Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition nr 116 med, förslag till lag om ändring i vissa delar av sjölagen.

1914-09-04 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1914 B:203, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition nr 116 med, förslag till lag om ändring i vissa delar av sjölagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 303.

1

Nr 203.

Uppläst och godkänd i första kammaren den 4 september 1914.

» » »i andra kammaren den 4 september 1914.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.

Maj ds proposition nr 116 med, förslag till lag om ändring

i vissa delar av sjölagen.

(Särskilda utskottets nr 2 utlåtande nr 1.)

Till Konungen.

Genom en den 29 maj 1914 dagtecknad, till riksdagen avlåten

proposition nr 116, har Eders Kungl. Maj:t under åberopande av det

propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit

riksdagen att antaga propositionen bilagt förslag till lag om ändring i

vissa delar av sjölagen.

Riksdagen får härigenom meddela, att riksdagen, som icke kunnat

i oförändrat skick bifalla detta förslag, i anledning av propositionen

samt inom riksdagen i ämnet väckt motion, för sin del antagit följande

Bihang till senare riksdagens protokoll 1014. 14 samt. 61 höft. (Nr 203.) I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 203.

LAG
om

ändring i vissa delar av sjölagen.

Härigenom förordnas, med upphävande av 318 § sjölagen, dels att

överskriften till tolfte kapitlet sjölagen skall erhålla lydelsen »ansvarsbestämmelser»,

dels att i sjölagen skall införas en ny § med beteckning

5 a, av den lydelse nedan sägs, dels ock att 6, 26, 32, 37, 40,

44, 45, 52, 70, 71, 80, 87, 90, 96, 108, 285, 288, 289, 292, 296, 302,

306, 311, 314—317 samt 319—321 §§ samma lag skola erhålla följande

ändrade lydelse:

5 a §.

Fartyg skall, när det till sjöfart nyttjas, vara i sjövärdigt skick och

behörigen utrustat samt så inrättat, att nödigt skydd mot olycksfall och

ohälsa beredes de ombordvarande. Bostäder ombord å fartyg skola vara

tillräckliga och lämpliga. Fartygs inrättningar och redskap skola, när

arbete med dem utföres, erbjuda tillräcklig säkerhet till förekommande

av olycksfall och ohälsa.

Fartyg skall vara bemannat på ett betryggande sätt; och må i intet

fall för resa, som under vanliga förhållanden kräver mer än tolv timmars

oavbruten gång eller eljest är sådan, att skeppstjänsten måste indelas

på skift, fartyget hava mindre däcksbesättning än som jämte befälet är

i vardera av två vakter tillräcklig för skeppstjänsten å däck, medan

fartyget är i gång, ej heller, om det är ångfartyg, mindre maskinbesättning

än som jämte maskinbefälet är i vardera av två vakter tillräcklig

för skeppstjänsten i maskinen under fartygets gång.

För resa skall fartyg vara så lastat eller barlastat, att säkerheten

för fartyg, liv eller gods ej äventyras.

Närmare föreskrifter om vad i förenämnda avseenden skall iakttagas

så ock särskilda bestämmelser rörande passagerarfartyg utfärdas av

Konungen.

6 §•

Fartyg, som lidit skada, skall anses icke vara iståndsättligt, ej allenast

när iståndsättning är omöjlig eller, där iståndsättningen måste äga

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Biksdagens skrivelse Nr 208.

rum å annan ort, fartyget icke kan föras dit, utan jämväl i det fall, att

fartyget icke är värt" att iståndsätta. Uppstår fråga, huruvida fartyg

efter timad skada bör anses vara iståndsättligt eller icke, skall yttrande

därom avgivas av besiktningsmän, utsedda på sätt 41 § bestämmer.

När besiktning sker inom riket, åligge det besiktningsmännen att avfordra

fartygets befälhavare den nationalitetshandling eller det i 4 § omförmälda

hemortsbevis, varmed fartyget må vara försett, samt att, därest

fartyget förklaras icke vara iståndsättligt, ofördröjligen till kommerskollegium

insända avskrift av det avgivna yttrandet jämte den handling av

nu nämnt slag, som de mottagit, ävensom handling, utvisande, att de

äro behörigen utsedda.

26 §.

Befälhavaren åligge att tillse, att fartyget är i samtliga de avseenden,

som i 5 a § omförmälas, i behörigt skick.

Innan resa anträdes skall han särskilt tillse:

1) att fartyget är tillräckligen försett med proviant, vatten och

läkemedel samt, där fartyget är ångfartyg, med kol och övriga för maskinens

drift nödiga ämnen; att nödiga signalapparater, bärgnings- och

eldsläckningsredskap, sjökort, seglingsbeskrivningar, fyrlistor, nautiska

tabellverk samt nautiska publikationer och instrument finnas ombord,

ävensom att bärgnings- och eldsläckningsredskap samt lod och lodapparater

äro klara till omedelbart bruk;

2) att ej större last intages, än fartyget kan bekvämligcn bära och

rymma, och att fartyget i intet fall lastas djupare än som angives

genom det lastmärke, som må vara tillämpligt; att gods, som inlastas,

behörigen stuvas; att fartyget är försett med allt vad till lastens betryggande

erfordras, såsom garnering, stöttor, underlag, skott och surrningar,

samt att skeppsluckorna behörigen tillslutas och skalkas; att, där

däckslast lämpligen kan föras, den är försedd med nödiga stöttor och,

om så erfordras, med mantäta vandringsrelingar; att däckslast icke belamrar

båtar eller andra bärgningsredskap, styrledningar, nedgångskappar,

vattenportar, förlialningsvinschar eller ankarspel och icke heller är

så anbragt, att den väsentligen försvårar fartygets manövrering; ävensom

att däckslasten icke är större, än att fartyget vid avgång från

hamn ligger utan slagsida, orsakad av däckslastens övervikt, och icke

heller skäligen kan antagas bliva rankt under resan;

3) att, då fartyget har barlast, denna är lämplig och tillräcklig

samt så anbragt, att den icke må förskjuta sig under resan;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 203.

4) att fartyget i lastrum och där det eljest må vara behövligt

tätas så, att last eller barlast icke kan oklara befintliga länsanordningar;

att, där fartyget för last av spannmål eller annan last, som bär

benägenhet att förskjuta sig, det förses med säkra skott eller andra anordningar

till förekommande av lastens förskjutning; samt att, om fartyget

för last, som i annat avseende kan medföra fara för fartyg eller

gods eller för ombordvarandes liv eller hälsa, behövliga försiktighetsåtgärder

vidtagas.

Befälhavaren åligge ock att hålla uppsikt därå, att, när arbete ombord

utföres eller skeppstjänst vare sig ombord eller i land förrättas,

nödiga anordningar till skydd mot olycksfall och ohälsa finnas vidtagna

i enlighet med de föreskrifter, som kunna vara av Konungen meddelade.

Har fartyget grundstött eller har eljest någon händelse inträffat,

varav skada kan antagas hava uppstått, åligge befälhavaren att, så snart

undersökning kan äga rum, därom foga anstalt.

32 §.

Befälhavaren åligge att tillse: att vaktmanskap finnes å däck; att, när

fartyget icke ligger förtöjt i hamn eller eljest å säker ankarplats, sjövakt

hålles; att behörig utkik hålles; att icke såsom utkiksman eller såsom

rorsman nyttjas den, som saknar normalt färgsinne; att behörigt vaktbefäl

ständigt för kommandot ombord; att nödiga ortbestämningar och deviationsbestämningar

företagas; samt att lodning verkställes, då sådan av

förhållandena påkallas, särskildt i tjocka.

37 §.

I skeppsdagboken böra noggranna uppgifter införas om allt, som

under resan förefaller och varom kännedom kan vara till nytta för redare,

lastägare, försäkringsgivare eller annan, vars rätt kan vara beroende

av resans utgång. Däri bör sålunda antecknas:

1) när besättningen inträder i tjänst och därifrån avgår samt bemanningen

vid avgång från hamn; när proviant och vatten tagas ombord

samt vattenförrådets storlek vid avgång från hamn; när lastning eller

lossning börjar och slutar, eller arbetet avbrytes, samt huru mycket för

varje dag inlastas eller lossas; när barlast intages, dennas beskaffenhet

och ungefärliga vikt samt huru den är anbragt, ävensom de anordningar,

som vidtagits för att hindra dess förskjutning; om och i vilken ut
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 203.

sträckning främmande arbetsbiträde användes; fartygets djupgående för

och akter samt fribord, då det lämnar hamn, så ock i allmänhet det

skick, vari fartyget och dess redskap befinnas; lastens ungefärliga rymd

eller vikt och förläggning samt dess beskaffenhet och tillstånd, ävensom,

när däckslast intages, dennas mängd samt höjd och fördelning å däcken;

huruvida fartyget vid avgång från hamn eller under resan har slagsida,

vilket i sådant fall skall i grader, styrbord eller babord, tillika med anledningen,

antecknas minst en gång dagligen; kompassernas justering och

därvid befunna deviation samt utförda deviationsbestämningar; när fartyget

avgår från och ankommer till eller förflyttas inom hamn, med

angivande av huruvida och i vilken utsträckning främmande hjälp därvid

användes; vind och väderlek, barometerstånd, strömsättning, kurser, fart,

segelföring och tillryggalagd väglängd; lyktföring med angivna tider;

lödningar, päjlingar och observationer samt de lör varje dygn gjorda ortbestämningar,

allt med noggrannt angivande av tid; den ortstid, efter vilken

tiden ombord under dygnet räknas; när och var lots tages ombord och

lämnar fartyget; när och på vilken plats å fartyget utkiksman är tillsatt;

huru ofta pumpning äger rum, huru länge varje gång därmed fortsättes

och vilken arbetsstyrka därvid användes samt vilken vattenhöjd iakttages

vid pumparna ävensom i pikar, lastrum och tankar; när kölrent göres;

reparationer och underhållsarbeten, utförligt angivna; besiktningar; när

övning företages med bärgningsredskapen och vari sådan övning består;

2) när skeppsråd hålles, de därvid yttrade meningar och de beslut,

befälhavaren fattar; börande de, vilka med befälhavaren deltagit i skeppsrådet,

med sin underskrift bestyrka anteckningens riktighet;

3) när någon av besättningen eller någon för arbete eller såsom

passagerare ombordvarande skadas, insjuknar eller dör, börande, då någon

skadas, omständigheterna därvid utförligt angivas; när någon av besättningen

rymmer; när och av vilken anledning befälhavaren finner nödvändigt

att föreskriva sådan nedsättning eller omväxling i besättningens

kost, som i 45 § sägs; när någon begår brott eller gör sig skyldig till

fel eller försummelse i tjänsten, samt vad vid förhör, som med anledning

härav hålles, förekommer;

4) när ofall träffar fartyg eller last, under angivande tillika av

anledningen till olyckan, därmed sammanhängande omständigheter samt

den åtgärd, som vidtages.

I maskindagboken skall uppgivas förrådet vid fartygets avgång från

hamn av kol och övriga för maskinens drift nödiga ämnen, förbrukningen

för varje dygn av samtliga dessa ämnen samt eljest allt, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 ''Riksdagens skrivelse Nr 203.

rör maskinens gång och skötsel. Anteckningar skola där särskilt göras

om maskinens slagantal per minut, om länsrörs och ventilers beskaffenhet,

om tankars fyllning och länsning, om pumpning med maskinpumpar

av fartyget, dess pikar, lastrum, tankar och övriga rum, om

maskinmanöver och tiden härför; när ofall träffar maskineri eller annan

ledning än styrledning, omständigheterna därvid samt den åtgärd, som

med anledning därav vidtages; när kölrent göres inom maskin- och

pannrum; besiktningar å maskineri jämte beskrivning av underhålls- och

reparationsarbeten.

Vid angivande av tid i maskindagboken skall följas samma ortstid,

som användes i skeppsdagboken.

40 §.

Inträffar, medan fartyg till sjöfart nyttjas, någon händelse, som

vållar skada å fartyg eller last eller som skäligen kan antagas hava

sådan skada till följd, eller har genom olyckshändelse någon av besättningen

eller någon ombordvarande person ljutit döden eller lidit svårare

kroppsskada, eller har till följd av sammanstötning med annat fartyg

eller annat föremål eljest timat skada eller olycka, som nyss är sagd,

eller har någon av besättningen begått självmord, eller har ombord yppats

ett flertal fall av smittosam sjukdom eller något fall av skörbjugg,

beri-beri eller förgiftning, åligger det befälhavaren dels att inom riket

till kommerskollegium eller utom riket till närmast varande svenske konsul

ofördröjligen avgiva skriftlig rapport om händelsen, dels ock att, så

snart ske kan, angående händelsen avgiva sjöförklaring.

I rapporten, som upprättas enligt ett av kommerskollegium fastställt

formulär, vartill blankett av sjömanshus och av svensk konsul tillhandahålles,

skall lämnas en utförlig framställning av den timade händelsen och

av vad som kan tjäna till ledning för bedömandet av orsakerna därtill.

Kapporten skall innehålla fullständig avskrift av vad som må vara i

fartygets dagbok angående händelsen antecknat.

Inom riket avgives sjöförklaring inför rådstuvurätt i stapelstad; och

skall befälhavaren hos rättens ordförande anmäla sig till förklarings avgivande.

Sådan anmälan skall göras skriftligen med uppgift å hela besättningen

och de personer, vilka antagas kunna lämna upplysning i saken,

ävensom, såvitt ske kan, å de personer, vilka saken kan angå eller

deras^ ombud, samt vara åtföljd av avskrift av den ovannämnda rapporten.

Ä utrikes ort avgives sjöförklaringen inför den myndighet, som

därstädes är behörig att upptaga sådan, eller ock, efter anmälan, i den

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 203.

ordning, som ovan sagts, inför svensk konsul; åliggande det i varje fall

befälhavaren att för svenske konsuln å orten, eller, om där icke finnes

sådan tjänsteman, för den svenske konsul, som under resan först anträffas,

uppvisa dagboken och å densamma taga konsulns intyg om

uppvisandet.

44 §.

Befälhavaren skall behandla sina underordnade så, som eu god husfader

anstår, och vid anordnande av det arbete, som erfordras, så

vitt ske kan, taga hänsyn till envars ställning i tjänsten samt tillse, att

besättningen beredes tillfälle till nödig sömn och vila. Kroppslig aga

må han ej tilldela någon.

Å frivakter samt å söndagar eller andra här i riket brukliga helgdagar

må befälhavaren icke ålägga besättningen arbete, som kan tåla

uppskov. Han läte sig angeläget vara, att bön och gudstjänst ombord

icke försummas.

45 §.

Befälhavaren skall tillse, att besättningen erhåller god och tillräcklig

kost i enlighet med den för besättningar å svenska handelsfartyg fastställda

spisordning. Finner befälhavaren under resa nödvändigt att

nedsätta kosten, äge han rätt därtill; dock skall besättningen därför

undfå skälig ersättning, vilken i händelse av tvist bestämmes av skiljemän.

Befälhavaren äge jämväl att med avseende på klimat och hälsoförhållanden

föreskriva lämplig omväxling i kosten, dock att besättningens

rätt icke må därigenom inskränkas.

Åger utvikt av proviant rum, må befälhavaren ej förvägra besättningen

att kontrollera utvikten.

Befälhavaren må icke övertaga besättningens kosthåll på entreprenad.

52 §.

Befälhavaren skall under resans fortgång giva redaren underrättelse

om de åtgärder av vikt, som befälhavaren funnit erforderliga för fartygets

eller de ombordvarandes säkerhet, om resans förlopp, därunder

slutna avtal och ingångna förbindelser samt angående allt, varom kännedom

eljest kan vara till nytta för redaren. Innan åtgärder av vikt

vidtagas, bör han, där omständigheterna det medgiva, inhämta föreskrift

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 203.

av redaren själv eller det ombud, denne anvisat. Erfordras penningar

för fartygets behov och kan icke redarens föreskrift avvaktas, åligge

befälhavaren att till medlens anskaffande anlita den utväg, som för

redaren är förenad med minsta uppoffring; ej må han utan i yttersta

nödfall föryttra något av lasten.

Varder fartyget å utländsk ort taget i mät eller för gäld belagt

med kvarstad, och finnes av skeppshandlingarna, att fartyget är för

gäld intecknat, åligge befälhavaren att ofördröjligen om utmätningen

eller kvarstaden underrätta inteckningshavaren, där denne är för honom

känd.

Huruledes bevis om inteckningsåtgärd må

garna, därom förordnar Konungen.

70 §.

Såsom sjöman må icke här i riket anställas den som är behäftad

med sådant fel på hörsel eller synförmåga eller eljest med sjukdom,

lyte eller skada, som gör honom oduglig att sköta den tjänst, anställningen

avser, eller med smittosam venerisk sjukdom eller med annan

sjukdom, som medför fara för den övriga besättningen; och skall förty,

innan någon vinner anställning som sjöman, legitimerad läkares intyg

angående hans hörsel och synförmåga samt hälsotillstånd för befälhavaren

företes.

Minderårig under fjorton år må ej i skeppstjänst användas, ej heller

må i eldar tjänst användas minderårig, som icke uppnått sexton års ålder.

När sjöman förhyres, bör, om han är inskriven vid sjömanshus,

den vid inskrivningen honom tilldelade sjöfartsbok överlämnas till befälhavaren,

vilken äger förvara densamma, till dess sjömannen lämnar

tjänsten.

71 §•

Envar av besättningen skall, sedan han blivit förhyrd, av befälhavaren

förses med motbok, däri införes uppgift å den resa eller den

tid, för vilken sjömannen blivit förhyrd, hans blivande befattning ombord

samt den hyra som betingats, så ock, där överenskommelse träffats

om övertidsersättning till högre belopp än i 96 § stadgas, det härom

träffade avtal; är hyran bestämd till visst belopp för resa, skall i motboken

anmärkas, huru lång tid antages åtgå till resan, och skall denna

anteckning lända till efterrättelse vid beräkning av hyra i de fall, då

sådan, jämlikt de här nedan givna bestämmelser, bör beräknas för viss tid.

biläggas skeppshandlin
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 203.

I motboken skola antecknas förskott, som vid förhyrningen lämnas

sjömannen, de fordringar å övertidsersättning, som må uppkomma, samt

de avbetalningar å hyra och sådan fordran, vilka under resan äga rum.

80 §.

Maskinisten åligge särskilt att hava tillsyn å fartygets samtliga ångpannor

och maskiner samt ansvara för deras behöriga drift och skötsel

ävensom att hava tillsyn å fartygsskrovet inom maskin- och pannrum

med därtill hörande kolboxar och tunnlar samt å läns-, belysnings- och

andra ledningar ombord med undantag av styrledning, varjämte det

åligge honom att biträda befälhavaren vid anskaffande av erforderlig

maskinpersonal. Han skall ock utöva uppsikt över maskinpersonalen och

hålla tillsyn över de för denna personal avsedda bostäder.

Han före maskindagboken under befälhavarens tillsyn och vare ansvarig

för dess riktighet.

När inom del av fartyget, som står under maskinistens tillsyn, ofall

inträffar eller fel förmärkes, underrätte han därom ofördröjligen befälhavaren.

Rekvisition av kol och andra för maskinens drift nödiga ämnen

skall han i god tid före resans början avlämna till befälhavaren.

87 §.

År fartyget icke i sjovärdigt skick för den resa, som därmed skall

företagas, eller är det så bristfälligt utrustadt eller så illa bemannat

eller så hårt eller olämpligt lastat eller så olämpligt barlastat, att livsfara

för de ombordvarande kan antagas därigenom uppkomma under resan, eller

äro besättningens bostäder vid resans början uppenbart hälsofarliga, och

underlåter befälhavaren att vidtaga de åtgärder, som erfordras för undanröjande

av förefintliga fel och brister, äge besättningen rätt att erhålla

entledigande.

Gör mer än halva antalet av besättningen hos befälhavaren framställning

om att, för utrönande av något eller några av de här ovan

omförmälda förhållanden, syn måtte företagas, åligge det befälhavaren

att anhålla om förrättande av syn, inom riket hos vederbörande tillsynsmyndighet

och utom riket hos svensk konsul. linnés å utrikes ort,

där fartyget befinner sig, icke svensk konsul, må ansökning om syn ske

hos närmast varande svenske konsul, eller läte befälhavaren syn verkställas

av två ojäviga, sakkunniga män, vilka befälhavaren själv tillkallar.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 sand. 61 häjt. (hr 203.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Riksdagens skrivelse Nr 203.

Göres hos befälhavaren framställning om syn först efter det lastning

påbörjats och måste last lossas för att synen skall kunna äga rum, är

befälhavaren icke pliktig att efterkomma framställningen, med mindre

styrman eller maskinist å fartyget deltager däri.

Efterkommer befälhavaren icke framställningen, äge sjöman rätt

att bliva entledigad samt att erhålla hyra och reseersättning som i 86 §

s.ägs.

Där syn enligt denna § hållits utom riket, skall rapport därom ofördröjligen

insändas till kommerskollegium, av vederbörande konsul, om

sådan tjänsteman haft befattning med synen, men eljest av befälhavaren.

90 §.

Bliver sjöman sjuk eller skadad, skall befälhavaren åt honom bereda

nödig vard ombord eller i land; är han till följd av sjukdomen

eller skadan för längre tid satt ur stånd att fullgöra sin tjänst eller

finnes han behäftad med smittosam venerisk sjukdom eller med annan

sjukdom, som medför fara för den övriga besättningen, äge befälhavaren

entlediga honom ur tjänsten. Nödgas befälhavare kvarlämna sjuk eller

skadad sjöman å utländsk ort, skall han överlämna honom till svensk

konsul eller, om sådan tjänsteman där icke finnes, annorledes sörja för

att han erhåller lämplig vård.

Avskedas sjöman till följd av skada eller sjukdom, som han genom

eget grovt vållande ådragit sig eller därför att han funnits behäftad

med smittosam venerisk sjukdom, njute han ej hyra för längre tid, än

han förrättat sin tjänst, och kostnaden för hans skötsel och vård må

avkortas på hans innestående hyra. Entledigas han icke, njute han ej

Irpra för den tid, han är ur stånd att förrätta sin tjänst, och ersätte

kostnaden för skötsel och vård.

bjöman, som eljest, medan han är i tjänst, varder sjuk eller skadad,

njute full hyra ävensom sjukvård på redarens bekostnad så länge han

är kvar i tjänsten; varder han entledigad, erhålle han hyra till dess

han avmönstras eller, om avmönstring icke äger rum, till den dag, då

fartyget går vidare, ävensom sjukvård på redarens bekostnad under fyra

veckor, räknade från den dag, då hans rätt till hyra upphörde.

Har befälhavare å ort, där svensk konsul ej finnes, nödgats för

svensk sjömans sjukvård göra utgift, som, enligt vad ovan är sagt, icke

ålegat redaren, eller förskjuta mer, än denne ålegat; äge redaren därför

undfå ersättning av allmänna medel.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrivelse Nr 203.

96 §.

Därest medan fartyg ligger i hamn sjömans arbetstid, med undantag

för arbete för fartygets säkerhet, överstiger tio timmar eller inom

tropikerna nio timmar om dygnet, skall han åtnjuta särskild ersättning

för det på övertid utförda arbetet, vilken ersättning icke må till

någon av besättningen utgå med lägre belopp för timme än trettio öre

med tillägg av en fyrahundradedel av hans hyra för månad.

Finner befälhavare i trängande fall nödigt att å söndagar eller

andra här i riket brukliga helgdagar ålägga sjöman att i hamn utföra

arbete, som icke berör fartygets säkerhet, erhålle han för den tid, varunder

arbetet pågår, likaledes ersättning efter ovan angivna beräkning.

Gör sjöman i hamn nattvakt, utan motsvarande fritid om dagen,

vare lag samma.

Vad ovan är stadgat gäller icke om ersättning till styrman och

maskinist och skall ej äga tillämpning å fiskefartyg.

108 §.

De å fartyget anställda personer, vilka ej höra till den egentliga

besättningen, vare skyldiga att hörsamma befälhavarens föreskrifter med

avseende på ordning och skick ombord ävensom att förrätta det arbete,

befälhavaren för fartygets säkerhet finner nödigt att ålägga dem. Aro

de antagna av redaren eller befälhavaren, tillkomme dem samma rättigheter

som besättningen; dock skola bestämmelserna i 96 § beträffande

övertidsersättning icke å sådana personer äga tillämpning.

Vad i 81, 101 och 102 §§ är stadgat med avseende å besättningen

skall ock lända till efterrättelse med avseende å övriga ombord anställda

personer.

285 §.

Befälhavare, som i strid mot vad i 70 § är stadgat anställer

sjöman eller använder minderårig för skeppstjänst, straffes med böter,

ej under tio kronor. Har användandet av minderårig skett med den

minderåriges faders eller målsmans vetskap och vilja, vare jämväl fadern

eller målsmannen förfallen till böter, högst tjugu kronor.

Anställer befälhavare sjöman för tid, under vilken denne veterligen

är förbunden att tjäna å annat fartyg, straffes med böter, högst tvåhundra

kronor.

Lika med befälhavaren straffes redare, där åtgärd, som ovan sagts,

företagits med hans vetskap.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 203.

288 §.

För vägran att i fall, som i 6 § omförmäles, till besiktningsmän

överlämna fartygs nationalitetshandling eller hemortsbevis straffes befälhavaren

med böter.

Försummar befälhavare att, när händelse inträffat av sådan beskaffenhet,

som i 40 § sägs, därom avgiva rapport eller att anmäla sig

för sjöförklaring på sätt i samma § stadgas, dömes till böter.

Befälhavare, som underlåter fullgöra honom enligt 87 § sista stycket

åliggande skyldighet i fråga om däri omförmäld rapport, straffes med böter,

högst tvåhundra kronor.

289 §.

Missbrukar befälhavare den i 101 § honom medgivna tvångsrätt,

eller tilldelar han sjöman bestraffning utan laga skäl eller utan iakttagande

av den ordning, som i 103 § är föreskriven, eller ålägger han

strängare straff, än 102 § föranleder, eller missbrukar han den rätt att

taga sjöman eller passagerare i förvar, som i 47 § omförmäles, eller

bryter han mot vad i 45 § är stadgat, eller behandlar han sjöman med

onödig hårdhet; straffes med böter, där ej gärningen efter allmän lag

bör beläggas med strängare straff.

292 §.

1 mom. Har befälhavare, utan att nödtvång därtill föranlett, gått

till sjöss med fartyg, som haft sådana brister till skrov, maskin eller

utrustning eller som varit så illa bemannat eller så hårt eller olämpligt

lastat eller så olämpligt barlastat, att han bort inse, att resan var

förbunden med uppenbar livsfara för dem, som voro ombord, straffes

med fängelse i högst ett år eller böter från och med etthundra till och

med femtusen kronor.

Lika med befälhavare straffes redare eller annan, där han uppsåtligen

förlett befälhavare till sådan förbrytelse eller med råd eller dåd

densamma främjat, så ock redare eller annan, som i redares ställe haft

befattning med fartyget, där han med vetskap om sådana brister eller fel,

som ovan omförmälas, underlåtit att, såvitt det stått i hans makt,

hindra fartyget att gå till sjöss.

2 mom. Åsidosätter befälhavare de skyldigheter, som enligt 26 §

åligga honom, och är ej sådant fall för handen, som i 1 mom. förmäles,

straffes med böter till och med ett tusen kronor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens skrivelse Nr 203.

Till enahanda straff dömes redare eller annan, där han uppsåtligen

förlett befälhavaren till sådan förseelse eller med råd eller dåd

densamma främjat, så ock redare eller annan, som i redares ställe haft

befattning med fartyget, där han med vetskap om, att fel eller brist

förelegat i något av de avseenden, 5 a § omförmäler, underlåtit att,

såvitt det stått i hans makt, föranstalta om felets eller bristens avhjälpande.

.

3 mom. Har befälhavare uraktlåtit att iakttaga något av v ad enligt

32 § är honom ålagt, straffes med böter till och med ett tusen kronor.

4 mom. Har genom åtgärd eller försummelse, som ovan sagts, skada

vållats, må i fall, varom i 1 mom. förmäles, till fängelse i högst två

år, samt i de i 2 och 3 mom. nämnda fall till fängelse i högst ett

år dömas, där ej gärningen efter allmän lag bör beläggas med strängare

straff.

296 §.

Befälhavare, som så förbrutit sig, som i 287, 289, 290, 291, 292,

293 eller 294 § sägs, må, där omständigheterna äro synnerligen försvårande,

för viss tid eller för alltid dömas förlustig sådan rättighet att

föra fartyg, för vars utövande särskilda villkor äro stadgade.

Om sådan påföljd skall domstolen ofördröjligen underrätta kommerskollegium.

302 §.

Har sjöman påkallat syn å fartyg, på sätt i 87 § sägs, och finnes

vid företagen syn, att de uppgifter, som föranlett synen, saknat rimlig

grund, dömes till böter, ej under femtio kronor, eller till fängelse i högst

två månader. Har sjömannen härvid handlat i uppsåt att bereda sig eller

annan fördel eller att göra skada, må till straffarbete i högst två år

dömas.

306 §.

År sjöman genom vårdslöshet eller försummelse i tjänsten vallande

till sjöolycka, straffes så, som i 293 § om befälhavare sägs.

År den skyldige styrman eller maskinist, må han, där omständigheterna

äro synnerligen försvarande, tillika förklaras för viss tid eller

för alltid förlustig rättigheten att i dylik beställning nyttjas, där för sådan

rättighets utövande särskilda villkor äro stadgade. Om sådan påföljd

skall domstolen ofördröjligen underrätta kommerskollegium.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 203.

311 §.

Brott, som i 285 § andra stycket, 289, 290, 297, 298, 299, 300, 302, 303

eller 308 § omförmäles, må ej åtalas av allmän åklagare, utan att målsägande

angivit brottet till åtal; skall brottet straffas efter allmän lag,

lände till efterrättelse vad sådan lag stadgar i fråga om rätt till åtal. °

314 §-

. ^ mom- Kär sjöförklaring av rätten upptages eller sjöförhör, varom

i 317 och 320 §§ sägs, verkställes, skola två ojäviga, i sjöväsendet

kunniga och erfarna män vara tillstädes för att såsom sakkunniga gå

rätten till hända.

Dessa sakkunniga, av vilka åtminstone den ene bör hava utövat

tjänst såsom befälhavare å handelsfartyg, skola före utgången av varje

år, med. tjänstgöringsskyldighet för det följande, utses av rätten. Å

sakkunniga skall därförinnan förslag, upptagande minst fem personer,

upprättas, av handels- och sjöfartsnämnden i staden eller, där sådan

nämnd ej finnes, av stadsfullmäktige; dock vare rätten ej bunden av

förslaget. För att i de sålunda utseddas ställe, vid inträffat förfall,

biträda skola två suppleanter utses; uppstår hinder jämväl fördem, äge

rätten för varje särskilt fäll tillkalla andra.

Finner rätten, efter samråd med de sakkunniga, att i särskilt fall,

med avseende på de däruti förekommande omständigheter, biträde av

person med särskild fackkunskap är erforderligt, äge rätten tillkalla

sådan att såsom tredje sakkunnig gå rätten till hända.

De sakkunniga njute ersättning av allmänna medel till belopp, som

Konungen bestämmer.

2 mom. När vid rådstuvuratt till handläggning förekommer mål

angående klander av dispasch, skola, utom domfört antal av rättens

ledamöter, tre i handel och sjöfart kunniga och erfarna män hava säte

och stämma i ratten. Stadsfullmäktige i stad, vars rådstuvurätt enligt

326 § äger upptaga dylikt mål, skola före utgången av varje år utse

dessa särskilda ledamöter att utöva befattningen under det följande året.

För att i deras ställe, vid inträffat förfall, tjänstgöra skola tillika tre

suppleanter utses; uppstår hinder jämväl för dem, äge rätten för varje

särskilt fall tillkalla andra.

De särskilda ledamöterna njute ersättning till belopp, som Konungen

bestämmer; skolande denna ersättning av endera parten eller av parterna

gemensamt gäldas, efter ty rätten, enligt de i 21 kap. rättegångsbalken

stadgade grunder, prövar skäligt.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens skrivelse Nr 203.

315 §.

När anmälan till sjöförklarings avgivande skett på sätt i 40 § är

stadgat, sammanträde rätten, så snart ske kan, till sjöförklaringens upptagande.

Till sammanträdet inkalle ordföranden befälhavaren, med förständigande

att medhava alla de personer, som antagas kunna lämna

upplysning i saken, ävensom att förete dagboken i huvudskrift, där den

finnes i behåll. Ordföranden äge jämväl till sammanträdet särskilt inkalla

vissa personer av besättningen ävensom andra, som antagas kunna

lämna upplysning i saken, samt underrätte, senast dagen förut, genom

kungörelse i en i orten utkommande, tidning och, där så ske kan,

genom särskilt meddelande de personer, vilka saken kan angå, eller

deras ombud om tiden för sammanträdet ävensom var och när den om

händelsen ingivna anmälan med därtill hörande handlingar finnes tillgänglig.

År saken av beskaffenhet att påkalla sjöförhör, underrätte

ordföranden ofördröjligen vederbörande åklagare samt, där så erfordras

medelst telegram, kommerskollegium om tiden för sammanträdet.

De sakkunniga skola om inkommen anmälan till sjöförklarings avgivande

underrättas så snart ske kan, och åligge det dem att taga del

av de anmälan bilagda handlingarna samt att för rättens ordförande

före sammanträdet skriftligen angiva de förhållanden, om vilka från

sjöteknisk synpunkt med avseende å olyckans art upplysningar påkallas.

316 §.

Vid sjöförklarings upptagande skola först befälhavaren och därefter

de till upplysning i saken inkallade eller eljest för sådant ändamål närvarande

personer var för sig avgiva en såvitt möjligt sammanhängande

berättelse angående händelsen; där någons berättelse är ofullständig,

otydlig eller obestämd, bör rätten genom lämpliga frågor söka erhålla

säker upplysning om vad han verkligen erfarit angående händelsen.

De sakkunniga äga att under sammanträdet lämna rätten nödiga upplysningar

för sakens bedömande ur sjöteknisk synpunkt och må genom

rättens ordförande till personer, som höras, framställa frågor angående

sådant, som kan bidraga till utredning i ärendet. Sedan samtliga berättelser

avgivits, böra, där ej laga hinder finnes möta eller rätten eljest

med avseende å sakens omständigheter finner edgång ej böra äga rum,

de till upplysning i saken inkallade eller eljest för sådant ändamål närvarande

personer sina berättelser, sedan de blivit ur protokollet upplästa,

med vittnesed bekräfta.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 203.

Till sammanträdet särskilt inkallade personer, som icke tillhöra besättningen,

njute ersättning av allmänna medel efter ty om ersättning

till vittnen i brottmål är stadgat.

Där befälhavaren eller någon, som eljest av rätten eller dess ordförande

erhållit särskild kallelse till sammanträde, icke hörsammar kallelsen,

dömes till böter, och äge rätten att vid vite ålägga honom att

iakttaga inställelse.

317 §.

Har sjöolycka av större omfattning eller av svårare art inträffat, såsom

när fartyg förolyckats eller av besättningen övergivits i sjön, eller förlust

av människoliv eller avsevärd skada uppstått därigenom, att fartyget

råkat på grund eller stött tillsammans med annat fartyg eller annat

föremål, eller när fartyget sprungit läck i sjön, så att bärgningshjälp

måst anlitas eller det sökt nödhamn, eller explosion eller eldsvåda av

någon betydenhet ägt rum ombord, eller lasten eller barlasten förskjutit

sig, eller av last större mängd, som, då fråga är om däckslast, beräknas

till minst tjugu procent av densamma, spolats eller kastats över bord;

eller har olyckshändelse träffat någon av besättningen eller någon för

arbete eller såsom passagerare ombordvarande person, så att döden eller

svårare kroppsskada därav följt, eller har någon av besättningen begått

självmord, eller har ombord yppats ett flertal fall av smittosam sjukdom

eller något fall av skörbjugg, beri-beri eller förgiftning, åligge det

rätten att i sammanhang med sjöförklaringens upptagande verkställa

sjöförhör, varvid rätten skall söka åstadkomma fullständig utredning

angående orsakerna till olyckan. Särskilt bör därvid undersökas, huruvida

olyckan härlett sig av:

1) fel hos fartyget, dess utrustning eller bemanning;

2) orsaker, härrörande från lastningen, såsom att fartyget varit

överlastat, eller att lasten varit av farlig beskaffenhet, eller att den varit

felaktigt fördelad eller stuvad eller icke behörigen försedd, eller att barlasten

varit otillräcklig, otjänlig eller icke behörigen försedd;

3) förseelse eller försummelse av befälhavaren eller redaren eller någon

av besättningen å fartyget eller annan, som med fartyget haft befattning,

eller av befälhavare eller någon av besättningen å annat fartyg;

4) förseelse av lots eller vägvisare, bristfällighet i sjökort eller å

fyrar, sjömärken eller andra inrättningar till sjöfartens säkerhet eller

förseelse eller försummelse av den, åt vilken dylika inrättningars skötsel

och vård är anförtrodd.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens skrivelse Nr 203.

Kan ej genom förhör inför rätten vinnas fullständig utredning i

saken, må rätten förordna om syn å fartyget och vad därtill hörer i

den utsträckning, som prövas erforderlig, så ock föranstalta om utredning

genom polismyndighet. Rätten äge jämväl med föreläggande

av vite förordna, att handlingar och föremål, vilka kunna tjäna till

upplysning vid sjöförhöret, skola företes. I övrigt skall vad i 316 §

är stadgat äga tillämpning även beträffande sjöförhör.

319 §.

Det i 317 § föreskrivna sjöförhör skall utom riket anställas av vederbörande

konsul, därest sjöförklaring inför honom avgives, i sammanhang

med dess upptagande, och eljest så snart han genom den i 40 § omförmälda

rapport, dagboken, eller annorledes erhållit kännedom om

olyckan. Till sjöförhöret inkalie konsuln befälhavaren, med åläggande

för honom att medhava dagboken ävensom de personer, vilka antagas

kunna giva upplysning angående olyckan. Där det lämpligen kan ske,

bör konsuln tillkalla två ojäviga, i sjöväsendet kunniga, helst svenska

män att vid sjöförhöret närvara i egenskap av sakkunniga.

Har i här omförmälda fall förhör angående den inträffade olyckan

hållits av därtill behörig utländsk myndighet, vare sjöförhör inför konsul

ej av nöden, såvida genom det hållna förhöret åstadkommits sådan utredning,

som i 317 § avses.

320 §.

Har fartyg förolyckats, ritan att någon, som kunnat göra anmälan

om olyckan, blivit räddad, eller har eljest sjöförhör med anledning av

sådan olyckshändelse, som i 317 § omförmäles, uteblivit; äge kommerskollegium

förordna om sjöförhörs anställande å ort, där sådant lämpligen

kan företagas. I fråga om sådant förhör lände i tillämpliga delar till

efterrättelse vad i 315, 316, 317 och 319 §§ stadgas.

321 §.

Sedan sjöförhör avslutats, skall rätten eller konsuln, som det förrättat,

ofördröjligen insända protokoll över sjöförhöret till kommerskollegium.

Har fartyget förolyckats, eller kan eljest dagboken från

fartyget undvaras, skall denna jämte protokollet insändas men eljest eu

fullständig avskrift av dagboken i de delar, som angå sjöförhöret. År å

Bihang till senare riksdagens prokotoll 1914. 14 sand. fil käft. (Nr 203.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens skrivelse Nr 203.

utländsk ort sjöförhör verkställt av vederbörlig myndighet, åligge konsuln

att till kommerskollegium insända avskrift av det vid sjöförhöret förda

protokoll.

Finnes förhör i något avseende ofullständigt, äge kommerskollegium

förordna om nytt förhörs anställande å ort, där sådant lämpligen

kan äga rum.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1915.

Vad i 70 § finnes stadgat angående viss ålder för minderårig skall

icke utgöra hinder för minderårigs fortsatta användande i det arbete,

vari den minderårige användes vid tiden för lagens ikraftträdande.

Sakkunniga, som i 314 § omförmälas, skola för tjänstgöring under

år 1915 dessförinnan utses i den ordning, samma § stadgar.

Stockholm den 4 september 1914.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, K. L, Beckmans Boktr., 1914.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.