Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Majds proposition med förslag till förordning angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket samt förordning om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket m. m., dels ock åtskilliga i anledning av propositionen väckta motioner.

1914-09-12 · 54 sidor, varav 54 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,4 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 54 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1914 B:261, Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Majds proposition med förslag till förordning angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket samt förordning om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket m. m., dels ock åtskilliga i anledning av propositionen väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 261.

1

Nr 261.

Uppläst och godkänd i första kammaren den 12 september 1914.

» » » i andra kammaren den 12 september 1914.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl.

Majds proposition med förslag till förordning angående

statsmonopol å tobakstillverkningen i riket samt

förordning om vad iakttagas skall i avseende å införande

av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket m. m.,

dels ock åtskilliga i anledning av propositionen väckta

motioner.

(Särskilda utskottets nr 3 utlåtande nr 1.)

Till Konungen.

Genom en den 20 juli 1914 dagtecknad proposition, nr 254, har

Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att

dels antaga propositionen bilagda förslag till förordning angående

statsmonopol å tobakstillverkningen i riket samt till förordning om vad

iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket;

dels ock bemyndiga Eders Kungl. Maj:t att å statens vägnar med

ett aktiebolag, avsett att i enlighet med de i propositionen bilagt förslag

till stiftelseurkund angivna grunder bildas under benämning aktiebolaget

Svenska tobaksmonopolet och med bolagsordning i huvudsaklig

överensstämmelse med propositionen bifogat förslag till dylik ordning,

träffa överenskommelse angående utövandet av svenska statens tobaksBihang

till senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 84 käft. (Nr 261—263.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdag ens skrivelse Nr 261.

monopol i huvudsaklig överensstämmelse med propositionen likaledes

närlagt förslag till sådan överenskommelse.

Riksdagen liar såväl på grund av den genom de redan verkställda

utredningarna ådagalagda svårigheten att på annan väg än statsmonopolets

tillfredsställande lösa den föreliggande beskattningsfrågan som ock

på grund av monopolets rent positiva företräden framför andra beskatt.- ningssystem funnit sig böra biträda Eders Kungl. Maj:ts förslag om

tobaksbeskattningens reglering genom införande av statsmonopol.

Om riksdagen sålunda funnit sig i princip kunna ansluta sig till

det av Eders Kungl. Maj:t framlagda förslaget, har riksdagen däremot

i vissa detaljer haft en från Eders Kungl. Maj:t avvikande mening samt

fördenskull ansett sig böra vidtaga mer eller mindre betydande tillägg

till samt modifikationer och ändringar i Eders Kungl. Maj:ts förslag.

Särskilt har riksdagen därvid låtit sig angeläget vara att tillse, att vid

det ifrågakommande inlösnings- och ersättningsförfarandet full rättvisa

vederfares dem, som till följd av monopolets införande skulle komma

att förlora sin förut utövade verksamhet inom tobaksindustrien, ävensom

att för alla dem, som eljest av monopolets införande beröras, i möjligaste

mån mildra de svårigheter, som övergången från fri näring till

statsmonopol inom tobakstillverkningen kunde komma att medföra.

Riksdagen tillåter sig till eu början att här nedan paragrafvis

redogöra för de erinringar, som inom riksdagen framställts i anledning

av själva författningsförslagen.

Inledningsvis vill riksdagen därvid framhålla, att, då riksdagen av

skäl, för vilka i fortsättningen skall närmare redogöras, måst räkna med

ett uppskov med monopollagstiftningens ikraftträdande, det befunnits

nödigt att i åtskilliga författningsparagrafer vidtaga jämkningar i de av

Eders Kungl. Magt föreslagna tidsbestämningarna, vilka jämkningar

emellertid icke torde vara av beskaffenhet att kräva särskilt omnämnande

eller förtydligande.

Förslaget

till

förordning angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.

il §•

Emot den i paragrafens tredje stycke intagna bestämmelsen, som

huvudsakligen torde hava tillkommit, för att icke till följd av uppkommande

smärre tobaksodlingar inom skilda län monopolets utövare skall

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 261.

onödigtvis betungas med kontrollkostnader, har anmärkts, att därigenom

de redan befintliga odlarna inom sådana län, där den sammanlagda, för

tobaksodling disponerade arealen icke uppgår till fem hektar, försättas

i en ogynnsammare ställning än odlarna i sådana län, där tobaksodling

bedrives i större omfattning. Enligt vad riksdagen inhämtat, skulle den

anmärkta olägenheten emellertid knappast drabba andra nu befintliga

odlare än innehavarna av några smärre tobaksodlingar i Blekinge läns

gränstrakter mot Skåne, vilka odlingar ingå såsom del i det inom

Kristianstads län belägna, sammanhängande tobaksodlingsdistriktet. Riksdagen

har därför trott sig lättast kunna råda bot för det anmärkta missförhållandet

genom att insätta i övergångsbestämmelserna en ny paragraf

(45 §) av det innehåll, författningstexten närmare angiver.

12 §.

I denna paragraf torde enligt riksdagens förmenande lämpligen

böra intagas de i 13 § av 1911 års kommittébetänkande föreslagna

bestämmelserna angående förbud mot efterskörd. Behovet av ett dylikt

förbud, som skulle vara ägnat att förebygga försäljning i konkurrenssyfte

av den vid efterskörden erhållna mindervärdiga varan, har från

tobaksodlarehåll framhållits; och har det synts under sådana omständigheter

icke finnas anledning att ur författningen utesluta de av kommitterade

i dylikt hänseende föreslagna bestämmelserna.

13 §.

Av enskilda motionärer hava uttalats farhågor för att odlarna

efter monopolets införande, då de icke längre kunde räkna med mer

än en köpare av den skördade tobaken, nämligen det tilltänkta monopolbolaget,

praktiskt taget skulle uteslutas från varje inverkan å tobakens

prissättning samt förty råka i ett för dem ofördelaktigt beroende av

monopolets utövare. Till förebyggande härav hava bemälda motionärer

föreslagit, att råtobaksprisen skulle årligen bestämmas av en särskilt

utsedd prisnämnd, i vilken tobaksodlarna eller deras organisation skulle

äga tillsätta ett par av ledamöterna.

Riksdagen har för sin del funnit de av motionärerna framhållna

synpunkterna beaktansvärda och fördenskull ansett sig böra i nu ifrågavarande

paragraf upptaga en bestämmelse av nyss antydd innebörd.

Enligt Berörda bestämmelse skall prissättningen å råtobak årligen

verkställas av därtill förordnad prisnämnd, bestående av en av Eders Kungl.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 261.

Maj:t utsedd ordförande och fyra ledamöter, bland vilka två företräda

tobaksodlarnas intressen och två utses av monopolets utövare. På Eders

Kungl. Maj:t skall ankomma att utfärda närmare föreskrifter om ordningen

för ledamöternas tillsättande ävensom instruktion för prisnämnd. Riksdagen

har sålunda ansett böra lämnas öppet och till Eders Kungl. Maj:ts avgörande

hänskjutas, huruvida en gemensam prisnämnd lämpligen bör tillsättas

för hela riket eller särskilda dylika nämnder böra utses för olika

odlingsdistrikt. Rörande lämpligaste tillvägagåendet vid själva prissättningen,

varom bestämmelser lära komma att intagas i instruktionen,

är riksdagen icke i tillfälle att uttala något bestämt omdöme, men såsom

tjänligt har framhållits, att en pristaxa på förhand årligen upprättas,

upptagande olika pris för olika tobakssorter och med viss marginal

inom särskilda prislägen för bättre eller sämre kvaliteter av den skördade

varan. Kostnaden för prissättningen har ansetts böra bestridas

av monopolets utövare.

17-20 .§§.

I dessa paragrafer, som innehålla bestämmelserna om beskattning

och försäljning av tobaksvaror, har riksdagen icke ansett sig böra föreslå

någon ändring.

Emellertid har riksdagen, som i detta sammanhang till behandling

förehaft frågan angående tobakshandlandenas ställning under monopolsystemet,

ansett sig böra, i anledning av vad i vissa motioner yrkats

och under vederbörande utskotts arbete förekommit, framhålla några

önskemål i avseende å det tilltänkta monopolbolagets förhållande till

handlandekåren.

Eders Kungl. Maj:ts förslag bygger, såsom av föredragande departementschefen

framhållits, på den grundsatsen, att handeln med tobaksvaror

efter monopolets införande fortfarande liksom hittills skall vara en fri

näring. Rabatt- och kreditförhållanden ävensom övriga frågor rörande

tobaksvarornas distribuering bland konsumenterna förutsättas enligt

samma förslag skola ordnas genom frivilliga överenskommelser mellan

tillverkare och återförsäljare, och handeln med tobaksvaror skulle alltså

liksom för närvarande få fritt gestalta sig i de former, som av omständigheterna

betingas.

Från olika håll har emellertid framhållits, att monopolbolaget

komme att gentemot de enskilda handelsidkarna intaga en sådan maktställning,

att grundsatsen om handelns frihet i själva verket skulle bliva

mer eller mindre illusorisk. Då det väl läte tänka sig, att denna makt
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 261.

ställning av bolaget utnyttjades därhän, att handlandenas nuvarande

vinstmöjligheter i alltför hög grad kringskures, borde, menar man, i

författningarna meddelas särskilda bestämmelser av olika slag för att

bereda handlandena större trygghet i ekonomiskt hänseende samt eventuellt

hålla dem skadeslösa för de förluster eller den minskning i näringsverksamhet,

som de till följd av monopolets införande till äventyrs kunde

få vidkännas.

Ehuru riksdagen för sin del är benägen att anse de i motioner och

särskilda skrivelser i nu ifrågavarande avseende uttalade farhågorna

icke oväsentligt överdrivna, torde det likväl svårligen kunna förnekas,

att handlandenas ställning i icke ringa grad kommer att påverkas av

industriens monopolisering samt att det fördenskull varit önskligt, att i

författningarna eller eljest särskilda garantier, starkare än de, som i Eders

Ivungl. Maj:ts förslag innefattas, kunnat träffas till tryggande av handlandekårens

berättigade intressen. Att, på sätt av en enskild motionär

yrkats, tillerkänna alla tobakshandlande, som vid monopolets införande

vilja upphöra med sin näringsverksamhet, full ersättning härför, lärer

emellertid enligt riksdagens uppfattning icke kunna ifrågakomma. Rimligare

synes det då riksdagen vara att söka realisera det från andra

håll uttalade önskemålet om viss minimirabatt åt handlandena vid inköp

av tobaksvaror från monopolets utövare samt om kreditförhållandenas

reglering åtminstone under övergångsperioden genom lämpligt avpassade

författningsbestämmelser. Riksdagen har emellertid kommit till den

bestämda uppfattningen, att det av praktiska skäl svårligen låter sig

göra att genom generella författningsbestämmelser av ett eller annat

slag ordna vare sig kredit- eller rabattförhållandena. Dessa förhållanden

äro nämligen, såsom av föredragande departementschefen påpekats, å olika

orter och av olika anledningar så varierande, att någon enhetlig normering

av desamma icke utan mycket stora olägenheter skulle kunna åstadkommas.

Under sådana omständigheter torde knappast återstå annat

än att i enlighet med departementschefens anvisning lita till det korrektiv

mot möjliga maktmissbruk från bolagets sida, som ligger i det sätt,

varpå enligt förslaget bolagets styrelse skall vara sammansatt. För att

stärka betydelsen av sagda korrektiv har riksdagen hos Eders Kungl.

Maj:t velat anhålla om åläggande för de av Eders Kungl. Maj:t utsedda

ledamöterna i bolagets styrelse att, i vad på dem ankommer, tillse, att

bolaget gentemot de enskilda handlandena i såväl det ena som det andra

hänseendet förfar på ett sätt, som kan anses stå i överensstämmelse med

billighetens fordringar. Särskilt har därvid synts böra framhållas vikten

av, att dels under lämplig övergångstid vid försäljning av tobaksvaror

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 261.

kredit av monopolbolaget beviljas återförsäljare i den omfattning, som av

omständigheterna kan anses påkallad, dels ock sådana försäljningsförmåner

lämnas återförsäljare, att dessa i vad på monopolbolaget beror och med

hänsyn till rådande förhållanden inom tobakshandeln må äga möjlighet

att förvärva skälig inkomst av densamma. Vad ovan sagts bör givetvis

icke så förstås, som om monopolbolaget därigenom skulle vara förhindrat

att vidtaga sådana förändringar i försäljningsförhållandena, som en

rationell skötsel av bolagets rörelse må anses påkalla, utan utgör endast

en erinran, att varje dylik förändring bör ske med nödig varsamhet och

under behörigt iakttagande av handlandekårens berättigade intressen.

22 §.

De av Eders Kungl. Maj:t föreslagna anordningarna i avseende å

importhandelns ställning under monopolsystemet har riksdagen i stort sett

funnit välbetänkta. Sålunda anser riksdagen nödigt att, på sätt i propositionen

nr 256 föreslagits, en väsentlig ökning äger rum i det enligt

tulltaxan den inhemska tobakstillverkningen beredda skyddet. Mot de

föreslagna tullsatsernas belopp har riksdagen icke haft något att erinra.

Den därutöver föreslagna ökningen i skyddet genom övergång från

netto- till bruttoförtullning har riksdagen däremot icke funnit vara erforderligt

motiverad.

I likhet med föredragande departementschefen anser riksdagen vidare

nödvändigt att, därest man icke, på sätt av 1909 års kommitterade föreslagits,

förbjuder all annan i försäljningssyfte utövad import av färdiga

tobaksvaror än den, som bedrives av monopolets utövare, pålägga den

genom enskilda handlande utövade importen förutom stadgad tull en

särskild s. k. licensavgift, så hög, att den icke blott innefattar den

jämväl för monopolbolagets tillverkning och import utgående skatten,

utan därjämte bildar en motvikt mot den fara från övermäktiga utländska

konkurrensintressens sida, vilken sammanhänger med bibehållande av

tobakshandlandenas import. Icke heller har riksdagen funnit något att

erinra emot grunderna för beräkningen av denna licensavgift.

Om riksdagen alltså icke anser sig hava anledning ifrågasätta riktigheten

av de av Eders Kungl. Maj:t i detta hänseende träffade anordningarna

för säkerställande i ekonomiskt hänseende av monopolbolagets verksamhet,

har riksdagen däremot icke ansett sig lika obetingat kunna dela departementschefens

åsikt, att berörda anordningar icke komme att förorsaka

något intrång i importhandlandenas näringsverksamhet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 261.

Det synes nämligen riksdagen obestridligt, att de enskilda importörerna

åtminstone beträffande vissa varuslag genom tillkomsten av ett

monopolbolag, som självt uppträder såsom konkurrent på tobaksimportens

område, fått sin ställning i viss mån försvagad. Av denna anledningtorde

det kunna anses befogat, att de enskilda handlande, vilkas affärer

uteslutande eller till huvudsaklig del vant baserade på import av utländska

tobaksvaror, erhålla någon ersättning för den minskning i näringsverksamhet,

som de på grund av monopolets införande till äventyrs

komma att få vidkännas. Att dessa ersättningar böra utgå efter andra

och mindre generösa grunder än gottgörelsen till dem, som på grund

av monopolets införande nödgas helt och hållet upphöra med sin förut

bedrivna verksamhet, torde utan vidare få anses självfallet. Därjämte

torde emellertid den inskränkning i ersättningsrätten böra göras, att

densamma begränsas till att omfatta endast importörer av cigarrer och

cigarrcigarretter. Vad cigarrettimporten beträffar, karaktäriseras densamma

nämligen, efter vad i 1911 års kommittébetänkande framhålles,

väsentligen av det förhållande, att de viktigaste av de inom Sverige

gångbara utländska märkena säljas med ensamrätt för vissa firmor,

som sålunda hava ett slags monopol å denna import, uteslutande möjligheten

för varje annan att kunna tillhandla sig varan direkt från

den utländska producenten. Det torde under sådana omständigheter

och med kännedom om de förhållanden, som i övrigt råda på cigarrettmarknaden,

knappast vara tvivel underkastat, att dessa importörer

komma att bliva tämligen oberörda av monopollagstiftningen, vadan

någon anledning att i samband med monopolets införande tillerkänna

dem ersättning av ett eller annat slag knappast torde föreligga. Och

vad beträffar importen av övriga slags tobaksvaror, synes denna icke

vara av den betydenhet, att det kan anses nödvändigt att i detta

sammanhang taga hänsyn till densamma.

Bestämmelserna angående ersättning till tobaksimportörerna hava

jämte bestämmelser om ersättning i vissa fall till råtobakshandlande

av riksdagen sammanförts i en särskild paragraf, vilken insatts såsom

10 § i ersättningsförordningen.

27 §.

Riksdagen har ansett det av Eders Kung! Maj:t föreslagna straffminimum

för brott, varom i 1 mom. av denna paragraf förmäles, skäligen

kunna nedsättas från 25 till 10 kronors böter.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 261.

38 §.

På grund av de särskilda förhållanden, som efter avlåtandet till

riksdagen av de kungl. propositionerna i nu förevarande ämne inträtt

å det ekonomiska området, skulle det, efter vad som kan antagas, möta

svårighet att omedelbart anskaffa det för monopolets införande erforderliga

kapitalet. Under sådana omständigheter och då det för närvarande

icke lärer vara möjligt att bedöma, huru snart förhållandena åter kunna

bliva sådana, att berörda svårighet icke längre kan anses föreligga,

skulle det enligt riksdagens förmenande icke vara välbetänkt att redan

nu fastställa viss dag för monopollagstiftningens ikraftträdande, utan

lärer avgörandet härutinnan lämpligen böra överlämnas åt Eders Kungl.

Maj:t. Det bemyndigande, som i dylikt hänseende av riksdagen lämnas,

har emellertid, närmast med hänsyn till riksdagens bevillningsrätt, ansetts

böra begränsas till att gälla endast intill utgången av år 1915. Under

loppet av nämnda års riksdag bör i varje fall ställningen kunna av

Eders Kungl. Maj:t överblickas och eventuellt erforderlig framställning

till riksdagen avlåtas.

39, 42 och 43 §§.

De i dessa paragrafer gjorda ändringarna avse endast tidsbestämmelserna

och framstå samtliga såsom en direkt följd av den ovan omförmälda

förändrade tidpunkten för monopolets ikraftträdande.

I avseende å 42 § må därjämte anmärkas, att, för den händelse i

anledning av innehållet i det vid denna riksdag antagna förslaget till

ny förordning angående stämpelavgiften någon ändring av bestämmelserna

om sättet för tillhandahållande av de i paragrafen omförmälda

stämpelmärkena skulle påkallas, Eders Kungl. Maj:t torde framdeles till

riksdagen därom göra framställning.

45 §.

Angående anledningen till insättandet av denna paragraf får riksdagen

hänvisa till vad därom under 11 § blivit sagt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 261.

9

Förslaget

till

förordning om vad iakttagas skall i avseende å införande av

statsmonopol å to bakstillverkningen i riket.

3 §•

I en inom andra kammaren väckt motion har bland annat yrkats,

att fastställandet av de inlösnings- och ersättningsbelopp, som i anledningav

monopolets införande till enskilde skola utgå, måtte ske efter samma

principer och medelst samma förfarande, som i gällande expropriationsförordning

äro stadgade. Såsom i 1911 års kommittébetänkande framhålles

och jämväl av föredragande departementschefen anmärkes, måste

emellertid av såväl principiella som rent praktiska skäl en tillämpning

av det i nyssberörda förordning stadgade förfarandet på nu ifrågavarande

förhållanden anses utesluten. Under sådana omständigheter

har riksdagen för sin del icke funnit något att erinra mot den av

Eders Kungl. Maj:t föreslagna anordningen med särskilt tillsatta kommissioner

i två instanser för prövning av uppkommande inlösnings- och

ersättningsanspråk. I överensstämmelse med den tankegång, som legat

till grund för motionärens ovauberörda yrkande, har riksdagen emellertid

ansett önskligt, att något större inflytande å kommissionernas sammansättning

inrymmes åt de personer, vilkas ersättningsanspråk skulle bliva

föremål för kommissionernas prövning. Särskilt har riksdagen funnit

förslaget om att tobaksfabrikanterna ensamma skulle äga utse den ledamot

i lokalkommissionerna, som närmast skulle representera ersättningstagarnas

intressen, ur övriga ersättni n gs t a gar es synpunkt icke fullt tillfredsställande.

Riksdagen har fördenskull, och då den av Eders Kungl. Maj:t

föreslagna anordningen att begränsa varje lokalkommissions verksamhetsområde

till ett särskilt företag mindre väl lämpar sig för speciellt

hemindustrien, ansett att, förutom de i Eders Kungl. Majits förslag

omförmälda, för visst företag tillsatta lokalkommissionerna, vilka enligt

riksdagens mening böra ifrågakomma endast vid de egentliga fabriksföretagen,

särskilda kommissioner, på sätt av författningstexten närmare

framgår, böra länsvis tillsättas för prövning av uppkommande personliga

ersättningsanspråk samt att i dessa kommissioner, vilka liksom

övriga lokalkommissioner skulle bestå av ordförande och två ledamöter,

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 saml. 84 höft. (Nr 261—263.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Riksdagens skrivelse Nr 261.

den ena ledamoten bör genom val utses av de ersättningssökande inom

den yrkesgrupp, vars ersättningsfrågor kommissionen tiar att handlägga.

Vad&därefter centralkommissionen angår, har riksdagen ansett ersättningstagarnas

krav på ökat inflytande å kommissionens sammansättning

lämpligen kunna tillgodoses sålunda, att antalet ledamöter förutom

ordföranden utökas till sex, av vilka tre jämte suppleanter för dem

förordnas omedelbart av Eders Kungl. Maj:t, medan övriga tre ledamöter

lämte suppleanter för dem utses pa så sätt, att kommerskollegium, eftei

hörande av för kollegium kända föreningar av tobaksfabrikanter och

av tobaksarbetare inom riket, avgiver förslag å åtta personer, ägnade

att företräda fabrikanternas samt förvaltnings- och kontorspersonalens

jämte import- och råtobakshandlandenas samt handelsresandenas intressen,

och fyra personer, ägnade att företräda arbetarnas intressen, varefter

Eders Kungl. Maj:t bland de sålunda föreslagna torde utse inom den

förra gruppen två ledamöter och två suppleanter samt inom den senare

gruppen en ledamot och en suppleant.

4 §•

Denna paragraf har av riksdagen utökats med två moment, av

vilka det ena, 5 inom., föranletts av de i 10 § upptagna bestämmelserna

om ersättning åt vissa enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag icke därtill

berättigade kategorier av yrkesidkare, nämligen import- och råtobaks
handlande.

. .

Yad angår 6 mom. har detsamma tillkommit i anledning av de i

motioner och annorledes allmänt uttalade farhågorna för att fabrikanterna,

då de på grund av monopolets införande nödgades upphöra med

sin verksamhet och sålunda icke hade tillräckligt intresse av att stödja

handlandena, skulle, så snart tidpunkten för monopolets ikraftträdande

blivit känd, skynda att indraga krediten samt indriva sina hos handlandena

utestående varufordringar. Till följd av den sålunda efter afl

sannolikhet inträffande samtidiga indrivningen av stora fordringsbelopp

skulle, menar man, många handlande, även sådana, som eljest vore

solventa, råka på obestånd och stora förluster åsamkas såväl handlandena

själva som de olika fabrikanterna — förluster, som därest avvecklingen

av fabrikanternas affärer med handlandena fått försiggå i lugn,

åtminstone till mycket stor del kunnat undvikas.

De sålunda uttalade farhågorna torde med hänsyn såväl till de

mycket betydande belopp, till vilka, enligt vad riksdagen inhämtat,

fabrikanternas hos handlandena utestående varufordringar för närva
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrivelse Nr 261.

rande uppgå, som ock till tobakshandlandekårens i stort sett ganska

svaga ekonomiska ställning, icke kunna frånkännas fog. Risken för

att särskilt detaljhandlandena i stort antal icke skulle förmå uthärda

den. ekonomiska påfrestning, som en dylik på en gång skeende massindrivning

av fordringar skulle innebära, synes riksdagen icke kunna

förnekas. I de i 6 mom. av den förevarande paragrafen meddelade bestämmelserna

har riksdagen emellertid trott sig finna en utväg att väsentligt

mildra de svårigheter, som avvecklingen av fabrikanternas affärsförbindelser

med handlandena eljest skäligen kunde befaras komma att

medföra. Enligt dessa bestämmelser skall, såsom villkor för att tobaksfabrikant

må komma i åtnjutande av ersättning för förlorad näringsverksamhet,

gälla, att han inom viss tid till bankinrättning, som av

Eders Kungl. Maj:t bestämmes, för inkassering överlämnar sina utestående

varufordringar hos tobakshandlande; och skall sedermera inkasseringen

av alla fordringarna ombesörjas av berörda bankinrättning, vilken skall

hava att månadsvis mellan de olika borgenärerna fördela vad av varje

gäldenär betalts i förhållande till beloppet av borgenärernas fordringar

hos samma gäldenär.

Den sålunda föreslagna anordningen, närmare reglerad på sätt av

författningstexten framgår, bör enligt riksdagens förmenande såväl erbjuda

fabrikanterna den största möjliga garantien för att vid indrivning

av varufordringarna envar borgenär må erhålla vad honom i jämförelse

med andra rätteligen tillkommer som ock i möjligaste mån tillförsäkra

handlandena tillmötesgående och liovsamhet vid indrivningens verkställande.

Kostnaden för inkasseringen har ansetts böra bestridas av staten

men lärer sedermera böra av monopolbolaget till staten återgäldas på

samma sätt, som i 2 § av det upprättade kontraktsförslaget är stadgat

om de av staten utgivna ersättnings-, inlösnings- och understödsbeloppen

ävensom om vissa andra i paragrafen närmare angivna kostnader för

monopolets införande. Till första stycket av berörda kontraktsparagraf

torde alltså böra tilläggas orden »samt för inkassering av de varufordringar,

varom i 4 § 6 mom. nämnda förordning sägs».

6 och 7 §§.

I avseende å förutsättningarna för erhållande av ersättning, varom

i dessa paragrafer är fråga, har riksdagen ansett Eders Kungl. Maj:ts

förslag kunna beträffande de lösa inventarierna så till vida mildras,'' att

inlösen respektive ersättning för värdeminskning skall ifrågakomma,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Riksdagens skrivelse Nr 261.

oavsett huruvida inventarierna vid monopolets ikraftträdande varit sedan

minst ett år därförut regelbundet i bruk för tobakstillverkning inom riket,

om de blott varit på dylikt sätt använda alltsedan den tidpunkt, då Eders

Kungl. Maj:ts förslag i ifrågavarande ämne kan antagas bava till följd

av propositionens avlåtande till riksdagen blivit mera allmänt känt, eller

närmare bestämt sedan den 1 augusti 1914. Ett dylikt stadgande torde

vara till fyllest för att förebygga de av föredragande departementschefen

befarade missbruken i avseende å statens inlösnings- och ersättningsskyldighet

i nu ifrågavarande hänseende.

En liknande ändring har av enahanda anledning vidtagits i fråga

om övertagande av hyreskontrakt, varom i 4 mom. av 7 § stadgas.

/

8 §.

De av Eders Kungl. Maj it föreslagna grunderna för fastställande

av de till fabrikanterna utgående ersättningarna för förlorad näringsverksamhet

h^r riksdagen ansett sig i huvudsak kunna godtaga, därvid riksdagen

emellertid i likhet med föredragande departementschefen ansett

sig böra uttryckligen framhålla, att riksdagen därmed på intet sätt velat

yttra sig om, i vad mån berörda grunder skulle för andra industrier än

tobakstillverkningen kunna komma att giva ett tillfredsställande ersätt
ningsresultat.

_ .

I här nedan omförmälda punkter har riksdagen emellertid, för att i

möjligaste mån tillgodose ersättningstagarnas berättigade intressen, trott

sig böra företaga jämkningar i Eders Kungl. Maj:ts förslag.

Mot den i *2 mom. intagna åldersskalan har bland annat framställts

den anmärkningen, att det måste anses oriktigt att, medan såsom

förutsättning för erhållande av lägsta ersättningsbeloppet, motsvarande

en gång medelhandelsvinsten, stadgats en så lång verksamhetstid som

5 3U år, en verksamhetstid av ytterligare ett, två eller tre år skulle

medföra fördubbling respektive tre- eller fyrdubbling av ersättningsbeloppet.

Riksdagen, som icke kunnat undgå att finna den sålunda

gjorda erinringen åtminstone till en viss grad berättigad, bar trött sig

kunna, utan ändring av de för de äldre företagen utgående, till synes

fullt tillräckliga ersättningarna, undanröja anmärkta missförhållande och

samtidigt bereda de yngre företagen en i ersättningshänseende förbättrad

ställning genom att ändra ersättningsskalan därhän, att minimiersättningen

höjes till 5 gånger medelhandelsvinsten samt bestämmes att

utgå för verksamhetstiden från och med den 1 januari 1904 intill

dagen för monopolets ikraftträdande, medan för varje helt kalenderår,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens skrivelse Nr 261.

företaget varit i verksamhet såsom tobaksfabrikant under åren 1899—1903,

ersättningsbeloppet ökas med en halv medelhandelsvinst samt för varje

helt verksamhetsår före år 1899, på sätt av Eders Kungl. Maj:t föreslagits,

med en femtedels och för varje sådant år före år 1889 med en

tiondedels medelhandelsvinst. Alla eljest ersättningsberättigade företag,

som börjat sin verksamhet efter utgången av år 1903, komma sålunda

att erhålla ersättning till belopp, motsvarande fem gånger medelhandelsvinsten,

medan i avseende å äldre företag ersättningen kommer att utgå

med de belopp, som i Eders Kungl. Maj:ts proposition avses.

En annan enligt riksdagens uppfattning berättigad anmärkning,

som framställts mot de av Eders Kungl. Maj:t föreslagna ersättningsgrunderna

i nu ifrågavarande del, är den, att kommissionerna icke erhållit

tillräckligt utrymme att vid ersättningarnas fastställande taga vederbörlig

hänsyn till de ersättningsberättigade företagens utvecklingstendens. Visserligen

hava enligt 3 mom. kommissionerna medgivits rätt att, där ersättningsberättigad

tobaks fabrikants handelsvinst under åren 1907—1913

visat ökning eller minskning, som ej kan anses vara av tillfällig natur,

efter sig företeende omständigheter öka eller minska det enligt 2

mom. fabrikanten tillkommande ersättningsbeloppet med högst 5

procent. Med hänsyn till det olika värde, som tvenne företag med

lika stora medelhandelsvinster måste anses äga, om det ena under den

till grund för beräknandet av medelhandelsvinsten lagda sjuårsperioden

befunnit sig i stadigt uppåtgående och det andra under samma sjuårsperiod

visat lika stadigt nedgående, torde emellertid den ovan nämnda,

kommissionerna lämnade marginalen icke kunna anses tillräcklig för

att medgiva beaktande i tillbörlig män av det förra företagets berättigade

krav på att i ersättningshänseende bliva bättre ställt än det

senare. Riksdagen har därför ansett sig böra vidga den ovan omförmälda

gränsen för ersättningsbeloppens ökning eller minskning i

vardera riktningen till 10 procent.

Slutligen har det synts riksdagen, som om de av Eders Kungl. Maj:t

enligt 5 och 6 momenten till vissa företag föreslagna, efter medelnettoförsäljningsvärdet

utgående ersättningarna blivit alltför knappt tilltagna.

Särskilt gäller detta i avseende å sådana företag, som, ehuru de icke

kunna uppvisa någon medelhandelsvinst för den till grund för ersättningarnas

beräknande lagda sjuårsperioden, likväl lyckats, kanske med

stora kostnader, år ''efter år förbättra sin ställning, så att de vid monopolets

ikraftträdande redan uppnått eller i varje fall närma sig den punkt,

då de komma att bliva vinstgivande. Riksdagen har ansett sig böra höja

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 261.

de i 5 och 6 momenten omförmälda ersättningarna från Vao till Vio av

det i vederbörlig ordning beräknade medelnettoförsäljningsvärdet.

I avseende å förevarande paragraf anser sig riksdagen till sist böra

framhålla, hurusom efter de av riksdagen vidtagna jämkningarna i de

av Eders Kungl. Maj:t här föreslagna bestämmelserna de till fabrikanterna

enligt paragrafen utgående ersättningarna efter riksdagens förmenande

måste anses innebära full gottgörelse för den genom monopolets

införande orsakade förlusten av näringsverksamhet.

9 §•

I denna paragraf, som innehåller bestämmelser om statens ersättningsskyldighet

gentemot de inom tobaksindustrien för närvarande

sysselsatta personerna, har riksdagen ansett sig böra vidtaga åtskilliga

ändringar, av vilka emellertid flera äro av den beskaffenhet, att de

icke torde kräva någon närmare förklaring. Dit hör exempelvis förändringen

i 1 mom. a) av orden ))lios tobaksfabrikant stadigvarande

anställd» till »inom samma näring stadigvarande sysselsatt» ävensom

förändringen i samma moment d) av orden »fast anställd» till »stadigvarande

anställd». I avseende å 1 mom. torde emellertid förtjäna

särskilt framhållas, att riksdagen bland ersättningsberättigade yrkesgrupper

upptagit jämväl s. k. platsförsäljare i tobaksvaror — något

som emellertid, vid det förhållande att denna yrkesgrupp enligt Eders

Kungl. Maj:ts förslag synes hava ansetts hänförlig till kategorien handelsresande,

icke lärer behöva föranleda någon höjning av det för

monopolets införande beräknade ersättningsbeloppet.

Den enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag i ersättningshänseende

gjorda åtskillnaden mellan yrkesutbildade och icke yrkesutbildade personer

har riksdagen, med hänsyn därtill att ersättningarna närmast

äro avsedda att förmedla övergången till annat yrke samt att de icke

yrkesutbildade personerna i allt fall vida lättare än de yrkesutbildade

böra vara i stånd att inom annan näringsgren skaffa sig sitt uppehälle,

ansett böra bibehållas. Då riksdagen emellertid förutser, att

det vid ersättningarnas bestämmande kan komma att möta svårigheter

att uppdraga gränsen mellan yrkesutbildade och icke yrkesutbildade,

har riksdagen velat framhålla önskvärdheten av att åt begreppet yrkesutbildade

vid författningens tillämpning icke måtte givas en alltför

snäv tolkning. Utan att vilja söka uttömmande angiva, vilka till arbetaregruppen

hörande personer som rätteligen böra betraktas såsom yrkesutbildade,

vill riksdagen dock på grund av inhämtade upplysningar såsom

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens skrivelse Nr 261.

sin uppfattning uttala, att till dylika arbetare böra hänföras: inom cigarroeh

cigarrcigarrettill verkningen förmän, cigarrmäkare, cigarrcigarrettmakare,

vickelmakare, sorterare och beredningsarbetare, inom cigarrettillverkningen

förmän, tobaksskärare, cigarrettarbetare för hand, maskinskötare

och deras medhjälpare samt beredningsarbetare, inom snustillverkningen

förmän, mjölnare och snusarbetare, inom röktobakstillverkningen

förmän, tobaksblandare, tobaksskärare och beredningsarbetare samt inom

tuggtobakstillverkningen förmän, spinnare och rullare, pressare, uppläggare

och beredningsarbetare.

I avseende å''villkoren för erhållande av ersättning, varom i denna

paragraf är fråga, har riksdagen ansett vissa lindringar i propositionens

bestämmelser påkallade. Sålunda har riksdagen, som visserligen icke,

på sätt av enskilda motionärer ifrågasatts, ansett kravet på svensk

medborgarrätt såsom villkor för ersättnings erhållande kunna helt eftergivas,

funnit sig böra tillmötesgå motionärernas önskemål så till vida,

att den av Eders Kungl. Maj:t i nu ifrågavarande hänseende föreslagna

bestämmelsen utbytts mot ett stadgande av innehåll, att den ersättningssökande

vid tiden för monopolets ikraftträdande varit svensk medborgare.

Ett särskilt skäl härför har riksdagen funnit i det förhållande, att,

enligt vad som blivit upplyst, ett stort antal inom tobakstillverkningen

för närvarande sysselsatta arbetare av utländsk härkomst sedan lång tid

vistats inom landet utan att vidtaga åtgärder för förvärvande av svensk

medborgarrätt samt i äktenskap med svensk kvinna här bildat familj.

\ idare har riksdagen, för att bereda möjlighet för ännu icke 21-åriga

arbetare, som genomgått särskild lärlingsutbildning inom tobaksindustrien,

men som nu till följd av monopolets införande förhindras att

utnyttja sin sålunda förvärvade fackkunskap, att erhålla ersättning för

den förlorade näringsverksamheten, beträffande yrkesutbildade personer

ansett den för erhållande av ersättning stadgade åldern kunna sänkas

från 21 till 18 år. Slutligen har riksdagen, då för idkare av hemindustri

ersättningen för den förlorade näringsverksamheten lika litet

som för övriga tobaksfabrikanter lärer böra göras beroende av att de

icke erhållit och icke kunnat erhålla någorlunda motsvarande anställning

hos monopolets utövare, företagit en omredigering av det i Eders Kungl.

Maj:ts förslag under 2 mom. d) upptagna stadgandet, varigenom en

dylik konsekvens av paragrafens bestämmelser uteslutes.

Beträffande storleken av de enligt paragrafen utgående ersättningarna

har riksdagen endast i vad angår de i 1 mom. d) omförmälda

personer funnit anledning till erinran mot Eders Kungl. Maj:ts förslag.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 261.

I avseende å dessa personer bär riksdagen icke kunnat undgå att finna

de av Eders Kungl. Maj:t föreslagna ersättningarna väl knappt tillmätta.

Det lärer nämligen enligt riksdagens mening knappast kunna bestridas,

att det för de äldre hos tobaksfabrikanterna för närvarande sysselsatta

handelsresandena och platsförsäljarna i flertalet fall torde komma att

möta synnerligen stora svårigheter att inom annat yrke förskaffa sig

sitt uppehälle. Riksdagen har för den skull ansett sig hava grundade

skäl att höja ersättningarnas maximibelopp från två och en halv till

fyra gånger den på vederbörligt sätt uppskattade medelårsinkomsten.

I enskilda motioner liksom ock i vissa andra till utskottet inkomna

framställningar har uttalats den önskan, att åtminstone de äldre inom

tobaksindustrien sysselsatta arbetarna, i stället för att erhålla ett ersättningsbelopp

en gång för alla, måtte tillerkännas fasta årliga pensioner,

beräknade efter medelårsinkomsten. Riksdagen, som finner de synpunkter,

vilka till stöd härför anförts, förtjäna beaktande, har väl av

praktiska skäl icke kunnat ansluta sig till detta uppslag i oförändrad

form men har i stället upptagit ett stadgande, i ett till paragrafen fogat

nytt moment, varigenom riksdagen trott sig hava tillmötesgått de önskningar,

som legat till grund för den i motionerna gjorda framställningen.

Det gjorda tillägget innebär, att centralkommissionen, när omständigheterna

därtill föranleda och den ersättningsberättigade det medgiver, skall

äga förordna, att ersättning, varom i denna paragraf förmäles, skall, i

stället för att till ersättningstagaren på en gång utbetalas, tillgodokomma

honom i form av en årligen utgående livränta. För att göra ersättningstagarna

mera benägna för ett dylikt medgivande, har tillika föreskrivits,

att då sådan form för ersättningens utgående tillämpas, det fastställda ersättningsbeloppet

skall ökas med 10 procent. På grund av svårigheten

att uppdraga någon rationell gräns mellan olika kategorier av ersättningstagare

har nu ifrågavarande stadgande erhållit en så allmän avfattning,

att detsamma formellt är tillämpligt i avseende å såväl större som

mindre ersättningsbelopp. Syftet med den föreslagna anordningen har

emellertid, såsom redan antytts, varit att bereda de mindre ersättningstagarne,

särskilt inom högre åldersklasser, en i ekonomiskt hänseende

för framtiden tryggare ställning än erhållandet av ett ersättningsbelopp

en gång för alla skulle garantera. Med fog torde det ock kunna antagas,

att centralkommissionen vid tillämpning av vad i det föreslagna

7 mom. föreskrivits skall låta sig angeläget vara att tillse, att endast

sådana personer, som verkligen därav äro i behov, komma i åtnjutande

av den förhöjning i ersättningsbeloppets storlek, som uppbärandet av

ersättningen i form av livränta skulle komma att innebära.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 261.

17

10 §.

På sätt redan förut vid behandlingen av 22 § i monopolförfattningen

framhållits, har riksdagen i motsats mot Eders Kungl. Maj:t ansett

importhandlande med utländska tobaksvaror i viss utsträckning böra

komma i åtnjutande av ersättning för den minskning i näringsverksamhet,

som de till följd av monopolets införande kunna få vidkännas. I

avseeode å de skäl, som varit bestämmande för riksdagens ståndpunkt i

denna fråga, ävensom för de begränsningar, som enligt riksdagens åsikt*

böra göras i ersättningsrättens omfattning, tillåter sig riksdagen hänvisa till

vad därom under ovanberörda paragraf i monopolförfattningen blivit sagt.

De närmare bestämmelserna rörande ifrågavarande ersättningar

till importhandlandena återfinnas i nu förevarande paragraf.

I samma paragraf hava upptagits stadganden om ersättning jämväl

åt en annan enligt Eders Kungl. Maj:ts proposition icke ersättningsberättigad

kategori av yrkesidkare, nämligen råtobakshandlande. Då i

avseende å den inom Sverige odlade tobaken uttryckligen stadgats, att

densamma icke får av odlare försäljas till annan än monopolets utövare,

samt beträffande utländsk råtobak det måste anses ovisst, i vilken utsträckning

monopolbolaget — den enda köparen inom landet av dylik

vara — kan komma att vid sina inköp betjäna sig av nuvarande råtobakshandlandes

förmedling, har riksdagen ansett av billigheten påkallat,

att jämväl dessa, åtminstone i den män deras inkomster av råtobakshandeln

utgjort någon mera väsentlig del av deras sammanlagda inkomst

av arbete, förslagsvis 50 procent, tillerkännas ersättning för den förlust,

som sålunda kan komma att åsamkas dem. Dylik ersättning har emellertid,

på sätt jämväl skall gälla beträffande importhandlandena, ansetts

icke böra utgå, där verksamheten drivits såsom kommissions- eller agenturaffär,

och icke heller till andelsförening för odlare av svensk råtobak.

Till grund för bestämmandet av de enligt paragrafen utgående

ersättningsbeloppens storlek skall, där fråga är om ersättning till råtobakshandlande,

i likhet med vad enligt 9 § gäller, läggas den på visst

sätt beräknade medelårsinkomsten.

I fråga om importhandlande med färdiga tobaksvaror har däremot,

då det i allmänhet knappast lärer vara möjligt att avgöra,

huru stor del av deras inkomst av tobakshanteringen, som härflutit från

försäljningen av importerade tobaksfabrikat, varit nödvändigt att söka

utfinna någon annan ersättningsgrund; och har riksdagen i detta hänseende

stannat vid den årliga medelomsättningen av de av vederbörande

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 84 käft. (Nr 261—263.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens skrivelse Nr 261.

under viss tid före monopolets ikraftträdande direkt importerade cigarrer

och cigarrcigarretter, beräknad efter inköpspriset. Till ledning för uppskattningskommissionernas

beräkningar i detta hänseende bar i 4 § 5

mom. intagits ett stadgande om skyldighet för ersättningssökanden att

till centralkommissionen ingiva, förutom de av honom förda handelsböckerna

för de fyra närmaste kalenderåren före monopolets ikraftträdande,

jämväl fakturor och verifikationer, ägnade att styrka hans inköp

och försäljning av tobaksvaror under samma tid.

ii §•

De principer, som legat till grund för Eders Kungl. Maj:ts förslag,

i vad det avser ersättning till aktiebolaget Förenade svenska tobaksfabrikör,

synas riksdagen i huvudsak riktiga. Sålunda lärer, utöver den

enligt 6 och 7 §§ bolaget tillkommande ersättningen för inom tobakstillverkningen

använda materiella tillgångar, gottgörelse skäligen böra

beredas bolaget jämväl för dylika tillgångar, av bolaget övertagna från

något i bolaget ingående företag, ändå att de icke vid monopolets ikraftträdande

av bolaget användas för tobakstillverkning. Likaledes torde

bolaget böra ej mindre, ehuru det icke uppnått den i 8 § 1 mom. stadgade

ålder, komma i åtnjutande av ersättning för förlorad näringsverksamhet

än även erhålla gottgörelse i viss utsträckning för de i anledning

av bolagets bildande av bolaget utbetalade ersättningarna för förlorad

anställning till personer, som förut varit anställda hos något av de särskilda

i bolaget ingående företagen. Slutligen torde billigheten kräva,

att bolaget, utöver vad sålunda till bolaget kan komma att utgå, erhåller

ersättning till skäligt belopp jämväl för vissa av bolaget för fabrikationens

koncentrering havda kostnader av förut ej avsedd art.

Riksdagen är sålunda i själva principfrågan fullt ense med Eders

Kungl. Maj:t. Endast i avseende å några detaljer har riksdagen haft eu

avvikande mening.

Beträffande 1 och 2 momenten har riksdagen sålunda vidtagit ett

par obetydliga ändringar, omedelbart föranledda av och liknande dem,

som, efter vad riksdagen förut framhållit, synts böra vidtagas i 6 §.

I avseende å innehållet i 4 mom. har riksdagen däremot ansett

anledning förefinnas till en ändring av större betydelse. Riksdagen har

nämligen fäst sig vid, att enligt förslaget bolagets rätt till gottgörelse av

där omförmält slag begränsats till att omfatta allenast de av bolaget i

kontanta penningar utbetalta eller utfästa ersättningarna. Enligt vad

av föredragande departementschefen meddelats, lära emellertid åtskilliga

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Riksdagens skrivelse Nr 261.

av de av bolaget särskilt till företagsledarna utgivna ersättningarna

hava av bolaget utbetalats i form av stamaktier i bolaget. Då jämväl

de på dylikt sätt utgivna ersättningarna, åtminstone i den mån

stamaktierna vid likvidationen visa sig äga värde, måste anses representera

en av koncentrationen förorsakad utgift för bolaget, lärer det

få anses med billigheten överensstämmande, att bolaget jämväl för

dessa ersättningar erhåller gottgörelse efter de i 4 mom. eljest stadgade

grunder; och bar riksdagen därför ansett orden »i penningar»

i detta moment böra utgå. Självfallet torde emellertid vara, att

gottgörelse till bolaget för de på ovan angivet sätt såsom ersättning

utlämnade stamaktierna icke kan komma att utgå med högre

belopp än vad som vid bolagets likvidation belöper å ifrågavarande

aktier. Dessutom torde i sådana fall, där den i stamaktier lämnade

personliga ersättningen närmast kan anses hava utgjort en del av inlösningssumman

för själva företaget — något som enligt uppgift lärer

hava varit fallet i avseende å vissa av de av bolaget efter dess bildande

och oberoende av den ursprungliga inlösningsplanen övertagna företag —

någon särskild gottgörelse av här omförmält slag icke böra ifrågakomma,

då nämligen dylik gottgörelse måste anses inbegripen i den bolaget

tillkommande ersättningen för förlorad näringsverksamhet.

De i 4 mom. stadgade förutsättningarna för erhållande av sådan

gottgörelse, som i momentet omförmäles, hava av riksdagen jämkats i

överensstämmelse med de av riksdagen i 9 § 2 mom. vidtagna ändringarna.

Såsom av föredragande departementschefen framhålles, skulle det

emellertid, då aktiebolaget Förenade svenska tobaksfabrikör har i gång

ett betydande antal fabriker inom tobakstillverkningen, vara en fördel

för monopolets utövare att vid monopolets ikraftträdande få omedelbart

träda in och fortsätta tillverkningen i de fabriker, som kunde finnas

lämpliga att övertaga. De underhandlingar i dylikt syfte, som av departementschefen

förts med bolagets styrelse ledde emellertid, efter vad departementschefen

anmärker, icke till något resultat, ehuru det vid underhandlingarna

ställdes i utsikt, att vid bestämmandet av ersättningen åt bolaget

vissa för bolaget fördelaktiga modifikationer i de föreslagna ersättningsgrunderna

kunde komma att medgivas såsom vederlag för ett tillmötesgående

från bolagets sida i nu angivna hänseende. Riksdagen har under

sådana omständigheter ansett sig böra, under förutsättning av ett dylikt

tillmötesgående efter det riksdagen numera i huvudsak bifallit Eders

Kungl. Maj:ts förslag, giva momenten 3 och 5 i merberörda ersätt
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Riksdagens skrivelse Nr 261.

ningsgrunder en för bolaget ur ersättningssynpunkt gynnsammare

avfattning.

Vad först beträffar 3 mom., bar mot detsamma i dess av Eders

Kungl. Maj:t föreslagna lydelse anmärkts, att det skulle komma att giva

ett för bolaget mindre tillfredsställande ersättningsresultat så till vida,

som dels de båda för bolaget i vinsthänseende synnerligen ofördelaktiga

organisationsåren 1912 och 1913 medräknats i den sjuårsperiod, som

skulle läggas till grund för medelhandelsvinstens bestämmande, dels ock

bolaget icke för de i bolaget ingående företag, som ej haft att uppvisa

någon medelhandelsvinst, skulle komma i åtnjutande av någon ersättning

efter medelnettoförsäljningsvärdet. Dessa omständigheter synas

ock hava av en motionär beaktats, i det nämligen i en inom andra

kammaren väckt motion bland annat yrkats, att vid bestämmandet av

ersättning åt aktiebolaget Förenade svenska tobaksfabrikör skulle tillses,

att de i bolaget ingående företagen icke försattes i »en för dem

ogynnsammare belägenhet, än om de beräknades fortfarande kvarstått

såsom fristående företag». I enlighet med sagda yrkande har riksdagen,

under den ovan angivna förutsättningen, ansett ersättningen till bolaget

kunna bestämmas till summan av de belopp, som enligt de i 8 § stadgade

grunder skulle hava utgått till de särskilda i bolaget ingående

företagen, för den händelse dessa vid monopolets ikraftträdande ännu ägt

bestånd, med iakttagande likväl, att vid medelhandelsvinstens och medelnettoförsäljnings

värdets beräknande hänsyn skall tagas allenast till åren

1907—1911 med frånräknande av det bästa och det sämsta året.

Med denna bestämmelse skulle alltså de för bolaget i vinsthänseende

ogynnsamma organisationsåren 1912 och 1913 icke komma att utöva någon

inverkan å storleken av det till bolaget utgående ersättningsbeloppet,

varjämte bolaget för sådana i bolaget ingående företag, vilka under

femårsperioden 1907—1911 icke haft att uppvisa någon medelhandelsvinst,

skulle erhålla ersättning efter medelnettoförsäljningsvärdet.

Vidkommande slutligen 5 mom. har riksdagen, som visserligen

funnit sig icke kunna bifalla ett av enskild motionär framställt yrkande,

att ersättning måtte tillerkännas bolaget för alla de verkliga kostnaderna

för bolagets organisation och fabrikationens koncentrering, likväl —

fortfarande under den ovan angivna förutsättningen — ansett ersättning

böra lämnas bolaget åtminstone för vissa dylika kostnader, även där dessa

icke kunna sägas vara av den art, att de omedelbart lända monopolets

utövare till nytta eller besparing i kostnad. Riksdagen syftar härvid

närmast å de kostnader, som bolaget vid sitt bildande fått vidkännas

för stämplar å obligationer, förlagsinteckningar samt stam- och pre
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Riksdagens skrivelse Nr 261.

ferengaktier ävensom å dfe av bolaget till de finansierande bankerna

ntgivna kapitalrabatterna å obligationslån och preferensaktiekapital. För

dessa utgifter — i fråga om en post dock med viss reduktion — samt

för de av föredragande departementschefen i motiveringen till Eders

Kungl. Maj:ts förslag omförmälda kostnaderna för uppskattningskommissionernas

arbete m. m. har riksdagen, sedan föreliggande uppgifter i

ämnet av vederbörande utskott granskats, ansett bolaget kunna tillerkännas

ersättning med 850,Q00 kronor, ett belopp, som med 600,000 kronor

överstiger vad som enligt departementschefens beräkningar skulle komma

att till bolaget utgå enligt det förevarande momentet i dess av Eders

Kungl. Maj:t föreslagna lydelse.

12 §.

I likhet med föredragande departementschefen anser riksdagen nödvändigt

att genom stadganden om särskilda understöd för sådana fall, där

dylikt kan anses av behovet påkallat, komplettera de i det föregående meddelade

bestämmelserna om ersättning för förlorad anställning eller sysselsättning

inom tobakstillverkningen. Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag

skulle dylikt understöd av härtill anslagna medel kunna tilldelas den, som

på grund av monopolets införande gått förlustig sin förut innehavda verksamhet

inom tobaksindustrien samt till följd härav saknar utväg att sig försörja,

dock .endast för så vida han icke erhållit ersättning enligt någon av

förordningens föregående paragrafer. Enligt riksdagens mening torde

emellertid en dylik inskränkning i understödsrättens omfattning kunna

medföra, att understöd icke finge utgå i åtskilliga fall, där ömmande

omständigheter förelåge. Det förhåller sig nämligen, enligt vad som

upplysts, så, att ett jämförelsevis stort antal av de inom tobakstillverkningen

sysselsatta arbetarna äro behäftade med kroppsliga lyten och

därför endast med stor svårighet lära kunna komma att inom annat

yrke förtjäna sitt uppehälle. Det har därför synts riksdagen med billigheten

överensstämmande, att dylika arbetare, som på grund av monopolets

införande betagas möjlighet att försörja sig inom tobaksindustrien

och därigenom råka i ekonomiskt betryck, må kunna, även om de

för sin förlorade näringsverksamhet erhållit en ersättning, som under

normala förhållanden skulle varit tillfredsställande, från statens

sida beredas något ytterligare bistånd. Enahanda synes förhållandet

vara i avseende å sådana personer, som på grund av ålder, sjukdom

eller annan omständighet kunna anses äga särskild svårighet att annorledes

förskaffa sig uppehälle. Riksdagen har fördenskull gjort ett tillägg

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Riksdagens skrivelse Nr 261.

till 11 § i Eders Kungl. Maj:ts förslag av den innebörd, som av det

ovan sagda framgår.

Då det särskilt i sådana fall, där såväl ersättning som understöd

kunna ifrågasättas, torde vara av vikt, att prövningen rörande de i båda

avseendena framställda anspråken kommer att handhavas av samma

myndighet, har riksdagen vidare företagit den ändringen i Eders Kungl.

Maj:ts förslag, att å centralkommissionen överflyttats jämväl befogenhet

att handlägga inkomna understödsärenden; och har det därvid ansetts

lämpligt, att tiden för ingivande av ansökan om understöd, vilken eljest

synts kunna förkortas till sex månader efter monopolets ikraftträdande,

i fall, då sökanden anmält anspråk på ersättning enligt 9 §, utsträckes

till en månad efter det underrättelse om kommissionens beslut i ersättningsfrågan

blivit till honom avsänd.

I analogi med eu förut omförmäld, av riksdagen vidtagen ändring

beträffande de i 9 § omförmälda personliga ersättningarna har slutligen

tillagts en bestämmelse av innehåll, att på centralkommissionen må

ankomma att bestämma, huruvida tillerkänt understödsbelopp skall åt

sökanden utbetalas eller tillgodokomma honom i form av livränta på sätt

i 9 § 7 mom. omförmäles.

Riksdagen övergår härefter till att i korthet beröra några motionsvis

framställda önskemål, vilka icke hava avseende å själva författningsförslagen

och därför icke lämpligen kunnat i det föregående behandlas.

I likhet med vad i vissa motioner framhållits anser riksdagen de

av Eders Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna i monopolbolagets styrelse

ur statsintressets synpunkt böra förbjudas att innehava aktier i bolaget;

och har riksdagen därför funnit sig böra hos Eders Kungl. Maj:t anhålla

om meddelande av dylikt förbud.

Jämväl därutinnan delar riksdagen den av vissa motionärer uttalade

meningen, att monopolbolagets verkställande direktör bör väljas

av styrelsen. Vid sådant förhållande och då i de upprättade förslagen

till stiftelseurkund och bolagsordning icke bestämt uttalats, att verkställande

direktören skall väljas av styrelsen, icke av bolagsstämman, har

riksdagen ansett sig böra hemställa om ett förtydligande i berörda

hänseende.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Riksdagens skrivelse Nr 261.

Vad slutligen beträffar en motionsvis gjord framställning om närmare

reglering genom statens medverkan av förhållandet mellan monopolbolaget

och dess arbetare, finner riksdagen sig böra framhålla önskvärdheten

av, att arbetarna hos ett företag, vilket såsom monopolbolaget

skulle hava ensamrätt till viss yrkesverksamhet i hela riket,

i möjligaste mån säkerställas mot risken att genom ett på grund av

framtida koncentrering, av driften eller av liknande anledning föranlett

avskedande bliva berövade möjligheten till fortsatt försörjning genom

sitt yrkesarbete. En viss garanti för, att arbetarnas intressen vid

införande av statsmonopol i enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag

icke komma att bliva förbisedda, synes ligga redan däri, att halva

antalet ledamöter i monopolbolagets styrelse skola utses av Eders

Kungl. Maj:t. Enligt riksdagens förmenande torde visserligen kunna

ifrågasättas, huruvida icke någon ytterligare åtgärd för arbetarnas

säkerställande kunde vidtagas. I detta avseende har erinrats om att

den anordning, som förefinnes vid de enskilda järnvägarna, visat sig

tillfyllestgörande. För monopolbolaget skulle dess tillämpning dessutom

innebära en viktig garanti för driftens ostörda gång. Riksdagen har

emellertid icke ansett sig böra i anledning av motionärernas nu berörda

framställning göra någon särskild hemställan utan endast velat framhålla

en del önskemål, förvissad om, att Eders Kungl. Maj:t icke skall

underlåta att vidtaga de åtgärder i nu ifrågasatta hänseenden, som arbetarnas

berättigade intressen skäligen må anses kräva.

De av riksdagen vidtagna ändringarna i de ersättningsgrunder,

som av Eders Kungl. Maj:t föreslagits, hava, under förutsättning att

det i 11 § upptagna alternativet B. kommer till tillämpning, beräknats

föranleda en höjning i de utgående ersättningsbeloppen av sammanlagt.

3,800,000 kronor, därav på aktiebolaget Förenade svenska tobaksfabrikör

skulle belöpa en summa, något överstigande 2,700,000 kronor.

Medan enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag hela det för monopolets

införande och utövning erforderliga kapitalet uppskattades till 55,000,000

kronor, skulle sålunda efter de av riksdagen vidtagna ändringarna

detta kapital, därest icke, såsom dock är antagligt, de uppkommande

ökningarna i ersättningsbeloppen åtminstone till någon del kunna

täckas inom ramen av de i Eders Kungl. Maj:ts förslag upptagna

säkerhetsmarginalerna, komma att stiga till 58,800,000 kronor, därav

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Riksdagens skrivelse Nr 261.

42.300.000 kronor skulle, i stället för enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag

beräknade 38,500,000 kronor, åtgå till inlösen, ersättningar och

understöd samt till bestridande av kostnader för uppskattningskommissionernas

arbeten och monopolbolagets bildande. Då i enlighet med

föreskriften i 2 § i det upprättade förslaget till kontrakt mellan

staten och monopolbolaget staten skall vara skyldig att såsom likvid

för vad staten till bolaget upplåter och överlåter mottaga stamaktier i

bolaget dels till belopp av 18,000,000 kronor dels ock, därest hela

likvidsumman överstiger 40,000,000 kronor, till det ytterligare belopp,

varmed likviden kommer att överstiga sistberörda summa, skulle

staten sålunda hava att övertaga stamaktier i bolaget för 2,300,000

kronor utöver de 18,000,000 kronor, som enligt Eders Kungl. Maj:ts

förslag beräknats. Under ovan angivna förutsättningar skulle staten

alltså hava att för monopolets genomförande anskaffa ett kapital, som

med 2,300,000 kronor skulle överstiga det av Eders Kungl. Maj:t beräknade.

Då riksdagen emellertid av skäl, för vilka förut redogjorts, ansett

uppskov med monopollagstiftningens ikraftträdande böra äga rum till

dag under år 1915, som av Eders Kungl. Maj:t bestämmes, och det av åtskilliga

tecken att döma torde vara antagligt, att detta ikraftträdande i

varje fall icke lämpligen lärer kunna försiggå förrän under slntet av

berörda år, har det icke synts nödvändigt eller ändamålsenligt att belasta

1915 års statsreglering med hela den för monopolets införande

beräknade kapitalutgiften. Fastmera har det synts riksdagen tillräckligt

att å sagda års stat uppföra endast ett mindre belopp, förslagsvis

100.000 kronor, till bestridande av kostnaderna för vissa förberedande

åtgärder för monopoliseringens genomförande, och har det för dylikt

ändamål anvisade beloppet erhållit förslagsanslags natur.

I den skrivelse, som riksdagen kommer att avlåta i anledning av

Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 255 angående anslag av lånemedel

för gäldande av kostnader för införande av statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket, bliver riksdagen i tillfälle att särskilt anmäla sitt

beslut i nu ifrågavarande ämne.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att riksdagen,

som icke kunnat i oförändrat skick bifalla Eders Kungl. Maj:ts

ifrågavarande proposition, i anledning av samma proposition och vissa

i ämnet väckta motioner

dels antagit bilagda förslag till förordning angående statsmonopol

å tobakstillverkningen i riket samt till förordning om vad iakttagas

s. 25 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 261. 25

skall i avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i

riket;

dels ock bemyndigat Eders Kungl. Maj:t att å statens vägnar med

ett aktiebolag, avsett att i enlighet med de x propositionen bilagt förslag

till stiftelseurkund angivna grunder bildas under benämning aktiebolaget

Svenska tobaksmonopolet och med bolagsordning i huvudsaklig överensstämmelse

med vid propositionen fogat förslag till dylik ordning, träffa

överenskommelse angående utövandet av svenska statens tobaksmonopol

i huvudsaklig överensstämmelse med propositionen jämväl närlagt förslag

till sådan överenskommelse.

Därjämte får riksdagen, i anledning av vissa inom riksdagen väckta

motioner, anhålla

a) att Eders Kungl. Maj:t vid utfärdandet av instruktion för de

av Eders Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna i monopolbolagets styrelse

måtte ålägga dessa ledamöter att i vad på dem ankommer tillse,

dels att under lämplig övergångstid vid försäljning av tobaksvaror

kredit av monopolbolaget beviljas återförsäljare i den omfattning, som

av omständigheterna kan anses påkallad,

dels ock att sådana rabattförmåner lämnas återförsäljare, att i vad

på monopolbolaget beror samt med behörig hänsyn till rådande förhållanden

inom tobakshandeln återförsäljare må äga möjlighet att förvärva

skälig inkomst av sin rörelse;

b) att de ledamöter i monopolbolagets styrelse, som av Eders

Kungl. Maj:t utses, måtte förbjudas att innehava aktier i bolaget; samt

c) att i de upprättade förslagen till stiftelseurkund och bolagsordning

för monopolbolaget uttryckligen måtte stadgas, att bolagets

verkställande direktör skall utses av styrelsen bland de av preferensaktieägarna

valda ledamöterna i styrelsen.

Stockholm den 12 september 1914.

Med undersåtlig vördnad.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 84 höft. (Nr 261—263.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Riksdagens skrivelse Nr 261.

Förslag

till

förordning angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.

I Kap.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

‘Rättighet att i riket tillverka eller låta tillverka tobaksvaror tillkommer

uteslutande staten (monopolrättighet).

Staten eller den, åt vilken staten upplåter utövandet av monopolrättigheten,

benämnes i denna förordning monopolets utövare.

Med tobaksvara förstås i denna förordning varje vara, som är

tillverkad av tobak eller däri tobak i någon form ingår, såvitt varan

är avsedd eller ägnad till förbrukning av människor.

Såsom tillverkning av tobaksvara anses, utom varje bearbetning

av tobak, jämväl utstyrsel eller förpackning av tobaksvara eller åsättande

därå av namn eller beteckning, ägnad att utmärka densamma

såsom särskild vara.

2 §•

Införsel till riket av tobak och tobaksvaror må äga rum endast

för monopolets utövares räkning utom i de fall, varom i 9, 21 och 22

§§ förmäles.

3 §•

Odling av tobak för annat ändamål än till prydnad må inom riket

ske allenast i den ordning bär nedan i II kap. sägs.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 261.

27

4 §•

Tobak i annan form än såsom färdig tobaksvara må icke utan

tillstånd av Kungl. Maj:t inom riket innehavas av annan än monopolets

utövare.

Utan hinder härav må dock tobaksodlare under viss tid förvara

sin tobaksskörd, enligt vad i II kap. sägs.

5 §•

Handeln med tobaksvaror är fri, under iakttagande av de i denna

förordning meddelade föreskrifter jämte vad i övrigt gäller angående

handel med tobaksvaror.

Monopolets utövare låter på lämpligt sätt tillhandahålla såväl inom

riket tillverkade som ock importerade tobaksvaror.

6 §•

Specialmaskiner och specialverktyg för tillverkning av tobaksvaror

likasom cigarrettpapper och cigarretthylsor må till riket införas endast

med Kungl. Maj:ts tillstånd eller för monopolets utövares räkning, dock

med det i 21 § nämnda undantag beträffande cigarrettpapper.

Specialmaskiner och specialverktyg, varom här är fråga, må ej

heller, utom i fall som i 7 § avses, innehavas av annan än monopolets

utövare.

7 §•

Tillverkning inom riket av i 6 § omförmälda specialmaskiner och

specialverktyg samt av cigarrettpapper och cigarretthylsor må äga rum

endast för monopolets utövares räkning eller med Kungl. Maj:ts tillstånd.

8 §•

Utan hinder av det i 1 § stadgade förbud mot tillverkning av

tobaksvaror må enskild person för eget bruk förfärdiga cigarretter.

9 §•

På prövning av Kungl. Maj:t ankommer, om varor, i vilka tobak

ingår men som icke äro avsedda eller ägnade till förbrukning av män
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Riksdagens skrivelse Nr 261.

niskor, må inom riket tillverkas. När sådant tillstånd lämnas, bestämmer

Kungl. Maj:t tillika de villkor, under vilka tillverkningen må äga rum.

Den, som äger idka tillverkning, varom bär är fråga, må efter tillstånd

av Kungl. Maj:t till riket införa för tillverkningen erfordeldig tobak.

II Kap.

Om tobaksodling.

10 §• . . •

Den, som vill inom riket odla tobak för annat ändamål än till

prydnad, skall varje år, då sådan odling ifrågakommer, före den 1

juli till kontrollstyrelsen eller den, som enligt tillkännagivande är dess

ombud i orten, ingiva skriftlig anmälan i två exemplar enligt av kontrollstyrelsen

fastställt formulär, med noggrann uppgift på storleken och

belägenheten av varje särskild för ändamålet använd eller avsedd jordlott

ävensom på de för den skördade tobakens förvaring under torkningen

avsedda lokaler.

Varje inskränkning i området för anmäld tobaksodling skall jämväl,

på sätt nu är sagt, anmälas hos kontrollstyrelsen eller dess ombud.

Ombyte av torkrum skall på enahanda sätt i förväg anmälas.

Det ena exemplaret av ovan omförmäld a anmälningar skall återställas

till den, som gjort anmälan, försett med anteckning om dagen,

då anmälan skett; det andra exemplaret användes av kontrollstyrelsen

för att läggas till grund för kontrollen och efterföljande granskning

av de lämnade uppgifternas riktighet.

Sedan tiden för odlingsanmälningars ingivande utgått, skall kontrollstyrelsen

till Kungl. Maj:ts befallningshavande i län, inom vilket

odlare blivit anmäld, lämna uppgift angående odlarna inom länet.

11 §•

Erforderlig kontroll över tobaksodlingen i riket anordnas av kontrollstyrelsen,

som jämväl handhar överinseendet å denna kontroll.

Kontrollpersonalen skall äga obehindrat tillträde till samtliga tobaksodlingar

och torkrum samt hava rätt att av odlarna erhålla alla för

kontrollens utövande nödiga upplysningar.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Riksdagens skrivelse Nr 261.

Kontrollen bekostas av monopolets utövare, dock att inom län,

där icke tobak odlas å minst fem hektar, odlarna själva få vidkännas

kontrollkostnaden i förhållande till odlingens storlek.''

12 §.

All skördad tobak skall förvaras i de anmälda torkrummen.

Omedelbart efter skördens avslutande skola tobaksstånden förstöras,

så att någon efterskörd ej kan ifrågakomma.

Nödigt antal fröplantor må dock kvarlämnas å fältet.

13 §.

Tobaksodlare må inom riket försälja av honom skördad tobak

endast till monopolets utövare. Försäljningen sker i enlighet med prissättning

för inom riket odlad tobak, vilken årligen verkställes av därtill

förordnad prisnämnd, bestående av en av Kungl. Maj:t utsedd ordförande

och fyra ledamöter, bland vilka två företräda tobaksodlarnas intressen och

två utses av monopolets utövare. Kungl. Maj:t tillkommer att utfärda

närmare föreskrifter om ordningen för ledamöternas tillsättande ävensom

instruktion för prisnämnd. Kostnaden för prissättningen bestrides av monopolets

utövare.

Tobak, som icke försäljes till monopolets utövare, må exporteras

under den kontroll, som av Kungl. Magt föreskrives.

Efter den 1 mars året efter skörden må tobaksodlare ej utan

därom före nämnda dag gjord anmälan till kontrollstyrelsen eller dess

ombud i orten innehava tobak.

14 §.

Svettning av tobak må icke av odlare företagas med mindre kontrollstyrelsen

därtill givit tillstånd. Den särskilda kontroll, som kontrollstyrelsen

må anse därvid erfordras, bekostas av odlaren.

15 §.

Tobaksodlare är skyldig ställa sig till efterrättelse de ytterligare

kontrollbestämmelser, som kunna bliva av Kungl. Maj:t utfärdade, ävensom

de föreskrifter, kontrollstyrelsen eller vederbörande kontrollpersonal

i enlighet med denna förordning eller nämnda bestämmelser meddelar.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Riksdagens skrivelse Nr 261.

16 §.

Äger annan än den, som gjort odlingsanmälan, del i den odlade

tobaken eller övertages tobaksplantering före skörden av annan än den,

som gjort anmälan, äro i förra fallet samtliga delägare i odlingen och i

fall, där tobaksplantering övertagits av annan än den ursprungliga odlaren,

såväl odlaren som den nye innehavaren i lika mån ansvariga för fullgörandet

av skyldigheter, som enligt denna förordning åligga tobaksodlare.

III Kap.

Om beskattning och försäljning av tobaksvaror.

U §•

Det pris, som tobaksvara skall betinga vid försäljning till allmänheten

(priskurantpriset), äger monopolets utövare bestämma i enlighet

med vad i denna'' förordning stadgas jämte av Kungl. Maj:t godkända

grunder.

18 §.

I varje tobaksvaras priskurantpris skall skatt ingå med ett belopp,

som motsvarar nedanstående procent av priskurantpriset, nämligen:

för

cigarrer och cigarrcigarretter .....

..... 15 %

5?

cigarretter.........................................

.... 20 „

11

karvad tobak ..................................

.... 10 „

11

spinn-, press- och rulltobak........

.... 10 „

11

snus...................................................

..... 15 „

19 §.

Tobaksvaras priskurantpris skall utsättas å varje förpackning.

20 §.

1 mom. Tobaksvara må förekomma till försäljning inom riket

endast i originalförpackning, försedd genom monopolets utövares försorg

med av Kungl. Maj:t fastställd kontrollstämpel.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Riksdagens skrivelse Nr 261.

Ur sådan förpackning må även större eller mindre del av innehållet

försäljas; dock att cigarretter må säljas i mindre kvantitet än hel

förpackning, endast i fall dylik kontrollstämpel finnes anbragt å varje

cigarrett.

2 mom. Tobaksvara må icke vare sig i hel förpackning eller såsom

del av innehållet i förpackning till allmänheten försäljas efter annat pris

än det å förpackningen utsatta priskurantpriset.

IV Kap.

Om enskildes import av färdiga tobaksvaror.

21 §.

1 mom. Utan hinder av vad i 2 § stadgas må färdiga tobaksvaror

till riket införas för Konungens och medlems av det kungl. huset räkning.

Åvenså må utländska, här ackrediterade sändebud för eget behov hit

införa färdiga tobaksvaror.

2 mom. Kesande, som ankommer från utrikes ort, må för eget

bruk tullfritt medföra färdiga tobaksvaror och cigarrettpapper intill viss

mindre, av Kungl. Maj:t fastställd kvantitet.

3 mom. Medför resande tobaksvaror i större kvantitet än nu är

sagt, må han, emot erläggande av stadgad tull, för eget bruk därav

införa så stor kvantitet, som av Kungl. Maj:t för dylikt fall fastställts.

4 mom. Medför resande för eget bruk tobaksvaror i större kvantitet

än vad i 3 mom. avses, skall för sålunda överskjutande kvantitet erläggas

dubbelt högre tullavgift än för den i nämnda mom. angivna kvantitet.

5 mom. Tobaksvara, som av resande införes mot tullavgift, skall

vara förpackad; och skall förpackningen, innan varan utlämnas av tullverket,

förses med stämpel, utmärkande varan såsom importerad för

importörens eget bruk.

6 mom. Prov å färdiga tobaksvaror, som medföras av vederbörligen

legitimerad handelsresande, må till riket införas i vanlig ordning,

dock att därvid belöpande tullumgälder skola beräknas i enlighet med

vad i 4 mom. är stadgat beträffande kvantitet, som överskjuter i 3 mom.

omförmäld kvantitet.

22 §.

1 mom. Handlande med tobaksvaror må, utan hinder av vad i 2 §

stadgas, till riket införa dylika varor.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Riksdagens skrivelse Nr 261.

2 mom. För tobaksvara, importerad till tullinlandet enligt denna

paragraf, skall, vare sig varan direkt förtullas eller uttages från tullager,

jämte den å varan enligt tulltaxan belöpande tull, erläggas en licensavgift,

som utgöres av den å varan enligt 18 § belöpande skatt ävensom

av ett belopp, motsvarande vad monopolets utövare pålägger tobaksvara

med samma priskurantpris för täckande av sina omkostnader och vinst.

Till omkostnader hänföras i detta hänseende alla utgifter, som

monopolets utövare i och för rörelsen får vidkännas med undantag beträffande

egna fabrikat av råmaterialets värde och arbetslöner och beträffande

importerad vara av inköpspris, frakt och tull.

Priskurantpriset bestämmes av monopolets utövare till det belopp,

importören önskar erhålla för varan; skolande licensavgiften inberäknas

i priskurantpriset.

Licensavgiftens belopp uträknas av monopolets utövare efter

framställning av importör i den ordning, som av Kungl. Maj:t bestämmes.

Anser importör, att licensavgiften beräknats för hög,'' äge han att hos

Kungl. Maj:t begära fastställande av avgift.

3 mom. Tobaksvara, som av handlande enligt denna paragraf

till riket införes, skall vara förpackad. Innan förpackningen på importörens

bekostnad försetts med kontrollstämpel och åsatts priskurantpris,

varom i III kap. förmäles, samt importören visat, att han behörigen

erlagt den på varan belöpande licensavgiften, äge importören icke att

förfoga över dylik vara.

23 §.

1 mom. Finnes å tobaksvara eller å förpackning för sådan vara,

avsedd till införsel i riket enligt 22 §, anbragt varumärke, som är för

monopolets utövare registrerat eller erbjuder så stor likhet med dylikt

varumärke, att, oaktat skiljaktigheter i vissa delar, märkena i sin helhet

lätt kunna förväxlas, må sådan tobaksvara eller förpackning icke av

annan än monopolets utövare till riket införas.

2 mom. I den mån närmare kontrollföreskrifter rörande enskildes

import av tobaksvaror kunna finnas erforderliga, utfärdas sådana av

Kungl. Maj:t.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 261.

33

V Kap.

Ansvarsbestämmelser.

24 §.

Den, som olovligen tillverkar tobaksvaror, straffes med böter från

och med 100 till och med 5,000 kronor eller med fängelse i högst sex

månader.

Aro omständigheterna synnerligen förmildrande, må straffet nedsättas,

dock ej under 10 kronors böter.

Då olovlig tillverkning skett, vare den tillverkade varan ävensom

vid tillverkningen brukad redskap förbrutna.

25 §.

Till riket inkommen vara, som enligt denna förordning icke må

införas, må, därest den icke är att enligt tullstadgan anse såsom olovligen

införd, av varuägaren återutföras. Sker ej återutförsel, skall med

varan förfaras på sätt Kungl. Maj:t förordnar.

26 §.

Den, som utan anmälan, varom i 10 § sägs, odlar tobak för annat

ändamål än till prydnad, straffes med böter från och med 10 till och

med 500 kronor.

27 §.

1 mom. Försäljer tobaksodlare av honom skördad tobak inom riket

till annan än monopolets utövare eller innehar han sådan tobak å

otillåten tid, straffes med böter från och med 10 till och med 1,000 kronor,

och vare skördad tobak, som av honom innehaves, förbruten.

2 mom. Vägrar tobaksodlare kontrolltjänsteman tillträde till tobaksodling

eller för skördens torkning använda rum eller undandrager han

sig skyldigheten att efter tillsägelse lämna för kontrollens utövande

nödig upplysning, straffes med böter från och med 10 till och med 200

kronor.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 saml. 84 käft. (Nr 261—263.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Riksdagens skrivelse Nr 261.

3 mom. Tobaksodlare, som förvarar av honom skördad tobak i

annan än vederbörligen anmäld lokal, böte från och med 5 till och med

100 kronor.

4 mom. Uraktlåter tobaksodlare att ställa sig till efterrättelse

vad som enligt denna förordning honom åligger eller de kontrollbestämmelser,

som av Kungl. Maj:t utfärdas, eller föreskrifter, som kontrollstyrelsen

eller vederbörande kontrollpersonal i enlighet med denna förordning

eller nämnda bestämmelser meddelar, straffes, där ej särskilt

ansvar här förut är bestämt, med böter från och med 5 till och med

100 kronor.

28 §.

Befinnes någon, utan att jämlikt bestämmelserna i denna förordning

vara därtill berättigad, innehava tobak i annan form än såsom

färdig tobaksvara, dömes, där han icke är förfallen till straff enligt 24 §

eller 27 § 1 mom., till böter från och med 10 till och med 1,000 kronor.

Vara, som sålunda olovligen innehaves, vare förbruten.

29 §.

Överträder någon det i 7 § givna förbud eller befinnes någon,

utan att jämlikt denna förordning vara därtill berättigad, innehava

specialmaskin eller specialverktyg för tillverkning av tobaksvaror, vare

underkastad enahanda straff och påföljd, som i 28 § sägs.

30 §.

1 mom. Saluhåller någon tobaksvara, som icke är försedd med

behörig kontrollstämpel, eller ändrar någon det å tobaksvara anbragta

priskurantpriset, straffes med böter från och med 25 till och med 5,000

kronor eller med fängelse, varförutom varan skall dömas förbruten.

2 mom. Överträder någon vad i 20 § är föreskrivet, straffes, där

ej 1 mom. av denna paragraf är tillämpligt, med böter från och med 10

till och med 1,000 kronor.

Lag samma vare, om någon försäljer tobaksvara, som av enskild

person enligt bestämmelserna i 21 § till riket införts.

31 §.

Den, som utan Kungl. Maj:ts tillstånd eller i strid mot de vid

meddelande av tillstånd givna föreskrifter idkar tillverkning, som i 9 §

avses, straffes med böter från och med 10 till och med 1,000 kronor.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 261.

35

32 §.

Gods, som förklarats jämlikt denna förordning förbrutet, skall behandlas

på sätt Kungl. Maj:t förordnar.

33 §.

För överträdelse av denna förordning, som med husbondes vetskap

begås av hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, vare

husbonden ansvarig, liksom vore överträdelsen begången av honom själv.

34 §.

1 mom. Böter, som enligt denna förordning ådömas, skola, om tillgång

till deras gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.

2 mom. Böter, som enligt denna förordning ådömas, ävensom

värdet av tobak eller annan egendom, som jämlikt denna förordning är

att anse såsom förbruten, tillfälle med en tredjedel kronan och med två

tredjedelar åklagaren. Finnes särskild angivare, tage han hälften av

åklagarens andel. Sådan del tillkomme dock ej angivare, då angivelsen

skett av föräldrar mot barn, barn mot föräldrar, makar eller syskon mot

varandra, annan skyldeman mot den, hos vilken han njuter kost eller

underhåll, fosterbarn mot fosterföräldrar eller tjänare mot husbondefolk

under den tid de äro i tjänsten.

35 §.

Lands- och stadsfiskaler, kronobetjänte samt de personer, vilka

särskilt förordnas att vaka över denna förordnings efterlevnad, åligger

att åtala förbrytelser, som i densamma äro med straff belagda; och äge

dylik åklagare att anställa undersökning om sådan förbrytelse ävensom

att verkställa beslag å gods, som anses jämlikt förordningens bestämmelser

förbrutet.

36 §.

Åtal för överträdelse av föreskrifterna i denna förordning anhängiggöres

vid allmän domstol.

37 §.

Finnes för överträdelse av denna förordning stadgad särskild påföljd,

skall densamma tillämpas även i det fall, att den felaktige för överträdelsen

dömes till ansvar enligt allmän strafflag.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Riksdagens skrivelse Nr 261.

Övergångsstadganden.

38 §.

Denna förordning träder i kraft å den dag före utgången av år 1915,

som av Kungl. Maj:t bestämmes.

39 §.

Utan hinder av vad i 2 § av denna förordning stadgas, må tobaksfabrikant,

som hos monopolets utövare visar sig hava före den dag,

då Kungl. Maj ds förordning om monopolets ikraftträdande från trycket

utkommit i Svensk författningssamling, träffat bindande avtal angående

inköp från utlandet av oarbetad tobak, mot företeende av bevis härom

införa sålunda inköpt råvara inom åtta månader från monopolets ikraftträdande

mot erläggande av den å varan belöpande tull.

Sålunda införd tobak må icke till annan överlåtas och skall betraktas,

såsom både den vid tiden för monopolets ikraftträdande tillhört

fabrikantens lager; skolande vad i denna paragraf är stadgat gälla

även sådan oarbetad tobak, som fabrikant vid tiden för monopolets

ikraftträdande bar liggande å tullager här i riket.

40 §.

Färdig tobaksvara, som vid tiden för monopolets ikraftträdande

linnés å tullager bär i riket, må till tullinlandet införas; och skall varan

därvid behandlas på sätt i 22 § 2 mom. stadgas.

41 §.

1 mom. Lager av råtobak eller halvfabrikat ävensom specialmaskiner

och specialverktyg för tillverkning av tobaksvaror, vilka vid

monopolets ikraftträdande innehavas av tobaksfabrikanter och handlande,

må, utan hinder av det i 4 § och 6 § 2 stycket stadgade förbud, fortfarande

av dem inom riket innehavas intill dag, som av Kungl. Maj:t

bestämmes.

2 mom. Sortering och förpackning samt annat arbete, som erfordras

för att bringa i försäljningsfärdigt skick vara, vilken är färdigarbetad

vid tiden för monopolets ikraftträdande, må verkställas av fabrikanten

under högst en månad, räknat från nämnda tidpunkt.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Riksdagens skrivelse Nr 261.

42 §.

1 mom. Envar tillverkare av tobaksvaror ävensom envar annan,

som saluhåller tobaksvaror, är skyldig att, i den ordning bärnedan sägs,

med särskilt stämpelmärke låta förse varje tobaksvara, som efter monopolets

ikraftträdande av honom säljes eller eljest utlämnas, där varan icke

redan, på sätt i 19 och 20 §§ eller 22 § 3 mom. sägs, blivit försedd

med priskurantpris och kontrollstämpel.

Sist inom en månad från monopolets ikraftträdande skola alla hos

tillverkare och försäljare befintliga dylika tobaksvaror vara försedda

med stämpelmärke, som nu är sagt.

Stämpelmärkena tillhandahållas genom statskontorets och Kungl.

Maj:ts befallningshavandes försorg till ett pris av 1 krona för 100

stycken.

2 mom. Sist inom fem månader från monopolets ikraftträdande skola

alla hos annan försäljare av tobaksvaror än tillverkare befintliga dylika

varor, vilka icke, på sätt ovan sägs, åsatts priskurantpris samt kontrollstämpel,

vara försedda med ytterligare stämpelmärke till belopp av

5 kronor för förpackning, innehållande cigarrer och cigarrcigarretter,

samt 1 krona för förpackning, innehållande tobaksvara av annat slag.

Stämpelmärkena tillhandahållas på sätt i 1 mom. av denna paragraf

stadgas.

Försäljare, som icke vill erlägga i detta mom. omförmäld stämpelavgift,

äge att med monopolets utövare träffa avtal om övertagande

av sålunda stämpelpliktiga varor.

3 mom. Stämpelmärke skall åsättas varje förpackning på sådant sätt,

att varan icke kan åtkommas, utan att stämpeln brytes. I avseende å

rätt att sälja i denna paragraf avsedda tobaksvaror i mindre kvantitet

än hel förpackning skola gälla enahanda bestämmelser, som i 20 §

för där avsett fall meddelats.

Övriga erforderliga bestämmelser i avseende å stämplingsskyldigheten

och kontrollen över dess fullgörande utfärdas av Kungl. Maj:t.

43 §.

Sedan två månader förflutit efter monopolets ikraftträdande, må tillverkare

av tobaksvaror icke försälja eller eljest utlämna tobaksvara, med

mindre han till monopolets utövare för densamma erlagt licensavgift,

som i 22 § 2 mom. sägs, samt varan åsatts priskurantpris och kontrollstämpel.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Riksdagens skrivelse Nr 261.

44 §.

Underlåter tillverkare eller försäljare av tobaksvara att fullgöra

den i 42 § stadgade skyldighet att stämpelbelägga inneliggande lager

av tobaksvaror, straffes med böter från och med 10 till och med 1,000

kronor och gälde dessutom å varan belöpande stämpelavgift.

Lag samma vare, där tillverkare eller försäljare av tobaksvaror,

innan nyssberörda skyldighet inträtt men dock efter monopolets ikraftträdande,

säljer eller eljest utlämnar tobaksvara, utan att den är försedd

med sådant stämpelmärke, som i 42 § 1 mom. sägs.

Överträder tillverkare vad i 43 § stadgats, straffes med böter från

och med 10 till och med 1,000 kronor och gälde dessutom å varan belöpande

licensavgift.

De i 33—36 §§ meddelade föreskrifterna skola äga tillämpning

jämväl vid brott mot dessa övergångsstadganden.

45 §.

Kontrollen över tobaksodlingen inom Blekinge län bekostas av monopolets

utövare så länge den areal, varå tobak där odlas, efter monopolets

ikraftträdande fortfarande uppgår till minst två hektar.

Förslag

till

förordning om vad iakttagas skall i avseende å införande

av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.

I Kap.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Till följd av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen i

riket skall det åligga staten att i enlighet med här nedan angivna

grunder

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Riksdagens skrivelse Nr 261.

a) dels inlösa tobak sfabrikant tillhöriga specialmaskiner för tillverkning

av tobaksvaror, vissa andra inventarier samt lager av oarbetad

tobak och halvfabrikat m. m., ävensom utgiva ersättning för värdeminskning

å vissa inventarier,

b) dels till tobaksfabrikant utgiva ersättning för värdeminskning

å fabriksfastighet och vissa därtill hörande inventarier,

c) dels till tobaksfabrikant utgiva ersättning för förlorad näringsverksamhet,

d) dels ock utgiva ersättning för förlorad anställning inom tobakstillverkningen

ävensom, i den omfattning här nedan sägs, för förlorad

eller minskad verksamhet inom handeln med råtobak och tobaksvaror.

2 §•

Med tobaksfabrikant förstås i denna förordning envar tillverkare

av tobaksvaror, vilken vid tiden för monopolets ikraftträdande inom riket

för egen räkning idkar dylik tillverkning såsom självständig förvärvsgren.

3 §.

1 mom. För uppskattning av värdet å inventarier och lager, som

skola av staten inlösas, samt för bestämmande av annan ersättning,

som staten skall utbetala, tillsättas särskilda kommissioner med den

sammansättning och befogenhet, som här nedan stadgas.

Dessa kommissioner skola utgöras av:

l:o) en centralkommission gemensam för hela riket; och

2:o) lokala kommissioner.

Lokala kommissioner tillsättas:

a) en för varje särskilt företag, som drivits i sådan omfattning, alt

ägaren varit skyldig att föra handelsböcker, för handläggning av inlösnings-

och ersättningsfrågor, som väckts av företagets ägare, med undantag

för anspråk på ersättning för förlorad anställning, som må tillkomma

ägaren i egenskap av företagets ledare;

b) för varje län, i den mån till följd av framställda ersättningsanspråk

så finnes erforderligt,

dels en kommission för handläggning av frågor om ersättning åt

tobaks fabrikanter, som icke varit skyldiga att föra handelsböcker, ävensom

ersättning åt arbetare, som äro anställda hos dylika fabrikanter,

dels en kommission för handläggning av frågor om ersättning åt

förvaltningspersonal (direktörer, disponenter, fabriksledare, verkmästare,

förmän och kontorspersonal) samt handelsresande,

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Riksdagens skrivelse Nr 261.

dels en kommission för handläggning av frågor om ersättning åt

arbetare, som är o om förmälda i 9 § 1 mom. a) och e),

dels slutligen en kommission för handläggning av frågor rörande

ersättning till handlande, som i 10 § omförmälas.

2 mom. Centralkommissionen skall bestå av ordförande och sex

ledamöter. Ordföranden och tre ledamöter jämte suppleanter för dem utses

omedelbart av Kungl. Maj:t.

Övriga tre ledamöter jämte suppleanter för dem utses sålunda, att

kommerskollegium, efter hörande av för kollegium kända föreningar av

tobaks fabrikanter och av tobaksarbetare inom riket, avgiver förslag a åtta

personer, ägnade att företräda fabrikanternas samt förvaltnings- och kontorspersonalens

jämte handlandenas och handelsresandenas intressen, och å fyra

personer, ägnade att företräda arbetarnas intressen, varefter Kungl. Maj:t

bland de sålunda föreslagna utser inom den förra gruppen två ledamöter

och två suppleanter samt inom den senare gruppen en ledamot och en

suppleant.

Lokalkommission skall bestå av ordförande och två ledamöter. Ordföranden

utses av centralkommissionen. En ledamot utses av statskontoret.

Den andra ledamoten skall, där kommissionen tillsättes för visst företag,

utses av företagets ägare samt i andra fall utses genom val av de ersättningssökande

inom den grupp, vars ersättningsfrågor kommissionen har att

handlägga. Närmare bestämmelser huru sådant val skall äga rum meddelas

av Kungl. Maj:t.

Mot medlem av kommission gälla samma jäv, som i lagen om

skiljemän den 28 oktober 1887 äro stadgade beträffande jäv mot skiljeman.

3 mom. Lokalkommissionernas beslut skola underställas centralkommissionen

och, så fort ske kan, genom rekommenderat brev med

allmänna posten delgivas kronans ombud och vederbörande enskilde

sakägare.

Över lokalkommissions beslut må av kronans ombud och av enskild

sakägare besvär kunna anföras hos centralkommissionen inom 20 dagar,

räknat från det underrättelsen om beslutet blivit till vederbörande avsänd.

4 mom. Centralkommissionen har till huvudsaklig uppgift

att organisera lokalkommissionernas arbete och därvid särskilt

tillse, att enhetliga uppskattningsgrunder av nämnda kommissioner

tillämpas; samt

att efter prövning av lokalkommissionernas beslut och däröver anförda

besvär slutligt fastställa inlösnings- och ersättningsbelopp samt i

övrigt träffa slutligt avgörande angående inlösnings- och ersättningsfrågor.

Centralkommissionens beslut skola, så fort ske kan, till Kungl.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Riksdagens skrivelse Nr 261.

Maj:t ingivas och genom rekommenderat brev med allmänna posten

delgivas vederbörande enskilde sakägare.

Mot centralkommissionens beslut må klagan icke föras.

5 mom. Kronans rätt skall inför kommissionerna bevakas av ombud,

som av Kungl. Maj:t förordnas.

Enskild sakägare vare obetaget att vid behandlingen av lians inlösnings-

och ersättningsanspråk inför kommissionerna själv eller genom

ombud bevaka sin rätt.

Envar, som påfordrar inlösning av egendom eller gör anspråk på

ersättning enligt denna förordning, vare, för åtnjutande av rätt till dylik

inlösning eller ersättning, skyldig att efter anmaning tillhandahålla

kommissionerna erforderliga handlingar och upplysningar ävensom att,

där så finnes nödigt, på kallelse inställa sig inför kommissionerna för

att meddela muntliga upplysningar.

Hava flera självständig del i ledningen av affärsföretag, som i

denna förordning avses, åligga nu nämnda skyldigheter envar av dem.

Kommission äger att i mån av behov tillkalla eller rådfråga sakkunniga

personer; dock må dessa ej deltaga i kommissionens beslut.

Kostnaden för kommissionernas arbete bestrides av''statsverket.

6 mom. Närmare föreskrifter angående kommissionernas verksamhet

utfärdas av Kungl. Maj:t.

4 §•

1 mom. Envar tobaksfabrikant, som påfordrar inlösning eller

gör anspråk på ersättning enligt denna förordning, åligger att inom

en månad efter monopolets ikraftträdande till centralkommissionen härom

ingiva skriftlig anmälan enligt av centralkommissionen fastställt formulär,

vid äventyr att eljest icke ifrågakomma till dylik förmån.

2 mom.. År tobaksfabrikant skyldig att föra han delsböcker, åligger

honom därjämte vid enahanda äventyr att till centralkommissionen inom

samma tid, såvida icke kommissionen medgivit uppskov, insända sina

handelsböcker för de verksamhetsår, som falla mellan den 1 januari 1907

och den 31 december året innan monopolet träder i kraft, ävensom

vederbörligen avslutat fullständigt bokslut för den tid, som därefter förflutit

intill monopolets ikraftträdande, så specificerat att vid blivande inventering

bokföringens riktighet kan bedömas.

3 mom. Ersättning för förlorad näringsverksamhet må icke åtnjutas,

med mindre tobaksfabrikant inom en månad från monopolets ikraftträdande

dels tillhandahåller monopolets utövare tillverkningsx-ecept och

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 84 höft. (Nr 261—263.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Riksdagens skrivelse Nr 261.

eljest erforderliga upplysningar, som sätta monopolets utövare i tillfälle

att framställa enahanda varor, som av fabrikanten tillverkats, dels till

monopolets utövare avlämnar en till vederbörande registreringsmyndighet

ställd behörig anmälan, att han upphört med sin rörelse och förty begär,

att de för hans rörelse använda och registrerade varumärken varda

ur registret avförda, dels ock till monopolets utövare avlämnar förbindelse,

varigenom han medgiver, att monopolets utövare må för sin räkning

registrera de i fabrikantens rörelse inom riket använda varumärken,

även om i desamma ingå fabrikantens namn eller firma eller namn på

fabrikanten tillhörig fast egendom.

4 mom. Den, som gör anspråk på ersättning enligt 9 §, är

skyldig att, vid det i 1 mom. stadgade äventyr, enligt av centralkommissionen

fastställt formulär därom göra anmälan till centralkommissionen

inom en månad efter monopolets ikraftträdande.

Vad nu är sagt skall jämväl äga tillämpning på den, som vill

bevara den i 9 § 2 mom. d) för visst fall stadgade rätt att framdeles

åtnjuta ersättning för förlorad anställning, och har kommissionen, där

dylik anmälan göres, att bestämma det belopp, med vilket full ersättning

i sådant fall skall utgå.

5 mom. Den, som gör anspråk på ersättning enligt 10 §, är, vid det

i 1 mom. härovan stadgade äventyr, skyldig att enligt av centralkommissionen

fastställt formulär därom göra anmälan till centralkommissionen inom en

månad efter monopolets ikraftträdande. Det åligger honom därjämte vid

enahanda äventyr att till centralkommissionen inom samma tid, såvida icke

kommissionen medgivit uppskov, insända sina handelsböcker för de fyra

närmaste kalenderåren före monopolets ikraftträdande jämte, vad beträffar

i 10 § 1 mom. a) avsedd handlande, fakturor och verifikationer, ägnade att

styrka hans inköp och försäljning av tobaksvanor under samma tid.

6 mom. Tobaksfabrikant, som vill vara vid rätt till ersättning för

förlorad näringsverksamhet bibehållen, är vid det i 1 mom. stadgade äventyr

skyldig att inom en månad från den dag, då Kungl. Majds förordning

om monopolets ikraftträdande från trycket utkommit i Svensk författningssamling,

till bankinrättning, som Kungl. Majd anvisar, överlåta sina utestående

varufordringar hos tobakshandlare för inkassering under villkor,

att inkasserade belopp redovisas till överlåtaren en gång i månaden, att

vad som från en gäldenär influtit, fördelas mellan överlåtarna i förhållande

till beloppet av deras fordringar hos samme gäldenär samt att fordringar,

som icke inom tolv månader från ikraftträdandet blivit inbetalda, återlämnas

till överlåtarna.

Kostnaden för ifrågavarande inkassering gäldas av staten.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Biksdagens skrivelse Nr 261.

43

5 §•

1 mom. A inlösnings- och ersättningsbelopp, som av centraikommissionen

fastställts, erlägger staten fem procent ränta, räknat från och

med dagen för monopolets ikraftträdande till utbetalningsdagen; dock

att å ersättningsbelopp, varom i 9 § 2 mom. d) förmäles, ränta beräknas

från och med den dag, den ersättningsberättigade skildes från sin anställning

hos monopolets utövare.

2 mom. Angående utbetalning av fastställda inlösnings- och ersättningsbelopp

förordnar Kungl. Maj:t på vederbörandes framställning.

II Kap.

. Särskilda bestämmelser angående inlösning och ersättning.

6 §•

1 mom. Tobaksfabrikant skall äga påfordra, att staten inlöser:

1) specialmaskiner för den tillverkning av tobaksvaror, som fabrikanten

vid tiden för monopolets ikraftträdande utövar, oavsett om de

äro hänförliga till lös eller till fast egendom, samt lösa inventarier,

uteslutande eller huvudsakligen användbara för sådan tillverkning; allt

dock endast försåvitt maskinerna och inventarierna äro i fabrikantens

ägo vid tiden för monopolets ikraftträdande och bevisligen varit sedan

den 1 augusti 1914 regelbundet i bruk för tobakstillverkning inom riket;

2) fabrikanten tillhörigt, inom riket befintligt (fritt disponerat eller

å tullager liggande) lager av oarbetad tobak och halvfabrikat ävensom

av förbrukningsartiklar uteslutande användbara för tobakstillverkningen,

varvid iakttages, att inlösningsskyldigheten omfattar endast:

a) fullgod vara; samt

b) så stort lager, som med hänsyn till den största årstillverkning,

som fabrikanten haft under de mellan den 31 december 1906 och den

1 januari 1914 fallande verksamhetsåren, kan anses motsvara normala

behovet.

Inlösningspriset för egendom, som i detta mom. avses, bestämmes

efter vad egendomen av kommissionerna prövas skäligen vara värd, med

hänsyn tagen till dess fortsatta användbarhet för tillverkning av tobaksvaror.

\id värdering av lager av oarbetad tobak användes inköpspriset

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Riksdagen skrivelse Nr 261.

såsom utgångspunkt utan hänsyn till mer eller mindre tillfälliga prisfluktuationer.

2 mom. Åtnöjes tobaksfabrikant icke med inlösningspris, som fastställts

å utländsk förtullad råtobak, äger ban att vid återutförsel av varan

under behöriga tullkontroller erhålla restitution av erlagd tull.

Hos fabrikant eller hos annan inneliggande lager av utländsk

råtobak, som det icke enligt vad ovan sagts åligger staten att inlösa

och som ej heller genom frivillig överenskommelse övertages för monopolets

räkning, må även exporteras med rätt för ägaren att erhålla

restitution av erlagd tull.

3 mom. Därest för tobakstillverkningen använda inventarier, som

icke jämlikt 1 mom. äro föremål för inlösen, kunna anses komma att

undergå värdeminskning till följd av upphörandet av fabrikantens tillverkning,

skall fabrikanten äga påfordra ersättning för denna värdeminskning.

Ersättning för värdeminskning enligt detta moment utgår endast

om inventarierna icke enligt lag äro hänförliga till fast egendom och

om de äro i fabrikantens ägo vid tiden för monopolets ikraftträdande

samt bevisligen varit sedan den 1 augusti 1914 regelbundet i bruk

för tobakstillverkning inom riket.

Ersättning för värdeminskning utgår med högst ett belopp, motsvarande

skillnaden mellan vad egendomen av kommissionerna prövas

skäligen vara värd och det pris, som under normala förhållanden kan

antagas vara påräkneligt vid egendomens försäljning.

4 mom. Därest monopolets utövare genom frivillig överenskommelse

med ägaren förvärvar inventarier, som i 3 mom. avses, förfaller

ägarens rätt till ersättning enligt sagda mom.

7 §•

1 mom. Därest tobaksfabrikant tillhörig och för hans tobakstillverkning

använd fabriksfastighet kan anses komma att undergå värdeminskning

till följd av upphörandet av fabrikantens tillverkning, skal!

fabrikanten äga påfordra ersättning för denna värdeminskning.

Vederbörande kommission har vid prövning av anspråk, som här

avses, att uppskatta det saluvärde, som, under förutsättning av tobakstillverkningens

upphörande, må anses belöpa å fastigheten eller den del

därav, som användes för den ifrågavarande tillverkningen.

Skulle det sålunda uppskattade saluvärdet understiga, vad som

motsvarar 15 gånger den omkostnad (beräknad hyra), varom i 8 §

2 mom. förmäles, skall skillnaden anses såsom värdeminskning och

gottgöras fabrikanten.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Riksdagens skrivelse Nr 261.

Vid värdeuppskattning, som här avses, tages jämväl hänsyn till

inventarier, vilka enligt lag äro hänförliga till fast egendom, dock med

undantag av sådana som jämlikt 6 § 1 mom. blivit föremål för inlösen.

2 mom. Idkar aktiebolag tobakstillverkning i förhyrd fastighet,

och äges denna fastighet av innehavare av aktiemajoriteten i bolaget,

må ersättning för värdeminskning enligt nu angivna grunder tillkomma

fastighetens ägare.

3 mom. Därest monopolets utövare genom frivillig överenskommelse

med ägaren förvärvar fastighet, som i denna § avses, förfaller

ägarens rätt till ersättning enligt denna §.

Ersättning för värdeminskning utgår icke för fastighet, som till

den ersättningsberättigade överlåtits efter utgången av juni månad 1913,

för såvitt icke fastigheten redan vid nämnda tidpunkt användes för

tobakstillverkning.

4 mom. Idkas tobakstillverkning i förhyrd lokal, skall, därest 2 mom.

av denna paragraf icke kommit till tillämpning, monopolets utövare vara

förpliktad övertaga fabrikantens hyreskontrakt angående sådan lokal,

så framt detsamma upprättats eller förnyats före den 1 augusti 1914

och vid monopolets ikraftträdande fortfarande äger gällande kraft.

8 §•

1 mom. Tobaksfabrikant, vilken enligt lag varit skyldig att föra

handelsböcker och som sedan den 1 januari 1909 idkat oavbruten tillverkning

av tobaksvaror, äge att, på sätt här nedan förmäles, erhålla

ersättning för förlorad näringsverksamhet.

2 mom. Sålunda ersättningsberättigad tobaksfabrikant, som företer

lagligen förda handelsböcker över tillverkningen, äger erhålla ersättning

till belopp motsvarande högst tolv och en lialv gånger medeltalet

av den handelsvinst, som tobakstillverkningen enligt nedan angivna

grunder befinnes hava givit för de mellan den 31 december 1906 och

den 1 januari 1914 fallande verksamhetsåren, därvid dock det bästa

och det sämsta årsresultatet icke medräknas (medelhandelsvinsten).

Ersättningen utgår för verksamhetstiden från ingången av år 1904

till dagen för monopolets ikraftträdande med ett belopp motsvarande fem

gånger medelhandelsvinsten, vilket ersättningsbelopp ökas med:

en halv medelhandelsvinst för varje helt kalenderår företaget varit i

verksamhet såsom tobaksfabrikant under åren ............... 1899—1903

en femtedels d:o d:o » » ............... 1889—1898

en tiondedels d:o d:o före år ............... 1889;

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Riksdagens skrivelse Nr 261.

varvid dock iakttages, att därest verksamheten varit nedlagd minst

ett år i följd, hänsyn icke tages till därförut liggande verksamhetstid.

Vid bedömande av frågan, huru länge fabrikanten, på sätt i denna

§ avses, idkat tobakstillverkningen, bortses från sådan ändring i äganderätten

till företaget, vilken ej kan anses hava inneburit bildande av

nytt affärsföretag.

Såsom handelsvinst respektive förlust å rörelsen upptages vad

vederbörande kommission vid undersökning av affärens handelsböcker

finner utgöra årsresultatet av rörelsen, sedan affären, i den mån det

icke förut skett, belastats med 5 procent ränta å det egna kapital,

som enligt kommissionernas uppskattning under året i verkligheten

använts i affären.

Vid undersökning av handelsböckerna och beräkning av handelsvinsten

skall särskilt tillses,

att tillgångar och skulder ävensom vinster och förluster, vilka icke

hava något direkt eller indirekt samband med fabriksrörelsen, frånskiljas;

att tillgångarna under perioden upptagits till sitt verkliga värde,

alltså varken för lågt eller för högt;

att skulderna under perioden upptagits i enlighet med verkliga

förhållandet;

att, ifall egen fabriksfastighet använts, hyra eller därmed jämförlig

kostnad för fastigheten påförts till minst så stort belopp, som motsvarar

skälig hyra för fastigheten eller den del därav, som använts för tobakstillverkningen,

därvid iakttages, att såsom med hyra jämförlig kostnad

skall anses 5 procent ränta å det av kommissionerna uppskattade fastighetsvärdet

jämte skälig underhållskostnad och avskrivning;

att skatter vederbörligen påförts;

att ifall fabriksrörelsen icke belastats med lön till verkställande

direktör, disponent eller motsvarande ledare, sådan omkostnad avräknas

till det belopp, som prövas skäligt i jämförelse med motsvarande omkostnad

vid företag av liknande omfattning;

att nödiga avskrivningar ägt rum under perioden; samt

att i övrigt inga åtgärder vidtagits, vilka obehörigt inverkat på

årsresultatet.

3 mom. Har ersättningsberättigad tobaksfabrikants handelsvinst

under åren 1907—1913 visat ökning eller minskning, som ej kan anses

vara av tillfällig natur, må kommissionerna kunna efter sig företeende

omständigheter öka eller minska det enligt 2 mom. fabrikanten tillkommande

ersättningsbeloppet med högst 10 procent; dock att nämnda ersätt
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 261. 47

ningsbelopp icke i något fall må överstiga tolv och en halv gånger

medelhandelsvinsten.

4 mom. Enligt 1 mom. ersättningsberättigad tobaksfabrikant, som

ehuru lagligen skyldig att föra handelsböcker icke kan förete sådana,

äger erhålla ersättning enligt de i 2 mom. stadgade grunder efter av

kommissionerna för varje särskilt fall verkställd uppskattning.

5 mom. Därest i 1 mom. avsedd tobaksfabrikant icke under den

i 2 mom. omförmälda sjuårsperioden haft att uppvisa någon medélhandelsvinst

å sin rörelse och sålunda icke kommer i åtnjutande av ersättning

enligt 2 eller 4 mom., skall han i stället äga utbekomma ersättning

med ett belopp, motsvarande en tiondedel av medeltalet av årliga nettoförsäljningsvärdet

å av honom försålda tobaksvaror av egen tillverkning

under de mellan den 1 januari 1907 och den 31 december 1913 fallande

verksamhetsåren, därvid dock det bästa och det sämsta året icke medräknas

(medelnetto försäljningsvärdet).

6 mom. Skulle den enligt 2, 3 eller 4 mom. fabrikant tillkommande

ersättningen uppgå till lägre belopp än en tiondedel av medelnettoförsäljningsvärdet,

så beräknat som i 5 mom. sägs, äger han i

stället åtnjuta ersättning enligt sistberörda moment.

7 mom. Tobaksfabrikant, vilken drivit sin rörelse i så ringa omfattning,

att han icke varit skyldig att föra handelsböcker, äger att

erhålla personlig ersättning efter vad i 9 § sägs.

9 §-

1 mom. Personlig ersättning skall tillkomma:

a) verkställande direktör eller disponent, fabriksledare, verkmästare,

förman eller arbetare, vilken vid tiden för monopolets ikraftträdande är,

i sin egenskap av inom tobakshanteringen yrkesutbildad, inom samma

näring stadigvarande sysselsatt, härunder även inbegripna på enahanda

sätt sysselsatta tobaksarbetare, som för fabrikants räkning arbeta i hemmet

(hemarbetare);

b) tobaksfabrikant, som i 8 § 2 eller 4 mom. avses, försåvitt bland

affärens omkostnader ingått eller vid handelsvinstens uppskattande enligt

samma mom. beräknats avlöning till honom såsom ledare av företaget.

c) tobaksfabrikant, som i 8 § 7 mom. avses; ’

d) handelsresande eller plats för sälj are i tobaksvaror, vilken vid tiden

för monopolets ikraftträdande är stadigvarande anställd hos tobaksfabrikant;
e)

person, vilken, utan att vara inom tobakshanteringen yrkesutbildad,

vid tiden för monopolets ikraftträdande är stadigvarande anställd vid

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Riksdagens skrivelse Nr 261.

fabrik, kontor, lager eller fabriksbod, använda av tobaksfabrikant för hans

tobakstillverkning.

2 mom. Såsom villkor för erhållande av dylik ersättning gäller:

a) att personen vid monopolets ikraftträdande är svensk medborgare;

b) att personen vid monopolets ikraftträdande uppnått, därest han

är inom tobakshanteringen yrkesutbildad, minst 18 års ålder och eljest minst

21 års ålder;

c) att personens inkomst av arbete under de fyra närmaste kalenderåren

före monopolets ikraftträdande uteslutande eller till väsentlig

del härflutit av inom riket utövad sådan verksamhet, som i 1 mom.

avses; samt

i fråga om de i 1 mom. a), b), d) och e) omförmäla personer,

d) att personen icke erhållit och icke kunnat erhålla någorlunda motsvarande

anställning hos monopolets utövare; dock att den, som erhållit

anställning hos monopolets utövare, skall äga utbekomma hela det av

centralkommissionen fastställda ersättningsbeloppet, därest han inom

två år från tiden för monopolets ikraftträdande blivit utan eget förvållande

skild från anställningen, samt tre fjärdedelar av samma belopp,

därest han inom fem år från nämnda tid blivit utan eget förvållande

från anställningen skild.

3 mom. Ersättningen utgår, på sätt här nedan sägs, med vissa

gånger medeltalet av den vederbörligen styrkta årsinkomst (medelårsinkomst),

vilken för de två närmaste kalenderåren före monopolets ikraftträdande

verkligen åtnjutits eller, i det i 1 mom. b) avsedda fall, såsom

avlöning beräknats för de två sista år, som i där omförmäla uppskattning

ingått. Härvid tages ej hänsyn till sådan förbättring av avlöningsvillkoren,

vilken inträtt efter år 1911, för så vitt ej giltiga skäl för

dylik förbättring prövas hava förelegat.

4 mom. Till de i 1 mom. a), b) och c) omförmälda personer utgår

ersättning med belopp motsvarande en medelårsinkomst för den verksamhetstid,

som omfattar de fyra närmaste kalenderåren före monopolets

ikraftträdande. För varje tidigare helt verksamhetsår ökas ersättningen

med två femtedels medelårsinkomst, dock endast i den mån varje sådant

verksamhetsår motsvaras av två ersättningstagarens levnadsår utöver

fyllda 21 år. Ersättningen må icke i något fall utgå med högre belopp

än fem gånger medelårsinkomsten.

5 mom. Till person, som i 1 mom. d) avses, utgår ersättning

med belopp motsvarande en halv medel år sinkomst för den verksamhetstid,

som omfattar de fyra närmaste kalenderåren före monopolets ikraftträdande.

För varje tidigare helt verksamhetsår ökas ersättningen med en

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Riksdagens skrivelse Nr 261.

femtedels medelårsinkomst, dock endast i den mån varje sådant verksamhetsår

motsvaras av två ersättningstagarens levnadsår utöver fyllda

21 år. Ersättningen må icke i något fall utgå med högre belopp än

fyra gånger medelårsinkomsten.

6 mom. Till person, som i 1 mom. e) avses, utgår ersättning med

en halv medelårsinkomst, beräknad på sätt i 3 mom. här ovan angivits.

7 mom. Centralkommissionen må, när särskilda omständigheter därtill

föranleda och den ersättningsberättigade det medgiver, förordna, att ersättning

varom i denna paragraf förmäles skall, ökad med tio procent, i

stället för att till ersättning stag aren på en gång utbetalas, tillgodokomma

honom i form av livränta.

10 §.

1 mom. Ersättning skall vidare tillkomma:

a) handlande, som idkar import av utländska cigarrer och cigarrcigarretter;

samt

b) handlande med svensk eller utländsk råtobak;

dock att sådan ersättning ej utgår till annan än den, som utövat

verksamheten för egen räkning (ej till kommissionär eller agent, ej heller

till förening av tobaksodlare).

2 mom. Såsom ytterligare villkor för handlandes rätt till dylik

ersättning gäller:

a) att han utövar den verksamhet, som här avses, vid monopolets

ikraftträdande samt utövat densamma under de fyra närmaste kalenderåren

där förut;

b) att lian vid monopolets ikraftträdande är svensk medborgare;

c) att han icke erhållit anställning hos monopolets utövare;

å) beträffande handlande, som i 1 mom. a) avses, att han i medeltal

under de fyra närmaste kalenderåren före monopolets ikraftträdande inom

riket försålt av honom direkt från utlandet importerade cigarrer och cigarrcigarretter

till värde, som utgjort minst 33 procent av hela hans försäljning

av tobaksvaror under samma tid; samt

beträffande handlande, som i 1 mom. b) avses, att hans inkomst av

handel med råtobak i medeltal under de fyra närmaste kalenderåren före

monopolets ikraftträdande utgjort minst 50 procent av lians medelinkomst

av arbete under samma tid.

3 mom. Ersättning till handlande, som avses i 1 mom. a), utgår

med ett belopp, motsvarande en tiondedel av hans medelomsättning av direkt

importerade cigarrer och cigarr cigarr etter under de fyra närmaste kalender
Bihang

till senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 84 höft. (Nr 261—263.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Riksdagens skrivelse Nr 261.

åren före monopolets ikraftträdande, beräknad efter inköpspris. I inköpspriset

inräknas tull, frakt och andra med importen förbundna kostnader.

4 mom. Till grund för beräkning av ersättningen till handlande,

som i 1 mom. b) avses, lägges medeltalet av den nettoinkomst, nämnda

verksamhet enligt av kommissionerna verkställd granskning av vederbörandes

handelsböcker lämnat under de fyra närmaste kalenderåren före monopolets

ikraftträdande/ skolande ersättningen utgå för nämnda fyraårsperiod med

en halv medelårsinkomst, samt för varje helt kalenderår, under vilket verksamheten

där förut utövats, med en femtedels medelårsinkomst, dock högst

med två och en halv gånger medelårsinkomsten.

11 §■

Beträffande aktiebolaget Förenade svenska tobaksfabriker skola i

avseende å inlösning och ersättning gälla följande särskilda bestämmelser

:

A.

1 mom. Vad i 6 § 1, 3 och 4 mom. är stadgat angående inlösen

av vissa maskiner och lösa inventarier samt om ersättning för värdeminskning

å vissa inventarier skall äga tillämpning ej blott beträffande

dylika maskiner och inventarier, vilka vid tiden för monopolets iikraftträdande

äro i bolagets ägo och bevisligen varit sedan den 1 augusti 1914

regelbundet i bruk i någon bolaget tillhörig fabrik, utan även beträffande

sådana, som av bolaget övertagits från något i bolaget ingående företag

och vilka vid övertagandet varit i bruk inom någon av bolaget inlöst

fabrik, men vid tiden för monopolets ikraftträdande icke vidare av bolaget

användas; skolande, därest sådana maskiner eller inventarier före den

1 augusti 1914 äro av bolaget realiserade till lägre pris än det till vilket

de av bolaget övertagits, bolaget äga rätt till gottgörelse för den härigenom

lidna förlusten.

2 mom. Likaledes skall vad i 7 § 1 och 3 mom. är stadgat angående

ersättning för värdeminskning å vissa fastigheter äga tillämpning

ej mindre å bolaget tillhörig fastighet, som vid monopolets ikraftträdande

är i bruk för tobakstillverkning, än även å fastighet, som av bolaget

övertagits från något i bolaget ingående foretag samt därvid av den i

7 § 1 mom. angivna anledning undergått värdeminskning; och skall,

därest dylik fastighet före den 1 augusti 1914 av bolaget avyttrats till

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Riksdagens skrivelse Nr 261.

lägre pris än det, till vilket fastigheten av bolaget övertagits, bolaget

äga rätt till gottgörelse för den härigenom lidna förlusten.

3 mom. Ersättning för förlorad näringsverksamhet skall utgå

enligt de i 8 § angivna grunder, så jämkade, som här nedan sägs.

l:o) Bolagets handelsvinst under åren 1907—1913 skall beräknas

sålunda att, sedan för vart och ett av de företag, som uppgått

i bolaget och för åren 1907—1911 haft att uppvisa medelhandelsvinst,

handelsvinsten respektive förlusten å rörelsen för vart av åren 1907—

1911 uträknats, med ledning härav beräknas årsresultatet av samtliga

ifrågavarande företags rörelse, betraktade såsom om de utgjort en affär,

varefter bland de sålunda erhållna årsresultaten jämte bolagets egna

årsresultat för åren 1912 och 1913 det bästa och det sämsta uteslutas.

Medeltalet av de fem återstående årsresultaten anses utgöra bolagets

medelhandelsvinst.

2:o) För bestämmande av det antal gånger medelhandelsvinsten,

varmed ersättningen till bolaget skall utgå, uträknas först för varje i

bolaget ingående särskilt företag det ersättningsbelopp, som med hänsyn

till företagets medelhandelsvinst för åren 1907—1911 och företagets

ålder, beräknad såsom om företaget fortfarande ägde bestånd den 31

oktober 1914, skulle hava utgått enligt de i 8 § angivna grunder. Förhållandet

mellan summan av dessa ersättningsbelopp och summan av

de särskilda företagens nyss berörda medelhandelsvinster anger det tal,

varmed bolagets på ovan under l:o) angivet sätt beräknade medelhandelsvinst

skall multipliceras för erhållande av det ersättningsbelopp, som

till bolaget skall utgå.

4 mom. Har i anledning av bolagets bildande bolaget före den 1

augusti 1914 utbetalat eller med bindande verkan utfäst sig att utbetala

ersättning för förlorad anställning till person, förut anställd hos något

av de särskilda i bolaget ingående företagen och tillhörande någon av

de i 9 § 1 mom. omförmälda kategorier av ersättningsberättigade, skall

bolaget av staten äga utbekomma gottgörelse härför till belopp, motsvarande

vad bolaget betalt eller utfäst sig att betala, dock högst med

det belopp, som skulle hava utgått till samma person enligt de i 9 §

angivna grunder, så jämkade, som här nedan sägs.

Gottgörelse till bolaget beräknas endast under förutsättning:

a) att den person, som av bolaget tillerkänts ersättning, fortfarande

är i livet;

b) att personen icke är ersättningsberättigad enligt 9 § i denna

förordning;

c) att personen vid monopolets ikraftträdande är svensk medborgare;

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Riksdagens skrivelse Nr 261.

d) att personen vid den tid, då han av bolaget tillerkändes ersättning,

uppnått, därest lian är inom tobakshanteringen yrkesutbildad, minst

18 års ålder och eljest minst 21 års ålder;

e) att personens inkomst av arbete under tiden den 1 januari

1908—31 maj 1912 uteslutande eller till väsentlig del härflutit av inom

riket utövad sådan verksamhet, som i 9 § 1 mom. avses; samt

f) att personen icke erhållit någorlunda motsvarande anställning

hos bolaget.

Vid fastställandet av gottgörelsens storlek skall i stället för den i

9 § 3 mom. omförmälda årsinkomsten tagas årsinkomsten för åren 1910

och 1911; och skall vid tillämpning av vad i 9 § 4 och 5 mom.

stadgas i stället för där stadgade fyraårsperiod tagas till utgångspunkt

tidsperioden den 1 januari 1908—31 maj 1912.

5 mom. Utöver vad här förut i denna § är stadgat äger bolaget

av staten åtnjuta ersättning jämväl för kostnader av förut ej avsedd art,

vilka bolaget i och för fabrikationens koncentrering bevisligen fått vidkännas,

dock allenast i den mån det kan visas, att monopolets utövare

av de vidtagna åtgärderna har nytta samt besparing i kostnad.

B.

Därest aktiebolaget Förenade svenska tobaksfabrikör sist inom tid, som

av Kungl. Maj:t bestämmes, avgiver en till Konungen ställd förbindelse,

avfattad i överensstämmelse med bilaga I till denna §, skola, i stället

för 3 och 5 mom. här ovan, följande bestämmelser tillämpas.

I stället för 3 mom.:

Ersättning för förlorad näringsverksamhet skall utgå med summan

av de belopp, som enligt de i 8 § stadgade grunder skulle hava utgått

till de särskilda i bolaget ingående företagen, därest dessa vid tiden för

monopolets ikraftträdande ännu ägt bestånd, med iakttagande likväl, att

vid medelhandelsvinstens och medelnetto försäljningsvärdets beräknande hänsyn

skall tagas allenast till åren 1907—1911 med frånräknande av det

bästa och det sämsta året.

I stället för 5 mom.:

Utöver vad här förut i denna § är stadgat, äger bolaget av staten

åtnjuta ersättning jämväl för kostnader av förut ej avsedd art, vilka bolaget

i och för fabrikationens koncentrering fått vidkännas, med ett belopp av

850,000 kronor.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 261.

53

III Kap.

Angående understöd.

12 §.

1 mom. Har någon genom monopolets införande förlorat anställning

eller sysselsättning inom tobakstillverkningen och är han ej enligt här

ovan givna regler berättigad till ersättning härför, må, där skälig anledning

är att antaga, att han till följd härav kommer att sakna utväg

att sig försörja, skäligt understöd av härtill anslagna medel kunna med

visst belopp för en gång honom tilldelas. På centralkommissionen ankommer

att bestämma, huruvida tillerkänt belopp skall åt under stödstag aren utbetalas

eller honom tillgodokomma i form av livränta på sätt i 9 § 7 mom. är

stadgat.

2 mom. Ben, som på grund av ålder, sjukdom, lyte eller annan

omständighet anses äga särskild svårighet att förskaffa sig uppehälle, må

kunna, ändå att ersättning enligt 9 § till honom utgår, tilldelas understöd

varom i 1 mom. sägs.

3 mom. Vill någon komma i åtnjutande av understöd, varom här

ovan är stadgat, ingive ansökan härom till centralkommissionen inom

sex månader från monopolets ikraftträdande; dock att den, som anmält

anspråk på ersättning enligt 9 §, äger tid att ingiva ansökan om understöd,

intill dess en månad förflutit sedan underrättelse om centralkommissionens

beslut i ersättningsfrågan blivit till honom avsänd.

Denna förordning träder i kraft å dag, som Kungl. Maj:t bestämmer.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Riksdagens skrivelse Nr 261.

Bilaga I till 11 § i er sättning sför ordning en

Sedan förordningarna angående statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket samt om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol

å tobakstillverkningen i riket blivit av riksdagen antagna,

förbinder sig härmed aktiebolaget Förenade svenska tobaksfabriker att:

l:o) från den dag, då monopolet träder i kraft, upplåta till monopolets

utövare ny ttj anderätten till de fabriks fastigheter med därtill hörande

fasta inventarier, i vilka bolaget för närvarande driver tillverkning av

tobaksvaror, och vilka monopolets utövare sist eu månad före ikraftträdandet

förklarar sig vilja övertaga, emot den hyra, som i avseende

å bolagets egna fastigheter varit i bolagets böcker debiterad för året

1913, samt i avseende å av bolaget förhyrda fastigheter den hyra, som

bolaget självt enligt gällande hyreskontrakt skall betala, med rätt för

monopolets utövare att för varje i bolagets ägo varande fastighet sist

vid tillträdet bestämma hyrestidens längd, dock högst till fem år från

den fardag, som infaller närmast före monopolets ikraftträdande;

2:o) låta monopolets utövare under den närmaste månaden före

monopolets ikraftträdande inventera bolagets inventarier och lager av

råvaror, halvfabrikat och utensilier uti de fabriker, som monopolets utövare

förklarat sig vilja övertaga; skolande denna inventering ske i

närvaro av ombud för bolaget och därvid nödig handräckning av bolaget

lämnas; samt

3:o) jämväl å dagen för monopolets ikraftträdande till monopolets

utövare överlåta de bolagets inventarier och förråd av råtobak, halvfabrikat

och utensilier, som monopolets utövare vid denna tidpunkt önskar

övertaga; ägande monopolets utövare rätt att förfoga över denna egendom,

oberoende av om inlösningsbeloppen härför blivit av kommissionerna

fastställda eller ej.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.