Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till lag om liingstbesiktningstvång.

1914-08-29 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1914 B:227, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till lag om liingstbesiktningstvång.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 227.

1

N

Nr 227.

Uppläst och godkänd i första kammaren den 28 augusti 1914.

» » »i andra kammaren den 29 augusti 1914.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Majds

proposition med förslag till lag om liingstbesiktningstvång.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 65.)

Till Kon it ngen.

I en till riksdagen den 1 maj 1914 avlåten proposition, nr 53, har

Eders Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för samma dag föreslagit riksdagen

antaga följande förslag till

Lag om liingstbesiktningstvång.

i §•

Bär förhållandena inom något hushållningssällskaps område sådant

påkalla, äger Konungen, på framställning av hushållningssällskapet och

vederbörande landsting, förordna, att liingstbesiktningstvång skall införas

inom hushållningssällskapets område eller viss del därav.

liingstbesiktningstvång skall dock icke äga tillämpning å staten

tillhöriga beskällare.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 70 höft. (Nr 227.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 227.

2 §•

Inom område, vnrest hingstbesiktningstvång införts, må icke hingst,

med mindre han uppnått tre års ålder ävensom prövats vara såsom beskällare

inom orten lämplig, vare sig kostnadsfritt eller mot ersättning

användas till betäckning av sto, som tillhör annan än hingstens ägare,

och ej heller, därest hingsten äges av två eller flera personer samfällt,

till betäckning av sto, som tillhör någon av dem enskilt.

Prövning, som nyss nämnts, verkställes av statens premieringsnärnnd

eller dess ordförande i enlighet med de bestämmelser härutinnan,

vilka meddelas av Konungen.

ä §■

I förordnande om införande av hingstbesiktningstvång skall tillika

utsättas viss dag för förordnandets ikraftträdande; och må denna dag

ej sättas tidigare än två eller senare än sex år från det förordnandet gavs.

4 §•

Förseelse mot denna lag straffas med böter från och med tio till

och med tvåhundra kronor.

Därest någon under tid, då han är ställd under tilltal för sådan

förseelse, densamma fortsätter, skall han för varje gång stämning därför

utfärdats och delgivits fällas till de böter, som för förseelsen äro stadgade.

5 §•

För förseelse, som med husbondes vetskap begås av hans husfolk

eller i hans arbete antagen person, ansvare husbonden likasom vore förseelsen

begången av honom själv.

6 §•

Förseelse mot denna lag åtalas av allmän åklagare.

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas

enligt allmän strafflag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 227.

3

7 §•

Förordnande om införande av hingstbesiktningstvång skall tillika

med erinran om påföljden för förseelse mot bestämmelserna i denna lag

genom Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshavandes försorg på statsverkets

bekostnad införas i länskungörelserna och i tidning inom orten.

Denna lag träder genast i kraft.

Förslag till lag om hingstbesiktningstvång framlades av Kungl.

Maj:t för riksdagen redan nästlidet år. Sedan jordbruksutskottet tillstyrkt

förslaget med några mindre ändringar av redaktionell natur,

antogs detsamma av första kammaren utan votering, varemot detsamma

avslogs av andra kammaren. Frågan hade alltså för den riksdagen

förfallit.

I sitt i ärendet avgivna utlåtande anförde 1913 ars jordbruksutskott

huvudsakligen följande. Utskottet erinrade om, hurusom den inhemska

hästavelns främjande sedan en längre tid varit föremål för statsmakternas

omtanke, samt uttalade tillika, att betydelsen av de dittills

gjorda insatserna från det allmännas sida i form av anslag till premiering

och andra åtgärder i syfte att understödja hushållningssällskaps

och enskildas strävanden att möjliggöra en rationell utveckling av vårt

lands hästkultur icke, med hänsyn till de väckande impulser dessa insatser

utan tvivel förmått lämna, på något sätt borde underskattas. Emellertid

finge det icke förbises, att de dittills vunna resultaten allvarligt motverkades

och rentav äventyrades genom den i vårt land rådande obegränsat

fria och okontrollerade användningen för avelsändamål av, snart

sagt, hur olämpliga eller mindrevärdiga beskälare som helst. Behovet

av verksamma prohibitiva åtgärder i syfte att i största möjliga utsträckning

från avelsbruk utestänga sådana hingstar, som härför vore uppenbart

otjänliga, hade därför allt kraftigare gjort sig gällande. Samtidigt

hade den övertygelsen hos den hästuppfödande allmänheten alltmera

blivit rotfast, att en fullt effektiv reglering av hästavelsväsendet läte

sig genomföras endast genom stadgande av restriktiva föreskrifter rörande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 227.

kontrollen av avelsdjurs kvalifikationer. Då detta näppeligen kunde ske

utan stöd av lagstiftning, hade därmed frågan om lagstadgat hingstbesiktningstvång

trätt i förgrunden, och för sin del tvekade utskottet icke

att på de av departementschefen anförda grunder biträda förslaget om

införande av sådant tvång.

Utskottet hade vid granskning av det föreliggande lagförslaget

icke i väsentligare delar haft anledning till erinran mot detsamma. Såsom

av dess första paragraf framginge, vore lagen icke avsedd att utan

vidare tillerkännas generell giltighet över hela landet, utan skulle densamma

träda i kraft endast i den mån det inom de särskilda landsdelarna

yppade sig behov av att reglera avelsförhållandena på sätt lagen

möjliggjorde. Endast under förutsättning av vederbörande lokala korporationers

därom gjorda framställning ägde Kungl. Maj:t förordna om lagens

tillämpning inom hushållningssällskaps område eller viss begränsad del

därav. I nämnda förhållande syntes ligga en tillfyllestgörande garanti

mot att de föreslagna bestämmelsernas tillämpningsområde onödigtvis

gjordes vidsträcktare, än de förhandenvarande lokala förhållandena

skäligen påkallade. I detta sammanhang ville utskottet betona, att

då, efter besiktningstvångs införande inom visst område, dess bibehållande

inom området icke längre vore av omständigheterna betingat, Kung].

Maj:t givetvis — oaktat sådant icke direkt utsagts, vare sig i lagen

eller de av departementschefen framhållna motiven därför — ägde att

efter framställning av vederbörande förordna om tvångets upphävande

helt eller delvis.

Utskottet delade departementschefens åsikt om lämpligheten av att

i lagen icke inrycktes de detalj bestämmelser angående besiktnings verkställande

och villkoren för att hingst måtte förklaras tillåten såsom beskällare,

m. in., vilka givetvis bleve erforderliga för lagens praktiska

tillämpning och som i stället vore avsedda att av Kungl. Maj:t särskilt

utfärdas. Utskottet ausåge sig emellertid, med stöd av departementschefens

uttalande, kunna förvänta, att därvid tillbörlig hänsyn toges till

hästavelns ståndpunkt å varje särskild ort, samt att man härefter anpassade

bestämmandet av bedömningsgrunderna. Detta torde åter i sin

ordning böra medföra, att, då departementschefen uttryckligen framhållit,

att villkoren för premiering av hingst icke ensamma finge bliva avgörande

för hingsts godkännande för avelsbruk, denna grundsats verkligen

också finge bliva i praktiken tillbörligt tillgodosedd och icke allenast

gälla för vissa snävt begränsade undantagsfall. Vederbörande besiktningsmän

torde sålunda böra erhålla en -vidsträckt frihet att kunna

såsom beskälare godkänna även icke premieringsbara hingstar, så snart

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 227.

dessas användande för avelsändamål, med hänsyn till lokala förhållanden,

eljest måtte kunna tillåtas.

Den svåraste uppgiften för ifrågavarande lagstiftning vore emellertid,

fortsatte utskottet, den att avgöra, hur vittgående ett förbud mot

tillhandahållande av obesiktigade eller vid besiktning underkända hingstar

skäligen borde bestämmas, eller med andra ord uppdraga gränsen mellan

å ena sidan den enskilde hingstägarens eller hästuppfödarens berättigade

krav att icke behöva lida obehörigt intrång i sin självbestämmanderätt och

frihet att förfoga över honom tillhörig egendom och å andra sidan det allmännas

intresse att skydda traktens bäststam mot ogynnsam avelspåverkan

till följd av sådan rätts obehindrade utövande. På denna punkt hade ock av

enskilda motionärer ifrågasatts förändring av Kungl. Maj:ts förslag. Detta

senare stadgade, såsom framginge av bestämmelserna i § 2, ett ovillkorligt

förbud mot att hålla obesiktigad eller vid besiktning underkänd

hingst tillgänglig för betäckning av annan enskilt tillhörigt sto, ett

förbud således, som gällde även mot ett kostnadsfritt tillhandahållande

liksom ock för det fall, att hingst ägdes av två eller flera personer

samfällt och vore avsedd till parning med någotdera av dem tillhörigt

sto. Motionärerna åter hade ansett denna avfattning onödigt och obilligt

sträng och, i syfte att mildra densamma, föreslagit ett borttagande av

förbudsbestämmelserna i sistnämnda tvenne hänseenden. Utskottet funne

emellertid för sin del den av Kungl. Maj:t föreslagna formuleringen väl

avvägd och erforderlig till förhindrande av det antagligen eljest nära

till hands liggande tillvägagångssättet, att ett visst antal personer inom

samma trakt sökte genom sammanslutning kringgå lagen. Visserligen

torde den möjligheten icke bliva utesluten, att i och för sig fullgod

hingst, som emellertid till följd av skiljaktighet i ras eller ofullständighet

i härstamning prövats olämplig till avelsbruk inom viss trakt, därigenom

komme att inom densamma helt undandragas aveln, oaktat i fråga om

enstaka passande ston parning måhända icke skulle vara ofördelaktig.

Men sannolikheten av, att en sådan olägenhet skulle kunna göra sig

mera kännbart gällande, ansåge utskottet bliva synnerligen ringa tack

vare den vidsträckta prövningsrätt i förevarande avseende, som, enligt

utskottets ovan uttryckta förväntan, torde komma att genom de av

Konungen meddelade föreskrifter i ämnet tillerkännas vederbörande

besiktningsnämnd.

Vad särskilt beträffade ett av motionärerna framställt yrkande, att

hingst, oavsett att lian prövats olämplig för lokalt avelsändamål, skulle

få kostnadsfritt hållas tillgänglig för sådant, ansåge utskottet ett dylikt

medgivande farligt även med hänsyn till den ingalunda uteslutna möjligBihang

till senare riksdagens protokoll 1914. 14 sand. 70 käft. (Nr 227.) 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 227.

heten, att en eller annan hästras, även om densamma förnuftigtvis borde

anses olämplig till införande inom en viss trakt, dock därinom kunde

äga okritiska och ivriga förespråkare, som icke komme att draga i

betänkande att, utan avseende på någon ekonomisk förtjänst, och således

obehindrade av lagen, genom tillhandahållande av hingst av sådan ras,

energiskt verka för dess utbredning till skada för den förefintliga häststammens

utveckling.

Utskottet förklarade sig därefter tillstyrka det av Kungl. Maj:t

framlagda förslaget med allenast några smärre ändringar beträffande

lagförslagets detaljer.

Då riksdagen för sin del till alla delar instämmer i vad jordbruksutskottet

nästlidet år i ärendet anfört samt riksdagen icke haft något

att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag, i vilket de av

1913 års jordbruksutskott påkallade smärre ändringar blivit beaktade,

får riksdagen härigenom anmäla,

att riksdagen, med bifall till Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition, antagit ovan intagna förslag till lag om hingstbesiktningstvång.

Stockholm den 29 augusti 1914.

Med undersåtlig vördnad.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1914.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.