för föreningstjurar bör

bestämmas till visst årligt belopp, högst 75 kronor, i stället för som nu

till visst belopp, högst 150 kronor, som kan erhållas varje, vartannat

eller ^ vart tredje år, beroende av det antal underdistrikt, vari hushållningssällskapets

område är delat. Sistnämnda förändring skulle dock

icke utöva nämnvärt inlåtande på det erforderliga anslagsbeloppets storlek.

I detta sammanhang bär riksdagen till behandling förehaft tvenne

inom riksdagen väckta, likalydande motioner, i vilka hemställts, att riksdagen

måtte öka det under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet av

jordbruk och lantmannanäringar» till understödjande av premiering av

nötboskap anvisade belopp, nu 120,000 kronor med 40,000 kronor till

160.000 kronor, därav 70,000 kronor skulle användas för tilläggspris

för tjurar, tillhöriga tjurföreningar.

Riksdagen får härigenom för Eders Kungl. Maj:t anmäla, att

riksdagen

dels ökat det under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet av

jordbruk och lantmannanäringar» till understödjande av premiering av

nötboskap anvisade belopp, nu 120,000 kronor, därav 30,000 kronor

skola användas för tilläggspris för tjurar, tillhörande tjurförening, med

40.000 kronor till 160,000 kronor, därav 70,000 kronor skola användas

för tilläggspris för tjurar, tillhörande tjurförening, med rätt för Kungl.

Maj:t att, därest under något år sistnämnda belopp ej skulle behöva

i sin helhet eller till någon del tagas i anspråk för detta ändamål, anvisa

det sålunda tillgängliga beloppet för andra till nötboskapspremieringen

hörande ändamål,

dels ock beslutat, att för åtnjutande av understöd från anslaget

fortfarande skola gälla enahanda villkor som i avseende å de nu för

understödjande utav premiering av nötboskap anslagna medel.

Genom detta beslut har anslagstiteln i sin helhet höjts med motsvarande

belopp av 40,000 kronor eller från 372,450 kronor till 412,450

kronor.

6:o) Vidare har Eders Kungl. Maj:t under punkt 8 föreslagit riksdagen

att höja den i staten för lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 9.

upptagna anslagspost »till institutets övriga utgifter» från 35,350 kronor

med 1,800 kronor till 37,150 kronor, i följd varav statens slutsumma

kommer att uppgå till 90,450 kronor samt att vid bifall härtill bestämma

det under anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk och lantmannanäringar»

uppförda anslag till lantbruks- och mejeriinstitutet vid

Alnarp till 85,450 kronor.

I den av 1902 års riksdag godkända stat för lantbruks- och

mejeriinstitutet vid Alnarp upptogs »till institutets övriga utgifter» ett

belopp av 25,000 kronor. Då emellertid sagda belopp visade sig icke

vara tillräckligt, beviljade Kung! Maj:t under vart och ett av åren 1903,

1904 och 1905 från nionde huvudtitelns anslag till extra utgifter ett

belopp av 3,000 kronor. Enär behovet av anslaget sålunda kunde anses

konstant, blev det i staten »till institutets övriga utgifter» upptagna

beloppet, 25,000 kronor, av 1905 års riksdag höjt med 3,000 kronor

till 28,000 kronor.

Sedermera har samma anslagspost höjts, av 1910 års riksdag1 till

33,000 kronor och av 1911 års riksdag till sitt nuvarande belopp,

35,350 kronor.

Den höjning av 1,800 kronor, som nu föreslagits, är avsedd att utgöra

ersättning dels för det belopp, 1,500 kronor, som hittills årligen

tillgodokommit institutet såsom ersättning för upplåtande av lokaler åt

den till Alnarps egendom förlagda lantbruksskolan, vilken under år

1914 skall inflytta i nya egna lokaler, dels ock för det belopp, under

senare åren 300 kronor, som från Malmöhus läns hushållningssällskap

utgått i hyra för lokaler till Malmöhus läns kvinnliga mejeriskola och

vilken senare inkomstpost på grund av skolans upphörande likaledes

kommer att utgå ur institutets inkomststat med utgången av år 1914.

Då emellertid, vad angår det förstnämnda beloppet, detsamma givetvis

kommer att motsvaras av ökat överskott i den för Alnarps egendom fastställda

stat, skulle alltså den verkliga ökade utgiften för statsverket

komma att inskränka sig till det belopp av 300 kronor, som utgör

ersättning för nuvarande hyra av Malmöhus läns kvinnliga mejeriskola.

Då riksdagen finner det skäligt, att lantbruks- och mejeriinstitutet

vid Alnarp genom ökat anslag erhåller vederlag för det belopp, som

sålunda kommer att frångå institutet, samt riksdagen icke haft något att

erinra mot det föreslagna sättet för dessa medels anvisande, har riksdagen

dels höjt den i staten för lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp

upptagna anslagspost »till institutets övriga utgifter» från 35,350 kronor

med 1,800 kronor till 37,150 kronor, i följd varav statens slutsumma kom
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 9.

mit att uppgå till 1)0,400 kronor, dels ock bestämt det under ans!agstiteln

»undervisningsanstalter för jordbruk och lantmannanäringar» uppförda

anslag till lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp till 85,450 kronor.

Genom detta beslut har det i omförmälda anslagstitel ingående

bestämda anslag undergått höjning med 1,800 kronor.

7:o) Under punkt 9 av förevarande huvudtitel har Eders Ivungl.

Maj:t föreslagit riksdagen att för beredande av ökning i det till trädgårdsskolan

i mellersta Sverge utgående statsanslaget från 10,000 kronor till

12.000 kronor höja det under anslagstiteln »undervisningsanstalter för

jordbruk och lantmannanäringar» uppförda anslag till trädgårdsundervisningen

från 34,800 kronor med 2,000 kronor till 36,800 kronor.

År 1909 medgav riksdagen, att under anslagstiteln »undervisningsanstalter

för jordbruk och lantmannanäringar» finge under benämningen

»trädgårdsundervisningen» uppföras ett anslag å sammanlagt 34,800

kronor, därav bland annat dels 12,000 kronor till upprätthållande av

en trädgårdsskola vid Alnarp, dels ock 18,000 kronor till upprätthållande

av två trädgårdsskolor, en i mellersta och en i norra Sverge.

Av sistnämnda belopp voro 10,000 kronor avsedda för den förra och

8.000 kronor för den senare skolan. Den för mellersta Sverge avsedda

trädgårdsskolan finnes förlagd till Adelsnäs fideikommissegendom, med

vars innehavare, friherre Theodor Adelswärd, den 11 januari 1910 upprättats

kontrakt om upprätthållande för en tid av fem år, räknade från

den 1 november 1909, av en trädgårdsskola vid sagda egendom enligt

bestämmelserna i av Kungl. Maj.t fastställt reglemente för med statsmedel

understödda trädgårdsskolor i mellersta Sverge och Norrland.

Enär det uuder de fyra år, skolan varit i verksamhet, visat sig att de

för ändamålet anslagna medlen icke varit tillräckliga, har nu ifrågasatts

höjning av anslaget med 2,000 kronor under en eventuell ny kontraktsperiod.

Det i alla avseenden framstående och förtjänstfulla sätt, varpå

trädgårdsskolan vid Adelsnäs hittills verkat, torde vara allmänt bekant.

Då det vid sådant förhållande måste anses önskvärt att den för mellersta

Sverge avsedda trädgårdsskolan allt fortfarande bibehålies vid Adelsnäs,

detta så mycket hellre som, enligt vad utredningen i ärendet giver vid

handen, det icke kan antagas, att på något annat ställe inom mellersta

Sverge en trädgårdsskola med samma utbildningstillfällen kan anordnas

för . lägre kostnad än den nu ifrågasatta, får riksdagen, som anser det

riktigt, att anslag för ändamålet anvisas med så stort belopp att icke,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Biksdagens skrivelse Nr 9.

såsom hittills synes hava skett, förlust för skolans innehavare behöver

uppstå, härigenom för Eders Kungl. Magt anmäla, att riksdagen, för

beredande av ökning i det till trädgårdsskolan i mellersta Sverge utgående

statsanslaget från 10,000 kronor till 12,000 kronor, höjt det

under anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk och lantmannanäringar»

uppförda anslag till trädgårdsundervisningen från 34,800 kronor

med 2,000 kronor till 36,800 kronor.

Genom detta riksdagens beslut har det i denna anslagstitel ingående

bestämda anslaget undergått motsvarande förhöjning.

8:o) 1 tvenne inom riksdagen väckta, likalydande motioner har

hemställts, att riksdagen ville besluta, att det under nionde huvudtiteln

nu utgående anslaget å 70,000 kronor till understöd åt vissa elever

vid lantbruksskola, lantmannaskola, lanthushållsskola och fast undervisningskurs

för småbrukare måtte höjas med 30,000 kronor och iör år

1915 utgå med 100,000 kronor.

Till stöd för denna framställning har anförts följande:

»Av 1912 års riksdag beviljades ett anslag av 70,000 kronor att

användas såsom understöd åt obemedlade och mindre bemedlade elever

vid med statsmedel understödd lantbruksskola, lantmannaskola, lanthushållsskola

ävensom åt sådana deltagare i fast småbrukarekurs med särskilt

antagna elever, som ha sin verksamhet vid jordbruk med högst

12 hektar åker, att utgå i enlighet med bestämmelserna i Kungl. Maj:ts

nådiga kungörelse den 29 juni 1912. Till obemedlad elev vid lantmannaskola

och lanthushållsskola samt vid teoretisk vinterkurs vid lantbruksskola

i Norrland och Dalarne skulle understöd utgå med högst 25

kronor och för mindre bemedlad elev vid samma skolor med högst 15

kronor per månad. Till obemedlad elev vid lantbruksskola skulle understödet

utgå med högst 100 kronor per år och till mindre bemedlad

elev med högst 60 kronor samt till deltagare i fast småbrukarekurs med

högst 1 krona per dag.

Det visade eig redan första året, att det beviljade statsanslaget

var något knappt tilltaget.. Av hushållningssällskapens förvaltningsutskott

samt beträffande lantbruksskolorna av vederbörande skolors styrelser,

som erhållit i uppdrag att bevilja detta understöd, begärdes för år 1912

—1913 81,200 kronor och för 1913—1914 c:a 107,000 kronor, d. v. s.

under det sista året c:a 26,000 kronor mer än under det första året och

c:a 37,000 kronor mer än det tillgängliga anslaget, 70,000 kronor. Eu

del elevers ansökningar måste antingen avslås eller ock understöden

beviljas till behövande elever med i hög grad reducerade belopp.

Bihang till riksdagens protokoll 1914. 14 sa,ml. 9 höft. (Nr 9).

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 9.

Det hittillsvarande beloppet, som sålunda redan från början visat

sig vara otillräckligt, blir detta i ännu högre grad i samma mån antalet

undervisningsanstalter ökas och behovet av undervisning tränger ned

till de djupa leden av landsbygdens befolkning. Om jordbruket skall

utvecklas och gå framåt, om de av staten, hushållningssällskapen, landstingen

och kommunerna understödda undervisningsanstalterna på jordbrukets

område skola bliva använda icke blott av de bemedlade, utan

även av de obemedlade och mindre bemedlade, då måste det understöd

från det allmännas sida, som blivit ställt i utsikt, stå till förfogande till

större belopp än hittills.»

Under det i anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk och

lantmannanäringar» ingående bestämda anslag uppförde 1912 års riksdag

på Ivungl. Maj:ts förslag under benämning »den lägre lantbruksundervisningen»

ett anslag av sammanlagt 166,500 kronor, därav 70,000

kronor till understöd åt vissa elever vid lantbruksskola, lantmannaskola,

lanthushållsskola och fast undervisningskurs för småbrukare.

Förevarande motion avser sistnämnda anslagsposts höjande till 100,000

kronor.

Frågan om understöd åt obemedlade och mindre bemedlade elever

vid ifrågavarande skolor erhöll sin lösning vid 1912 års riksdag i

sammanhang med ordnandet av den lägre lantbruksundervisningen.

Redan året därefter eller vid 1913 års riksdag väcktes emellertid motion

om höjning av ifrågavarande anslag. I sitt utlåtande över denna framställning,

vilken riksdagens vederbörande utskott visserligen, med hänsyn

bland annat till den ringa grad av erfarenhet som då ännu vunnits,

ansåg sig för det dåvarande icke kunna tillstyrka, uttalade dock utskottet

den förhoppning, att, därest det, efter den erfarenhet, som under loppet

av år 1913 kunde vinnas, skulle visa sig, att rikligare medel för nu

ifrågavarande ändamål skulle erfordras. Kung!. Maj:t icke torde underlåta

att till riksdagen inkomma med den framställning, som härav kunde

föranledas.

Enligt vad i nu förevarande motioner påvisas hava av hushållningssällskapen

och lantbruksskolestyrelserna, vilka det tillkommer att pröva

ansökningar om dylikt understöd, för läsåret 1913—1914 begärts för

ifrågavarande ändamål icke mindre än omkring 107,000 kronor eller

26,000 kronor mera än under första läsåret och 37,000 kronor mer än

det för innevarande år tillgängliga anslagsbeloppet.

Härav finner riksdagen uppenbart, att det nuvarande anslagsbeloppet

icke längre kan anses tillräckligt för tillgodoseende på ett tillfredsställande

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrivelse Nr 9.

sätt av behovet av understöd i nu förevarande hänseende, utan att en

ökning av anslaget är av nöden för att obemedlade och mindre bemedlade

personer må i önskvärd omfattning kunna beredas tillfälle att anlita

ifrågavarande av staten organiserade och understödda undervisningsanstalter.

Riksdagen, som funnit den föreslagna höjningen väl avvägd

med hänsyn till "det under sista läsåret uppvisade behovet, har därför

ökat det under anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk och

lantmannanäringar» till understöd åt vissa elever vid lantbruksskola, lantmannaskola,

lanthushållsskola och fast undervisningskurs för småbrukare

anvisade belopp, nu 70,000 kronor, med 30,000 kronor till 100,000 kronor.

Genom detta beslut har dels den under det i berörda anslagstitel

ingående bestämda anslag uppförda anslagspost å sammanlagt 166,500

kronor till »den lägre lantbruksundervisningen» höjts med 30,000 kronor,

dels ock ifrågavarande bestämda anslag i sin ordning höjts med motsvarande

belopp.

På grund av riksdagens beslut i envar av punkterna 6, 7 och 8

har det under meranämnda anslagstitel ingående bestämda anslag höjts

med sammanlagt 33,800 kronor eller alltså från 417,500 kronor till

451,300 kronor.

9:o) Eders Kungl. Magt har under punkt 10 av huvudtiteln föreslagit

riksdagen att till undervisningsmateriell för lantbruks- och mejeriinstitutet

vid Alnarp å extra stat för år 1915 anvisa ett anslag av

3,000 kronor.

Till undervisningsmateriell för lantbruks- och mejeriinstitutet vid

Alnarp har riksdagen på extra stat för vart och ett av aren 1908

1914 anvisat ett anslag av 3,000 kronor. Då behovet av extra anslag

till undervisningsmateriell vid nämnda institut icke torde komma att

under år 1915 visa sig mindre än de föregående åren, har riksdagen, i

likhet med vad under senare åren skett, till undervisningsmateriell för

lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp å extra stat för år 1915 anvisat

ett anslag av 3,000 kronor.

10:o) I överensstämmelse med Eders Kungl. Maj:ts under punkt 11

av förevarande huvudtitel gjorda framställning och under erinran att riksdagen

för innevarande år för ifrågavarande ändamål anvisat ett anslag''8- befopp av 7,000 kronor, därav 3,500 kronor finge användas till täckande

av förskottsvis bestridda utgifter för samma ändamål under år 1913, får

riksdagen härigenom anmäla, att riksdagen till hovbeslagsskolan vid

Alnarp anvisat å extra stat för år 1915 ett anslag av 3,500 kronor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 9.

ll:o) Under punkt 12 av ifrågavarande huvudtitel har Eders Kung].

Maj:t föreslagit riksdagen att för bestridande av kostnaderna för vissa

ändringsarbeten i sjukstallet vid veterinärinstitutionen vid lantbruks- och

mejeriinstitutet vid Alnarp å extra stat för år 1915 anvisa ett anslag av

3,100 kronor, ävensom medgiva, att Kungl. Maj:t må för ändamålet under

år 1914 låta förskottsvis av tillgängliga medel utanordna detta belopp.

Då de ifrågasatta förändringarna synts riksdagen väl behövliga för

att sjukstallet skall bliva försatt i ett tillfredsställande och nutidens

krav på detta område motsvarande skick och för att detsamma skall bliva

till avsedd nytta vid undervisningen samt riksdagen icke heller haft något

att erinra mot det för ändamålet äskade belopp, får riksdagen för Eders

Kungl. Maj:t anmäla, att riksdagen för bestridande av kostnaderna för

vissa ändringsarbeten i sjukstallet vid veterinärinstitutionen vid lantbruks-

och mejeriinstitutet vid Alnarp å extra stat för år 1915 anvisat

ett anslag av 3,100 kronor, ävensom medgivit, att Kungl. Maj:t må för

ändamålet under år 1914 låta förskottsvis av tillgängliga medel utanordna

detta belopp.

12:o) Under punkten 13 bär Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

att till anordnande av utbildningskurser för kontrollassi sten ter å extra stat

för år 1915 anvisa ett anslag av 14,800 kronor.

Anslag för ifrågavarande ändamål har av riksdagen förut beviljats

för vartdera av åren 1911 och 1912 med 9,550 kronor, för år 1913 med

11,900 kronor samt för innevarande år med 14,800 kronor. Då sistnämnda

belopp torde vara erforderligt jämväl för år 1915, har riksdagen,

i likhet med vad skett för innevarande år, till anordnande av utbildningskurser

för kontrollassistenter å extra stat för år 1915 anvisat ett

anslag av 14,800 kronor.

13:o) Med bifall till vad Eders Kungl. Maj:t underpunkten 14 föreslagit

riksdagen, har riksdagen, i likhet med vad skett för vart och ett

av åren 1913 och 1914, till anordnande av utbildningskurser för ladugårdsförmän

å extra stat för år 1915 anvisat ett anslag av 18,800 kronor.

14:o) Under punkt 15 av förevarande huvudtitel har Eders Kungl.

Maj:t vidare föreslagit riksdagen att å extra stat för år 1915 bevilja, att

av Kungl. Maj:t i mån av behov användas, såsom bidrag till anställande av

dels tolv jordbrukskonsulenter i Dalarne och Norrland under villkor att

konsulenternas rese- och traktamentsersättning bekostas av landsting,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens skrivelse Nr 9.

hushållningssällskap eller eljest 30,000 kronor, dels eu jordbrukskonsulent

inom vartdera av Kalmar Läns norra och Gottlands läns hushållningssällskaps

områden under enahanda villkor och under törutsättning därjämte

att vederbörande hushållningssällskap bidrager till konsulentens

avlöning med minst 1,250 kronor 2,500 kronor, dels ock tolv jordbrukskonsulenter

i övriga delar av södra och mellersta Sverge under villkor

att konsulenternas rese- och traktamentsersättning bekostas av landsting,

hushållningssällskap eller eljest samt att vederbörande hushållningssällskap

under samma år på egen bekostnad och utan anlitande till någon del

av statsbidraget anställer en eller flera ytterligare jordbrukskonsulenter

30.000 kronor eller tillsammans 62,500 kronor, ävensom medgiva, att

Kung!. Magt må för bidrag från detta anslag stadga de villkor i övrigt,

Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva.

Såsom bidrag till tolv jordbrukskonsulenter i Dalarne och Norrland

har riksdagen på extra stat för vart och ett av åren 1908—1911 anvisat

ett anslag" av 30,000 kronor att av Kungl. Maj-.t i mån av behov för

ändamålet användas.

Vidare har riksdagen år 1910 medgivit, att ett belopp av högst

25.000 kronor av anslaget till åtgärder för höjande av det mindre jordbruket

finge, med en beräkning av 2,500 kronor till vart och ett av

tio hushållningssällskap inom mellersta och södra Sverge, användas lör

anställande inom sällskapets område av en jordbrukskonsulent lör det

mindre jordbruket.

På grund av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning beviljade

1911 års riksdag anslag för år 1912 för båda torenämnda ändamål till

enahanda belopp och på samma villkor som för år 1911 bestämts, och

sammanfördes därvid anslagen under en gemensam anslagstitel.

1 enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning anvisade

därefter 1912 års riksdag på extra stat för år 1913 anslag för samma

ändamål allenast med den förändring, att antalet jordbrukskonsulenter i

södra och mellersta Sverge, till vilkas avlöning bidrag från anslaget

finge utgå, bestämdes till tolv samt att anslaget höjdes till 60,000

kronor. Samma belopp har på enahanda villkor anvisats för innevarande

år.

Ifrågavarande statsbidrag utgår med 2,500 kronor till varje konsulent.

I avseende å villkoren för erhållande av dylikt statsbidrag stadgas

i nu gällande kungörelse den 1 november 1912, att konsulenternas reseoch

traktamentsersättning skall bekostas av landsting, hushållningssällskap

eller eljest, och, vad angår konsulenterna i södra och mellersta Sverge,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 9.

att vederbörande hushållningssällskap under det år, för vilket statsbidrag

sökes, på egen bekostnad och utan anlitande till någon del av

statsbidraget anställer en eller flera ytterligare jordbrukskonsulenter.

Sistnämnda villkor uppställdes först i kungörelsen den 28 oktober

1910 angående statsanslag till åtgärder för höjande av det mindre jordbruket

och har sedermera årligen — i likhet med förstnämnda villkor

— av riksdagen bundits vid anslaget.

Mot nyssnämnda särskilda villkor i fråga om anslag till jordbrukskonsulenter

i södra och mellersta Sverge hava riktats anmärkningar uti

motioner, som väckts vid riksdagarna åren 1911 och 1913. I motionerna

vid 1913 års riksdag hemställdes också att ifrågavarande villkor måtte

upphävas.

Med anledning av detta förslag yttrade jordbruksutskottet år 1913,

att det syntes icke kunna förnekas, att såtillvida ett missförhållande förelåge

i avseende å användningen av anslaget, att hushållningssällskapsområden,

vilka icke hade behov av mer än en jordbrukskonsulent

och på deri grund icke kunde erhålla bidrag från anslaget, komme

i en ogynnsammare ställning än andra dylika områden, vilka vore

i behov av flera sådana konsulenter. Det skulle därför kunna ifrågasättas,

huruvida icke i fråga om hushållningssällskapsområden i södra

och mellersta delarna av landet med ringa folkmängd, exempelvis

Gottlands, undantag skulle kunna medgivas från de nu bestämda villko

ren och beträffande dessa områden stadgas, att statsbidrag till avlöning

av jordbrukskonsulenter finge utgå med viss del av samma

avlöning. Då emellertid en förändring av nu antydd art i förberörda

villkor icke syntes böra vidtagas utan en föregående utredning om

verkan av dylika förändrade bestämmelser, ansåge sig utskottet i

avsaknad av en sådan utredning icke för det dåvarande kunna biträda

motionen i denna del.

I enlighet med utskottets hemställan blevo motionerna av riksdagen

avslagna.

Enligt vad departementschefen i nu förevarande ärende till statsrådsprotokollet

anfört, har vid en därefter inom jordbruksdepartementet verkställd

utredning framgått, bland annat, att beträffande folkmängden — härvid

har hänsyn tagits allenast till folkmängden på landsbygden — denna

endast inom tre hushållningssällskaps områden i södra och mellersta Sverge

understege 100,000 invånare, nämligen inom Gottlands läns med omkring

45,000, Kalmar läns norra med omkring 65,000 och Uppsala läns med ungefär

98,000 invånare. Detta betydde, att den ensamme jordbrukskonsulenten i

Gottlands län hade att verka bland en befolkning, som vore mindre än som

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens skrivelse Nr .9.

belöpte på vardera av två konsulenter inom varje annat sällskaps område

med undantag- av Kalmar läns norra sällskaps, ocb konsulenten inom

sistnämnda område hade mindre folkmängd inom sin verkningskrets än

vardera av två konsulenter inom tolv sällskaps områden. I fråga om

folkmängden intoge följaktligen dessa bägge sällskap en särställning och

deras behov av två konsulenter Unge anses vida mindre än de övrigas.

Även vad beträffade de ekonomiska resurserna, som skulle sätta sällskapen

i stånd att bära omkostnaderna för två konsulenter, visade utredningen,

att ifrågavarande tvenne sällskap i fråga om såväl inkomster som

behållen tillgång vore sämre ställda än övriga hushållningssällskap.

Sålunda hade hushållningssällskapens inkomster av bränn vinsten sälj ningsmedel

och av egna tillgångar under år 1911 för alla sällskap överstigit

50,000 kronor utom för Gottlands läns, som blott haft ej fullt 26,000

kronor och för Kalmar läns norra, som haft något över 36,000 kronor.

Och beträffande sällskapens behållna tillgångar efter avdrag av skulderna

hade alla sällskapen mer än 100,000 kronor i behållning utom Gottlands

läns med omkring 51,000 kronor och Kalmar läns norra med nära 82,000

kronor samt Kristianstads läns — vilket senare dock hade jämförelsevis

stora inkomster. Departementschefen, som funnit starka skäl tala för

att för sällskap med ringa folkmängd undantag borde medgivas från

omförmälda villkor och statsbidrag utgå med viss del av jordbrukskonsulents

avlöning, har därför förordat, att statsbidrag till hälften av

det vanliga beloppet eller alltså med 1,250 kronor måtte utgå till

avlönande av en jordbrukskonsulent inom vartdera av Gottlands och

Kalmar läns norra hushållningssällskaps områden utan villkor om anställande

av ännu en konsulent på sällskapets bekostnad.

Mot beviljande på oförändrade villkor jämväl för nästkommande

år av det sedan en följd av år utgående statsbidraget till anställande

av tolv jordbrukskonsulenter i Dalarne och Norrland samt tolv jordbrukskonsulenter

i södra och mellersta Sverge har riksdagen icke haft något att

erinra. Då det, såsom riksdagens vederbörande utskott redan förra året

i anledning av den då i ämnet väckta motionen framhöll, måste anses

med billigheten överensstämmande att. hushållningssällskap i södra och

mellersta Sverge med riuga folkmängd befrias från den för hushållningssällskap

i övrigt i dessa delar av landet stadgade skyldigheten att själva

på egen bekostnad och utan anlitande av någon del av statsbidraget

anställa ytterligare eu eller liera konsulenter, har riksdagen följaktligen

icke heller haft något att erinra mot förslaget om beviljande av statsbidrag

till anställande av eu jordbrukskonsulent inom vartdera av Kalmar läns

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 9.

norra och Gottlands läns hushållningssällskaps områden med befrielse för

sagda hushållningssällskap från förenämnda skyldighet. Riksdagen får

därför för Eders Kungl. Maj:t anmäla, att riksdagen å extra stat för år

1915 beviljat, att av Kungl. Maj:t i mån av behov användas, såsom

bidrag till anställande av

dels tolv jordbrukskonsulenter i Dal ar ne och Norrland under villkor

att konsulenternas rese- och traktamentsersättning bekostas av landsting,

hushållningssällskap eller eljest 30,000 kronor,

dels en jordbrukskonsulent inom vartdera av Kalmar läns norra

ocli Gottlands läns hushållningssällskaps områden, under enahanda villkor

och under förutsättning därjämte att vederbörande hushållningssällskap

bidrager till konsulentens avlöning med minst 1,250 kronor, 2,500 kronor,

dels ock tolv jordbrukskonsulenter i övriga delar av södra och

mellersta Sverge under villkor att konsulenternas rese- och traktamentsersättning

bekostas av landsting, hushållningssällskap eller eljest samt

att vederbörande hushållningssällskap under samma år på egen bekostnad

och utan anlitande till någon del av statsbidraget anställer en eller flera

ytterligare jordbrukskonsulenter 30,000 kronor

eller tillsammans 62,500 kronor,

ävensom medgivit, att Kungl. Maj:t må för bidrag från detta

anslag stadga de villkor i övrigt, Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva.

15:o) Vidare har Eders Kungl. Maj:t under punkt 16 av förevarande

huvudtitel föreslagit riksdagen att å extra stat för år 1915 anvisa, att

av Kungl. Magt i män av behov användas, dels ett anslag av 21,000

kronor såsom bidrag till avlöning åt vandringsrättare i Dalarne och

Norrland, dels ock ett anslag av 15,000 kronor såsom bidrag till avlöning

åt vandringsrättare i södra och mellersta Sverge, under villkor, beträffande

båda anslagen, att övriga kostnader för vandringsrättärna bestridas

av landsting, hushållningssällskap eller eljest, samt på de villkor

i övrigt, Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva.

För år 1912 anvisade riksdagen på grund av väckt motion å

extra stat ett anslag av 18,000 kronor att av Kungl. Maj:t i mån av

behov användas såsom bidrag till avlönande av vandringsrättare i

Dalarne och Norrland under villkor, att övriga kostnader för desamma

bestriddes av landsting, hushållningssällskap eller eljest, samt på de

villkor i övrigt, som Kungl. Maj:t kunde finna gott föreskriva. Samma

belopp har av riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag för enahanda ändamål

och på oförändrade villkor jämväl beviljats för åren 1913 och 1914.

I anledning av vid 1912 års riksdag väckta motioner anvisade

opaginerad Kontrollera mot PDF

1?

Riksdagens skrivelse Ur 9.

riksdagen jämväl såsom bidrag till avlöning åt vandringsrättare i södra

och mellersta Sverge å extra stat för år 1913 ett belopp av 9,000

kronor under samma villkor som för det förra anslaget; och har riksdagen

på förslag av Kungl. Maj:t även för år 1914 anslagit sistnämnda

belopp för samma ändamål.

För nästkommande år har nu begärts förhöjning av båda ifrågavarande

anslag, nämligen 3,000 kronor i det förra och 6,000 kronor i

det senare.

Att införandet av vandringsrättarinstitutionen varit till stort gagn

för höjandet av landets jordbruk såväl i Norrland och Dalarne som i

södra och mellersta Sverge torde vara obestridligt. Vad särskilt

beträffar det mindre jordbruket synes också denna undervisningsform

på grund av sin praktiska läggning vara synnerligen väl ägnad att

hos småbrukaren väcka och bibehålla intresset för hans närings förkovran.

Riksdagen finner därför denna institution väl förtjänt av fortsatt

understöd från statens sida. Vid sådant förhållande och då de

nuvarande anslagen, på sätt av utredningen framgår, visat sig otillräckliga,

får riksdagen, som icke haft något att erinra i fråga om beloppet av

den begärda anslagsökningen, för Eders Kungl. Maj:t anmäla, att riksdagen

å extra stat för år 1915 anvisat, att av Kungl. Maj:t i mån av

behov användas,

dels ett anslag av 21,000 kronor såsom bidrag till avlöning åt

vandringsrättare i Dalarne och Norrland,

dels ock ett anslag av 15,000 kronor såsom bidrag till avlöning

åt vandringsrättare i södra och mellersta Sverge,

under villkor, beträffande båda anslagen, att övriga kostnader för

van dringsr ättar na bestridas av landsting, hushållningssällskap eller eljest,

samt på de villkor i övrigt, Kung]. Maj:t kan finna gott föreskriva.

16:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts därom under punkten

17 gjorda framställning har riksdagen, i likhet med vad skett för vart

och ett av åren 1911—1914, till utbildande av eu stipendiat i boskapsskötsel

och mejerihushållning å extra stat för år 1915 anvisat ett anslagav

1,500 kronor.

17:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts under punkten 18 gjorda

framställning har riksdagen, i likhet med vad för innevarande år skett,

såsom statsbidrag åt Fredrika-Bremerförbundets lanthushållningsskola

vid Rimforsa för utbildande av lärarinnor å extra stat för år 1915 beviljat

ett anslag av 8,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 9 käft. (Nr 9). 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens skrivelse Nr 9.

18:o) 1 anslutning till Eders Kungl. Maj:ts därom under punkt 19

gjorda framställning har riksdagen vidare, i likhet med vad för innevarande

år ägt rum, till beredande av statsbidrag åt Uppsala enskilda

läroverks fackskola för huslig ekonomi för utbildning av lärarinnor i

lanthushållning å skolans lantgård Brogård å extra stat för år 1915

beviljat ett anslag av 5,500 kronor.

19:o) Under punkt 20 av förevarande huvudtitel har Eders Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen att höja det i staten för stuteriöverstyrelsen

upptagna anslag till vaktmästares avlöning och expenser m. m. från 950

kronor med 450 kronor till 1,400 kronor, i följd varav statens slutsumma

skulle komma att uppgå till 14,800 kronor.

Nu gällande stat för stuteriöverstyrelsen är av Kungl. Maj:t och

riksdagen fastställd år 1909 samt slutar på 14,350 kronor. I staten

upptages ett belopp av 950 kronor till vaktmästares avlöning och

expenser m. m. Av detta sistnämnda anslag utgår för närvarande 300

kronor till avlöning åt vaktmästare, vadan alltså för bestridande av de

löpande expensutgifterna återstå 650 kronor. Då detta belopp befunnits

för knappt tilltaget, har nu ifrågasatts en ökning av anslaget med 450

kronor.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot den begärda anslagsökningen,

har höjt det i staten för stuteriöverstyrelsen upptagna anslag

till vaktmästares avlöning och expenser in. m. från 950 kronor med 450

kronor till 1,400 kronor, i följd varav statens slutsumma kommer att

uppgå till 14,800 kronor.

Genom detta riksdagens beslut har reservationsanslaget till hästavelns

förbättrande undergått motsvarande höjning. Härtill återkommer

riksdagen under nästa punkt.

20:o) I punkt 21 av förevarande huvudtitel har Eders Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen att höja det å ordinarie stat upptagna reservationsanslaget

till hästavelns förbättrande, nu 291,050 kronor, med 77,900

kronor.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag har riksdagen år 1913

medgivit, att samtliga till Strömsholms hingstdepå nu anslagna fastigheter

med undantag av dels det jordområde vid Strömsholm, varå själva depåbyggnaderna

med tillhörande anläggningar äro belägna, jämte dessa

byggnader och anläggningar ävensom så stor del av f. d. lönejordarna,

som erfordras för depåpersonalens behov, dels ock den till den

14 mars 1924 utarrenderade egendomen Strömsvik må från och med

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Riksdagens skrivelse Nr 9.

deri 14 mars 1914 frångå depån. Vissa av de sålunda avsedda fastigheterna

skola försäljas och de för dem inflytande köpeskillingarna tillföras

domänfonden. Därest och i den mån samma fastigheter icke försålts

med tillträdesrätt för köpare den 14 mars 1914, skola fastigheterna

själva tillföras nämnda fond, vilket från sistnämnda dag även skall

äga rum med samtliga övriga fastigheter, som icke enligt vad ovan

angivits skola behållas för depån.

Tillika har riksdagen år 1913 på Kungl. Maj:ts förslag beträffande

de nu till Flyinge hingstdepå anslagna fastigheterna medgivit, att

vissa till Flyinge och Dalby kungsgårdar hörande områden må försäljas och

att de efter försäljningen återstående ägorna av Dalby kungsgård ävensom

Linnebjers hage må från och med den 14 mars 1914 tillföras

domänfonden. De köpeskillingar, som komma att inflyta vid försäljning

från Flyinge kungsgård av ägolotterna Aa—Am, må användas till inlösen

av arrendatorn tillhöriga byggnader å arrendelotten Flyinge nr 1—

5, kallad Valleberg, ävensom till bestridande av kostnaden för erforderliga

nybyggnader å samma arrendelott. Köpeskillingarna för övriga till

försäljning bestämda områden skola tillföras domänfonden.

Genom de sålunda beslutade förändringarna komma för tiden efter

den 14 mars 1914 icke längre några inkomster att tillföras vederbörande

hingstdepåer från de fastigheter, som skola försäljas eller tilläggas

statens domäners fond. Såsom vederlag för den inkomstminskning, som

depåerna härigenom få vidkännas, har nu föreslagits ökade statsanslag.

I sådant hänseende har tagits i betraktande dels tiden efter 1915 års

ingång, dels ock tiden från den 14 mars 1914 till samma års slut.

Vad beträffar tiden efter 1915 års ingång eller de normala förhållandena

i framtiden har till grund för stuteriöverstyrelsens beräkning

i ämnet lagts särskilda av redogörarna vid de bägge hingstdepåerna

upprättade tablåer, utvisande verkliga avkastningen i medeltal per år

under femårsperioden 1908—1912 från de fastigheter, som nu skola

frångå depåerna. Ifrågavarande tablåer utvisa eu årlig nettoinkomst

beträffande Strömsholm av kronor 62,826.15 och beträffande Flyinge av

kronor 17,221.06. Härtill borde, enligt stuteriöverstyrelsens förmenande,

läggas ett belopp av 2,575 kronor 94 öre, utgörande skillnaden mellan

den nuvarande arrendeinkomsten av den till Flyinge hingstdepå hörande

egendomen Valleberg och den arrendeinkomst, som kunde beräknas

komma att utgå från sagda egendom från den 14 mars 1914, sedan

vissa lotter av egendomen blivit försålda. Inkomstminskningen för

depåerna ansåg alltså stuteriöverstyrelsen böra beräknas till i runt tal

82,700 kronor.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Riksdagens skrivelse Nr 9.

Mot stuteriöverstyrelsens beräkningar beträffande Strömsholm har

departementschefen, som anser hela frågan om vederlag för depåerna i

första rummet böra bedömas med hänsyn till depåernas verkliga behov,

icke haft annat att erinra än att departementschefen med anledning av

en av domänstyrelsen gjord anmärkning funnit beloppet böra jämkas

till 62,639 kronor 47 öre. Beträffande Flyinge har departementschefen

dels minskat den av stuteriöverstyrelsen beräknade medelnettoinkomsten

med 1,044 kronor 66 öre, utgörande förut utgående omkostnader för de

till denna depå hörande Dalbo hage och Linnebjers hage, vilka omkostnader

komma att för framtiden försvinna, dels och, vid det av domänstyrelsen

upplysta förhållande att egendomen Valleberg för ny tjuguårsperiod

utarrenderats för depåns räkning för ett med 956 kronor förhöjt

kontant arrende samt samma mängder naturaprodukter som hittills,

avdragit berörda kontanta arrendeökning från det belopp, som skall

representera inkomstminskningen. Detta belopp blir då 15,220 kronor

40 öre.

För Strömsholm och Flyinge sammanlagt har departementschefen

sålunda kommit till ett belopp av 77,859 kronor 87 öre eller i jämnat

tal 77,900 kronor. Då departementschefen ansett, att detta belopp bör

betraktas såsom ett depåernas inkomstbehov, som framdeles icke

kan tillgodoses på samma sätt som hittills, och att detta behov får anses

vara av stadigvarande natur, har han föreslagit, att från och med år 1915

det å ordinarie stat upptagna reservationsanslaget till hästavelns förbättrande

höjes med motsvarande belopp.

Vad därefter beträffar tiden från den 14 mars 1914 till samma års

slut har stuteriöverstyrelsen upptagit inkomstminskningen för denna tid

till ett belopp av 65,689 kronor 15 öre. Styrelsen har därvid utgått

från beräkningar, som för nästan alla poster upptagit beloppen i samma

förhållande till helårsbeloppen, som antalet månader från den 14 mars

till årets slut eller enligt proportionen nio och en halv till tolv månader.

Beloppen äro alltså nästan överallt nitton tjugufjärdedelar av helårsbeloppen.

Emellertid har departementschefeu ansett, att då stuteriöverstyrelsen

redan omedelbart efter ingången av år 1915 kan, vid bifall

till ovannämnda höjning av det ordinarie anslaget till hästavelns förbättrande,

disponera full ersättning för den inkomstminskning, som

eljest skulle inträtt under kalenderåret 1915, i varje fall icke någon

annan inkomstminskning kan för tiden 14 mars—31 december 1914

inträda för depåerna, än som utgöres av inkomster, som enligt

hittillsvarande arrendekontrakt och andra förhållanden skolat inflyta eller

erhållas under sistnämnda tid, men som nu utebli. Ifall ersättning"erhålles

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Riksdagens skrivelse Nr 9.

för dessa inkomster, liar departementschefen framhållit, få ju depåerna

ända till utgången av år 1914 vad de brukat få, och efter det nya årets

ingång komma de så till vida i ännu bättre ställning än förut, som de

redan i början av januari få fullt vederlag för inkomster, som eljest skulle

influtit först senare under året.

Beträffande vilka inkomster, som hittills under den förut omnämnda

femårsperioden 1908—1912 tillflutit depåerna under tiden mellan den 14

mars och samma års slut, har departementschefen, efter undersökning, kommit

till ett belopp, beträffande Strömsholm, av 14,300 kronor och beträffande

Flyinge av 5,800 kronor eller för båda depåerna sammanlagt 20,100

kronor, vilket belopp departementschefen ansett böra anvisas såsom anslag

på extra stat för år 1915 med rätt för Kungl. Maj:t att låta utanordna

beloppet redan under innevarande år.

I likhet med departementschefen anser riksdagen, att hela frågan

om vederlag till stuteriöverstyrelsen för den inkomstminskning, som

styrelsen kan komma att vidkännas på grund av den av 1913 års riksdag

beslutade förändrade dispositionen utav vissa till Strömsholms och

Flyinge hingstdepåer anslagna fastigheter, i främsta rummet bör bedömas

med hänsyn till depåernas verkliga behov. Då emellertid

depåernas hittillsvarande inkomster visat sig fullt erforderliga för depåernas

drift och behöriga vidmakthållande samt, enligt vad departementschefen

uppgivit, depåerna fortfarande torde tarva inkomster till samma

belopp som hittills, har riksdagen icke något att erinra mot att vederlaget

bestämmes till ett belopp, motsvarande den genom förändringen

inträdande inkomstminskningen. Icke heller har riksdagen haft något

att erinra mot den av departementschefen gjorda beräkningen av ifrågavarande

inkomstminskning, vare sig i vad den avser tiden efter 1915

års början eller tiden 14 mars — 31 december innevarande år. Då det

behov av ökat årligt anslag, som sålunda föreligger, får anses vara av

stadigvarande natur, finner riksdagen det riktigt att behovet i sådan

ordning tillgodoses, att det å ordinarie stat upptagna reservationsanslaget

till hästavelns förbättrande från 1915 års början höjes med motsvarande

belopp, medan det för år 1914 erforderliga beloppet anvisas

såsom anslag å extra stat för år 1915 med rätt likväl för Kungl. Maj:t

att redan innevarande år låta utanordna beloppet. Då riksdagen icke

heller i övrigt funnit anledning till erinran mot Eders Kling!. Maj:ts förevarande

framställning, får riksdagen, som i nästa punkt återkommer till

frågan om det för innevarande år för ifrågavarande ändamål erforderliga

belopp, anmäla, att riksdagen höjt det å ordinarie stat upptagna reserva
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Riksdagens skrivelse Nr 9.

tionsanslaget till hasta velns förbättrande, nu 291,050 kronor, med 77,900

kronor.

Genom riksdagens beslut under punkterna 19 och 20 bar nu

ifrågavarande anslag höjts med sammanlagt 78,350 kronor eller alltså

till 369,400 kronor samt hela anslaget till hästavelns förbättrande, vilket

förutom omförmälda reservationsanslag består av ett förslagsanslag,

friheter, å 1,070 kronor, böjts till 370,470 kronor, därav, liksom förut,

särskilt 160,000 kronor till prisbelöningar av hästar.

21:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom under punkt 22

gjorda framställning och under hänvisning till vad i näst föregående

punkt i ärendet anförts, får riksdagen för Eders Kungl. Maj:t anmäla,

att riksdagen såsom ersättning till statens hingstdepåer för minskning

i inkomster under år 1914 till följd av ändrad disposition av vissa till

depåerna förut anslagna kronoegendomar å extra stat för år 1915 anvisat

ett anslag av 20,100 kronor ävensom medgivit, att Kungl. Maj:t må under

år 1914 förskottsvis av tillgängliga medel för ändamålet utanordna detta

belopp.

22:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

bar riksdagen, i likhet med vad för vart och ett av åren 1911—1914

skett, för bestridande av kostnad för extra personal vid Flyinge hingstdepå

å extra stat för år 1915 beviljat ett anslag av 4,630 kronor.

23:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom under punkt 24

gjorda framställning har riksdagen vidare, i likhet med vad skett för

innevarande år, å extra stat för år 1915 anvisat ett anslag av 20,000

kronor att under de villkor, Kungl. Magt må bestämma, utgå för tillvaratagande

och utveckling av sådana i Sverge förekommande s. k. lanthästar,

som kunna innefattas under benämningen »inhemska häststammar».

24:o) Vidare och i enlighet med Eders Kungl. Maj:ts framställningunder

punkt 25 av förevarande huvudtitel har riksdagen, i likhet med

vad för innevarande år skett, å extra stat för år 1915 anvisat ett anslag

av 10,000 kronor att under de villkor, Kung]. Maj:t må bestämma,

utgå för understödjande av stamboksföring rörande hästar.

25:o) Under punkt 26 av ifrågavarande huvudtitel bär Eders Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen att till arvode åt en statsinspektör över köttkontrollen

å extra stat för år 1915 anvisa ett anslag av 5,800 kronor.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 9. 23

Sedan 1913 års riksdag antagit lag angående köttbesiktning och

slakthus samt jämte denna lag åtskilliga andra bestämmelser av Kungl.

Maj:t utfärdats angående besiktning och stämpling av kött samt angående

exportslakterier och kontroll vid utförsel av kött, hava legala

föreskrifter av djupt ingripande betydelse i olika hänseenden åvägabragts

till åstadkommande av ett välordnat slakthus- och köttbesiktningsväsende

samt en förbättrad och konkurrenskraftig köttexport. För

att det med dessa bestämmelser åsyftade ändamål skall kunna vinnas

är det uppenbarligen nödvändigt att en sakkunnig och effektiv kontroll

i avseende å efterlevnaden av de utfärdade bestämmelserna utövas.

Något organ för utövandet av en dylik kontroll finnes emellertid icke.

Det vill därför synas som om anställandet i Sverge, liksom tidigare

skett exempelvis i Danmark, av en statsinspektör över köttkontrollen

i riket skulle vara av behovet väl påkallat samt att en dylik inspektör

skulle få störa och viktiga uppgifter att fylla. Sålunda torde en

inspektör av nu ifrågasatt slag kunna bliva av icke ringa betydelse

i avseende å befordrandet och säkerställandet av vårt lands i utveckling

stadda köttexport ävensom kunna sättas i stånd att utöva en välbehövlig

inspektion över våra köttimportförhållanden, vilka för närvarande torde

lämna åtskilligt övrigt att önska. Kiksdagen, som sålunda finner sig

böra bifalla den ifrågasatta anordningen, anser, i likhet med medicinalstyrelsen

och lantbruksstyrelsen, att, då anordningen ännu är för

Sverge ny och oprövad, densamma bör till en början givas allenast en

mera provisorisk karaktär, samt att fördenskull tillsättningen av befattningen

bör ske endast genom ett av Kungl. Maj:t meddelat förordnande

att tills vidare bestrida befattningen. Mot den föreslagna avlöningen åt

den ifrågasatta inspektören, vars verksamhet framdeles skulle närmare

regleras av Kungl. Maj:t, har riksdagen icke haft annat att erinra än

att densamma synts riksdagen böra minskas med 200 kronor, motsvarande

vad ifrågavarande befattningshavare, därest han varit å ordinarie stat,

skolat hava att erlägga i pensionsavgifter.

På grund av vad sålunda anförts, och då riksdagen icke i övrigt

haft något att erinra mot förevarande framställning, får riksdagen anmäla,

att riksdagen till arvode åt en statsinspektör över köttkontrollen

å extra stat för år 1915 anvisat ett anslag av 5,600 kronor.

26:o) Under punkt 27 av förevarande huvudtitel har Eders Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen att för avlönande av eu kärantänsvakt vid karantänsanstalten

i Haparanda för husdjur samt för bestridande av anstaltens

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Riksdagens skrivelse Nr 9.

kostnader för bränsle, lyse, telefon och desinfektionsmedel m. m. å extra

stat för år 1915 anvisa ett anslag av 750 kronor.

Med bifall till Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning beviljade

1910 års riksdag på extra stat för år 1911 ett anslag av 13,600

kronor till uppförande av en karantänsanstalt i Haparanda för husdjur.

Sedan anstalten i fråga år 1912 fullbordats och trätt i verksamhet, har

Kungl. Maj:t av anslaget till förekommande och hämmande av smittosamma

sjukdomar bland husdjuren för vart och ett av åren 1913 och 1914 utanordnat

medel till avlönande av en karantänsvakt samt till bestridande

av kostnaderna för anstaltens behov av bränsle, lyse, telefon, desinfektionsmedel

in. m., för vart och ett av åren 1913 och 1914 utgörande

tillsammans 750 kronor. Enär dessa utgifter ansetts komma att bliva

av stadigvarande natur, har nu föreslagits beloppets uppförande på stat,

varvid emellertid departementschefen, med hänsyn till att den hittills

vunna erfarenheten icke lämnat tillräcklig ledning för bedömande av

anslagsbehovet för någon längre tid framåt samt till möjligen inträdande

ändrade förhållanden i övrigt, ansett beloppet icke nu böra uppföras på

ordinarie stat.

Då ifrågavarande av staten bekostade karantänsanstalt anses böra

framgent bibehållas för sitt ändamål, varigenom utgifter för avlönande av

en karantänsvakt samt till täckande av kostnader för bränsle, lyse m. m.

icke lära kunna undvikas, torde det också vara riktigast att särskilt anslag

för ändamålet anvisas. Riksdagen, som icke haft något att erinra emot

det begärda anslagsbeloppets storlek eller beskaffenhet i övrigt, får

därför anmäla, att riksdagen för avlönande av en karantänsvakt vid

karantänsanstalten i Haparanda för husdjur samt för bestridande av

anstaltens kostnader för bränsle, lyse, telefon och desinfektionsmedel

m. in. å extra stat för år 1915 anvisat ett anslag av 750 kronor.

27:o) Under punkt 28 av huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen dels att såsom bidrag till upprätthållande av de år 1911 utsedda

avelscentra för nötboskap å extra stat för år 1915 anvisa ett anslag

av 11,000 kronor, dels ock att såsom bidrag till bestridande av

kostnaderna för den år 1913 beslutade förnyade tävling för utseende av

avelscentra för nötboskap å extra stat för år 1915 anvisa ett anslag av

14,000 kronor, varigenom det anslag, som skulle erfordras för år 1915,

komme att sammanlagt uppgå till 25,000 kronor.

År 1902 begärde Kung]. Maj:t första gången hos riksdagen anslag

till bildande och upprätthållande av avelscentra för nötboskap och

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Riksdagens skrivelse Nr 9.

anvisade riksdagen för vart och ett av åren 1903—1910 medel för detta

ändamål. Efter tävlan ntsågos dylika avelscentra år 1906.

År 1908 gjorde Kungl. Maj:t framställning till riksdagen om anordnande

efter ny plan av förnyad tävlan för utseende av avelscentra.

Kostnaderna för dessa tävlingar jämte upprätthållande av de vid dem

utsedda avelscentra beräknades till 112,000 kronor, därav 27,000 kronor

skulle under åren 1911 —1915 tagas från avkastningen av fonden för

svenska hornboskaps- och fåravelns förädling samt återstående 85,000

kronor avsågos skola av riksdagen såsom anslag å extra stat anvisas

med visst belopp under vart och ett av åren 1909—1915, varav för år

1915 beräknades ett belopp av 11,000 kronor. Riksdagen har i enlighet

härmed för ändamålet anvisat 12,000 kronor för vartdera av åren

1909 och 1910, 17,000 kronor för år 1911 och 11,000 kronor för vart

och ett av åren 1912—1914.

Sedan Kungl. Maj:t den 29 juni 1908 fastställt föreskrifter i fråga

om bildande och upprätthållande av avelscentra för nötboskap, utsagos

den 21 april 1911 avelscentra vid denna tävling.

År 1913 framlade Kungl. Maj:t proposition till riksdagen om anordnande

av ytterligare en tävling för utseende av avelscentra enligt

plan, som innefattade åtskilliga förändringar i förut gällande bestämmelser.

Kostnaderna för dessa tävlingar beräknades till 122,000 kronor,

varav 27,000 kronor skulle tagas från avkastningen av fonden för svenska

hornboskaps- och fåravelns förädling samt återstående 95,000 kronor

beräknades skola av riksdagen anvisas med 16,000 kronor för år 1914,

14,000 krouor för år 1915, 17,000 kronor för år 1916 samt 12,000

kronor för vart och ett av åren 1917 — 1920. Riksdagen anvisade härtill

16,000 kronor för år 1914.

Då Eders Kungl. Maj:ts förevarande äskande överensstämmer med

de för riksdagen förut framlagda och av riksdagen gillade planer för

anordnande av tävlan för utseende av avelscentra, får riksdagen härigenom

anmäla, att riksdagen anvisat

dels såsom bidrag till upprätthållande av de år 1911 utsedda

avelscentra för nötboskap å extra stat för år 1915 ett anslag av 11,000

kronor,

dels ock såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för den år

1913 beslutade förnyade tävling för utseende av avelscentra för nötboskap

å extra stat för år 1915 ett anslag av 14,000 kronor;

eller sålunda sammanlagt 25,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 9 höft. (Nr 9.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Riksdagens skrivelse Nr 9.

28:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom under punkt 29

gjorda framställning kar riksdagen, i likhet med vad för vart och ett

av åren 1907—1914 ägt rum, till främjande av nötboskapsaveln inom

Norrbottens län anvisat å extra stat för år 1915 ett anslag av 5,000

kronor.

29:o) Under punkt 30 av förevarande huvudtitel har Eders Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen att dels å extra stat för år 1915 till Kungl.

Maj:ts förfogande ställa ett anslag av 100,000 kronor, att användas till förekommande

och hämmande av tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen, med

rätt för Kungl. Maj:t att härav låta för dylika åtgärder under innevarande

år förskottsvis av tillgängliga medel under samma år utanordna högst

10,000 kronor, dels ock medgiva, att vad vid utgången av år 1914 möjligen

icke blivit använt av tidigare för ändamålet beviljade anslag må under

år 1915 användas för enahanda ändamål.

Riksdagen har för varje år från och med år 1898 anvisat anslag

å extra stat till förekommande och hämmande av tuberkelsjukdomar hos

nötkreaturen. Anslagens belopp hava växlat allt efter behoven för året

och tillgången på besparade medel för ändamålet. På 1914 års stat

har riksdagen för ifrågavarande ändamål uppfört ett anslag av 60,000

kronor, varjämte riksdagen medgivit, att vad vid utgången av år 1913

möjligen icke blivit använt av tidigare för ändamålet beviljade anslag

finge för år 1914 användas för enahanda ändamål.

För ifrågavarande ändamål under innevarande år behövliga medel

har av lantbruksstyrelsen beräknats till 90,000 kronor. Enär under

sagda år finnas tillgängliga allenast 80,000 kronor, skulle alltså en brist

av 10,000 kronor uppstå. Med beräkning under år 1915 av enahanda

belopp som under år 1914 skulle alltså för tuberkuloskampens bedrivande

erfordras ett anslag för år 1915 av 100,000 kronor, därav

under innevarande år borde få förskottsvis utanordnas högst 10,000

kronor.

Då verksamheten för bekämpande av tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen

med oförminskat intresse omfattas från lantmännens och veterinärernas

sida samt alltjämt fortgår med goda resultat, torde det vara

av vikt att tillräckliga medel finnas tillgängliga för fortsatt främjande av

detta arbete. Och som riksdagen icke haft något att erinra mot beloppet

av det för ändamålet äskade anslaget eller i övrigt, får riksdagen anmäla,

att riksdagen

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Riksdagens skrivelse Nr 9.

dels å extra stat för år 1915 till Kungl.- Maj:ts förfogande ställt

ett anslag av 100,000 kronor att användas till förekommande och hämmande

av tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen, med rätt för Kungl. Maj:t

att härav låta för dylika åtgärder under innevarande år förskottsvis av

tillgängliga medel under samma år utanordna högst 10,000 kronor,

dels ock medgivit, att vad vid utgången av år 1914 möjligen icke

blivit använt av tidigare för ändamålet beviljade anslag må under år

1915 användas för enahanda ändamål.

30:o) Under punkt 31 av förevarande huvudtitel har Eders Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen att till åtgärder för höjande av landets svinavel

å extra stat för år 1915 anvisa ett anslag av 30,000 kronor.

Till åtgärder för höjande av landets svinavel har riksdagen på

framställning av Kungl. Maj:t anvisat å extra stat för vart och ett av

åren 1912—1914 anslag av 30,000 kronor eller enahanda belopp, som

nu äskats för nästkommande år.

I detta sammanhang har emellertid riksdagen till behandling förehaft

tvenne inom riksdagen väckta, likalydande motioner, i vilka hemställts,

att riksdagen ville besluta, att det under nionde huvudtiteln

nu utgående extra anslaget å 30,000 kronor till åtgärder för höjande

av landets svinavel måtte höjas med 20,000 kronor och för år 1915

anvisas att utgå med 50,000 kronor.

Till stöd för denna framställning har anförts följande:

))B’örst under de allra senaste åren ha från det allmännas sida vidtagits

åtgärder för höjande av en bland de viktigaste grenarna av vår

husdjursskötsel, nämligen svinskötseln. 1911 års riksdag beviljade ett

anslag av 30,000 kronor att användas för premiering av svin och till

organisationsanslag åt svinavelsföreningar ävensom till understöd av upprättade

avelscentra eller svinavelsstationer. Detta belopp har sedermera

årligen utgått, och i årets statsverksproposition begäres samma anslag

som det ursprungliga eller 30,000 kronor.

Intresset för svinskötseln har för varje år ökats, och vid 1913 års

utgång hade alla hushållningssällskap utom två beviljat anslag för svinskötselns

höjande. Från hushållningssällskapen vid årets slut avlåtna

ansökningar om bidrag till åtgärder för svinskötselns höjande år 1914

representera en summa av tillsammans 48,225 kronor. Härtill komma

de medel, som erfordras till tryckning av riksstambok över avelssvin,

vilka medel utgå av statsanslaget.

Det förtjänar anmärkas, att så gott som alla åtgärder för svinskötselns

höjande avse att främja det mindre jordbruket. Fargaltar pre
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Riksdagens skrivelse Nr 9.

mieras endast om de tillhöra huvudsakligen av mindre jordbrukare bildade

svinavelsföreningar, och frisedlar utdelas endast till hondjur, som

tillhör mindre jordbrukare, vilken på samma gång är medlem i svinavelsförening.

Antalet svinavelsföreningar ökas synnerligen raskt, och

redan bildade svinavelsföreningar vinna ökad tillslutning på grund av

de åtgärder, som från det allmännas sida vidtagits. Av de utdelade

premierna och organisationsanslagen skola minst hälften utgå av anslag

från vederbörande hushållningssällskap eller landsting.

Då svinskötseln är en näringsgren, som förtjänar uppmuntran, och

den inom alltför stora områden av vårt vidsträckta land bedrives i alltför

ringa utsträckning och i allmänhet med alltför bristfälligt avelsmaterial,

då de åtgärder, som vidtagits från det allmännas sida, äro synnerligen

behövliga och betydelsefulla och bristande statsanslag med säkerhet

torde medföra en motsvarande nedsättning av såväl premier som organisationsanslag

från hushållningssällskapens sida, vilket å andra sidan

torde medföra användande av svagare avelsdjur och motverka bildandet

av svinavelsföreningar, vilja undertecknade vördsammast hemställa, att

riksdagen ville besluta — —»

Bland de olika slagen av husdjursskötsel torde svinaveln, rätt

handhavd, särskilt för de mindre jordbrukarna, utgöra en av de säkraste

och mest givande inkomstkällorna. Det glädjande uppsving, som

svinskötseln under senaste åren haft att uppvisa och vilket bland annat

givit sig tillkänna genom ökat exportöverskott av fläsk, torde till stor

del få betraktas såsom en direkt frukt av de åtgärder, som från statens

och det allmännas sida vidtagits för denna närings höjande. Svinavelns

utveckling befinner sig emellertid ännu i sitt första skede och kan icke,

utan fara för tillbakagång, avvara fortsatt understöd från det allmännas

sida. Tvärtom torde, för att denna småbrukarnas speciella näringsgren

skall kunna vidare utvecklas, ökat understöd vara av nöden. Enligt

vad av motionärerna påvisats, uppgår det av hushållningssällskapen för

innevarande år begärda stat sbidragsbeloppet till över 48,000 kronor,

under det att det för ändamålet anvisade anslaget utgör

allenast 30,000 kronor. Och, enligt vad riksdagen erfarit, synes det

ock vara att befara, att många av hushållningssällskapen — vilka av

egna medel skola tillskjuta minst lika stort belopp som statsbidraget —

skola finna sig nödsakade att inskränka sina anslag till svinaveln, därest

icke ökat statsanslag ställes till förfogande. Detta skulle emellertid icke

kunna undgå att i hög grad menligt inverka på svinavelsarbetets fortgång

och utveckling samt rubba allmänhetens förtroende till statens

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Riksdagens skrivelse Nr 9.

åtgärder i detta syfte. Vid sådana förhållanden och då, enligt vad

meddelats riksdagens vederbörande utskott, det ökade behovet av statsbidrag

för innevarande år icke lärer hava varit för lantbruksstyrelsen

känt, då styrelsen haft att avgiva förslag i fråga om anslagsbeloppet

för år 1915, har riksdagen ansett sig böra, i anledning av de väckta

motionerna, medgiva en höjning av anslaget. Dock har riksdagen icke

ansett det nödigt att anslaget på en gång höjes ända till 50,000 kronor,

utan synes en ökning med 10,000 kronor tills vidare vara tillfyllest,

detta med hänsyn jämväl till den jämförelsevis korta tid, som det nuvarande

anslagsbeloppet utgått. Riksdagen får därför anmäla, att riksdagen,

i anledning av Eders Kungl. Maj:ts framställning samt de i

ämnet väckta motionerna, till åtgärder för höjande av landets svinavel

å extra stat för år 1915 anvisat ett anslag av 40,000 kronor.

31:o) Vidare och i överensstämmelse med Eders Kungl. Maj:ts

framställning i ämnet har riksdagen, i likhet med vad för vart och ett

av åren 1909—1914 skett, till fjäderfäavelns befrämjande anvisat å

extra stat för år 1915 ett anslag av 20,000 kronor.

32:o), 33:o) Med bifall till vad Eders Kungl. Maj:t under

punkterna 33 och 34 föreslagit, har riksdagen, i likhet med vad under

senare åren ägt rum, å extra stat för år 1915 anvisat

dels såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för allmänna

lantbruksmöten 7,500 kronor,

dels och till prisbelöningar vid allmänna lantbruksmöten 17,500

kronor.

34:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts under punkt 35 gjorda

framställning har riksdagen, i likhet med vad skett för vartdera av

åren 1913 och 1914, till fortsatt uppehållande av maskin- och redskapsprovningsanstalterna

vid Ultima och Alnarp å extra stat för år 1915

anvisat ett anslag av 21,000 kronor.

35:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts under punkt 36 framställda

förslag, har riksdagen, i likhet med vad för år 1914 senast ägt

rum, å extra stat för år 1915 anvisat såsom bidrag till underhåll av åtta

kemiska stationer för jordbrukets och näringarnas behov — inom de

orter, dill’ landsting eller hushållningssällskap, vart för sig eller i iörening,

förbundit sig att upprätta laboratorium och bekosta ej mindre lokal lör

detta jämte bostad eller hyresmedel för kemist och assistent än även av
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Riksdagens skrivelse Nr 9.

löningen till dessa och laboratorietjänaren ävensom de årliga utgifterna

för laboratoriets underhall samt till inköp av böcker och inventarier för

stationens behov — 6,000 kronor för varje station eller tillhopa 48,000

kronor.

36:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts under punkt 37 gjorda

framställning bar riksdagen, i likhet med vad skett för år 1913 samt

för innevarande år, såsom bidrag till underhåll av en för övre Norrland

avsedd kemisk-växtbiologisk anstalt inom Norrbottens län —

under villkor att från länets landsting och hushållningssällskap eller

eljest bidrag lämnas till anstaltens underhåll med sammanlagt minst

8,250 kronor — å extra stat för år 1915 anvisat ett anslag av

13,750 kronor.

37:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts framställning under punkt

38 av förevarande huvudtitel har riksdagen, i likhet med vad för innevarande

år ägt rum, till understöd åt svenska mosskulturföreningen

å extra stat för år 1915 anvisat ett anslag av 50,000 kronor.

38:o) I anslutning till Eders Kungl. Maj:ts under punkt 39 därom

gjorda framställning har riksdagen, i likhet med vad för vart och ett

av åren 1887—1914 ägt rum, å extra stat för år 1915 till Kungl. Maj:ts

förfogande anvisat ett anslag av 10,000 kronor för att — med högst

1,000 kronor för varje anstalt — användas till understöd åt sådana

frökontrollanstalter, som av landsting eller hushållningssällskap, vart

för sig eller i förening, understödjas med minst samma belopp som

statsbidraget och vilka anstalter vilja underkasta sig de villkor och föreskrifter

i avseende på analysmetoder och övriga förhållanden, som av

Kungl. Maj:t fastställas.

39:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

har riksdagen vidare, i likhet med vad för innevarande år skett,

såsom bidrag till åtgärder för befordrande av den inhemska odlingen

av frö utav klöver, gräs och foderrotfrukter å extra stat för år 1915 anvisat

ett belopp av 20,000 kronor.

40:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts under punkt 41 därom

gjorda framställning har riksdagen, i likhet med vad som skett för vart

och ett av åren 1912 —1914, till anställande av en statskonsulent i fröodling

å extra stat för år 1915 anvisat ett anslag av 6,500 kronor.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Riksdagens skrivelse Nr 9.

41 ro) Under punkt 42 av förevarande huvudtitel har Eders Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen att, med godkännande av i statsrådsprotokollet

omförmälda villkor, å extra stat för år 1915 bevilja Sverges utsädesförening

ett anslag av 66,000 kronor såsom bidrag till uppehållande av

föreningens praktiskt vetenskapliga verksamhet.

Såsom bidrag till uppehållande av Sverges utsädesförenings praktiskt

vetenskapliga verksamhet har riksdagen på extra stat beviljat för vart

och ett av åren 1905—1912 ett anslag av 25,000 kronor, för år 1913

ett anslag av 35,000 kronor och för år 1914 ett anslag av 66,000 kronor.

Därutöver har Kungl. Maj:t årligen till föreningen anvisat 15,000

kronor, som utgått från anslaget till befrämjande i allmänhet av jordbruk

och lantmannanäringar.

Då det ansetts rättvisligen böra från det allmännas sida krävas,

att, samtidigt med att staten iklädde sig ökade kostnader för anstaltens

uppehållande, även i anstaltens organisation vidtoges sådana förändringar,

att staten därigenom bereddes möjlighet att i fråga om det sätt,

varpå verksamheten vid anstalten utövades, göra sitt inflytande gällande

i kraftigare mån än som dittills kunnat ske, godkände 1913 års riksdag

åtskilliga av Kungl. Maj:t i sådant hänseende föreslagna villkor för statsbidragets

åtnjutande. Sålunda skulle föreningens stadgar på sådant sätt

ändras, att ledningen av föreningens angelägenheter anförtroddes åt en styrelse

av sju personer, av vilka fem — däribland ordföranden -— skulle utses

av Kungl. Magt; att Kungl. Maj:t skulle tillsätta två av de tre revisorerna

samt två av de tre ledamöterna i den kommission, som har att handlägga

frågor rörande överlåtelse av föreningens stammar; att föreskrifter

skulle meddelas för vinnande av ökat samarbete med centralanstalten för

försöksväsendet på jordbruksområdet, samt att föreningens stadgar även

i vissa andra hänseenden skulle ändras^. Vidare skulle föreskrift utfärdas

därom att, därest föreningens inkomster från allmänna svenska utsädesaktiebolaget,

vilket för närvarande enligt kontrakt äger övertaga de av

föreningen frambragta stammar och föra dem i handeln mot viss avgift

till föreningen, skulle under visst år överstiga vad som beräknats i föreningens

stat för samma år, föreningen icke skulle äga att under året

disponera det sålunda uppkomna överskottet, utan borde detta överskott

reserveras och upptagas såsom inkomst i det statförslag, som upprättades

för kommande år. Därjämte borde i likhet med föregående år vissa

ytterligare villkor för statsanslagets utgående stadgas, nämligen angående

gottgörelse till de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna och

revisorerna, angående inspektion och redogörelse för verksamheten samt

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Riksdagens skrivelse Nr 9.

därom, att föreningens filialer icke finge nedläggas utan lantbruksstyrelsens

medgivande.

För tillgodonjutande av de till föreningen under senare åren beviljade

statsanslag har av Kungl. Maj:t vidare föreskrivits, att föreningen

skulle hava att ställa sig till efterrättelse bestämmelserna i den mellan

bolaget och föreningen för en tid av tio år från den 1 juli 1909 avtalade

överenskommelsen angående överlåtande av från föreningen utgående nya

stammar och sorter av lantbruksväxter. Enligt vad departementschefen

anmälde till statsrådsprotokollet i förevarande ärende år 1913, hade

emellertid med bolagets styrelse förhandlingar inletts i syfte att berörda

överenskommelse måtte varda ersatt med en ny sådan. Förslag till nytt

kontrakt emellan bolaget och föreningen hade även upprättats. Då detta

förslag dock enligt departementschefens förmenande icke ansågs böra i

oförändrad form godkännas, utan föranleda till fortsatta underhandlingar

med bolagets styrelse, föreslogs för det dåvarande ingen ändring av det

i förevarande hänseende förut stadgade villkor.

Såsom bidrag till uppehållande av föreningens verksamhet under

nästkommande år har nu begärts statsanslag till enahanda belopp, som

beviljats för innevarande år, eller 66,000 kronor. Samtidigt har departementschefen

meddelat, att, efter ytterligare förda förhandlingar, sådana

jämkningar i ovan omförmälda förslagskontrakt numera ernåtts, att han

för sin del funnit sig kunna tillstyrka godkännande av kontraktet sådant

detsamma föreligger i ett den 12 december 1913 å föreningens och

bolagets vägnar undertecknat vid statsrådsprotokollet fogat avtal. Såsom

villkor för tillgodonjutande av det föreslagna statsbidraget för år 1915

har föreslagits, att föreningen skulle ställa sig till efterrättelse såväl

bestämmelserna i ovanberörda förslag till kontrakt mellan föreningen

och bolaget angående överlåtande av från föreningen utgående nya

stammar och sorter av lantbruksväxter som ock övriga ovannämnda av

1913 års riksdag godkända anslagsvillkor.

Med hänsyn till den stora betydelsen för vårt lands jordbruk av

den praktiskt vetenskapliga verksamhet, som av Sverges utsädesförening

bedrives vid Svalöv, synes det riksdagen riktigt, att ifrågavarande anstalt

fortfarande av staten beredes understöd för sin verksamhet. Mot det i

sådant hänseende för nästkommande år äskade belopp har riksdagen icke

haft något att erinra. Då riksdagen icke heller funnit anledning till

erinran vare sig mot det vid statsrådsprotokollet fogade förslag till kontrakt

mellan föreningen och bolaget, genom vilket kontrakt föreningen kommer

att tillförsäkras avsevärt ökade avgifter från bolaget, eller mot

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Riksdagens skrivelse Nr 9.

framställuingen i övrigt, får riksdagen anmäla, att riksdagen, med godkännande

av i statsrådsprotokollet angivna villkor, å extra stat för år

1915 beviljat Sverges utsädesförening ett anslag av 66,000 kronor såsom

bidrag till uppehållande av föreningens praktiskt vetenskapliga verksamhet.

42:o) Med anledning av Eders Kung! Maj:ts därom under punkt

43 av huvudtiteln gjorda framställning har riksdagen, i likhet med vad

skett för innevarande år,

dels å extra stat för år 1915 till åtgärder för höjande av det

mindre jordbruket anvisat ett anslag av 270,000 kronor,

dels ock medgivit, att Kungl. Maj:t må för dylika åtgärder under

år 1915 disponera jämväl vad som vid utgången av år 1914 möjligen

icke blivit använt av tidigare för enahanda ändamål anvisade anslag.

43:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom under punkt 44

gjorda framställning har riksdagen, i likhet med vad för vart och ett av

åren 1910—1914 skett, till anställande av en statskonsulent för det

mindre jordbruket å extra stat för år 1915 anvisat ett anslag av 6,500

kronor.

44:o) I anledning av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

får riksdagen vidare anmäla, att riksdagen, i likhet med vad som

för vart och ett av åren 1912—1914 ägt rum, såsom bidrag till åtgärder

för främjandet av ordnad bokföring vid mindre jordbruk, å extra stat

för år 1915 anvisat ett förslagsanslag av 15,000 kronor.

45:oj På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom under punkt 46

gjorda framställning har riksdagen, i likhet med vad under senare åren

skett, å extra stat för år 1915 anvisat

dels till ökat statsbidrag till fortgående smörprovningar ett anslag

av 10,000 kronor,

dels ock till bestridande av kostnaderna för kontrollen över vattenhalten

i svenskt exportsmör ett anslag av 6,000 kronor

eller sålunda tillhopa 16,000 kronor.

46:o) Under punkt 47 av förevarande huvudtitel har Eders Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen att å extra stat för år 1915 ställa till Kungl.

Maj:ts förfogande, under benämning norrländska avdikningsanslaget, till

understödjande medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet av myrBihang

till riksdagens protokoll 1914. 14 saml. 9 höft. (Nr 9). 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Riksdagens skrivelse Nr 9.

utdikningar och vattenavtappningar inom Norrland och Dalarna, vare sig

ändamålet med arbetsföretaget är uppodling av till åker eller äng lämpligjord

eller minskning av frostländighet för närliggande bygd, ett belopp

av 1,900,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att härav under år 1914

låta av tillgängliga medel förskottsvis för ändamålet utanordna 400,000

kronor samt med företrädesrätt för sökande från Gävleborgs län och

Dalarna att av det för år 1915 avsedda beloppet erhålla bidrag till

högst 100,000 kronor.

Sedan lång tid hava statsanslag utgått till understödjande av myrutdikningar

och vattenavtappningar. Anslagens omfattning och benämning

hava under årens lopp växlat och anslagsbeloppens storlek har stadigt ökats.

För varje år från och med år 1874 till och med år 1906 anvisade

riksdagen anslag till understödjande medelst anslag utan återbetalningsskyldighet

av sådana myrutdikningar och vattenavtappningar, vilkas

ändamål vore att minska frostländigheten för närliggande bygd. Detta

anslag avsåg landet i dess helhet. Anslagets belopp ökades småningom

från 80,000 kronor till 700,000 kronor.

Vid 1906 års riksdag vidtogs den ändringen beträffande anvisandet

av medel för motsvarande ändamål för år 1907, att två särskilda anslaganvisades,

det ena under benämning »norrländska avdikningsanslaget»

och det andra under namn av »allmänna frostminskningsanslaget». Det

förra av dessa anslag skulle avse understödjande medelst statsbidrag

utan återbetalningsskyldighet av myrutdikningar och vattenavtappningar

inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län,

vare sig ändamålet med företaget var uppodling av till åker eller äng

lämplig jord eller minskning av frostländighet. Det senare anslaget

avsåg däremot understödjande medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet

av sådana myrutdikningar och vattenavtappningar inom övriga

delar av riket, vilkas ändamål var att minska frostländigheten. Det

förra av dessa anslag utgick för år 1907 med ett belopp av 500,000

kronor, för varje av åren 1908—1911 med 700,000 kronor och för år

1912 med 800,000 kronor. Det senare av nyssnämnda bägge anslag

utgick till och med år 1911 med 200,000 kronor årligen, men sänktes

för år 1912 till 150,000 kronor. Därjämte ställde riksdagen år 1911,

på grund av enskild motion, till Kungl. Maj:ts förfogande för år 1912 ett

anslag av 300,000 kronor under benämning »allmänna avdikningsanslaget»,

till understödjande medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet av

myrutdikningar och vattenavtappningar inom andra delar av riket än

de »fyra» norrländska länen, vare sig ändamålet med arbetsföretaget

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Riksdagens skrivelse Nr 9.

vore uppodling av till åker och äng lämplig jord eller minskning av

frostländighet för närliggande bygd.

Vid 1912 års riksdag skedde ånyo förändringar i dessa anslag, i

det att riksdagen i huvudsaklig överensstämmelse med Kungl. Mapts

förslag i ämnet anvisade på extra stat för år 1913 dels under benämning

»norrländska avdikningsanslaget» till understödjande medelst statsbidrag

utan återbetalningsskyldigket av myrutdikningar och vattenavtappningar

inom Norrland och Dalarna, vare sig ändamålet med arbetsföretaget

vore uppodling av till åker eller äng lämplig jord eller minskning

av frostländighet för närliggande bygd, ett belopp av 1,100,000

kronor, med företrädesrätt för sökande från Gävleborgs län och Dalarna

att av detta belopp erhålla bidrag till högst 100,000 kronor, dels ock

under benämning »allmänna avdikningsanslaget» till understöd] ande medelst

statsbidrag utan återbetalningsskyldigket av myrutdikningar och vattenavtappningar

inom andra delar av riket än Norrland och Dalarna, vare

sig ändamålet med arbetsföretaget vore uppodling av till åker eller äng

lämplig jord eller minskning av frostländighet för närliggande bygd,

ett belopp av 450,000 kronor, därav högst 150,000 kronor finge utgå

till avdikning av sådan mark, vars torrläggning avsåge endast minskning

av frostländighet för närliggande bygd. Något »allmänt frostminskningsanslag»

utgick däremot ej längre, enär de fördelar, detta anslag avsett

att medföra, framdeles kunde vinnas genom bidrag ur någotdera av

nyssnämnda bägge anslag.

Anslag å samma belopp hava beviljats även för år 1914.

Emellertid hava de för Norrland avsedda anslagsmedlen, trots dessa

högst betydliga höjningar i anslagsbeloppet, icke blott årligen till fullo

åtgått utan visat sig otillräckliga, i det att ansökningar å mycket stora

belopp måst av brist på medel årligen undanskjutas, varigenom en

högst avsevärd balans uppkommit, Framställningar om åtgärder i syfte

att genom ökning av de tillgängliga medlen ansökningarna om bidrag

från norrländska avdikningsanslaget må vinna snabbare behandling hava

också inkommit från flera norrländska korporationer och myndigheter.

Någon höjning i det normala årsbeloppet av 1,100,000 kronor,

som numera torde få anses vara tills vidare fastslaget, har emellertid

icke av någon utav de i ärendet hörda ansetts vara behövlig. Enligt

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens och lantbruksstyrelsens uppgift hava

de ansökningar, som inkommit under år 1912, avsett företag, som

beräknats betinga en kostnad av 2,000,000 kronor, och för år 1913

hava styrelserna beräknat ett motsvarande kostnadsbelopp av 1,070,000

kronor. Om alla dessa ansökningar bifölles till de högsta tillåtna be
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Riksdagens skrivelse Nr 9.

loppen, skulle därtill åtgå respektive högst 1,000,000 och 835,000 kronor.

Då emellertid alltid en del. ansökningar, ofta av den anledning att de

avse torrläggning av jord, som uteslutande tillhör bolag, avslås och

beloppen för en del ansökningar bliva av olika anledningar nedsatta,

kunna de anslagsbelopp, som på grund av ovan anförda ansökningar

komma att utgå, antagligen beräknas till och med icke obetydligt lägre

än ovan sist angivna bägge belopp.

Då emellertid balansen av inneliggande ansökningar enligt uppgift

representerar eu anslagssumma av icke mindre än 4,400,000 kronor,

ifrågasättes nu en tillfällig höjning i anslaget för beredande av möjlighet

till balansens avarbetning. I sådant hänseende hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt lantbruksstyrelsen föreslagit, att för år 1915

måtte anvisas ett belopp av sammanlagt 2,100,000 kronor, varav högst

1,000,000 kronor borde få utanordnas redan under innevarande år.

Departementschefen har emellertid funnit det belopp, som sålunda skulle

såsom tillökning upptagas i riksstaten för år 1915, med hänsyn till

andra angelägna statsutgifter icke kunna sättas högre än till 800,000

kronor, varav halva beloppet eller 400,000 kronor borde utanordnas

redan under år 1914.

Med anledning av vid 1913 års riksdag väckta motioner om beviljande

för nu ifrågavarande ändamål av tillfällig höjning för år 1914

av norrländska avdikningsanslaget uttalade riksdagens vederbörande utskott,

att utskottet för sin del till fullo erkände betydelsen för Norrlands

framtida utveckling av att medel till nu ifrågavarande ändamål av staten

anvisades i så stor utsträckning, som det med tillbörligt tillgodoseende

av andra berättigade krav från statens sida vore för densamma möjligt.

Ehuru utskottet sålunda livligt bekjärtade syftet med de då förevarande

motionerna, ansåge sig utskottet emellertid icke kunna tillstyrka, att

ytterligare så stora belopp som de begärda anvisades utöver de av

Kungl. Magt för ändamålet äskade. Det syntes nämligen utskottet

mindre lämpligt, att riksdagen på initiativ av enskilda motionärer beslutade

om utgifter av den storlek, att genom dylika beslut avsevärd

rubbning kunde befaras uppstå i den av Kungl. Maj:t uppgjorda budgeten;

utan torde därför enligt utskottets mening anslag av den storlek

som de ifrågavarande icke böra beviljas, innan de blivit föremål för

Kungl. Maj:ts prövning i sammanhang med andra statsutgifter. Utskottet

ansåge sig därför böra avstyrka motionerna, vilka också av riksdagen

avslogos.

Då riksdagen finner det behjärtansvärt och av behovet i hög grad

s. 37 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 9. 37

påkallat att genom tillfällig ökning i anslagsmedlen en snabbare behandling

av det stora antalet inneliggande ansökningar om bidrag från ifrågavarande

anslag må kunna möjliggöras samt riksdagen icke haft något

att erinra mot storleken av det föreslagna tilläggsanslaget eller mot

framställningen i övrigt, får riksdagen härigenom anmäla, att riksdagen

å extra stat för år 1915 ställt till Kungl. Maj:ts förfogande, under benämning

norrländska avdikningsanslaget, till understödjande medelst

statsbidrag utan återbetalningsskyldighet av myrutdikningar och vattenavtappningar

inom Norrland och Dalarna, vare sig ändamålet med arbetsföretaget

är uppodling av till åker eller äng lämplig jord eller minskning

av frostländighet för närliggande bygd, ett belopp av 1,900,000 kronor

med rätt för Kungl. Maj:t att härav under år 1914 låta av tillgängliga

medel förskottsvis för ändamålet utanordna 400,000 krouor samt med

företrädesrätt för sökande från Gävleborgs län och Dalarna att av det för

år 1915 avsedda beloppet erhålla bidrag till högst 100,000 kronor.

47:o) Med anledning av Eders Kungl. Maj:ts därom under punkt 48

gjorda framställning och under åberopande av vad i näst föregående

punkt anförts, får riksdagen vidare anmäla, att riksdagen, i likhet med

vad skett för vartdera av åren 1913 och 1914, å extra stat för år 19lo

ställt till Kungl. Maj:ts förfogande under benämning allmänna avdikningsanslaget

till understödjande medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet

av myrutdikningar och vattenavtappningar inom andra delar

av riket än Norrland och Dalarna, vare sig ändamålet med arbetsföretaget

är uppodling av till åker och äng lämplig jord eller minskning av frostländighet

för närliggande bygd, ett belopp av 450,000 kronor därav

högst° 150,000 kronor må utgå till avdikning av mark, vars torrläggning

avser endast minskning av frostländighet för närliggande bygd.

48:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

och under erinran att riksdagen för innevarande år för ifrågavarande ändamål

anvisat medel till belopp av 5,000 kronor får riksdagen för Eders

Kungl. Maj:t anmäla, att riksdagen medgivit, att Kungl. Maj:t må för

vidtagande'' av sådana åtgärder, som kunna finnas vara ägnade att främja

lösningen av frågan angående lämpligaste sättet att tillgodogöra den i

landets torvmossar befintliga tillgång på bränntorv, torvströ in. m., under

år 1915 i män av behov disponera vad vid utgången av år 1914 icke

blivit använt av de tidigare för samma ändamål å extra stat beviljade

medel.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Riksdagens skrivelse Nr 9.

49:o) Under punkt 50 av förevarande huvudtitel har Eders Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen att för anställande av en förste torvingenjör,

tre torvingenjörer och en torvassistent å extra stat för år 1915 anvisa

ett anslag av 27,000 kronor.

Sedan anslag för några år utgått för anställande av en torvingenjör

och en torvassistent, beviljade riksdagen år 1904 anslag för anställande

av en förste och en andre torvingenjör samt två torvassistenter

med rätt för Kungl. Maj:t att av för ändamålet anvisade medel utanordna

visst belopp för anställande av en andre torvingenjör och ytterligare

en torvassistent från och med den 1 maj 1904. År 1907 beviljades

ökat anslag för anställande jämväl av en tredje torvassistent från

och med den 1 juli 1907. Alla dessa anslag hava anvisats å extra stat.

Under senare år har anslagsbeloppet varit 25,000 kronor. Arvode har

utgått till förste torvingenjören med 6,000 kronor, till andre torvingenjören

med 3,000 kronor och till en var av torvassistenterna med 2,000 kronor.

För beredande åt de båda äldsta torvassistenterna, vilka antagits

i tjänst första gången år 1903 samt så gott som ständigt varit förordnade

att utföra torvingenjörstjänst, av anställning såsom torvingenjörer

med åtnjutande av samma årsarvode som den nuvarande andre torvingenjören

eller 3,000 kronor, har nu föreslagits eu höjning i anslaget

med 2,000 kronor.

Då riksdagen funnit fullgoda skäl blivit anförda för den förordade

förändringen samt riksdagen icke haft något att erinra mot beloppet av

den begärda anslagshöjningen eller framställningen i övrigt, har riksdagen

för anställande av en förste torvingenjör, tre torvingenjörer och en

torvassistent å extra stat för år 1915 anvisat ett anslag av 27,000 kronor.

50:o) På grund av Eders Kungl. Majrts därom gjorda framställning

har riksdagen vidare av det av 1912 års riksdag beviljade anslag å

35,000 kronor till upprätthållande av en torvskola under åren 1913 —

1917 å extra stat för år 1915 anvisat ett belopp av 7,000 kronor.

51:o) I överensstämmelse med Eders Kungl. Maj:ts därom under

punkt 52 gjorda framställning har riksdagen, i likhet med vad under en

följd av år ägt rum, å extra stat för år 1915 anvisat

dels till anställande av en andre instruktör i husslöjd 2,000 kronor,

dels ock såsom personligt ålderstillägg till andre instruktören Jonas

Wallander, därest han fortfarande i denna egenskap med gott vitsord

tjänstgör, 1,500 kronor

eller tillhopa 3,500 kronor.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Riksdagens skrivelse Nr 9.

52:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom under punkt 53

gjorda framställning har riksdagen, i likhet med vad skett för vart och

ett av åren 1912—1914, för lindring av fraktkostnaderna vid transport å

,''rnväg av kalk, kalkstensmjöl och märgel för jordbrukets behov, å extra

stat för år 1915 anvisat, såsom förslagsanslag, 380,000 kronor.

Fiskeriväsendet.

53:o) I anslutning till vad Eders Kungl. Maj:t under punkten 54

föreslagit har riksdagen, i likhet med vad för vartdera av åren 1913

och 1914 ägt rum, såsom bidrag till anordnande av undervisningskurser

och hållande av föredrag i navigation m. m. för bohuslänska fiskare,

under förutsättning att av Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap

eller landsting eller eljest för ändamålet tillskjutas minst 1,150

kronor, å extra stat för år 1915 anvisat ett anslag av 1,400 kronor

med rätt för Kungl. Maj:t att utav detta belopp förskottsvis under innevarande

år av tillgängliga medel utanordna 700 kronor.

54:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom under punkt 55

gjorda framställning har riksdagen vidare, i likhet med vad för innevarande

år skett, till understöd åt södra Sverges fiskeri förening å extra

stat för år 1915 anvisat ett anslag av 18,500 kronor, därav till upprätthållande

av föreningens fiskeriskola 8,500 kronor och såsom bidrag

till föreningens försöks- och fiskodlingsverksamhet 10,000 kronor.

55:o) Under punkt 56 av förevarande huvudtitel har Eders Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen att till utförande av hydrografisk-biologiska

undersökningar av de S ver ge omgivande haven å extra stat för år 1915

bevilja dels till omkostnader för tiden från och med den 1 maj 1915 till

och med den 30 april 1916 25,000 kronor, dels ock till täckande av

Sverges andel i kostnaderna för en internationell hydrografisk-biologisk

centralanstalt med laboratorium för tiden från och med den 22 juli 1915

till och med den 21 juli 1916 5,100 kronor, eller tillsammans 30,100 kronor.

För utförande av hydrografisk-biologiska undersökningar av de

Sverge omgivande haven har riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag anvisat

medel å extra stat för vart och ett av åren 1901—1914. Från och

med år 1905 hava dessa anslag utgått med 26,100 kronor årligen, därav

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Riksdagens skrivelse iSr 9.

5,100 kronor till täckande av Sverges andel i kostnaden för en internationell

hydrografisk-biologisk centralanstalt med laboratorium och 21,000

kronor till omkostnader för de undersökningsarbeten, som det enligt

uppgjord arbetsfördelning ålegat Sverge att utföra. Enär det till undersökningskostnader

avsedda anslaget på grund av utvidgning av de

fiskeribiologiska undersökningarna numera befunnits otillräckligt, har

en förhöjning i nämnda anslag av 4,000 kronor föreslagits.

Då ifrågavarande, på Sverges initiativ tillkomna och av samtliga

stater vid Östersjön, Nordsjön och norra Atlanten numera omfattade

fiskeriundersökningar utföra ett i såväl vetenskapligt som praktiskt

ekonomiskt hänseende synnerligen viktigt arbete, bör givetvis Sverge

icke undandraga sig att till fullo utföra och bekosta de undersökningsarbeten,

som enligt fastställd arbetsfördelning tillhöra detsamma. Att

den begärda anslagsförhöjningen är väl behövlig för undersökningarnas

fortsatta bedrivande har riksdagen också funnit av utredningen fullt

ådagalagt. Riksdagen får fördenskull anmäla, att riksdagen till utförande

av hydrografisk-biologiska undersökningar av de Sverge omgivande

haven å extra stat för år 1915 beviljat

dels till omkostnader för tiden från och med den 1 maj 1915 till

och med den 30 april 1916 25,000 kronor,

dels ock till täckande av Sverges andel i kostnaderna för en internationell

hydrografisk-biologisk centralanstalt med laboratorium för tiden

från och med den 22 juli 1915 till och med den 21 juli 1916 5,100

kronor,

eller tillsammans 30,100 kronor.

56:o) I anledning av Eders Kungl. Maj:ts därom under punkten

57 gjorda framställning och under erinran att riksdagen för innevarande

år för ifrågavarande ändamål anvisat ett anslagsbelopp av 41,800

kronor, varav dock för reparationskostnader beräknats 5,800 kronor, får

riksdagen anmäla, att riksdagen, till underhålls- och driftkostnad lor

fartyget Skagerak, avsett för hydrografisk-biologiska undersökningar av

de Sverge omgivande haven samt för tillsyn och bevakning vid Sverges

havsfisken under annan tid av året än vintermånaderna, å extra stat

för år 1915 anvisat ett anslag av 36,000 kronor.

57:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning,

har riksdagen vidare, i likhet med vad för vart och ett av åren 1906—

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Riksdagens skrivelse Nr 9.

1914 ägt ram, till bestridande av kostnader för försäkring av fartyget

Skagerak å extra stat för år 1915 anvisat 5,200 kronor.

58:o) Med bifall till Eders Kungl. Majrts under punkten 59 gjorda

framställning bar riksdagen, i likhet med vad för vart och ett av åren

1912 —1914 ägt rum, för bestridande av underhålls- och driftkostnad

för det för fiskeriadministrationens behov byggda fartyget Eystrasalt å

extra stat för år 1915 beviljat ett anslag av 8,500 kronor.

59:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom under punkt 60

gjorda framställning har riksdagen, i likhet med vad skett för innevarande

år, för stationerande under vintern 1914—1915 av ett armerat

ångfartyg vid rikets kuster för åstadkommande av ordning och skydd

vid fiskets bedrivande, å extra stat för år 1915 anvisat ett anslag av

33,000 kronor.

60:o) Under punkt 61 av förevarande huvudtitel har Eders Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen att av det utav 1911 års riksdag beviljade an slaget

å 2,788,000 kronor till bestridande av kostnaderna för utförande av vissa

utav fiskehamnskommissionen föreslagna hamnar å extra stat för år 1915

anvisa ett belopp av 620,000 kronor att enligt de närmare föreskrifter,

Kungl. Maj:t må finna gott meddela, för ifrågavarande ändamål användas

under villkor om kostnadsfri upplåtelse ej mindre av själva området för

hamnarna än även av det område i land, som med hänsyn till den

rörelse, som är avsedd att i hamnarna bedrivas, bör för det gemensamma

behovet avsöndras.

Vidare har Eders Kungl. Maj:t under punkten 62 föreslagit riksdagen

att för byggande av en fiskehamn vid Ostra Torp i Malmöhus län bevilja

ett anslag av 180,000 kronor och därav å extra stat för år 1915

anvisa 100,000 kronor att av Kungl. Maj:t för ändamålet användas under

villkor om kostnadsfri upplåtelse ej mindre av själva området för hamnen

än även av det område i land, som med hänsyn till den rörelse, som

är avsedd att bedrivas i hamnen, bör för det gemensamma behovet avsöndras.

Sedan riksdagen år 1905 med bifall till Kungl. Maj:ts därom

gjorda framställning beviljat anslag för verkställande av undersökning

av de lokala förhållandena å Sverges kuster med hänsyn till behovet

Bihang till riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 9 käft. (Nr 9). 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Riksdagens skrivelse Nr 9.

av och betingelserna för anläggning av nya och förbättring av redan

befintliga fiske- och mindre hamnar, förordnade Kungl. Maj:t den 16

juni 1905, att en kommission skulle tillsättas med uppdrag att företagaen

sådan undersökning samt till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och

lantbruksstyrelsen avgiva en på de gjorda iakttagelserna grundad utredning

i ämnet.

Sedan denna kommission, den s. k. fiskehamnskommissionen, i

februari 1909 avslutat sina arbeten och till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

avlämnat den verkställda utredningen, avgav denna styrelse

gemensamt med lantbruksstyrelsen i februari 1910 utlåtande i ärendet.

I sitt betänkande framställde kommissionen förslag därom, att

staten skulle själv bygga och för framtiden underhålla hamnanläggningar,

huvudsakligen för fiskets behov, vid 44 närmare angivna platser utmed

rikets kuster, ävensom att staten därjämte skulle lämna ett anslag en

gång för alla till hamnarbeten å 35 andra platser, varest hamnarna

skulle under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens kontroll byggas och för

framtiden underhållas av intressenterna själva. Statens kostnader beräknades

inalles till 5,885,100 kronor, därav 5,085,100 kronor för själva

arbetena och bidragen samt 800,000 kronor för anskaffande av arbetsmateriel.

Av omförmälda 79 hamnar voro emellertid, enligt kommissionens

åsikt, 31 av beskaffenhet att böra i första hand komma till utförande.

Återstående 48 hamnar skulle däremot kunna anstå och utföras först i

andra hand. Samtliga arbetena beräknades kunna fullbordas inom en

tid av 5 år. Av nämnda 31 hamnar skulle 24 anläggas och underhållas

av staten men de 7 övriga av intressenterna själva med statsbidrag.

Den ordningsföljd, vari berörda 31 hamnar enligt kommissionens uppfattning

borde komma i fråga att byggas, och de av kommissionen härför

beräknade kostnaderna framgå av följande förteckning, i vilken

namnen på hamnar, som skulle erhålla statsbidrag allenast en gång för

alla, kursiverats:

s. 43 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 9.

43

Kronor.

Kronor.

1. Träslöv, Hallands län............................................................

315,000

—

2. Glommen » » ............................................................

292,000

—

3. Grandsund, Göteborgs och Bohus län ....................................

224,000

—

4. Kivik, Kristianstads län........................................................

67,000

—

5. Hönö-Klåva, Göteborgs och Bohus lön ...................................

99,000

—

6. Gislöv, Malmöhus län..........................................................

174,000

—

7. Grönhögen, Kalmar län.........................................................

136,000

—

8. Hellevik, Blekinge län .........................................................

259,000

—

9. Nogersund » » .........................................................

58,700

—

10. Herrevik, Gottlands » .........................................................

155,000

—

11. Smögenholmarna, Göteborgs och Bohus län..............................

170,000

—

12. Barsebäck, Malmöhus län ...................................................

30,000

13. Båå » » ...................................................

_

100,000

14. Värskär, Kalmar län ...........................................................

45,000

—

15. Byxelkrok » » ............................................................

217,000

—

16. Pråstgrundet, Gävleborgs län .............................................

—

10,500

17. Gäddbäcksund, Västemorrlands län .......................................

80,000

—

18. Stenshamn, Blekinge län ......................................................

70,000

—

19. Bergö, Gävleborgs län............................................................

30,000

—

20. Fågelsund, Uppsala län........................................................

87,000

—

21. Utvalnäs, Gävleborgs län ...................................................

—

20,000

22. Sanna å Bremön, Yästernorrlands län ....................................

160,000

—

23. Lutterhorn, Gottlands län ......................................................

37,000

—

24. Kapelludden » » .....................................................

60,000

—

25. Vändborg » » ....................................•_.................

—

15,000

26. Faludden » » ......................................................

—

11,000

27. Agb, Gävleborgs län............................................................

—

15,000

28. Grisslan, Yästernorrlands län ...............................................

10,000

—

29. Stendörren, Södermanlands län......................................

5,800

—

30. Långö, Sävsundet » » .......................................

5,200

—

31. Bokö » » .......................................

3,600

—

Summa

2,760,300

201,500

Uti väg- och vattenbyggnadsstyrelsens samt lantbruksstyrelsens

förenämnda gemensamma utlåtande, varmed ämbetsverkeu till Kungl.

Maj:t överlämnade fiskehamnskommissionens betänkande och förslag,

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Riksdagens skrivelse Nr 9.

framhöllo ämbetsverken, bl. a., att den av kommissionen överslagsvis

beräknade anläggningskostnaden, 5,085,100 kronor, med hänsyn till framdeles

möjligen inträdande prisstegringar, arbetskvantiteternas''delvis mera

svårarbetade beskaffenhet samt kostnaden för anskaffande och underhåll

av materialier m. m. finge beräknas komma att ökas till i runt tal inemot

9.660.000 kronor, samt att även dessa sistnämnda beräkningar, såsom

delvis beroende av sådana faktorer, som icke vore eller kunde vara

kända, endast kunde giva en antydan om, vartill kostnaderna möjligen

kunde tendera att uppgå för såväl anläggningen som framtida underhållet

av de utav kommissionen förordade hamnarbetena.

I framställning till 1911 års riksdag begärde Kungl. Maj:t anslag

till utförande av de hamnanläggningar, som i ovan intagna förteckning

utmärkts med nr 1—6, nämligen hamnarna vid Träslöv och Glommen i

Hallands län, Grundsund och Hönö-Klåva i Göteborgs och Bohus län,

Kivik i Kristianstads län samt Gislöv i Malmöhus län. Kostnaden för

dessa sex hamnar hade av kommissionen beräknats till sammanlagt

1.171.000 kronor. Med en procent förhöjning, avsedd att täcka vissa

utgifter för förberedande arbeten, skulle sammanlagda kostnaden ''för

samma hamnar uppgå till i runt tal 1,183,000 kronor. Då detta belopp

ansågs böra fördelas på en tid av sex år med början år 1912, äskades

för sistnämnda år ett belopp av 198,000 kronor.

Vid 1911 års riksdag föreslogs emellertid av enskilda motionärer,

att redan vid sagda riksdag beslut skulle fattas om utförandet av samtliga

de av kommissionen till utförande i första hand förordade hamnarna,

som skulle helt och hållet bekostas av staten. Riksdagen ansåg

sig böra bifalla motionärernas framställning i förevarande hänseende;

och skulle alltså för ändamålet erfordras ett anslag — beräknat på sätt

av såväl Kungl. Maj:t som motionärerna ifrågasatts, d. v. s. de av kommissionen

beräknade kostnaderna med tillägg av en procent därav för

täckande av vissa utgifter för förberedande arbeten, mot vilken beräkningsgrund

riksdagen ej haft något att erinra — av i runt tal 2,788,000

kronor, varav för år 1912 skulle, vid antagande av den av motionärerna

förslagsvis beräknade tid för arbetenas utförande av 12 år, erfordras ett

belopp, likaledes i avrundat tal, av 232,000 kronor.

I enlighet härmed beviljade 1911 års riksdag, till bestridande av

kostnader för utförande i huvudsaklig överensstämmelse med de av fiskehamnskommissionen

uppgjorda planer av hamnbyggnader vid Träslöv,

Glommen, Grundsund, Kivik, Hönö-Klåva, Gislöv, Grönhögen, Hellevik,

Nogersund, Herrevik, Smögenholmarna, Värskär, Byxelkrok, Gäddbäcksund,

Stenshamn, Bergö, Fågelsund, Sanna (å Bremön), Lutterhorn,

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Riksdagens skrivelse Nr 9.

Kapelludden, Grisslan, Stendörren, Långö (vid Sävsundet) och Bokö ett

anslag av 2,788,000 kronor samt anvisade därav på extra stat för år

1912 ett belopp av 232,000 kronor att enligt de närmare föreskrifter,

Kungl. Maj:t funne gott meddela, för ifrågavarande ändamål användas

under villkor om kostnadsfri upplåtelse ej mindre av själva området för

hamnarna än även av det område i iand, som med hänsyn till den

rörelse, som vore avsedd att i hamnarna bedrivas, borde för det gemensamma

behovet avsöndras.

Tillika anhöll riksdagen bl. a., i anledning av i ämnet väckt motion,

att Kungl. Maj: t måtte efter verkställd utredning för riksdagen framlägga

förslag om anläggande av en fiskehamn i Östra Torp i Malmöhus län.

På framställning av Kungl. Maj:t anvisade därefter 1912 års riksdag

till bestridande av kostnaderna för byggandet av fiskehamnar enahanda

belopp, som anvisats år 1911 eller 232,000 kronor, varjämte riksdagen,

likaledes på Kungl. Maj:ts förslag, på extra stat för år 1913

anvisade ett anslag av 30,000 kronor för utförande av vissa av fiskehamnskommissionen

föreslagna arbeten vid Barsebäcks hamn i Malmöhus

län.

Enligt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med skrivelse den

8 november 1912 överlämnade arbetsplaner för fiskehamnsanläggningar

vid Träslöv och Glommen i Hallands län samt Grundsund och HönöKlåva

i Göteborgs och Bohus län, av vilka den för fiskehamnsanläggning

vid Grundsund upprättade planen omfattade två alternativ, avseende,

det ena, alternativet A, en hamnanläggning av den utav fiskehamnskommissionen

föreslagna storlek, och det andra, alternativet B,

eu anläggning med väsentligen rymligare hamnbassäng än uti förstnämnda

alternativ angivits, skulle utförandet å omförmälda fyra platser

av hamnanläggningar betinga eu anläggningskostnad av 1,865,100

kronor, därest för hamnanläggningen vid Grundsund det mindre alternativet

A valdes, men ända till 2,285,300 kronor, därest för sistnämnda

anläggning det större alternativet B skulle komma till utförande.

Dessa fyra hamnanläggningar, vilka uti den av fiskehamnskommissionen

föreslagna byggnadsföljden upptagits under nr 1, 2, 3 och 5,

hade emellertid av kommissionen beräknats draga eu sammanlagd byggnadskostnad

av allenast 930,000 kronor, en kostnadssumma, som enligt

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens beräkningar alltså skulle komma att

stiga till mera än dubbla beloppet, även om endast det mindre alternativet

för hamnanläggningen vid Grundsund komrne till utförande.

Vid avlåtandet av framställning till riksdagen om anvisande av

medel för år 1914 för nu ifrågavarande ändamål framhöll departements
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Riksdagens skrivelse Nr 9.

chefen att, oaktat sålunda betydligt större kostnader än förut antagits

säkerligen komme att krävas för anläggandet av icke blott de fyra

hamnar, beträffande vilka definitiva arbetsplaner då förelåge, utan även

övriga beslutade hamnar, desamma likväl syntes honom böra komma

till utförande i enlighet med av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen efter

grundliga undersökningar å ort och ställe upprättade arbetsplaner, såvitt

dessa i avseende å hamnarnas storlek och omfattning stode i överensstämmelse

med kommissionens förslag. I enlighet härmed äskade Kungl.

Maj:t för år 1914 ett anslag av 464,000 kronor.

T sitt med anledning härav fattade beslut, anförde 1913 års riksdag,

bland annat, att riksdagen för sin del ansåge, att de redan beslutade

hamnanläggningarna — såväl de, om vilka då närmast vore fråga,

som övriga här ovan om förmälda — borde, därest icke särskilda oberäknade

förhållanden skulle inträffa, komma till stånd och att därvid

avvikelse ej borde ske från den ursprungligen fastställda ordningsföljden.

Riksdagen, som ej haft något att erinra mot, att de tre hamnanläggningarna

vid Träslöv, Glommen och Hönö-Klåva komme till utförande

i enlighet med de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utarbetade

planer och kostnadsförslag, hade däremot beträffande hamnanläggningen

vid Grundsund, vilken Kungl. Maj it föreslagit skola utföras enligt det med

A betecknade alternativet, icke blivit övertygad att med ett sådant verkställande

av anläggningen i fråga fiskläget Grundsunds berättigade intressen

skulle bliva fullt tillgodosedda. På grund av vad riksdagen inhämtat av de

till ärendet hörande handlingarna och i övrigt kommit till riksdagens

kännedom syntes det nämligen kunna ifrågasättas, huruvida genom ett

dylikt utförande tillräckligt utrymme i hamnen ens komme att beredas

de för närvarande vid fiskläget befintliga fartyg och båtar, och det syntes

i allt fall, då dessas antal väl komme att väsentligt ökas med den

utveckling, som fiskläget efter hamnens inrättande med visshet finge

antagas komma att gå till mötes, icke utan skäl kunna betvivlas, att

hamnen, så som den nu blivit föreslagen att inrättas, för framtiden

skulle erbjuda möjlighet att hysa alla fisklägets fartyg och båtar. Därest

emellertid möjlighet förefunnes att genom en mindre kostsam uppmuddring

av de inre delarna av hamnen utvidga densamma, skulle

måhända med det ökade utrymme, som härigenom vunnes, plats kunna

beredas åt ytterligare ett ej ringa antal båtar och på sådant sätt hamnen,

även om den i övrigt byggdes enligt alternativet A, bliva för

fiskläget fullt tillfredsställande. Skulle det emellertid visa sig, att en

tillfyllestgörande utvidgning av hamnen, såsom nu blivit ifrågasatt, icke

kunde äga ram, borde frågan om sättet för hamnanläggningens utförande

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Riksdagens skrivelse Nr 9.

tagas under förnyat övervägande, därvid avseende särskilt borde fästas

å såväl det nuvarande som framtida behovet av utrymme för de till

fiskläget hörande fartygen och båtarna. Innan ifrågavarande hamnanläggning

bringades till utförande, borde därför ytterligare utredning i

ärendet ske och med det definitiva beslutet om sättet för hamnens byggande

anstå i avbidan på denna utredning, vilken borde kunna ske så

snart, att förslag kunde föreläggas 1914 års riksdag.

Vad riksdagen sålunda anfört i fråga om den föreslagna hamnanläggningen

vid Grundsund borde emellertid icke föranleda någon

minskning i det av Kungl. Maj it för fiskehamnars byggande äskade

anslag; förty anvisade riksdagen för byggande av fiskehamnar för år

1914 det av Kung!. Maj:t äskade beloppet, 464,000 kronor.

I skrivelse den 17 september 1913 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

meddelat, att densamma, efter det anbud genom offentligt

utbjudande i föreskriven ordning infordrats, den 25 juni och 18 augusti

1913 avslutat kontrakt om utförande av hamnarbetena vid Träslöv,

Glommen och Kivik, — vartdera arbetet för en entreprenadsumma,

understigande den beräknade kostnaden — och att alla tre dessa arbeten

därefter vore påbörjade. Därjämte hade undersökningsarbetena för upprättande

av arbetsplaner för de beslutade 24 fiskehamnarna under samma

år fortgått och så fortskridit, att arbetsplanerna till samtliga dessa fiskenamnar

skulle kunna föreligga färdiga under år 1914.

För att klargöra vilket anslagsbelopp, som komme att erfordras

för år 1915, därest fiskehamnsanläggningarna skulle kunna bedrivas med

behörig kraft och icke av brist på anvisade byggnadsmedel få bedrivas

långsammare än som annars vore möjligt och riksdagen år 1911 avsett,

hade upprättats dels en tablå över byggnadsåren för de beslutade

fiskehamnarna, dels en tablå över de anslagsmedel, som erfordrades för

de särskilda åren 1912 till och med 1915.

Av förstnämnda tablå inhämtas, att styrelsen beräknat byggnadsarbetet

för de beslutade 24 fiskehamnarna fördelat på olika år på följande

sätt.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Riksdagens skrivelse Nr 9.

År.

År.

Träslöv ...................................

1913—1916

Byxelkrok.................................

1918—1921

Glommen .................................

1913—1916

Gäddbäcksund ........................

1919—1920

Grundsund ..............................

1914—1917

Stenshamn ..............................

1919—1922

Kivik .......................................

1913-1914

Bergö.......................................

1920

Hönö-Klåva ..............................

1915—1917

Fågelsund.................................

1921—1923

Gislöv.......................................

1915—1917

Sanna ....................................

1921—1923

Grönhögen.................................

1915—1917

Lutterhorn ..............................

1921

Hellevik....................................

1916-1919

Kapelludden..............................

1921—1922

Nogersund.................................

1916—1917

Grisslan .................................

1922

Herrevik .................................

1917—1920

Stendörren ..............................

1923

Smögenholmarna........................

1917—1919

Långö ....................................

1923

Värskär....................................

1918—1920

Bokö.......................................

1923

Härvid är att märka att, under det riksdagen år 1911 ansett

arbetena böra fördelas på en tid av 12 år, förestående tablå upptager

en arbetstid av allenast 11 år.

Styrelsen har i sin ifrågavarande skrivelse vidare anfört, att medan

för nskehamnsanläggningar för åren 1912—1913 anvisats

sammanlagt ...................................................................kronor 464,000: —

under dessa år erfordrades sammanlagt..................... » 321,500: —,

varför för år 1914 kunde för arbetena disponeras

från sagda medel .......................................................

.. kronor

142,500: —

jämte för sistnämnda år redan anvisade..................

»

464,000: —

eller sammanlagt ..........................................................

.. kronor

606,500: —,

samt att, då det under år 1914 skulle erfordras

585,500: —

komme att för år 1915 erfordras, utöver behåll
-

ningen från år 1914 ................................................... kronor 21,000: —

ett ytterligare belopp av ............................................... » 1,079,000: —

Summa kronor 1,100,000: —.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har på grund härav föreslagit,

att av det till de beslutade fiskehamnsanläggningarna beviljade anslaget

å 2,788,000 kronor å extra stat för år 1915 under samma villkor som

hittills måtte anvisas ett belopp av 1,079,000 kronor.

Med skrivelse den 25 september 1913 har därefter väg- och vatten - byggnadsstyrelsen överlämnat verkställd förnyad utredning rörande sättet

för fiskehamnsanläggning vid Grundsund. Däri har styrelsen anfört,

att den utväg, till vilken riksdagen här ovan hänvisat såsom en eventuell

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Riksdagens skrivelse Nr 9.

möjlighet att vinna ett större hamnutrymme vid Grundsund än som

kunde ernås med förslaget alt. A, även syntes vara den enda, som platsförhållandena

kunde medgiva. Det framginge nämligen av de redan

för alt. A och B verkställda undersökningarna, att ingen minskning av

anläggningskostnaden vore att vinna genom att för den erforderliga

vågbrytaren välja något läge mellan de därför i alt. A och B föreslagna

lägena. Djupförhållandena vore nämligen sådana, att både enligt alt. A

och B vågbrytarna komme på grundare vatten än vad fallet bleve för

varje mellanvarande läge, samtidigt med att vågbrytarlängden på djupare

vatten jämväl bleve längre för ett sådant mellanläge.

Det hade därför synts återstå att söka utnyttja förberörda uppslag,

om därigenom skulle yppa sig en möjlighet att på samma gång minska

anläggningskostnaden under den för alt. B beräknade och tillräckligt öka

utrymmet i hamnen utöver det, som stode att ernå med alt. A. — Den

ytterligare utredning i ärendet, som nu verkställts, hade sålunda avsett

att klargöra, dels huru ökat utrymme i hamnen skulle kunna erhållas

genom en uppmuddring av de inre delarna av denna, dels i vad mån

anläggningskostnaden därvid skulle understiga den för alt. B beräknade.

Genom uppmuddring av den grunda innersta delen av Grundsundsviken,

eller den så kallade Kolbommen, till ett djup av 4 meter under

medelvatten, skulle utrymmet i hamnen komma att ökas med omkring

5.000 kvadratmeter och skulle, om hamnen i övrigt byggdes enligt

alt. A, erhållas ett totalt utrymme av ungefär 21,000 kvadratmeter,

därav 9,000 kvadratmeter med minst 5 meters vattendjup och

12.000 kvadratmeter med 4 meters vattendjup under medelvattenytan.

Den yttre hamnbassängen skulle då komma att stå i förbindelse med

den inre bassängen i Kolbommen förmedelst en kanal av ungefär 70

meters längd och en bottenbredd av 8 meter.

De bergiga stränderna utmed Kolbommen, vilka begränsade denna

försänkning i terrängen, lade hinder i vägen för en ännu mera omfattande

utvidgning därstädes. Ytterligare ökat hamnutrymme kunde

däremot erhållas genom uppmuddring i den tämligen rymliga Valbyfjorden,

som västerifrån skure in i Skaftölandet strax söder om Kolbommen.

Från Kolbommen skulle då uppmuddras en förbindelsekanal

av 8 meters bottenbredd och en längd av omkring 230 meter, varefter

man vore inne i Valbyfjorden, där genom muddring till 4 meters djup

skulle åstadkommas en tredje bassäng av ungefär 400 meters längd och

en bredd av omkring 80 meter, varigenom vunnes ett ökat utrymme av

ungefär 32,000 kvadratmeter. Genom uppmuddring av Kolbommen till

en brodd av 30 till 40 meter och av en del av Valbyfjorden till en

Bihang till riksdagens protokoll 1914. 14 sand. 9 käft. (Nr 9). 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Riksdagens skrivelse Nr 9.

genomsnittsbredd av 80 meter skulle sålunda, om hamnen i övrigt

byggdes enligt alt. A, erhållas ett totalutrymme av ungefär 53,000

kvadratmeter, därav då lämpligen hela den yttre hamnbassängen eller

16,000 kvadratmeter kunde erhålla 5 meters djup och de inre två bassängerna

i Kolbommen och Yalbyfjorden, eller sammanlagt 37,000 kvadratmeter,

4 meters vattendjup under medelvattenytan. Därest i en framtid

än större utrymme skulle visa sig erforderligt, gåves tillfälle till utvidgning

av bassängen i Valbyfjorden genom en utsträckning av muddringen

till större bredd. — Detta nya alternativ har betecknats med alt. C.

Den vid Grundsund hemmahörande fiskeflottan utgjordes enligt

uppgift för närvarande av 3 större skonare av intill 27 meters längd

och 6.5 meters bredd, 37 kuttrar av 24 meters längd och 6 meters bredd

samt 45 jakter av omkring 12 meters längd och 5 meters bredd. Skulle

hamnen erbjuda samtidigt utrymme åt alla dessa fiskefartyg under sådana

förhållanden, som krävdes i en modern fiskehamn, måste så stort utrymme

beräknas för varje fartyg, att det kunde förtöjas eller lämna sin

förtöjningsplats, utan att andra fartyg skulle för att möjliggöra detta

behöva samtidigt undanhalas eller rubbas från den förtöjningsplats, de

intoge. Vidare måste från hamnens innersta delar en genomfartsled ut till

hamninloppet lämnas fri för in- och utgång, så att rörelsen i hamnen icke

hindrades genom att fartygen måst förankras även i denna hamnränna,

som ständigt borde hållas fri, jämväl för att medgiva, att stormdrivna

fartyg, som ville söka skydd i hamnen, också skulle kunna ingå där och

finna plats samt icke finna hamnen blockerad av fisklägets egna fartyg.

Skulle hamnen på dylikt tidsenligt sätt motsvara de fordringar på

behövligt utrymme, som man borde ställa på densamma, skulle i flen

yttre hamnen och i Kolbomsbassängen erhållas behövligt utrymme till

föga mer än hälften av de nuvarande 85 fiskefartygen. För de återstående,

uppgående till nära hälften, skulle plats behöva beredas i den

innersta bassängen i Valbyfjorden, där av den omkring 400 meter långa

bassäng, som kunde erhållas, 140 å 150 meter då skulle erfordras för

att tillsammans med yttre hamnbassängen och Kolbomsbassängen kunna

med samma fordringar på utrymme tillgodose den vid fiskläget redan

befintliga fartygsflottan. För att möta den stora utveckling, som efter

hamnens inrättande säkerligen vore att emotse, skulle då i första hand

förefinnas en ytterligare bassänglängd i Valbyfjorden av minst 250 meter

med utrymme för ungefär 70 nya jakter av samma storlek som de nu-,

varande eller ett antal större fartyg i proportion samt dessutom ytterligare

utvidgningsmöjligheter föreligga, i det att denna bassäng skulle i

mån av framtida behov kunna alltmer och mer vidgas genom ökad ut
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Riksdagens skrivelse Nr 9.

sträckning av muddringsområdet i denna fjord. — För att icke bassängen

i Valbyfjorden skulle hastigt grunda igen, finge det smala sund, som

förbunde Valbyfjorden med havet, fördjupas till samma djup, som denna

bassäng och kanalen från Kolbommen, så att genom bassängerna och

förbindelsekanalerna kunde uppstå en viss strömning, som i möjligaste

mån skulle hindra eu igengrundning. Därvid finge rännan genom sundet

givas samma bottenbredd av 8 meter som de båda förbindelsekanalerna

mellan hamnbassängerna för att strömningen icke skulle hämmas och

bliva mindre effektiv i följd av förträngning i sundet genom därstädes

använd mindre bottenbredd. Emellertid skulle antagligen icke djupet i

Valby fjordsbassängen kunna bibehållas utan genom tid efter annan behövlig

muddring, varpå man således finge vara beredd. — Med de sålunda

erforderliga djup- och breddimensionerna kunde i lugnt väder rännan

genom sundet begagnas som utgångsled från den för de mindre fartygen,

jakterna, avsedda innersta bassängen i Valbyfjorden. Genom nödvändigheten

att giva rännan genom sundet samma bottenbredd och djup

som kanalen mellan Kolbomsbassängen och Valbyfjordsbassängen, för

att i möjligaste mån motverka eu igengrundning av denna senare, undanröjdes

sålunda på samma gång olägenheten av att fartygen ej kunde

mötas i kanalen mellan Kolbommen och V albyfjorden.

Kostnaden för anordnandet av fiskehamnen vid Grundsund enligt

denna plan alt. C, med inre hamnbassänger av 4 meters vattendjup i

Kolbommen och Valbyfjorden samt hela yttre bassängen med 5 meters

vattendjup under medelvattenytan, skulle komma att uppgå till 846,400

kronor. — Eu uppmuddring av de inre delarna av hamnen till den

omfattning, som skulle erfordras, därest hamnen skulle tillfredsställa de

moderna kraven på utrymme och bliva för fiskläget fullt tillfredsställande,

skulle alltså, företagen till förenämnda djup av 4 meter i de inre

bassängerna, ställa sig så pass kostsam, att, även om hamnen i övrigt

byggdes enligt alt. A, kostnaden för hamnens anordning på detta sätt

icke skulle komma att understiga anläggningskostnaden enligt alt. B

med mera än omkring 17,100 kronor.

Om däremot bassängen i Valbyfjorden och de båda anslutande

kanalerna från Kolbomsbassängen och ut till havet upptoges med endast

3 meters djup under medel vattenytan, skulle anläggningskostnaden, om

såsom förut bassängen i Kolbommen och kanalen till yttre hamnbassängen

uppnmddrades med 4 meters vattendjup och hela ytterbassängen

till 5 meters vattendjup samt hamnen i övrigt byggdes enligt alt. A,

nedbringas till ett belopp av 763,500 kronor.

Ansåge man sig däremot, för att få anläggningskostnaden be
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Riksdagens skrivelse Nr 9.

gränsad till ett lägre belopp, kunna avstå från fordringarna på det för

en bekväm rörelse i hamnen erforderliga utrymmet och åtnöja sig allenast

med att alla lägets fiskefartyg endast kunde hopträngas i hamnen

och där finna plats men utan önskvärd rörelsefrihet, när de alla vore

där tillstädes, så kunde, om hamnen i övrigt byggdes enligt alt. A,

dock med 5 meters vattendjup i hela yttre bassängen, tillökningen därutöver

inskränkas till utförandet av den inre bassängen i Kolbommen

med 4 meters vattendjup, i vilket fall anläggningskostnaden kunde

beräknas uppgå till 604,300 kronor.

Av de verkställda utredningarna framginge sålunda såsom det

slutliga resultatet,

att den rymligaste och för rörelsen bekvämaste hamnen skulle

erhållas enligt alt. B med 68,000 kvadratmeters utrymme med 5 och 4

meters vattendjup för eu beräknad kostnad av 863,500 kronor,

att eu i avseende å utrymmet fullt tillfredsställande hamn, ehuru

både häruti och i bekvämlighet för rörelsen underlägsen alt. B, skulle

enligt alt. C erhållas med ett utrymme av 53,000 kvadratmeter — nämligen

16,000 kvadratmeter med 5 meters vattendjup, 5,000 kvadratmeter

med 4 meters vattendjup och 32,000 kvadratmeter med respektive 4

eller 3 meters vattendjup, för en beräknad kostnad av respektive 846,400

eller 763,500 kronor, samt

att såsom en första utbyggnad av denna sistnämnda hamnplan

kunde för en beräknad kostnad av 604,300 kronor erhållas en hamn

med ett utrymme av 21,000 kvadratmeter, vilken likvisst erbjöde ett

trångt utrymme utan önskvärd rörelsefrihet ens för de fiskefartyg, som

redan förefunnes vid Grundsunds fiskläge, om de alla samtidigt skulle

kunna ligga i hamnen.

Då det syntes vara antagligast, att utvecklingen komme att gå i

den riktningen, att fartygsnyanskafiningen komme att avse större och

mera djupgående fartyg, som måste förutsättas för ett verkligt storsjöfiske,

så skulle antagligen snart nog en sådan första utbyggnad av hamnplanen

enligt alt. C få efterföljas av den ytterligare bassängen i Valbyfjorden

med vattendjupet därstädes förr eller senare uppmuddrat till 4

meter, varefter anläggningskostnaden vore nära nog densamma som för

det större förslaget alt. B. — Slutresultatet bleve då en hamn nära nog

lika kostsam, men det oaktat icke så rymlig och bekväm för rörelsen,

som därest hamnen byggts enligt alt. B, som icke blott gåve den rymligaste

och bekvämaste hamnen, utan jämväl innebure de största möjligheterna

till en framtida utveckling. Med ett från början väsentligen

större utrymme (68,000 kvadratmeter) än enligt alt. C (53,000 kvadrat
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Riksdagens skrivelse Nr 9.

meter) kunde i mån av växande behov alt. B utvidgas med en inre

bassäng i Kolbommen och slutligen med även den innersta bassängen i

Valbyfjorden — därest i eu framtid utvecklingen skulle taga sådana

dimensioner, att man finge behov av ända till 73,000 kvadratmeter,

motsvarande alt. B, utvidgat med bassäng i Kolbommen, eller av till

och med 105,000 kvadratmeter, motsvarande alt. B, utvidgat med

bassänger i både Kolbommen och Valbyfjorden.

I utlåtande den 8 december 1913 över hamnförslagen vid Grundsund

har lantbruksstyrelsen anfört huvudsakligen följande.

För att taga kännedom om ortsförhållandena och höra befolkningens

önskningar i avseende på den ifrågavarande hamnbyggnaden

hade styrelsens ledamot, byråchefen O. F. Nordqvist tillsammans med

fiskeriintendenten i västra distriktet K. A. Andersson besökt Grundsund

den 2 december 1913, varvid sammanträde hållits med ortens fiskare,

vid vilket medlemmar av hamnstyrelsen och ett 50-tal fiskare varit närvarande.

Vid detta sammanträde hade upplysts:

att lägets fiskeflotta sedan sommaren ökats med en ny motorjakt;

att fiskefartygen läge högst 12 fot =3.5G meter djupt; samt

att utrymmet vid eu hamnbyggnad enligt fiskehamnskommissionens

förslag skulle bliva alldeles otillräckligt.

Vidare hade de närvarande enhälligt uttalat, att alt. C vore att

föredraga framför alt. B, emedan fiskläget utvecklade sig inåt Valbyfjorden

men ej utåt havet och skulle utvecklas ännu hastigare, om hamn inrättades

i Valbyfjorden. Utvecklingen utåt försvårades av de höga stränderna.

Fn hamn utanför Grundsundsviken enligt alt. B hade dessutom

ansetts icke bliva lika lugn som de inre hamnarna i Kolbommen och

Valbyfjorden.

Beträffande det behövliga vattendjupet i Valbyfjorden hade de närvarande

uttalat, att 3 meters djup vore otillräckligt. Däremot hade ansetts,

att hamnen i Grundsundsviken icke behövde vara 5 meter djup

överallt, såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit, utan endast

i den yttre delen och 4 meter djup i den inre delen.

Lantbruksstyrelsen anför vidare, hurusom genom den snabba utveckling,

som Grundsunds fiskeflotta undergått, sedan fiskehamnskommissionen

uppgjorde sitt förslag till hamn vid nämnda fiskläge, hamnanläggningen

skulle, enligt vad den föregående utredningen gåve vid handen, om densamma

utfördes efter kommissionens förslag, redan från början bliva

otillräcklig för fisklägets behov och således ännu mindre kunna tillgodose

de större krav, som lägets ytterligare utveckling komme att ställa på

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Riksdagens skrivelse Nr 9.

densamma. Lantbruksstyrelsen ansåge därför, att eu större hamnanläggning

än den av fiskehamnskommissionen föreslagna borde där utföras.

För att åstadkomma en sådan kunde på grund av terrängförhållandena

endast två huvudalternativ väljas, nämligen antingen en utvidgning av

hamnen utåt sjön enligt alt. B eller också en utvidgning inåt genom

uppmuddring och utgrävning av Grundsundsvikens innersta del, den så

kallade Kolbommen, och Valbyfjorden samt dessa vattens förenande med

Grundsundsviken och havet genom kanaler enligt alt. C. Vartdera förslaget

omfattade själva Grundsundsvikens uppmuddring och det senare

förslaget, alt. C, dessutom uppmuddring av det sund, som åt väster förenade

Valbyfjorden med havet.

Det förstnämnda förslaget, alt. B, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

förordade, gåve ett större vattenområde. Däremot erbjöde detta

förslag mindre tillfälle till fartygens förtöjande utom själva Grundsundsviken

till följd av strändernas betydliga höjd och branthet utanför

nämnda vik. Fisklägets utvidgning hade därför även, såsom vid ovan

nämnda sammanträde framhållits, försiggått inåt i riktning åt Valbyfjorden

men icke utåt havet. Om också en hamn enligt alt. B skulle

komma att lämna tillräcklig säkerhet för där liggande fartyg, syntes

dock vara uppenbart, att hamnbassängerna i Kolbommen och Valbj^fjorden

bleve ännu lugnare.

Ett ytterligare skäl för alt. C vore, att detta alternativ bleve billigare

än alt. B. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade framhållit, att

man enligt alt. B finge en hamn med 68,000 kvadratmeters utrymme

för 863,500 kronor, medan alt. O endast skulle giva ett utrymme av

53,000 kvadratmeter för 846,400 kronor, och att alt. B dessutom erbjöde

tillfälle till framtida utvidgning enligt alt. C. Enligt såväl ortsbefolkningens

som lantbruksstyrelsens mening erbjöde emellertid alt. C för

närvarande och för en lång tid framåt ett fullt tillräckligt utrymme.

Tillfälle till utvidgning funnes dessutom i Valbyfjorden.

Om alltså lantbruksstyrelsen ansåge, att det fördelaktigaste för

Grundsund vore, att hamnen genast byggdes i överensstämmelse med

alt. C, såge sig styrelsen dock böra framhålla, att till en början en

väsentlig inbesparing kunde göras i detta förslag därigenom, att någon

vågbrytare icke byggdes. Genom att uppmuddra 32,000 kvadratmeter i

Valbyfjorden och . 5,000 kvadratmeter i Kolbommen till 4 meters djup

skulle nämligen erhållas två hamnbassänger om tillsammans 37,000

kvadratmeter och tillräckligt djup för fisklägets samtliga nuvarande fartyg.

Såsom redan blivit nämnt kunde detta utrymme vid behov ytterligare

förökas genom uppmuddring av en större del av Valbyfjorden.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Riksdagens skrivelse Nr 9.

För att kunna komma in till dessa inre hamnbassänger måste den yttre

hamnen, d. v. s. Grundsundsviken, uppmuddra^ till 5 meters djup, såsom

i alt. G vore förutsatt, samt kanaler grävas och uppmuddra^ i överensstämmelse

med detta alternativ. Då vågbrytaren enligt väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens förslag beräknats till 312,985 kronor, skulle

minst denna post men sannolikt dessutom en del av utgifterna för

arbetets övervakande och kontroll m. m. kunna avdragas från hela den

beräknade kostnaden 846,400 kronor. När en gång i en framtid de

inre bassängerna icke vidare kunde utvidgas och mera utrymme behövdes,

kunde sådant erhållas genom att uppföra en vågbrytare i enlighet

med antingen alt. C eller alt. B.

Av det anförda framginge, att det enligt lantbruksstyrelsens åsikt

vore lämpligare att först till fiskehamn utnyttja de inre bassängerna,

medan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordat att börja med den

yttre hamnen.

På o-rund av vad sålunda blivit anfört har lantbruksstvrelsen hem
O

v .

ställt, att åtgärder måtte vidtagas för utförande av en hamnanläggning

vid Grundsund i enlighet med det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

uppgjorda förslaget, alt. C, dock med uteslutande tillsvidare av den därtill

hörande vågbrytaren.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vars yttrande infordrats med

anledning av vad lantbruksstyrelsen anfört, har i utlåtande den 2 januari

1914 till en början meddelat, att kostnaden för en hamnanläggning vid

Grundsund enligt alt. C men med uteslutande av den däri ingående

vågbrytaren skulle uppgå till ett beräknat belopp av 470,800 kronor.

Då lantbruksstyrelsen i sitt utlåtande yttrade, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

skulle förorda att börja med den yttre hamnen, så

syntes detta bero på en missuppfattning. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

hade tidigare i valet mellan de båda förslagen alt. A och B

avgjort förordat det större förslaget alt. B, men vid överlämnandet av

det sedermera upprättade tredje förslaget alt. C hade styrelsen endast

anställt en jämförelse mellan de båda förslagen alt. B och C, utan att

därför förorda alt. B till utförande framför alt. C, då även alt. C skulle

giva en i avseende å utrymmet fullt tillfredsställande hamn, ehuru både

häruti och i bekvämlighet för rörelsen underlägsen alt. B.

Då nu tanken på en begränsning av anläggningens omfattning

genom uteslutande av vågbrytaren blivit framkastad, ville styrelsen framhålla

följande.

Att de inre bassängerna i Kolbommen och V alby fjorden skulle,

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Riksdagens skrivelse Nr 9.

även om ingen vågbrytare byggdes, erbjuda lugna förtöjningsplatser för

fiskefartygen, sedan de väl inkommit i dessa bassänger, syntes ej kunna

betvivlas. Men däremot skulle frånvaron av en vågbrytare utanför

Grundsundsviken göra det mer än vanskligt, om ens möjligt, att vid

svåra stormar från N. till N. V. kunna ingå i dessa bassänger. Det

skulle säkerligen vara förenat med allvarlig fara och de största svårigheter

att utsatt för den hårda sjö, som vid svåra stormar från N. N. Y.

eller från N. ända till N. V. pressade in i den trånga hamnviken, söka

sig rätt in i den endast 8 meter breda inloppskanalen till Kolbomsbassängen,

och lika liten möjlighet förefunnes att söka sig in genom

det lika smala, oskyddade inloppet direkt från havet till Valbyfjordsbassängen.

Just när det framför allt skulle behövas för Grundsundsfiskarna

att söka skydd i sin hamn undan den svåraste sjön och stormen

från N. N. V., skulle det visa sig som vanskligast och måhända omöjligt.

Funnes däremot en vågbrytare, som skyddade och avstängde Grundsundsviken

från den svåra sjön vid stormtillfällen, så skulle Grundsundsfarkosterna

icke blott utan svårighet eller fara kunna finna skydd i

Kolboms- och Valbyfjordsbassängerna, utan även, såväl som främmande

fiskefartyg och vinddrivare, finna skydd innanför vågbrytaren i den

yttre hamnbassängen (alt. C) eller å den rymliga redden innanför vågbrytarna

(alt. B), där de kunde ankra upp.

Dessa vore skälen varför väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för sin

del icke kunnat och icke kunde tillråda, att hamnanläggningen vid Grundsund

skulle inskränkas till ett utförande av allenast de inre hamnbassängerna

i Kolbommen och Valbyfjorden. Valet måste enligt styrelsens

mening sålunda gälla hamnanläggningens utförande, endera efter förslaget

alt. B eller alt. C i dess helhet. Och när valet gällde dessa bägge

alternativ, ville väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förorda utförandet

enligt ait. C, då hamnen enligt detta förslag skulle erhålla ett fullt tillräckligt

utrymme -för närvarande och för en lång tid framåt, med tillfälle

till utvidgning av bassängen i Valbyfjorden, när i framtiden behov

därav kunde uppstå, samt hamnstyrelsen och ortsbefolkningen i val

mellan alt. B och alt. C förklarat det senare vara att föredraga med

hänsyn till den utveckling inåt Valbyfjorden, som enligt deras meningvore

att förutse.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet i nu förevarande ärende

har departementschefen bland annat anfört, att han, beträffande det

anslagsbelopp, som borde anvisas för år 1915, i varje fall icke kunde

tillstyrka, att det sattes så högt, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

föreslagit. Att inskränka anslaget till samma belopp, som av riksdagen

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Riksdagens skrivelse Nr 9.

beviljats för innevarande år, eller 404,000 kronor, skulle däremot enligt

hans mening innebära en alltför stark reduktion. Då det av riksdagen

år 1911 för ändamålet beviljade anslaget utgjorde 2,788,000 kronor,

samt härav redan vore anvisade för åren 1912—1914 tillhopa 928,000

kronor, återstode alltså av anslaget att anvisa ett belopp av 1,800,000

kronor. Ifall man nu i avvaktan på en mer detaljerad anvisningsplan

beräknade detta belopp lika fördelat till utgående under tre år, skulle

på år 1915 belöpa tredjedelen med 020,000 kronor. Sistnämnda summa

ansåg departementschefen sig därför böra tillstyrka till anvisande för

sagda år. Vad hamnanläggningen vid Grundsund beträffade, ansåg

departementschefen vid valet mellan alt. B och det nya alt. C det senare

alternativet hava bestämda företräden. Gent emot väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

bestämda avstyrkande, fann han sig dock icke kunna

förorda lantbruksstyrelsens förslag om vågbrytarens uteslutande, ehuru

kostnaden skulle därigenom nedbringas högst väsentligt. Det synes

honom knappast antagligt, att utan vågbrytare en hamnanläggning, som

i övrigt utfördes enligt alt. C, skulle kunna bereda sådana fördelar,

som svarade mot kostnaderna, enär det ju just vore för beredande av

skydd vid hårt väder, isynnerhet från nordväst, som hamnens förbättrande

vore behövligt, men inlöpandet i de inre, skyddade delarna

av densamma And sådant väder skulle utan vågbrytarens skydd vara

synnerligen vanskligt. Hamnanläggningen enligt alt. C syntes honom

böra genast utföras i hela den utsträckning, som kostnadsförslaget å

846,400 kronor avsåge.

I fråga om hamnen i Ostra torp, beträffande vars anläggning 1911

års riksdag hos Kung!. Maj:t anhållit om utredning och förslag, har på

Ådig- och v ätten by ggn ad s s ty r el s e n s föranstaltande arbetsplaner och kostnadsförslag

utarbetats och hava kostnaderna för ifrågavarande hamnanläggning

beräknats till 180,000 kronor. De i ärendet hörda myndigheterna

hava, under framhållande av behovet och nyttan av en fiskehamn

å denna plats, tillstyrkt hamnanläggningen ifråga. Det för anläggningen

beräknade kostnadsbelopp, 180,000 kronor, har departementschefen funnit

icke behöva amnsas till utgående i sin helhet under ett och samma år

utan kunna fördelas med 100,000 kronor under det första och 80,000

kronor under det andra året.

1 detta sammanhang har riksdagen till behandling förehaft en

inom riksdagen väckt motion, i vilken hemställts, att riksdagen måtte

besluta att i skrivelse till Kuugl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida

Barsebäcks hamn, vars iståndsättande på ett fullt betryggande sätt

Bihang till riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 9 höft. (Nr 9). 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Riksdagens skrivelse Nr 9.

synes erfordra betydligt större kostnader än fiskehamnskommissionen

1909 hade beräknat och riksdagen år 1911 uttalat sig för, lämpligast

borde byggas och underhållas av staten samt för riksdagen framlägga det

förslag, som utredningen kunde motivera.

Till stöd för den gjorda framställningen har anförts följande:

»I enlighet med fiskehamnskommissionens förslag äskade Kungl.

Maj:t vid 1911 års riksdag i anslag en gång för alla 30,000 kronor

till Barsebäcks hamn, avsett för fördjupning av yttre hamnbassängen.

Framställningen bifölls av riksdagen.

Vid enskilda tillfällen har Barsebäcks hamn av statsmedel erhållit

anslag för anläggning, förbättring och utvidgning. Färdigbyggd år

1879 för en totalkostnad av 18,706 kronor och 73 öre, därav statsbidrag

kronor 9,100, blev nämnda hamn år 1893 fördjupad och förbättrad

för en sammanlagd kostnad av 24,894 kronor 35 öre, varvid

staten bidrog med 8,000 kronor. 1902 års ’julstorm’ åstadkom här

likaväl som på åtskilliga andra ställen vid våra kuster betydande skador,

som nödvändiggjorde omfattande reparationsarbeten, vilka avslutades

först 1906. Kostnaderna härför uppgingo till kronor 110,851

och 31 öre, varav bidrag av statsmedel utgick med ett belopp av 79,220

kronor 25 öre.

Vid den sistnämnda, för hela hamnanläggningen ytterst genomgripande

om- och tillbyggnaden, som verkställdes i överensstämmelse med

ett av major W. Gagner utarbetat förslag, förkortades den norra hamnarmen

cirka 30 meter. Därigenom kom hamninloppet, vilket dittills

legat jämförelsevis skyddat, att ligga öppet för vindar från V. och N. V.

med påföljd, att vid friskare vind en våldsam sjö uppkommer i hela

yttre hamnbassängen. Därigenom göres hela denna avdelning av hamnen

fullkomligt oanvändbar för fiskefarkoster. Dessa äro därför hänvisade

att uteslutande förläggas i den trånga, av hamnintressenterna

själva bekostade rännan i den inre hamnavdelningen.

Vid fiskehamnskommissionens besök under sommaren 1908 framförde

fiskarena sina bekymmer med anledning av den försämring i

hamnens skyddsanordningar, som inträtt efter ifrågavarande reparationsarbeten.

Deras önskemål behjärtades av kommissionen, som på sammanträde

i Ystad beslöt att förorda statsbidrag för avhjälpande av den anförda

olägenheten genom en isolerad vågbrytare eller på annat sätt. Vid

ett senare sammanträde modifierades detta beslut på så sätt, att kommissionen

i stället förordade en förbättring av hamnen, som huvudsakligen

skulle bestå i fördjupning av yttre och delvis norra hamnbassän
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Riksdagens skrivelse Nr 9.

gen för eu beräknad kostnad av 30,000 kronor. Samtidigt ansåg sig

kommissionen böra tillstyrka anstånd med den förut föreslagna vågbry

tareanordningen, tills det korame att visa sig, att den verkligen vore

behövlig. Kommissionens majoritet synes nämligen ha hyst den uppfattningen,

att den föreslagna fördjupningsanordningen skulle bliva tillfyllest

vid dämpande av ingående sjön. Mot detta beslut anmälde

emellertid den med de lokala förhållandena förtrogne ledamoten

H. Råmsten sin reservation, under yrkande att vågbrytaren måtte med

understöd av statsverket i första hand komma till anläggning, innan

annan förbättringsåtgärd iscensattes.

Emellertid har uppfattningen bland ortens fiskarbefolkning allt

mera stadgats, att enda sättet att åstadkomma lugn i hamnen är att

vidtaga sådana åtgärder, att de nu vid västlig storm inbrytande brottsjöarne

utestängas från yttre hamnbassängen. Såsom förhållandena

under det senaste året utvecklat sig, framstår ett snart ingripande i

detta syfte som en ofrånkomlig nödvändighet. Under en storm i början

av december förlidet år har nämligen bålverket i mittbron i yttre hamnbassängen

till större delen sönderslagits, varigenom den bakomliggande

fyllningen delvis spolats ut i bassängen. Faran att en ny storm skall

ytterligare ramponera mittkajen och delvis utfylla ytterbassängen med

lera och sand är således överhängande nog. Ja, man kan till och med

befara, att hela mittbron vid en starkare storm genombrytes och även

den södra bassängen utfylles, då fiskebåtarna skulle berövas det enda

skyddade läge, som den jämförelsevis stora hamnen för närvarande

bjuder. — Fn ombyggnad av kaj förhållandena, som samtidigt ger ökat

skydd åt ytterbassängen, torde sålunda icke utan risk kunna uppskjutas.

1 syfte att kunna anvisa en framkomlig väg för avhjälpande av

nuvarande brister hava fiskarena låtit distriktsingenjören i Södra vägoch

vattenbyggnadsdistriktet, kapten E. Salilén, verkställa utredning

och utarbeta förslag till hamnens förstärkning och förbättring, vilket

förslag vidfogas som bilaga. (Tillhörande kartplan och ritningar tillhandahållas

vederbörande utskott.) Därjämte hava fiskarena, enligt vad

jag erfarit, ingått till Kungl. Maj:t med underdånig framställning om

utverkande av förhöjt anslag för hamnens ordnande i enlighet med kapten

Sahléns förslag.

Vid personligt besök å platsen ha vi förvissat oss om behovet av

ett snart och ordentligt iståndsättande av Barsebäcks hamn. Aven

håller jag för troligt, att kapten Sahléns förslag innebär eu rationell

lösning. Kostnaderna skulle i så fall springa upp till 142,000 kronor

i stället för beviljade 30,000 kronor.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Riksdagens skrivelse Nr 9.

Att de verkliga kostnaderna för utförandet av de planlagda fiskehamnsbyggnaderna

över huvud taget komma att betydligt överskrida de

ursprungliga kostnadsberäkningarna, dels emedan de faktiska byggnadskostnaderna

stigit, men dels och förnämligast därför, att man kommit

underfund med att mycket solidare byggnader erfordras för att motstå

stormarna, därom fick riksdagen ett tydligt besked i fjolårets statsverksproposition.

Då äskade nämligen Kungl. Maj:t anslag till påbörjande

av de första fyra fiskehamnarna, Träslöv, Gflommen, Grundsund

och Hönö-Klåva. Vid en förnyad undersökning hade det visat sig, att

utförandet av dessa fyra hamnar skulle komma att draga en kostnad

av 1,865,000 kronor (alternativt 2,285,300 kronor) i stället för av

fiskehamnskommissionen 1909 beräknade 930,000 kronor. Av den förnyade

utredning angående byggnadssätt och kostnader, som överstlöjtnanten

O. Z. Ekdahl utfört beträffande ifrågavarande fyra hamnar,

övertygades riksdagen om den krävande förändringen och biföll i

huvudsak Kungl. Maj:ts proposition. Som motiv för ett förändrat och

solidare byggnadssätt hade överstlöjtnant Ekdahl bland andra exempel

på allt för svagt utförda hamnanläggningar anfört detta:

))Barsebäcks hamn fullbordades år 1879 och efter 3 år voro vågbrytarna

delvis utrasade och ödelagda. Sedan de reparerats och försetts

med betonöverbyggnad på den lösa stenfyllningen som undergrund,

blevo de snart ånyo skadade och måste ånyo ombyggas och repareras.»

Att nu Barsebäcks hamn för att sättas i gott och för framtiden

hållbart skick även skulle komma att draga betydligt ökade kostnader

är sålunda en naturlig följd av det ändrade sakläget. Och, som förut

sagts, hava fiskarena i sina bekymmer vänt sig till regeringen med en

petition om hjälp.

Emellertid vill det synas oss, som om den redan förebragta utredningen

vore så pass vägande, att ett allvarligt upptagande av frågan,

huruvida ej lämpligast staten borde bygga och underhålla även Barsebäcks

hamn i likhet med Träslöv, Glommen m. fl., vore på sin plats.

Det förefaller föga troligt, att intressenterna själva med det beviljade

anslaget av 30,000 kronor skulle kunna utföra det nödvändiga, och alldeles

omöjligt för dem att åstadkomma betryggande hamn. Fullkomligt

oriktigt och oekonomiskt torde det vara att låta fiskläget kasta bort

30,000 kronor på en uppmuddring, som första starka väst- eller nordväststorm

kan sopa bort spåren av.»

Vad beträffar den motionsvis gjorda framställningen rörande hamnanläggningen

vid Barsebäck får riksdagen först erinra om att ifrågavarande

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Riksdagens skrivelse Nr 9.

hamn tinnes uppförd såsom den tolfte i ordningen bland de fiskehamnar,

som ansetts i första hand böra komma till utförande, men att hamnen i fråga

ansetts böra tillhöra den kategori av hamnarbeten, till vilka staten borde

lämna ett anslag en gång för alla med skyldighet för intressenterna själva

att bygga och underhålla respektive hamnar. Med anledning av det av

motionärerna upplysta förhållandet, att ifrågavarande hamn under eu storm

i början av december månad nästlidet år avsevärt raserats, samt frågan om

denna hamnanläggning därigenom följaktligen kan sägas hava kommit i

ett annat läge än det, vari den befann sig, då fiskehamnskommissionen

undersökte densamma, anser sig riksdagen icke böra motsätta sig en utredning

av frågan, huruvida staten tilläventyrs borde bygga och underhålla

även ifrågavarande hamn, vars iståndsättande på ett fullt betryggande sätt,

enligt vad motionärerna påvisat, synes erfordra betydligt större kostnadsbelopp

än fiskehamnskommissionen beräknat och 1911 års riksdag för

ändamålet beviljat. Likväl anser riksdagen det böra betonas, att riksdagen

givetvis icke genom att anhålla om eu dylik utredning i något

avseende nu tagit ståndpunkt till frågan, huruvida ifrågavarande hamnanläggning

över huvud bör övertagas av staten eller icke.

Riksdagen får härigenom för Eders Kungl. Maj:t anmäla, att riksdagen

dels av det utav 1911 års riksdag beviljade anslaget å 2,788,000

kronor till bestridande av kostnaderna för utförande av vissa utav

fiskehamnskommissionen föreslagna hamnar å extra stat för år 1915 anvisat

ett belopp av 620,000 kronor att enligt de närmare föreskrifter,

Kungl. Maj:t må finna gott meddela, för ifrågavarande ändamål användas

under villkor om kostnadsfri upplåtelse ej mindre av själva

området för hamnarna än även av det område i land, som med hänsyn

till den rörelse, som är avsedd att i hamnarna bedrivas, bör för det

gemensamma behovet avsöndras,

dels ock för byggande av eu fiskehamn vid Östra Torp i Malmöhus

län beviljat ett anslag av 180,000 kronor och därav å extra stat för År 1915

anvisat 100,000 kronor att av Kungl. Maj:t för ändamålet användas under

villkor om kostnadsfri upplåtelse ej mindre av själva området för hamnen

än även av det område i land, som med hänsyn till den rörelse, som är

avsedd att bedrivas i hamnen, bör för det gemensamma behovet avsöndras.

Vidare får riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Magt måtte låta verkställa

utredning, huruvida Barsebäcks hamn, vars iståndsättande på ett

fullt betryggande sätt synes erfordra betydligt större kostnader än fiskehamnskommissionen

1909 beräknat och riksdagen år 1911 uttalat sig

för, lämpligast bör byggas och underhållas av staten samt för riksdagen

framlägga det förslag, som utredningen kan motivera.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Riksdagens skrivelse Nr 9.

Skogsväsendet.

61:o) Under punkt 65 av förevarande huvudtitel har Eders Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen att till personligt lönetillägg åt tillförordnade

lektorn i matematik och skogshushållning vid skogsinstitutet Tor William

Jonson på extra stat för år 1915 anvisa ett anslag av 500 kronor att

utgå med en tolftedel i månaden, så länge han under samma år bestrider

nämnda befattning.

Då riksdagen funnit de skäl, som anförts för att Jonson må komma

i åtnjutande av ålderstillägg å sin lön, väl grundade samt riksdagen icke

haft något att erinra mot det föreslagna sättet för beloppets anvisande,

har riksdagen till personligt lönetillägg åt tillförordnade lektorn i matematik

och skogshushållning vid skogsinstitutet Tor William Jonson å

extra stat för år 1915 anvisat ett anslag av 500 kronor att utgå med

en tolftedel i månaden, så länge han under samma år bestrider nämnda

befattning.

62:o) I anledning av Eders Kungl. Maj:ts därom under punkt 68

gjorda framställning får riksdagen vidare anmäla, att riksdagen, i likhet

med vad för vart och ett av åren 1905—1914 ägt rum, för skogsodlingens

befrämjande å extra stat för år 1915 anvisat ett anslag av 100,000

kronor, att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att i mån av tillgång

tilldelas antingen skogsvårdsstyrelser, till vilka landsting eller

hushållningssällskap för ändamålet lämnat bidrag, eller i landstingsområde,

där sådan styrelse icke finnes, landsting eller hushållningssällskap,

under iakttagande att i intetdera fallet statsbidrag må till något landstingsområde

utgå med högre belopp än det, varmed landsting och hushållningssällskap

tillsammans eller ettdera av dem till ändamålet bidragit,

samt att landsting eller hushållningssällskap, som undfått dylikt bidrag,

skall vara skyldigt att efter årets utgång till Kungl. Maj:ts vederbörande

befallningshavande avgiva redogörelse över användningen av de utav

staten samt av landsting eller hushållningssällskap lämnade bidrag.

63:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom under punkt 69

gjorda framställning har riksdagen, i likhet med vad för vart och ett av

åren 1910—1914 ägt rum, såsom bidrag till bestridande av kostnaderna

för uppehållande av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, å extra stat för

år 1915 anvisat ett anslag av 67,500 kronor.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Riksdagens skrivelse Nr 9.

64:o) Under punkt 71 av förevarande huvudtitel har Eders Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen att dels för bestridande av kostnader för reglering

av flottleder inom riket å extra stat för år 1915 anvisa ett anslag

av 285,000 kronor ävensom medgiva, att Kungl. Maj:t må av tillgängliga

medel låta härav under år 1914 förskottsvis utanordna högst 185,000

kronor, varav högst 85,000 kronor för ersättande av utav domänfonden

förskotterade medel till täckande av brist för år 1913, dels ock medgiva,

att under år 1915 inflytande flottningsavgifter må användas till bestridande

av kostnader för reglering av flottleder inom riket.

Till bestridande av kostnaden för reglering av flottleder i de norrländska

länen ävensom i Kopparbergs, Örebro och Västmanlands län

har Riksdagen under en följd av år till och med år 1907 å extra stat för

påföljande år anvisat anslag å 100,000 kronor ävensom medgivit, att de

avgifter, som lades å flottningen, finge disponeras för enahanda ändamål.

Enligt 1906 ars bokslut förefanns å ifrågavarande anslag en avsevärd

behållning. Av sådan anledning äskades icke något särskilt anslag

för ändamålet för år 1909, varemot riksdagen, på framställning

av Kungl. Maj:t, medgav, att under år 1909 inflytande flottningsavgifter

finge användas till bestridande av kostnader för reglering av flottleder

inom riket ävensom att de medel, som av ifrågavarande anslag för

föregående år funnes disponibla vid 1908 års slut, finge under år 1909

användas till enahanda ändamål utan begränsning till vissa län.

Liknande medgivande har lämnats av riksdagen jämväl för åren

1910—1914.

I avseende å behovet av medel för nästkommande år har domänstyrelsen

anfört följande.

För åren från och med 1891 till och med 1908 hade riksdagen

på Kungl. Maj:ts upprepade äskanden anslagit belopp å tillsammans

1,350,000 kronor för reglering av vattendrag för flottningens bedrivande,

av vilka regleringsarbeten statsverket självt skulle få betydande fördelar

genom möjliggjord eller underlättad avsättning av effekter från dess

skogar. Ifrån att anslaget ursprungligen avsett allenast åstadkommande

av flottleder i de nordligaste delarna av landet, hade det senare beslutats,

att såväl de lämnade anslagen som ock från flottlederna inflytande amorteringsavgifter

finge användas till regleringar även inom sydligare belägna

trakter av landet. Enär den fond, som genom dessa anslag och

amorteringsavgifter bildats, vid 1908 års slut uppgått till kontant 741,095

kronor 94 öre, hade för därefter följande år inga ytterligare anslag

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Riksdagens skrivelse Nr 9.

begärts eller beviljats. Genom de fortsatta omfattande regleringsarbeteua

hade därför fondens kontanta medel undan för undan minskats, så att

desamma vid 1912 års ingång utgjort 258,566 kronor 88 öre. De närmaste

åren därförut hade omfattningen av statens flottledsregleringar

mycket stegrats, så att medan kostnaderna härför år 1909 hållit sig nere

vid 119,000 kronor i runt tal, hade de åren 1910—1911 stigit till

respektive 210,000 kronor och 382,000 kronor, likaledes i runt tal. I

sistnämnda belopp inginge emellertid 150,000 kronor, som jämlikt

Kungl. Maj:ts beslut den 24 november 1911 skulle erläggas för inlösen

av flottledsbyggnader i Pite och Mattaure älvar. Domänstyrelsens den

11 augusti 1913 avslutade huvudbok för år 1912 utvisade, att regleringskostnaderna

sistnämnda år uppgått till det oväntat höga beloppet av

omkring 304,000 kronor. Till bestridande av dessa kostnader hade

funnits tillgängliga dels från år 1911 balanserade 258,566 kronor 88

öre, dels under året influtna amorteringsavgifter till belopp av 64,920

kronor 95 öre. Alltså utgjorde den till år 1913 utbalanserade behållningen

av flottledsmedlen allenast 19,625 kronor 67 öre. Under år 1913

hade domänstyrelsen för avslutande av förut påbörjade regleringar eller

för nya sådana givit anvisning å belopp, utgörande tillhopa 214,342

kronor 75 öre, häri inbegripen en summa av 24,775 kronor 75 öre, med

vilken enligt Kungl. Maj:ts beslut den 4 april 1913 de enskilda personer

tillhöriga flottledsbyggnaderna i Rokåns och Lillpite älvar skolat inlösas.

Härtill komme arvoden och reseersättningar åt flottledspersonalen med

tillhopa omkring 20,000 kronor. För att bestrida dessa kostnader om

tillsammans omkring 235,000 kronor ägde styrelsen tillgång till allenast

dels den till år 1913 inbalanserade behållningen 19,625 kronor 67 öre,

dels de under samma år till flottledsfonden ingående medel, vilka, om

bland desamma inräknades ett till flottledsfonden år 1913 återbetalt, av

Kungl. Maj:t den 11 mars 1910 beviljat förlagslån å 50,000 kronor

jämte ränta för reglering av Jösseälven i Värmlands län, syntes kunna

beräknas till omkring 135,000 kronor. Medeltillgången för år 1913 utgjorde

alltså sammanlagt blott omkring 150,000 kronor och därför skulle

i alla händelser uppstå en brist av omkring 85,000 kronor. Skulle framdeles

under året oförutsedda förhållanden inträffa, vilka krävde ytterligare

kostnader, komme behovet av medel att bliva i motsvarande grad större.

För täckande av den sålunda uppkomna bristen har Kungl. Maj:t

genom beslut den 10 oktober 1913 bemyndigat domänstyrelsen att av

domänfondens medel under samma år för reglering av flottleder utöver

för detta ändamål eljest tillgängliga medel förskottsvis utanordna ett

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Riksdagens skrivelse Nr 9.

belopp av intill 85,000 kronor att återgäldas av framdeles inflytande

eller eljest anvisade medel till reglering av flottleder.

För beredande av erforderliga medel till fortsättande av arbetena

på flottledsregleringar har nu begärts anvisande för år 1915 av ett anslagsbelopp

av sammanlagt 285,000 kronor, varav 85,000 kronor äro avsedda

att användas till ersättande av ovan omförmälda utav domänfonden

förskot.terade medel till täckande av den under år 1913 uppkomna bristen

samt 100,000 kronor skulle, i likhet med vad tidigare under en följd

av år varit fallet, utöver inflytande avgifter finnas för ändamålet tillgängliga

under vart och ett av åren 1914 och 1915.

I likhet med departementschefen finner riksdagen uppenbart, att

det nuvarande arbetssättet för handhavande av kronans flottledsangelägenheter

och förandet av räkenskaper över de för detta ändamål avsedda

medel icke äro tillfredsställande. Detta visar sig därav att domänstyrelsen,

enligt vad departementschefen uppgiver, vid avlåtande den 30

september 1912 av förslag till framställning till riksdagen i denna-fråga

för år 1914 kunnat antaga, att en avsevärd behållning å äldre anslag

jämte tidigare influtna avgifter skulle förefinnas vid 1914 års ingång

och att på grund därav särskilt anslag icke ens för sistnämnda år skulle

behövas, under det att i verkligheten den äldre behållningen redan vid

slutet av år 1912 smält ihop till knappt 20,000 kronor. Av riksdagens

år 1911 församlade revisorer hava ock grava anmärkningar gjorts mot

de bristfälliga räkenskaperna rörande de till reglering av flottleder

anvisade medlen, och riksdagen har i anledning av dessa anmärkningar

i skrivelse den 26 april 1912, bland annat, anhållit om vidtagande av

erforderliga åtgärder i syfte att uppbörd och redovisning av inflytande

avgifter för flottning i vattendrag, som blivit på statens bekostnad flottbargjorda,

måtte, där vattendraget blivit inrättat till allmän flottled, underkastas

sådan kontroll, som i flottningsstadgan föreskreves, och i övriga

fall kontrolleras, på sätt eljest kunde finnas ändamålsenligt, ävensom

att den hos domänstyrelsen förda räkenskap över nu ifrågavarande medel

måtte varda så uppställd, att av densamma omedelbart framginge ej

endast beloppet av utbetalade rensningskostnader och inflytande amorteringsavgifter

för varje flottled och distrikt, än även kvarstående, icke

amorterade sådana kostnader.

Riksdagen, som finner det beklagligt att den av Kungl. Maj:t i

anledning av riksdagens förenämnda skrivelse begärda utredningen

rörande nu anmärkta förhållanden ännu icke kunnat av domänstyrelsen

avgivas, har emellertid, sedan Eders Kungl. Maj:t nu har uppmärksamBihang

till riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 9 höft. (Nr 9). 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Riksdagens skrivelse Nr 9.

heten, riktad på frågan, ansett sig böra inskränka sig till att uttala sin

bestämda förväntan, att hithörande förhållanden må så lort ske kan ordnas

på ett mera tillfredsställande sätt.

Då riksdagen ansett sig icke böra göra någon erinran i fråga om

det för nästkommande år för reglering av flottleder av Eders Kungl.

Maj:t nu äskade anslagsbelopp, får riksdagen anmäla, att riksdagen

dels för bestridande av kostnader för reglering av flottleder inom

riket å extra stat för år 1915 anvisat ett anslag av 285,000 kronor

ävensom medgivit, att Kungl. Maj:t må av tillgängliga medel låta härav

under år 1914 förskottsvis utanordna högst 185,000 kronor, varav högst

85,000 kronor för ersättande av utav domänfonden förskotterade medel

till täckande av brist för år 1913,

dels ock medgivit, att under år 1915 inflytande flottningsavgifter

må användas till bestridande av kostnader för reglering av flottleder

inom riket.

\

'' Jjant ms ät eri väsende t.

65:o) I anledning av Eders Kungl. Maj:ts därom under punkt 72

gjorda framställning har riksdagen, i likhet med vad skett för vartdera

av åren 1913 och 1914, å extra stat för år 1915 ställt till Kungl. Maj:ts

- förfogande ett anslag av 36,300 kronor att användas till lantmäteriundervisningens

ordnande och bedrivande under läsåret 1914—1915 i huvudsaklig

överensstämmelse med det av lantmäteristyrelsen den 6 november

1909 framställda, i statsrådsprotokollet för den 8 april 1910 närmare

angivna förslag, med rätt för Kungl. Maj:t att utav sagda belopp under

år 1914 av tillgängliga medel förskottsvis för ändamålet utanordna

erforderligt belopp.

66:o) Under punkt 73 av ifrågavarande huvudtitel har Eders Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen att till bestridande av kostnaderna för vissa av

distriktslantmätare företagna tjänsteresor m. m. å extra stat för år 1915

anvisa ett förslagsanslag av 30,000 kronor.

På extra stat för vart och ett av åren 1910—1914 har riksdagen

på framställning av Kung]. Maj:t beviljat förslagsanslag å 30,000 kronor

till bestridande av kostnaderna för vissa av distriktslantmätare företagna

tjänsteresor.

Enär de för ändamålet anvisade anslagen endast i mycket obetydlig

utsträckning kommit till användning, framhöll föredragande departements
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Riksdagens skrivelse Nr 9.

chefen vid hemställan om äskande av dylikt anslag för år 1914, att

berörda omständighet syntes böra föranleda till att bestämmelserna

angående bidrag från anslaget ändrades och 1913 års riksdag, som fann

den ringa användningen av anslaget kunna antagas bero därpå, att bestämmelserna

rörande sättet och villkoren för åtnjutande av bidrag från detsamma

icke torde vara fullt lämpliga, ansåg den av departementschefen

ifrågasatta revisionen av berörda bestämmelser böra snarast möjligt komma

till stånd.

Enligt nu gällande bestämmelser skall lantmäteristyrelsen årligen

fördela anslagsbeloppet, 30,000 kronor, å de särskilda länen. Det åligger

distriktslantmätare att en gång varje år företaga en tjänsteresa inom

distriktet för handläggande av sådana, enskild sakägare rörande förrättningar,

vilka upptagits i fastställd resplan. Ersättning till distriktslantmätaren

för resekostnad samt gottgörelse för kost och tidspillan gäldas

därvid av statsverket, dock icke i den mån de belöpa på resa mellan

förrättningsställe, som ej är beläget vid de i resplanen upptagna vägarna,

och närmaste i resplanen ingående skjutsstation, gästgivargård, järnvägseller

ångbåtsstation. Sistnämnda ersättningar skola nämligen gäldas

av vederbörande sakägare. Av beskaffenhet att böra intagas i resplan

äro jordavsöndringar ävensom andra mindre lantmäteriförrättningar.

Vid resplanens upprättande skola i främsta rummet medtagas sådana

förrättningar, som kunna utföras på kortare tid och i avseende å vilka

reseersättningen skulle, utan bidrag av statsmedel, bliva i förhållande till

det utförda arbetet och fastighetsvärdet särskilt betungande för sakägaren.

Resan bör i allmänhet företagas i ett sammanhang, men kan dock på grund

av särskilda förhållanden företagas i skilda avdelningar, om kostnaden icke

därigenom ökas. Den, som önskar få förrättning upptagen i årets resplan,

skall före den 1 februari göra skriftlig ansökan därom hos distriktslantmätaren.

Ansökningen skall innefatta tydlig uppgift å den begärda

åtgärden, fastigheten, förrättningsstället, närmaste skjuts-, järnvägs- eller

ångbåtsstation, tillgängliga kartor och handlingar, samt det antal dagar,

sökanden anser erforderligt för förrättningen. Därjämte böra angivas

och om möjligt styrkas skäl för den åsyftade kostnadslindringen. t örrättning,

som ingår i resplan, skall alltid utföras av distriktslantmätare

oberoende av de bestämmelser, lantmäteristyrelsen kan hava meddelat

angående distrikts- och extra lantmätares inbördes tjänstgöringsskyldighet.

Distriktslantmätaren uppgör förslag till plan för resan, ^vilken i

allmänhet icke må beräknas taga längre tid än sex veckor. Förslaget

insändes till förste lantmätaren, som granskar detsamma och fastställer

resplan med iakttagande att statsverkets kostnad ej överskrider den länet

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Riksdagens skrivelse Nr 9.

tilldelade andelen av anslaget. Före den 1 mars överlämnar förste

lantmätaren alla resplaner till Kungl. Majrts befallningshavande för intagande

i länskungörelserna. Ett exemplar av vederbörande resplan

tillställes distriktslantmätaren, som låter införa densamma i ortstidning.

Kostnaderna härför bestridas av nionde huvudtitelns expensanslag. Distriktslantmätares

räkning å sådan resekostnad, som skall bestridas av

allmänna medel, insändes till Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet,

som äger att, sedan räkningen granskats av förste lantmätaren, utanordna

beloppet av de härför anvisade medel.

Utav en av lantmäteristyrelsen lämnad redogörelse för de resor,

som med bidrag från anslaget företagits under åren 1910—1912 framgår,

att några dylika resor icke under nämnda tid ägt rum inom Uppsala,

Södermanlands, Östergötlands, Gottlands, Kristianstads, Malmöhus

och Hallands län, innefattande tillhopa 18 lantmäteridistrikt. Inom övriga

län hava dylika resor ej heller förekommit inom 54 distrikt. Endast

inom återstående 38 distrikt hava sådana resor utförts. Därvid hava

verkställts inalles 376 förrättningar, varav 213 avsöndringsförrättningar.

Av. de olika länen har Kalmar län att uppvisa det största antalet vid

dylika resor utförda förrättningar eller tillhopa 94. Därefter komma

Norrbottens, Skaraborgs, Västerbottens och Kronobergs län. För övriga

län understiger antalet förrättningar 20. Statsverkets andel i kostnaderna

för dessa förrättningar har uppgått till inalles 4,230 kronor 69 öre.

Vederbörande sakägares kostnadsandelar hava däremot uppgått till 12,599

kronor 37 öre, därav 1,078 kronor 49 öre för resekostnader och 11,520

kronor 88 öre i förrättningskostnad. %

Under år 1913 här anslagets användning icke ökats utan snarare

tvärtom. Under nämnda år hava resor ägt rum endast inom 16 av

rikets 110 lantmäteridistrikt, nämligen inom ett distrikt i varje av Jönköpings,

Göteborgs och Bohus, Örebro, Gävleborgs och Västernorrlands

län, inom två distrikt i Kalmar län, inom tre distrikt i Västerbottens

län och inom sex distrikt i Norrbottens län. V id dessa resor hava handlagts

inalles 83 förrättningar, varav 33 avsöndringsförrättningar och 26

rågångsutstakningar. Av de olika länen är i avseende å förrättningarnas

antal Norrbottens län främst, därefter Kalmar och Västerbottens län.

förrättningarna i Norrbottens län hava, liksom även under åren 1910—

1912, huvudsakligen avsett rågångsutstakningar. Statsverkets andel i

kostnaderna har utgjort sammanlagt 1,339 kronor 46 öre, under det

att sakägarnas kostnader uppgått inalles till 3,693 kronor 70 öre, därav

296 kronor 50 öre för resekostnader och 3,397 kronor 20 öre i förrättningskostnad.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Riksdagens skrivelse Nr 9.

Anledningen till att ifrågavarande anslag tagits i anspråk i så

ringa grad, som skett, tiar lantmäteristyrelsen ansett huvudsakligen böra

sökas uti följande omständigheter.

Under tiden närmast före omorganisationen av lantmäteristaten

hade lantmätarnas resekostnader uppgått till i runt tal 127,000 kronor

årligen. År 1910 hade dessa kostnader nedgått till 111,000 och hade

för år 1912 utgjort 99,000 kronor. Redan den i samband med omorganisationen

genomförda distriktsindelningen hade alltså medfört en

avsevärd nedsättning i jordägarnas utgifter för lantmätarnas resor. Detta

förhållande tillika med förefintliga järn vägskommunikationer och båtleder

finge antagas inom flertalet distrikt hava medfört, att resekostnaderna

numera i flertalet fall icke uppginge till några större belopp. När

härtill komme, att statsbidrag endast beviljats för resor efter de större

kommunikationslederna, för vilka resor kostnaderna för varje förrättning,

till följd av befintliga järnvägs- och båtförbindelser samt lantmätarens

skyldighet att fördela samma kostnader på de särskilda förrättningarna,

i regel uppginge till obetydliga belopp, under det att de ofta större

utgifterna för den återstående sträckan till förrättningsstället måst gäldas

av sakägarna vid de särskilda förrättningarna, hade den fördel, som

stått att vinna genom anslagets anlitande, synts för obetydlig i förhållande

till de besvär och olägenheter, som därav föranleddes. Bestämmelserna

om skriftlig ansökan och vad densamma borde innehålla både

förefallit svåra att fullgöra. Tiden, inom vilken ansökan om förrättnings

upptagande i resplan skulle göras, hade visat sig olämplig, då

det företrädesvis syntes vara på våren, som de flesta upplåtelser skedde,

varom här kunde vara fråga. Detta förhållande hade därför ställt

vederbörande i valet mellan ett rätt obetydligt understöd och en väntetid,

som kunnat uppgå till halvtannat år. Utgången av detta val hade

blivit att man avstått från kostnadslindring i syfte att undvika uppskov.

Utan betydelse syntes icke heller vara, att kännedomen om anslagets

befintlighet icke blivit tillräckligt spridd oaktat de åtgärder, som härför

vidtagits såväl av lantmäteristyrelsen genom utfärdade cirkulär och meddelanden

i tidningspressen som av tjänstemän inom lantmäteristaten.

För lantmätarnas del hade anslagets anlitande medfört en del

expeditionsgöromål, varför de icke kunnat erhålla någon ersättning.

Fullföljande av en resplan hade synts ägnad att inverka störande på

deras verksamhet i övrigt. De arvoden, de kunnat införtjäna vid en

tjänsteresa av ifrågavarande slag, kunde antagas endast undantagsvis

komma att uppgå till mer än 10 kronor för dag, under det att kostnaden

för mat och husrum visat sig bliva större än eljest. Anslagets

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Biksdagens skrivelse Nr 9.

användning hade medfört skyldighet för lantmätaren att förskottera de

kostnader, som skulle gäldas av statskontoret, och han hade kunnat

motse en rätt lång väntetid, innan han återfått ersättning för förskjutna

medel. Härvid hade han även haft att räkna med avdrag till följd av

gjorda anmärkningar samt skriftväxling. Farhåga syntes även hava

förefunnits för förlust av arvode under pågående resa för dagar, som

icke kunnat användas till handläggning av förrättning. Slutligen borde

framhållas, dels att anslagets anlitande ansetts kunna förrycka den bestämda

arbetsfördelningen mellan distriktslantmätaren och inom distriktet

tjänstgörande extra lantmätare, dels ock att man syntes hava utgått

ifrån att resan skulle ske i ett sammanhang och att detta utgjorde hinder

för att lantmätarens stationsort inginge i resplanen annorledes än såsom

utgångs- och slutpunkt.

För avlägsnande av de anmärkta olägenheterna har man nu å

vissa håll velat gå så långt, som att fullständigt förändra anslagets

användningssätt, så att det skulle utgå såsom bidrag till vissa lantmäterikostnader

för mindre bemedlade och alltså ställas oberoende av lantmätarnas

resor. Från andra håll har förordats, att åtminstone bestämmelserna

om resplan måtte borttagas. Lantmäteristyrelsen har emellertid

hållit före att bestämmelsen om resplan, vilken ingått såsom en väsentlig

förutsättning vid anslagets beviljande, icke borde övergivas förr än det

på ett. övertygande sätt blivit ådagalagt att ändamålet ej stode att vinna

med bibehållande därav, något som hittills ej vore fallet. Styrelsen utgick

alltså från att resplan borde bibehållas. Däremot har lantmäteristyrelsen

ansett åtskilliga ändringar böra vidtagas, bland annat följande.

Bestämmelserna borde anvisa möjlighet att företaga resa efter resplan

i skilda avdelningar samt även att företaga mer än en dylik resa.

Då den skedda utredningen syntes visa, att utan statsbidrag för

hela resan till förrättningsstället ändamålet med ifrågavarande anslag

icke stode att vinna, tillstyrkte lantmäteristyrelsen dylik utsträckning

av statsbidraget.

Inom lantmäterikåren kunde någon obenägenhet antagas vara till

finnandes för tillämpning av bestämmelserna angående resplan. Detta

hade enligt lantmäteristyrelsens mening sin nära till hands liggande

förklaring i svårigheten att beräkna den tid, som erfordrades för en

förrättning. Särskilt syntes det hava förekommit lantmätarna tvivelaktigt,

om och av vem ersättning skulle bekommas för överskottstid

eller sådana dagar, som ej användes vare sig till resa eller till förrättningsgöromål.

Därest ersättning för sådan tid icke kunde på grund

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Riksdagens skrivelse AV 9.

av gällande bestämmelser erhållas av sakägare, ansåge styrelsen, att

statsverket skäligen borde vidkännas för ändamålet erforderlig utgift.

Från åtskilliga håll hade framhållits önskvärdheten av att mindre

bemedlade måtte erhålla hjälp även till själva förrättningskostnaden.

Med avseende å avsöndringar syntes detta önskemål hava något stöd i

de uttalanden, som gjorts vid anslagets beviljande. Lantmäteristyrelsen

hade icke tvekat att för sin del i nu berörd utsträckning understödja

detta önskemål. Beträffande frågan i vilken omfattning dylikt understöd

borde lämnas ansåge lantmäteristyrelsen, att detsamma, i de fall, då

det förekomme, borde utgå till hela beloppet. Styrelsens förslag innefattar

därför, att även arvode för själva avsöndrings förrättningen må

gäldas av statsmedel, därest sakägaren genom intyg av kronofogde,

länsman, pastor eller ordförande i kommunalstämma eller kommunalnämnd

styrker sig vara obemedlad eller mindre bemedlad.

Att befolkningen flerstädes hade svårt att komma sig för med en

sådan åtgärd som att tillkalla en ämbets- eller tjänsteman vore ett känt

förhållande. Den omständigheten att ansökan om lantmätares biträde

ej g''jorts från en ort vore därför intet bevis för att i samma ort något

behov av biträde av lantmätare ej förefunnes. Mången gång kunde förhållandet

antagas vara motsatt. Detta framginge därav, att en lantmätare,

som av en eller annan anledning komme att besöka trakten,

ofta överhopades av uppdrag av större eller mindre omfattning. På

grund härav hade lantmäteristyrelsen funnit det vara av behovet påkallat,

att, om anledning förekomme till antagande att befolkningen å

avlägset belägen ort hade behov att rådgöra med lantmätaren eller att

dennes inställelse å sådan ort skulle vara till nytta för befrämjande av

ordning och reda i avseende å jorddelningen, sådan ort finge upptagas i

resplan, även om någon förrättning därstädes ej påkallats, samt att

undantagsvis resplan även finge uteslutande upptaga dylika orter. Enligt

styrelsens mening stode dessa bestämmelser även i full överensstämmelse

med anslagets ändamål. Vidare föresloge styrelsen, att det skulle åligga

lantmätare att under resa, varom nu vore fråga, biträda allmänheten

även med åtgärder, som icke vore upptagna i resplanen, samt på begäran

lämna råd och upplysningar, såvitt sådant kunde ske utan väsentlig

rubbning av resplanen.

Den uppfattningen syntes flerstädes hava gjort sig gällande, att

en resplan ovillkorligen skulle uppgöras så, att lantmätarens stationsort

ej finge ingå däri på annat sätt än som begynnelse- och slutpunkt.

Om man härtill förutsatte en resa med en varaktighet av fem eller sex

veckor, kunde man oj förundra sig över, om distriktslantmätarna rent

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Riksdagens skrivelse Nr 9.

av velat undvika en sådan resa. Förhållandet bleve i viss mån påtagligt,

om man toge i betraktande betydelsen för distriktslantmätaren att under

tiden kunna leda och övervaka pågående arbeten med andra förrättningar.

Styrelsen föresloge därför, att resan visserligen i allmänhet borde ske

i ett sammanhang, men att den dock finge företagas i skilda avdelningar,

därest resan eljest skulle komma att räcka mer än tre veckor eller särskilda

förhållanden därtill föranledde och avsevärd ökning i kostnaden

därigenom icke förorsakades.

Genom framflyttande av tiden för ansökning om förrättnings upptagande

i resplan till den 1 april borde flertalet av de förrättningar,

som vore avsedda att utföras före slåtter- och skördetiden, kunna medtagas.

Det borde icke oundgängligen fordras att i ansökningen uppgåves

befintliga kartor och handlingar eller att det erforderliga antalet

dagar för förrättningen beräknades, men om möjligt borde dock upplysning

härom lämnas. Blanketter till ansökning borde tillhandahållas

genom ordförandena i kommunalstämma och kommunalnämnd. Kungl.

Maj:ts befallningshavande borde årligen i februari och mars månader

införa kungörelser i ortstidningarna angående anslagets befintlighet, upplysning

om de ändamål, vartill det finge användas, sättet för ansökning

in. m. Dessa ändringar ansåge lantmäteristyrelsen böra komma att

väsentligt bidraga till anslagets användning.

Vidare har styrelsen föreslagit att, om senare under året ansökan

inkomme eller anledning eljest förekomme att företaga tjänsteresa i

enlighet med resplan, förnyad resa skulle kunna äga rum. Härmed

avsåges att fylla det behov, som förut under året av eu eller annan

anledning icke kunnat tillgodoses. I realiteten innebure stadgandet bifall

till önskemålet om två eller tre tjänsteresor. Genom denna bestämmelse

och den föreslagna framflyttningen av tiden för ansökning ansåge

styrelsen, att verkliga behov borde kunna tillfredsställas.

Då anslaget vore uppfört såsom förslagsanslag, kunde detsamma

givetvis överskridas. Det syntes emellertid lämpligt, att ett övervakande

ägde rum, och syntes sådant lämpligen böra ske sålunda, att när genom

förrättnings upptagande i resplan det för länet bestämda beloppet av

ifrågavarande anslag syntes skola komma att överskridas, ärendet skulle

underställas lantmäteristyrelsen. Arvodena för verkställande av avsöndringar

skulle emellertid icke bliva föremål för övervakande på detta sätt.

Dylikt arvode skulle utbetalas av Kungl. Maj:ts befallningshavande till

lantmätaren mot av förste lantmätaren granskad räkning, vid vilken

fogats förberörda intyg att förrättningssökanden vore obemedlad eller

mindre bemedlad.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Riksdagens skrivelse Nr 9.

Lantmätare borde ta rättighet att lyfta förskott å reseersättningen.

Kostnaderna för omförmälda kungörelser borde utgå från nionde

huvudtitelns expensanslag.

Slutligen har styrelsen föreslagit, att bestämmelserna måtte tillämpas

även på extra lantmätare med visst tjänstgöringsområde.

Departementschefen har förklarat sig i de flesta hänseenden kunna

ansluta sig till lantmäteristyrelsens förslag. Särskilt framhåller departementschelen

att det icke synts honom tillräckligt att bestämmelserna

blott erbjöde möjlighet att företaga mer än en resa årligen, utan att

det borde åläggas vederbörande lantmätare såsom en skyldighet att

årligen företaga minst två och, där så erfordrades, flera tjänsteresor genom

distriktet. Departementschefen har vidare funnit det påtagligt, att de nuvarande

omständliga formerna för ansökningen måste avsevärt förenklas

samt ansett det kunna ifrågasättas, om icke ansökning i vissa fall borde

kunna göras muntligen, i telefon eller på annat dylikt sätt och alltså

skriftlig form icke nödvändigtvis fordras.

Ehuru i regel ansökningar borde vara ingivna före den 1 april,

borde dock även senare inkomna ansökningar så vitt möjligt vinna beaktande

vid förnyad resa, varjämte under pågående resa framställning

om lantmäteriåtgärd borde kunna göras direkt hos lantmätaren, som då

borde tillmötesgå densamma, i den mån tid och övriga omständigheter

medgåve det. I likhet med lantmäteristyrelsen anser departementschefen

att jämväl resekostnaden mellan järnvägsstationen och själva förrättningsstäliet

bör bestridas av statsmedel samt att vid jordavsöndringar för

obemedlades och mindre bemedlades räkning även själva förrättningsarvodet

bör bekostas av staten, varjämte departementschefen anser det

mer än hittills böra framhållas, att vid avgörandet av frågan, huruvida

statsbidrag må utgå, hänsyn skall tagas till sökandens ekonomi.

Då ifrågavarande statsbidrag 1 ill bestridande av resekostnadsersättningar

vid mindre lantmäteriförrättningar tillkommit i syfte att genom

beredande av lindring, särskilt för de mindre jordägarna, i de ofta

dryga omkostnaderna för lantmäteriförrättningar främja uppkomsten av

småbruk och egna hem i vårt land, måste det givetvis anses såsom ett

missförhållande att anslaget i fråga hittills icke tagits i anspråk i den

utsträckning som avsetts samt i hög grad önskvärt att sådana ändringar

i villkoren för bidragets åtnjutande vidtagas, att det med anslaget avsedda

ändamål må kunna vinnas i högre grad än hittills. De i sådant

syfte i ärendet föreslagna åtgärder av varjehanda slag, såsom ökning

av antalet tjänsteresor, förkortning av ansökningstiden, förenklingar i

Bihang till riksdagens protokoll 1914. 14 sand. 9 höft. (Nr 9). 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

''Riksdagens skrivelse Nr 9.

formerna för ansökningen m. m. synas ock riksdagen vara ett steg i

rätt riktning. I likhet med departementschefen anser riksdagen ock, att vid

avgörandet av frågan, huruvida statsbidrag skall utgå, mer än hittills

hänsyn bör tagas till sökandens ekonomi. Enär huvudändamålet med

nu ifrågavarande statsbidrag är att därigenom underlätta egnahemsbildandet

och uppkomsten av småbruk, synes det kunna ifrågasättas,

huruvida icke villkoren för åtnjutande av detta statsbidrag lämpligen

borde fixeras i överensstämmelse med vad skett beträffande åtskilliga

andra liknande statsbidrag på andra områden av jordbruket eller bestämmas

sålunda, att bidrag skulle få utgå vid förrättningar, som avsåge

en viss mindre areal exempelvis högst 40 eller 50 hektar,o dock endast

till sökande, som visades vara i behov av dylikt bidrag. A andra sidan

synes det skäligt att bidraget, för att detsamma skall bliva av någon

egentlig betydelse, utsträckes till att omfatta såväl resekostnaden emellan

järnvägsstation och själva förrättningsstället som ock kostnaden för

själva förrättningen antingen i dess helhet eller till viss del. Genom

en förändring av villkoren i nu antydd riktning torde anslaget icke

endast komma att med fördel av jordägarna anlitas i avsevärt större

utsträckning än hittills än även verkligen komma dem till godo, för

vilka detsamma är avsett.

Riksdagen, som icke haft något att erinra i fråga om beloppet av

det för nästkommande år för nu ifrågavarande ändamål äskade anslag,

har därför till bestridande av kostnaderna för vissa av distrikslantmätare

företagna tjänsteresor m. in. å extra stat för år 1915 anvisat ett förslagsanslag

av 30,000 kronor.

67:o) I anslutning till Eders Kungl. Maj:ts framställning under

punkt 74 av huvudtiteln har riksdagen, i likhet med vad för vartdera

av åren 1913 och 1914 ägt rum, till fortsatt reparation och renovation

av kartor i lantmäteri kontoren i länen å extra stat för år 1915 anvisat

ett anslag av 20,000 kronor.

68:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom underpunkt 75 gjorda

framställning och under erinran att riksdagen för innevarande år för

ifrågavarande ändamål anvisat ett anslagsbelopp av 18,000 kronor,

får riksdagen härigenom för Eders Kungl. Maj:t anmäla, att riksdagen

till uppläggande av nya registratur och arkivens ordnande i lantmäterikontoren

i länen å extra stat för år 1915 anvisat ett anslag av 10,000

kronor.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Riksdagens skrivelse Nr 9.

69:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare under punkten 76 föreslagit

riksdagen att till inbindning av handlingar i lantmäterikontoren i länen

å extra stat för år 1915 anvisa ett anslag av 5,000 kronor; och har

riksdagen, i likhet med vad skett för innevarande år, till inbindning

av handlingar i lantmäterikontoren i länen å extra stat för år 1915

anvisat ett anslag av 5,000 kronor.

70:o) Med anledning av Eders Kungl. Maj:ts därom under punkten

77 gjorda framställning har riksdagen vidare, i likhet med vad skett för

innevarande år, till anskaffande för lantmäterikontorets i Umeå räkning

av kopior utav vissa skifteskartor med tillhörande handlingar å extra

stat för år 1915 anvisat ett anslag av 9,000 kronor.

71:o) Under punkt 78 av förevarande huvudtitel har Eders Kungl.

Maj;t föreslagit riksdagen att för beredande av skrivhjälp å lantmäterikontoren

i länen å extra stat för år 1915 anvisa ett anslag av 12,000 kronor.

Kostnaderna för beredande av biträdeshjälp vid lantmäterikontoren

i länen hava hittills bestritts från nionde huvudtitelns expensanslag, från

vilket medel till lantmäterikontorens övriga expenser utgå. Den biträdeshjälp,

som sålunda förekommer vid lantmäterikontoren, är, frånsett vaktmästarebiträdena,

huvudsakligen av två slag, nämligen dels vid vissa

kontor biträde av mera kvalificerad art, för vars utförande erfordras

examinerade biträden, och dels skrivhjälp. Det förra slaget har en mera

tillfällig karaktär, väsentligen beroende på det nu pågående arbetet med

jordregistrets uppläggande, under det att det senare har mera stadigvarande

egenskap. Enligt vad av statsrådsprotokollet framgår, vore

avsett, att kostnaderna för avlöning åt examinerade biträden fortfarande

skulle anvisas från expensanslaget. För bestridande av kostnaderna för

erforderlig skrivhjälp vid lantmäterikontoren har däremot nu av riksdagen

begärts särskilt anslag av 12,000 kronor, vilket tills vidare skulle uppföras

på extra stat..

1 likhet med departementschefen anser riksdagen det innebära en

misshushållning med förste lantmätarens för viktigare värv avsedda

arbetskraft att låta honom personligen verkställa en så stor mängd

enkla och till avsevärd del rent mekaniska göromål, som utredningen

visar nu vara händelsen, och varigenom han urståndsättes att i tillräcklig

utsträckning och på ett tillfredsställande sätt fullgöra övriga

honom tillhörande åligganden av mera krävande art. Ifrågavarande

enklare göromål synas lämpligen böra här, liksom skett inom andra om
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Riksdagens skrivelse Nr .9.

råden av statsförvaltningen, överlåtas till utförande av skrivbiträden. Och

då behovet av skrivhjälp förefinnes i nästan alla län samt synes vara av

stadigvarande natur, finner riksdagen även riktigt att särskilt anslag för

ändamålet anvisas, vilket dock tills vidare lämpligen torde böra anvisas å

extra stat. Riksdagen, som icke halt något att erinra i fråga om beloppet

av det begärda anslaget eller mot framställningen i övrigt, får därför

anmäla, att riksdagen för beredande av skrivhjälp å lantmäterikontoren

i länen a extra stat för ar 1915 anvisat ett anslag av 12,000 kronor.

72:o) Under punkt 79 av ifrågavarande huvudtitel har Eders Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen att till en inom lantmäteristyrelsen anordnad

försöksanstalt för fotomekanisk reproduktion av lantmäterikartor å extra

stat för år 1915 anvisa ett anslag av 15,500 kronor, därav 2,500 kronor

må användas till täckande av på grund av Kungl. Maj:ts beslut den

5 september 1913 förskottsvis bestridda utgifter för anstalten, ävensom

medgiva, att av anslaget i övrigt Kungl. Maj:t må äga att under år

1914 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna erforderligt belopp.

Den s. k. skiftesstadgekommittén hemställde i skrivelse den 1 februari

1909, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda huruvida och på vilket sätt

autografisk reproduktion av kartor skulle kunna införas i det svenska

lantmäteriväsendet. Till stöd för denna framställning anförde kommittén,

bland annat, följande.

Enligt gällande skiftesstadgas 115 § vore lantmätare skyldig att

senast inom ett år efter skiftes fastställelse till delägarna överlämna

renoverad karta. Det genom detta stadgande medgivna uppskovet med

avlämnande av karta syntes i allmänhet till huvudsaklig del bliva taget

i anspråk. Endast i sällsynta undantagsfall bleve kartor till sådana

lantmäteriförrättningar, som skulle undergå fastställelse, överlämnade till

delägarna före fastställelsen. Flera skäl medverkade härtill. Intill dess

förrättningen fastställts, förelåge alltid någon osäkerhet huruvida icke

ändringar eller rättelser i kartan kunde komma i fråga. Kartan bleve

icke heller fullständig för sitt ändamål att tjäna till rättelse för äganderättsförhållanden,

förrän beviset om fastställelsen tecknats å densamma.

Vid samtidig handläggning av flera förrättningar folie det sig vidare i

allmänhet för lantmätaren förmånligast att samla och något uppskjuta de

inomhusgöromål, som kunde anstå, varibland särskilt renovationsarbetet.

Den omständigheten, att skifteskartan sålunda enligt gällande bestämmelser

i allmänhet bleve för delägarna tillgänglig först någon tid

efter skiftets fastställelse, medförde emellertid, vid det förhållande, att

besvärstiden utgick redan efter 60 dagar eller sålunda innan kartan vore

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Riksdagens skrivelse Nr 9.

tillgänglig för delägarna, en obestridlig fara för att delägarnas rätt och

intresse därigenom skulle åsidosättas.

Möjlighet att bereda delägarna tidigare tillgång till skifteskartan

syntes emellertid numera förefinnas därigenom, att under de sista åren

uppstått alltmer fulländade metoder för autografisk reproduktion av kartor.

Visserligen återgåves icke kartans färgläggning vid en sådan kopieringsmetod.

Befintligheten av färglagda ytor å konceptet gjorde däremot

kopiorna otydliga. Färgläggning av konceptkartan borde därför ske

först efter kopieringen. Vad kopiorna beträffade, skedde den erforderliga

färgläggningen lämpligast för hand. Det vore emellertid att märka, att

färgläggning för många ändamål icke vore oumbärlig, utan kunde i viss

mån ersättas genom lämplig påskrift å ägofigurerna.

Ett dylikt sätt för kartors reproduktion skulle göra det möjligt att

för en kostnad, som betydligt understege kostnaden vid kopiering för

hand av ett exemplar av en karta, erhålla ett flertal exemplar. Så

framginge av kommitténs skrivelse bilagda priskuranter, att kopiering i

10 exemplar av en karta med en kvadratmeters yta kunde beräknas till

omkring 25 kronor eller 2.5 0 kronor för varje exemplar. Enligt vad

kommittén inhämtat, uppginge kostnaden vid kopiering för hand av ett

exemplar — oberäknat färgläggning — i vanliga fall till 50 å 75 kronor.

Tillämpades en autografisk reproduktionsmetod vid lantmäterikartors

kopiering, skulle varje jordägare oftast utan ökad kostnad kunna erhålla

ett exemplar av kartan. Kartan kunde utan större olägenhet utlämnas

senast vid skiftets avslutande, så att den under besvärstiden vore tillgänglig

för delägarna. Fastställelsebevis finge tecknas å det exemplar,

som för delägarnas gemensamma räkning fortfarande syntes böra efter

fastställelsen avlämnas för att förvaras med skifteshandlingarna.

Genom införandet av autografisk reproduktion av lantmäterikartor

skulle vinnas beaktansvärda fördelar även i andra avseenden än de, som

närmast föranlett kommitténs skrivelse.

Främst borde därvid framhållas den ökade tryggheten mot att alla

exemplar av kartan över ett laga skifte eller annan viktig lantmäteriförrättning

genom eldsvådor, slitning in. m. förstördes. Under nu rådande

förhållanden vore faran härför obestridlig. Sannolikheten att för en längre

framtid kunna bevara dessa viktiga urkunder vore givetvis större, ju

flera exemplar det funnes av dem.

En avsevärd nationalvinst vore att påräkna genom besparat personligt

arbete för renovationer av lantmäterikartor.

Vidare skulle möjliggöras, att alla kartor, således även de, som

nu ej underginge publik renovation, och vilka ofta vore av stor bety
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Riksdagens skrivelse Nr 9.

delse, såsom t. ex. klyvnings- och styckningskartor, kunde samlas i

generallantmäterikontorets arkiv och underlätta förekommande utredningar

samt utgöra ett lätt tillgängligt material för rikets allmänna kartverks

fortskridande.

I häröver infordrat utlåtande den 14 mars 1912 anförde lantmäteristyrelsen,

bland annat, att för införandet av ett modernt sätt för den

mängd av kartor, som ständigt måste kopieras i lantmäteristyrelsens

arkiv, i länens lantmäterikontor och hos rikets lantmätare, förelåge sedan

åtskilliga år tillbaka sådant behov, att det snarast möjligt borde tillgodoses.

De arbeten med renovation av kartor i länens lantmäterikontor

och med kopiering för lantmäterikontorets i Umeå räkning av kartor i

lantmäteristyrelsens arkiv, för vilkas utförande anslag då dels redan beviljats,

dels begärts, skulle göra samma behov än mer trängande. Skiftesstadgekommitténs

förslag den 28 juli 1911 till lag om skifte av jord

m. in. vore delvis baserat på kartors kopiering på modernt sätt och

gjorde kravet på reproduktionsfrågans lösning oavvisligt. Det av särskilda

sakkunniga den 30 september 1911 avgivna förslaget angående

fastighetsregister för stad m. m. skulle ock, i händelse det antoges, föranleda

mångfaldigande av kartor i sådan utsträckning, att deras ritande

för hand skulle innebära verklig misshushållning.

Lantmäteristyrelsen lämnade därefter en framställning angående

de olika reproduktionssätten och framhöll såsom sin mening, att den

direkta kopieringen ägde många företräden framför andra reproduktionssätt,

samt utgjorde ett billigare och tillförlitligare reproduktionssätt

än andra dittills brukliga. Kostnaden för kopiering av kartor direkt från

originalet medelst modern reproduktion ställde sig mångfaldigt lägre än

för handkopiering på hittills vanligt sätt. Vid sådant förhållande syntes

uppenbart att införandet av ett billigare reproduktionssätt skulle iända

landets jordägande befolkning till stort gagn och särskilt vara välkommet

och välbehövligt för den egnahemsbildande delen därav. Men även för

tillgodoseendet av statens eget ansenliga kartbehov skulle saken givetvis

vara av avsevärd ekonomisk betydelse. På grund härav och då allmänt

införande av direkt kopiering av lantmäterikartor skulle innebära en

årlig minskning i arbetskostnader för dylika kartors kopiering inom hela

landet till belopp av 300,000 kronor eller mer, syntes frågan om införande

av ett dylikt kopieringssätt vara av stor nationalekonomisk betydelse

och därför tarva en snar lösning.

Av lantmäteristyrelsens utredning funne styrelsen framgå, att införandet

av ett tidsenligt sätt för reproduktion av lantmäterikartor skulle

medföra bland andra följande fördelar:

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Riksdagens skrivelse Nr .9.

1) avsevärd årlig nationalvinst, då den direkta kopieringen kunde

utföras många gånger snabbare och billigare än hittills bruklig kopiering

för hand;

2) lantmäteriförrättningars snabbare utförande, i det att ägomätning

och kartläggning, gradering och delning av jord med tillhjälp av modern

kartkopiering kunde utföras på kortare tid men dock lika tillförlitligt

som hittills;

3) fullt riktiga kartkopior, ett förhållande, som särskilt vid utförande

av sekundära delningar vore av stor betydelse;

4) ökat material för det sammandragande allmänna kartverket och

övriga på grund av dess stomkartor arbetande översiktskartverk jämte

en avsevärd minskning i dessa kartverks arbeten, särskilt därigenom att

karttransportering för hand av lantmäterikartor från och till olika skalor

till stor del kunde ske i samband med den direkta kopieringen av dylika

kartor, varigenom transporteringskostnaderna till stor del bortfölle;

5) möjliggörandet av kartors hållande å jour med å marken skeende

förändringar av ägogränser m. m.; samt

6) befrämjandet i övrigt av hela det svenska lantmäteri- och kartväsendets

utveckling i modern anda.

Lantmäteristyrelsen ansåg emellertid, att till en början blott en

försöksanstalt av miusta möjliga omfattning borde anordnas.

Vid en dylik provisorisk anstalt skulle verkställas kopiering

1) av i lantmäteristyrelsens arkiv befintliga kartor, av vilka kopior

för det allmännas räkning rekvirerades eller av enskilda begärdes, och

varför erforderligt belopp vore beräknat i styrelsens anslag till extra

tjänstemän och biträden samt vikariatsersättning;

2) av kartor, som erfordrades såsom bilagor vid utlåtanden och

utredningar, som verkställdes av styrelsen;

3) av kartor i styrelsens arkiv, som erfordrades i länens lantmäterikontor

till ersättande av där befintliga originalkartor, som vore

så bristfälliga, att de icke genom lagning kunde göras användbara och

ej heller kunde läggas till grund för kopiering. För sådant ändamål

och för lagning av kartor i länens lantmäterikontor hade riksdagen

beviljat anslag, och hade för ifrågavarande båda ändamål av lantmäteristyrelsen

beräknats eu sammanlagd kostnad av 100,000 kronor, därav

omkring 40,000 kronor för renovation eller kopiering av trasiga kartor;

4) av i styrelsens arkiv befintliga, till Västerbottens län hörande

kartor för anskaffande åt lantmiiterikontoret i Umeå av kopior av vissa

skifteskartor i ersättning för dem, som gått förlorade vid eldsolycka år

1888. Den sammanlagda kostnaden för ifrågavarande ändamål hade

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Biksdagens skrivelse Nr 9.

lantmäteristyrelsen ansett sig kunna beräkna till 45,000 kronor, under

förutsättning att fotografisk reproduktionsmetod skulle användas i de

fall, då sådant läte sig göra;

5) av lantmätares konceptkartor till den omfattning, sådant kunde

ske, och på de villkor, Kungl. Maj:t på framställning av lantmäteristyrelsen

kunde finna gott bestämma.

Lantmäteristyrelsen ansåge sig icke genast böra föreslå någon viss

reproduktionsmetod till användning, utan syntes det böra bero på styrelsen

att efter fortsatta undersökningar antaga den metod, som prövades

lämpligast. Efter vad styrelsen gjort sig underrättad om, kunde utövningsrätt

av dylik metod förvärvas för 2,000 kronor eller möjligen något

mindre belopp.

Genom beslut den 3 augusti 1912 fann Kungl. Maj:t gott dels

ställa till lantmäteristyrelsens förfogande för inköp av patent- eller

utövningsrätt till lämplig metod för autografisk reproduktion av kartor

ett belopp av högst 2,000 kronor från nionde huvudtitelns allmänna

besparingar, dels ock medgiva styrelsen rätt att till bestridande av övriga

kostnader för igångsättande inom stj^relsen av en försöksanstalt för dylik

reproduktion använda intill 5,050 kronor av det under riksstatens nionde

huvudtitel uppförda anslaget till skrivmaterialier och expenser, ved m. m.

Sedan lantmäteristyrelsen under hösten 1912 verkställt utredning

angående vilka av de i utlandet mest använda reproduktionsmetoder

kunde anses vara lämpligast för svenska förhållanden samt inköpt utövningsrätt

till två varandra kompletterande metoder, påbörjades arbetet

med försöksanstaltens igångsättande i slutet av år 1912, varefter försöksarbetena

togo sin början i medlet av februari månad 1913. Rörande

dessa arbetens gång och resultat samt behovet av medel för deras fortsättande

har styrelsen i underdånig skrivelse den 30 juni 1913 bland

annat anfört följande.

Till följd därav att dels papperet i äldre kartor i allmänhet likasom

i de uti styrelsens arkiv förvarade kartrenovationer, från vilka

kopior till lantmäterikontoret i Umeå måste tagas, dels ock uppritningen

och färgläggningen av äldre kartor ofta vore ur reproduktionssynpunkt

synnerligen otillfredsställande, kunde endast ett begränsat antal äldre

kartor med fördel undergå autografisk eller fotomekanisk reproduktion.

Storleken av detta antal vore emellertid även beroende på tryckarens

skicklighet. Denna styrelsens erfarenhet hade under de dittills utförda

försöksarbetena blott vidare bestyrkts.

Då emellertid införande av fotomekanisk kartreproduktion i det

svenska lantmäteriväsendet krävde, att anstalten genom omfattande för
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Riksdagens skrivelse Nr 9.

söksarbeten gjordes skicklig till utförande av dylik reproduktion, skulle

det bliva nödvändigt att hädanefter framför allt verkställa reproduktion

av nya kartor samt försök med förstoring och förminskning av kartor

på fotografisk väg. För sådant ändamål borde vid försöksanstalten

kopiering äga rum -ej blott av lantmätares kartor, utan även av kartor,

upprättade av andra tjänstemän och myndigheter, ävensom tabeller m. m.

Emellertid borde givetvis fortfarande försök ske med reproduktion av

äldre kartor till lantmäterikontoret i Umeå ävensom till andra län, men

dylika försök borde dock anställas endast där kartreproduktion därigenom

kunde erhållas för en å själva kopieringen samt retuschering

och färgläggning beräknad kostnad, som bleve lägre än kostnaden för

en färglagd handkopia. Då, såsom med kopieringen av ifrågavarande

äldre kartor vore fallet, endast en enda kopia erfordrades, ställde sig

nämligen ritning för hand ofta billigare än fotomekanisk reproduktion,

helst då retusch av kopiorna fordrades, vilket naturligtvis inträffade

oftare beträffande äldre kartor än i fråga om nya.

Styrelsen hade redan efter fyra månaders försöksarbeten kommit

till den uppfattning, att mera omfattande försök än dittills borde verkställas,

särskilt med reproduktion av nya kartor. Styrelsen hade emellertid

inga särskilda medel till bekostande av dylika arbeten. Och då

de till styrelsens disposition ställda anslag för renovation av kartor till

lantmäterikontoret i Umeå samt till länens lantmäterikontor ansåges böra

anlitas endast i den mån mot kostnaden fullt svarande arbetsprodukt

kunde erhållas i form av användbara kartkopior samt styrelsens anslag

till extra tjänstemän och biträden m. m. i anseende till sin knapphet

ej heller ansetts böra vidare belastas för rena försöksarbetens utförande,

hade dessa inställts i slutet av juni månad 1913 i avvaktan på nödiga

medel till försökens fortsättning och anställande därefter av en i fotomekanisk

reproduktion skicklig zinktryckare i stället för en från början

av sparsamhetsskäl och till följd av svårigheten att inom landet erhålla

fullt kompetent person försöksvis anställd och i facket ej fullt utbildad

arbetare, som samtidigt entledigades.

Enligt av lantmäteristyrelsen i senare avlåten underdånig skrivelse

lämnade beräkningar skulle avlöningen för försöksanstaltens personal,

nämligen två tryckare, ett kvinnligt rit- och skrivbiträde samt en lärling

och springpojke uppgå till högst 150 kronor i veckan eller omkring

600 kronor i månaden eller 7,200 kronor för helt år. Den ökade personalen

borde kunna av styrelsen anställas från den 1 juli 1914. Försöksarbetena

kunde ej antagas vara slutförda på kortare tid än två å

tre år och i varje fall ej före 1915 års utgång. T anledning härav

Bihang till riksdagens ''protokoll 1914. 14 samt. 9 käft. (Nr 9). It

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Riksdagens skrivelse Nr 9.

ansåge lantmäteristyrelsen, att anslaget till försöksarbetena under åren

1914 och 1915 ej borde tilltagas lägre än 10,800 kronor.

Till nödig komplettering under dessa år av maskiner, instrument

och materialier behövdes emellertid även statsmedel. Beloppet därav

hade styrelsen beräknat till 2,500 kronor. Därest å de beräknade avlöningsbeloppen

eventuellt uppkommande besparingar finge användas

till nämnda inköp, syntes dock nyssnämnda belopp kunna nedsättas till

2,200 kronor.

Sammanlagt skulle alltså erfordras ett belopp för tiden intill utgången

av år 1915 av 13,000 kronor. Då departementschefen ansett

härtill böra läggas det förskott å 2,500 kronor, som statskontoret förut

anbefallts att av under händer varande medel utanordna för försökens

fortsättande, skulle alltså nu behövas ett anslag av 15,500 kronor.

Införandet av en tidsenlig och praktisk metod för reproduktion

av lantmäterikartor i vårt land i likhet med vad förut skett i de flesta

andra länder finner riksdagen synnerligen önskvärt, då därigenom skulle

vinnas en högst avsevärd kostnadsbesparing, främst för den jordägande

befolkningen men även för statsverket, ävensom en vida högre grad av

snabbhet och säkerhet i avseende å kartexemplarens åstadkommande än

vad för närvarande genom handkopiering är möjligt. Åven om det, av

de hittills gjorda försöken i nu förevarande hänseende att döma, icke

kan påräknas att fullt i den utsträckning, som förut ställts i utsikt, på

fotomekanisk väg erhålla de kopior, som erfordras för den renovation

av kartor i lantmäterikontoren, som för närvarande pågår med anlitande

av för ändamålet anvisade anslag, anser riksdagen likväl, då förevarande

fråga i allt fall får anses hava sin största betydelse i avseende å de kartor

som framdeles upprättas, lämpligt och önskvärt att de påbörjade försöken

fortsättas för utrönande av, huruvida beträffande nyare kartor samt kartor,

som framdeles upprättas, och vilka senare i avseende å kartpapper och

i övrigt kunna lämpas för metoden, den fotomekaniska reproduktionen

må kunna med framgång tillämpas samt frågan om reproduktionen av

våra lantmäterikartor på denna väg vinna en tillfredsställande lösning.

Riksdagen anser det även lämpligast, att försöken fortfarande försiggå

vid en inom lantmäteristyrelsen anordnad försöksanstalt under berörda

styrelses överinseende. Mot det för ändamålet såsom erforderligt beräknade

beloppet har riksdagen icke haft något att erinra, då det måste

anses av vikt att för försökens utförande erhålla fullt kompetent personal.

Riksdagen, som icke heller i övrigt funnit anledning till erinran

mot Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning, får fördenskull an
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Riksdagens skrivelse Nr y.

mala, att riksdagen till en inom lantmäteri styrelsen anordnad försöksanstalt

för fotomekanisk reproduktion av lantmäterikartor å extra stat

för år 1915 anvisat ett anslag av 15,500 kronor, därav 2,500 kronor må

användas till täckande av på grund av Kungl. Maj:ts beslut den 5 september

1913 förskottsvis bestridda utgifter för anstalten, ävensom medgivit,

att av anslaget i övrigt Kungl. Maj:t må äga att under år 1914

av tillgängliga medel förskottsvis utanordna erforderligt belopp.

Rikets allmänna kartverk.

73:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts framställning har riksdagen,

i likhet med vad under en följd av år ägt rum, till bestridande

av kostnader för namngranskning för rikets allmänna kartverks

behov å extra stat för år 1915 anvisat ett anslag av 3,000 kronor.

74:o) Under punkt 81 av förevarande huvudtitel har Eders Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen att för fortsatt anskaffning av instrument och

inventarier för rikets allmänna kartverks geodetiska avdelning anvisa å

extra stat för år 1915 ett anslag av 13,400 kronor.

För komplettering av instrumentutrustningen vid rikets allmänna

kartverks geodetiska avdelning anvisade riksdagen på Kungl. Maj:ts

förslag å extra stat för år 1910 30,950 kronor, för år 1911 2,700 kronor

och för år 1912 16,150 kronor eller alltså tillhopa 49,800 kronor, vilket

belopp av professorn vid generalstaben år 1907 samt av kartverkskommissionen

på grund av då gällande priser beräknats såsom behövligt för

utrustningens kompletterande.

På grund av efter tiden för kostnadsberäkningarnas verkställande

inträdd prisstegring på föremål av nu ifrågavarande slag har emellertid

befunnits, att de geodetiska instrumentens komplettering icke kan ske

för den ursprungligen beräknade kostnaden av 49,800 kronor utan att

för ändamålet erfordras 56,530 kronor. För beredande av medel för

bestridande av denna ökade kostnad ävensom av kostnaden för modernisering

av vid avdelningen använda universalinstrument har nu begärts

ett ^ anslag av 13,400 kronor.

Då de instrument, vilkas inköp riksdagen redan medgivit, icke kunnat

anskaffas för det för ändamålet anvisade anslagsbeloppet på grund av

att priset för dylika instrument stegrats, samt den nu föreslagna moderniseringen

av vissa andra instrument synts riksdagen välbehövlig och lämplig,

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Riksdagens skrivelse Nr 9.

får riksdagen, som icke haft något att erinra mot den nu gjorda kostnadsberäkningen

eller mot framställningen i övrigt, härigenom anmäla, att

riksdagen för fortsatt anskaffning av instrument och inventarier för

rikets allmänna kartverks geodetiska avdelning anvisat å extra stat för

år 1915 ett anslag av 13,400 kronor.

(teologiska och hydrografiska undersökningar.

75:o, 76:o) Under punkterna 84 och 85 av förevarande huvudtitel

har Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att dels av det utav riksdagen

för nyanskaffning och omändring av möbler och montrer m. m. till Sverges

geologiska undersöknings under byggnad varande nya lokaler vid Frescati

beviljade anslag å 117,700 kronor å extra stat för år 1915 anvisa återstående

97,700 kronor, dels ock för bestridande av kostnaden för transport

av undersökningens samlingar och inventarier från dess nuvarande

till de nya lokalerna å extra stat för år 1915 anvisa ett anslao- av

8,675 kronor.

I proposition den 7 mars 1913 nr 108 föreslog Kungl. Maj:t

riksdagen att för nyanskaffning och omändring av möbler och montrer

m. m. till Sverges geologiska undersöknings under byggnad varande nya

lokaler vid Frescati bevilja ett anslag å 120,000 kronor och därav för

år 1914 anvisa 20,000 kronor. Riksdagen, som ansåg användandet av

spegelglas i inredningen böra inskränkas, beviljade anslag för ändamålet

med ett till 117,700 kronor nedsatt belopp samt anvisade därav för år

1914 20,000 kronor. Enär byggnaden i fråga är avsedd att tagas i

bruk under år 1915, har nu återstoden av det beviljade anslaget, 97,700

kronor, äskats på extra stat för år 1915.

Till bestridande av flyttningskostnaderna har undersökningens chef

beräknat ett belopp av 8,675 kronor enligt inhämtat anbud från möbeltransportflrman

Freys express. Åven medel härtill har nu äskats, enär

flyttningen lärer komma att äga rum under år 1915.

Mot anvisande för nästkommande år av hela återstående beloppet

av det av 1913 års riksdag för nyanskaffning och omändring av möbler

och montrer m. m. för Sverges geologiska undersöknings nya lokaler

beviljade anslag har riksdagen icke haft något att erinra. Då riksdagen

icke heller ansett sig böra göra erinran mot det för flyttningskostnaderna

beräknade beloppet eller i övrigt, får riksdagen för Eders Kungl. Magt

anmäla, att riksdagen

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Riksdagens skrivelse Nr 9.

dels av det utav riksdagen för nyanskaffning och omändring av

möbler och montrer m. m. till Sverges geologiska undersöknings under

byggnad varande nya lokaler vid Frescati beviljade anslag å 117,700

kronor å extra stat för år 1915 anvisat återstående 97,700 kronor,

dels ock för bestridande av kostnaden för transport av undersökningens

samlingar och inventarier från dess nuvarande till de nya

lokalerna å extra stat för år 1915 anvisat ett anslag av 8,675 kronor.

V eteriiiärväseudet.

77:o) Sedan under punkten 88 av nu ifrågavarande huvudtitel

tillkännagivits, att Eders Kungl. Maj:t beslutat att avlåta särskild

proposition till riksdagen angående stat för veterinärhögskolan m. in.

och därvid föreslå riksdagen att uppföra det under anslagstiteln »veterinärundervisningen))

upptagna anslaget till veterinärinstitutet under förändrad

benämning: veterinärhögskolan, med ett till 174,600 kronor eller

sålunda med 92,800 kronor höjt belopp, har Eders Kungl. Maj:t därefter

i en till riksdagen den 14 januari 1914 avlåten proposition, nr 46,

under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden

för samma dag föreslagit riksdagen att

dels godkänna det i statsrådsprotokollet framlagda förslaget till

stat för veterinärhögskolan, att tillämpas från och med år 1915, ävensom

de villkor och bestämmelser, som föreslagits för åtnjutande av

de i avlöningsstaten för ordinarie befattningshavare vid högskolan upptagna

avlöningsförmåner;

dels förklara,

att en var, som med eller efter ingången av år 1915 tillträder

ordinarie befattning vid veterinärhögskolan, skall vara pliktig att underkasta

sig ovanberörda villkor och bestämmelser; samt

att de förutvarande innehavare av ordinarie befattningar vid veterinärinstitutet,

vilka icke före den 1 november 1914 anmäla, att de vilja

övergå till avlöningsstaten för veterinärhögskolan samt underkasta sig

de för avlöningens åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser, och

som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola vara bibehållna vid

dem enligt hittills gällande ordinarie stat för veterinärinstitutet tillkommande

avlöningsförmåner ävensom, i den mån ej annat föranledes

av bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till

pension, vid den rätt till pension, som hittills tillkommit dem;

dels medgiva, ej mindre att besparingar, som under ett år upp
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Riksdagens skrivelse Nr 9.

komma å anslagsbelopp under den i staten för högskolan upptagna

omkostnadsstaten, må användas till bestridande av utgifter under ett

kommande år, än även att det belopp, varmed högskolans inkomster

utöver statsanslag överskjuta den summa av 12,000 kronor, som vid

statsanslagets bestämmande avsetts för bestridande av högskolans utgifter

enligt fastställd stat, må efter Kungl. Maj:ts beprövande användas

för högskolans behov, dock icke för beredande av ökad ersättning åt

befattningshavare, för vilken avlöning finnes uppförd å högskolans stat;

dels ock uppföra det under anslagstiteln »veterinärundervisningen»

å ordinarie stat under nionde huvudtiteln upptagna anslaget till veterinärinstitutet

under förändrad benämning: veterinärhögskolan, med ett

från 81,800 kronor till 174,600 kronor eller sålunda med 92,800 kronor

höjt belopp, varigenom anslagstiteln »veterinärundervisningen» kornme

att i sin helhet höjas med motsvarande belopp eller från 86,200 kronor

till 179,000 kronor.

Genom beslut vid 1906 års riksdag bestämdes, att veterinärinstitutets

dåvarande område, beläget i närheten av Karlaplan i Stockholm,

finge föryttras samt att av inflytande försäljningsmedel finge användas

dels tillhopa 2,000,000 kronor till återförvärvande av besittningsrätten

till lägenheten Kräftriket å Djurgården, inlösen av därvarande byggnader

och uppförande därstädes av nya byggnader för institutet och dels

250,000 kronor till inredning av de nya byggnaderna ävensom till

inventarier i desamma. De nya byggnaderna blevo färdiga att tagas i

bruk i början av hösten år 1911.

Nu gällande stat för veterinärinstitutet antogs av Riksdagen år

1907 och har följande utseende.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 9.

87

1 rektor ....................................................................

1 professor....................................................................

4 professorer.................................................................

1 lektor ........................................................................

1 » ..........................................................................

1 adjunkt ...................................................................

i assistent vid den stationära kliniken och polikliniken......

1 assistent vid den anatomisk-fysiologiska avdelningen ......

1 assistent vid den patologisk-anatomiska och bakteriologiska

avdelningen ...............................................................

1 lärare i kött- och mjölkkontroll ..................................

i kamrerare ..................................................................

För uppehållande av sekreterargöromål hos direktionen .....

För uppehållande av bibliotekariegöromål ........................

För undervisning i ridning och körning .........................

1 vaktmästare och konservator .......................................

1 » på kemiska avdelningen ...........................

1 fodermarsk..................................................................

1 port- och telefonvakt ..................................................

Betjäning i övrigt ........................................................

Stipendier åt elever......................................................

Byggnaders och stängsels underhåll ..............................

Till diverse utgifter ......................................................

Summa kronor

Lön

Tjänst-

görings-

pen-

ningar

Arvode

Summa

1,000

1,000

4,000

2,000

—

6,000

16,000

8,000

—

24,000

2,600

1,400

—

4,000

2,600

1,400

—

4,000

2,000

1,000

—

3,000

—

—

3,000

3,000

—

—

3,000

3,000

_

_

2,500

2,500

—

—

1,500

1,500

—

—

1,500

1,500

—

—

500

500

—

—

500

500

—

—

—

1,200

900

600

200

1,700

900

600

—

1,500

900

600

—

1,500

700

500

—

1,200

—

—

—

5,000

—

—

—

4,000

—

—

—

3,000

—

—

—

10,000

—

—

—

83,600

Anm. 1. För professor kan lönen höjas efter 5 år med 500 kronor och efter ytterligare 5 år

likaledes med 500 kronor.

» 2. För lektor och adjunkt kan avlöningen höjas efter 5 år med 500 kronor och efter ytter
ligare

5 år likaledes med 500 kronor samt efter nya 5 år med ytterligare 500 kronor

och efter än ytterligare 5 år ånyo med 500 kronor. Av varje sådant ålderstillägg skola

350 kronor utgöra lön och 150 kronor tjänstgöringspenningar.

» 3. För port- och telefonvakt kan lönen efter 5 år höjas med 100 kronor.

» 4. Därest ordinarie lärare åtnjuter fri bostad, skola å lönen avdragas 500 kronor årligen.

» 5. Därest assistent åtnjuter fri bostad, skola å arvodet avdragas 300 kronor årligen.

» 6. Därest vaktmästare, fodermarsk eller port- och telefonvakt åtnjuter fri bostad jämte

bränsle, skola å lönen avdragas 250 kronor årligen.

Enär bostadsavdragen beräknades till inalles 1,800 kronor, bestämdes

anslagsbeloppet allenast till 81,800 kronor.

För åtnjutande av de i staten för rektor, övriga professorer,

lektorer, adjunkt, vaktmästare, fodermarsk samt port- och telefonvakt

upptagna avlöningsförmåner godkände riksdagen vissa villkor och bestämmelser,

vilka äro offentliggjorda genom kungörelse den 5 juli 1907.

Dessa villkor innehålla bestämmelser dels därom, att innehavare av

lärarbefattningar vid institutet icke äga att utan direktionens med
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Riksdagens skrivelse Nr 9.

givande utöva enskild praktik, och dels därom att den, som tillträtt

den nya avlöningsstaten, är skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts

bestämmande, upphörande eller minskning i extra inkomster, som

kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang

därmed.

Gällande stadgar för veterinärinstitutet äro utfärdade den 31

januari 1908.

I dessa stadgar (§ 1) angives institutets ändamål vara att såsom

fullständig läroanstalt bilda skickliga veterinärer och hovslagare.

För behörighet till professors-, lektors- eller adjunktstjänst vid

institutet, vilka tjänster tillsättas av Kungl. Maj:t (§ 15) efter förslag

av institutets direktion, erfordras (§ 16): 1) att hava avlagt veterinärexamen,

vilken likväl med avseende å lektorstjänst i kemi kan ersättas

av medicine kandidat- eller apotekarexamen; 2) att äga för den sökta

lärarbefattningen erforderliga kunskaper och skicklighet; 3) att avlägga

två offentliga föreläsningsprov och ett praktiskt prov, vilket likasom

det ena föreläsningsprovet bestämmes av kollegiet.

Undervisningen vid institutet skall enligt 20 § i stadgarna, sådan

denna paragraf lyder enligt kungörelsen den 11 december 1908, bestridas av:

en professor i anatomi och fysiologi med undervisningsskyldighet

därjämte i zoologi;

en professor i husdjursskötsel jämte husdjursavel, raslära, stuterikunskap,

ytterlära och veterinärrättsvetenskap;

en professor i kirurgi, som tillika förestår den kirurgiska kliniken

vid institutet;

en professor i patologi och terapi jämte epizootilära, farmakodynamik,

toxikologi och recepturkonst, med åliggande tillika att vara föreståndare

för institutets medicinska klinik;

en professor i histologi och patologisk anatomi, med skyldighet

tillika att övervaka och leda obduktionerna vid institutet;

en lektor i botanik, fysik, kemi, farmakologi och farmaci, med

åliggande tillika att utöva tillsynen över institutets medikamentförråd;

en lektor i obstetrik med den undervisningsskyldighet därjämte,

som kan bliva honom av direktionen ålagd, samt med åliggande tilllika

att, enligt närmare av direktionen på lärarkollegiets förslag utfärdad

instruktion, leda institutets ambulatoriska klinik;

en adjunkt för undervisning i hovens sjukdomar samt hovbeslagsläran

och dess utövning;

en assistent vid den stationära kliniken och polikliniken;

en assistent vid den anatomisk-fysiologiska avdelningen;

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Riksdagens skrivelse Nr 9.

en assistent vid den patologisk-anatomiska och bakteriologiska

avdelningen;

en lärare i kött- och mjölkkontroll; samt

en lärare i bakteriologi.

Lärarkollegiet är medgivet att, efter omständigheterna och om

sådant finnes lända till nytta för undervisningen, med direktionens tillstånd

fördela läroämnena på annat sätt, dock alltid så, att varje professor

bibehålies vid sina huvudsakliga läroämnen.

Därjämte bör, i den mån sig göra låter, undervisning i ridning

och körning beredas eleverna.

Såsom lärare i bakteriologi tjänstgör laboratorn vid den veterinärbakteriologiska

anstalten (§ 14, enligt kungörelsen den 11 december

1908).

Professor är skyldig att meddela eleverna undervisning eller praktisk

handledning minst aderton timmar varje vecka äyensom att med

biträde av vederbörande assistent vårda till hans lärostol hörande

samlingar och undervisningsmateriel (§ 22).

Adjunkten åligger att undervisa och öva elever såväl som civila

hovslagarlärlingar i det praktiska av hovbeslagskonsten, att hava närmaste

tillsyn över institutets smedja, att tillse, att erforderliga verktyg

hållas i ordentligt skick, att leda och övervaka skoningen i smedjan,

ävensom att under ansvar och ersättningsskyldighet vårda smedjans

förråd och inventarier samt redovisa dess inkomster och utgifter (§ 23).

Till biträde vid undervisningen, huvudsakligen vid repetitioner

samt vid handledning i de praktiska övningarna, äger lärarkollegium,

på förslag av vederbörande professor, antaga några bland de äldsta

och skickligaste eleverna (§ 24).

Läsåret räknas från den 15 augusti och indelas i två lästerminer,

nämligen höstterminen från och med nämnda dag till den 15 december

och vårterminen från och med den 15 januari till den 15 juni. Sjukvården

och de praktiska övningarna fortgå dock vid institutet utan

avbrott hela året, varför den ledighetstid, som bör tillkomma varje

lärare, skall så ordnas, att de kliniska och praktiska övningarna kunna

ostörda alla tider fortsättas (§ 26).

Lärokurserna böra så inrättas, att fullständig veterinärbildning

kan meddelas på fyra år; men de elever, som på denna tid ej förvärvat

fullgoda kunskaper och skicklighet, kunna därutöver erhålla högst två

års förlängning av lärotiden (§ 27).

Enligt stadgarna (§ 29) skola vid institutet finnas för undervisRihang

till riksdagens protokoll 1914. 14 sand. 9 höft. (Nr 9) 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90 Riksdagens skrivelse Nr 9.

ningen erforderliga, under vederbörande lärares vård ställda hjälpmedel,

nämligen:

a) bibliotek, som under rektors inseende ställes under närmaste

vård och tillsyn av en av lärarkollegiet därtill utsedd lärare och hålles

för begagnande och utlåning tillgängligt på tider och villkor, som bestämmas

av lärarkollegiet;

b) anatomisal jämte anatomiskt museum;

c) kemiskt laboratorium jämte samlingar av kemiska och farmakologiska

preparater;

d) botanisk trädgård, om lägenhet därtill finnes;

e) samling av kirurgiska instrument och bandager samt av hovbeslag

m. m.;

f) ett för veterinärbehov fullständigt medikamentsförråd, varifrån

jämväl läkemedel må utlämnas för de djur, som erhålla behandling

vid institutet; •

g) instruktionssmedja med nödiga verktyg och materiel.

Den sjukvård, som för institutets ändamål är förenad med detsamma,

omfattar (§ 30):

a) å institutets sjukvårdsanstalter intagna djur (stationär klinik);

b) de djur, som uppvisas vid institutet och för vilkas behandling

upplysningar och råd begäras (poliklinik); samt

c) djur, som genom institutets försorg vårdas utom detsamma

(ambulatorisk klinik).

För att antagas såsom elev fordras att hava avlagt sådan examen,

som berättigar till inskrivning såsom studerande vid universitet (§ 32).

Sapitliga elever äga rättighet att utan avgift erhålla undervisning.

De bland dem, som äro utsedda till biträde vid undervisningen och den

praktiska handledningen, skola därjämte åtnjuta fri bostad med ljus

och ved; och skall det bero på utrymme och tillgångar, åt huru många

för övrigt av de två högsta klassernas elever denna förmån må kunna

beredas (§ 33).

Även hovslagarlärlingarna erhålla kostnadsfri undervisning (§ 48).

I samband med institutets överflyttning till de nya byggnaderna

uppstod fråga om vidtagande av väsentliga ändringar i institutets gällande

stat. I avbidan å denna frågas slutliga avgörande äskade Kungl.

Maj:t av 1911 års riksdag dels ett extra anslag å 51,000 kronor att

användas till uppehållande av veterinärinstitutets verksamhet efter inflyttandet

i de nya byggnaderna dels ock ett belopp, likaledes å extra

stat, av 5,000 kronor till inköp av en för institutets försöksladugård

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Riksdagens skrivelse Nr 9.

erforderlig nötkreatursbesättning. Riksdagen biföll förslaget om anvisande

av 51,000 kronor för uppehållande av veterinärinstitutets verksamhet

samt beviljade för inköp av nötkreatur ett anslag av 3,000

kronor.

På Kungl. Maj:ts förslag ställde 1912 års riksdag på extra stat

för år 1913 till Kungl. Maj:ts förfogande ett anslag å 68,000 kronor

att användas till uppehållande av veterinärinstitutets verksamhet, med

rätt för Kungl. Magt att utav sagda anslag under år 1912 av tillgängliga

medel förskottsvis för ändamålet utanordna 17,000 kronor.

I proposition till 1913 års riksdag framlade därefter Kungl. Maj:t

förslag till förändring av veterinärinstitutets organisation samt till

reglering av löneförhållandena vid institutet. Då emellertid propositionen

inkom till riksdagen först den 22 april samt riksdagen först

den 16 maj blev i tillfälle att påbörja behandlingen av densamma, fann

riksdagen det, med hänsyn till den långt framskridna tiden, icke möjligt

att ingå på närmare granskning av de omfattande förändringar beträffande

organisation och lönestat för veterinärinstitutet, som i propositionen

föreslagits. För beredande av medel, utöver det ordinarie

anslaget av 81,800 kronor, till bestridande av kostnaderna för uppehållandet

av veterinärinstitutets verksamhet intill utgången av år 1914

anvisade emellei‘tid riksdagen dels för ersättande av utav statskontoret

under år 1912 förskottsvis bestridd utgift för uppehållande av veterinärinstitutets

verksamhet under år 1912 ett anslag av 15,103 kronor samt

för uppehållande av veterinärinstitutets verksamhet under år 1913,

utöver förut beviljade anslag, ett anslag av 17,200 kronor, dels ock

för uppehållande av institutets verksamhet under år 1914 samma årsbelopp,

som förut beviljats, eller 51,000 kronor samt därutöver till

täckande av beräknad brist under år 1914 ett belopp av 16,130 kronor,

eller alltså sammanlagt ett anslag å extra stat för år 1914 av 99,433

kronor med rätt för Kungl. Maj:t att utav sagda anslag under år 1913

av tillgängliga medel förskottsvis för ändamålet utanordna 17,200

kronor.

Uti nu förevarande proposition har Eders Kungl. Maj:t på nytt

framlagt förslag till omorganisation av veterinärinstitutet samt till ny

stat för anstalten. Den föreslagna nya staten för ifrågavarande anstalt,

vilken hädanefter skulle benämnas veterinärhögskolan, har följande utseende:
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Riksdagens skrivelse Nr 9.

Lön.

Tjänst-

görings-

Orts-

Arvode.

Summa.

Kronor.

pen-

ningar.

Kronor.

tillägg.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Avlöningsstat.

1 rektor .........................................................

_

—

—

1,000

1,000

1 professor i anatomi och histologi.....................

5,000

2,500

—

—

7,500

1 „ i fysiologi och kemi ........................

5,000

2,500

—

—

7,500

1 „ i patologisk anatomi......................

5,000

2,500

—

—

7,500

1 „ i medicin, tillika föreståndare för medi-

cinska kliniken och kliniken för

smärre husdjur....... .........

5,000

2,500

—

7,500

1 „ i kirurgi, tillika föreståndare för kirur-

giska kliniken ........................

5,000

2,500

—

—

7,500

1 „ i husdjurslära.................................

5,000

2,500

—

—

7,500

1 „ i läran om nötkreaturens sjukdomar

(bujatrik) och obstelrik, tillika

föreståndare för ambulatoriska

kliniken ................................

5,000

2,500

—

—

7,500

1 lärare i hovbeslag och läran om hovens sjuk

domar, tillika föreståndare för hovbeslagssmed

jan och hovslagarskolan .............................

3,600

2,000

—

—

5,600

1 prosektor vid anatomiska och histologiska av

delningen ..................................................

—

—

—

4,000

4,000

1 laborator i kemi .........................................

—

—

—

4,000

4,000

1 klinisk laborator med tjänstgöringsskyldighe

vid medicinska kliniken och kli

niken för smärre husdjur ........

—

—

— .

4,000

4,000

1 ., „ vid kirurgiska kliniken ...........

—

—

—

4,000

4,000

1 assistent vid patologisk-anatomiska och bakterio

logiska avdelningarna..............

—

—

—

2,500

2,500

1 „ ambulatoriska kliniken ...........

—

—

—

2,500

2,500

1 lärare i kött- och mjölkkontroll ....................

—

-

—

1,500

1,500

För undervisning i ridkonst och körning ...........

—

—

—

—

1,200

För uppehållande av den del av rektors under

visningsskyldighet, från vilken han med hänsyn

till rektorsgöromålen befrias ......................

—

—

—

—

1,000

För uppehållande av bibliotekariegöromål...........

—

—

—

—

500

,, „ ,, sekreterargöromål..............

—

—

—

—

1,000

„ „ „ kamrera göromål ..............

2,000

s. 93 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr .9.

93

Tjänst-

görings-

Orts-

Arvode.

Summa.

pen-

tillägg.

ningar.

''

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

1 vaktmästare och preparator ...........................

900

000

150

1,650

1 verkmästare vid hovbeslagssmedjan..................

900

600

150

—

1,650

1 vaktmästare vid ekonomiska avdelningen .........

900

450

150

—

1,500

1 fodermarsk vid kirurgiska avdelningen ............

900

450

150

—

1,500

1 „ „ medicinska avdelningen, tillika

hundskötare.............................................

900

450

150

—

1,500

1 sjukvårdare vid kirurgiska avdelningen.........

900

450

150

—

1,500

1 ladugårdsförman ........................................

900

450

150

—

1,500

1 maskinist..................................................

900

450

150

—

1,500

1 vaktmästare vid kemiska avdelningen ............

700

350

150

—

1,200

1 „ vid patologisk-anatomiska avdelningen

700

350

150

—

1,200

1 port- och telefonvakt ....................................

700

350

IpO

—

1,200

Till biträde vid port- och telefonvaktsgöromålen...

—

—

—

—

200

Drängar och extra betjäning.............................

—

—

—

6,800

Stipendier åt studerande....................................

—

—

—

—

4.000

Tillhopa

—

—

114,200

Övergångsstat.

1 lektor i obstetrik, tillika föreståndare för den ambulatoriska kliniken: lön 2,600

kronor, tjänstgöringspenningar 1,400 kronor, tillhopa ....

4.000

Omkostnadsstat.

Anslag för de särskilda avdelningarna.

Biblioteket ....................................................

kr. 3,200

Anatomiska och histologiska avdelningen...........

„ 2,800

Till inköp av djur för dissektioner och operationsövningar

„ 2,500

Fysiologisk-kemiska avdelningen ......................

„ 2,000

Undervisningen i bakteriologi............................

„ 1,000

Patologisk-anatomiska avdelningen ....................

„ 1,700

Kirurgiska avdelningen.....................................

„ 1,000

Medicinska avdelningen och kliniken för smärre husdjur ...

„ 1,000

Avdelningen för husdjursskötsel .......................

„ 1,000

Exkursioner.....................................................

„ 500

Avdelningen för nötkrealurssjukdomar (bujatrik),

obstetrik

och ambulatorisk

klinik ..................................................

„ 1.500

Avdelningen för hovbeslag och hovsjukdomar .....

„ 1,000

Avdelningen för kött- och mjölkkontroll..............

„ 500

Anspannslära ..................................................

„ 150

19,850

Allmänt anslag för bränsle, belysning, renhållning in. in............

58,000

Summa kronor

190,050

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Riksdagens skrivelse Nr 9.

Anmärkningar.

1. För professor kan lönen höjas efter 5 år med 600 kronor.

2. För läraren i hovbeslag och läran om hovens sjukdomar kan lönen höjas efter 5 år med

500 kronor och efter ytterligare 5 år likaledes med 500 kronor.

3. För vaktmästaren och preparatorn samt verkmästaren vid hovbeslagssmedjan an lönen

höjas efter 5 år med 100 kronor och efter ytterligare 5 år likaledes med 100 kronor.

4. För vaktmästaren vid ekonomiska avdelningen, fodermarskarna, sjukvårdaren vid kirurgiska

avdelningen, ladugårdsförmannen samt maskinisten kan lönen höjas etter 5 år med 100 kronor.

5. För vaktmästaren vid kemiska avdelningen, vaktmästaren vid patologisk-anatomiska

avdelningen samt port- och telefouvakten kan lönen höjas etter 5 år med 100 kronor och efter

ytterligare 5 år likaledes med 100 kronor.

6. Lektorn i obstetrik å övergångsstat har, utom sin ovan upptagna avlöning, rätt till 4

åldersiillägg å 500 kronor efter respektive 5, 10. 15 och 20 år, skolande av varje sådant ålderstillägg

350 kronor utgöra lön och 150 kronor tjänstgöringspenningar. samt, så länge han på

förordnande uppehåller undervisningen i läran om nötkreaturens sjukdomar (bujatrik). eif tilläggsarvode

av 2,500 kronor, dock alt lektorns samtliga avlöningsförmåner, tilläggsarvodet inbegripet,

icke må överstiga 7,000 kronor. Niimnda tilläggsarvode utgår av den i staten uppförda avlöningen

för en professor i läran om nötkreaturens sjukdomar (bujatrik) in. m.

7. Befattningen såsom assistent vid den ambulatorisk:! kliniken tillsättes först, sedan

lektoratet, i obstetrik ä övergångsstat vid nuvarande innehavarens avgång indragits.

8. Den av professorerna, som tillika är lektor vid institutet, skall vara skyldig att bebo

den för rektor avsedda bostadslägenheten därstädes och skall för densamma ävensom lör dess

uppvärmning vidkännas avdrag ä professorslönen med 1,500 kronor årligen.

9. Professorn i läran om nötkreaturens sjukdomar (bujatrik) m. in., lektorn i obstetrik å

övergångsstat, läraren i hovbeslag och läran om hovens sjukdomar samt den av professorerna

eller laboratorerna i medicin eller i kirurgi, beträffande vilken sådant varder av institutets styrelse

bestämt, skola var för sig vara skyldiga att bebo den av de för lärare vid institutet avsedda

familjebostäderna, som av styrelsen anvisas. För bostaden ävensom för dess uppvärmning skall

avdrag göras, för professor, lektorn och läraren i hovbeslag m. in. å lönen samt för laborator å

arvodet, med belopp, motsvarande det beräknade årliga hyresvärdet och utgörande för sexrumslägenhet

1.200 kronor, för femrumslägenhet 900 kronor och för fyrarumslägenhet 600 kronor.

10. Vaktmästare, verkmästare, fodermarsk, sjukvårdare, ladugårdsförman, maskinist samt

port- och telefonvakt skola var för sig efter styrelsens bestämmande vara skyldiga att begagna

bostad vid institutet; skolande, därest dylik befattningshavare sålunda får sig anvisad hostad jämte

bränsle, ortstillägg ej utgå till honom ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.

Så länge nuvarande innehavaren av lektoratet å övergångsstat

komme att på förordnande uppehålla undervisningen i läran om nötkreaturens

sjukdomar, skulle besparingar komma att uppstå å den i

staten uppförda avlöningen för eu professor i samma ämne in. in.

För åtnjutande av de i förestående avlöningsstat för ordinarie

befattningshavare upptagna avlöningsförmåner skulle, i överensstämmelse

med vad löneregleringskommittén föreslagit och med tillägg av rätt för

läraren i hovbeslag in. in. att för ålderstillägg fä tillgodoräkna sig

föregående tjänstgöring såsom adjunkt, fastställas följande villkor och

bestämmelser, nämligen:

att innehavare av ordinarie befattning vid veterinärhögskolan skall

vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning

i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändring i högskolans

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Riksdagens skrivelse Sr 9.

organisation eller verksamhet eller eljest i allmänhet kan varda stadgad,

samt i sådant hänseende vara pliktig att, med bibehållande av den tjänsteställning

och den avlöning, han innehar, i enlighet med nya eller förändrade

föreskrifter sköta de med befattningen förenade göromål;

att lärare vid veterinärhögskolan skola vara skyldiga att uppehålla

undervisning icke blott i de huvudsakliga ämnen, som i staten finnas

angivna såsom tillhörande deras befattningar, utan även därutöver i

enlighet med vederbörligen fastställda instruktioner och undervisningsplaner;
att

med ordinarie befattning vid veterinärhögskolan icke må förenas

annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning vid veterinärhögskolan ej heller må

förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för

verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försett eller blivit

såsom aktiebolag registrerat, eller befattning såsom tjänsteman i sådant

verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst,

såframt ej, vad angår professor, Kungl. Maj:t och, vad angår innehavare

av annan befattning, högskolans styrelse uppå därom gjord framställning

och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej

må anses inverka hinderlig^ för tjänstgöringen vid högskolan, finner uppdraget

eller befattningen kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;

att innehavare av lärarbefattningar vid högskolan icke äga att

utan styrelsens medgivande utöva enskild praktik;

att tjänstgöringspenningar eller arvode få uppbäras endast för den

tid, befattnings innehavare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester

eller därmed jämförlig ledighet, men skola för den tid, han eljest varit

befriad från tjänstgöring, utgå till den, som uppehållit befattningen,

där ej, vad arvode beträffar, annorlunda varder av Kungl. Maj:t bestämt;

att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger

uppbära hela lönen jämte ortstillägg, därest sådant förekommer, men

att den, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,

tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott eller revisorer eller

andra särskilda uppdrag eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring

eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan

förpliktas att under ledigheten, utöver tjänstgöringspenningar och i förekommande

fall arvode, avstå så mycket av lönen eller ortstillägget, som

för befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt;

att avlöning ej må utgå till tjänstinnehavare för tid, varunder

han avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning

erhållit tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall;

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Riksdagens skrivelse Nr 9.

att, därest tjänstinnehavare varder avstängd från tjänstgöring

eller i häkte tagen, den del av hans avlöning, som icke prövas böra

användas till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas,

såvida ej prövas skäligt låta honom uppbära något därav;

att, därest förhöjning av lön efter viss tids fortsatt innehavande

av befattning i samma lönegrad är i staten medgiven, tidpunkten för

första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor

att innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som

erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt

sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort

annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom

till last den tid, han åtnjutit semester eller därmed jämförlig ledighet,

och för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare fem

år, på samma villkor, under iakttagande, vad var och en av omförmälda

löneförhöjningar angår, att den högre avlöningen ej får tillträdas

förrän vid början av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade

tjänståldern blivit uppnådd;

att tjänstinnehavare må äga att för rätt till löneförhöjning tillgodoräkna

sig ordinarie tjänstgöring i samma eller jämförlig befattning

vid veterinärinstitutet före avlöningsstatens för veterinärhögskolan

trädande i kraft;

att dessutom befattningshavare, som vid statens för veterinärhögskolan

ikraftträdande är anställd såsom extra vaktmästare eller annan

likställd befattningshavare vid veterinärinstitutet och antages till ordinarie

dylik befattning å den nya staten, äger att för åtnjutande av

löneförhöjning räkna sig till godo den tid, han därförinnan innehaft

stadig anställning i förenämnda egenskap;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande

av löneförhöjning, redan uppnått den levnads- och tjänstålder, som berättigar

honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;

att en var vaktmästare eller likställd befattningshavare vid veterinärhögskolan

må årligen, i den mån sådant kan ske utan kostnad för

det allmänna och utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta

semester under femton dagar;

att emellertid, där det erfordras för beredande av sådan ledighet,

befattningshavare av nyssberörda slag skall vara skyldig att, utan särskild

ersättning utöver den honom eljest tillkommande avlöningen,

jämte egen tjänst bestrida göromål, tillhörande annan befattning av

nämnda slag vid veterinärhögskolan;

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, ent
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 9. 97

ledigande eller dödsfall själva lönen ävensom ortstillägg utgå till månadens

slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten avgå ävensom i fråga

om rätt till pension skall gälla vad i särskild lag angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande

eller, såvitt angår innehavare av befattning, som därefter tillträdes,

vid tillträdet till befattningen stadgat; samt

att den, som tillträder avlöningsstaten för veterinärhögskolan,

skall vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande,

upphörande av eller minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja

tjänstbefattning eller utgå för bestyr i sammanhang därmed.

Om från den föreslagna statens slutsumma, 196,050 kronor, dragas

dels 2,500 kronor, utgörande i staten upptaget arvode till assistenten vid

den ambulatoriska kliniken, vilket för närvarande icke behövde tagas i

anspråk, dels 6,950 kronor, motsvarande värdet av bostadsavdrag för

rektor, tre andra lärare och elva betjänte vid anstalten, dels ock 12,000

kronor, motsvarande beräknade beloppet av vid anstalten utöver statsanslaget

inflytande inkomster,'' skulle såsom behövligt statsanslag alltså

återstå ett belopp av 174,600 kronor, vilket motsvarar en förhöjningav

det nuvarande anslaget, 81,800 kronor, med 92,800 kronor. Hela

anslagstiteln »veterinärundervisningen)), vari jämväl ingår ett belopp

av 4,400 kronor till veterinärinrättningen i Skara — i vilket sistnämnda

belopp någon förändring nu icke ifrågasattes — skulle sålunda höjas till

179,000 kronor. Däremot skulle icke, såsom hittills för veterinärinstitutets

uppehållande skett, erfordras anvisandet av extra anslag; för innevarande

år har dylikt anslag beräknats till 67,130 kronor.

Såsom på flera ställen i det vid ifrågavarande proposition fogade

statsrådsprotokollet framhålles, hava, sedan veterinärinstitutet numera

inflyttat i sina nya, med tidsenliga anordningar och moderna hjälpmedel

utrustade lokaler, ökade möjligheter till forskning och vetenskaplig livaktighet

öppnats för den veterinära undervisningen i vårt land. Den

ledande tanken i de förslag angående institutets framtida organisation,

som av myndigheterna nu avgivits, har ock varit den att läroanstalten

i fråga bör, i enlighet med vad som uttalades redan under förberedelserna

för byggnadsföretaget, bliva icke blott ett institut för utbildning

av veterinärer utan ock en härd för vetenskaplig forskning inom det

veterinära kunskapsområdet.

De vidgade uppgifter, som sålunda skulle tillkomma ifrågavarande

läroanstalt samt arten och omfattningen av det arbete, som där borde

Bihang till riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 9 käft. (Nr 9). 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Biksdagens skrivelse Nr 9.

bedrivas, bar departementschefen också funnit utgöra giltiga skäl för att

berörda anstalt även i fråga om benämningen borde bliva likställd med

andra högskolor i riket. Riksdagen, som delar denna departementschefens

uppfattning och som håller före att samma skäl, som år 1912 föranledde

riksdagen att godkänna namnet skogshögskolan för det omorganiserade

skogsinstitutet, även här tala för benämningen högskola, anser sålunda

jämväl för sin del, att namnet veterinärinstitutet lämpligen bör utbytas

mot veterinärhögskolan.

Yad därefter beträffar den för veterinärhögskolan föreslagna nya

avlöning sstaten har riksdagen icke haft något att erinra mot att avlöningen

till professorerna vid högskolan beräknats till likhet med universitetsprofessorernas

avlöning, då nämligen redan vid 1907 års omreglering av veterinärinstitutets

stat institutets professorer i avlöningshänseende blevo likställda

med universitetsprofessorerna samt 1912 års riksdag därefter för professorer

vid den blivande skogshögskolan samt för avdelningsföreståndare

vid statens skogsförsöksanstalt godkänt avlöning efter enahanda grunder.

Vidkommande de olika lärarebefattningarna samt läroämnenas fördelning

på olika lärare har Eders Kungl! Maj:t först föreslagit, att de för

närvarande till en professur förenade ämnena anatomi och fysiologi skulle

särskiljas och förläggas till tvenne särskilda huvudlärare, båda professorer,

att vidare med professuren i anatomi skulle förenas läroämnet

histologi —- för närvarande hörande till professuren i patologisk anatomi

— samt att professorn i fysiologi skulle övertaga ämnet kemi,

i vilket en av institutets lektorer för närvarande är huvudlärare. Därjämte

skulle nuvarande assistentbefattningen vid anatomisk-fysiologiska avdelningen

utbytas mot en prosektor stjänst vid anatomiska och histologiska

avdelningen samt i stället för ovanberörda lektorat inrättas eu laboratorsbefattning

i kemi. Då de sålunda ifrågasatta anordningarna synts

riksdagen välbetänkta och lämpliga, har riksdagen icke haft något att erinra

mot Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag. Ej heller har riksdagen

haft något att invända mot de av Eders Kungl. Maj:t för prosektor, laboratorer

och assistenter vid högskolan föreslagna arvodesbelopp. Vad angår

undervisningen i bakteriologi, vilken för närvarande uppehälles av laboratorn

vid den veterinärbakteriologiska anstalten och varuti departementschefen

icke, åtminstone för närvarande, ansett sig böra föreslå någon

förändring, har i en inom riksdagen väckt motion hemställts, att ifrågavarande

undervisningsskyldighet måtte överflyttas från bemälde laborator

till professorn i patologisk anatomi. Av vad i denna fråga av myndigheter,

korporationer samt inom riksdagen anförts har riksdagen ock

blivit övertygad om att en dylik anordning skulle med hänsyn till

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Riksdagens skrivelse Nr 9.

de båda ifrågavarande ämnenas nära inbördes samband bliva till verkligfördel

för undervisningen samt jämväl ur andra synpunkter befinnas

lämplig. Ehuru riksdagen sålunda till fullo instämmer med motionens

syftemål har riksdagen likväl, då riksdagen icke har sig bekant, huruvida

en dylik anordning låter sig genomföra utan ökade kostnader, icke

ansett sig lämpligen kunna, såsom i motionen föreslagits, i den nya

staten omedelbart genomföra den föreslagna förändringen. Emellertid

har riksdagen velat uttala den bestämda förväntan, att Eders Kungl.

Maj:t vid tillsättandet av professuren i patologisk anatomi må tillse, att

den blivande innehavaren av denna befattning jämväl är kompetent att

undervisa i bakteriologi samt att skyldighet stadgas för honom att, om

så påfordras, övertaga undervisningen jämväl i berörda ämne.

Mot förslaget om uppförande i den nya staten av en professor i

medicin, eu professor i kirurgi samt en professor i husdjurslära, vilka

samtliga befattningar, ehuru i stadgarna på annat sätt benämnda, redan

finnas i nu gällande stat upptagna, har riksdagen icke haft något att

erinra. Icke heller har riksdagen haft något att invända mot förslaget

om anställande, såsom medhjälpare åt professorn i medicin, av en laborator

samt såsom hjälp åt professorn i kirurgi, av likaledes en laborator,

därvid den nuvarande assistentbefattningen vid den stationära kliniken

och polikliniken skulle indragas.

Vidkommande ordnandet av undervisningen i läran om nötkreaturens

sjukdomar och obstetrik, vilken för närvarande uppehälles av den

ene av institutets lektorer, biträder riksdagen Eders Kungl. Majrts förslag

därom att eu professur bör upprättas i dessa ämnen samt att professorn

bör till sitt biträde vid den ambulatoriska kliniken hava en tjänsteman med

assistents åligganden. Beträffande frågan, huru vid sådant förhållande

skall ordnas med den nuvarande innehavaren av lektoratet i obstetrik,

får riksdagen i huvudsak ansluta sig till det av departementschefen i

sådant hänseende framställda förslag, enligt vilket lektorn, därest han

inom viss, av Eders Kungl. Maj:t bestämd tid vederbörligen styrker sin

kompetens till den ifrågavarande professuren, skall äga att utan ansökan

varda utnämnd till dess innehavare, varemot, därest han icke inom sagda

tid styrker dylik kompetens, professuren skall anslås ledig och lektorn

antingen kvarstå å övergångsstat eller förflyttas till indragningsstat.

Härvid anser sig dock riksdagen böra framhålla, att det med hänsyn till

den nuvarande lektorns av samtliga myndigheter bestyrkta duglighet

både som lärare i ifrågavarande ämnen och som föreståndare för den

ambulatoriska kliniken måhända varit med rättvisa och billighet mest

överensstämmande, därest frågan ordnats sålunda, att lektorn framgent,

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Riksdagens skrivelse JVr 9.

med bibehållande av undervisningen i berörda ämnen, ställts på överg’ångsstat,

med rätt för honom dock att, om han så förmådde, styrka sin

kompetens för professuren, samt att, om och när så skett, utan tävlan

bliva utnämnd till innehavare av befattningen. I varje fall anser

emellertid riksdagen att den tid, inom vilken lektorn skall hava att styrka

sin kompetens till professuren, icke bör tillmätas för knappt utan avvägas

med hänsyn till att hans göromål i tjänsten äro synnerligen ansträngande

och tidskrävande. Beträffande förslaget om undervisningens uppehållande

intill dess professor i ämnet varder utnämnd, har riksdagen icke

haft något att erinra.

Riksdagen har vidare icke haft något att invända mot förslaget

om uppförande i den nya staten av en särskild befattning såsom lärare

i hovbeslag och läran om hovens sjukdomar, motsvarande den i nu

gällande stat upptagna adjunktsbefattningen, eller mot den av Eders

Kung!. Maj:t för denna befattningshavare föreslagna avlöning. Aven

synes det riksdagen rättvist och billigt att den nuvarande innehavaren

av befattningen förklaras berättigad att vid övergång å den nya

staten för ålderstillägg tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring såsom

adjunkt.

Vad därefter beträffar de till betjäntpersonalen hörande befattningar,

vilka i den nya staten upptagits till ett antal av elva mot fyra

i den nu gällande staten, har riksdagen icke funnit anledning till erinran

mot det i staten upptagna ökade antalet befattningar, enär samtliga

nya befattningar i verkligheten, ehuru icke på ordinarie stat, förefunnits

alltsedan år 1911 och fortfarande torde vara behövliga. Vidkommande

den i staten upptagna vaktmästaren och preparatorn, för vilken Eders

Kungl. Maj:t föreslagit avlöning med 1,650 kronor, förutom ålderstillägg,

finner riksdagen skäl icke föreligga för någon förhöjning av det av

Eders Kungl. Maj:t föreslagna beloppet. Vad angår avlöningen till verkmästaren

vid hovbeslagssmedjan, av Eders Kungl. Maj:t likaledes föreslagen

till 1,650 kronor, har i en inom riksdagen väckt motion hemställts,

bland annat, att verkmästaren utom den fasta avlöningen måtte

tillerkännas 10 procent av smedjans nettoinkomst. Enär, såsom i motionen

ock påvisats, avlöningen till verkmästaren vid hovslagarskolorna

i Alnarp och Skara utgår med högre belopp än det av Eders Kungl.

Maj:t för verkmästaren vid veterinärhögskolan nu föreslagna samt

ifrågavarande verkmästarebefattning ovedersägligen är avsevärt mera

maktpåliggande än befattningar i betjäntgraden i allmänhet, anser

riksdagen skäligt att den föreslagna avlöningen för densamma något

höjes. En dylik förhöjning anser riksdagen i likhet med vad *i

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Riksdagens skrivelse Nr 9.

motionen föreslagits lämpligen böra beredas i sådan ordning att

verkmästaren tillerkännes 10 procent av nettoinkomsten för smedjan,

en avlöningsform, som, enligt vad riksdagen har sig bekant, förekommer

vid kovslagarskolorna i både Alnarp och Skara. Enär en

av hovbeslagssmedjans främsta uppgifter är att genom undervisning

i bovbeslag kunna erbjuda ett rikhaltigt materiel, är det givetvis i

detta avseende av största vikt, att verksamheten vid densamma blir

så livlig som möjligt. Och då vidare den större eller mindre frekvensen

vid en hovbeslagssmedja är fullständigt beroende av det sätt på vilket

arbetet därstädes utföres och detta å sin sida helt avhänger av den,

som har övervakandet och ansvaret härvid om händer eller i detta fall

verkmästaren, så synes det lämpligt och även med billigheten överensstämmande

att verkmästaren tillförsäkras viss inkomst av den verksamhet

han kan förskaffa hovbeslagssmedjan.

Av de övriga nio i staten uppförda betjäntbefattningarna hava

sex föreslagits till avlöning av 1,500 kronor samt tre till avlöning av

1,200 kronor, ålderstillägg oräknat. Härutinnan har riksdagen godkänt

Eders Kungl. Maj:ts förslag.

Mot de av Eders Kungl. Maj:t föreslagna grunderna för beräknandet

av hyresavdragen för de bostadslägenheter vid högskolan, som i

fortsättningen skulle upplåtas åt befattningshavare vid anstalten, har

riksdagen icke haft något att erinra. Icke heller i övriga, här ovan

icke berörda punkter har riksdagen funnit anledning till erinran mot

Eders Kungl. Maj:ts förslag beträffande avlöningsstaten.

Vad därefter angår de i den nya staten upptagna anslag till omkostnader

har riksdagen ansett sig icke böra göra någon erinran mot

beräkningen därav, vare sig i vad avser anslag till de särskilda avdelningarna

eller de allmänna anslagen. Icke heller har riksdagen något

att erinra mot att, såsom i den nya staten skett, de allmänna anslagen

sammanföras till en gemensam anslagspost. Likaledes anser riksdagen

sig böra medgiva, att besparingar, som under ett år uppkomma

å anslagsbelopp under omkostnadsstaten, må få användas

till bestridande av utgifter under ett kommande år ävensom att det

belopp, varmed högskolans inkomster utöver statsanslaget överskjuta

den summa av 12,000 kronor, som nu tagits i beräknande för bestridande

av högskolans utgifter enligt staten, må efter Kungl. Majrts beprövande

användas för högskolans behov, dock icke för beredande av ökad ersättning

åt befattningshavare, för vilken avlöning finnes uppförd å högskolans

stat.

Vad riksdagen sålunda anfört i fråga om de olika utgiftsposterna

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Riksdagens skrivelse Nr 9.

i den av Eders Kungl. Maj:t för veterinärhögskolan föreslagna nya

staten föranleder icke ändring, i statens slutsumma samt icke heller i

övrigt annan ändring, än att under rubriken »anmärkningar» i staten

synts böra införas bestämmelse därom, att verkmästaren vid hovbeslagssmedjan

skall äga uppbära 10 procent av smedjans nettoinkomst, varförutom

riksdagen i anslutning till vad här ovan anförts i anledning

av en i ämnet väckt motion ansett ordet bakteriologi böra i staten

införas vid professuren i patologisk anatomi. Mot de av Eders KungL

Maj:t föreslagna villkor och bestämmelser för åtnjutande av i avlöningsstaten

för ordinarie befattningshavare upptagna avlöningsförmåner har

riksdagen icke haft något att erinra. Då riksdagen icke heller i övrigt,

i andra hänseenden än här ovan sagts, haft anledning till erinran mot

Eders Kungl. Maj:ts föreliggande framställning, får riksdagen härigenom

för Eders Kungl. Maj:t anmäla, att riksdagen,

dels godkänt följande stat för veterinär högskolan, att tillämpas

från och med år 1915.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 9.

103

Tjänst-

Lön.

görings-

Orts-

Arvode.

Summa.

pennin-

tillägg.

gar.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Avlöningsstat.

1 rektor ........................................................

—

—

—

1,000

1,000

1 professor i anatomi och histologi.....................

5,000

2,500

—

—

7,500

1 „ i fysiologi och kemi ........................

5,000

2,500

—

—

7,500

i „ i patologisk anatomi (och bakteriologi)

5,000

2,500

—

—

7,500

1 „ i medicin, tillika föreståndare för medi-

cinska kliniken och kliniken för

smärre husdjur........................

5,000

2,500

—

—

7,500

1 „ i kirurgi, tillika föreståndare för kirur-

giska kliniken .......................

5,000

2,500

—

—

7,500

1 „ i husdjurslära .................................

5,000

2,500

—

—

7,500

1 „ i läran om nötkreaturens sjukdomar

(bujatrik) och obstetrik, tillika

föreståndare för ambulatoriska

kliniken .................................

5,000

2,500

—

—

7,500

1 lärare i hovbeslag och läran om hovens sjuk-

domar, tillika föreståndare för hovbeslagssmed-

jan och hovslagarskolan ..............................

3,600

2,000

—

—

5,600

1 prosektor vid anatomiska och histologiska av-

delningen ...................................................

—

—

—

4,000

4,000

1 laborator i kemi ..........................................

_

—

—

4,000

4,000

1 klinisk laborator med tjänstgöringsskyldighet

vid medicinska kliniken och kli-

niken för smärre husdjur .........

—

—

—

4,000

4,000

1 „ „ vid kirurgiska kliniken ...........

—

—

—

4,000

4,000

1 assistent vid patologisk-anatomiska och bakterio-

logiska avdelningarna..............

—

—

—

2,500

2,500

1 „ „ ambulatoriska kliniken ............

—

—

—

2,500

2,500

1 lärare i kött- och mjölkkontroll .....................

—

—

—

1,500

1,500

För undervisning i ridkonst och körning ............

—

—

—

—

1,200

För uppehållande av den del av rektors under-

visningsskyldighet, från vilken han med hänsyn

till rektorsgöromålen befrias... .......................

—

—

—

—

1,000

För uppehållande av bibliotekariegöromål............

—

—

—

—

500

„ „ ,, sekreterargöromål...............

—

—

—

—

1,000

„ „ „ kamrerargöromål ...............

—

—

—

—

2,000

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Riksdagens skrivelse Nr 9.

i

1 -vaktmästare och preparator ...................

1 verkmästare vid hovbeslagssmedjan .......

1 vaktmästare vid ekonomiska avdelningen .

1 fodermarsk vid kirurgiska avdelningen ....

1 „ „ medicinska avdelningen,

hundskötare.....................................

1 sjukvårdare vid kirurgiska avdelningen...

1 ladugårdsförman .................................

1

1

1 „ „ patologisk-anatomiska avdelninge

1 port- och telefonvakt ..................................

Till biträde vid port- och telefonvaktsgöromålen.

Drängar och extra betjäning............................

Stipendier åt studerande...............................

maskinist...

vaktmästare vid kemiska avdelningen

Tjänst-

Lön.

görings-

Orts-

Arvode.

Summa.

pennin-

tillägg.

gar.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

900

600

150

1,650

900

600

150

—

1,650

900

450

150

—

1,500

900

450

150

—

1,500

900

450

150

—

1,500

900

450

150

—

1,500

900

450

150

—

1,500

900

450

150

—

1,500

700

350

150

—

1,200

700

350

150

—

1,200

700

350

150

—

1,200

1 _

_

—

—

200

—

—

—

—

6,800

—

—

—

—

4,000

-

—

—

114,200

Tillhopa

Övergångsstat.

1 lektor i obstetrik, tillika föreståndare för den ambulatoriska kliniken: lön 2,600

kronor, tjänstgöringspenningar 1,400 kronor, tillhopa..........................................

''

4,000

Omkostnadsstat.

Anslag för de särskilda avdelningarna,

Biblioteket..........................................................................

Anatomiska och histologiska avdelningen .............................

Till inköp av djur för dissektioaer och operationsövningar .....

Fysiologisk-kemiska avdelningen ............

Undervisningen i bakteriologi ..................

Patologisk-anatomiska avdelningen .........

Kirurgiska avdelningen...........................

Medicinska avdelningen och kliniken för smärre husdjur ...........................

Avdelningen för husdjursskötsel...............................................................

Exkursioner ..........................................................................................

Avdelningen för nötkreaturssjukdomar (bujatrik), obstetrik och ambulatorisk

klinik .............................................................................................

Avdelningen för hovbeslag och hovsjukdomar ..........................................

Avdelningen för kött- och mjölkkontroll ...................................................

Anspannslära ....................................................................................... „ 150 19,850

Allmänt anslag för bränsle, belysning, renhållning m. m..................................... 58,000

kr. 3,200

2,800

2.500

2,000

1,000

1,700

1,000

1,000

1,000

500

1.500

1,000

500

150

Summa kronor; 196,050

s. 105 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 9.

105

Anmärkningar.

1. För professor kan lönen höjas efter 5 år med 600 kronor.

2. För läraren i liovbeslag och läran om hovens sjukdomar kan lönen höjas efter 5 år

med 500 kronor och efter ytterligare 5 år likaledes med 500 kronor.

3. För vaktmästaren och preparatorn samt verkmästaren vid hovbeslagssmedjan kan lönen

höjas efter 5 år med 100 kronor och efter ytterligare 5 år likaledes med 100 kronor. Verkmästaren

vid hovbeslagssmedjan äger tillgodonjuta 10 procent av nettoinkomsten från smedjan.

4. För vaktmästaren vid ekonomiska avdelningen, fodermarskarna, sjukvårdaren vid kirurgiska

avdelningen, ladugårdsförmannen samt maskinisten kan lönen höjas efter 5 år med 100 kronor.

5. För vaktmästaren vid kemiska avdelningen, vaktmästaren vid patologisk-anatomiska

avdelningen samt port- och telefonvakten kan lönen höjas efter 5 år med 100 kronor och efter

ytterligare 5 år likaledes med 100 kronor.

6. Lektorn i obstetrik å övergångsstat har, utom sin ovan upptagna avlöning, rätt till 4

ålderstillägg å 500 kronor efter respektive 5, 10, 15 och 20 år, skolande av varje sådant ålderslillägg

350 kronor utgöra lön och 150 kronor tjänstgöringspenningar, samt, så länge lian på

förordnande uppehåller undervisningen i läran om nötkreaturens sjukdomar (bujatrik), ett tilläggsarvode

av 2,500 kronor, dock att lektorns samtliga avlöningsförmåner, tilläggsarvodet inbegripet,

icke må överstiga 7,000 kronor. Nämnda tilläggsarvode utgår av den i staten uppförda avlöningen

för en professor i läran om nötkreaturens sjukdomar (bujatrik) m. m.

7. Befattningen såsom assistent vid den ambulatorisk a kliniken tillsättes först, sedan

lektoratet i obstetrik å övergångsstat vid nuvarande innehavarens avgång indragits.

8. Den av professorerna, som tillika är rektor vid institutet, skall vara skyldig att bebo

den för rektor avsedda bostadslägenheten därstädes och skall för densamma ävensom för dess uppvärmning

vidkännas avdrag å professorslönen med 1,500 kronor årligen.

9. Professorn i läran om nötkreaturens sjukdomar (bujatrik) m. m., lektorn i obstetrik å

övergångsstat, läraren i hovbeslag och läran om hovens sjukdomar samt den av professorerna

eller laboratorerna i medicin eller i kirurgi, beträffande vilken sådant varder av institutets styrelse

bestämt, skola var för sig vara skyldiga att bebo den av de för lärare vid institutet avsedda

familjebostäderna, som av styrelsen anvisas. För bostaden ävensom för dess uppvärmning skall

avdrag göras, för professor, lektorn och läraren i hovbeslag m. m. å lönen samt för laborator å

arvodet, med belopp, motsvarande det beräknade årliga hyresvärdet och utgörande för sexrumslägenhet

1,200 kronor, för femrumslägenhet 900 kronor och för fyrarumslägenhet 600 kronor.

10. Vaktmästare, verkmästare, fodermarsk, sjukvårdare, ladugårdsförman, maskinist samt

port- och telefonvakt skola var för sig efter styrelsens bestämmande vara skyldiga att begagna

bostad vid institutet; skolande, diirest dylik befattningshavare sålunda får sig anvisad bostad jämte

bränsle, ortstillägg ej utgå till honom ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.

dels godkänt följande villkor och bestämmelser för åtnjutande av

de i avlöningsstaten för ordinarie befattningar upptagna avlöningar,

nämligen,

att innehavare av ordinarie befattning vid veterinärhögskolan skall

vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning

i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändring i högskolans

organisation eller verksamhet eller eljest i allmänhet kan varda stadgad,

samt i sådant hänseende vara pliktig att, med bibehållande av den

tjänsteställning och den avlöning, han innehar, i enlighet med nya

eller förändrade föreskrifter sköta de med befattningen förenade göromål;

att lärare vid veterinärhögskolan skola vara skyldiga att uppehålla

undervisning icke blott i de huvudsakliga ämnen, som i staten iinnas

angivna såsom tillhörande deras befattningar, utan även därutöver i

Bihang till riksdagens protokoll 1914. 14 saml. 9 höft. (Nr 9). 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106 Riksdagens skrivelse Nr 9.

enlighet med vederbörligen fastställda instruktioner och undervisningsplaner;
att

med ordinarie befattning vid veterinärhögskolan icke må förenas

annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning vid veterinärhögskolan ej heller må

förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för

verk eller bolag, som är med Kungl. Majrts oktroj försett eller blivit

såsom aktiebolag registrerat, eller befattning såsom tjänsteman i sådant

verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst,

såframt ej, vad angår professor, Kungl. Maj:t och, vad angår innehavare

av annan befattning, högskolans styrelse uppå därom gjord framställning

och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej

må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid högskolan, finner uppdraget

eller befattningen kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;

att innehavare av lärarbefattningar vid högskolan icke äga att utan

styrelsens medgivande utöva enskild praktik;

att tjänstgöringspenningar eller arvode få uppbäras endast för den

tid, befattningsinnehavare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester

eller därmed jämförlig ledighet, men skola för den tid, han eljest varit

befriad från tjänstgöring, utgå till den, som uppehållit befattningen, där

ej, vad arvode beträffar, annorlunda varder av Kungl. Maj:t bestämt;

att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger

uppbära hela lönen jämte ortstillägg, därest sådant förekommer, men

att den, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,

tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott eller revisorer eller

andra särskilda uppdrag eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring

eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas

att under ledigheten, utöver tjänstgöringspenningar och i förekommande

fall arvode, avstå sä mycket av lönen eller ortstillägget, som

för befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt;

att avlöning ej må utgå till tjänstinnehavare för tid, varunder han

avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit

tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall;

att, därest tjänstinnehavare varder avstängd från tjänstgöring eller

i häkte tagen, den del av hans avlöning, som icke prövas böra användas

till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej

prövas skäligt låta honom uppbära något därav;

att, därest förhöjning av lön efter viss tids fortsatt innehavande

av befattning i samma lönegrad är i staten medgiven, tidpunkten för

första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Riksdagens skrivelse. Nr 9.

att innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som

erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin

egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort

annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last

den tid, han åtnjutit semester eller därmed jämförlig ledighet, och för

andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare fem år, på samma

villkor, under iakttagande, vad var och en av omförmälda löneförhöjningar

angår, att den högre avlöningen ej får tillträdas förrän vid början

av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänståldern blivit

uppnådd;

att tjänstinnehavare må äga att för rätt till löneförhöjning tillgodoräkna

sig ordinarie tjänstgöring i samma eller jämförlig befattning vid

veterinärinstitutet före avlöningsstatens för veterinärhögskolan trädande

i kraft;

att dessutom befattningshavare, som vid statens för veterinärhögskolan

ikraftträdande är anställd såsom extra vaktmästare eller annan

likställd befattningshavare vid veterinärinstitutet och antages till ordinarie

dylik befattning å den nya staten, äger att för åtnjutande av löneförhöjning

räkna sig till godo den tid, han därförinnan innehaft stadig

anställning i förenämnda egenskap;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande

av löneförhöjning, redan uppnått den levnads- och tjänstålder, som berättigar

honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;

att envar vaktmästare eller likställd befattningshavare vid veterinärhögskolan

må årligen, i den mån sådant kan ske utan kostnad för det

allmänna och utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta semester

under femton dagar;

att emellertid, där det erfordras för beredande av sådan ledighet,

befattningshavare av nyssberörda slag skall vara skyldig att, utan särskild

ersättning utöver den honom eljest tillkommande avlöningen, jämte

egen tjänst bestrida göromål, tillhörande annan befattning av nämnda

slag vid veterinärhögskolan;

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande

eller dödsfall själva lönen ävensom ortstillägg utgå till månadens

slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten avgå ävensom i fråga

om rätt till pension skall gälla vad i särskild lag angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension är vid tiden för don nya lönestateus ikraftträdande

eller, såvitt angår innehavare av befattning, som därefter tillträdes,

vid tillträdet till befattningen stadgat; samt

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Riksdagens skrivelse Nr .9.

att den, som tillträder avlöningsstaten för veterinärhögskolan, skall

vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande

av eller minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstbefattning

eller utgå för bestyr i sammanhang därmed;

dels förklarat att envar, som med eller efter ingången av år 1915

tillträder ordinarie befattning vid veterinärhögskolan, skall vara pliktig

att underkasta sig ovanberörda villkor och bestämmelser;

dels förklarat, att de förutvarande innehavare av ordinarie befattningar

vid veterinärinstitutet, vilka icke före den 1 november 1914

anmäla, att de vilja övergå till avlöningsstaten för veterinärhögskolan

samt underkasta sig de för avlöningens åtnjutande stadgade villkor

och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola

varda bibehållna vid dem enligt hittills gällande ordinarie stat för veterinärinstitutet

tillkommande avlöningsförmåner ävensom, i den mån ej annat

föranledes av bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension, vid den rätt till pension, som hittills tillkommit dem;

dels medgivit, ej mindre att besparingar, som under ett år uppkomma

å anslagsbelopp under den i staten för högskolan upptagna

omkostnadsstaten, må användas till bestridande av utgifter under ett

kommande år, än även att det belopp, varmed högskolans inkomster

utöver statsanslag överskjuta den summa av 12,000 kronor, som vid

statsanslagets bestämmande avsetts för bestridande av högskolans utgifter

enligt fastställd stat, må efter Kungl. Maj:ts beprövande användas för

högskolans behov, dock icke för beredande av ökad ersättning åt befattningshavare,

för vilken avlöning finnes uppförd å högskolans stat;

dels ock uppfört det under anslagstiteln »Veterinärundervisningen»

å ordinarie stat under nionde huvudtiteln upptagna anslaget till veterinärinstitutet

under förändrad benämning: veterinärhögskolan, med ett från

81,800 kronor till 174,600 kronor eller sålunda med 92,800 kronor höjt

belopp.

Genom förevarande beslut har anslagstiteln »Veterinärundervisningen»

i sin helhet höjts med motsvarande belopp eller från 86,200

kronor till 179,000 kronor.

78:o) Under punkt 89 bär Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

att, med godkännande av i statsrådsprotokollet framlagt förslag till stat

för statens veterinärbakteriologiska anstalt för år 1915, för uppehållande

av anstaltens verksamhet under samma år å extra stat för år 1915

anvisa ett anslag av 38,520 kronor.

Till 1908 års riksdag avlät Kungl. Maj:t förslag om inrättande

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Riksdagens skrivelse Nr ,9.

av en veterinärbakteriologisk anstalt. Den för anstalten förslagsvis uppgjorda

staten för år 1909 slutade på 22,200 kronor. Riksdagen biföll

förslaget om anstaltens inrättande, men gjorde vissa ändringar i avseende

å avlöningsförmånerna för föreståndaren och vaktmästaren, varigenom

statens slutsumma nedbringades till 21,320 kronor.

För vart och ett av åren 1910—1912 ställde därefter riksdagen å

extra stat sistnämnda belopp till Kungl. Majtls förfogande för anstaltens

uppehållande under samma år samt förklarade, att den för år 1909

godkända staten skulle fortfarande gälla.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag godkände riksdagen år 1912

ny stat för anstalten, slutande å 31,320 kronor, samt anvisade detta

belopp å extra stat för år 1913.

För innevarande år har riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag anvisat

för enahanda ändamål ett anslag av 38,020 kronor samt godkänt ny

stat för anstalten av följande utseende.

Arvode till föreståndaren..................................................... kronor 7,250:

» )) laboratorn........................................................... » 4,000:

» » assistenten .................................................... » 3,000:

Till tillfälliga biträden och vikariatsersättningar m. m. » 4,200: —-

Arvode till en vaktmästare .............................................. » 1,470:

Till beredning av tuberkulin och sera, nyanskaffning

och ombyte av djur m. m................................. » 10,000: —

» instrument, förbrukningsartiklar, reagentier, emballage,

böcker och tidskrifter, skrivmaterial,

telefon m. m............................................................. » 4,000:

» belysning, bränsle, gas, vatten, renhållning m. m. » 3,000: —

» fraktkostnad för insända prov, misstänkta för

tuberkulos in. m...................................................... » 1,100: —

Summa kronor 38,020: —

Under staten äro såsom särskilda »anmärkningar» införda bestämmelser

rörande den del av ovan upptagna arvoden, som skola anses

såsom tjänstgöringspenningar, samt angående bostadsavdrag för föreståndare,

laborator, assistent och vaktmästare ävensom beträffande avlöningsvillkor

för föreståndaren och vaktmästaren.

1 den nuvarande staten har av medicinalstyrelsen föreslagits eu

förhöjning av 2,500 kronor för nästkommande år. Departementschefen

har emellertid ansett sig kunna tillstyrka allenast en höjning av 500

kronor, nämligen beträffande anslagsposten till belysning, bränsle, gas,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Riksdagens skrivelse Nr 9.

vatten, renhållning m. ra., för närvarande upptagen till 3,000 kronor.

Enär anstalten numera fått kylrum iordningställt för förvaring av sera,

tuberkulin, substrat och insänt material, vilket icke genast hinner bearbetas,

varigenom förbrukningen av elektrisk ström och vatten m. m.

komme att avsevärt ökas, har nyssnämnda anslagspost ansetts böra

höjas till 3,500 kronor.

Vidare har departementschefen med anledning av framställning från

anstaltens föreståndare föreslagit en sammanslagning av de båda särskilda

posterna »till beredning av tuberkulin och sera samt nyanskaffning och

ombyte, av djur m. m.» samt »till instrument, förbrukningsartiklar,

reagentier, emballage, böcker och tidskrifter, skrivmaterialier, telefon

m. m.» till en enda anslagspost i staten, dock utan någon förändring

i beloppet.

Den föreslagna staten har följande utseende:

Arvode till föreståndaren ...................................

kronor

7,250: —

» » laboratorn ............................ ......................

»

4,000: —

» » assistenten...........................................

»

3,000: —

Till tillfälliga biträden och vikariatsersättningar m. m.

»

4,200: —

Arvode till en vaktmästare ...........................

»

1,470: —

Till beredning av tuberkulin och sera samt nyanskaff-

ning och ombyte av djur ävensom till instru-

ment, förbrukningsartiklar, reagentier, embal-

läge, böcker och tidskrifter, skrivmaterialier,

telefon m. in.....................................................

»

14,000: -

» belysning, bränsle, gas, vatten, renhållning m. m.

»

3.500: —

» fraktkostnad för insända prov, misstänkta för

tuberkulos m. in......................................................

»

1,100: —

Summa

kronor

38,520: —

I fråga om de såsom »anmärkningar» under nu gällande stat upptagna

bestämmelserna föreslås icke någon ändring.

Då den föreslagna förhöjningen i anslagsposten till belysning,

bränsle m. m. föranletts av en särskild nytillkommen omständighet,

nämligen tillkomsten av kylrummet, samt anstalten givetvis icke bör sakna

erforderliga medel att kunna draga avsedd nytta av detta för anstaltens

verksamhet synnerligen viktiga förvaringsrum, har riksdagen icke haft

något att erinra mot ifrågavarande anslagsförköjning. Då riksdagen icke

heller haft något att invända mot den i den nya staten gjorda sam
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Riksdagens skrivelse Nr 9.

manslagningen av tvenne förut var för sig i staten upptagna anslagsposter

eller i övrigt, får riksdagen anmäla, att riksdagen, med godkännande

av i statsrådsprotokollet framlagt förslag till stat för statens

veterinärbakteriologiska anstalt för år 1915, för uppehållande av anstaltens

verksamhet under samma år å extra stat för år 1915 anvisat ett

anslag av 38,520 kronor.

Vägunderhållet och skjut* väsende t.

79:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

har riksdagen, i likhet med vad som skett för närmast föregående åren,

å extra stat för år 1915 anvisat, för bestridande av statsverkets andel i

kostnaden för vägdelningar, såsom förslagsanslag 35,000 kronor.

80:o) I anledning av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

har riksdagen, i likhet med vad skett under vart och ett av åren 1907

1914, till understöd åt synnerligt betungade väghållningsdistrikt, å

extra stat för år 1915 anvisat ett anslag av 150,000 kronor.

Fattigvård.

81:o) Under punkt 92 av förevarande huvudtitel har Eders KunglMaj:t

föreslagit riksdagen att höja förslagsanslaget till fattigvården i

allmänhet, nu 260,000 kronor, med 90,000 kronor till 350,000 kronor.

Då, enligt vad i statsrådsprotokollet meddelas, det under nionde

huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till fattigvården i allmänhet, vilket

år 1912 höjdes från 175,000 kronor till sitt nuvarande belopp, 260,000

kronor, oaktat denna höjning visat sig otillräckligt och måst betydligt

överskridas, får riksdagen anmäla, att riksdagen höjt förslagsanslaget

till fattigvården i allmänhet, nu 260,000 kronor, med 90,000 kronor

till 350,000 kronor.

82:o) I anledning av Eders Kungl. Maj:ts därom under punkt 93

gjorda framställning, har riksdagen, i likhet med vad skett för innevarande

år, till understöd åt svenska fattigvårdsförbundet å extra stat för år

1915 anvisat ett anslag av 17,000 kronor, därav 3,000 kronor såsom

bidrag till ordnande av konsulentverksamhet för barnavård.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Riksdagens skrivelse Nr 9.

Diverse.

83:o) Under punkt 94 av ifrågavarande huvudtitel har Eders Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen att för befrämjande av jaktvård å extra stat

för år 1915 anvisa ett anslag av 5,000 kronor att användas enligt de

bestämmelser, Kung], Magt kan finna skäligt föreskriva,

Riksdagen vill icke bestrida, att en rationell jaktvård kan vara av en

viss nationalekonomisk betydelse; likväl torde, enligt riksdagens förmenande,

jakten, såsom näring betraktad, näppeligen kunna tillmätas så stor vikt

och betydelse, att det med fog kan begäras, att staten skall direkt understödja

densamma, Därest i något fall understöd från det allmännas sida

i nu förevarande hänseende tilläventyrs skulle finnas erforderligt och lämpligt,

torde vederbörande hushållningssällskap icke underlåta att taga denna

sak i beaktande. Vad i framställningen anförts i fråga om betydelsen av ökad

kunskap bland lantbefolkningen om en rätt jaktvård, finner riksdagen

beaktansvärt; dock torde även spridandet av dylik kunskap i första hand

böra tillhöra det privata initiativet. Emellertid kan det ifrågasättas,

huruvida icke någon undervisning i jaktvård i samband med undervisningen

i skogsskötsel lämpligen skulle kunna lämnas vid de med statsmedel

understödda lantbruks- och lantmannaskolorna, vilka som bekant

avse att utbilda såväl större som mindre jordbrukare. Ett dylikt indirekt

understöd från statens sida åt ifrågavarande upplysningsverksamhet skulle

tvivelsutan bliva för saken lika verksamt som ett direkt statsbidrag.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att Eders

Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke vunnit riksdagens bifall.

84:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

har riksdagen, i likhet med vad för vart och ett av åren 1912—1914

ägt rum, till anordnande av j ord fönned li ngsbyråer för egnahemsrörelsen

å extra stat för år 1915 anvisat ett anslag av 20,000 kronor.

85:o) Vidare har riksdagen med bifall till Eders Kungl. Maj:ts

därom under punkt 96 gjorda framställning, i likhet med vad skett för

vart och ett av åren 1913 och 1914,

dels till insamlande av jordbruksstatistiska uppgifter genom lokalundersökningar

å extra stat för år 1915 anvisat ett anslag av 25,000

kronor,

opaginerad Kontrollera mot PDF

i i .

113

v» i • -13. l''A il

Riksdagens skrivelse Nr 9.

i< • I . i : i

dels ock medgivit, att vad vid utgången av år 1914 möjligen icke

blivit använt av tidigare för ändamålet beviljade anslag må under år

1915 användas för enahanda ändamål.

''i{s'' • “ '' ■ ''• • ; V‘- *> • ■ f • ? .* ■'' i i\., i,n . > it ;

86:o) På grund av Eders Kungl. Maj:.ts därom under punkt 97

gjorda framställning och med erinran att riksdagen för innevarande år

för ifrågavarande ändamål anvisat ett anslagsbelopp av 34,000 kronor,

varav dock 5,000 kronor skulle få förskottsvis utgå under år 1913, får

riksdagen anmäla, att riksdagen å extra stat för år 1915 anvisat ett

anslag av 29,000 kronor att av Kungl. Maj:t användas till befrämjande

av avsättningen i främmande länder av alster av svenska lantbruket

och dess binäringar samt fiskerinäringen.

t. v . . i •- . ■ i * i • . ., > .. . 1 i . j ’j; *

87:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare under punkt 98 av huvudtiteln

föreslagit riksdagen att dels till bestridande av kostnaden för Sverges

deltagande uti internationella lantbruksinstitutet i Rom å extra stat för år

1915 anvisa ett anslag av 7,000 kronor, dels ock medgiva,, att vad vid

utgången av år 1914 möjligen icke blivit använt av tidigare för. ändamålet

beviljade anslag må under år 1915 användas för enahanda ändamål.

Riksdagen anvisade, på Kungl. Maj;ts förslag, ; för vart och ett av

åren 1907—1913 å extra stat ett belopp av 5,000 kronor för bestridande

av kostnaden för Sverges deltagande i internationella lantbruksinstitutet

i Rom. Enär årsbidragen till ifrågavarande institut, för Sverges

del utgörande 5,000; francs, under första åren utgått med nedsatta belopp,

hade å de av riksdagen sålunda beviljade anslagen uppstått så pass

stora besparingar, att något ytterligare anslag för år 1914 icke erfordrades.

Emellertid medgav 1913 års riksdag, att Kungl. Maj:t .fingei under år

19.14 till bestridande av kostnaden för ifrågavarande ändamål använda

erforderligt belopp av vad som vid samma års ingång icke blivit använt

av tidigare för samma ändamål anvisade anslag. ,

För nästkommande år har nu ett anslagsbelopp av 7,000 kronor

äskats.

Under erinran, att staternas bidrag till ifrågavarande institut

komma att från och med innevarande år utkrävas med fidla beloppet

samt att därtill komma dels kanslikostnader i Stockholm, dels kostnader

för utsändande av ombud till generalförsamlingen vartannat år, får

riksdagen, som icke haft något att erinra mot storleken av det för nästkommande

år begärda an slagsbeloppet, eller i övrigt, härigenom anmäla,

att riksdagen

Bihang till riksdagens protokoll 1914. 14 sand. 9 käft. (Nr 9).

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Riksdagens skrivelse Nr 9.

dels till bestridande av kostnaden för Sverges deltagande uti internationella

lantbruksinstitutet i Rom å extra stat för år 1915 anvisat ett

anslag av 7,000 kronor,

dels och medgivit, att vad vid utgången av år 1914 möjligen icke

blivit använt av tidigare för ändamålet beviljade anslag må under år

1915 användas för enahanda ändamål.

88:o) Under punkt 99 av förevarande huvudtitel har Eders Kungl.

Magt föreslagit riksdagen att för ersättning till hushållningssällskapen

för till statsverket indragna brännvin stör sälj ningsmedel å ordinarie stat

under nionde huvudtiteln uppföra ett anslag av 2,100,000 kronor.

Med anledning av Kungl. Maj:ts förslag till åtgärder för kommunernas,

landstingens och hushållningssällskapens frigörande från deras

ekonomiska beroende av från rusdryckshanteringen härflytande medel

samt minskande av statens beroende av inkomster från sagda hantering,

antog 1913 års riksdag vissa författningsförslag, bland andra förslag

till förordning angående ersättning till städer och vissa köpingar,

landsting och hushållningssällskap för till statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel,

i vilken förordning stadgas bland annat, att, sedan

samtliga brännvinsförsäljningsmedel indragits till statsverket, hushållningssällskapen

skola årligen av statsmedel erhålla tillhopa 2,100,000

kronor, samt att till grund för fördelningen mellan hushållningssällskapen

skall tillsvidare läggas hushållningssällskapsområdenas folkmängd.

Med anledning härav och då en bland förutsättningarna för Kungl.

Maj:ts och riksdagens ifrågavarande beslut var, att erforderliga medel

till gäldande av ersättning till hushållningssällskap skulle anvisas i form

av anslag å riksstaten, får riksdagen härigenom anmäla, att riksdagen

för ersättning till hushållningssällskapen för till statsverket indragna

brännvinsförsäljningsmedel å ordinarie stat under nionde huvudtiteln

uppfört ett anslag av 2,100,000 kronor.

89:o) Eders Kungl. Maj:t har under punkt 101 föreslagit riksdagen,

att till täckande av åtskilliga av statskontoret förskottsvis bestridda

utgifter, anvisa å extra stat för år 1915 ett anslag av 144,244 kronor.

Riksdagen har, till täckande av ovan omförmälda, av statskontoret

förskottsvis bestridda utgifter, anvisat å extra stat för år 1915 ett anslag

av 144,244 kronor.

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Biksdagens skrivelse Nr 9.

90:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom under punkt 102

gjorda framställning har riksdagen höjt förslagsanslaget till rese- och

traktamentspenningar, nu 100,000 kronor, med 50,000 kronor till 150,000

kronor.

9l:o) Slutligen har Eders Kungl. Maj:t under punkt 103 föreslagit

riksdagen att till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet över

finansärenden den 14 januari 1914 angivna grunder, av extra lönetilläggför

innevarande år åt en del tjänstemän och betjänte vid under jordbruksdepartementet

lydande verk och stater, å extra stat för år 1915 anvisa

såsom förslagsanslag ett belopp av 5,000 kronor.

Liknande framställningar hava av Eders Kuugl. Maj:t i årets

statsverksproposition gjorts beträffande andra departement underlydande

verk och stater. I anledning härav har riksdagen, jämlikt redan fattade

beslut, för beredande av extra lönetillägg för innevarande år åt en del

statstjänstemän och betjänte under andra huvudtitlar på extra stat för år

1915 anvisat -särskilda'' förslagsanslag, att utbetalas enligt de i ovannämnda

statsrådsprotokoll angivna grunder.

I anledning av Eders Kungl. Maj:ts under nu ifrågavarande punkt

av statsverkspropositionen gjorda framställning har riksdagen, i överensstämmelse

med vad för innevarande år skett, för beredande, i enlighet

med de i statsrådsprotokollet över finansärenden den 14 januari 1914

angivna grunder, av extra lönetillägg för innevarande år åt en del

tjänstemän och betjänte vid under jordbruksdepartementet lydande verk

och stater, å extra stat för år 1915 anvisat såsom förslagsanslag ett

belopp av 5,000 kronor.

Stockholm den 2 mars 1914.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.