Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av riksdagens år 1913 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1912.

1914-07-01 · 11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1914 B:15, Skrivelse till Konungen, i anledning av riksdagens år 1913 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1912.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 15.

Nr 15.

Uppläst och godkänd i första kammaren den 1 juli 1914.

» » »i andra kammaren den 1 juli 1914.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av riksdagens år

1913 församlade revisorers berättelse angående verkställd

granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders

tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1912.

(Statsutskottets utlåtande nr 12.)

Till Konungen.

Efter prövning av vad riksdagens nästlidet år församlade revisorer

rörande verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders

tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1.912 uti avgiven berättelse

anmält samt vederbörande förvaltande verk och myndigheter uti däröver

avgivna förklaringar hos Eders Kungl. Maj:t andragit, får riksdagen

i nedan nämnda ärenden anföra följande.

Kontrollstyrelsen.

Revisorerna hava under berättelsen angående kontrollstyrelsen till

en början åberopat två till statskontoret inlämnade rapporter från StockBihang

till senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt 12 höft. (Nr 15) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens skrivelse Nr 15.

holme poliskammares detektivavdelning, av vilka rapporter avskrifter

bifogats av följande lydelse:

»Rapport. Fredagen den 25 april 1913. Ang. Ouchterlony, Artur Harry

Skalig anledning finnes misstänka, att färgfabrikanten Artur Harry Ouchterlony''

vilken under flera år _ intill november månad 1912 innehaft färgfabrik i nr 66

Luntmakaregatan bär i staden, genom svikligt förfarande åt sig utverkat den för

denaturerat brännvin stadgade restitutionen av tillverkningsskatten och därigenom

bedragit statsverket pa belopp, sola överstiger 100,000 kronor.

„ Sålunda hade Ouchterlony enligt vad hittills kunnat utrönas hos statskontoret

ar 1910 lyftat kronor 87,174.?o och år 1911 kronor 86,229.64 samt år 1912

kronor 59,996.05.

I Ouchterlonys böcker, som å detektivstationen granskats, finnas inga spritinköp

införda.

Denatureringskontrollanten i Stockholms stad A. Forsell anmälde den 10

januari 1913, att han i september 1912 anmodat Ouchterlony, som Forsell misstänkte

för författningsstridigt förfarande, att för Forsell förete sina handelsböcker,

pa det att Forsell skulle kunna fastställa, huruvida fog för misstanke funnits om

oriktigt förfaringssätt med Ouchterlonys denaturering av brännvin, men att Ouchterlony

med begäran om uppskov, gjort undanflykter och icke lämnat Forsell tillfälle att

fa se böckerna.

Vid den undersökning, som med anledning härav företogs, utröntes att

Ouchterlony juldagarne 1912 avvikit till utlandet.

Sedermera har Ouchterlony icke återvänt; och okänt är, varest han uppehåller

sig.

Drängen Gustaf Leonard Karlsson, som varit anställd hos Ouchterlony under

loppet av de sista tre åren har uppgivit, att Ouchterlony under denna tid inköpt

sprit allenast ifrån Reymersholms spritförädlingsaktiebolag.

Enligt i dag lämnad uppgift från sagda bolags kontor, har Ouchterlony från

detta bolag under tiden 1 mars 1910—30 september 1912 inköpt tillhopa 71 193

liter 50 procent utgörande 37,470 liter 95 procent.

Det har icke kunnat utrönas, att Ouchterlony under nu ifrågavarande tid

köpt sprit annorstädes.

Den 26 december 1912 ankom till förbemälda Forsell en så lydande skrivelse:

,H- herr intendenten. Jag får härmed bedja eder om ursäkt, att jag ej

kunde infinna mig på överenskommen tid enär mina böcker ej äro klara.

Samtidigt far meddela, att som jag nedlagt min affär torde ni hava godheten

att ej visitera böckerna, da det blir stora obehag för mig och många andra

Högaktningsfullt

II. Ouchterlony.’

Det är uppenbart av vad sålunda förekommit, att Ouchterlony skäligen kan

misstänkas för förbrytelse emot 22 kap. 1 § strafflagen jämförd med 25 § i Kungl.

Majrts nådiga förordning angående denaturering av brännvin den 10 oktober 1890.''

Det hemställdes att överståthållareämbetet ville utfärda häktningsorder å

Ouchteilony samt hos kungl. utrikesdepartementet hemställa om dess medverkan

för Ouchterlonys efterspanande i utlandet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 15.

Ouchterlony är 36 år gammal, något under medellängd, kraftigt byggd, med

blont hår, som vid hans avvikande var kortklippt; och var han därvid, som vanligt,

slätrakad.

Stockholm som ovan.

G. Lidberg.»

»Rapport. Torsdagen den 19 juni 1913. Ang. Schyldt, Gustaf Yngve.

Skälig anledning finnes misstänka, att färgfabriksbiträdet Gustaf Yngve Schyldt

gjort sig delaktig i bedrägeribrott, som färgfabrikanten Artur Harry Ouchterlony

— vilken under flere år intill november manad 1912 innehaft färgfabrik i huset

nr 66 Luntmakaregatan här i staden — under senare aren begått här i staden

mot kungl. svenska staten och varigenom statsverket bedragits pa belopp, som

uppgå till omkring 350,000 kronor.

Fredagen den 25 april 1913 utfärdade herr polismästaren häktningsorder å

Ouchterlony samt framställde hos kungl. utrikesdepartementet begäran om dess

medverkan för Ouchterlonys efterspanande i utlandet.

Mot Ouchterlony förelåg då följande.

Denatureringskontrollanten i Stockholms stad A. Forsell hade till polismyndigheten

härstädes till laga åtal angivit nedanstående bedrägeribrott:

Fabrikören Ouchterlony hade uti en i egendomen nr 66 vid Luntmakaregatan

här i staden befintlig källarelokal bedrivit fabrikation av fernissor och av överståthållareämbetet

år efter annat haft tillstånd att uti denna, lokal för återbekommande

av tillverkningsskatt låta denaturera brännvin, såväl till avsalu som ock för

tillverkning av lackfärger och polityr.

Gjorda undersökningar över den mängd brännvin, som Ouchterlony inköpt

för denaturering, hava vid jämförelse med den myckenhet av brännvin, för vilken

Ouchterlony erhållit restitution av tillverkningsskatt, givit anledning till misstanke,

att Ouchterlony vid själva denatureringsförrättningen lort kontrollanten bakom ljuset

och endast simulerat denaturering av varan, som i verkligheten icke denaturerats

och således blivit flere gånger framförd; och hade Ouchterlony på detta^sätt svikligen

tillskansat sig restitution av tillverkningsskatten.

Den enda spritförädlingsfabrik, från vilken Ouchterlony själv inköpt sprit för

denaturering, har varit Reymersholms gamla spritförädlingsaktiebolag, vilket, enligt

till Forsell den 25 april lämnade uppgift, under tiden från den 1 mars 1910 till

och med den 30 september 1912 till firman Ouchterlony försålt tillsammans 71,193.6

liter 50 procent sprit.

Under denna tid belöper sig mängden av hos Ouchterlony denaturerat.brännvin

till ej mindre än 341,640 liter 50 procent brännvin, för vilket han i statskontoret

uppburit restitution med 64 öre per liter 50 procent med kronor 218,649: 60.

Av den denaturerade mängden brännvin hava, enligt officiella uppgifter, denaturerats

från den 1 april 1910 273,936 50 procent liter brännvin för tillverkning av lackfärger

och fernissor och 67,704 liter 50 procent brännvin för avsalu. Denna sistnämnda

kvantitet understiger med 3,489.6 liter 50 procent den inköpta.

Den kvantitet brännvin, 341,640 liter, för vilken Ouchterlony under sagda

tid i statskontoret uppburit restitution, överstiger alltså den kvantitet — 71,193.6

liter, som Ouchterlony under denna tid inköpt och innehaft, med 270,446.4 liter.

Restitutionen utgör 64 öre per liter, vadan hela restitutionen för ovannämnda

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Riksdagens skrivelse Nr lo.

belopp, 270,446.4 liter, som Ouchterlony aldrig innehaft och således ej heller kunnat

denaturera, utgör tillhopa 173,085 kronor 69 öre.

Det hai sedermera utrönts, att Ouchterlony under de närmast föregående

aren — åren 1907—1909 — på enahanda sätt bedragit statsverket på ungefärligen

samma belopp, vadan hela det belopp, som Ouchterlony genom bedrägeri åtkommit

utgör tillhopa omkring 350,000 kronor.

Själva denatureringsförrättningen hos Ouchterlony hade tillgått sålunda: att

brännvinet framförts i fabriken i kontrollantens och ett vittnes närvaro i järnfat

av angiven och kontrollerad rymd; att kontrollanten uträknat, huru stor kvantitet

denaturermgsmedel skulle tillsättas varje fat samt därefter tillkännagivit detta för

Ouchterlony och dennes å fabriken anställda biträde; att Ouchterlonys biträde

förenämnde färgfabriksbiträdet Gustaf Yngve Schyldt, uppmätt i ett litermått den

av kontrollanten för varje fall tillkännagivna kvantiteten denatureringsmedel (som

slfuhe vara terpentin); att den verkställda utredningen emellertid givit vid handen,

att Schyldt, uppenbarligen i samråd med sin principal, icke ihällt det föreskrivna

denaturermgsmedlet i faten, utan att i stället annan vätska — vanligt brännvin —

vant tappat på ett terpentinkärl och att Schyldt från detta kärl överfört brännvin

till de brännvinsfat, som skulle denatureras; att genom detta förfarande någon

verklig denaturering icke kommit till stånd, utan hade samma brännvinsfat åter och

åter framförts i och för denaturering; samt att, sedan den sålunda simulerade denatureringen

ägt ruin, Ouchterlony av kontrollanten och vittnet erhållit denaturerings™

samt framtett dessa bevis hos statskassan och sålunda bedragit sig till omkring

350,000 kronor i restitution av en skatt, som aldrig varit betald.

ns o Ouchterlony har gjort sig skyldig till brott enligt 22 kap. 1 § strafflagen.

Dä bchyldt vid brottets utförande närvarit och biträtt Ouchterlony, så att brottet

kunnat ske, skall Schyldt, jämlikt 3 kap. samma lag, straffas enligt 22 kap. 1 §

strafflagen såsom om han själv gärningsmannen varit.

Schyldt vistas numera troligen i Finland, möjligen hos en broder med namnet

Schyldt, vilken broder är boende i Hälsingfors och innehar olje- och fernissefabrik

ä en ö i närheten av Hälsingfors.

Pf hemställdes vördsamt, att överståthållareämbetet ville utfärda häktnings
i

®°hyldt samt hos kungl. utrikesdepartementet hemställa om dess medverkan

tör Schyldts efterspanande i utlandet.

.... Schyldt är 31 år gammal, medelstor, spenslig, cendré, magerlagt ansikte,

lorsedd med små bruna mustascher samt har ett märkbart fel på vänstra ögat.

Stockholm som ovan.

G. Lidberg.»

\ idare hava revisorerna meddelat, att sedan Ouchterlony på överståthållareämbetets

i anledning av förstberörda polisrapport därom framställda

begäran häktats i Ziirich och för hans utlämnande erforderliga

handlingar tillställts schweiziska regeringen, schweiziska förbundsrådet,

med godkännande av Ouchterlonys invändning att den begångna förbrytelsen

vore av fiskalisk natur, avslagit överståthållareämbetets begäran

om hans utlämnande.

Med anledning av vad sålunda förekommit hava revisorerna velat

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 15.

ifrågasätta, huruvida icke åtgärder böra vidtagas till utrönande i vad

mån statsverket må kunna beredas ersättning för den förlust, som på

grund av de i rapporterna omförmälda åtgöranden drabbat detsamma.

Sedan kontrollstyrelsen anbefallts att över vad sålunda förekommit

avgiva utlåtande, har styrelsen anmodat samtlige de personer, vilka

under den i polisrapporten omförmälda tid i egenskap av kontrollanter

eller vittnen tagit befattning med denatureringen av brännvin hos

Ouchterlony, att inkomma med de upplysningar rörande förfaringssättet

vid ifrågavarande denatureringsförrättningar, som kunde av dem lämnas.

Efter det sålunda infordrade yttranden inkommit till styrelsen, har

styrelsen till Eders Kungl. Maj:t överlämnat, jämte eget den 31 december

1913 dagtecknat utlåtande, bestyrkta avskrifter av nyss berörda yttranden

av följande lydelse:

»Avskrift.

Till kungl. kontrollstyrelsen.

Med anledning av skrivelsen den 17 dennes får jag härmed vördsamt anmäla

att vid de tillfällen då jag som vittne varit närvarande vid denaturering av

sprit hos färghandlaren A. H. Ouchterlony denatureringsförrättningen försiggått

enligt följande: , , . ,

l:o) Framvisades faktura på den från Reymersholms spritfabrik rekvirerade

spriten. ....

2:6) Provades spriten och antecknades i brännvin 50 procent.

3:o) Uträknades denatureringsmedlet, terpentin, huru mycket som skulle tillsättas

brännvinet.

4:o) Tillsattes terpentinet till brännvinet och provades.

5:o) Utfärdades denatureringsbevis.

Stockholm den 20 december 1913.

Adolf Stackelberg,

f. d. major.

Avskrift.

Till kungl. kontrollstyrelsen.

Anmodad att i egenskap av kontrollant och vittne inkomma med upplysningar

rörande förfaringssättet vid denaturering av brännvin hos förhandla r

A. H. Ouchterlony får jag vördsamt nämna att det brännvin som skulle denatureras

framförts i fabriken under kontrollantens och vittnets närvaro uti jämfat, som vart

och ett till rymd och styrka bestämdes, under vilken operation lukt av terpentin

borde göra sig gällande om någon sådan tillsats förekommit i fatet. Kontrollanten

uträknade nu huru stor kvantitet denatureringsmedel borde tillsättas varje fat, som

därefter tillkännagavs det å fabriken anställda biträdet Gustav Yngve Schyldt, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 15.

då uppmätte i ett htermått den för varje fall bestämda kvantiteten terpentin

liter efter liter hälldes i fatet; aldrig kunde man betvivla att denna kunde

någon annan vätska, då terpentinlukt tydligen kändes.

Växjö den 19 december 1913.

som

vara

Axel Wester,

f- d. denatur. kontrollant.

Avskrift.

Till kungl. kontrollstyrelsen, Stockholm.

Sedan kungl. kontrollstyrelsen genom skrivelse av den 17 innevarande månad

anmodat mig, som i egenskap av denatureringskontrollant inom Stockholms stad,

törst under tiden från början av april 1894 till och med 31 december 1907 och

därefter från den 1 maj 1912, utfört av färgfabrikanten H. Ouchterlony begärda

denatureringsförrättmngar, med undantag likväl under de tidsperioder då “dessa på

grund av min tjänstledighet, verkställts i regel av eljest tjänstgörande vittnen,’ att

inkomma med de upplysningar rörande förfaringssättet vid denaturering av brännvin

föra följande OUChterl0ny’ kUmia ^ ™g lämnas’ fär J''ag här°m vördsamt an
•••

i -i för denatureringsförrättningen utsatta tiden infann sig undertecknad

jamte vittnet, varefter den till denaturering framställda myckenheten brännvin, som

torvarades på lagligen krönta kärl, blev genom uppmätning bestämd.

edan ui vart och ett av brännvinsfaten prov uttagits, bestämdes brännvinets

gradtal samt skenbara styrka, varefter på grund av den funna alkoholmängden

litenhet brännvin av normalstyrka uträknades.

Därest brännvinet skulle denatureras för dess hållande till salu, blev detsamma

undersökt genom bromprov.

Sedermera tillsattes under behörig kontroll den stadgade kvantiteten av

denatureratgSmede1’ ^ ^ ht''la myckenheten av det framställda brännvinet blev

i _ terpentin användes såsom denatureringsmedel, förvarades detsamma i

regel på bleckkamstrar, varur det hälldes i krönta målkärl och därifrån i brännvinsfat.

Därvid förmärktes städse detta denatureringsmedel kännetecknande lukt

X- »Åj. . et‘mn3 saknades till misstanke, att Ouchterlony vid själva denatureringsiorrattnmgen

sökte föra kontrollnämnden bakom ljuset.

.. ,kfter verkställd förrättning överlämnades till Ouchterlony bevis om den

mangd brännvin, som blivit denaturerad samt om beloppet av den restitution av

brannvmsskatt, som han ägde att uppbära.

På grund av mig under hand gjort meddelande, att Ouchterlony icke, enligt

vad som vore för hans yrkesmän bekant, skulle i marknaden hava fört fernisstabnkater

till sådan mängd, som motsvarade den myckenhet av brännvin, som han

enligt officiella uppgifter låtit denaturera, och då jag, såsom ovan nämnt är, icke

både anledning misstänka, att något svek förelåge från Ouchterlonys sida vid själva

denaturermgsförrättningen samt då den anteckningsbok, som varje gång förelädes

endast angav, att den brännyinsmängd, som föregående gång denaturerats, blivit

oi brukad, men ej den därav tillverkade mängden av fernissfabrikater, anmodade lag

i augusti månad förlidet år Ouchterlony att låta mig få del av de handelsböcker,

som han lort över inköp av brännvin samt tillverkning och försäljning av därur

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 15.

framställda fabrikater. Oaktat Ouchterlony då lovade att ställa desamma till mitt

förfogande, sedan de kommit i vederbörligt skick, förebar han vid den sista förrättningen

den 16 september, att han ännu icke fått handelsböckerna färdiga, och då

jag gjorde upprepade framställningar om deras företeende både under oktober och

i november, förklarade Ouchterlony, att, som han överlämnat sin affär till sitt

mångåriga biträde och icke vidare ärnade verkställa denaturering av brännvin, han

icke ansåg sig skyldig att tillhandahålla böckerna. Icke desto mindre utfäste han

sig, på min allvarliga föreställning om vådan av ett fortsatt tredskande, att hos

mig avlämna handelsböckerna den 27 december före klockan 10 f. m. Men i dess

ställe mottog jag det i polisrapporten omförmälda brevet, som samma dag inlämnades

till kungl. kontrollstyrelsen, från vilken jag i början av januari månad innevarande

år erhöll uppmaning att anmäla Ouchterlony till åtal och infann jag mig

för sådant ändamål den 10 januari hos chefen för detektiva polisavdelningen i

Stockholm, till vilken brevet överlämnades.

Stockholm den 23 december 19i3.

Abr. Forssell.

Avskrift.

Till kungl. kontrollstyrelsen.

I anledning av kungl. kontrollstyrelsens skrivelse den 17 inne varande december

med anmodan till mig att inkomma med de upplysningar rörande förfaringssättet

vid denaturering av brännvin hos färgfabrikanten A. H. Ouchterlony, vilka

kunna av mig lämnas, får jag vördsamt meddela följande.

Vid denatureringen i fråga har förfarits sålunda:

att, sedan den till denaturering framställda myckenheten brännvin blivit

genom uppmätning bestämd uti författningsenligt krönta kärl, prov uttagits ur

varje kärl,

att, på grund av funnen värmegrad och skenbara styrkan samt alkoholmängden,

litertalet brännvin av normalstyrka uträknats samt ävenledes mängden av

denatureringsmedel blivit bestämd,

att, då brännvinet skulle denatureras för avsalu, prov först gjordes medelst

bromlösning samt att denatureringsmedlet upphälldes i krönta målkärl, som under

vederbörlig kontroll ihälldes uti brännvinsfatet, och har jag städse varje gång, då

terpentin använts såsom denatureringsmedel, genom den terpentinet kännetecknande

starka lukten, övertygat mig om detta denatureringsmedels beskaffenhet,

samt slutligen,

att jag icke haft någon anledning misstänka, att Ouchterlony sökt föra tjänstgörande

kontrollmännen bakom ljuset, varken i ena eller andra avseendet.

Stockholm den 23 december 1913.

Pontus Lagerberg.

Avskrift.

Till kungl. kontrollstyrelsen.

Undertecknad får härmed vördsamt meddela, att jag i början av maj månad

1910 tjänstgjorde några dagar som vittne vid denaturering i Stockholm. Denatu
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 15.

reringskontrollant var f. d. kapten Lagerberg i stället för major Wester, som var

tjänstledig. Jag var i stället för överste Virgin, som var förhindrad. Vi voro på

flera ställen och denaturerade med terpentin, och jag var även den 6 maj hos färgfabrikanten

Ouchterlony. Jag kan ej minnas annat, än att det gick till lika på

alla ställen. Först provades spriten, därefter uträknades, huru mycket terpentin,

som skulle tillsättas. Denna hälldes i måtten från, jag vill minnas, en kanister

eller damejean, och jag kan ej få för mig annat, än att det var terpentin. Lukt

och utseende var terpentinens. Det var ju på flera ställen jag var, och jag kan

ej erinra mig annat, än att den både luktade lika och såg likadan ut på alla håll.

Att, då jag stod omedelbart i närheten, när terpentinet hälldes upp, de

skulle hällt i sprit i stället, förefaller mig omöjligt, då jag varit brännerikontrollör

och tillsyningsman i så många år, att jag väl borde känt igen spritlukten. Därefter

provades den denaturerade spriten. Denatureringskontrollanten granskade även

deras böcker, och jag vill minnas efterhörde, varifrån spriten var inköpt, och jag

tror, att åtminstone på ett ställe företeddes räkning från Reymersholm. Om hos

Ouchterlony böcker och räkning granskades, kommer jag ej särskilt ihåg.

Stockholm den 27 december 1913.

N. W. Stråle

Tillsyningsman vid allmänna brännvinsnederlaget

i Reymersholm.

Avskrift.

Till kungl. kontrolistyrelsen.

Stockholm.

På grund av styrelsens skrivelse den 17 dennes, med anmodan inkomma med

upplysningar rörande förfarandet vid denaturering av brännvin hos färgfabrikanten

A. H. Ouchterlony, får jag äran meddela:

Vid denatureringen har förfarits sålunda:

att, sedan den framställda myckenheten brännvin blivit genom uppmätning

konstaterad uti krönta kärl, prov tagits ur varje kärl;

att på grund av dessa prov litertalet brännvin av normalstyrka uträknats

och mängden av denatureringsmedlet blivit bestämd;

att denatureringsmedlet upphälldes i krönta kärl samt ihälldes brännvinsfaten;

att jag varje gång, som det denaturerades med terpentin, genom den starka

lukten övertygat mig om medlets beskaffenhet;

att jag aldrig haft anledning misstänka att Ouchterlony ville bedraga kontrollörerna,

Stockholm den 27 december 1913.

Ivar Virgin.

Avskrift.

Till kungl. kontrollstyrelsen.

Sedan kungl. kontrollstyrelsen genom skrivelse den 17 innevarande december

anmodat undertecknad att inkomma med de upplysningar, jag i egenskap av denatureringsvittne

kunde lämna rörande förfaringssättet vid denatureringen av brännvin

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 15.

hos färgfabrikanten A. H. Ouchterlony, får jag härmed vördsamt meddela, att jag

väl erinrar mig att jag i egenskap av vittne närvarit vid dylik förrättning, men

att jag i anledning av den långa tid, som sedan dess förflutit, helt naturligen icke

kan påminna mig de närmare detaljerna angående förfaringssättet därvid.

Vad jag kan erinra mig är:

att jag för åtskilliga år sedan — enligt kungl. styrelsens uppgift år 1907

— innehade ett kortare förordnande som denatureringsvittne inom Stockholms stad;

att jag med anledning härav vid, som jag tror, ett par tillfällen närvar vid

denatureringsförrättningen hos bemälde Ouchterlony i en hans lokal vid Lunt
makaregatan;

.

att vid sagda förrättningar, förutom kontrollanten, om intendenten 1 orssen

eller major Wester kan jag nu ej erinra mig, och undertecknad närvoro Ouchterlony,

för vilken jag vid första tillfället blev föreställd, samt en 4:de person, vars

namn jag ej känner;

att vid förrättningen tillgick på vanligt sätt eller närmare så, som i g 5 av

särskilda föreskrifter för tillämpning av kungl. förordningen den 10 oktober 1890

angående denaturering av brännvin är angivet;

att denatureringsmedlet enligt uppgift utgjordes av terpentinolja, förvarad å

särskilt kärl, vars form jag dock ej kan påminna mig;

att denatureringsmedlet efter kontrollantens anvisning uppmättes och tillsattes

brännvinet av förenämnda 4:de person samt

att jag slutligen icke har anledning tro att denatureringsmedlet vid sagda

tillfällen icke utgjordes av verklig terpentinolja, enär jag hade för vana att, där

så ske kunde, genom lukten förvissa mig om denatureringsmedlets beskaffenhet.

De kungl. styrelsens skrivelse åtföljande handlingarne återställas härhos.

Seffle den 27 december 1913.

Johan Törnqvist.»

Kontrollstyrelsen har i sitt ovanberörda utlåtande yttrat:

»Av de sålunda infordrade, (utlåtandet) i avskrift bifogade yttranden, framgår

enligt styrelsens åsikt intet, som styrker riktigheten av den teori angående Ouchterlonys

bedrägliga förfarande, som stadsfiskalen G. Lidberg uppställt. Väl synas nämnda

yttranden giva vid handen, att denatureringsmedlet, terpentin, i allmänhet ihälldes

i brännvinet av Ouchterlonys biträde G. Y. Schyldt, men såväl kontrollanter som

vittnen åberopa den starka terpentinlukt, som städse gav sig tillkänna, varjämte

ett par av vittnena bestämt förklara, att de övertygat sig om denatureringsmedlets

beskaffenhet. Sättet huru Ouchterlony gått till väga vid sitt bedrägliga förfarande,

varom han ännu icke blivit lagligen förvunnen, har av hittills föranstaltade utredningar

ej kunnat utrönas och torde ej bliva känt, förrän polismyndigheten

fått tillfälle att anställa förhör därom med Ouchterlony och Schyldt.

Då man således icke har kännedom om på vad sätt ifrågavarande bedrägerier

skett — man vet ej ens, om de skett i kontrollpersonalens närvaro vid själva

denatureringsförrättningarna — och ej heller vid vilka tillfällen de ägt rum eller till

vilken omfattning vid varje särskilt tillfälle, är det för närvarande ej möjligt att

bedöma, huruvida någon eller några och i så fall vilka av kontrollpersonalen gjoit

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 sand. 12 höft. (hr 15.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Riksdagens skrivelse Nr 15.

sig, skyldiga till försummelse av sådan art, att några bedrägliga åtgärder därigenom

möjbggj°rts, och alltså ej heller huruvida någon av nämnda personal bör anses

ersättningsskyldig».

I denna fråga har ytterligare överståthållareämbetet fått sig ålagt

att avgiva utlåtande, och har överståthållareämbetet till åtlydnad därav

i skrivelse den 17 januari 1914 meddelat, att, då dittills vunna upplysningar

rörande Ouchterlonys åtgöranden och vad därmed stode i

samband, icke syntes lämna tillräcklig ledning för att avgöra, om och i

sa fall vilka åtgärder kunde vidtagas i det av revisorerna angivna syftet,

överståthållareämbetet uppdragit åt chefen för stockholmspolisens detektivavdelning

att söka åstadkomma för bedömandet härav erforderlig utredning;

och skulle överståthållareämbetet framdeles meddela Eders Kungl.

Maj:t resultatet av denna undersökning.

Den av överstathallareämbetet anbefallda utredningen i frågan har,

enligt vad riksdagen inhämtat, ännu icke slutförts. Emellertid synes det

riksdagen redan på grund av de av kon troll styrelsen införskaffade upplysningarna

samt av vad i övrigt förekommit möjligt, att kontrollen

j id bräunvinsdenatureringen hos Ouchterlony icke i alla avseenden skett

i enlighet med gällande föreskrifter. Med hänsyn härtill och då den

förlust, staten i förevarande fall synes hava lidit, är av väsentlig storlek,

har riksdagen ansett sig böra hos Eders Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes

Eders Kungl. Maj:t vidtaga erforderliga åtgärder för tillvaratagande av

statens rätt gentemot den eller de, som genom bristfälligt utövad kontroll

vid denaturering av brännvin hos färgfabrikanten Artur Harry

Ouchterlony må hava åsamkat staten förlust.

Kommittéer och liknande beredningar.

Revisorerna hava i sin berättelse angående de av Eders Kungl.

Maj:t tillsatta kommittéer eller liknande beredningar, bland annat, omförmält,

att revisorerna vid granskningen av 1912 års räkenskaper från

sådana kommittéer och beredningar funnit, att åtskilliga kommittéer inköpt

möbler och andra inventarier, ofta till ganska avsevärda belopp, vilka

inköp ofta torde hava föranletts därav, att kommittén ej kunnat beredas

möblerad lokal inom någon statens fastighet och tillfälle till förhyrande

av sådan lokal ej heller yppats. Då det emellertid vore av vikt, att de

sålunda inköpta inventarierna bleve vid vederbörande kommittéers upplösning

för statsverkets räkning tillvaratagna, hade revisorerna ansett

önskvärt, att föreskrifter meddelades till främjande av ett sådant mål.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Biksdagens skrivelse Nr 15. 11

Härom har överintendentsämbetet i den 17 januari 1914 avgivet

utlåtande anfört, att ämbetet, lika med revisorerna, hölle före, att angeläget

vore att vad som för här omhandlade ändamål redan vore eller framdeles

bleve för statsmedel inköpt komme att noga tillvaratagas, ävensom i

sådant hänseende föreslagit — såsom ock i under utarbetande varande

förslag till ämbetets omorganisation torde komma att ske att inventarier

av ifrågavarande slag skulle ställas under ämbetets vård och

inseende, varav ock syntes böra följa, att inköp av inventarier, då sådana

för kommittéers med fleres räkning måste göras,_ skulle, till vinnande

av önskvärd enhetlighet och reda, uppå framställning av vederbörande,

verkställas genom ämbetets försorg för medel, som kunde härför ställas

till ämbetets disposition. .

I likhet med revisorerna anser riksdagen önskvärt, att bestämmelser

i det av revisorerna angivna syftet meddelas. Därutöver synes det

riksdagen lämpligt, att föreskrifter givas för vinnande av enhetlighet och

reda vid inköp av inventarier för kommitté eller beredning.

På grund härav får riksdagen anhålla, det täcktes Eders Kungl.

Makt meddela föreskrifter beträffande såväl inköp av inventarier för av

Eders Kungl. Maj:t tillsatt kommitté eller liknande beredning som ock

dispositionen av dylika inventarier vid kommittés eller berednings upplösning.

Stockholm den 1 juli 1914.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.