Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen angående anordnande av arbete i det fria för tvångsarbetsfångar och straffångar.

1914-08-26 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1914 B:209, Skrivelse till Konungen angående anordnande av arbete i det fria för tvångsarbetsfångar och straffångar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 209.

1

Nr 209.

Uppläst och godkänd i första kammaren den 26 augusti 1914.

> » » andra kammaren den 26 augusti 1914.

Riksdagens skrivelse till Konungen angående anordnande av

arbete i det fria för tvångsarbetsfångar och straffångar.

(Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.)

(Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 3.)

Till Konungen.

Uti en inom riksdagen väckt motion har gjorts framställning om att

utredning måtte verkställas huruvida och under vilka villkor arbete i det

fria, särskilt jordbruksarbete och därmed samhörande sysselsättningar, måtte

kunna anordnas för såväl tvångsarbetsfångar som för straffångar, för de

senare ej mindre såsom en i strafflagstiftningen upptagen övergångsform

till slutliga frigivningen än även såsom en lämplig sysselsättning för vissa

slag av straffångar och att därefter måtte vidtagas de åtgärder, som en

sådan utredning till äventyrs kunde giva vid handen.

Enligt nu gällande lagstiftning finnes ej hinder för tvångsarbetares

sysselsättande med jordbruksarbete eller annat arbete i det fria, under

förutsättning att tvångsarbetet förrättas i allmän tvångsarbetsanstalt. Riksdagen

får framhålla önskvärdheten därav, att tvångsarbetet så ordnas, att

det icke, såsom nu ofta är fallet, till sin art föga eller alls icke avviker

från straffarbete, varför lämpligt arbete i det fria utav i motionen åsyftad

art bör anordnas för tvångsarbetsfångar. Förutsättas måste endast, att

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 64 käft. (Nr 209—210.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse JSlr 209.

sådant efter årstiderna avpassat arbete står till bnds, som lämpar sig för

de särskilda tvångsarbetsfångarnas anlag och färdigheter samt att den ökade

bevakningsstyrka, som fångarnas sysselsättning i det fria betingar, finnes

att tillgå.

Vad angår frågan om straffarbetsfångars sysselsättande med arbete av

i motionen ifrågasatta slag, så sammanhänger denna fråga med gällande

bestämmelser i lagen den 22 juni 1906 angående straffarbetes och fängelsstraffs

verkställande i enrum.

Då enligt nämnda lag straffarbete skall verkställas i enrum, därest

strafftiden ej överstiger tre år och, där strafftiden är längre, under de tre

första åren av strafftiden, finnes ej lagligt hinder att till jordbruksarbete

eller annat arbete i det fria använda straffångar efter det celltiden gått

till ända.

Frågan om lämpligheten av att med utearbete sysselsätta straffångar

i större utsträckning, än som motsvarar den tid, som överskjuter celltiden,

tre år, är däremot oskiljaktig från frågan om celltidens förkortning.

Eiksdagen har sig bekant, att den erfarenhet, som under tiden efter

1893 års ingång, då bestämmelserna om celltidens utsträckning trätt i

tillämpning, vunnits rörande denna strafforms inverkan på individerna,

giver vid handen, att eu utsträckning av celltiden medfört en ökning av

tuberkulosen och sinnessjukdomarna i fängelserna ävensom av återfallsprocenten

samt att fångvårdsstyrelsen uti eu den 10 november 1911 till

Eders Kung!. Maj:t avlåten skrivelse framhållit önskvärdheten av att eu

omläggning av nuvarande cellstraffet komme till stånd genom eu revision

av gällande lag den 22 juni 1906 angående straffarbetes och fängelsestraffs

verkställande i enrum, i syfte bland annat, att fångar i stället för cellsittande

skulle hänvisas till handräckningsarbeten m. m.

Emellertid har fångvårdsstyrelsens nyssnämnda skrivelse till Eders

Kungl. Maj:t ej lett till något mera omedelbart resultat, utan har åt särskilda

sakkunniga uppdragits att i sammanhang med utredning av flera andra

straffrättsliga spörsmål jämväl föreslå ändrade bestämmelser om verkställighet

av straffarbete och fängelsestraff, därvid dock nämnda sakkunniga icke

torde fått sig förelagd frågan om huru fångarna skulle sysselsättas vid

cellstraffets möjliga förkortande.

Eiksdagen har jämväl fäst sin uppmärksamhet å det yttrande, som

fångvårdsstyrelsen den 7 januari 1914 avgivit över senast församlade statsrevisorers

framställning därom, att åtgärder måtte vidtagas för att bereda

så många som möjligt av de i rikets tvångsarbetsanstalter intagna fångarna

tillfälle till arbete i jordbruk och trädgårdsskötsel, varvid jämväl borde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 209. *

tagas i övervägande, huruvida sådant arbete kunde anordnas även föi en

del vid straffanstalter intagna fångar. Uti detta yttrande har fångvårdsstyrelsen

betonat, att styrelsen vore betänkt på anordnande av trädgårdsodling

i större utsträckning för tvångsarbetsfångar, samt att styrelsen hade

för avsikt att anordna jordbruksarbete jämväl för straffångar, men har

styrelsen därvid tillika framhållit, att vid de fängelser, som äro uteslutande

cellfängelser, under nuvarande lagstiftning trädgårdsbruk genom

fångar icke torde kunna drivas annat än undantagsvis, då någon cellfånge

synes böra därmed sysselsättas för motarbetande av kropps- eller själslidande,

som uppkommit i följd av cellvistelsen.

Vare sig förkortning av cellstraffet finnes böra äga rum eller ej,

är det emellertid enligt riksdagens uppfattning synnerligen ömkligt, att

straffångar, i den mån de därtill äro lämpliga och de fångvårdsförvaltningen

till buds stående resurser det medgiva, sysselsättas med arbete i

det fria i större omfattning, än som för närvarande äger rum. Erfarenheterna

från andra länder, där sådant arbete införts, synas giva vittnesbörd

om dylika anordningars gynnsamma verkningan Då till vinnande av

ifrågavarande syfte ändring lärer påkallas endast i nu gällande lag. om

straffarbetes och fängelsestraffs verkställande i enrum, men däremot icke

i allmänna strafflagen, torde här avsedda reform kunna komma till stånd

oberoende av den allmänna revision av strafflagen, vartill förarbeten för

närvarande pågå.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, det Eders

Kungl. Maj:t täcktes taga i övervägande och låta utreda, huruvida och

under vilka villkor arbete i det fria, särskilt jordbruksarbete^och därmed

samhörande sysselsättningar, må kunna anordnas för såväl tvångsarbetsfångar

som för straffångar, för de senare ej mindre såsom en^i strafflagstiftningen

upptagen övergångsform till slutliga frigivningen än även såsom

en lämplig sysselsättning för vissa slag av straffångar, och därefteravidtaga

de åtgärder, som en sådan utredning till äventyrs kan giva vid handen.

Stockholm den 26 augusti 1914.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.