Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av justitieombudsmannens framställning till riksdagen om åtgärder för större skyndsamhet i fråga om inställande för häradsrätt av personer, som häktats för brott.

1914-08-11 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1914 B:139, Skrivelse till Konungen i anledning av justitieombudsmannens framställning till riksdagen om åtgärder för större skyndsamhet i fråga om inställande för häradsrätt av personer, som häktats för brott.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 139.

1

Nr 139=

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 11 augusti 1914,

.> » »i Andra kammaren den 11 augusti 1914.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av justitieombudsmannens

framställning till riksdagen om åtgärder för

större skyndsamhet i fråga om inställande för häradsrätt

av personer, som häktats för brott.

(Lagutskottets utlåtande nr 12.)

Till KONUNGEN.

Uti en till riksdagen gjord framställning har justitieombudsmannen

hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse till Eders Kung]- Majit anhålla,

fråga om inställande för häradsrätt

av personer, som häk
-

riksdagen anhållit, att Eders Kungl.

förelägga riksdagen förslag till lagbestämmelser, ägnade att

"1 beträffande för brott häk
-

det täcktes Eders Kungl. Maj:t låta utarbeta och för riksdagen framlägga

förslag till lagbestämmelser, ägnade att åstadkomma större skyndsamhet

än nu råder, i

tats för brott.

1 skrivelse den 13 april 1904 har

Ala] it ville ------ o ^ „ ,

åstadkomma större skyndsamhet än nu rader - - - tade personers inställande för domstol och företagande av fortsatt rannsakning

med dessa personer, där sådan rannsakning erfordras; och liar

riksdagen därvid dels uttalat sig för en nedsättning till fjorton dagar av

den tid, inom vilken enligt nu gällande bestämmelser rannsakning med

häktad person bör av häradsrätt företagas, dock med undantag för vissa

orter inom landet, dels ock i övrigt såsom önskemal framfört, att viss till

måtte fastställas, inom vilken anmälan om häktning bör göras hos doni
Bihang

till senare riksdagens protokoll 1914. It samt. 40 käft. (Nt l •)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens skrivelse Nr 139.

stol; att den tid efter anmälan om häktningen, inom vilken rannsakning

enligt nu gällande bestämmelser skall av rådstuvurätt verkställas, måtte

iorkortas; samt att stadgande måtte meddelas om viss tid, inom vilken

underrätt, där uppskov i målet tinnes vara av nöden, bör fortsätta rannsakmngen.

i c iP^eT> denna skrivelse hava utlåtanden avgivits av Eders Kungl. Majrts

befäl mngshavande och överståthållarämbetet, varjämte ett flertal andra

myndigheter uttalat sig i ärendet, vilket emellertid fortfarande är på

Lciers Kungl. Majrts prövning beroende.

Justitieombudsmannen har uttalat, att myndigheternas omförmälta yttranden

giva anledning antaga, att det av riksdagen till Eders Kungl. Makt

hänskjutna ärendet i själva verket är av större omfattning än av riksdagens

skrivelse synes framgå, och att frågan om förundersökningens rätta ordnande

ar en under nuvarande förhållanden mycket svårlöst fråga. Justitmombudsmannen

anser det därför vara att befara, att de av riksdagen

L1904 .;irs sknv<rlse ifrågasätta lagbestämmelserna ej skola komma till stånd

förrän i sammanhang med den stora rättegångsreformen.

i så., förhållande har justitieombudsmannen ansett sig böra un
derstaHa

riksdagens provning, huruvida det ej kunde vara lämpligt att

ofortovat och oberoende av de mera svårlösta frågorna vidtaga en mindre

omfattande lagandnng, som syntes kunna utan svårighet genomföras och

som skulle i viss man medföra en förbättring i det bestående. 1 sådant

syfte kunde den ändring göras i 1810 års förordning, att rannsakning med

w- ad person skall av häradsrätt företagas i regel inom fjorton dagar

cftei det domaren erhållit underrättelse om häktningen — endast i ett

latal domsagor kunde ett längre anstånd anses behövligt. 1 sammanhang

darmed kunde ock meddelas bestämmelse om den tid, inom vilken underratt

bor fortsatta rannsakning med häktad person, därest icke särskilda

omständigheter påkalla längre uppskof, samt föreskrift givas, att då häktning

sker, underrättelse därom skall av åklagaren insändas omedelbart till

domaren.

Utan tvivel är det i rättssäkerhetens intresse av vikt, att den tid,

under vilken häktad person har att avvakta inställelse inför domstol, så

långt ske kan forkortas; och de föreslagna åtgärderna skulle helt visst för

aVSf''art. anta UUtalade medföra en förkortning av den tid, som de nu

maste tillbringa i häkte.

Om riksdagen^ emellertid tvekat att ansluta sig till justitieombudsmannens

förslag, sa är det icke därför, att riksdagen underskattat vikten

om betydelsen av den förbättring, som genom antagande av samma förslag

skulle vinnas, utan därför att riksdagen till övervägande upptagit frågan!

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 139.

huruvida icke en ny framställning till Eders Kungl. Maj:t i det ämne, som

avses i 1904 års riksdags skrivelse — om en sådan framställning skall göras

— lämpligen bör åsyfta ett upptagande av det legislativa arbetet i ämnet

i vidare omfattning än som i riksdagsskrivelsen avses.

Överståthållarämbetet har i sitt yttrande i anledning av 1904 års riksdagsskrivelse

uttalat, att det syntes mindre lämpligt att inskränka förändringen

till bestämmelse angående den tid, inom vilken anmälan om häktning skall

göras hos domstol, samt förkortning av den tid, inom vilken rannsakning skall

av domstol företagas och, där så erfordras, fortsättas. Enligt överståthållarämbetets

mening måste det ock i allmänhet anses, att såväl det allmännas som

den häktades bästa mest tillgodoses därigenom, att de förhållanden, som röra

brottet, utredas och den bevisning, som tinnes, samlas och ordnas, innan

rannsakningen av domstolen företages, varigenom just möjligheten av eu

snabb och fullständig rannsakning i målet skulle främjas. — I Eders Kung!.

Maj:ts befallningshavandes i Malmöhus län yttrande över samma riksdagsskrivelse

har uttalats den mening, att frågorna, huruvida en för brott

misstänkt person får före häktningen tagas i förvar för den förberedande

undersökningen, huru länge han får för detta ändamål kvarhållas, varest

han under tiden skall förvaras och huru därunder skall med honom beträffande

hans underhåll och i andra avseenden förfaras, äro vida mera

beaktansvärda än spörsmålet om tiden, inom vilken anmälan om häktningen

skall göras hos domstolen. Jämväl åtskilliga andra av de hörda

myndigheterna hava uttalat sig för behovet av reglering i lag av omförmälta

s. k. anhållningsrätt.

De synpunkter för frågans bedömande, som sålunda framhållits av

förenämnda myndigheter, synas riksdagen vara av beskaffenhet att förtjäna

synnerligt beaktande. Härtill kommer, att, enligt riksdagens uppfattning,

behovet av normerande lagbestämmelser angående åtals- och polismyndighets

befogenhet i fråga om häktning och andra i brottsefterforskningens

och brottsutredningens intresse nödiga ingrepp i den allmänna medborgerliga

rätten till personlig frihet och skydd för hem och egendom framträder

med alltjämt ökad styrka. Å ena sidan har på detta område ömtåligheten

för allt som kan få sken av ett myndigheternas av fasta lagbestämmelser

obundna godtycke i hög grad stegrats; å andra sidan hava anspråken på

ett handlingskraftigt och framgångsrikt ingripande till uppdagande av

gärningsmännen till grövre brott och målens fullständiga utredande jämväl

stigit. Behovet av tillräckligt vida, men å andra sidan klart utstakade

gränser för de med brottsransakning betrodda myndigheternas makt och

av betryggande former för deras verksamhet bär blivit alltmera kännbart

både hos allmänheten och dessa myndigheter själva.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 139.

Riksdagen vill vidare erinra, hurusom riksdagen i fråga om en annan

vid förundersökning i brottmål förekommande grannlaga och viktig åtgärd,

nämligen husrannsakan, redan den 4 mars 1910 i en på justitieombudsmannens

initiativ avlåten skrivelse till Eders Kungl. Maj:t uttalat sig för en lagreglering

och därvid jämväl antytt sin uppfattning att vissa andra ingrepp,

nämligen kroppsrannsakan och kroppsbesiktning, borde i sammanhang därmed

uppmärksammas av lagstiftningen. 1 justitieombudsmannens vid innevarande

års första riksdag avgivna ämbetsberättelse har återgivits eu av

nuvarande ämbetsinnehavarens företrädare till Eders Kungl. Maj:t ingiven

framställning i samma ämne, varav inhämtas, att väl de flesta myndigheter,

som över riksdagens nyssnämnda skrivelse avgivit infordrat yttrande till

Eders Kungl. Maj:t, uttalat sig tillstyrkande, men att emellertid från liera håll

framställts invändningar mot en enstaka, på de i skrivelsen omförmälda

ämnen inriktad lagstiftningsåtgärd. Det synes riksdagen, att jämväl berörda

av riksdagen framförda önskemål säkrast främjades genom att förorda,

att förundersökning i brottmål och därvid förekommande ingrepp

bleve föremål för lagstiftning i ett sammanhang och jämte häktningsinstitutet.

Mot ett upptagande av ett reformarbete i dessa vidare mått kan enligt

riksdagens uppfattning icke med tillräckligt fog invändas, att detsamma

vore av beskaffenhet att kunna genomföras endast i sammanhang

med den allmänna reformen av rättegången i brottmål. Sant är visserligen,

att en fullt tillfredsställande ordning kan vinnas först i samband

med omdaningen av brottmålsprocessen i dess helhet och därmed i samband

stående organisatoriska reformer på domstols-, åtals- och polisväsendets

område. Men detta gäller, såsom ock i riksdagens förutnämnda skrivelse

den 13 april 1904 erinras, redan om de där ifrågasatta begränsade

reformer rörande häktningstid. Att det däremot låter sig göra att, i avvaktan

på en allmännare reform, till särskild behandling utbryta partiet

rörande häktning och förundersökning, likasom att en provisorisk lösning

av reformproblemet i denna del är av trängande behov påkallad, blev redan

för trettio år tillbaka erkänt och ådagalagt, då Nya lagberedningen

på nådigt uppdrag utarbetade sitt »förslag till lag om vissa bestämmelser

om rättegång i brottmål». Detta förslag innefattade nämligen reglering

av just ifrågavarande ämnen jämte de därifrån fristående frågorna om

åtalsrätt och skadestånd i brottmål. Såsom justitieombudsmannen i sin

förevarande framställning erinrat, blev ock på grundval av förslaget proposition

avlåten till 1886 års riksdag. Propositionen, som av lagutskottet

tillstyrkts, vann visserligen icke riksdagens bifall; men denna utgång torde

ingalunda kunna anföras såsom bevis mot lämpligheten och genomförbar
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 139.

heten av en partiell reform av ifrågavarande omfattning, utan synes hava

berott på särskilda omständigheter, som icke längre äga aktualitet. Det

är vidare uppenbarligen av största betydelse, att man i lagberedningens

utarbetade och av högsta domstolen granskade förslag äger tillgång till

eu utgångspunkt och ett fast tekniskt underlag för ett återupptaget lagarbete

på området. Även om det må befinnas, att förslaget i viktiga

stycken tarvar ändring och bearbetning för att motsvara nutida åskådningar

och behov, är det omförmälda förhållandet tydligen ägnat att väsentligt

underlätta arbetet, som med hänsyn härtill borde kunna utan

större tidsutdräkt bringas till fullbordan och dess resultat föreläggas

riksdagen.

På grund av vad sålunda anförts, får riksdagen, med åberopande av

riksdagens i skrivelser den lo april 1904 och den 4 mars 1910 i särskilda

hänseenden uttalade önskemål, anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes, i

ändamål att för tiden intill dess ny allmän rättegångsordning i brottmål

kan komma till stånd i görligaste måtto avhjälpa bristen på tidsenliga

och fullständiga bestämmelser rörande förundersökning och häktning i

brottmål, låta ''utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till lagstiftning

i dessa ämnen.

Stockholm den 11 augusti 1914.

Med undersåtlig vördnad:

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.