Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till lag om liingstbesiktningstvång.
1914-08-29 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1914 B:227, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till lag om liingstbesiktningstvång.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 227.
1
N
Nr 227.
Uppläst och godkänd i första kammaren den 28 augusti 1914.
» » »i andra kammaren den 29 augusti 1914.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Majds
proposition med förslag till lag om liingstbesiktningstvång.
(Jordbruksutskottets utlåtande nr 65.)
Till Kon it ngen.
I en till riksdagen den 1 maj 1914 avlåten proposition, nr 53, har
Eders Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för samma dag föreslagit riksdagen
antaga följande förslag till
Lag om liingstbesiktningstvång.
i §•
Bär förhållandena inom något hushållningssällskaps område sådant
påkalla, äger Konungen, på framställning av hushållningssällskapet och
vederbörande landsting, förordna, att liingstbesiktningstvång skall införas
inom hushållningssällskapets område eller viss del därav.
liingstbesiktningstvång skall dock icke äga tillämpning å staten
tillhöriga beskällare.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 70 höft. (Nr 227.) 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 227.
2 §•
Inom område, vnrest hingstbesiktningstvång införts, må icke hingst,
med mindre han uppnått tre års ålder ävensom prövats vara såsom beskällare
inom orten lämplig, vare sig kostnadsfritt eller mot ersättning
användas till betäckning av sto, som tillhör annan än hingstens ägare,
och ej heller, därest hingsten äges av två eller flera personer samfällt,
till betäckning av sto, som tillhör någon av dem enskilt.
Prövning, som nyss nämnts, verkställes av statens premieringsnärnnd
eller dess ordförande i enlighet med de bestämmelser härutinnan,
vilka meddelas av Konungen.
ä §■
I förordnande om införande av hingstbesiktningstvång skall tillika
utsättas viss dag för förordnandets ikraftträdande; och må denna dag
ej sättas tidigare än två eller senare än sex år från det förordnandet gavs.
4 §•
Förseelse mot denna lag straffas med böter från och med tio till
och med tvåhundra kronor.
Därest någon under tid, då han är ställd under tilltal för sådan
förseelse, densamma fortsätter, skall han för varje gång stämning därför
utfärdats och delgivits fällas till de böter, som för förseelsen äro stadgade.
5 §•
För förseelse, som med husbondes vetskap begås av hans husfolk
eller i hans arbete antagen person, ansvare husbonden likasom vore förseelsen
begången av honom själv.
6 §•
Förseelse mot denna lag åtalas av allmän åklagare.
Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan.
Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas
enligt allmän strafflag.
Riksdagens skrivelse Nr 227.
3
7 §•
Förordnande om införande av hingstbesiktningstvång skall tillika
med erinran om påföljden för förseelse mot bestämmelserna i denna lag
genom Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshavandes försorg på statsverkets
bekostnad införas i länskungörelserna och i tidning inom orten.
Denna lag träder genast i kraft.
Förslag till lag om hingstbesiktningstvång framlades av Kungl.
Maj:t för riksdagen redan nästlidet år. Sedan jordbruksutskottet tillstyrkt
förslaget med några mindre ändringar av redaktionell natur,
antogs detsamma av första kammaren utan votering, varemot detsamma
avslogs av andra kammaren. Frågan hade alltså för den riksdagen
förfallit.
I sitt i ärendet avgivna utlåtande anförde 1913 ars jordbruksutskott
huvudsakligen följande. Utskottet erinrade om, hurusom den inhemska
hästavelns främjande sedan en längre tid varit föremål för statsmakternas
omtanke, samt uttalade tillika, att betydelsen av de dittills
gjorda insatserna från det allmännas sida i form av anslag till premiering
och andra åtgärder i syfte att understödja hushållningssällskaps
och enskildas strävanden att möjliggöra en rationell utveckling av vårt
lands hästkultur icke, med hänsyn till de väckande impulser dessa insatser
utan tvivel förmått lämna, på något sätt borde underskattas. Emellertid
finge det icke förbises, att de dittills vunna resultaten allvarligt motverkades
och rentav äventyrades genom den i vårt land rådande obegränsat
fria och okontrollerade användningen för avelsändamål av, snart
sagt, hur olämpliga eller mindrevärdiga beskälare som helst. Behovet
av verksamma prohibitiva åtgärder i syfte att i största möjliga utsträckning
från avelsbruk utestänga sådana hingstar, som härför vore uppenbart
otjänliga, hade därför allt kraftigare gjort sig gällande. Samtidigt
hade den övertygelsen hos den hästuppfödande allmänheten alltmera
blivit rotfast, att en fullt effektiv reglering av hästavelsväsendet läte
sig genomföras endast genom stadgande av restriktiva föreskrifter rörande
4
Riksdagens skrivelse Nr 227.
kontrollen av avelsdjurs kvalifikationer. Då detta näppeligen kunde ske
utan stöd av lagstiftning, hade därmed frågan om lagstadgat hingstbesiktningstvång
trätt i förgrunden, och för sin del tvekade utskottet icke
att på de av departementschefen anförda grunder biträda förslaget om
införande av sådant tvång.
Utskottet hade vid granskning av det föreliggande lagförslaget
icke i väsentligare delar haft anledning till erinran mot detsamma. Såsom
av dess första paragraf framginge, vore lagen icke avsedd att utan
vidare tillerkännas generell giltighet över hela landet, utan skulle densamma
träda i kraft endast i den mån det inom de särskilda landsdelarna
yppade sig behov av att reglera avelsförhållandena på sätt lagen
möjliggjorde. Endast under förutsättning av vederbörande lokala korporationers
därom gjorda framställning ägde Kungl. Maj:t förordna om lagens
tillämpning inom hushållningssällskaps område eller viss begränsad del
därav. I nämnda förhållande syntes ligga en tillfyllestgörande garanti
mot att de föreslagna bestämmelsernas tillämpningsområde onödigtvis
gjordes vidsträcktare, än de förhandenvarande lokala förhållandena
skäligen påkallade. I detta sammanhang ville utskottet betona, att
då, efter besiktningstvångs införande inom visst område, dess bibehållande
inom området icke längre vore av omständigheterna betingat, Kung].
Maj:t givetvis — oaktat sådant icke direkt utsagts, vare sig i lagen
eller de av departementschefen framhållna motiven därför — ägde att
efter framställning av vederbörande förordna om tvångets upphävande
helt eller delvis.
Utskottet delade departementschefens åsikt om lämpligheten av att
i lagen icke inrycktes de detalj bestämmelser angående besiktnings verkställande
och villkoren för att hingst måtte förklaras tillåten såsom beskällare,
m. in., vilka givetvis bleve erforderliga för lagens praktiska
tillämpning och som i stället vore avsedda att av Kungl. Maj:t särskilt
utfärdas. Utskottet ausåge sig emellertid, med stöd av departementschefens
uttalande, kunna förvänta, att därvid tillbörlig hänsyn toges till
hästavelns ståndpunkt å varje särskild ort, samt att man härefter anpassade
bestämmandet av bedömningsgrunderna. Detta torde åter i sin
ordning böra medföra, att, då departementschefen uttryckligen framhållit,
att villkoren för premiering av hingst icke ensamma finge bliva avgörande
för hingsts godkännande för avelsbruk, denna grundsats verkligen
också finge bliva i praktiken tillbörligt tillgodosedd och icke allenast
gälla för vissa snävt begränsade undantagsfall. Vederbörande besiktningsmän
torde sålunda böra erhålla en -vidsträckt frihet att kunna
såsom beskälare godkänna även icke premieringsbara hingstar, så snart
5
Riksdagens skrivelse Nr 227.
dessas användande för avelsändamål, med hänsyn till lokala förhållanden,
eljest måtte kunna tillåtas.
Den svåraste uppgiften för ifrågavarande lagstiftning vore emellertid,
fortsatte utskottet, den att avgöra, hur vittgående ett förbud mot
tillhandahållande av obesiktigade eller vid besiktning underkända hingstar
skäligen borde bestämmas, eller med andra ord uppdraga gränsen mellan
å ena sidan den enskilde hingstägarens eller hästuppfödarens berättigade
krav att icke behöva lida obehörigt intrång i sin självbestämmanderätt och
frihet att förfoga över honom tillhörig egendom och å andra sidan det allmännas
intresse att skydda traktens bäststam mot ogynnsam avelspåverkan
till följd av sådan rätts obehindrade utövande. På denna punkt hade ock av
enskilda motionärer ifrågasatts förändring av Kungl. Maj:ts förslag. Detta
senare stadgade, såsom framginge av bestämmelserna i § 2, ett ovillkorligt
förbud mot att hålla obesiktigad eller vid besiktning underkänd
hingst tillgänglig för betäckning av annan enskilt tillhörigt sto, ett
förbud således, som gällde även mot ett kostnadsfritt tillhandahållande
liksom ock för det fall, att hingst ägdes av två eller flera personer
samfällt och vore avsedd till parning med någotdera av dem tillhörigt
sto. Motionärerna åter hade ansett denna avfattning onödigt och obilligt
sträng och, i syfte att mildra densamma, föreslagit ett borttagande av
förbudsbestämmelserna i sistnämnda tvenne hänseenden. Utskottet funne
emellertid för sin del den av Kungl. Maj:t föreslagna formuleringen väl
avvägd och erforderlig till förhindrande av det antagligen eljest nära
till hands liggande tillvägagångssättet, att ett visst antal personer inom
samma trakt sökte genom sammanslutning kringgå lagen. Visserligen
torde den möjligheten icke bliva utesluten, att i och för sig fullgod
hingst, som emellertid till följd av skiljaktighet i ras eller ofullständighet
i härstamning prövats olämplig till avelsbruk inom viss trakt, därigenom
komme att inom densamma helt undandragas aveln, oaktat i fråga om
enstaka passande ston parning måhända icke skulle vara ofördelaktig.
Men sannolikheten av, att en sådan olägenhet skulle kunna göra sig
mera kännbart gällande, ansåge utskottet bliva synnerligen ringa tack
vare den vidsträckta prövningsrätt i förevarande avseende, som, enligt
utskottets ovan uttryckta förväntan, torde komma att genom de av
Konungen meddelade föreskrifter i ämnet tillerkännas vederbörande
besiktningsnämnd.
Vad särskilt beträffade ett av motionärerna framställt yrkande, att
hingst, oavsett att lian prövats olämplig för lokalt avelsändamål, skulle
få kostnadsfritt hållas tillgänglig för sådant, ansåge utskottet ett dylikt
medgivande farligt även med hänsyn till den ingalunda uteslutna möjligBihang
till senare riksdagens protokoll 1914. 14 sand. 70 käft. (Nr 227.) 2
6
Riksdagens skrivelse Nr 227.
heten, att en eller annan hästras, även om densamma förnuftigtvis borde
anses olämplig till införande inom en viss trakt, dock därinom kunde
äga okritiska och ivriga förespråkare, som icke komme att draga i
betänkande att, utan avseende på någon ekonomisk förtjänst, och således
obehindrade av lagen, genom tillhandahållande av hingst av sådan ras,
energiskt verka för dess utbredning till skada för den förefintliga häststammens
utveckling.
Utskottet förklarade sig därefter tillstyrka det av Kungl. Maj:t
framlagda förslaget med allenast några smärre ändringar beträffande
lagförslagets detaljer.
Då riksdagen för sin del till alla delar instämmer i vad jordbruksutskottet
nästlidet år i ärendet anfört samt riksdagen icke haft något
att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag, i vilket de av
1913 års jordbruksutskott påkallade smärre ändringar blivit beaktade,
får riksdagen härigenom anmäla,
att riksdagen, med bifall till Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition, antagit ovan intagna förslag till lag om hingstbesiktningstvång.
Stockholm den 29 augusti 1914.
Med undersåtlig vördnad.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1914.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.