Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående lånefond till understöd åt kommuner för inköp av skogsmark för varaktigt skogsbruk.
1914-08-29 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1914 B:185, Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående lånefond till understöd åt kommuner för inköp av skogsmark för varaktigt skogsbruk.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 185.
1
Nr 185.
Upplyst och godkänd i första kammaren den 28 augusti 1914.
» » » i andra kammaren den 29 augusti 1914.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion
angående lånefond till understöd åt kommuner för inköp
av skogsmark för varaktigt skogsbruk.
(Jordbruksutskottets utlåtande nr 63.)
Till Konungen.
I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, att riksdagen
måtte bevilja ett anslag av 5,000,000 kronor att ställas till Kungl. Maj:ts
förfogande för att på de grunder och villkor, som Kungl. Magt katt
finna gott bestämma, utlämnas som lån till kommuner i och för inköp
av skogsmarker för varaktigt skogsbruk.
Till stöd för denna framställning har motionären åberopat följande:
»Då skogarna i allmänhet mer och mer förminskas i vårt land på
grund av den stora avverkning, som pågått och pågår, har man kommit
till insikt om att något bör göras, för att någon del av landets skogsmarker
måtte tillvaratagas för uthålligt skogsbruk. En del kommuner
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 52 höft. (Nr 185.) 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 185.
hava på allvar tagit denna fråga om hand och börjat ordna sin ekonomi
så, att om möjligt de i framtiden kunde förvärva skogsmark i syfte
att bedriva skogsodling och för detta ändamål åstadkomma sockenallmänningar
eller kommunalskogar.
Det skulle vara av mycket stort värde för vårt land, om genom
lämpliga åtgärder dylika allmänningsskogar i så stor omfattning som
möjligt kunde komma till stånd, och kommunerna där äga tillgång på
skog både för egna behov och till avsalu för beredande av inkomster
till bestridande av kommunala utgifter. De skulle lämna en säker
garanti för tillgodoseende av landets framtida virkesbehov och även
lämna ett betydande överskott för export och tillika utgöra ett manande
exempel för den enskilde skogsmarksägaren att väl vårda och sköta
sin skogsmark. En sådan åtgärd är väl värd de uppoffringar, som nu
kunna göras för dess förverkligande.
Skogarna hava den sista tiden anlitats mycket hårt. Det är endast
några få enskilda, som i någon män sparat på skogen. Det vore därför
mycket välbetänkt och fosterländskt handlat, om kommunerna litet
var sörjde för att komma i besittning av mark för skogsodling. Våra
förfäder hava lämnat ett stort arv efter sig i de stora skogar, som
funnits, men av oss avverkats. Det är vår plikt att göra något för våra
efterkommande släkten. Likasom vi på många områden skördat stora
fördelar av föregående släktens uppoffringar, så skulle våra efterkommande
få stora fördelar, om vi droge försorg om att en del av landets
skogsmark komme i det allmännas ägo under uthålligt skogsbruk. Vi
kunde på detta sätt i någon mån gottgöra, vad vi brutit, då vi anlitat
skogen för hårt på våra efterkommandes bekostnad.
I sina skogar har vårt land haft en rikedom, som de flesta andra
länder saknat, och som tillfört landet betydande inkomster. Och bevarandet
av skogens framtida bestånd är för oss av allra största vikt.
Om våra enskilda skogar hädanefter väl vårdas och så mycket av landets
skogsmarker som möjligt komme i det allmännas ägo för uthålligt
skogsbruk, skulle vårt land i skogarna få en säker och god inkomstkälla,
som skulle tillföra landet stora inkomster även för framtiden. Vårt
lands ekonomiska framtid kan till stor del komma att vila på dess
skogar.
Det är icke blott den i och för sig tillräckligt störa ekonomiska
delen av denna fråga, som bär bör tagas i betraktande, det är även
skogens inverkan på vårt lands klimat, varav vi alla hava fördel.
Så, som skogsavverkningen har bedrivits och fortfarande bedrives i
vårt land, gå ej avverkningen och tillväxten i jämna steg med varandra,
3
Riksdagens skrivelse Nr 185.
utan överavverkning pågår och vart land blir med varje år, som går,
mer och mer skogsfattigt. Naturen är dock en gång så danad i vårt
land, att detsamma alltjämt skall vara ävenledes ett skogbärande land.
Vi behöva skogen bland annat även därför, att vårt klimat genom den
måtte hållas mera sunt, milt och jämnt. Klimatet har en mycket stor
betydelse och inverkan på allt levande både å tillväxten, utvecklingen
och trevnaden såväl bland människorna som djuren och växterna. _ Därför
böra vi även taga hänsyn till skogens inverkan att bidraga till att
vi få ett gott, stärkande och hälsosamt klimat, och bör det även i sm
mån bidraga att mana staten till att understödja kommunernas intresse
och göra det möjligt för dem att förvärva sig skogsmarker för skogsodling.
För trävaruindustrien vore det även av stort värde, om man genom
bildande av allmänningsskogar bidroge att hålla vid makt tillgången av
lämplig skog för industrien. Under den senaste tiden har en mängd
snickerier och möbelfabriker uppstått i vårt land. Industriidkare hava
vid anläggandet av sina fabriker gjort upp sina beräkningar att hava
god tillgång på skog här i landet lör sina behov. För trävaruindustrien
är det ett livsvillkor att hava god tillgång på skog.
Det bör vara både i statens och det allmännas intresse, att så
många allmänningsskogar som möjligt komma att bildas, och att en
stor del av landets skogsmarker komme att läggas under uthålligt
skogsbruk. Jag behöver nog icke erinra om de mycket betydande. störa
penningsummor, skogarna under de senaste åren årligen ha\ a tillfört
och tillföra vårt land och den goda arbetsförtjänst, som uppkommit
genom skogarna. _
Den enskilde skogsmarksägaren med mindre areal skogsmark kan
nog icke åläggas att driva uthålligt skogsbruk. Det bör ligga i det
allmännas intresse. Statsmakterna hava genom antagande av lagen om
enskilda skogar bevakat det allmännas intresse hos den enskilde skogsmarksägaren,
så att denne icke får förfoga över sina skogsmarker som
han själv behagar. Skogsavverkningen får icke så bedrivas, att återväxten
äventyras, det måste sörjas för återväxten. Över honom vakai
en stark kontroll, om han icke ställer sig lagens föreskrift till efterrättelse.
Genast vidtagas lagliga åtgärder. Och skogsmarksägaren ar
ovillkorligen skyldig ställa sig denna lag till efterrättelse, som för honom
i många fall är mycket betungande.
Bildandet av stats- och allmänningsskogar är nog den bästa och
säkraste åtgärden att ordna skogshushållningen för ernående av ett
större och varaktigare skogskapital i vårt land. Man kan icke räkna
4
Riksdagens skrivelse Nr 185.
på några fullt tillfredsställande resultat av den privata skogshushållningen
på de mindre och medelstora jordbrukarnas skogsmarker, som
i allmänhet icke hava så stora områden. Dessa jordbrukare äro för
sina hemdjur mycket beroende av betet i sina skogsmarker, som de
icke kunna undvara utan stor saknad och förlust.
Fastän det finnes ett ganska stort intresse för bildandet av allmänningsskogar
i ett avsevärt antal kommuner, och en del kommuner redan
i handling visat sitt intresse för saken genom att avsätta medel för
bildande av en fond för detta ändamål, torde dock i alla fall under den
närmaste framtiden icke bliva några vidare inköp gjorda i brist på
medel, om icke staten träder hjälpande emellan och lämnar understöd
genom lån för inköp av skogsmarker.
Då staten bör hava intresse av att skogsallmänningar komma till
stånd och att så mycket skogsmark som möjligt blir lagd under uthålligt
skogsbruk, bör staten även visa sitt intresse genom att anslå
medel till en fond att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande, ur vilken
kommunerna kunde erhålla lån till inköp av skogsmark för kommunalskogar
i enlighet med av vederbörande närmare uppgjorda grunder och
villkor. Det bör icke bliva någon vidare uppoffring för staten, om den
lämnar lån till kommunerna för detta ändamål.
Ett större belopp torde nog vara behövligt, då det är fråga om en
lånefond, som skall omfatta landets alla kommuner, varur de kunde erhålla
lån. Man måste dock för närvarande begränsa denna begäran till
det minsta möjliga, förslagsvis 5,000,000 kronor. Någon risk att utlämna
dessa lån till kommunerna kan nog icke komma i fråga.
För att dessa lån skola bliva till fördel för kommunerna bör den
årliga räntan icke sättas högre än till exempel tre och en halv eller
högst fyra procent, och det upplånade kapitalet amorteras under en tid
av högst fyrtio eller femtio år. Storleken av den summa, kommunerna
skulle få låna ur denna fond, bör vara beroende av storleken av köpesumman
för den inköpta marken och de medel, kommunerna kunna
förfoga över för detta ändamål. Så att till exempel där fond finnes
till inköp av skogsmark, eller om kommunerna möjligen kunna få medel
från annat håll för samma ändamål, användas dessa först till avbetalning
och böra de sedan erhålla så stort lån ur lånefonden, som
erfordras för att betacka köpesumman, på det att kommunerna må sättas
i tillfälle att kunna skaffa sig skogsmark för skogsbruk.
Den skogsmark, som kommer att för här åsyftade medel inköpas
för kommunernas räkning eller med andra ord blivande kommunalskogar,
bör jämväl stå under kontroll, så att de skötas efter uppgjord
Riksdagens skrivelse AV 185. 5
plan och icke försäljas, utan bibehållas och vårdas av kommunerna själva
som deras egendom.»
Med insikt om den stora nationalekonomiska betydelsen för vårt land
av skogskapitalets bestånd hava statsmakterna särskilt under senare tiden
vidtagit åtgärder i flerahanda riktningar för skogarnas bebehållande och
utvecklande. Jämte det lagföreskrifter utfärdats i syfte att förhindra,
att avverkningen å enskildes skogar bedrives så, att återväxten uppenbart
äventyras, hava åtgärder vidtagits för att åt staten — hos vilken
givetvis den största omsorgen om skogens bestånd måste törutsättas
— förvärva mer och mer utav skogbärande eller till skogsbörd tjänlig
mark. Sålunda hava under eu lång följd av år köpeskillingarna för
försålda mindre kronoegendomar disponerats för skogsinköp, och under
de senare åren har dessutom riksdagen för samma ändamål under utgifterna
för kapitalökning anvisat anslag till avsevärda belopp, för innevarande
år uppgående till icke mindre än 1,000,000 kronor.
Förutom staten och enskilde tillhöriga skogar hava av ålder funnits
s. k. gemensamhetsskogar, nämligen bya-, sockne-, härads- och landsallmänningar,
vilka emellertid efter hand till största delen skiftats och
övergått i enskild ägo. Av de gamla häradsallmänningarna finnas dock
en del i behåll, och beträffande dessa förordnades, när på 1860-talet
nyare tidens åsikter om skogskapitalets värde vann insteg i lagstiftningen,
att de icke längre finge delas, utan skulle framgent antingen
stå under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning eller ock, under
vederbörande skogstjänstemäns uppsikt, förvaltas av delägarne efter
fastställd plan.
Ett ökat intresse för åstadkommande och utvecklande av dylika
gemensamhetsskogar synes på senare tiden hava uppstått. Enligt vad
riksdagen inhämtat hava sålunda ett icke ringa antal häradsallmänningar
väsentligen utvidgats genom inköp av mark för influtna medel av verkställd
vederbörlig avverkning å allmänningen. 1 skrivelse till Kungl.
Maj:t har 1904 års riksdag ock anhållit om utarbetande av bestämmelser
för beredande av möjlighet att få med allmänningen för framtiden
helt införliva mark, som blivit för nu omförmält ändamål inköpt.
Även inom de särskilda kommunerna kan spåras ett tilltagande
intresse för åstadkommande av för kommunerna gemensamma skogar,
s. k. kommunalskogar. Åtskilliga kommuner hava sålunda redan inköpt
skogsmark för detta ändamål och andra hava börjat avsätta medel
därtill. I förevarande motion föreslås nu, att medel skulle av riksdagen
beviljas, för år 1915 till ett belopp av 5,000,000 kronor, för bildande
6
Riksdagens skrivelse Nr 185.
av en särskild fond, varifrån statsunderstöd i form av lån på förmånliga
villkor skulle kunna beredas kommuner, som därav vore i behov, för
inköp av skogsmark till bildande av kommunalskogar.
Utvidgning av de redan befintliga och åstadkommande av nya
gemensamhetsskogar synes riksdagen ur skogsvårdssynpunkt av stor
betydelse. Detta anser riksdagen särskilt gälla beträffande kommunalskogar.
Enär kommunerna, i likhet med staten, hava en tillvaro, som
sträcker sig över flera generationer, måste nämligen förutsättning finnas
för att skogen i deras händer skall bliva föremål för en på uthållighet
beräknad hushållning. Men därjämte bör en insiktsfull skogsförvaltning
i kommunens hand, enligt riksdagens förmenande, hava ett fostrande
och välgörande inflytande på den enskilde skogsägaren, som icke
torde böra underskattas. Den kommunala skogsförvaltningen måste
nämligen helt naturligt i vida högre grad än statens skogshushållning
vara ägnad att väcka den enskildes uppmärksamhet och, om den bedrives
med insikt, även mäktigt bidraga till höjande av intresset för
en god skogsvård i allmänhet. På grund härav synes det vara ett
ganska viktigt intresse för staten att befordra uppkomsten av kommunalskogar
och det torde därför ock, enligt riksdagens mening, kunna
tagas under allvarligt övervägande, huruvida icke staten genom beredande
av lånebidrag åt kommunerna till inköp av skogsmark för bildande
av kommunalskogar, även direkt borde understödja skogsvården
på detta område.
Förevarande fråga har också redan tidigare varit föremål för riksdagens
uppmärksamhet. Med anledning av väckt motion i ämnet begärde
nämligen 1904 års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj:t, att Kungl.
Maj:t måtte låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser,
som kunde finnas erforderliga och lämpliga för att bereda
kommuner, korporationer, byalag samt stiftelser och fonder, som avse
allmänt ändamål, möjlighet att genom inköp av skogsmark eller annorledes
bilda, bibehålla och utvidga gemensamhetsskogar. Frågan härom
är för närvarande under utredning av den s. k. skogslagstiftningskommittén.
Då sålunda frågan om kommunalskogarnas organisation på grund
av riksdagens berörda skrivelse för närvarande är föremål för utredning,
har riksdagen icke kunnat bifalla motionärens förslag, att riksdagen
skulle, utan avvaktan på resultatet av denna utredning, omedelbart anvisa
medel till understöd för bildandet av dylika skogar. Däremot har riksdagen
ansett sig böra avlåta en skrivelse till Eders Kungl. Maj:t med begäran om
utredning i motionens syfte. I 1904 års riksdagsskrivelse förutsattes näm
-
7
Riksdagens skrivelse Nr 185.
ligen icke, att statsbidrag skulle kunna ifrågakomma för bildande av
kommunalskogar, icke heller ifrågasattes utredning i sådant syfte. Riksdagen,
som emellertid ansett det böra ifrågasättas, huruvida icke staten,
som av omsorg för skogskapitalets bevarande själv i stor utsträckning
inköper skogsmark, av samma skogspolitiska skäl även borde bereda
kommuner, som därav vore i behov, understöd för åstadkommande av
kommunalskogar, anser under alla förhållanden denna fråga böra närmare
undersökas, vilket lämpligen torde böra ske i samband med ovannämnda,
för närvarande pågående lagstiftningsarbete rörande gemensamhetsskogar.
På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders
Kungl. Maj:t måtte, i samband med den nu pågående utredningen för
utarbetande av lagstiftning rörande gemensamhetsskogar, jämväl låta
verkställa utredning i fråga om behövligheten och lämpligheten av
åtgärder från statens sida för beredande av understöd åt kommuner för
bildande av kommunalskogar, samt att för riksdagen framlägga det
förslag, vartill utredningen kan föranleda.
Stockholm den 29 augusti 1914.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.