Skrivelse till Konungen angående anordnande av arbete i det fria för tvångsarbetsfångar och straffångar.
1914-08-26 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1914 B:209, Skrivelse till Konungen angående anordnande av arbete i det fria för tvångsarbetsfångar och straffångar.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 209.
1
Nr 209.
Uppläst och godkänd i första kammaren den 26 augusti 1914.
> » » andra kammaren den 26 augusti 1914.
Riksdagens skrivelse till Konungen angående anordnande av
arbete i det fria för tvångsarbetsfångar och straffångar.
(Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.)
(Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 3.)
Till Konungen.
Uti en inom riksdagen väckt motion har gjorts framställning om att
utredning måtte verkställas huruvida och under vilka villkor arbete i det
fria, särskilt jordbruksarbete och därmed samhörande sysselsättningar, måtte
kunna anordnas för såväl tvångsarbetsfångar som för straffångar, för de
senare ej mindre såsom en i strafflagstiftningen upptagen övergångsform
till slutliga frigivningen än även såsom en lämplig sysselsättning för vissa
slag av straffångar och att därefter måtte vidtagas de åtgärder, som en
sådan utredning till äventyrs kunde giva vid handen.
Enligt nu gällande lagstiftning finnes ej hinder för tvångsarbetares
sysselsättande med jordbruksarbete eller annat arbete i det fria, under
förutsättning att tvångsarbetet förrättas i allmän tvångsarbetsanstalt. Riksdagen
får framhålla önskvärdheten därav, att tvångsarbetet så ordnas, att
det icke, såsom nu ofta är fallet, till sin art föga eller alls icke avviker
från straffarbete, varför lämpligt arbete i det fria utav i motionen åsyftad
art bör anordnas för tvångsarbetsfångar. Förutsättas måste endast, att
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 64 käft. (Nr 209—210.) 1
2
Riksdagens skrivelse JSlr 209.
sådant efter årstiderna avpassat arbete står till bnds, som lämpar sig för
de särskilda tvångsarbetsfångarnas anlag och färdigheter samt att den ökade
bevakningsstyrka, som fångarnas sysselsättning i det fria betingar, finnes
att tillgå.
Vad angår frågan om straffarbetsfångars sysselsättande med arbete av
i motionen ifrågasatta slag, så sammanhänger denna fråga med gällande
bestämmelser i lagen den 22 juni 1906 angående straffarbetes och fängelsstraffs
verkställande i enrum.
Då enligt nämnda lag straffarbete skall verkställas i enrum, därest
strafftiden ej överstiger tre år och, där strafftiden är längre, under de tre
första åren av strafftiden, finnes ej lagligt hinder att till jordbruksarbete
eller annat arbete i det fria använda straffångar efter det celltiden gått
till ända.
Frågan om lämpligheten av att med utearbete sysselsätta straffångar
i större utsträckning, än som motsvarar den tid, som överskjuter celltiden,
tre år, är däremot oskiljaktig från frågan om celltidens förkortning.
Eiksdagen har sig bekant, att den erfarenhet, som under tiden efter
1893 års ingång, då bestämmelserna om celltidens utsträckning trätt i
tillämpning, vunnits rörande denna strafforms inverkan på individerna,
giver vid handen, att eu utsträckning av celltiden medfört en ökning av
tuberkulosen och sinnessjukdomarna i fängelserna ävensom av återfallsprocenten
samt att fångvårdsstyrelsen uti eu den 10 november 1911 till
Eders Kung!. Maj:t avlåten skrivelse framhållit önskvärdheten av att eu
omläggning av nuvarande cellstraffet komme till stånd genom eu revision
av gällande lag den 22 juni 1906 angående straffarbetes och fängelsestraffs
verkställande i enrum, i syfte bland annat, att fångar i stället för cellsittande
skulle hänvisas till handräckningsarbeten m. m.
Emellertid har fångvårdsstyrelsens nyssnämnda skrivelse till Eders
Kungl. Maj:t ej lett till något mera omedelbart resultat, utan har åt särskilda
sakkunniga uppdragits att i sammanhang med utredning av flera andra
straffrättsliga spörsmål jämväl föreslå ändrade bestämmelser om verkställighet
av straffarbete och fängelsestraff, därvid dock nämnda sakkunniga icke
torde fått sig förelagd frågan om huru fångarna skulle sysselsättas vid
cellstraffets möjliga förkortande.
Eiksdagen har jämväl fäst sin uppmärksamhet å det yttrande, som
fångvårdsstyrelsen den 7 januari 1914 avgivit över senast församlade statsrevisorers
framställning därom, att åtgärder måtte vidtagas för att bereda
så många som möjligt av de i rikets tvångsarbetsanstalter intagna fångarna
tillfälle till arbete i jordbruk och trädgårdsskötsel, varvid jämväl borde
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens skrivelse Nr 209. *
tagas i övervägande, huruvida sådant arbete kunde anordnas även föi en
del vid straffanstalter intagna fångar. Uti detta yttrande har fångvårdsstyrelsen
betonat, att styrelsen vore betänkt på anordnande av trädgårdsodling
i större utsträckning för tvångsarbetsfångar, samt att styrelsen hade
för avsikt att anordna jordbruksarbete jämväl för straffångar, men har
styrelsen därvid tillika framhållit, att vid de fängelser, som äro uteslutande
cellfängelser, under nuvarande lagstiftning trädgårdsbruk genom
fångar icke torde kunna drivas annat än undantagsvis, då någon cellfånge
synes böra därmed sysselsättas för motarbetande av kropps- eller själslidande,
som uppkommit i följd av cellvistelsen.
Vare sig förkortning av cellstraffet finnes böra äga rum eller ej,
är det emellertid enligt riksdagens uppfattning synnerligen ömkligt, att
straffångar, i den mån de därtill äro lämpliga och de fångvårdsförvaltningen
till buds stående resurser det medgiva, sysselsättas med arbete i
det fria i större omfattning, än som för närvarande äger rum. Erfarenheterna
från andra länder, där sådant arbete införts, synas giva vittnesbörd
om dylika anordningars gynnsamma verkningan Då till vinnande av
ifrågavarande syfte ändring lärer påkallas endast i nu gällande lag. om
straffarbetes och fängelsestraffs verkställande i enrum, men däremot icke
i allmänna strafflagen, torde här avsedda reform kunna komma till stånd
oberoende av den allmänna revision av strafflagen, vartill förarbeten för
närvarande pågå.
På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes taga i övervägande och låta utreda, huruvida och
under vilka villkor arbete i det fria, särskilt jordbruksarbete^och därmed
samhörande sysselsättningar, må kunna anordnas för såväl tvångsarbetsfångar
som för straffångar, för de senare ej mindre såsom en^i strafflagstiftningen
upptagen övergångsform till slutliga frigivningen än även såsom
en lämplig sysselsättning för vissa slag av straffångar, och därefteravidtaga
de åtgärder, som en sådan utredning till äventyrs kan giva vid handen.
Stockholm den 26 augusti 1914.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.