Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande av lägenheter från förra militiebostället Palsboda nr 1 och Folkasboda nr 2 i Örebro län.

1914-08-29 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1914 B:237, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande av lägenheter från förra militiebostället Palsboda nr 1 och Folkasboda nr 2 i Örebro län.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 237.

1

Jir 237.

Upplöst och godkänd i första kammaren den 28 augusti 1914.

* * » i andra kammaren den 29 augusti 1914.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående upplåtande av lägenheter från förra

militiebostället Palsboda nr 1 och Folkasboda nr 2 i

Örebro län.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 121.)

Till Konungen.

I en till riksdagen den 29 maj 1914 avlåten proposition, nr 179,

har Eders Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för samma dag föreslagit riksdagen

medgiva, & ö

dels att sjutton till förra kompanichefsbostället Va mantal Pålsboda

nr 1 och % mantal Folkasboda nr 2 i Sköllersta socken av Örebro län

hörande, uti en i statsrådsprotokollet intagen tablå närmare angivna

tomter ävensom lägenheten litt. B 1 må, med tillägg av halva bredden

utanför varje tomt och lägenhet, med undantag av tomten litt. D, av en

tio meter bred väg utmed deras östra sida, var för sig från egendomen

upplåtas enligt kungörelsen den 17 oktober 1913 angående grunder för

upplåtande av egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar och med

iakttagande av de i kungl. brevet till domänstyrelsen samma dag meddelade

närmare bestämmelser i fråga om tillämpningen av berörda

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 73 höft. (Nr 237—242). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens skrivelse Nr 237.

grunder samt med skyldighet för innehavare av tomt eller lägenhet att

upplåta den till tomten eller lägenheten hörande del av nämnda väg till

fritt och allmänt begagnande såsom väg, _

dels ock att den till samma kronoegendom hörande, med litt. C

betecknade lägenheten må, därest arbetaren Karl August Eriksson visar

sig hava förvärvat byggnaderna å densamma, till honom upplåtars mot

en köpeskilling av 200 kronor att betalas kontant vid köpeavhandlingens

upprättande, med rätt för innehavaren av denna lägenhet till fri utfartsväg

över stamhemmanets ägor samt med förbindelse för köparen att

ensam vidkännas de med lägenhetens avskiljande och lagfart å fånget

förenade kostnader.

Vid behandlingen av förevarande ärende ävensom av Eders Kungl.

Maj:ts propositioner, nr 183 angående upplåtande av lägenheter från

Kungsörs kungsladugård i \ ästmanlands län, nr 184 angående upplåtande

av lägenheter från kronoegendomen Stora och Lilla Avesta i Kopparbergs

län samt nr 213 angående upplåtande av lägenheter från förra militiebostället

Lådberga nr 2 med Eknö nr 2 i Västmanlands län har riksdagen

riktat sin uppmärksamhet därpå, att de i dessa framställningar omförmälda

upplåtelser är o av ett väsentligen helt annat slag än de vanligen

förekommande jordupplåtelserna från kronoegendomar. De upplåtelser,

varom här är fråga, representera nämligen en först på senare åren

uppkommen typ av jord försäljningar, avseende styckning och försäljning

såsom byggnadstomter i större skala av områden, belägna inom

eller omedelbart intill mera koncentrerade, i utveckling stadda samhällen.

Med hänsyn till det inflytande, som en djdik tomtförsäljning från

statens sida är ägnad att utöva på utvecklingen av ifrågavarande samhällen,

har riksdagen ansett det av vikt, att frågan om statens verksamhet

på detta område upptages till närmare undersökning.

Uppenbart är nämligen, att en sådan åtgärd av staten, varigenom

ett inom eller omedelbart intill ett under bildning varande samhälle

beläget område kronojord direkt utlägges till byggnadstomter, måste,

särskilt om detta område är av den omfattning, att staten blir den

huvudsakligaste tomtförmedlaren å platsen, vara av en djupt ingripande

betydelse för samhällets utveckling och framtida gestaltning. Det synes

därför vara av stor vikt och betydelse, att, da staten genom upplåtelse

av jord i större omfattning till byggnadstomter sålunda sättes i tillfälle

att på ett avgörande sätt inverka på den fortsatta utbildningen av ett

framväxande samhälle, staten icke underlåter att vidtaga åtgärder för

att denna utveckling må ledas i rätt riktning till båtnad och fromma

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 237.

för den plats det gäller. Utav samhällen, som ännu befinna sig på det

törsta stadiet av sin utveckling, kan det nämligen icke med fog förväntas,

att de, med den lösa organisation som då ännu förefinnes, själva

skola vara i stånd att tillgodose kravet på en planläggning för framtiden.

Erfarenheten på detta område har ju ock givit vid handen, att

manga samhällen, pa grund av ett planlöst bebyggande från början, för

lång tid framåt erhållit en synnerligen otillfredsställande gestaltning.

Ett dylikt missförhållande torde icke heller kunna förebyggas genom

stadsplanelagens bestämmelser, alldenstund denna lag som bekant för

sin tillämpning i allmänhet förutsätter, att samhället redan ernått en

viss grad av utveckling.

Riksdagen anser det därför angeläget, att staten, då den upplåter

områden till byggnadstomter i samhällen av nu ifrågavarande slag, även

tillser att en verklig och med sakkunskap uppgjord plan för det framtida

bebyggandet utlägges. En dylik med hänsyn till samhällets framtida

utvecklingsmöjligheter anpassad plan bör givetvis i första hand

omfatta vad som i allmänhet anses böra ingå i en stadsplan, nämligen

tomtindelning, gatureglering, torg och andra allmänna platser. Emellertid

anser riksdagen angeläget, att vid uppgörandet av en plan av nu

ifrågavarande slag jämväl hygieniska och estetiska synpunkter bliva

behörigen tillgodosedda. Sålunda torde böra tillses, att möjlighet beredes

till dränering, anordnandet av kloakledning och gemensam vattentillgång,

anläggningar samt öppna platser för invånarnas trevnad m. m.

Ehuru planläggningen för samhällets framtida bebyggande givetvis

måste från början utföras i hela sin vidd, böra tomterna i allt fäll endast

efter hand och med iakttagande av en lämpligt ordnad byggnadsföljd

föryttras. Genom ett sådant förfarande vinnes ett regelbundet och jämt

fortlöpande utbyggande av samhället samt underlättas i följd därav

jämväl ordnandet av gatuanläggningar, vatten- och belysningsfrågor m. m.

Helt naturligt kan upprättandet av en plan utav ovan omförmält

slag icke lämpligen anförtros åt de vid upplåtelser i allmänhet fungerande

ordinarie uppskattningsmännen eller åt lantmätare, utan bör för

utförandet av detta speciellt tekniska uppdrag anlitas en på sagda område

fullt sakkunnig person. Med hänsyn till den ingripande betydelse,

som en sådan planläggning alltid innebär för det samhälle, som den

gäller, synes detta samhälle ock böra hava befogade anspråk på att få

tillfälle att taga del av den uppgjorda planen samt att yttra sig över

densamma.

Da emellertid ett samhälles utveckling och yttre gestaltning är

beroende icke endast av att en för samhället lämplig byggnadsplan

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 237.

utlägges och fullföljes, utan även av tomtprisens reglering, torde staten

jämväl i detta avseende böra låta sig angeläget vara att främja en god

utveckling av de samhällen, där staten i någon större omfattning upplåter

tomter. Denna synpunkt synes riksdagen särskilt viktig då det

gäller sådana platser, där staten är ensam tomtförsäljare och alltså helt

och hållet behärskar tomtmarknaden.

Beträffande tomtprisens reglering torde redan med hänsyn till önskvärdheten

av att få den mera monumentala byggnadsverksamheten förlagd

till samhällets centrum, tomterna inom detta område självfallet från början

åsättas högre priser än de längre ut belägna tomterna. Fad angår

tomterna inom samhällets periferiska delar tala emellertid även andra

skäl än det mindre goda läget för fixerandet av ett lägre pris för dessa

tomter. Som bekant bliva nämligen även dylika inom ytterområdena

belägna tomter i den enskildes hand ofta föremål för en mindre sund

spekulation, vilken i sin ordning framkallar en onaturlig värdestegring

och för den mindre bemedlade försvårar möjligheten att förvärva ett

eo-et hem. Därest emellertid staten beträffande platser, där den är ensam

eller huvudsaklig tomtförmedlare, vid upplåtande av tomter inom dessa

yttre områden från början och allt framgent för ifrågavarande tomter

nöjer sig med ett efter förhållandena avpassat moderat pris, skulle därigenom

helt naturligt försvåras uppkomsten av en osund tomtspekulation

med därav härflytande missförhållanden. Då kronans inkomster av dylika

områden, före deras utläggande till tomter, i allmänhet varit jämförelsevis

ganska ringa, torde områdenas upplåtande till tomter — även om

staten av nyssnämnda socialpolitiska skäl icke baserar försäljningen på

rena vinstsynpunkter — i allt fall för staten visa sig ekonomiskt fördelaktigt.

Statens nu nämnda omvårdnad om utvecklingen av samhällen,

dem staten förser med tomter, bör, såsom redan förut betonats, huvudsakligen

avse endast sådana begynnande samhällen, som icke själva beräknas

kunna taga initiativet till ordnande av denna angelägenhet.

Beträffande däremot städer och samhällen i övrigt på ett mera framskridet

utvecklingsstadium torde dessa i allmänhet få anses vuxna uppgiften

att själva ordna och planlägga samhällets bebyggande samt någon

skyldighet för staten att i sammanhang med tomtupplåtelser tillvarataga

dessa intressen i allmänhet icke föreligga. För att emellertid även

vid tomtupplåtelser från statens sida beträffande dylika samhällen en

sund tomtpolitik må vinnas kan det ifrågasättas, huruvida icke i dessa

fall upplåtelsen från staten lämpligen borde ske direkt till samhället,

därest detta befinnes villigt till en sådan anordning. Skulle av eu eller

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 237.

annan anledning så icke vara händelsen, torde i allt fall böra tillses att

statens tomtförsäljning anpassas med hänsyn till deri för samhället i övrigt

gällande byggnadsplanen.

Då såsom förut nämnts samtliga Eders Kungl. Maj:ts ovan förstnämnda

framställningar befunnits tillhöra det slag av tomtupplåtelser,

å vilka ovan anförda synpunkter äro tillämpliga, har rikdagen icke ansett

sig kunna bifalla desamma i ärendenas nuvarande skick, utan får riksdagen

hos Eders Kungl. Maj:t anhålla om ny utredning av frågan om

dessa upplåtelser enligt ovan angivna grunder samt om framläggande

snarast möjligt för riksdagen av nya förslag i berörda ärenden. Likaså

förväntar riksdagen att handläggningen av framdeles förekommande

frågor om upplåtelser av nu ifrågavarande slag må äga ram enligt av

riksdagen här ovan angivna principer.

Mot den i nu förevarande framställning ifrågasatta upplåtelsen

till Karl August Eriksson av den å kartan med litt. C betecknade särskilda

lägenheten, vilken icke synes stå i något som helst samband med

de ifrågasatta tomtupplåtelserna, har emellertid riksdagen icke haft något

att erinra.

På grund av vad sålunda anförts har riksdagen i så måtto bifallit

Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition, att riksdagen medgiver,

att den till förra kompanichefsbostället Va mantal Pålsboda nr l och */.,

mantal Folkasboda nr 2 i Sköllersta socken av Örebro län hörande, med

litt. C betecknade lägenheten må, därest arbetaren Karl August Eriksson

visar sig hava förvärvat byggnaderna å densamma, till honom upplåtas

mot en köpeskilling av 200 kronor att betalas kontant vid köpeavhandlingens

upprättande, med rätt för innehavaren av denna lägenhet till

fri utfartsväg över stamhemmanets ägor samt med förbindelse för

köparen att ensam vidkännas de med lägenhetens avskiljande och lagfart

å fånget förenade kostnader.

Därjämte får riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes

låta verkställa förnyad utredning i enlighet med här ovan angivna

grunder av frågan om upplåtelse av de i framställningen omförmälda

tomter samt att till riksdagen snarast inkomma med nytt förslag i ärendet.

Stockholm den 29 augusti 1914.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.