Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t angående ordnande av det mindre jordbrukets kreditförhållanden.

1914-09-11 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1914 B:257, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående ordnande av det mindre jordbrukets kreditförhållanden.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 257.

1

Nr 257.

Uppläst och godkänd i första kammaren den 10 september 1914.

» » »i andra kammaren den 11 september 1914.

Riksdagens skrivelse, nr 257, till Konungen, i anledning av

väckta motioner om skrivelse till Kungl. Maj:t angående

ordnande av det mindre jordbrukets kreditförhållanden.

(Sammansätta banko- och jordbruksutskottets utlåtande nr 1.)

Till Konungen.

Vid innevarande års senare riksdag hava enskilda motionärer hemställt

att »riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

måtte låta utarbeta och i erforderliga delar för nästa riksdag framlägga

förslag till ordnande av det mindre jordbrukets kreditförhållanden i

huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som innefattas i ett i

motionerna refererat, inom jordbruksdepartementet år 1913 utarbetat

förslag med de ändringar däri, som föreslogos av de år 1913 tillkallade

sakkunnige, samt till de ändringar i gällande lag om bankrörelse och

övriga lagbestämmelser, som må finnas erforderliga för förslagets genomförande.

))

Frågan om beredande av en lämplig rörelsekredit åt det mindre

jordbruket har sedan lång tid tillbaka stått på dagordningen här i landet.

Därom vittna icke allenast det intresse, varmed detta spörsmål

från olika håll omfattats, utan även den mångfald olika förslag, som utarbetats

i syfte att söka vinna en lösning av frågan. Det torde icke

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 82 käft. (Nr 257 259.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 257.

2

heller kunna förnekas, att kreditförhållandena, sådana de ställa sig för

de mindre jordbrukarna i landet, äro synnerligen otillfredsställande. För

anskaffande av lån hava nämligen dessa å ena sidan nödgats vända sig

till kreditinrättningar, vilkas lånerörelse, om man i vissa fall undantager

sparbankerna, långt ifrån varit anpassad efter jordbrukarnas behov

av driftkredit. A andra sidan hava de av naturliga skäl icke i större

utsträckning kunnat begagna sig av den kreditform, som bereder utövarna

av handel och industri en billig kredit, nämligen växelkrediten

på kort tid. Det har under sådana omständigheter synts uppenbart, att

åtgärder till undanröjande av de nuvarande olägenheterna äro av behovet

påkallade. Av de utredningar i detta ämne, som hittills verkställts, framgår

ock, hurusom hos statsmakterna en allvarlig strävan gjort sig gällande

att söka förbättra denna jordbrukarnas oförmånliga ställning.

Om det sålunda icke rått någon meningsskiljaktighet i avseende å

behovet av förbättrade kreditförhållanden för det mindre jordbruket,

hava däremot meningarna varit delade beträffande det sätt, varpå kreditbehovet

lämpligast borde tillgodoses.

I ett hänseende torde emellertid numera enighet hava uppnåtts,

nämligen däri att man för att vinna en tillfredsställande lösning av frågan

bör bygga på föreningsväsendets grund. De olika förslagen förorda

nämligen enhälligt anlitande av denna utväg. Beträffande däremot

själva organisationen av föreningarna skilja sig förslagen ej oväsentligt

från varandra, om man också, såsom motionärerna framhålla, nu synes

kunna utgå därifrån, att det inom jordbruksdepartementet senast utarbetade

förslaget med däri sedermera föreslagna jämkningar i det stora

hela på ett ganska lyckligt sätt torde få anses lösa denna del av frågan.

Det lärer icke heller kunna bestridas, att med en dylik organisation

föreningsväsendet erbjuder synnerligen stora fördelar. Motionärerna

hava i detta avseende erinrat, hurusom därigenom kravet på enhetlig

och kraftig ledning av rörelsen bleve tillgodosett, att en fullt sakkunnig

revision av de lokala föreningarnas förvaltning skulle vinnas

ävensom att centralföreningarna bleve både solida och lämpliga mellanhänder

mellan de lokala föreningarna och den allmänna penningmarknaden.

Vidkommande härefter den viktigaste delen av frågan, eller på vilket

sätt medel lämpligen böra anskaffas för beredande av lån åt föreningsmedlemmarna,

hava naturligen ganska olika meningar gjort sig

gällande. Enligt vad den i motionerna intagna redogörelsen utvisar,

föreligga i detta avseende tre olika system, nämligen statslån, anlitande

av befintliga penninginrättningar, i främsta rummet sparbankerna, samt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 257-

3

slutligen inlåning direkt från allmänheten, i samband varmed dock även

andra särskilda utvägar skulle anlitas, nämligen växeldiskontering på

kort tid i riksbanken och för sträckningar ur en statslånefond.

Vad det först angivna systemet angår eller att staten skulle träda

emellan genom beviljande av lån, synes den verkställda utredningen

giva vid handen, att ensamt denna utväg icke lämpligen kan eller bör

komma i fråga.

Beträffande härefter förslaget att för ändamålet anlita redan befintliga

penninginrättningar, har denna utväg förordats av 1910 års sakkunniga.

Detta system har även kommit till användning i åtskilliga

främmande länder. Det synes emellertid vara ovisst, huruvida eu verkligt

tillfredsställande lösning härigenom står att vinna. Motionärerna

framhålla i sådant avseende, att verksamheten icke nått någon egentlig

omfattning annat än på sådana håll, där vederbörande bankinstitut eller

dess ledare visat intresse för saken. Enligt riksdagens mening är det

ock uppenbart, att förhållandena härvidlag måste komma att ställa sig

mycket olika på olika orter. Vad särskilt våra sparbanker angår, lärer

det icke kunna förnekas, att dessa redan nu, i den mån sådant låtit sig

göra, på mångahanda sätt bisprungit jordbrukarna, men det är också

helt naturligt, att detta icke kunnat ske i önskvärd omfattning och att

varjehanda svårigheter härvidlag gjort sig gällande. Det må för övrigt

erinras, att sparbankerna här i landet äro synnerligen ojämnt fördelade

inom de olika länen. Om det därför under sådana förhållanden ej synes

möjligt att ensamt på denna väg nå målet, lärer man dock för frågans

lösning kunna räkna på möjligheten av samarbete med sparbankerna.

1913 års sakkunniga hava emellertid tänkt sig en annan utväg,

nämligen den, att rätt till inlåning från allmänheten skulle medgivas

centralföreningarna. Tanken härpå härleder sig naturligen från den rätt

till dylik inlåning, som genom 1911 års banklag medgavs kooperativa

föreningar, såvitt det gällde inlåning från egna medlemmar. Om det

också icke kan förnekas, att en dylik åtgärd eller medgivandet av inlåningsrätt

från allmänheten, såsom ock av motionärerna med styrka

framhålles, vore ägnat att väsentligt bidraga till frågans lösning, torde

emellertid vissa invändningar kunna, göras mot den sålunda föreslagna

utvägen.

Till en början synes den möjligheten icke vara utesluten, att ett

medgivande av ifrågasatt art måhända skulle framkalla liknande anspråk

från andra korporationer med till äventyrs lika behj ärtan svårt syfte.

Frånsett sålunda frågans rent principiella innebörd och de betänkligheter,

som i sådant avseende kunna resas mot förslaget, hava även andra in
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 257.

vändningar framkommit. Härvid må först erinras, hurusom den ifrågasatta

inlåningsrätten möjligen skulle kunna medföra en för våra sparbanker

ogynnsam konkurrens jämte därmed sammanhängande höjning

av räntefoten. Det torde dock kunna ifrågasättas, om en dylik invändning

kan tillmätas någon egentlig betydelse. Ty, såsom motionärerna

erinra, det lärer väl endast komma ätt gälla belopp, vilka i förhållande

till de högst avsevärda behållningar, som innestå i sparbankerna,

måste anses vara mycket obetydliga. Vidare är att märka, att

jämlikt de sakkunnigas förslag erforderliga medel jämväl skulle erhållas

från andra håll, nämligen dels genom särskilt medgiven växeldiskontering

i riksbanken, varigenom i främsta rummet den kortare krediten

bleve tillgodosedd, dels ock genom försträckningar ur en statslånefond.

Skulle det ur här ovan angivna synpunkter icke möta några betänkligheter

att biträda förslaget om inlåningsrätt från allmänheten,

framträder emellertid med särskild styrka frågan, huruvida centralföreningarna

enligt förslaget erhållit en sådan organisation, att de obetingat

kunna vinna allmänhetens förtroende. Detta är nämligen en nödvändig

förutsättning för att förslaget må kunna realiseras.

Enligt riksdagens mening synes det härvidlag vara nödigt, att centralföreningarna

underkastas bestämmelser, i trygghetsavseende fullt jämförliga

med dem, som gälla för sparbankerna. Om så icke blir fallet,

komma nämligen ett slags mindervärdiga sparkassor att tillskapas, vilket

vore till skada icke blott för dem själva, utan även för sparbankerna.

Genom en fullt betryggande organisation skulle å andra sidan möjlighet

beredas för uppkomsten av ett slags jordbrukssparbanker. Det kapital,

som i sådant fall uppkomme genom inlåning, skulle då uteslutande avses

till förlagslån. Härigenom skulle ock tillfälle beredas för allmänheten

att insätta sina besparingar även å orter, där sådan möjlighet nu saknas

på nära håll.

Skärskådar man förslaget ur den här ovan angivna synpunkten,

synes man böra medgiva, att de särskilda anordningar, som i nyssnämnda

avseende föreslagits, i det stora hela torde få anses vara tillfredsställande

; och har riksdagen velat erinra om följ ande huvudpunkter

i förslaget. Enligt detta skulle sålunda centralförening registreras

såsom ekonomisk förening med begränsad personlig ansvarighet, varjämte

godkännande från det allmännas sida skulle lämnas av Eders Kungl.

Maj:ts befallningshavande. Medlem i centralförening (underförening)

kan endast vara godkänd jordbrukskreditförening, vilken äger ingå

med en eller flera insatser; och må dessa ej bestämmas till lägre

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 257. 5

belopp än 400 kronor på var. Dessa medlemmar synas alltså kunna

jämställas med huvudmännen i sparbankerna.

h ör att vinna godkännande skall centralförening bestå av minst 10

under föreningar med ett sammanlagt insatskapital av minst 6,000

kronor. Denna bestämmelse motsvarar sparbankslagens föreskrift, att

till grundfond för sparbank skall tillskjutas ett belopp av minst 2,000

kronor. Vidare må framhållas, hurusom underförening skall ansvara

för centralföreningens förbindelser med ett belopp, motsvarande minst

tjugu gånger det sammanlagda insatsbelopp, med vilket underföreningen

ingått i centralföreningen.

Vad beträffar centralföreningens kassareserv, skall sådan redovisas

i tillgångar, bestående av statens eller därmed likställda obligationer

eller andra lätt realiserbara värdepapper, skolande denna kassareserv

tillsammans med inneliggande kassa motsvara minst Vio av beloppet av

de hos centralföreningen insatta medlen.

Vidare skola av årsvinsten, efter avdrag av eventuell brist från

föregående år, minst 15 procent avsättas till reservfond, intill dess denna

uppgår till ett belopp, motsvarande minst hälften av underföreningarnas

sammanlagda ansvarighetsbelopp.

Slutligen må erinras, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande, i sammanhang

med godkännande av centralförening, har att förordna ombud

att å det allmännas vägnar utöva tillsyn å föreningens verksamhet,

vilket ombud jämväl skall deltaga i den årliga revisionen av centralföreningens

förvaltning.

På sätt riksdagen förut erinrat, torde den organisation, centralföreningarna

enligt förslaget skulle erhålla, i det stora hela få anses

vara betryggande. Under sådana förhållanden vill det synas, som om

de invändningar, vilka kunna göras emot den för centralföreningarna

föreslagna rätten till inlåning från allmänheten, icke vore av avgörande

betydelse, ävensom att ett fruktbärande samarbete med sparbankerna

skulle kunna genomföras, så att kreditföreningarna av dessa kunde erhålla

lån mot en ränta, vilken med hänsyn till den säkerhet föreningarna

erbjuda borde kunna beräknas billigare än för vanliga lån mot namnsäkerhet.

I varje fall synes det vara av vikt att hålla öppen möjligheten att

jämväl på annat sätt än genom den föreslagna rätten till inlåning från

allmänheten anskaffa nödiga medel, exempelvis genom de redan antydda

åtgärderna, växeldiskontering på kort tid i riksbanken samt försträckningar

ur eu statslånefond. Inom riksdagen har ock ifrågasatts, huruvida

icke anstalter borde kunna träffas för upprättande av en för hela landet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 257.

gemensam centralbank, där staten garanterade visst belopp. För ändamålet

erforderliga medel synas lämpligen kunna erhållas från statens

pensionsfond.

Då riksdagen i likhet med motionärerna finner det vara angeläget,

att frågan snarast möjligt på ett tillfredsställande sätt ordnas, har

riksdagen för sin del icke tvekat att besluta en skrivelse i ämnet

till Eders Kungl. Maj:t. Riksdagen håller nämligen före, att ett uttalande

från riksdagens sida bör i sin mån vara ägnat att bidraga till

en snar lösning av frågan utan att därigenom riksdagens rätt att pröva

blivande förslag på något sätt föregripes.

Åberopande vad sålunda blivit anfört, får riksdagen anhålla, att

Eders Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta och i erforderliga delar snarast

möjligt för riksdagen framlägga dels förslag till ordnande av det mindre

jordbrukets kreditförhållanden i huvudsaklig överensstämmelse med de

grunder, som innefattas i det i motionerna omförmälda, inom jordbruksdepartementet

år 1913 utarbetade förslaget med däri av 1913 års

sakkunniga föreslagna ändringar samt med beaktande jämväl av här

ovan berörda eller andra synpunkter i fråga om lämpligaste sättet för

anskaffande av nödiga penningmedel, dels och förslag till de ändringar

i gällande lag om bankrörelse och övriga bestämmelser, som må finnas

erforderliga för förslagets genomförande.

Stockholm den 11 september 1914.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.