Sök i Ratio Lex

Riksdagens skrivelse Nr 268

1914-09-22 · 118 sidor, varav 116 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 116 av 118 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1914 B:268, Riksdagens skrivelse Nr 268

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 268.

1

Nr 268.

Upplfist och godkänd i första kammaren den 22 september 1914.

» » » i andra kammaren den 22 september 1914.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl.

Maj:ts proposition med förslag till strafflag för krigsmakten,

lag om krigsdomstolar och rättegången därstädes,

lag om införande av den nya strafflagen för krigsmakten

och den nya lagen om krigsdomstolar och rättegången därstädes

samt vad i avseende därå iakttagas skall, lag om

ändrad lydelse av 26 § i 8 kap. strafflagen, lag om

ändrad lydelse av 9 och 13 §§ i 10 kap. strafflagen, lag

om ändrad lydelse av 4 och 6 §§ i lagen angående villkorlig

straffdom den 22 juni 1906 samt lag om ändring

i lagen angående förordnande av rättegångsbiträde åt

häktad den 14 september 1906, dels ock i anledning

därav väckta motioner.

(Lagutskottets utlåtande nr 22 och memorial nr 33.)

Till Konungen.

Genom en den 14 maj 1914 dagtecknad proposition, nr 57, har

Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet

och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid

propositionen fogade förslag till

1) strafflag för krigsmakten;

2) lag om krigsdomstolar och rättegången därstädes;

3) lag om införande av den nya strafflagen för krigsmakten och

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 sand. 88 höft. (Nr 268.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 268.

den nya lagen om krigsdomstolar och rättegången därstädes samt vad

i avseende därå iakttagas skall;

4) lag om ändrad lydelse av 26 § i 8 kap. strafflagen;

5) lag om ändrad lydelse av 9 och 13 §§ i 10 kap. strafflagen;

6) lag om ändrad lydelse av 4 och 6 §§ i lagen angående villkorlig

straffdom den 22 juni 1906; samt

7) lag om ändring i lagen angående förordnande av rättegångsbiträde

åt häktad den 14 september 1906.

riksdagen har i huvndsak biträtt berörda förslag. Beträffande de

särskilda bestämmelserna i förslagen har riksdagen funnit här nedan

angivna ändringar och erinringar påkallade.

Förslaget till strafflag för krigsmakten.

1 § 2 mom., 6 § 2 mom.

Med avseende å dessa lagrum har riksdagen funnit, att förslaget

icke med tydlighet utmärker, att personer, vilka enligt de av Eders

Kungl. Maj:t framställda förslag till upprättande av reservstater vid

armén och marinen komma att uppföras å reservstat, äro att likställa

med övriga till krigsmaktens reserver hörande personer. Riksdagen har

därför givit den avfattning åt förevarande bestämmelser, att endast personal

med beställning å aktiv stat skall utan den för krigsmaktens

reserver stadgade inskränkning innefattas under l:o) och 2:o) av 1 §

samt 2:o) av 6 §.

6 § 1 mom.

Då området för krigslagarnas tillämplighet icke bör utsträckas till

andra personer, än förhållandena med nödvändighet kräva, har riksdagen

ansett sig böra taga under övervägande, om civilmilitära personer

i något större utsträckning, än som skett i förslaget, kunna undantagas

från krigslagarnas tillämpning.

Vad då först angår de personer, som finnas upptagna under 2:o)

i förevarande paragraf eller civila ämbets- och tjänstemän vid krigsmakten,

har riksdagen ansett, att jämte de personer, som redan äro undantagna

i förslaget, professorn och krigsarkivarien vid generalstaben på

grund av dessa befattningars mera vetenskapliga natur kunna undantagas

från lagens tillämplighetsområde.

Riksdagen har härefter att övergå till de under 3:o) i 6 § om
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 268. 3

nämnda personer eller dem, som utan att vara att hänföra till ämbetseller

tjänstemän, äro anställda vid krigsmakten i sådan befattning, som

finnes uppförd i vederbörligen fastställd stat. Härmed synas vara avsedda

vissa civila s. k. betjänte, vilka företrädesvis i egenskap av vaktmästare

finnas anställda vid arméns förråd samt vid de militära sjukhusen

och vissa staber. I den mån dessa personer handhava verkliga

vaktmästaresysslor eller förrätta sitt arbete utan närmare sammanhang

med den militära tjänstgöringen i övrigt, synes något starkare skäl icke

föreligga att låta dem lyda under krigslagarna. Riksdagen har därför

icke ansett, att andra hithörande personer böra upptagas i denna punkt

än de civila betjänte, vilka äro anställda såsom förrådsvaktmästare vid

de särskilda truppförbandens och fortifikationens förråd. Vidare finner

riksdagen, att icke allenast kvinnliga utan även manliga betjänte vid

de militära sjukhusen utan olägenhet kunna undantagas från att lyda

under lagen.

Under 4:o) i denna paragraf äro bland annat upptagna månads- och

daglönare vid flottan. Hithörande personer, av vilka flertalet äro anställda

vid flottans varv i Stockholm och Karlskrona, kunna enligt riksdagens

uppfattning, med hänsyn såväl till sättet för deras anställning

som till löneförhållandena och det arbete, som av dem utföres, närmast

jämnställas med verkmästare och arbetare vid vanliga industriföretag. De

innehava icke heller fasta tjänster vid krigsmakten, utan antagas genom

kontrakt i allmänhet på viss uppsägningstid. Den omständigheten, att

de understundom i sitt arbete sysselsättas tillsammans med krigsmän,

synes knappast i och för sig utgöra tillräcklig grund för deras ställande

under krigslag; och annat giltigt skäl därtill torde ej heller föreligga.

Enahanda synes förhållandet även vara med de vid truppförbanden anställda

manliga hantverkare, maskinister och eldare, vilka jämväl finnas

upptagna under denna punkt i 6 §. Hit höra nämligen maskinister och

eldare vid belysnings-, värme-, tvätt- och kokinrättningar samt hantverkare

vid de verkstäder av olika slag, som finnas inom kasernetablissementen.

Åven dessa befattningar äro icke uppförda på stat, titan anställningen

grundar sig på kontrakt med vederbörande truppförbands

förvaltning, och något militärt intresse av mera väsentlig betydelse

synes knappast kräva, att dessa personer lyda under krigslagarne. Riksdagen

har därför ansett, att såväl månads- och daglönare vid flottan

som nämnda vid trnppförbanden anställda manliga hantverkare, maskinister

och eldare icke längre böra lyda under krigslagarna. Undantag

synes dock böra göras för det fall, att den avdelning, vid vilken de äro

i tjänstgöring, blivit mobiliserad.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 268.

22-27 §§.

Beträffande disciplinstraffen har riksdagen ansett, att arrest med hårt

nattläger lämpligen bör erhålla formen av en särskild straff art, vilken torde

kunna benämnas skärpt arrest. Såsom lagrådet påpekat, erbjuder nämligen

detta vissa fördelar såväl vid sammanläggningen av straff som i

de fall, då skärpning genom hårt nattläger av någon anledning icke

kan komma till verkställighet och därför förvandling av straffet till

vanlig arrest måste äga rum. Beträffande förhållandet mellan skärpt

arrest och vaktarrest har riksdagen ansett, att en dags skärpt arrest bör

svara mot två dagars vaktarrest. Om exempelvis någon ådömts 5 dagars

skärpt arrest, men den bestraffade av hälsoskäl icke kan undergå detta

straff, skall han alltså i stället undergå 10 dagars vaktarrest. Beträffande

den skärpta arresten har riksdagen funnit det lämpligt att även i

övrigt i viss mån giva detta straff en särskild karaktär, som skiljer

detsamma från den vanliga vaktarresten. Så har stadgats, att den

arresterade icke får åtnjuta annan kost, än manskapet vanligen bestås,

eller annan dryck än vatten samt att den arresterade icke under arresttiden

får deltaga i tjänstgöring. Såsom villkor för användande såväl av

skärpt som av sträng arrest har föreskrivits, att dessa straff icke få

åläggas i annat fall, än då det med hänsyn till av den straffskyldige

förut undergångna bestraffningar eller andra särskilda omständigheter

finnes icke kunna antagas, att lindrigare arreststraff skulle å honom

utöva tillbörlig verkan.

Vidare har riksdagen med avseende å disciplinstraffen vidtagit

den ändring, att sträng arrest må ådömas endast av krigsdomstol

utom i vissa undantagsfall, då det ansetts medföra svårigheter särskilt

för målens snabba avgörande, om sträng arrest icke finge åläggas

av befälhavare. I enlighet härmed föreslår riksdagen, att sträng

arrest skall kunna åläggas dels av befälhavare å fartyg på sjötåg

ävensom av befälhavare för mobiliserad avdelning, dels även i det fall,

att målets hänskjutande till krigsdomstol skulle föranleda uppskov med

målets avgörande under mer än fyra dagar, efter det befälhavaren

med framhållande av målets brådskande beskaffenhet påkallat krigsrättens

sammanträde, och det för krigslydnadens eller ordningens

upprätthållande finnes vara av särskild vikt, att den felande utan uppskov

bestraffas. Med det av riksdagen använda uttryckssättet torde

befälhavare vara berättigad att själv ådöma sträng arrest, såvida krigsrättens

sammanträde icke kunnat utsättas inom fyra dagar, efter det

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 268.

befälhavaren avlåtit begäran till krigsdomaren om att denne skall utsätta

tid för sammanträdet. I detta sammanhang vill riksdagen hava uttalat,

att det i dylika fall uppenbarligen är av största vikt, såväl att befälhavaren

omedelbart och på snabbaste sätt — exempelvis med telegraf

eller telefon — sätter sig i förbindelse med krigsdomaren eller, om han

skulle vara hindrad, den vice krigsdomare, som må vara förordnad att

i sådant fall inträda i krigsdomarens ställe, som även att krigsrätten

kallas att sammanträda, så snart detta låter sig göra. För nu ifrågavarande

fall har riksdagen jämväl ansett det böra stadgas, att auditör,

om sådan finnes, skall avgiva yttrande före straffets åläggande även då

sådant hörande icke eljest behövt äga rum. Vidare har riksdagen ansett

särskild bestämmelse böra införas därom, att disciplinstraff, som ådömes

av krigsrätt, i regel må verkställas genast utan hinder av anförda besvär.

Med hänsyn därtill att krigsrätterna på grund av de av riksdagen

antagna bestämmelserna komma att handlägga disciplinmål i betydligt

större antal fall än förut beräknats och då det är av särskild

vikt, att avgörandet av dylika mål icke fördröjes på grund av hinder för

den ordinarie krigsdomaren, har riksdagen föreslagit, att en vice krigsdomare

skall, där så anses erforderligt, kunna av Eders Kungl. Maj:t förordnas.

Slutligen har riksdagen, till undvikande av vissa svårigheter, som

kunna tänkas uppkomma för disciplinens behöriga upprätthållande, om den

tilltalade vid svårare disciplinförseelser lämnas på fri fot under avbidan på

krigsrättens sammanträde, föreslagit ett nytt stadgande, som berättigar

befälhavaren att i sådana fall förordna, att den tilltalade skall hållas i

förvarsarrest, till dess krigsrätten sammanträder. I sammanhang därmed

har emellertid i 15 § i lagen om krigsdomstolar och rättegången därstädes

förvarsarrest i fråga om tiden för krigsrättens sammanträde likställts

med häktning.

På grund av de nu berörda bestämmelserna angående disciplinstraffen

har riksdagen vidtagit härav betingade ändringar i 35, 39, 40,

189, 190, 194 och 204 §§ av förevarande lagförslag.

29 §.

1 samband med de ändringar, som riksdagen vidtagit i fråga

om disciplinstraffen har riksdagen gjort den ändring i förevarande §,

att den här stadgade påföljden — avsättning eller skiljande från tjänsten

— oberoende av arresttidens längd skall kunna inträda, så snart ett av

de tidigare ådömda straffen varit skärpt arrest.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse AV 268.

62 §.

Riksdagen har ansett att straffet i det fall, varom fråga är i sista

punkten av förevarande §, bör bestämmas till vaktarrest i minst tio

dagar, skärpt arrest i minst fem dagar eller sträng arrest i minst tre

dagar. Samma ändring bar även skett i de övriga fall, i vilka straffet

i gällande lag är bestämt till sträng arrest eller i det remitterade förslaget

till vaktarrest i minst 10 dagar.

65 §.

I denna § bar riksdagen vidtagit en ändring, som är av uteslutande

redaktionell betydelse.

73 §.

Efter övervägande av de skäl, som anförts till stöd för de olika

förslag rörande denna paragrafs avfattning, vilka blivit framställda, bar

riksdagen bifallit det av Eders Kungl. Maj:t framlagda förslaget, som

är likalydande med det, som ursprungligen framställts av krigslagstiftningskommittén.

Det bör emellertid framhållas, att, på sätt föredragande

departementschefen vid remissen till lagrådet yttrat, med ordet »sammankomst»

i förevarande § icke avses en rådplägning vilken som helst

mellan några personer, tillhörande krigsmakten, utan ett på förband

för visst ändamål planerat sammanträffande av ett mera avsevärt antal

personer.

78 §.

Beträffande denna § har riksdagen ansett, att högsta straffet

för andra än ämbets- och tjänstemän bör nedsättas till fängelse i 6

månader. Detta motsvarar enligt 2 kap. 17 § allmänna strafflagen det

högsta straff, som kan ådömas en ämbets- eller tjänsteman, vilken gjort

sig skyldig till nu ifrågavarande förbrytelse men icke längre är i besittning

av sitt ämbete eller sin tjänst.

79 §.

I det remitterade förslaget har det mot ifrågavarande paragraf svarande

stadgandet i 78 § följande lydelse: »Straff efter 75, 76 eller 77 § må

icke ådömas, då den förman, som utfärdade befallningen, därvid uppen
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 268.

barligen överskridit sin befogenhet.» Av motiveringen till detta stadgande

synes framgå, att anledningen till dess införande i lagen närmast

varit, att man på något sätt velat i lagen giva uttryck åt den grundsatsen,

att underlydande icke är skyldig att åtlyda förmans befallning,

om denna skulle gå ut på utförande av gärning, som otvivelaktigt

är brottslig eller moraliskt otillåten. Redan i departementschefens

yttrande till statsrådsprotokollet den 18 juli 1913

har framhållits, att det mötte mycket stora svårigheter att i detta

hänseende fastställa fullt tydliga regler. Den form, stadgandet erhållit

i det remitterade förslaget, torde icke heller enligt riksdagens mening

vara tillfredsställande. Stadgandet inskränker sig nämligen icke till

att stadga straffrihet i sådana fall, då befallningen avsåg utförande

av brottslig eller moraliskt otillåten gärning, utan paragrafen har erhållit

tillämplighet i varje fall, då förmannen uppenbarligen överskridit sin

befogenhet. Såsom lagrådet erinrar, skulle emellertid härunder även falla

t. ex. det fall, då en befälhavare uppenbarligen handlar i strid mot erhållna

order, utan att dock hans befallning går ut på något, som kan

för de underlydande föranleda ansvar, eller på något för dem ur moralisk

synpunkt förkastligt. Å andra sidan synes åter propositionen hava

givit en alltför inskränkt tillämplighet åt den ifrågavarande rättsregeln,

då den begränsat densamma till befallning, som avser utförande av gärning,

som enligt lag icke är tillåten. Då enligt förslagets motivering

med detta uttryck allenast skulle förstås befallning, som avser utförande

av ett verkligt brott, täcker den föreslagna lydelsen, såsom även av

departementschefen medgives, icke det fall, att befallningen går ut på

något ur moralisk synpunkt förkastligt.

De svårigheter, som sålunda gjort sig gällande vid paragrafens

avfattning, äro enligt riksdagens mening ägnade att bekräfta den uppfattningen,

att det svårligen låter sig göra att genom ett direkt lagstadgande

på ett fullt tillfredsställande sätt bestämma gränserna för underlydandes

lydnadsplikt gent emot förman. Riksdagen har därför funnit

det böra överlämnas åt rättsskipningen att i varje fall avgöra, huru

långt lydnadsplikten sträcker sig, och på grund därav helt och hållet

uteslutit förevarande paragraf ur lagen. Att lagen icke avser att

stadga s. k. »blind» lydnad i den mening, att underlydande skulle vara

skyldig att på förmans befallning utföra handling, som uppenbarligen

är brottslig eller från moralisk synpunkt förkastlig, är även enligt riksdagens

mening uppenbart, och då givetvis en annan mening ej heller

kan ifrågasättas hos domstolarne, lärer det skydd för underordnad, som

det föreslagna stadgandet avser att giva, på ett bättre och säkrare sätt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 268.

vinnas, om åt domstolen lämnas att efter allmänna rättsgrundsatser uppdraga

lydnadspliktens gränser.

I sammanhang härmed vill riksdagen uttala önskvärdheten av att

uppmärksamhet ägnas däråt att i reglementen och andra föreskrifter,

som av Eders Kungl. Maj:t meddelas, den lydnadsplikt, som åligger

krigsman, icke så angives, att den för dem, som hava att ställa sig dessa

reglementen och föreskrifter till efterrättelse, framstår såsom undantagslös.

96 och 98 §§.

Beträffande 96 § har riksdagen ansett att orden »eller vid krigsmakten

anställd civil ämbets- eller tjänsteman, då han uppträder i dylik

dräkt» böra uteslutas. I samband därmed har även ändring skett i

98 §, så att mom. 2 i 96 § icke blir tillämplig på andra till reserven

hörande personer än sådana, som under sin tjänstgöring äro att hänföra

till krigsmän.

97 §.

Det torde enligt riksdagens mening knappast vara av behovet påkallat,

att ifrågavarande straffbestämmelse upptages i lagen. Mot anstötligt

och ovärdigt uppförande i tjänsten lära nämligen nödiga korrektiv finnas

i lagens övriga stadganden, och mot dylikt uppförande utom tjänsten

torde vederbörande befälhavare kunna på grund av 96 § inskrida i

sådana fall, då förhållandet ur militär synpunkt kräver rättelse. Vid

sådant förhållande och då den möjlighet förefinnes, att bestämmelsen

— även med den lydelse densamma erhållit i den kungl. propositionen —

någon gång skulle kunna leda till obehörigt intrång från de överordnades

sida i de underordnades rent privata förhållanden, har riksdagen

uteslutit förevarande paragraf ur lagen.

102 §.

Då överensstämmelse synes böra åvägabringas mellan det straff,

som enligt denna paragraf kan ådömas officerare och underofficerare, å ena,

samt manskap å andra sidan, har riksdagen i andra momentet av paragrafen

upptagit den bestämmelsen, att även officerare och underofficerare,

som andra gången begå sådan förbrytelse, som här avses, kunna

dömas till straffarbete i högst två år.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 268.

9

103 §.

I enlighet med vad som skett i det remitterade förslaget har riksdagen

i en särskild paragraf npptagit straffbestämmelse för olovligt

bortledande av elektrisk ström från krigsmaktens elektriska anläggning.

Ändringen är icke av saklig natur, utan avser endast att möjliggöra ett

bibehållande av paragrafföljden i lagen.

112, 113 och 116 §§.

I likhet med vad som skett i 78 § och på de skäl, som vid nämnda

-paragraf anförts, har en nedsättning gjorts i det straff, som i förevarande

tre paragrafer finnes stadgat för andra än officerare och

underofficerare.

116 § 2 mom.

Då enligt riksdagens mening förseelser av här ifrågavarande art

torde kunna bestraffas med tillämpning av andra stadganden i lagförslaget

i sådana fall, som böra bliva föremål för bestraffning, har riksdagen

ansett, att momentet borde ur förslaget utgå.

129 och 130 §§.

Liksom i flera föregående paragrafer har riksdagen ansett, att

straffet även i de förevarande kan något nedsättas för andra än officerare

och underofficerare.

161 §.

Enligt den avfattning förevarande paragraf erhållit torde densamma

icke bliva tillämplig i det fall, som behandlas i 78 §, eller då gärningsmannen

icke är krigsman. Även i detta fall synes dock ett högre straff

vara påkallat, då brottet begås under de särskilt försvårande omständigheter,

varom här är fråga, helst det i 78 § stadgade straffet skulle enligt

riksdagens förslag i någon mån bliva nedsatt.

Riksdagen har därför i paragrafen infört ett nytt moment, i vilket

straffet i nu berörda fall bestämmes till straffarbete i högst sex år.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 88 höft. (Nr 268.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 268.

185 §.

De jämkningar, som blivit gjorda i denna paragraf, äro föranledda

av de ändringar, som riksdagen företagit beträffande åtskilliga paragrafer

i strafflagens speciella del.

191 §.

Med anledning av ifrågasatta organisationsförändringar inom kustartilleriet

har riksdagen ansett det även beträffande kustartilleriet —

liksom i förslaget skett i fråga om armén — böra stadgas, att chef

för med regemente likställt truppförband äger oinskränkt bestraffningsrätt

i disciplinmål.

210 §.

Den i Eders Kungl. Maj:ts förslag medgivna rätten att såsom tillrättavisning

meddela förbud att lämna kasernområde, läger eller däremot

svarande område, har riksdagen ansett böra så bestämmas, att förbudet

kan avse även åt kompani eller likställt truppförband upplåten del av

ett dylikt område.

Förslaget till lag om krigsdomstolar och rättegången därstädes.

é

7 § 3 mom.

I detta lagrum har riksdagen vidtagit ändring i syfte att vice

krigsdomare må kunna förordnas. Beträffande skälet till denna ändring

får riksdagen hänvisa till vad ovan anförts.

8 §•

Enligt riksdagens mening skulle det i många fall innebära en fördel,

om i sådana fall, där den tilltalade är underofficer eller tillhör manskapet,

någon ur underofficersgraden finge säte i krigsrätten, särskilt

med hänsyn därtill, att underofficerarne ej sällan äga en närmare kännedom

om manskapets dagliga liv utom den egentliga tjänsten än officerarne.

Riksdagen har dock ansett det böra stadgas, att endast under
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrivelse Nr 268.

officerare, som innehava fanjunkares eller däremot svarande tjänsteställning,

kunna erhålla dylikt förordnande. Det är nämligen av vikt, att

endast personer med en längre tids erfarenhet om tjänsten och ett mera

stadgat omdöme erhålla ifrågavarande uppdrag.

Med stöd av vad sålunda anförts har riksdagen i förevarande paragraf

infört en bestämmelse av innehåll, att krigsrättens militära ledamöter i

mål, däri underofficer eller någon av manskapet är tilltalad, skola utgöras

av en officer av kaptens grad och en underofficer av fanjunkares eller

likställd grad.

1 sammanhang därmed hava även 9, 10, 12 och 14 §§ blivit i erforderliga

delar ändrade.

15 § 1 mom.

På sätt ovan anförts har riksdagen i förevarande lagrum företagit

ändring, varigenom förvarsarrest i fråga om tiden för krigsrättens sammanträde

likställes med häktning.

21 §.

Aven i fråga om fältkrigsrätternas sammansättning har riksdagen

ansett den ändring böra vidtagas i förslaget, att en underofficer erhåller

säte i rätten i mål, däri underofficer eller någon av manskapet är

tilltalad.

25 §.

Den vid Svea hovrätt bildade avdelning, som enligt förslaget skall

utgöra krigshovrätten, bör enligt riksdagens åsikt bestå av ordföranden

å en av hovrättens divisioner såsom ordförande, en annan ledamot i

samma hovrätt, ett krigshovrättsråd och två militära ledamöter. I överensstämmelse

härmed har riksdagen vidtagit ändring i första stycket av

förevarande paragraf.

26 §.

Denna paragraf har riksdagen ansett icke böra bibehållas. På dess

plats har riksdagen — med uteslutande av de tre sista styckena i 25 §

— infört ett stadgande av innehåll, att vid förfall för ordföranden annan

ledamot i Svea hovrätt inträder såsom ledamot i krigshovrätten samt

att i detta fall ordet föres av den främste civile ledamoten.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 268.

31 §.

Då riksdagen icke funnit nödigt, att i lag meddelas särskilda bestämmelser

angående de ämnen, som i denna paragraf avhandlas, har

riksdagen ansett samma paragraf kunna ur förslaget uteslutas.

57 §.

Då offentlighet vid krigsdomstolarne kan vara hinderlig för krigsföretagens

framgång eller menlig för krigsmaktens säkerhet icke allenast

i krig, utan även före krigets utbrott, då krigsmakten eller del därav

blivit mobiliserad, har riksdagen ansett paragrafen böra omredigeras i

syfte att även under dylika förhållanden ett uteslutande av offentligheten

blir möjligt.

82 §.

Såsom förut anförts, har riksdagen ansett särskild bestämmelse böra

införas därom, att disciplinstraff, som ådömes av krigsrätt, i regel må

verkställas genast utan hinder av anförda besvär.

Nämnda bestämmelse har av riksdagen införts i ett nytt moment,

som fogats till förevarande paragraf.

97 och 100 §§.

Enligt riksdagens mening kan det i vissa fall vara av betydelse att

icke blott förman, utan även annan överordnad äger rätt att tillsäga förvarsarrest

eller draga försorg om att överlastad person tages i förvar. En

sådan befogenhet lärer dock icke böra tilläggas — förutom förman — annan

överordnad än den, som har officers eller underofficers grad. En omredigering

av förevarande paragrafer har därför skett i nu angiven riktning.

Av skäl, som ovan anförts, har riksdagen ansett, att befälhavare,

som hänskjutit åtal mot honom underlydande person till krigsrätts behandling,

i vissa fall bör äga förordna, att den tilltalade skall hållas i

förvarsarrest, till dess krigsrätten sammanträder. Stadgande härom har

införts i en ny paragraf i lagen, vilken paragraf har erhållit ordningsnumret

97. I samband därmed hava 95 och 96 §§ sammanslagits till

en paragraf och 97 § erhållit paragrafnumret 96.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 268.

13

Förslaget till lag om införande av den nya strafflagen för krigsmakten och

den nya lagen om krigsdomstolar och rättegången därstädes samt

vad i avseende därå iakttagas skall.

1 §•

Då, enligt vad statsrådet och chefen för justitiedepartementet meddelat,

svårighet möter att till den 1 januari 1915 träffa de anordningar,

som erfordras för att den nya domstolsorganisationen skall kunna träda

i verksamhet, har riksdagen ansett sig böra framflytta de nya lagarnas

ikraftträdande till den 1 januari 1916. I sammanhang därmed har det i

denna paragraf meddelade övergångsstadgandet beträffande krigsfiskalerna

synts riksdagen kunna uteslutas ur lagen.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 26 § i 8 kap. strafflagen.

Med den avfattning ifrågavarande straffbestämmelse erhållit i Eders

Kungl. Maj:ts förslag kan det bliva föremål för tvekan, om densamma

är tillämplig även i det fall, att någon visserligen gjort sig oduglig till

tjänstgöring såsom vapenför, men icke helt och hållet frikallas från

värnpliktens fullgörande, utan får fullgöra densamma på sätt om icke

vapenföra värnpliktiga är stadgat. Då även ett dylikt fall torde böra

falla under bestämmelsen, har riksdagen ansett paragrafen böra erhålla

en i någon mån förändrad redaktion.

Riksdagen, som alltså icke kunnat i oförändrat skick antaga de

av Eders Kungl. Maj:t genom förevarande proposition framlagda lagförslag,

får hos Eders Kungl. Maj:t tillkännagiva, att riksdagen för sin del

antagit följande

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 268.

l:o) Strafflag för krigsmakten.

Första delen.

Allmänna bestämmelser.

1 KAP.

Om krigsmän, förmän och överordnade samt om tillämpligheten

av vissa delar i lagen.

1 §•

Till krigsmän hänföras enligt denna lag:

l:o) officerare och underofficerare vid krigsmakten;

2:o) manskap med fast anställning vid krigsmakten;

3:o) värnpliktige under den tid, de fullgöra dem åliggande tjänstgöringsskyldighet

vid krigsmakten, samt då de under färd till eller

från sin tjänstgöringsort stå under militärbefäl;

4:o) till tjänstgöring å krigsmaktens fartyg eller vid minpositionerna

förhyrda sjömän, maskinister, eldare, hantverkare och arbetare;

5:o) de, som tillhöra polisväsendet vid mobiliserad avdelning av

krigsmakten;

6:o) vid lots- och fyrinrättningarna samt vid väg- och vattenbyggnadskåren

anställda personer under den tid, de fullgöra dem åliggande

tjänstgöringsskyldighet vid krigsmakten; samt

7: o) medlemmar av frivilliga för rikets försvar avsedda kårer eller

föreningar under den tid, de för sådant ändamål tjänstgöra vid mobiliserad

avdelning av krigsmakten.

Under l:o) och 2:o) innefattas icke blott personal med beställning

på aktiv stat vid krigsmakten utan jämväl övertalig personal samt personal,

hörande till krigsmaktens reserver, den sistnämnda dock allenast

under tid, då den fullgör sin tjänstgöringsskyldighet vid krigsmakten.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens skrivelse Nr 268.

2 §•

Krigsman, som inom samma regemente eller annan till armén

hörande avdelning, där styrkan icke överstiger ett regementes storlek,

eller inom flottan eller inom kustartilleriet innehar högre tjänstegrad

än annan krigsman, är dennes förman. Därjämte är envar inom

krigsmakten förman för den, över vilken han, enligt tjänstereglemente

eller särskilt förordnande, innehar ständig eller tillfällig befälsrätt.

Den, för vilken annan är förman, är underlydande i förhållande

till förmannen.

3 §•

Krigsman, som innehar högre tjänstegrad än annan krigsman, är

i förhållande till denne överordnad. Därjämte är envar förman överordnad

i förhållande till den honom underlydande.

Den, för vilken annan är överordnad, är i förhållande till denne

underordnad.

4 §•

Såsom mobiliserad anses enligt denna lag rikets krigsmakt eller

avdelning av krigsmakten, då den för annat ändamål än övning ställes

eller är ställd på krigsfot.

5 §■

Den tredje delen av denna lag äger tillämpning allenast i fråga

om brott, som förövas i krigstid eller eljest under tid, då rikets

krigsmakt är mobiliserad. Under sådan tid äger jämväl andra delen

av lagen tillämpning, där bestämmelserna i tredje delen ej till annat

föranleda.

2 KAP.

Om (Tern, som äro underkastade straff efter denna lag.

6 §•

Under denna lag lyda:

l:o) krigsmän;

2:o) vid krigsmakten anställda civila ämbets- och tjänstemän; med

undantag av präster, vid krigsdomstolarna tjänstgörande domare och

åklagare, lärare vid militära läroanstalter samt professor och krigsarkivarie

vid generalstaben;

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 268.

3:o) civila betjänte, vilka äro anställda vid krigsmaktens förråd,

samt extra poliskonstaplar vid flottan;

4:o) månads- och daglönare vid flottan samt vid truppförbanden

anställda manliga hantverkare, maskinister och eldare, under den tid

nu omförmälda personer tjänstgöra vid mobiliserad avdelning av krigsmakten;
5:o)

de, som för vinnande av civil ämbets- eller tjänstemannabefattning

vid krigsmakten för sin utbildning tjänstgöra därstädes; samt

6:o) envar, som med behörigt tillstånd åtföljer krigsmaktens

fartyg på sjötåg eller är tjänstgöringsskyldig vid eller med behörigt

tillstånd åtföljer mobiliserad avdelning av krigsmakten, ändå att han

icke eljest skulle lyda under denna lag.

Under 2:o) innefattas icke blott civila ämbets- och tjänstemän

med beställning på aktiv stat vid krigsmakten utan jämväl övertalig

personal samt personal, hörande till krigsmaktens reserver, den sistnämnda

dock allenast under tid, då den fullgör sin tjänstgöringsskyldighet

vid krigsmakten.

7 §•

Att värnpliktige och personer, hörande till krigsmaktens reserver,

ävensom vid lots- och fyrinrättningarna samt vid väg- och vattenbyggnadskåren

anställda personer, ändå att de icke, enligt vad ovan

är sagt, lyda under denna lag, i vissa fall äro underkastade straff efter

densamma, därom stadgas i 61, 97, 130, 132 och 157 §§.

8 §•

Denna lag skall ock tillämpas å envar, ändå att han icke lyder

under lagen, därest han i mobiliserad fästning, å krigsskådeplats inom

eller utom riket eller å område, som av krigsmakten ockuperats, begår

brott, som sägs i 133 § 2 inom., 134, 137, 138, 141, 143, 166,

167, 182 eller 183 §.

Lag samma vare i fråga om utländsk man, vilken eljest begår

brott, som avses i 134 §, så ock beträffande person, som tillhör krigförande

fientlig avdelning och beträdes med brott, varom talas i 149 §.

9 §•

Krigsfånge, ävensom utländsk man, vilken vid krig mellan främmande

makter, därunder Sverige är neutralt, här i riket internerats,

skall för brott, som av honom begås, straffas efter denna lag, där

brottets beskaffenhet det medgiver.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens skrivelse Nr 268-

10 §.

Begår någon, som lyder under denna lag, brott, varå straff där

icke finnes utsatt, varde, även där sådant ej är i lagen särskilt sagt,

straffad efter allmän lag och. laga stadgar, dock med iakttagande av de

även för vissa dylika fall i denna lag meddelade särskilda bestämmelser.

11 §•

Har någon, medan han lydde under denna lag, begått brott, varå

samma lag är tillämplig, värde straffad efter denna lag, ändå att brottet

ej blev åtalat, förrän de förhållanden upphört, på grund av vilka han

lydde under samma lag.

De i 7 § omförmälda personer skola i där avsedda fall vara underkastade

straff efter denna lag, ehuru vid åtalets anhängiggörande den

tilltalade icke längre är värnpliktig eller innehar anställning, som i

nämnda § sägs.

12 §.

Krigsman, som råkat i krigsfångenskap eller genom rymmande

övergivit sin befattning vid krigsmakten eller ock åtföljt fartyg, som

förolyckats eller blivit övergivet, skall, ändå att tiden för hans tjänstgöringsskyldighet

går till ända, under det han är fången eller rymd,

eller hans tjänstgöring varit betingad endast för resa'' med det förolyckade

eller övergivna fartyget, anses fortfarande tillhöra krigsmakten,

till dess han erhållit avsked från krigstjänsten eller eljest

blivit därifrån behörigen skild.

Har någon, som lyder under denna lag eller eljest är underkastad

straff efter densamma, insatts i militärhäkte, intagits å militärsjukhus

eller börjat avtjäna honom ålagd arrest utan bevakning, då skall, så

länge han befinner sig i häktet eller å sjukhuset eller verkställighet

av arreststraffet pågår, nämnda lag vara å honom tillämplig, ändå att

så eljest icke skulle varit förhållandet.

13 §.

Har svensk krigsman eller annan, som är anställd vid svenska

krigsmakten, i fientligt eller annat främmande land under tåg eller då

svenskt krigsfolk eljest där är samlat, begått brottslig handling emot

utländsk man; vare för åtal av gärningen ej erforderligt sådant särskilt

förordnande av Konungen, som förutsättes i 1 kap. 1 § allmänna straffBihang

till senare riksdagens protokoll 1914. 14 sand. 88 höft. (Nr 268.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens skrivelse Nr 268.

lagen i fråga om brott begångna utom riket, utan ankomme å bögste

befälhavaren på stället att, antingen målsäganden över brottet klagar

eller ej, låta detsamma befordras till åtal, om han finner krigstuktens

upprätthållande eller krigsmaktens anseende det kräva.

Då utländsk man utom riket begår brott, som hör till svensk

krigsdomstols behandling, ankomme det på högste befälhavaren på stället

att förordna om åtal av brottet, där han finner förhållandena det fordra.

14 §.

Har svenskt krigsfolk, inom eller utom riket, gemensam tjänstgöring

med krigsfolk från främmande stat, med vilken Sverige är i

förbund för krigs förande; då skall envar, som tillhör svenska krigsmakten

och i sådan tjänstgöring begår brott emot person eller egendom,

hörande till den med Sverige förbundna statens krigsmakt, dömas till

straff, som finnes stadgat för enahanda brott emot person eller egendom,

hörande till svenska krigsmakten.

3 KAP.

Om straff efter denna lag.

15 §.

Straffarter, som för brott efter denna lag användas, äro:

l:o) dödsstraff;

2:o) straffarbete;

3:o) fängelse;

4:o) böter;

5: o) disciplinstraff;

samt för ämbets- och tjänstemän:

6:o) avsättning, varmed i de fall, som äro utsatta i lagen, förenas

den påföljd, att den dömde förklaras ovärdig att i rikets tjänst vidare

nyttjas; och

7:o) mistning av ämbete eller tjänst på viss tid.

16 §.

Dödsstraff, som blivit ådömt efter denna lag, skall i de fall,

vilka äro särskilt anmärkta, verkställas medelst skjutning, men eljest

genom halshuggning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 268.

19

Vid verkställande av dödsstraff iakttages i övrigt vad därom i

allmän lag och tjänstereglemente stadgat är.

År någon för brott emot denna eller allmän lag dömd till

dödsstraff, som bör verkställas genom halshuggning, och saknas i fält

eller i belägrad fästning eller under sjötåg tillfälle att få straffet verkställt

i den ordning, som därför är föreskriven, må det i stället verkställas

genom skjutning.

17 §•

Ej skall någon undergå dödsstraff, innan Konungen eller, där

domen blivit fälld av ståndrätt, högste befälhavaren på stället förordnat,

att straffet må verkställas.

18 §.

I avseende på straffarbete, fängelse och böter, vartill efter denna

lag dömes, gälle vad i allmän lag stadgat är, dock med iakttagande

av vad i efterföljande §§ sägs.

19 §.

Skall krigsman undergå straffarbete på viss tid ej över två år,

som blivit honom ådömt för brott, för vilket straff finnes utsatt

i 5, 7, 9, 11, 12 eller 14 kap. av denna lag, eller fängelse, som

blivit honom omedelbart eller såsom förvandlingsstraff ålagt för brott,

för vilket straff är utsatt i denna lag, bör, där så kan ske, straffet

verkställas i militärhäkte.

Lag samma vare, om krigsman, som är hänförlig under l:o), 2:o)

eller 4:o) i 1 §, skall undergå fängelse, som blivit honom för brott

mot allmän lag såsom förvandlingsstraff ålagt.

20 §.

Vad i 19 § stadgas äge ej tillämpning, om med straffet skall

förenas annat straff, som icke bör, efter vad i nämnda § är sagt,

verkställas i militärhäkte.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens skrivelse Nr 268.

21 §•

Vederbörande befälhavare tillkomme att, när krigsman, som, efter

vad ovan är sagt, skall i militärhäkte undergå förvandlingsstraff,

saknar tillgång till böters gäldande, förordna om deras förvandling, men

möter hinder att verkställa förvandlingsstraffet i militärhäkte, varde

förvandlingen, jämte straffets verkställande i övrigt, överlämnad till

Konungens befallningshavande.

22 §.

Disciplinstraff är arrest av följande slag:

l:o) arrest utan bevakning;

2: o) vaktarrest;

3: o) skärpt arrest; och

4: o) sträng arrest.

Arrest utan bevakning och vaktarrest må åläggas i minst en dag

och högst femton dagar, skärpt arrest i minst en dag och högst tio

dagar samt sträng arrest i minst en dag och högst sex dagar. Arrestdag

räknas till tjugufyra timmar. Den tid, arresterad på tåg åtföljer trupp,

till vilken han hör, inräknas ej i strafftiden.

Skärpt arrest eller sträng arrest må ej åläggas i annat fall, än

då det med hänsyn till av den straffskyldige förut undergångna bestraffningar

eller andra särskilda omständigheter finnes icke kunna antagas,

att lindrigare arreststraff skulle å honom utöva tillbörlig verkan; ej

heller må sträng arrest åläggas någon, som ej fyllt aderton år.

28 §.

Arrest utan bevakning verkställes, om den straffskyldige är officer

eller underofficer, i eget rum eller tält och, om han tillhör manskapet,

i kasernrum eller tält.

Straffet innebär förbud för den arresterade att under strafftiden

utan tillstånd lämna det rum eller tält, vari straffet verkställes, samt

kan förenas med förbud att emottaga besök.

Skall arrest utan bevakning verkställas å fartyg och saknas tjänligt

rum för bestraffningen, må den straffskyldige i stället förbjudas att å

fartyget förflytta sig utom visst område.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Riksdagens skrivelse Nr 268.

Den, som ålagts arrest utan bevakning, skall under strafftiden i

vanlig ordning deltaga i tjänstgöring, där ej vederbörande befälhavare

finner skäligt annorlunda förordna.

24 §.

Vaktarrest verkställes under bevakning i låst ljust rum eller i tält

eller, om straffet skall verkställas å fartyg och för ändamålet lämpligt

rum där saknas, under bevakning å tjänligt ställe.

På vederbörande befälhavare ankomme, huruvida den arresterade

må deltaga i tjänstgöring eller icke.

Den arresterade må ej mottaga besök, där det ej för särskilt

fall medgives.

Den, som undergår vaktarrest, må ej begagna Öl, vin eller spritdrycker.

Ej heller må han i övrigt bereda sig eller mottaga bättre

underhåll eller större bekvämlighet, än som är förenligt med måttlighet

och enkelhet.

25 §.

Skärpt arrest verkställes under bevakning i låst ljust rum samt

med hårt nattläger.

Den, som undergår skärpt arrest, må ej åtnjuta annan kost än

manskapet vanligen bestås eller annan dryck än vatten, och ej heller,

där det ej för särskilt fall medgives, mottaga besök.

Den arresterade må icke under arresttiden deltaga i tjänstgöring.

26 §.

Sträng arrest verkställes i mörkt enrum. Då straffet pågått i tre

dagar, skall en dags uppehåll göras i bestraffningen. Den dag, då avbrott

sker, hålles den arresterade under bevakning i låst, ljust rum;

och inräknas nämnda dag ej i strafftiden.

Under den tid, då den arresterade hålles i mörkt enrum, skall han,

där så ske kan, lämnas tillfälle att vistas i fria luften under en halv

timme varje dag.

Angående straffets verkställighet gäller i övrigt vad i 2 5 § angående

verkställighet av skärpt arrest är stadgat; dock att straffet ej må

verkställas med hårt nattläger i annat fall, än då förordnande därom

meddelas i sammanhang med straffets åläggande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens skrivelse Nr 268.

Verkställighet av sträng arrest må ej ske, förrän vederbörande

läkare efter gjord undersökning förklarat, att den straffskyldige kan

utan våda för hälsan undergå straffet.

27 §.

År någon ålagd skärpt arrest eller sträng arrest, men finnes han

icke utan våda för hälsan kunna undergå sådant straff, eller saknas å

fartyg lämpligt rum för straffets verkställande, skall straffet förvandlas

till vaktarrest enligt de i 39 § för jämförelse mellan arreststraff av

olika slag stadgade grunder.

28 §.

Om avsättning och därmed förenad påföljd, som i 15 § är sagd,

om mistning av ämbete eller tjänst på viss tid, så ock om straff, vartill

dömas skall, där den, som gjort sig skyldig till avsättning eller till

mistning av ämbete eller tjänst på viss tid, ej är i besittning av det

ämbete eller den tjänst, vari han sig förbrutit, galle vad i allmän

lag sägs.

Om förlust av medborgerligt förtroende, vilken påföljd även i

denna lag för vissa brott finnes bestämd, galle ock vad i allmän lag

är stadgat.

29 §.

Officer eller underofficer, som efter denna eller allmän lag dömes

till ansvar för stöld eller snatteri eller för annat brott till straffarbete

eller svårare straff, skall tillika dömas till avsättning från det ämbete

eller den tjänst, han såsom krigsman innehar.

Begår krigsman, som hör till det vid krigsmakten fast anställda

manskap, brott, därför han dömes till straffarbete eller svårare straff,

skall han av vederbörande befälhavare skiljas från sin anställning vid

krigsmakten; dock må, då tiden för ådömt straffarbete ej uppgår till

sex månader och brottet ej är sådant, att den skyldiges medborgerliga

anseende därigenom fläckas eller spilles, på befälhavaren bero att bibehålla

honom vid berörda anställning.

Har officer, underofficer eller ock krigsman, tillhörande det vid

krigsmakten fast anställda manskap, för brott, som omförmäles såsom

straffbart i denna lag, tre eller flera gånger straffats med böter, vakt
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Riksdagens skrivelse Nr 268.

arrest eller svårare straff, samt, därest bestraffningarna utgjort endast

vaktarrest, minst en gång undergått dylikt straff i femton dagar, och

har han inom fem år, efter det han undergått den av dessa bestraffningar,

som sist verkställts, begått nytt brott, som omförmäles såsom

straffbart i denna lag; då må den brottslige, även om något av de fall

icke är för handen, som i föregående båda moment avses, jämte det

straff, vartill han för det nya brottet gjort sig förfallen, tillika, om han

är officer eller underofficer, till avsättning dömas och, om han tillhör

manskapet, av vederbörande befälhavare skiljas från sin anställning

vid krigsmakten, såvida han prövas hava gjort sig ovärdig den aktning

och tillit, som bör tillkomma av honom innehavd befälsställning, eller

krigstuktens upprätthållande eljest det kräver. Härvid må dock ej

tagas hänsyn till bestraffning, som den brottslige undergått, där vid

den tid, då brottet, varom fråga är, förövades, tio år förflutit, sedan

bestraffningen blivit till fullo undergången.

* 30 §.

Varder någon, som utan att vara krigsman lyder under denna lag,

förvunnen om brott, för vilket straff är utsatt i denna lag, och finnas

olika straff för officerare, underofficerare och manskap bestämda; då skall

den brottslige straffas i likhet med krigsman i den tjänstegrad, vartill

den straffskyldige enligt tjänstereglemente eller särskild föreskrift

räknas. År någon viss tjänstegrad för den straffskyldige ej bestämd,

skall det straff tillämpas, som gäller för manskap.

31 §.

Har barn, som ej fyllt femton år, begått gärning, för vilket

straff är utsatt i denna lag, vare i stället underkastat disciplinär

bestraffning enligt de bestämmelser, som av Konungen i sådant hänseende

meddelas.

32 §.

Att i vissa fall villkorlig dom må brukas i fråga om straff, som

ådömes efter denna lag, därom gäller vad i allmän lag är stadgat.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Riksdagens skrivelse Nr 268.

4 KAP.

Om vissa allmänna grunder för straffbarhet, straffens tillämpning och

skadestånd.

83 §.

Vad i allmän lag finnes stadgat om delaktighet i brott, om

sammanträffande av brott, om förening eller förändring av straff, om

återfall i brott och om särskilda grunder, som utesluta, minska eller

upphäva straffbarhet, lände till efterrättelse vid tillämpning av denna

lag, likväl med iakttagande av de ytterligare eller skiljaktiga stadganden,

som däri förekomma; skolande vad i allmän lag finnes stadgat

om tillgodoräknande av häktningstid äga motsvarande tillämpning i

disciplinmål.

I fråga om skadestånd galle ock allmän lag. Har krigsman, som

under utövande av befäl å krigsmaktens fartyg är ansvarig för dess

säkerhet, vid fartygets manövrering eller navigering begått förseelse,

som i 180 § sägs, vare dock, där han ej varder dömd till svårare

straff än disciplinstraff, icke skyldig att gälda skada eller kostnad, som

genom förseelsen tillskyndats kronan eller annan.

34 §.

Innefattar en handling flera brott, som äro straffbara dels efter

denna och dels efter annan lag, eller är en handling i särskilda avseenden

belagd med olika straff i denna och i annan lag; varde tilllämpat

vad i 4 kap. 1 § allmänna strafflagen är för likartat fall

stadgat.

År en handling i särskilda avseenden belagd med straff dels efter

10 kap. 1, 2 eller 5 § allmänna strafflagen, dels efter 7 eller 12 kap.

i denna lag, må nämnda lagrum i allmänna strafflagen icke tillämpas.

Då brottslig handling, som i denna § avses, är av beskaffenhet

att böra enligt denna lag med disciplinstraff och enligt annan lag

med böter försonas, skall disciplinstraff ensamt åläggas.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 268.

25

35 §.

År någon, som gjort sig skyldig till straffarbete på viss tid eller

fängelse, tillika förfallen till arrest, då skall sistnämnda straff övergå

till fängelse, därvid varje dags arrest utan bevakning anses svara mot

en halv dags fängelse, varje dags vaktarrest mot en dags fängelse,

varje dags skärpt arrest mot två dagars fängelse och varje dags sträng

arrest mot tre dagars fängelse; dock att brutet dagatal anses vara förfallet;

och varde fängelsestraffet jämlikt de i allmän lag givna grunder

med övriga straffet förenat.

36 §.

Är någon förfallen både till arreststraff och till böter, tillämpas

bägge dessa straff. Saknar den skyldige tillgång till böternas fulla

gäldande, skall såväl bötes- som arreststraffet övergå till fängelse.

37 §.

Skall jämlikt 35 eller 36 § förening eller förändring av straff äga

rum, utsätte domstolen ändock alltid det särskilda straff, varje brott

förskyllt, och meddele därefter de bestämmelser, som jämlikt nämnda

§§ erfordras.

38 §.

Anses någon på en gång övertygad om flera särskilda förseelser,

vilka ådraga disciplinstraff, skall för dessa förseelser bestämmas ett

gemensamt straff, vilket icke må överstiga det i 22 § för varje

slag av arreststraff utsatta högsta mått.

39 §.

Vad i 38 § är stadgat skall lända till efterrättelse jämväl om

någon, sedan disciplinstraff blivit honom ålagt, varder övertygad att

förut hava begått annan förseelse, därå disciplinstraff bör följa. Vid

tillämpning av det sålunda bestämda straffet skall avräknas den tid,

varunder den straffskyldige till följd av det tidigare beslutet må hava

undergått straff; och skall därvid en dags arrest utan bevakning anses

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 88 höft. (Nr 268.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Riksdagens skrivelse Nr 268.

svara mot en halv dags vaktarrest, en dags vaktarrest mot en halv

dags skärpt arrest och en dags skärpt arrest mot sträng arrest under

två tredjedels dag. Uppkommer genom avräkningen brutet dagatal,

anses detta vara förfallet.

40 §.

Har någon, sedan arreststraff blivit honom ålagt, men innan han

det till fullo undergått, ånyo gjort sig skyldig till förseelse, varå sådant

straff bör följa, då skall sistnämnda straff sammanläggas med det förra

straffet eller, om detta var till någon del verkställt, då ny förseelse

begicks, med vad av samma straff då återstod, till ett arreststraff av det

slag, straffen tillhöra eller, om de äro av olika slag, det svåraste något

av dem tillhör; skolande därvid de i 39 § för jämförelse mellan arreststraff

av olika slag stadgade grunder äga tillämpning, med iakttagande

dock, att det sammanlagda straffet ej i något fall må överstiga, om det

är arrest utan bevakning eller vaktarrest, tjugufyra dagar, om det är

skärpt arrest, tolv dagar, och, om det är sträng arrest, åtta dagar;

och varde, vid tillämpning av det sålunda bestämda straffet, avräknad

den tid, varunder den straffskyldige till följd av det tidigare beslutet

må hava undergått straff, efter det förseelse ånyo förövades.

41 §.

Har i fall, som i 40 § avses, det först ålagda straffet jämlikt 35 §

övergått till fängelse eller straffarbete eller jämlikt 36 § till fängelse,

och har det sålunda bestämda straffet redan till någon del verkställts,

då ny förseelse förövas; då skall det arreststraff, som för den eller de

senare begångna förseelserna ålägges, enligt vad i 35 § är stadgat,

övergå till fängelse och med övriga straffet förenas.

42 §.

Förekomma till verkställighet på en gång flera beslut, varigenom

samma person blivit fälld till särskilda disciplinstraff, och finnes därvid

sådant fall, som i 40 § avses, vara för handen, utan att den straffskyldige

tillika är förfallen till annat frihetsstraff, ankomme det på

vederbörande befälhavare att, jämlikt vad i nämnda lagrum är stadgat,

förordna om straffens sammanläggning. Har i andra fall genom särskilda

beslut, vilka på en gång förekomma till verkställighet, samma

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Riksdagens skrivelse Nr 268.

person blivit fälld till särskilda straff, ock äro straffen av beskaffenhet,

att de enligt gällande föreskrifter ej kunna jämte varandra verkställas,

göres om förhållandet anmälan hos krigsöverdomstolen, som, med tilllämpning

av i denna och allmän lag stadgade grunder, förordnar, huru

straffen skola förenas eller sammanläggas; dock att, där besluten

blivit till Konungens befallningshavande för verkställighet överlämnade,

Konungens befallningshavande äger att om sammanläggningen förordna.

43 §.

Där disciplinstraff blivit av befälhavare någon ålagt, men verkställandet

därav, på sätt i 207 § sägs, anstår i avvaktan på utslag

över annat mot den straffskyldige vid domstol angivet brott, för vilket

han hålles häktad, skall samma domstol, i händelse han sakfälles för

det där åtalade brottet, men straffet för samma brott enligt gällande

föreskrifter ej kan verkställas jämte disciplinstraffet, förordna om de

särskilda straffens sammanläggning.

44 §.

Händer det att underlydande flyr från drabbning eller företager

plundring, eller att vid uppror eller upplopp eller under sjönöd eller

vid annat tillfälle, då brott emot krigslydnaden medför större fara för

ordningen inom krigsmakten eller för dess eller allmän säkerhet, någon

sätter sig emot förmans befallning eller, sedan befallningen blivit upprepad,

den ej genast verkställer; då må förman emot underlydande

bruka det våld, som är nödigt för flyktens eller plundringens hindrande

eller lydnadens och ordningens återställande. Gör förmannen i dessa

fall större våld, än nöden kräver; gälle vad i sådant hänseende om

nödvärn i allmän lag sägs.

45 §.

Varder skiltvakt eller annan vakt eller patrull eller för bevakning

eller ordningens upprätthållande särskilt utställd eller utsänd truppavdelning

överfallen med våld eller hot, som innebär trängande fara

för den överfallne eller för person eller egendom, som är under hans

beskydd eller bevakning, eller eljest för allmän eller enskild säkerhet;

då äge den vakt, patrull eller avdelning rätt till nödvärn. Söker den,

som står under sådan bevakning, att rymma, eller brukar annan för

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Riksdagens skrivelse Nr 268.

att befria honom våld eller hot, må det våld användas, som för rymningens

hindrande är nödigt.

Vad i 1 mom. är stadgat om vakt, patrull eller avdelning galle

jämväl i fråga om till krigsmaktens polisväsende hörande person, som är

stadd i tjänsteutövning.

46 §.

För sådan i krig förövad handling, som, ehuru straffbar, gärningsmannen

likväl ej saknat anledning antaga enligt krigsbruk vara tillåten,

må straffet efter omständigheterna nedsättas under vad eljest å gärningen

följa bort.

47 §.

I fråga om viss tid för åtal av brott och för verkställande av

utslag gälle vad i allmän lag är föreskrivet; och skall i dessa fall

disciplinstraff ej anses svårare än böter enligt allmän lag.

Andra delen.

Om särskilda brott.

5 KAP.

Om rymning och olovligt undanhållande.

48 §.

Krigsman, som, i avsikt att undandraga sig krigstjänsten, olovligen

avviker från den trupp eller det fartyg, vartill han hör, eller från den

tjänstgörings- eller vistelseort, som är för honom bestämd, eller undandöljer

sig utan att från orten avvika eller, då det på grund av inkallelse

eller enligt åtagande eller efter tilländagången tjänstledighet åligger

honom att inställa sig till tjänstgöring, sådant underlåter, straffes för

rymning.

49 §.

Rymmer krigsman, som är tjänstgöringsskyldig vid mobiliserad

avdelning, dömes till straffarbete från och med sex månader till och

med två år.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Riksdagens skrivelse Nr 268.

Tillhör rymmaren manskapet, och äro omständigheterna synnerligen

mildrande, må den brottslige, om han ej förut undergått bestraffning

för rymning, dömas till fängelse i högst ett år.

50 §.

Rymmer krigsman i annat fall än det, som omförmäles i 49 §,

dömes till fängelse i högst sex månader eller varde, där omständigheterna

äro synnerligen mildrande, belagd med disciplinstraff. Består

brottet i underlåtenhet att inställa sig till tjänstgöring vid krigsmakten,

och har den brottslige ej ännu varit i sådan tjänstgöring, må ej svårare

straff än disciplinstraff åläggas honom. Sker rymningen från fartyg

under sådana omständigheter, att rymmaren bort inse, att fartyget till

följd av rymningen utsättes för fara, må till fängelse i högst ett år

eller straffarbete på lika tid dömas. Förövas brottet av den, som tillförene

varit straffad för rymning, vare straffet fängelse eller, om rymningen

sker från fartyg under omständigheter, som nyss sagts, fängelse

eller straffarbete i högst två år.

Rymmer officer eller underofficer, skall han, ändå att brottet anses

böra medföra lindrigare ansvar än straffarbete, jämte det straff, som

jämlikt 1 mom. skall följa å brottet, tillika dömas till avsättning.

51 §.

Hava två eller flera krigsmän i samråd beslutat att rymma, vare

det, om brottet går i fullbordan, ansett såsom försvårande omständighet;

och må i det fall, som omtalas i 49 §, straffet för anstiftare höjas

till straffarbete i högst två år utöver den där utsatta högsta strafftid.

Har överenskommelse om rymning, såsom i denna § sägs, blivit

träffad, men kom brottet ej till verkställighet; varde ändå anstiftare,

så ock officerare eller underofficerare, som deltogo i stämplingen, såsom

rymmare straffade, efter ty i 49 eller 50 § för varje fall är stadgat.

Annan deltagare i sådan stämpling belägges med disciplinstraff.

Officer eller underofficer, som beträdes med brott, varom denna

§ handlar, skall förklaras ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas.

52 §.

Krigsman, som, utan att sådan avsikt, som i 48 § är sagd, ådagalägges,

begår gärning eller gör sig skyldig till underlåtenhet, som där

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Riksdagens skrivelse Nr 268.

finnes omförmäld, varde, där lian ej, efter vad nedan stadgas, gjort

sig förfallen till svårare ansvar, för olovligt undanhållande belagd med

disciplinstraff; dock att, där brottet förövas av någon, som förut varit

straffad för olovligt undanhållande eller rymning, samt omständigheterna

äro synnerligen försvårande, må till fängelse i högst sex månader dömas.

Är den brottslige officer eller underofficer, och varar undanhållandet

över tre dagar, dömes till fängelse i högst sex månader eller varde,

där omständigheterna äro synnerligen mildrande, belagd med disciplinstraff.

Äro omständigheterna synnerligen försvårande, må jämte det

ansvar, som nu är sagt, tillika till avsättning dömas.

53 §.

Beträdes krigsman, som är tjänstgöringsskyldig vid mobiliserad

avdelning eller är inmönstrad å fartyg, med olovligt undanhållande,

som varat över tjugufyra timmar av den bestämda tjänstgöringstiden

efter det han avvek eller sig undandolde eller över tre dagar efter

det inställelse till tjänstgöring bort ske, varde ansedd såsom hade han

rymning förövat.

Lag samma vare, där i annat fall, än i 1 mom. avses, olovligt

undanhållande varat för officer eller underofficer över tre månader

eller för någon av manskapet över tre dagar av den bestämda tjänstgöringstiden.

54 §.

Underlåter krigsman, som på grund av inkallelse eller enligt åtagande

eller efter tilländagången tjänstledighet är skyldig inställa sig

till tjänstgöring, men på grund av laga förfall därifrån utebliver, att,

så snart ske kan, hos vederbörande befälhavare anmäla förfallet, belägges

den felaktige med disciplinstraff.

55 §.

Krigsman, som, efter det han blivit utan eget förvållande skild

från trupp eller fartyg, vartill han hör, förfallolöst underlåter att, så

snart ske kan, återförena sig med truppen eller fartyget eller eljest

anmäla sig till tjänstgöring vid krigsmakten, varde, om det sker i

avsikt att undandraga sig krigstjänsten, ansedd såsom hade han rymning

förövat men, om sådan avsikt ej ådagalägges, straffad efter 52 eller

53 §, allt efter vad i nämnda §§ för varje fall är sagt.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 268.

31

56 §.

Har någon, som utan att vara krigsman lyder under denna lag

och är tjänstgöringsskyldig vid mobiliserad avdelning, gjort sig skyldig

till rymning eller till olovligt undanhållande, som varat över tjugufvra

timmar efter det han avvek eller sig undandolde eller över tre dagar

efter det inställelse till tjänstgöring bort ske, varde den brottslige, om

han är ämbets- eller tjänsteman, straffad så, som angående krigsman

för motsvarande fall här ovan i detta kap. stadgats, men eljest dömd

till fängelse eller straffarbete i högst två år eller, där omständigheterna

äro synnerligen mildrande, belagd med disciplinstraff.

57 §.

Har krigsman eller någon, som utan att vara krigsman lyder

under denna lag och är tjänstgöringsskyldig vid mobiliserad avdelning,

förlett eller hjälpt annan till rymning, straffes så, som hade han

själv under enahanda förhållanden rymt; dock att avseende ej göres å

de omständigheter, som voro av hans åtgärd oberoende eller allenast

för rymmaren försvårande.

58 §.

Yet krigsman, eller någon, som utan att vara krigsman lyder

under denna lag och är tjänstgöringsskyldig vid mobiliserad avdelning,

att annan ärnar rymma, och underlåter han att i tid uppenbara de

omständigheter, som därom kunniga äro, eller har han, efter det

rymningsbrott av annan förövats, hyst eller dolt rymmaren, med vetskap

om dennes brott, då skall han, efter som brottet var till, beläggas

med disciplinstraff eller dömas till fängelse eller mistning av ämbete

eller tjänst på viss tid; varde dock i varje fall lindrigare straffad, än

om han själv begått rymningen.

59 §.

Krigsman, som genom stympning eller annorledes uppsåtligen gör

sig oduglig till uppfyllande av sin krigstjänstskyldighet under längre

eller kortare tid, straffes med fängelse eller straffarbete i högst två år.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Riksdagens skrivelse Nr 268.

60 §.

Lämnar någon, som undergår arrest utan bevakning, olovligen

det rum eller tält, vari straffet verkställes, eller överträder lian meddelat

förbud att emottaga besök, eller överträder någon, som jämlikt

23 § 3 mom. förbjudits att å fartyg förflytta sig utom visst område,

det sålunda meddelade förbudet, belägges med vaktarrest.

61 §.

Vad i 48, 49, 50, 51, 52, 53, 54 och 59 §§ finnes stadgat om

krigsmän skall i tillämpliga delar gälla beträffande värnpliktige, officerare,

underofficerare och manskap, hörande till krigsmaktens reserver,

ävensom vid lots- och fyrinrättningarna samt vid väg- och vattenbyggnadskåren

anställda personer, ändå att de icke skulle vara att hänföra till

krigsmän. Likaledes skall vad i 56 § är stadgat om vissa ämbets- och

tjänstemän, som utan att vara krigsmän lyda under denna lag, äga motsvarande

tillämpning å till krigsmaktens reserver hörande civila ämbetsoch

tjänstemän, som äro tjänstgöringsskyldiga vid mobiliserad avdelning,

ehuru denna lag icke eljest skulle vara å dem tillämplig.

6 KAP.

Om uppror, upplopp och olovliga sammankomster.

62 §.

Samlar sig krigsfolk tillhopa och lägger det uppsåt å daga att

med förenat våld sätta sig upp emot verkställighet av förmans bud

eller att tvinga förman till någon ämbetsåtgärd eller att för sådan

åtgärd hämnas, men vända de upprorsmän på förmans befallning åter

till lydnad och ordning; då skola anstiftare och anförare dömas till

straffarbete från och med ett till och med tre år och de övriga till

fängelse i högst sex månader. Äro synnerligen mildrande omständigheter

för handen; må deltagare, som hör till manskapet och ej var

anstiftare eller anförare, dömas till sträng arrest i minst tre dagar,

skärpt arrest i minst fem dagar eller vaktarrest i minst tio dagar.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 268.

33

63 §.

Vända upprorsmän ej åter till lydnad och ordning, utan visa

trotsighet emot förmans befallning; dömes anstiftare eller anförare till

straffarbete från och med tre till och med sex år och annan deltagare

i upproret till sådant arbete från och med ett till och med tre år.

Officer eller underofficer varde ock förklarad ovärdig att i rikets tjänst

vidare nyttjas.

64 §.

Göra upprorsmän våld å person, eller bryta eller förstöra de hus,

eller plundra eller fördärva de annan egendom; straffes anstiftare eller

anförare med straffarbete på livstid eller från och med tre till och

med tio år och annan deltagare i upproret med straffarbete från och

med ett till och med åtta år.

Officer eller underofficer, som fälles till ansvar efter detta lagrum,

skall tillika förklaras ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas.

För våld eller annan brottslig gärning, som vid uppror begås,

varde ock gärningsmannen straffad, efter ty i 4 kap. 1 § allmänna

strafflagen och 34 § denna lag skils.

65 §.

Gör krigsfolk uppror under sjönöd eller vid annat tillfälle, då

brott mot krigslydnaden medför större fara; då skola, om upproret

ej fullföljdes längre än i 62 § är sagt, de brottsliga dömas, anstiftare

eller anförare till straffarbete från och med fyra till och med åtta år

och annan deltagare i upproret till sådant arbete från och med

två till och med fyra år; men i de fall, varom 63 och 64 §§ handla,

skall anstiftare eller anförare dömas till straffarbete på livstid eller

från och med sex till och med tio år och annan deltagare straffas med

straffarbete från och med två till och med åtta år.

Officer eller underofficer, som fälles till ansvar efter detta lagrum,

skall tillika förklaras ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas.

66 §.

Deltager krigsman med väpnad hand i uppror emot annan offentlig

myndighet, än ovan sägs; dömes till straff, som för uppror

emot förman finnes bestämt.

Bihang till senare riksdagens protokoll Ht 14. 14 sand. 88 höft. (Nr 268.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Riksdagens skrivelse Nr 268.

67 §.

Dräper upprorsman den, som uppror stilla vill; miste livet eller

dömes till straffarbete på livstid.

Varder upprorsman dräpen; ligge ogin.

68 §.

Har någon muntligen inför samlat krigsfolk eller i skrift, den

kan bland krigsfolket utspritt eller utsprida låtit, uppmanat eller annorledes

sökt förleda till uppror, då skall, vid straffets bestämmande

efter allmän lag, brottet anses kava skett under försvårande omständigketer.

Samma lag vare om den, som annans skrift utspritt eller utsprida

låtit för att därmed komma uppror åstad.

69 §.

Får någon veta, att stämpling till uppror är å färde, ock uppenbarar

kan ej i tid för befälkavaren de omständigketer, som kunniga

äro; då skall kan, efter som brottet var till, dömas till disciplinstraff

eller till fängelse eller till straffarbete i högst fyra år.

70 §.

Samlar sig krigsfolk tillköpa ock stör lugnet eller ordningen

inom krigsmakten utan att dock lägga å daga sådant uppsåt, som i 62 §

är sagt, ock skingrar sig ej det krigsfolk på förmans befallning, utan

visar trotsighet däremot; dömes anstiftare eller anförare till straffarbete

från ock med ett till ock med tre år och annan deltagare i

upploppet till fängelse i högst sex månader. Äro synnerligen mildrande

omständigketer för handen; då må deltagare i upploppet, den

där hör till manskapet ock ej är att anse såsom anstiftare eller anförare,

dömas till disciplinstraff. Övergå de till våld å person eller

egendom; vare lag, som i 64 ock 67 §§ sagd är; dock att för sådan

deltagare i upploppet, som ej är anstiftare eller anförare, straff efter

64 § må nedsättas till straffarbete i två månader.

Göres upplopp vid tillfälle, som i 65 § sägs, varde de brottslige

straffade, anstiftare eller anförare med straffarbete från ock med fyra

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Riksdagens skrivelse Nr 268.

till och med åtta år och annan deltagare i upploppet med sådant

arbete från och med två till och med fyra år. Orsakas genom upploppet

betydligare skada; då må straffet höjas för anstiftare och anförare

till straffarbete i tio år eller på livstid och för annan deltagare

till straffarbete i åtta år. Officer eller underofficer, som gör sig skyldig

till brott, varom i detta moment är sagt, skall ock förklaras ovärdig

att i rikets tjänst vidare nyttjas.

71 §•

Yar som muntligen inför samlat krigsfolk eller i skrift, den

han bland krigsfolket utspritt eller utsprida låtit, uppmanat eller

annorledes sökt förleda till ohörsamhet mot förmans eller överordnads

befallningar i tjänsten eller sökt upphetsa till ovilja mot krigstjänsten,

varde, där ej gärningen är att anse såsom uppmaning eller förledande

till uppror, varom i 68 § förmäles, dömd till fängelse, eller, i lindrigare

fall, till disciplinstraff. Voro omständigheterna synnerligen försvårande,

må till straffarbete i högst två år dömas. År den skyldige i följd av

gärningen förfallen till straff för delaktighet i brott, som därå följt,

galle vad i 4 kap. 1 § allmänna strafflagen och 34 § denna lag

är sagt.

Lag samma vare om den, som annans skrift, den där innefattar

sådan uppmaning eller sådant förledande eller upphetsande, som i

1 mom. sägs, utspritt eller utsprida låtit för att därmed främja den

med skriften åsyftade verkan.

72 §.

Den, som, medan förordnande om indragning av skrift jämlikt § 4

mom. 12 eller 13 tryckfrihetsförordningen är gällande, med vetskap

om förordnandet utsprider eller låter utsprida skriften vid trupp eller

å flottans fartyg, dömes till disciplinstraff eller fängelse i högst ett år.

Sker brottet vid tillfälle, som i 65 § sägs, då må till straffarbete i högst

ett år dömas.

73 §.

Håller krigsfolk sammankomst för rådplägning i ämnen, genom

vilkas avhandlande fruktan eller misströstan kan hos krigsfolket utbredas

eller brott mot krigslydnaden lätt kan föranledas, såsom:

om faran eller olämpligheten av företag eller tjänsteförrättning,

därtill befallning är given eller förväntas;

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Riksdagens skrivelse Nr 268.

om vådan av den ställning, vari krigsmakten eller någon del

därav befinner sig; eller

om förmans förhållande eller åtgärder;

då skola de, som deltogo i sammankomsten, dömas till disciplinstraff

eller, där faran var större, till fängelse.

Har officer eller underofficer, i ändamål, som ovan är sagt, kallat

underlydande till sammankomst eller givit dem tillstånd att sådan sammankomst

hålla; dömes till avsättning, mistning av ämbete eller tjänst

på viss tid eller fängelse och varde tillika, om sammankomsten ledde

till uppror, upplopp eller annat brott, såsom anstiftare därav straffad,

men de underlydande vare för sitt deltagande i sammankomsten från

straff fria.

74 §.

Den, som för sådan otillåten rådplägning, som i 73 § avses,

kallat krigsfolk till sammankomst, varde, ändå att densammas hållande

förhindrades, straffad efter ty i nämnda § sägs.

75 §.

De i 62, 63, 64, 65, 67, 70 och 73 §§ av detta kap. förekommande

stadganden äga tillämpning jämväl å dem, som utan att vara

krigsmän lyda under denna lag, då de med krigsfolk deltaga i uppror,

upplopp eller olovliga sammankomster.

7 KAP.

Om brott mot krigslydnaden och missbruk av förmanskap; så ock om

misshandel och förolämpningar samt om annat oskickligt uppförande.

76 §.

Vägrar krigsman att åtlyda vad förman under tjänstens utövning

och i vad som angår tjänsten honom befallt, dömes till fängelse eller

straffarbete i högst ett år. Tillhör den brottslige manskapet, och äro

omständigheterna synnerligen mildrande, må han beläggas med disciplinstraff.

Sker brottet i närvaro av samlad trupp eller ombord å krigsfartyg

i närvaro av någon bland besättningen, må straffet höjas till straffarbete

i två år.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Riksdagens skrivelse Nr 268.

Förövas brottet under sjönöd eller vid annat tillfälle, då brott

mot krigslydnaden medför större fara, skall den brottslige dömas

till straffarbete i högst fyra år. Kom därav betydligare skada, eller

var brottet eljest med synnerligen försvårande omständigheter förenat,

må tiden för straffarbetet höjas till åtta år.

77 §.

Underlåter krigsman, i avsikt att förhindra verkställighet av vad

förman under tjänstens utövning och i vad som angår tjänsten honom

befallt, att rätt fullgöra befallningen, eller uppehåller han i sådan avsikt

genom onödig förfrågan, motsägelse eller invändning befallningens fullgörande,

straffes efter 76 §.

Yar avsikten ej sådan, som ovan nämnts, straffes den brottslige

efter 130 §.

78 §.

Vägrar eller underlåter någon, som utan att vara krigsman lyder

under denna lag, att åtlyda vad den, som enligt tjänstereglemente

eller särskilt förordnande över honom har befälsrätt i tjänsten, inom

gränsen av denna rätt anbefallt; varde den brottslige, om han är att

hänföra till ämbets- eller tjänsteman, straffad efter 25 kap. 16 eller

17 § allmänna strafflagen, men eljest dömd till fängelse i högst sex

månader. Var förbrytelsen ringa; må den brottslige beläggas med

disciplinstraff.

79 §.

Underlåter någon att efterkomma överordnads i särskilda fall

meddelade föreskrifter i vad som rör allmän ordning eller ordningen

inom krigsmakten, belägges med disciplinstraff eller dömes till fängelse

i högst sex månader.

80 §.

Gör krigsman våld eller annan misshandel å överordnad krigsman

i ämbets- eller tjänsteärende eller för att honom till någon ämbetseller

tjänsteåtgärd tvinga eller därifrån hindra eller att å honom för

sådan åtgärd hämnas, dömes, om den våldförde är officer eller underofficer,

till straffarbete i högst fyra år och, om han tillhör manskapet,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Riksdagens skrivelse Nr 268.

till straffarbete i högst två år eller fängelse i högst sex månader; dock

att, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, må dömas, om

den våldförde är officer eller underofficer, till fängelse och, om han

tillhör manskapet, till sträng arrest i minst tre dagar, skärpt arrest i

minst fem dagar eller vaktarrest i minst tio dagar.

Sker brottet under sjönöd eller eljest vid tillfälle, då brott mot

krigslydnaden medför större fara, straffes den brottslige med straffarbete

från och med två till och med sex år.

81 §.

Begår krigsman våld eller annan misshandel mot krigsman, som är

hans förman, eller mot annan överordnad krigsman, som vid tillfället

bär sin tjänstedräkt, och sker brottet ej i eller för den våldfördes ämbete

eller tjänst, dömes till fängelse eller, där omständigheterna äro

synnerligen mildrande, till disciplinstraff. Sker brottet å tid eller ort,

att det väcker stor uppmärksamhet och förargelse, eller eljest under

synnerligen försvårande omständigheter, må straffet höjas till straffarbete

i högst två år.

82 §.

Förolämpar krigsman överordnad krigsman med smädligt, föraktligt

eller vanvördigt yttrande i tal eller skrift eller förgriper sig

emot honom med hotelse eller annan missfirmlig gärning, och sker det

i eller för ämbetet eller tjänsten, dömes till fängelse eller varde, där

omständigheterna äro synnerligen mildrande, belagd med disciplinstraff.

Gör krigsman sig skyldig till förolämpning mot krigsman, som

är hans förman, eller mot annan överordnad krigsman, som vid tillfället

bär sin tjänstedräkt, och sker förbrytelsen ej i eller för den

förorättades ämbete eller tjänst, dömes den brottslige till disciplinstraff

eller fängelse i högst ett år.

83 §.

Har brott, varom i 80, 81 eller 82 § förmäles, föranletts därav, att

den överordnade vid tillfället genom missbruk av sin myndighet eller

eljest genom otillbörligt eller ovärdigt beteende den underordnade till

gärningen retat, må straffet efter omständigheterna nedsättas under

vad eljest å gärningen följa bort.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 268.

39

84 §.

Där i andra fall, än ovan i detta kap. är sagt, krigsman gör

sig skyldig till våld eller annan misshandel eller till förolämpning mot

överordnad krigsman, som ej är den brottsliges förman, straffes den

brottslige efter allmän lag; dock att, där brottet finnes kunna försonas

med böter, i stället skall till disciplinstraff dömas.

85 §.

Om någon, som utan att vara krigsman lyder under denna lag,

gör våld eller annan misshandel å krigsman, som över honom har

befälsrätt i tjänsten, eller med ord eller gärning förolämpar sådan sin

förman; varde straffad så, som angående krigsman, vilken begår dylikt

brott, här ovan i detta kap. är stadgat.

86 §.

Utmanar officer eller underofficer, med föranledande av något förhållande

i tjänsten, sin förman till envig; varde dömd till avsättning

jämte det ansvar, som efter allmän lag bör följa. Lag samma vare för

den förman, som antager slik utmaning av underlydande.

87 §.

Var som utan skälig anledning för klagan mot förman över

förnärmelse i tjänsten, dömes till disciplinstraff eller fängelse i högst

sex månader.

88 §.

Den, som visar ohörsamhet eller sätter sig upp emot skiltvakt i

avseende å vad denne, enligt reglemente eller särskild befallning, har

att i sådan förrättning verkställa eller förhindra, eller begår sådant

brott emot annan vakt eller patrull eller för bevakning eller ordningens

upprätthållande särskilt utställd eller utsänd truppavdelning eller emot

någon till krigsmaktens polisväsende hörande person, som är i tjänstgöring,

dömes till fängelse eller till straffarbete i högst ett år. Tillhör

den brottslige manskapet, och förekomma synnerligen mildrande omständigheter,

må han beläggas med disciplinstraff.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Riksdagens skrivelse Nr 268.

Förövas brottet vid tillfälle, då det medför större fara för krigsmakten

eller för allmän säkerhet, dömes den brottslige till straffarbete

i högst två år. Kom av brottet betydligare skada; dömes till straffarbete

från och med två till och med sex år.

89 §.

Gör någon våld eller annan misshandel å skiltvakt eller å krigsman,

hörande till sådan vakt, patrull eller avdelning, som i 88 § avses,

eller å någon till krigsmaktens polisväsende hörande person, som är i

tjänstgöring; och sker brottet vid tillfälle, då det medför större fara

för krigsmakten eller för allmän säkerhet, dömes till straffarbete från

och med två till och med sex år.

90 §.

Gör krigsman våld eller annan misshandel å underordnad krigsman

i eller för dennes ämbete eller tjänst; dömes till fängelse eller

straffarbete i högst två år. Äro omständigheterna synnerligen mildrande,

må till disciplinstraff dömas.

Har krigsman, som förut undergått straff för brott, varom sägs

i denna §, inom fem år efter straffets fullbordande ånyo gjort sig

skyldig till sådant brott, och varder han för det brott dömd till fängelse

eller svårare straff, då må, ändå att sådant fall ej är för handen, som

i 29 § avses, den brottslige tillika, om han är officer eller underofficer,

dömas till avsättning och, om han hör till manskapet, av vederbörande

befälhavare skiljas från sin anställning vid krigsmakten, ifall han genom

sitt förfarande prövas hava förspillt den aktning och tillit, som bör

tillkomma hans befälsställning.

91 §.

Förolämpar krigsman underordnad krigsman med smädligt yttrande

i tal eller skrift eller förgår sig emot honom med hotelse eller annan

gärning, som missfirmlig är, och sker det i eller för den förolämpades

ämbete eller tjänst; dömes den brottslige till disciplinstraff eller fängelse

i högst sex månader.

92 §.

Söker förman, genom missbruk av sin myndighet, hindra underlydande

krigsman att föra klagan över förnärmelse i tjänsten; dömes till

fängelse.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 268.

93 8.

41

Förgår sig krigsman, på sätt i 90 eller 91 § sägs, mot annan

krigsman, som ej är i förhållande till den brottslige vare sig överordnad

eller underordnad, och var den brottslige officer eller underofficer;

straffes såsom i nämnda §§ sägs. Tillhör han manskapet;

dömes till disciplinstraff eller fängelse i högst sex månader.

94 §.

Gör någon i andra fall, än ovan i detta kap. avses, sig skyldig

till våld eller annan misshandel å eller förolämpning med ord eller

gärning emot någon, som lyder under denna lag, och sker brottet i

eller för den våldfördes eller förorättades ämbete eller tjänst vid krigsmakten,

eller förgår sig någon, på sätt nu är sagt, mot krigsfånge,

straffes den brottslige efter allmän lag; dock att, där brottet finnes

kunna försonas med böter, i stället skall till disciplinstraff dömas.

Lag samme vare, där någon i andra fall, än ovan i detta kap.

avses, gör våld eller annan misshandel å eller gör sig skyldig till förolämpning

emot någon, som lyder under denna lag, ifall brottet sker

under tjänstgöring eller eljest i fält, under tåg eller annan färd under

militärbefäl eller på sjötåg, i läger, kvarter eller vaktrum, inom kasern,

fästningsverk, militärhäkte, militärsjukhus, kronans varv, verkstad, förråds-

eller tyghus eller eljest inom byggnad eller område, som upplåtits

uteslutande för krigsmaktens behov, eller å krigsmaktens fartyg

eller, inom förläggnings- eller stationsort, å väg, gata eller annat ställe,

varom i 11 kap. 15 § allmänna strafflagen förmäles, eller inför

krigsdomstol.

95 §.

Stör man gudstjänst vid samlad trupp genom svordom eller oljud

eller kommer därvid eljest förargelse åstad, varde belagd med disciplinstraff

eller dömd till fängelse i högst sex månader.

Gör någon förargelse genom svordom eller oljud eller annorledes

inför krigsdomstol, dömes till straff, som i 1 mom. sägs.

96 §.

Var som under tjänstgöring eller eljest i fält, under tåg eller annan

färd under militärbefäl eller på sjötåg, i läger, kvarter eller vaktrum,

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 88 höft. (Nr 268.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Riksdagens skrivelse Nr 268.

inom kasern, fästningsverk, militärhäkte, militärsjukhus, kronans varv,

verkstad, förråds- eller tyghus eller eljest inom byggnad^ eller område,

som upplåtits uteslutande för krigsmaktens behov, eller å krigsmaktens

fartyg gör oljud eller oväsende eller annorledes brister i anständigt uppförande

eller kommer förargelse åstad, belägges med disciplinstraff.

Lag samma vare, om någon under sådana omständigheter eller å sådan

plats, som förut i denna § är sagt, finnes överlastad av starka drycker,

där ej förbrytelsen enligt annat lagrum bör beläggas med strängare straff.

Har i annat fall, än nu är sagt, krigsman inom förläggnings- eller

stationsort eller, då han å annan ort uppträder i militär tjänstedräkt,

gjort sig skyldig till sådan förseelse, som i 1 mom. omtalas, och skedde

det å väg, gata eller annat ställe, varom i 11 kap. 15 § allmänna

strafflagen förmäles, straffes efter ty i 1 mom. sägs.

97 §.

Yad i 79 och 95 §§ samt 96 § 1 mom. är stadgat skall äga tillämpning

jämväl å krigsmaktens reserver tillhörande personer, som uppträda

i militär tjänstedräkt, ändå att denna lag icke eljest skulle vara

å dem tillämplig. Likaledes skall, även i de fall, då till reserven

hörande officerare, underofficerare och manskap ej äro att hänföra till

krigsmän, vad i 96 § 2 mom. är stadgat om krigsmän vinna tillämpning

å nämnda personal.

8 KAP.

Om skadegörelse å egendom, som är avsedd för krigsmakten, samt om

förskingring eller missvård av sådan egendom; så ock om stöld,

snatteri och rån.

98 §.

Förstör eller skadar någon egendom, som tillhör krigsmakten

eller är för dess behov avsedd, eller bortleder någon olovligen, i uppsåt

att skada göra, elektrisk ström från krigsmaktens elektriska anläggning,

varde, där ej särskilt straff å brottet är i denna lag utsatt,

straffad efter allmän lag, dock att, där brottet finnes kunna försonas

med böter, i stället skall till disciplinstraff dömas. Visste den brottslige,

att egendomen eller anläggningen tillhörde krigsmakten eller var

för dess behov avsedd, varde det såsom försvårande omständighet ansett.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Riksdagens skrivelse Nr 268.

Vad i denna § är stadgat galle ock, om någon gör försök till

brott, som nu är sagt, och försöket är i allmän lag med straff

belagt.

99 §.

Har någon vid tillfälle, då nödigt är att hava ljus eller eld, där

krut eller annat lätt antändbart ämne eller därav tillverkad krigsredskap

förvaras, underlåtit att hava elden behörigen bevarad, eller har

någon utan nödvändighet gått dit med eld, även om den funnits behörigen

bevarad, eller har någon på sådant ställe rökt tobak eller på

annat sätt varit oförsiktig med eld eller ämne, som är eldfängt; dömes

till fängelse eller straffarbete i högst två år. Var förseelsen ringa, och

kom därav ingen skada; vare den felaktige belagd med disciplinstraff.

Var som annorledes, än i 1 mom. är sagt, oförsiktigt förfar

med eld inom krigsmaktens fartyg, varv, förråds- eller tyghus, verkstad

eller kasern eller på annat dylikt ställe, eller där lägger lätt antändbara

ämnen på annan plats, än för deras förvarande finnes bestämd,

dömes till fängelse i högst sex månader. Var förseelsen ringa, och

kom därav ingen skada; belägges den skyldige med disciplinstraff.

100 §.

Var som utan bemyndigande till eget bruk nyttjar eller låter

annan nyttja krigsmakten tillhörig eller för dess behov avsedd egendom,

belägges med disciplinstraff. Sker det i större omfattning, eller äro

omständigheterna eljest synnerligen försvårande, må till fängelse i

högst sex månader dömas.

101 §.

Den av manskapet, som olovligen säljer, pantsätter eller annorledes

förskingrar eller uppsåtligen förstör eller skadar åt honom till

bruk lämnade vapen, utrednings- eller beklädnadspersedlar, ammunition,

tjänstehäst eller dess mundering eller foder eller vad annat, som

till utrustning hör, eller av annan krigsman utan behörigt tillstånd

köper eller tillbyter sig eller till försäljning eller såsom pant, gåva

eller lån emottager häst eller annat, som här är sagt, belägges med

vaktarrest i minst tio dagar, skärpt arrest i minst fem dagar eller

sträng arrest i minst tre dagar. Äro omständigheterna synnerligen försvårande,

må den brottslige dömas till fängelse i högst sex månader

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Riksdagens skrivelse Nr 268.

eller, om brottet förövas av någon, som förut varit straffad för sådant

brott, till fängelse eller straffarbete i högst två år.

Begår officer eller underofficer brott, som här är sagt; dömes till

fängelse i högst sex månader. Om återfall sker, dömes den brottslige

till avsättning samt varde dessutom, där omständigheterna äro synnerligen

försvårande, dömd till straffarbete i högst två år.

102 §.

Begår någon stöld av egendom, som tillhör krigsmakten eller är

för dess behov avsedd, straffes efter allmän lag.

Skedde stölden ur förråds- eller tyghus, varv, verkstad, fartyg,

kasern, tält, stall, åkdon eller annat ställe, där krigsmaktens egendom

veterligen förvarades, eller visste den brottslige, att egendomen tillhörde

krigsmakten eller var för dess behov avsedd, dömes till straffarbete

i högst ett år. Yoro omständigheterna synnerligen försvårande,

må tiden för straffarbetet höjas till två år; voro de synnerligen mildrande,

må till fängelse i högst sex månader dömas.

Förövas brott, som i 2 mom. avses, medan krigsmakten eller

avdelning av densamma är mobiliserad, dömes till straffarbete i högst

fyra år.

103 §.

Bortleder någon, i uppsåt att sig eller annan den tillägna, olovligen

elektrisk ström från krigsmaktens elektriska anläggning, straffes,

där ej 105 § är tillämplig, för stöld, efter ty i allmän lag är stadgat.

Visste den brottslige, att anläggningen tillhörde krigsmakten eller

var för dess behov avsedd, varde, där ej brottet skall bedömas efter

105 §, straffet bestämt efter vad i 102 § 2 och 3 mom. om stöld för

varje fall är sagt.

104 §.

Var som från annan, vilken är förlagd med honom i samma

kvarter, kasern, tält, militärsjukhus eller annat dylikt ställe eller tjänstgör

å samma fartyg, förövar stöld av gods, som denne där har förvarat,

dömes till straffarbete i högst ett år. Äro omständigheterna

synnerligen försvårande; må tiden för straffarbetet höjas till två år; äro

de synnerligen mildrande, må till fängelse i högst sex månader dömas.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Riksdagens skrivelse Nr 268.

105 §.

För snatteri i de fall, som omförmälas i 102 § 1 mom. och 103 §

1 mom., straffes den brottslige efter allmän lag.

Sker snatteri i de fall, som omtalas i 102 § 2 eller 3 inom., 103 §

2 mom. eller 104 §, skall vid straffets bestämmande efter allmän lag

brottet anses vara begånget under försvårande omständigheter.

106 §.

Förövar skiltvakt eller annan, som är på vakt eller till bevakning

av gods kommenderad, tillgrepp till större eller mindre belopp

av det, som är under hans skydd eller bevakning; dömes för stöld till

straffarbete från och med sex månader till och med fyra år.

107 §.

Efter allmän lag straffes den, som i avsikt att stjäla egendom,

vilken tillhör krigsmakten eller är för dess behov avsedd, förövar

inbrott, evad tillgrepp sker eller ej, så ock den, som rånar eller gör

försök att råna sådan egendom, eller i avseende därå gör sig skyldig

till bedrägeri eller annan oredlighet.

Lag samma vare, där någon i andra fall, än ovan i detta kap.

avses, förövar stöld eller snatteri från någon, som lyder under denna

lag, eller uppsåtligen förstör eller skadar honom tillhörig egendom

eller hos honom gör inbrott, utan att tillgrepp sker, eller emot honom

gör sig skyldig till rån eller försök till rån eller till bedrägeri eller

annan oredlighet, ifall brottet sker under tjänstgöring eller eljest i

fält, under tåg eller annan färd under militärbefäl eller på sjötåg, i

läger, kvarter eller vaktrum, inom kasern, fästningsverk, militärhäkte,

militärsjukhus, kronans varv, verkstad, förråds- eller tyghus eller eljest

inom byggnad eller område, som upplåtits uteslutande för krigsmaktens

behov, eller å krigsmaktens fartyg.

108 §.

I övrigt skall vid tillämpning av denna lag gälla vad allmän

lag innehåller om stöld, snatteri, rån, försök därtill och inbrott, dock

att, där någon begår stöld andra eller tredje gången, och den stöld är

sådan, som omtalas i 102 § 3 mom. eller 106 §, tiden för straffarbetet

må höjas till sex år.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Riksdagens skrivelse Nr 268.

109 §.

Den, som gjort sig förfallen till straff efter 106 §, skall ock dömas

medborgerligt förtroende förlustig. Lag samma vare, om någon efter

102, 103 eller 104 § gjort sig skyldig till straffarbete i minst sex

månader.

9 KAP.

Om överträdelser eller åsidosättande av tjänsteplikter i andra fall, än

förut i denna lag sagda äro.

no §.

Gör någon sig skyldig till falsk angivelse av förbrytelse, som

tillhör krigsdomstols bedömande, straffes efter allmän lag.

in §.

Har i disciplinmål någon uppsåtligen med straff belagt eller hos

annan, som innehar bestraffningsrätten, till bestraffning angivit den

han visste oskyldig vara, skall den brottslige, om han är officer eller

underofficer, avsättas och förklaras ovärdig att i rikets tjänst vidare

nyttjas samt dessutom dömas till fängelse i högst sex månader eller

böter högst ett tusen kronor. Hör den brottslige till manskapet, skall

han dömas till fängelse i högst sex månader, sträng arrest i minst tre

dagar, skärpt arrest i minst fem dagar eller vaktarrest i minst tio dagar.

Har någon icke av ont uppsåt, men ändå utan laga skäl, av förhastande

eller oförstånd, med straff belagt eller gjort angivelse mot

annan i disciplinmål; dömes den brottslige, om han är officer eller

underofficer, till böter, beräknade efter 25 kap. 21 § allmänna strafflagen,

eller mistning av ämbete eller tjänst på viss tid eller, där

omständigheterna äro synnerligen försvårande, till avsättning och, om

han hör till manskapet, till disciplinstraff eller fängelse i högst sex

månader.

112 §.

Tager någon sig bestraffningsrätt, då han sådan ej äger, straffes,

om han är officer eller underofficer, med mistning av ämbete eller tjänst

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Riksdagens skrivelse Nr 268.

å viss tid eller avsättning och, om han innehar lägre tjänstegrad, med

fängelse i högst sex månader. Kom därav ingen eller ringa skada, eller

äro omständigheterna eljest synnerligen mildrande; må dömas till

disciplinstraff.

113 §.

Tvingas underlydande genom förmans befallning, för förmannens

eller annans enskilda nytta, till sammanskott, utgift eller kostnad

eller till annat arbete, än den underlydande enligt tjänstereglemente

är pliktig förrätta; varde förmannen, där han är officer eller underofficer,

avsatt och, om brottet det förtjänar, förklarad ovärdig att i rikets

tjänst vidare nyttjas samt, om han hör till manskapet, dömd till

fängelse i högst sex månader. Äro omständigheterna synnerligen

mildrande, må den brottslige dömas, om han är officer eller underofficer,

till mistning av ämbete eller tjänst på viss tid och, om han hör till

manskapet, till disciplinstraff.

Förmår förman annorledes, till sin eller annans enskilda nytta,

underlydande till sammanskott, utgift, kostnad eller obehörigt arbete,

varde den brottslige, om han är officer eller underofficer, dömd till

avsättning eller mistning av ämbete eller tjänst på viss tid eller disciplinstraff

och, om han hör till manskapet, belagd med disciplinstraff.

Tager officer eller underofficer för egen vinning sådant emot, då det

såsom av fri vilja bjudes; belägges med disciplinstraff.

114 §.

Har någon, för egen vinning eller annans fördel eller eljest i

olovlig avsikt, i berättelse eller redogörelse angående den under hans

befäl ställda avdelning av krigsmakten lämnat oriktig uppgift om krigsfolk,

hästar eller tjänstedagar eller angående vapen, ammunition, redskap

eller annan krigsförnödenhet; dömes till straffarbete från och

med två till och med sex år; varde ock dömd medborgerligt förtroende

förlustig.

Officer eller underofficer, som gör sig skyldig till brott, varom

denna § handlar, skall förklaras ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas.

115 §.

Tillgriper och förskingrar vid krigsmakten anställd ämbets- eller

tjänsteman någon till krigsfolkets avlöning, underhåll eller beklädnad

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Riksdagens skrivelse Nr 268.

eller för annat krigsbehov bestämd uppbörd eller annan egendom, som

han i kraft av sin befattning för krigsmaktens räkning emottagit till förvarande,

förvaltning eller redovisning, straffes han därför efter allmän lag.

Sker brottet, medan krigsmakten eller avdelning av densamma är

mobiliserad, vare det vid straffets bestämmande såsom synnerligen försvårande

ansett. Har i sådant fall genom saknaden av det tillgripna

väsentligt hinder för krigsförberedelserna, betydande brist för krigsfolket

eller hinder för krigsföretagen vållats, och var det tillgripna av beskaffenhet,

att den brottslige bort kunna inse, att en sådan verkan var av

brottet att befara; dömes den brottslige till straffarbete på livstid eller

från och med åtta till och med tio år; varde ock förklarad ovärdig att

i rikets tjänst vidare nyttjas.

116 §.

Avgiver någon uppsåtligen i tjänsten osannfärdig rapport, varde,

där ej särskilt ansvar är i denna lag å brottet satt, den brottslige,

om han är officer eller underofficer, dömd till mistning av ämbete eller

tjänst på viss tid och, om han hör till manskapet, dömd till fängelse

i högst sex månader. Äro omständigheterna synnerligen mildrande,

må den brottslige beläggas med disciplinstraff; äro de synnerligen

försvårande, må den brottslige, om han är officer eller underofficer,

dömas till avsättning och, där brottet det förtjänar, förklaras ovärdig att

i rikets tjänst vidare nyttjas.

117 §.

Den, som genom bedrägliga löften eller osanna framställningar

eller på annat olovligt sätt förmår någon att antaga krigstjänst, dömes

till disciplinstraff eller fängelse i högst sex månader. Äro omständigheterna

synnerligen försvårande, må till straffarbete i högst två år

dömas.

118 §.

Söker förman genom missbruk av sin myndighet hindra den, som

blivit i krigstjänst anställd, att häröver föra klagan; dömes till fängelse

eller till straffarbete i högst två år.

119 §.

Nekar befälhavare, mot bättre vetande, avsked åt den av manskapet,

som är därtill berättigad, eller skiljer befälhavare någon av

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Riksdagens skrivelse Nr 268.

manskapet olagligen från tjänsten, varde avsatt och, om brottet det

förtjänar, jämväl förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas.

Yar det av förhastande, han sig förgick, och kom därav ingen eller

ringa skada, eller skedde det av oförstånd; dömes till mistning av

ämbete eller tjänst på viss tid eller till disciplinstraff.

120 §.

Släpper någon, som är på vakt eller eljest beordrad till fånges

eller häktad persons bevakning, med vilja eller av vårdslöshet honom

lös eller hjälper honom att undkomma; dömes, om den skyldige är

officer eller underofficer, till straff på sätt i 25 kap. 14 § allmänna

strafflagen sägs; dock att, där brottet anses kunna försonas med böter,

i stället därför till disciplinstraff dömes. Hör den brottslige till manskapet,

varde han, efter de i nämnda lagrum stadgade grunder, i förhållande

till förbrytelsens beskaffenhet dömd till straffarbete i högst

fyra år eller fängelse i högst sex månader eller disciplinstraff.

121 §.

Befriar man medelst våld eller list eller annorledes någon, som

är insatt i militärhäkte eller skall av krigsman eller av någon till krigsmaktens

polisväsende hörande person avföras i arrest eller häkte eller

inställas till förhör, eller gör någon försök till utförande av sådant

brott genom våld; vare det, vid straffets bestämmande efter allmän

lag, ansett såsom försvårande omständighet.

122 §.

Den, som egenmäktigt tager sig befäl, där det honom ej lagligen

tillkommer, dömes till fängelse eller mistning av ämbete eller tjänst på

viss tid eller till avsättning; vare ock underkastad ansvar efter lag

för fel eller brott, som han under sådant befäls utövande begår.

123 §.

Lämnar befälhavare för trupp eller å fartyg, under vaktgöring

eller annan likartad tjänstgöring, obehörigen sin post, eller finnes

han under sådan tjänstgöring överlastad av starka drycker, skall han

dömas till fängelse i högst sex månader. Äro omständigheterna synnerBihang

till senare riksdagens protokoll 1914. 14 saml. 88 höft. (Nr 268.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Riksdagens skrivelse Nr 268.

ligen försvårande, må tiden för fängelsestraffet höjas till två år eller

till avsättning dömas; äro de synnerligen mildrande, må den brottslige

beläggas med sträng arrest i minst tre dagar, skärpt arrest i minst

fem dagar eller vaktarrest i minst tio dagar.

Gör officer eller underofficer, som ej är befälhavare, under tjänstgöring,

som i 1 mom. avses, sig skyldig till dylik förseelse, skall den

brottslige dömas till fängelse i högst sex månader, eller, där omständigheterna

äro synnerligen mildrande, beläggas med disciplinstraff.

124 §.

Övergiver skiltvakt sin post, lämnar han den obehörigen åt annan

eller finnes han drucken å sin post, straffes på sätt i 123 § 1 mom.

är stadgat.

125 §.

Förövas brott, som i 123 eller 124 § sägs, av någon, som tillhör

mobiliserad avdelning av krigsmakten, må straffet höjas till straffarbete

i högst två år.

126 §.

Tager krigsman, innan han fått avsked från den krigstjänst, vari

han är anställd, ny anställning vid annan trupp för tid, som den förra

anställningen omfattar, skall han beläggas med sträng arrest i minst

tre dagar, skärpt arrest i minst fem dagar eller vaktarrest i minst tio

dagar eller, om brottet förnyas, dömas till fängelse i högst sex

månader.

127 §.

Där någon för obehörig uppenbarar sådana handlingar, avbildningar

eller andra föremål eller sådana sakförhållanden, vilkas uppenbarande

för främmande makt kan skada rikets försvar och som han

vet böra hemliga hållas, eller obehörigen sätter sig i besittning av

hemlighet, varom nu är sagt, då skall vid straffets bestämmande efter

allmän lag brottet anses vara begånget under försvårande omständigheter.

128 §.

Yad i 127 § är stadgat gälle ock, om någon gör försök till brott,

som där sägs, och försöket är i allmän lag med straff belagt.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Riksdagens skrivelse Nr 268.

129 §.

Begår krigsman uppsåtligen på annat sätt, än annorstädes i denna

lag är sagt, förbrytelse i sitt ämbete eller sin tjänst för egen fördel eller

för att annan gynna eller skada eller eljest till kränkning av allmän

eller enskild rätt eller säkerhet, eller underlåter han uppsåtligen

i avsikt, som sagd är, sin ämbets- eller tjänsteplikt; värde

dömd, om han är officer eller underofficer, efter ty om ämbetsbrott av

dylik beskaffenhet i allmän lag stadgas, och, om han hör till manskapet,

till straffarbete i högst två år eller fängelse eller, där brottet

skedde av förhastande och ingen eller ringa skada därav kom, till

disciplinstraff.

130 §.

Yisar krigsman vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet

i fullgörande av de tjänsteplikter, som honom efter reglementen

eller andra allmänna författningar, instruktioner eller särskilda

föreskrifter åligga eller av förhållandenas beskaffenhet påkallas, och

är ej i denna eller annan lag å förseelsen särskilt ansvar satt; belägges

den brottslige med disciplinstraff. Finnes förbrytelsen vara av

svårare beskaffenhet, än att den kan anses vara med disciplinstraff

försonad; då skall den brottslige dömas till fängelse i högst sex månader

eller mistning av ämbete eller tjänst på viss tid. Förekomma

synnerligen försvårande omständigheter, må, om den brottslige är

officer eller underofficer, dömas till avsättning.

Yad i denna § är stadgat om krigsmän skall äga tillämpning jämväl

å officerare, underofficerare och manskap, hörande till krigsmaktens

reserver, ändå att de icke eljest skulle lyda under denna lag.

1B1 §.

Innefattar förbrytelse, som i 129 eller 130 § sägs, tillika annat

uppsåtligt brott eller sådant vållande, varå straff efter denna eller

allmän lag bör följa; gånge som i 4 kap. 2 § allmänna strafflagen

stadgas.

132 §.

Där någon, som utan att vara krigsman lyder under denna lag,

beträdes med vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet i

sin tjänstebefattning, och ej i denna eller annan lag särskilt ansvar

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Riksdagens skrivelse Nr 268.

är å förseelsen satt, utan densamma skall bestraffas efter 25 kap. 17 §

allmänna strafflagen; må den felaktige beläggas med disciplinstraff, så

framt förseelsen var ringa och ej innefattade fel i domare- eller prästämbetet

eller vad därmed bar gemenskap eller i annat, för vars utövning

insikt i särskild vetenskap erfordras.

Vad i denna § är stadgat skall även gälla, då brott, som här

sägs, begås av civil ämbets- eller tjänsteman, som tillhör krigsmaktens

reserver, ändå att denna lag icke eljest skulle vara å honom tillämplig.

Tredje delen.

Krigsartiklar.

10 KAP.

Om förräderi, blottställande av krigsmakten, feghet och olovlig gemenskap

med fienden.

133 §.

Beträdes krigsman med brott, som omförmäles i 8 kap. allmänna

strafflagen; vare det, där ej för den gärning särskilt högre ansvar är

i denna lag utsatt, vid straffets bestämmande efter allmän lag såsom

försvårande omständighet ansett; och må, där straffarbete antingen på

livstid eller i tio år är utsatt såsom högsta straff för brottet, dömas i

förra fallet till dödsstraff och i det senare till straffarbete på livstid.

Begår någon, som ej är krigsman, brott, som avses i 4, 5, 6, 7,

8, 9, 10, 17, 18, 19, 20 eller 21 § av 8 kap. allmänna strafflagen;

straffes efter ty i nämnda lag är sagt. Förövas brottet av någon, som

lyder under strafflagen för krigsmakten, vare det, vid straffets bestämmande,

ansett såsom försvårande omständighet.

134 §.

Låter någon, som ej är krigsman, sig som spion av fienden brukas,

miste livet eller dömes till straffarbete på livstid.

Utländsk man, som tillhör krigförande fientlig avdelning, anses

såsom spion, därest han hemligen eller under falsk förevändning å

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Riksdagens skrivelse Nr 268.

krigsmaktens operationsområde inhämtar eller söker inhämta upplysningar

i avsikt att meddela dem åt fienden; dock må han ej fällas till

straff för annat spioneri än det, vari han gripes.

135 §.

Överlöper krigsman till fienden; miste livet eller dömes till straffarbete

på livstid.

Har krigsman gjort försök till brott, som nu är sagt, och blev

endast genom omständigheter, som voro av gärningsmannens vilja oberoende,

brottets fullbordan förhindrad; dömes till straffarbete på livstid

eller från och med fyra till och med tio år.

Har stämpling till sådant brott blivit gjord, utan att det kommit

till försök; varde anstiftare av stämplingen dömd till straffarbete

från och med fyra till och med tio år och annan deltagare i stämplingen

till straffarbete i högst sex år.

136 §.

Har någon till sin befälhavare eller till efterträdare på vakt eller

post eller till annan, som är behörig att infordra och emottaga upplysningar

angående fienden och krigets angelägenheter, uppsåtligen

avgivit falsk berättelse om fiendens styrka, tillstånd, ställning eller

rörelser eller om underlydande manskaps eller fartygs antal eller om

krigsförråd eller annat dylikt, som är av inflytande på kriget, eller

har någon bedrägligen förtegat, vad i dessa avseenden varit honom

kunnigt; miste livet eller dömes till straffarbete på livstid. Yar faran

ringa, och kom ingen eller ringa skada; dömes till straffarbete från

och med sex till och med tio år.

Officer eller underofficer, som gör sig skyldig till brott, varom i

denna § förmäles, skall tillika förklaras ovärdig att i rikets tjänst

vidare nyttjas.

137 §.

Den, som åtagit sig att i krig vara kunskapare eller vägvisare

för trupp eller fartyg eller att föra bud i någon kriget rörande viktig

angelägenhet eller verkställa annan dylik förrättning, men i sitt åtagna

värv beträdes med trolöshet, skall mista livet eller dömas till straffarbete

på livstid. Yar faran ringa, och kom ingen eller ringa skada,

eller skedde brottet ej i förrädisk avsikt; dömes till straffarbete från

och med sex till och med tio år.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Riksdagens skrivelse Nr 268.

138 §.

Sprider någon ut falska meddelanden, de där kunna kos krigsfolket

verka modlöshet, dömes till straffarbete i högst två år eller

fängelse i högst sex månader, där gärningen ingen verkan hade, som

medför svårare straff.

139 §.

Har befälhavare i fästning eller å krigsfartyg åt fienden överlämnat

fästningen eller fartyget utan behörig befallning eller utan högsta

nödfall och iakttagande av vad i tjänstereglemente för sådant fall

stadgas; miste livet eller dömes till straffarbete på livstid.

140 §.

Vad i 139 § är stadgat galle ock om varje annan befälhavare,

som överlämnar honom anförtrodd post till fienden, utan att

alla tillgängliga medel och utvägar till försvar blivit begagnade, eller

som giver sig och trupp åt fienden, då utsikt att kunna slå sig

igenom eller vinna undsättning återstår.

141 §.

Den, som i drabbning eller då sådan förestår, med ord eller tecken

söker förleda till flykt eller bland truppen åstadkomma förskräckelse

eller oordning, miste livet eller dömes till straffarbete på livstid.

142 §.

Krigsman, som, då det gäller att försvara sig mot fienden eller

att honom angripa eller förfölja eller att bemäktiga sig eller förstöra

fiendens krigsfartyg, vapen, förråd eller dylikt, underlåter att uppfylla

sin tjänsteplikt så, som det en ärlig och tapper krigsman ägnar, skall,

om brottet sker i förrädisk avsikt, mista livet eller dömas till straffarbete

på livstid eller från och med sex till och med tio år, men eljest

dömas till straffarbete från och med två till och med sex år, och må

i sistnämnda fall, där omständigheterna äro synnerligen mildrande,

tiden för straffarbetet nedsättas till ett år eller dömas till fängelse.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 268.

55

143 §.

Den, som utan befälhavarens uttryckliga befallning i belägrad

fästning hissar brukligt tecken för fästningens uppgivande eller under

sjöslag stryker flagg på fartyg, miste livet eller dömes till straffarbete

på livstid.

144 §.

Var som i belägrad fästning eller å annan ort, den där av

fienden innesluten är, eller på krigsfartyg eller vid trupp i fält, då

drabbning förestår eller är börjad, utan befälhavarens kallelse håller

eller deltager i sammankomst för rådplägning om att giva sig åt

fienden eller draga sig tillbaka eller i krigsmäns närvaro eljest råder

till sådan åtgärd eller framställer den såsom nödvändig, miste livet

eller dömes till straffarbete på livstid eller från och med sex till och

med tio år. Voro få tillstädes, och kom av brottet ingen eller ringa

skada; dömes till straffarbete i högst sex år eller fängelse.

145 §.

Underlydande, som, utan att befälhavaren påkallat hans yttrande,

i annans närvaro råder befälhavaren att draga sig undan från drabbning

eller att till fienden överlämna fästning, fartyg eller trupp, straffes

så, som i 144 § är sagt.

146 §.

Därest någon har umgänge med fienden eller med honom växlar

brev eller budskap utan tillåtelse därtill av högste befälhavaren eller

annan befälhavare, som blivit bemyndigad att meddela sådan tillåtelse;

dömes, där gärningen ej medför straff efter 133 eller 134 §, till straffarbete

i högst två år eller fängelse i högst sex månader.

147 §.

Den, som emottager budskap, brev eller kungörelser, som äro

komna från fienden, men icke genast och utan att för annan yppa

innehållet meddelar dem åt sin befälhavare, varde dömd till fängelse i

högst sex månader eller, där synnerligen mildrande omständigheter

förekomma, belagd med disciplinstraff.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Riksdagens skrivelse Nr 268.

148 §.

Krigsfånge, som med brytande av givet hedersord avviker ur fångenskapen

eller som före krigets slut uppsåtligen bryter emot de villkor,

på vilka han frigivits ur densamma, miste livet eller dömes till

straffarbete på livstid eller från och med åtta till och med tio år.

149 §.

Missbrukar fientlig parlamentär eller hans följeslagare sin ställning

till spioneri eller anstiftan av förräderi, rymning, uppror eller

upplopp, miste livet eller dömes till straffarbete på livstid.

Lag samma vare, om person, som tillhör krigförande fientlig

avdelning, i avsikt att främja fiendens krigsföretag missbrukar bestämmelse

eller tecken, som avser att lämna skydd åt sjuka eller sårade i fält.

150 §.

Yet någon brott, som i 135, 136, 137, 144 eller 149 § sägs, å

färde vara och det ej i tid upptäcker; galle vad för dylik underlåtenhet

i fråga om förräderi i allmän lag stadgas.

151 §.

Har någon vetskap om, att krigsfånge ärnar ur fångenskapen avvika,

och upptäcker han ej i tid de omständigheter, som honom kunniga

äro, eller har någon med vetskap om avvikandet hyst eller dolt den avvikne;

då skall han dömas till disciplinstraff eller fängelse eller till

straffarbete i högst två år, där ej gärningen enligt denna eller allmän

lag medför svårare ansvar.

152 §.

Den, som gjort sig skyldig till straff efter 134, 136 eller 137 §,

varde ock dömd medborgerligt förtroende förlustig.

Lag samma vare, om någon efter 135 § gjort sig förfallen till

dödsstraff eller till straffarbete i minst sex månader, så ock om någon

är förfallen till straff för brott, som i 142 § omförmäles, där brottet

skett i förrädisk avsikt.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 268.

57

11 KAP.

Om rymning och olovligt undanhållande.

153 §.

Begår krigsman eller vid krigsmakten anställd civil ämbets- eller

tjänsteman rymning från trupp i fält, från fästning eller från fartyg,

statt på sjötåg, dömes till straffarbete från och med sex månader till

och med åtta år.

154 §.

Hava två eller flera krigsmän under förhållande, varom i nästföregående

§ förmäles, i samråd beslutat att rymma; vare det, om

brottet går i fullbordan, ansett såsom försvårande omständighet; och

må straffet för anstiftare höjas till straffarbete i tio år eller på livstid

eller, om rymmarnes antal var stort, till dödsstraff.

Har överenskommelse om rymning, såsom i denna § sägs, blivit

träffad, men kom brottet ej till verkställighet, varde ändå anstiftare,

så ock officerare eller underofficerare, som deltogo i stämplingen, såsom

rymmare straffade, efter ty i 153 § är stadgat. Annan deltagare i

sådan stämpling dömes till fängelse i högst sex månader eller varde,

där omständigheterna äro synnerligen mildrande, belagd med disciplinstraff.

Officer eller underofficer, som gör sig skyldig till brott, varom

denna § handlar, skall förklaras ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas.

155 §.

För brott, som i 58 § sägs, må i svårare fall straffet höjas till

avsättning eller straffarbete i högst två år.

156 §.

Beträdes befälhavare för trupp i fält eller befälhavare i fästning

eller på fartyg under sjötåg med olovligt undanhållande, straffes den

brottslige, evad uteblivandet varit kortare eller längre, såsom för

rymning, efter ty i 153 § är sagt.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 saml. 88 höft. (Nr 268.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Riksdagens skrivelse Nr 268.

157 8.

Har värnpliktig, som tillhör beväringens första uppbåd, men vistas

utom riket, underlåtit att vid utbrott av krig mellan Sverige och annan

makt, så snart ske kan, återvända till hemorten, skall han, därest ej

bestämmelserna i 5 kap. äro å honom tillämpliga, beläggas med disciplinstraff

eller dömas till fängelse i högst sex månader.

12 KAP.

Om uppror, upplopp och olydnad; så ock om misshandel och förolämpning.

158 §.

Gör krigsfolk uppror, då fienden är nära, eller vid tillfälle, då

brott emot krigslydnaden eljest medför större fara, varde, om upproret

ej fullföljdes längre än i 62 § är sagt, anstiftare eller anförare dömda

till straffarbete från och med sex till och med tio år och annan deltagare

i upproret till sådant arbete från och med tre till och med sex

år, men i de fall, som i 63 och 64 §§ omförmälas, skall anstiftare eller

anförare mista livet eller dömas till straffarbete på livstid och annan

deltagare straffas med straffarbete på livstid eller från och med sex till

och med tio år.

Gör krigsfolk upplopp vid tillfälle, som i 1 mom. är sagt, straffes

anstiftare eller anförare med straffarbete från och med sex till och med

tio år och annan deltagare i upploppet med straffarbete från och med

tre till och med sex år. Orsakas genom upploppet hinder i krigsföretagen

eller eljest betydligare skada; då skall anstiftare eller anförare

mista livet eller dömas till straffarbete på livstid och annan deltagare

straffas med straffarbete på livstid eller från och med sex till och

med tio år.

Officer eller underofficer, som gör sig skyldig till brott, varom i

denna § förmäles, skall tillika förklaras ovärdig att i rikets tjänst

vidare nyttjas.

159 §.

Vad i 158 § är stadgat äge tillämpning jämväl å dem, som

utan att vara krigsmän lyda under denna lag, då de med krigsfolk

deltaga i uppror eller upplopp.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 268.

59

160 §.

För brott, som i 71 § sägs, må, där omständigheterna äro synnerligen

försvårande, straffet höjas till straffarbete i högst fyra år.

161 §.

Förövas brott, som avses i 76 § eller 77 § 1 mom., då fienden är

nära, eller vid tillfälle, då brott emot krigslydnaden eljest medför

större fara, dömes den brottslige till straffarbete från och med två

till och med sex år. Kom därav betydligare skada, eller var brottet

eljest med synnerligen försvårande omständigheter förenat, miste gärningsmannen

livet genom skjutning eller dömes till straffarbete på livstid

eller från och med sex till och med tio år.

För brott, som avses i 78 §, skall, där brottet sker vid tillfälle,

som i 1 mom. sägs, till straffarbete i högst sex år dömas.

Gör krigsman våld eller annan misshandel å överordnad krigsman,

eller gör någon, som utan att vara krigsman lyder under denna lag,

våld eller annan misshandel å krigsman, som över honom har befälsrätt

i tjänsten, och sker brottet i eller för den våldfördes ämbete eller

tjänst vid tillfälle, som i 80 § 2 mom. avses, skall den brottslige

dömas till straffarbete från och med fyra till och med tio år eller på

livstid eller till dödsstraff genom skjutning.

Sker brott, varom i 89 § förmäles, vid tillfälle, som där avses,

straffes den brottslige, efter ty nu är sagt.

Yad i 83 § är stadgat gälle jämväl i fråga om brott, varom

i 1 mom. denna 8 förmäles.

Den, som uppsåtligen förstör befästning, mina, docka, verkstad,

förråds- eller tyghus, magasin eller annan dylik för rikets försvar avsedd

inrättning eller byggnad eller för användande i krig ämnat fartyg

162

13 KAP.

Om skadegörelse, stöld och rån.

163 §.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Riksdagens skrivelse Nr 268.

eller eljest för krigsmaktens behov veterligen avsedd järnvägs-, telegrafeller

telefonanläggning, kanal- eller slussverk, väg, bro, vattenledning

eller annan dylik anläggning, eller därå eller å vad därtill hör gör

sådan skada, att därigenom väsentligt hinder för krigsförberedelserna

uppkommer eller krigsföretagen äventyras, dömes till straffarbete på

livstid eller från och med åtta till och med tio år. Fick någon av

gärningen svår kroppsskada eller död, och var den brottsliges handling

av beskaffenhet, att han bort kunna inse, att dylik olycka var därav

att befara; miste gärningsmannen livet eller dömes till straffarbete

på livstid.

Har någon genom uppsåtlig skadegörelse å livsmedel, krigsredskap

eller annan dylik egendom, som den brottslige veterligen tillhörde krigsmakten

eller var avsedd för dess behov, vållat väsentligt hinder för

krigsförberedelserna, betydande brist för krigsfolket eller hinder för

krigsföretagen, och var det skadade av beskaffenhet, att den brottslige

bort kunna inse, att dylik verkan var av brottet att befara; straffes

såsom i föregående moment är sagt.

164 §.

Förövar någon stöld av livsmedel, krigsredskap eller annan krigsförnödenhet,

som föres till fästning, krigsfartyg, läger eller annan ort,

där krigsfolk är sammandraget, och vet han, att egendomen tillhör

krigsmakten eller är avsedd för dess behov, dömes till straffarbete i

högst sex år.

165 §.

Förövar någon tillgrepp, som i 106 § sägs, dömes för stöld till

straffarbete från och med sex månader till och med åtta år.

166 §.

Var som å valplatsen stjäl från någon, som tillhör svenska krigsmakten

eller därmed förbunden krigsmakt och i kriget stupat, dömes

till straffarbete i högst fyra år. Går värdet av det tillgripna ej över

femton kronor, skall ändå för stöld dömas, efter ty nu är sagt; dock

må i sådant fall, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, till

fängelse i högst sex månader dömas.

Lag samma vare, om någon, som icke tillhör svenska krigsmakten

eller därmed förbunden krigsmakt, å valplatsen förövar tillgrepp från

någon, som tillhör krigförande fientlig avdelning och i kriget stupat.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 268.

61

167 §.

Förövar man å valplatsen tillgrepp till större eller mindre belopp

från någon, som tillhör svenska krigsmakten eller därmed förbunden

krigsmakt och av sår eller sjukdom är urståndsatt att sin egendom

värja, dömes för stöld till straffarbete från och med sex månader till

och med fyra år.

Begår någon rån å sådan i nöd stadd person eller gör försök

därtill, straffes den brottslige efter allmän lag.

Förbryter sig någon, som icke tillhör svenska krigsmakten eller

därmed förbunden krigsmakt, på sätt i 1 eller 2 mom. denna § sägs,

emot sådan i nöd stadd person, vilken tillhör krigförande fientlig

avdelning, straffes den brottslige efter ty i nämnda moment för varje

fall är sagt.

•168 §.

Rånar någon krigsförnödenheter, som föras till fästning, krigsfartyg,

läger eller annan ort, där krigsfolk är sammandraget, och vet

han, att egendomen tillhör krigsmakten eller är avsedd för dess behov;

dömes till straffarbete på livstid eller i tio år.

Har man i avsikt att tillägna sig sådana krigsförnödenheter med

våld eller sådant hot, som innebar trängande fara, överfallit den, som

förde godset, men ej gittat fullborda rånet genom tillgrepp; dömes till

straffarbete från och med sex till och med tio år.

169 §.

Hava två eller flera sällat sig samman att rån, som i 168 § är

sagt, föröva och sådant brott begått; då skola de mista livet eller

dömas till straffarbete på livstid.

Har i detta fall brottet ej blivit genom tillgrepp fullbordat;

dömes till straffarbete på livstid eller från och med sex till och med

tio år.

170 §.

Har genom rån eller stöld av sådan egendom, som den brottslige

veterligen tillhörde krigsmakten eller var för dess behov avsedd, väsentligt

hinder för krigsförberedelserna, betydande brist för krigsfolket eller

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Riksdagens skrivelse Nr 268.

hinder för krigsföretagen vållats, och var det tillgripna av beskaffenhet,

att den brottslige bort kunna inse, att en dylik verkan var av brottet

att befara; då skall han, om rån förövats, mista livet eller dömas

till straffarbete på livstid, men i annat fall dömas till straffarbete på

livstid eller från och med åtta till och med tio år.

171 §.

Begår någon stöld andra gången eller oftare, och är den stöld

sådan, som avses i 164, 165, 166 eller 167 §, må tiden för straffarbetet

ökas med två år utöver den i nämnda §§ för varje fall utsatta högsta

strafftid.

172 §.

Den, som för brott, varom i detta kap. förmäles, gjort sig förfallen

till straffarbete i minst sex månader, skall ock dömas medborgerligt

förtroende förlustig.

14 KAP.

Om överträdelser eller åsidosättande av tjänsteplikter i vissa fall.

173 §.

Underlåter befälhavare att, i vad på honom ankommer, sätta

fästning eller annan försvarsanstalt i sådant försvarstillstånd, som i

därom givna bestämmelser är föreskrivet, eller förhållandena eljest

uppenbarligen påkalla, eller underlåter befälhavare över ett eller flera

krigsfartyg på sjötåg att, såvitt på honom ankommer, hålla dem i

stridbart skick, eller försummar någon, som i sin tjänsteegenskap vid

krigsmakten är pliktig att för dess behov anskaffa vapen, ammunition,

livsmedel eller andra förnödenheter, att i tid göra för ändamålet nödiga

framställningar eller eljest vidtaga därför behövliga åtgärder, som på

honom ankomma; då skall, om fästningens eller försvarsanstaltens eller

fartygs uppgivande eller förlust eller eljest betydlig skada för rikets

försvar eller väsentligt hinder för krigsföretagen eller betydande brist

för krigsfolket av underlåtenheten eller försummelsen förorsakas, den

brottslige dömas till straffarbete från och med sex till och med tio år

eller på livstid eller till dödsstraff.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Riksdagens skrivelse Nr 268.

Kom av underlåtenheten eller försummelsen ringa eller ingen skada;

dömes till straffarbete i högst sex år eller fängelse.

174 §.

Består brott, som i 120 § namnes, i lössläppande av spion, krigsfånge

eller annan person, som haft förbindelse med fienden, skall den

brottslige, om brottet skedde uppsåtligen och med kännedom om nämnda

förhållande, dömas till straffarbete från och med fyra till och med åtta

år, där ej svårare straff är efter 10 kap. tillämpligt.

175 §.

Har befälhavare för vakt, förpost, fartyg eller trupp, som erhållit

befallning att iakttaga eller utforska fiendens rörelser eller trygga krigsmakten

emot överraskning av fienden eller mot annan krigsfara, obehörigen

lämnat sin post eller eljest ådagalagt grov försummelse av de

plikter, som vid den särskilda förrättningens utförande honom ålågo,

eller har han under sådan tjänstgöring funnits överlastad av starka

drycker; dömes, efter som faran och skadan var, till fängelse eller

straffarbete i högst fyra år, men, om det skedde i närheten av fienden,

till livets förlust medelst skjutning eller straffarbete på livstid eller

från och med sex till och med tio år.

Gör officer eller underofficer, som ej är befälhavare, under sådan

tjänstgöring, som i föregående moment avses, sig skyldig till förseelse,

som där sägs; dömes, så vida ej brottet efter annat lagrum medför

svårare straff, till fängelse eller till straffarbete i högst två år, men

om brottet skedde i närheten av fienden, till straffarbete från och med

fyra till och med tio år.

176 §.

Visar skiltvakt, som blivit utställd för att trygga krigsmakten

emot överraskning av fienden eller mot annan krigsfara, grov försummelse

i detta sitt åliggande, eller finnes han under sådan tjänstgöring

överlastad av starka drycker, eller har han, innan avlösning skett,

övergivit sin post eller lämnat den åt annan; dömes så, som i 175 §

1 mom. stadgats; dock må, där synnerligen mildrande omständigheter

förekomma, och brottet ej skett i närheten av fienden, den

brottslige beläggas med sträng arrest i minst tre dagar, skärpt arrest

i minst fem dagar eller vaktarrest i minst tio dagar.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Riksdagens skrivelse Nr 268.

15 KAP.

Om olovligt krigsbyte samt om missbruk av vapenmakten i krig.

177 §.

Var som obehörigen tager krigsbyte, dömes till fängelse i högst

sex månader eller belägges, där mildrande omständigheter förekomma,

med disciplinstraff.

Den, som av taget krigsbyte, i avsikt att sig eller annan det tillägna,

olovligen undanhåller något, varde straffad med fängelse i högst

sex månader eller straffarbete i högst två år.

178 §.

Tager man under eller efter drabbning från någon, som tillhör

krigförande fientlig avdelning, vad ej till krigsbyte göras må; dömes

till fängelse eller straffarbete i högst två år. Skedde det från krigsfånge,

vare den omständighet såsom försvårande ansedd.

Förövades tillgreppet från fiende, som i drabbningen stupat;

dömes till straffarbete i högst fyra år eller, där omständigheterna äro

synnerligen mildrande, till fängelse.

Var fienden av sår eller sjukdom urståndsatt att sig försvara;

dömes den brottslige till straffarbete från och med sex månader till

och med fyra år. Tillfogades fienden för bytets tagande ytterligare sår

eller skada; varde gärningsmannen dömd till straffarbete från och med

fyra till och med tio år eller på livstid. Stannade i sistnämnda fall

gärningen vid försök, dömes till straffarbete från och med två till och

med åtta år.

179 §.

Den som, när befästad ort, läger eller annan plats intages, eller

eljest under eller efter drabbning, tillägnar sig gods eller penningar

från invånare i fientligt land, vilken ej tillhör krigförande fientlig

avdelning, dömes för plundring till straffarbete från och med fyra till

och med tio år. Äro omständigheterna synnerligen mildrande, må tiden

för straffarbetet nedsättas till två år.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Riksdagens skrivelse Nr 268.

Såsom plundring skall icke anses, om tillägnandet allenast omfattar

livsmedel, läkemedel, klädespersedlar, bränsle, foder, dragare eller

fordon och icke överstiger det nödiga behovet härutinnan.

Har någon genom överfallande medelst våld å person eller användande

av hot, som innebar trängande fara, gjort försök till brott,

som här är sagt, men ej gittat fullborda tillgreppet, varde för försök

till plundring dömd till straffarbete i högst sex år.

Där vid plundring eller försök därtill så grovt våld någon tillfogats,

att han därav fått svår kroppsskada eller ljutit döden; skall

den brottslige i förra fallet dömas till straffarbete på livstid eller i tio

år och i senare fallet mista livet eller dömas till straffarbete på livstid.

180 §.

Yar som, för egen vinning eller annans enskilda nytta, ålägger

invånare i eget eller främmande land krigsgärd eller leverans av livsmedel,

foder, fordon eller annan dylik krigsförnödenhet eller tjänstbarhet

eller uttager annan eller större gärd, leverans eller tjänstbarhet än

den, som i vederbörlig ordning fastställts, eller utfordrar, vad han vet

av gärd, leverans eller tjänstbarhet redan guldet eller fullgjort vara,

dömes till straffarbete från och med sex månader till och med fyra år.

Yar det befälhavare, som gjorde sig härtill skyldig, må, där brottets

beskaffenhet sådant föranleder, tiden för straffarbetet höjas till sex år.

Ämbets- eller tjänsteman, som i sitt ämbete eller sin tjänst vid

krigsmakten beträdes med brott, varom i denna § är sagt, varde ock

avsatt samt förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas.

181 §.

Yar som mot fienden brukar gift, dömes till straffarbete i högst

sex år.

Brukar någon mot fienden krigsredskap, vars användning Konungen

efter avtal med främmande makt förbjudit, eller brukar någon krigsredskap

på sätt, som Konungen efter sådant avtal förklarat otillåtet;

dömes till fängelse eller straffarbete i högst två år eller, där omständigheterna

äro synnerligen mildrande, till disciplinstraff.

182 §.

Den, som i krig olovligen brukar märke eller annat igenkänningstecken,

vilket avser att lämna skydd åt sårade eller sjuka i fält, varde,

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 88 Käft. (Nr 268.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Riksdagens skrivelse Nr 268.

där gärningen ej medför ansvar efter 149 §, straffad efter allmän lag;

dock må, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, tiden för

fängelsestraffet höjas till två år.

183 §.

Har någon efter drabbning, å stället, där den hölls, eller i närheten

därav, eller å taget fartyg eller i erövrad fästning eller annan intagen

ort, förövat våld eller annan misshandel å den, som icke gjort motstånd

eller som är satt under beskydd, eller å krigsfånge eller å sårad eller

sjuk person eller å den, som har vård om sjuk eller sårad, och innefattar

gärningen ej brott, som bör straffas efter 178 § 3 mom.; varde

för våldet eller misshandeln dömd till ansvar efter allmän lag och, vid

straffets bestämmande, brottet ansett såsom begånget under försvårande

omständigheter.

Fjärde delen.

Om befälhavares disciplinära myndighet.

16 KAP.

Om disciplinmål.

184 §.

I vissa mål tillkomme det vederbörande befälhavare att ålägga

disciplinstraff. Dessa mål kallas disciplinmål.

185 §.

Till disciplinmål räknas mål angående överträdelser av denna lag,

då dessa överträdelser efter samma lags nedannämnda rum kunna försonas

med disciplinstraff, nämligen:

1) rymning, olovligt undanhållande, delaktighet i rymningsbrott

eller stämpling därtill efter 50, 51, 52, 53, 54, 55, 56, 57, 58, 154

och 157 §§;

2) överträdelse av ålagd arrest utan bevakning efter 60 §;

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Riksdagens skrivelse Nr 268.

3) vägran eller underlåtenhet att fullgöra förmans befallning

efter 76, 77 och 78 §§;

4) underlåtenhet att efterkomma överordnads föreskrifter efter 79 §;

5) våld, hot eller förolämpning, varom förmäles i 80, 81, 82, 84,

85, 90, 91, 93 och 94 §§; dock att dessa mål ej må utan den förorättades

uttryckliga medgivande behandlas såsom disciplinmål;

6) ohörsamhet eller uppstudsighet emot skiltvakt eller annan

vakt, patrull eller truppavdelning eller mot person, hörande till krigsmaktens

polisväsende, efter 88 §;

7) störande av gudstjänst efter 95 §;

8) oljud, oväsende, oanständigt uppförande eller annat förargelseväckande

beteende och fylleri efter 96 §;

9) oförsiktighet med eld eller lätt antändbar ämne efter 99 §;

10) obehörigt nyttjande av krigsmakten tillhörig eller för dess

behov avsedd egendom efter 100 §;

11) olovlig försäljning, pantsättning eller annan förskingring,

förstörande eller skadande av vapen, utrednings- eller beklädnadspersedlar,

ammunition, tjänstehäst eller dess mundering eller foder

eller vad annat, som till utrustning hör, samt de flera förbrytelser,

som omförmälas i 101 §, efter samma lagrum;

12) åtgärd av förman, som hör till manskapet, varigenom underlydande

förmås till sammanskott, utgift, kostnad eller obehörigt arbete,

efter 113 §; så ock emottagande av sådant utav underlydande, då det

bjudes såsom av fri vilja, efter samma lagrum;#

13) avgivande i tjänsten av osannfärdig rapport efter 116 §;

14) obehörigt övergivande av eller försummelse på post, så ock

fylleri under vaktgöring eller annan likartad tjänstgöring efter 123,

124 och 176 §§;

15) tagande av dubbel anställning efter 126 §;

16) vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet i tjänsten

efter 130 och 132 §§, där ej genom förseelsen uppkommit skada, från

vars ersättande befrielse kan, enligt vad i 33 § sägs, äga rum;

17) gemenskap med fienden efter 147 §; samt

18) obehörigt tagande av krigsbyte efter 177 §.

186 §.

Är någon på en gång angiven dels för förseelse, vilken är att

hänföra till disciplinmål, och dels för brott, som tillhör krigsdomstols

upptagande, och hava antingen båda förbrytelserna blivit förövade

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Riksdagens skrivelse Nr 268.

genom en och samma handling eller utgöra de arter av samma slags

brott, skola de båda hänskjutas till domstolen.

187 §.

Emot den, som upphört att tillhöra krigsmakten, må ej åtal för

sådana av honom under tjänstetiden begångna förbrytelser, vilka äro

att hänföra till disciplinmål, av befälhavare handläggas, utan skall

sådant åtal, om det ifrågakommer, göras anhängigt hos krigsdomstol.

188 §.

Har någon av det vid krigsmakten fast anställda manskapet rymt,

anses han i fråga om disciplinstraff och dess åläggande fortfarande tillhöra

krigsmakten, ändå att han ej ertappas, förr än annan blivit i

hans nummer insatt.

189 §.

Disciplinstraff av sträng arrest må icke åläggas av befälhavare,

där ej här nedan annorlunda är stadgat. Om befälhavares skyldighet

att, då dylikt straff finnes påkallat, överlämna målet till krigsdomstol,

därom stadgas i 18 kap. Angående de övriga fall, i vilka befälhavare

då sådan förseelse förekommer, varom i 185 § förmäles, skall överlämna

målet till krigsdomstol, gäller jämväl vad i nämnda kap. finnes

föreskrivet.

Vid mobiliserad avdelning av krigsmakten ävensom å fartyg på

sjötåg må vederbörande befälhavare bestraffa begångna förseelser med

disciplinstraff av sträng arrest. Kan i annat fall krigsrätt icke sammanträda

för behandling av dit hänskjutet mål inom fyra dagar, efter det

befälhavaren med framhållande av målets brådskande beskaffenhet påkallat

krigsrättens sammanträde, och finnes det på grund av särskilda

omständigheter vara för krigslydnadens upprätthållande av synnerlig

vikt, att den felande utan uppskov varder bestraffad, må disciplinstraff

av sträng arrest kunna, efter det auditör, om sådan finnes, blivit jämlikt

203 § 1 mom. i målet hörd, åläggas av befälhavaren.

190 §.

Utan hinder av vad här ovan i detta kap. finnes föreskrivet

äger krigsdomstol att efter lag ådöma disciplinstraff av alla slag i mål,

som är under dess handläggning.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 268.

69

17 KAP.

Om de befälhavare, som äga bestraffningsrätt i disciplinmål.

191 §•

Den bestraffningsrätt i disciplinmål, varom i 16 kap. förmäles, tillkommer

utan inskränkning nedannämnda befälhavare, envar över den

personal, som står under hans befäl, nämligen:

l:o) chef för arméfördelning och annan omedelbart under Konungen

lydande befälhavare vid armén;

2:6) chef för regemente eller därmed likställt truppförband vid

armén;

3:o) chefen för kustartilleriet och chef för regemente eller därmed

likställt truppförband vid kustartilleriet;

4:o) stationsbefälhavare och varvschef, så ock, i de fall, som

Konungen bestämmer, annan befälhavare vid flottan av minst regementsofficers

grad;

5:o) bevakningschef vid kustsignalväsendet;

6:o) inskrivningsområdesbefälhavare; samt

7:o) befälhavare av minst kaptens grad för skola, kommendering,

verk eller inrättning, som ej tillhör visst truppförband av armén eller

kustartilleriet eller station av flottan, eller för detacherad avdelning;

så ock chef av kaptens grad för självständig eller detacherad fartygsavdelning

eller för enkelt eller detacherat fartyg.

Samma befogenhet, som nu är sagd, tillkommer befälhavare, som

innehar befäl över de i l:o) — 6:o) av denna § nämnda befälhavare.

I krigstid äger envar befälhavare, som innehar minst underofficers

grad och för befäl över detacherad avdelning, bestående av minst ett

kompani eller däremot svarande styrka, bestraffningsrätt i enahanda

utsträckning, som förut i denna § är sagt.

192 §.

Yad i 191 § är sagt om där omförmälda befälhavare galle ock

om befälhavare, som enligt förordnande eller tjänstereglemente tillfälligt

utövar befäl, som avses i nämnda §, och, om detta är sådant,

som omförmäles under 4:o) och 7:o) av samma §, innehar sådan grad,

som, enligt vad där är sagt, erfordras för bestraffningsrättens utövning.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Riksdagens skrivelse Nr 268.

193 §.

Med detacherad avdelning likställes enligt denna lag avdelning,

vilken, utan att densamma av befälhavare i föreskriven ordning förklarats

vara detacherad, från huvudstyrkan skilts på sådant sätt, att

skriftliga befallningar icke dagligen kunna omedelbart från dennas

befälhavare inhämtas. Yad sålunda är sagt äge motsvarande tilllämpning

i fråga om fartygsavdelning eller fartyg.

194 §.

Befälhavare av lägre än kaptens men minst underofficers grad,

vilken utövar sådant befäl, som i 191 § 7:o) är sagt, äger, där ej

sådant fall är för handen, som avses i sista momentet av nämnda §, över

honom underlydande bestraffningsrätt med den inskränkning, att sträng

arrest, skärpt arrest eller vaktarrest över tio dagar ej må av honom

åläggas.

195 §.

Utövar någon, som ej är krigsman, sådant befäl, som omförmäles

i 191 § 7:o), då äger den befälhavare, där han innehar underofficers

eller högre tjänsteställning, över den personal, som står under hans befäl,

enahanda bestraffningsrätt, som, enligt vad ovan är stadgat, tillkommer

krigsman av motsvarande grad.

196 §.

Kommendant i fästning eller i annan ort, där krigsmakt är förlagd,

äger bestraffningsrätt över garnisonen för överträdelser av vad angående

fästningens eller ortens försvar, garnisonstjänsten eller ordningen

på stället av kommendanten förordnas, så ock för förseelser på vakt

eller i annan tjänsteförrättning, som är under hans inseende.

Har avdelning av garnisonen ej egen, till utövning av bestraffningsrätt

behörig befälhavare, äger kommendanten jämväl i andra mål

utöva bestraffningsrätt över avdelningen.

I de mål, däri kommendant innehar bestraffningsrätt, äger han, om

han är av kaptens eller högre grad, att utöva nämnda rätt i enahanda

utsträckning, som i 191 § avses, men i annat fall med den inskränkning,

som i 194 § angående där omförmälda befälhavare är stadgad.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 268.

71

Vad ovan om kommendant är sagt äge motsvarande tillämpning

i fråga om annan befälhavare, som av Konungen förklarats skola

vara i nu angivna hänseende likställd med kommendant.

Chef å fartyg, där avdelning av armén eller kustartilleriet blivit

till tjänstgöring kommenderad, äger över den avdelning enahanda bestraffningsrätt

som över fartygets övriga besättning.

År avdelning av krigsmakten för annat ändamål tagen ombord,

äge fartygschefen att, inom gränsen av sin bestraffningsrätt, ålägga

bestraffning för förseelser, som någon av avdelningen begår emot vad

i avseende å fartygets säkerhet eller rörelser eller ordningen ombord

av fartygschefen förordnas; börande i sådant fall avdelningens befälhavare,

ifall han innehar högre grad eller tjänsteställning än fartygschefen,

bestämma straffet.

Har avdelningen icke ombord å fartyget egen till utövning av bestraffningsrätt

behörig befälhavare, äger fartygschefen att inom ovannämnda

gräns jämväl i övrigt utöva bestraffningsrätt över avdelningen.

Lyder fartyg, vars chef är av lägre grad än regementsofficer,

under högste befälhavare över flotta eller under eskader- eller avdelningschef,

äger den högre befälhavaren att åt fartygschefen uppdraga

bestraffningsrätt med den inskränkning i fråga om de i 194 § omförmälda

befälhavare, som där är stadgad.

Finner befälhavare, som innehar bestraffningsrätt med den inskränkning,

varom i 194 § förmäles, av underlydande begången förseelse

påkalla strängare straff, än han själv äger ålägga, eller uppstår

hos honom tvekan, huruvida målet bör behandlas såsom disciplinmål

eller hänskjutas till krigsdomstol, överlämne befälhavaren målet till

närmast högre med oinskränkt bestraffningsrätt beklädd befälhavare

eller, där han är chef för självständig fartygsavdelning eller enkelt

fartyg, till stationsbefälliavaren vid den station av flottan, dit fartyget,

varå den felaktige befinner sig, hör eller först ankommer; och åligger

det nämnda högre befälhavare eller stationsbefälliavaren att meddela

beslut i målet.

197 §.

198 §.

199

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Riksdagens skrivelse Nr 268-

Äger befälhavare för avdelning av krigsmakten, som tillhör garnison

i fästning eller annan ort, där kommendant finnes, eller som är

tagen ombord å fartyg utan att vara till tjänstgöring därstädes kommenderad,

bestraffningsrätt över avdelningen allenast med den inskränkning,

som ovan nämnts, vare den befälhavare, om kommendanten eller

fartygschefen är beklädd med oinskränkt sådan rätt, berättigad att i

fall, som i 1 mom. avses, överlämna målet till kommendanten eller

fartygschefen, som i sådan händelse har att meddela beslut i målet.

Vad i detta moment är sagt om kommendant gälle ock sådan befälhavare,

som jämlikt 196 § förklarats skola vara likställd med kommendant.

200 §.

Mål rörande våld, hot eller förolämpning mot befälhavare, som,

enligt vad ovan stadgats, själv skulle äga att utöva bestraffningsrätt

i målet, varde, där ej lägre med bestraffningsrätt utrustad befälhavare

finnes, överlämnat till närmast högre befälhavares handläggning;

dock att denna bestämmelse ej må utgöra hinder för att å fartyg på

sjötåg befälhavaren själv må utöva bestraffningsrätten, då förseelsens

omedelbara bestraffande finnes för krigstuktens upprätthållande erforderligt.

201 §.

Befälhavare, som endast för viss tid eller för viss tjänsteförrättning

har underlydande under sitt befäl, må, där så finnes lämpligt, för

särskilt fall hos den befälhavare, som eljest äger bestraffningsrätt

över den felaktige, hemställa om hans bestraffande.

18 KAP.

Om handläggningen av disciplinmål.

202 §.

Vill man angiva någon för förseelse, varom''i 185 § förmäles, göre

därom anmälan hos den till bestraffningsrättens utövning behörige

befälhavaren. Är sådan anmälan gjord, eller är eljest till befälhavarens

kunskap kommet, att dylik förseelse blivit begången, då skall utredning

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Riksdagens skrivelse Nr 268.

om förseelsen och de närmare omständigheterna därvid ske vid förhör.

Sådant förhör hålles av nyssnämnda befälhavare eller, där bestraffningsrätten

innehaves av befälhavare, som omtalas i 191 § l:o)—6:o), eller

av högre befälhavare eller av kommendant eller befälhavare, som enligt

196 § är likställd med kommendant, och han ej finner skäl att själv

hålla förhöret, av den, vilken därtill i allmänhet eller för särskilt fall

av honom förordnats.

Vid förhöret, därvid någon av den tilltalades överordnade eller

av de med honom likställda bör, där så ske kan, vara tillstädes,

skall målsägande, om sådan finnes, och han det äskar, varda hörd,

den tilltalade lämnas tillfälle att förklara sig samt i övrigt iakttagas,

vad för utredning av förseelsens beskaffenhet och prövning av den tilltalades

straffbarhet är av nöden. Vad vid förhöret huvudsakligen

förekommit skall i korthet antecknas, där ej i krig hinder därför möter.

203 §.

Innan disciplinstraff ålägges, skall befälhavaren inhämta yttrande

av vederbörande auditör rörande brottets beskaffenhet och det straff,

som bör åläggas. Godkänner icke befälhavaren auditörens yttrande,

äger denne anteckna det till det i målet förda protokollet; har sådan anteckning

icke skett, vare auditören jämte befälhavaren för beslutet ansvarig.

Skulle auditörens hörande medföra avsevärt uppskov med målets

avgörande, och finnes det för krigslydnadens eller ordningens upprätthållande

nödigt, att den felande skyndsamt varder bestraffad, må dock

disciplinstraff åläggas, utan att yttrande från auditören, på sätt nu är

sagt, blivit inhämtat. Lag samma vare, där i fält, på sjötåg eller eljest

auditör ej finnes vid ifrågavarande avdelning av krigsmakten.

204 §.

Finner vederbörande befälhavare, att påföljden i det särskilda

fallet ej bör stanna vid disciplinstraff eller att förseelsen påkallar svårare

disciplinstraff, än han enligt 189 § äger ålägga, eller har erforderlig

utredning om brottets beskaffenhet eller den angivnes straffbarhet ej

kunnat vinnas, då skall målet överlämnas till krigsdomstol; dock att

i sistnämnda fall befälhavaren, där saken prövas vara av synnerligen

ringa vikt och målsägande ej för vinnande av ytterligare utredning

påfordrar dess hänskjutande till krigsdomstol, må låta målet förfalla.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 88 höft. (Nr 268.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Riksdagens skrivelse Nr 268.

205 §.

Disciplinstraff skall lämpas efter förseelsens mer eller mindre

svåra beskaffenhet, de flera eller färre försvårande eller förmildrande

omständigheter, under vilka den blivit begången, samt den straffskyldiges

uppförande i övrigt, varvid synnerligt avseende bör fästas

därå, om han alltid tillförene förhållit sig väl eller däremot oftare och

för svårare förseelser undergått straff.

206 §.

Ej må för förseelse, vilken är att hänföra till disciplinmål och

varför den felaktige blivit straffad, tillökning i bestraffningen sedermera

åläggas honom.

19 KAP.

Om verkställighet av disciplinstraff.

207 §.

Disciplinstraff, som blivit ålagt av befälhavare, skall, där så kan

ske, genast verkställas.

Är den straffskyldige för annat brott under tilltal vid domstol,

må straffets verkställighet därav ej hindras eller uppehållas.

Hålles tilltalad häktad för brott, som hör till domstols upptagande,

och angives han tillika för förseelse, vilken må behandlas

såsom disciplinmål; då må väl disciplinstraff av befälhavaren i vanlig

ordning honom åläggas, men ej bringas till verkställighet, innan antingen

den tilltalade varder ställd på fri fot eller utslag blivit meddelat

i det mål, som hör till domstolens behandling, och detta utslag

vunnit laga kraft.

208 §.

Befälhavare, som i disciplinmål ålagt straff, skall i laga ordning

befordra det till verkställighet eller, om straffet bör av annan befälhavare

verkställas, hos denne därom göra hemställan. Tillhör den

straffskyldige avdelning, som tagits ombord å fartyg utan att vara till

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Riksdagens skrivelse Nr 268.

tjänstgöring å fartyget kommenderad, och har bestraffningen ålagts av

avdelningens egen befälhavare, må bestraffningen ej å fartyget verkställas,

innan fartygets chef förklarat hinder därför ej möto,.

Innan i disciplinmål ålagd bestraffning verkställes, skall befälhavaren

eller den hans ställe företräder, antingen offentligen eller genom

skriftliga order, meddela den straffskyldige underrättelse om orsaken

till bestraffningen och om dennas beskaffenhet, så ock om vad den

straffskyldige har att iakttaga, i händelse han med beslutet om bestraffningen

icke åtnöjes.

20 KAP.

Om klagan i disciplinmål.

209 §.

Den, som blivit belagd med disciplinstraff och med beslutet ej

åtnöjes, äger att före klockan tolv å tjugonde dagen från den dag, då

straffet avslutades, ingiva sina besvär till krigshovrätten eller, om

överkrigsrätt trätt i verksamhet vid den avdelning av krigsmakten,

dit befälhavaren hör, till överkrigsrätten; dock stånde det klaganden

öppet att i stället inom nämnda tid avlämna sina besvär till den befälhavare,

som ålagt bestraffningen eller i hans ställe satt är; åliggande

det befälhavaren att ofördröjligen insända besvärsskriften, försedd med

påteckning om tiden för dess avlämnande till honom, jämte övriga

besvärshandlingar till krigsöverdomstolen.

Möter under fält- eller sjötåg, då avdelning av krigsmakten är

detacherad, laga hinder för besvärens ingivande inom tid, som här

ovan sägs, beräknas tiden, inom vilken besvären skola ingivas, från

den dag, hindret upphörde.

Försummar den missnöjde, vad sålunda är föreskrivet, have förlorat

sin talan.

Domstolen äger att utlåta sig, om och i vad mån det undergångna

straffet bör räknas klaganden till last, ävensom angående befälhavarens

förhållande.

Utan hinder av anförda besvär skall straffet i föreskriven ordning

verkställas.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Riksdagens skrivelse AV 268.

21 KAP.

Om tillrättavisningar.

210 §.

För mindre förseelser och. fel mot militär tukt och ordning, må,

på sätt och i den ordning av Konungen närmare förordnas, i stället

för disciplinär bestraffning såsom tillrättavisning användas:

a) varning, meddelad enskilt eller i närvaro av några den felaktiges

överordnade eller med honom likställda;

b) vägran, ombord å fartyg, av landpermission för viss bestämd

tid, högst trettio dagar, eller för högst sex landpermissionsdagar;

samt, för manskap dessutom:

c) åläggande för visst antal gånger, högst sex, eller för viss

bestämd tid, högst femton dagar, att utom vanlig ordning förrätta

handräckningsarbeten;

d) förbud att under viss bestämd tid, högst femton dagar, vistas

utom kasernområde, läger eller däremot svarande område eller åt

kompani eller likställt truppförband upplåten del av dylikt område.

Tillrättavisning, varom nu är sagt, må ej användas av mer än

ett slag för samma förseelse eller fel, ej heller tillrättavisning, varom i

c) förmäles, i något fall så användas, att genom överansträngning eller

annan orsak men för den felaktiges hälsa och tjänstbarhet därav kommer.

Om tillrättavisningar, som få användas för barn, vilka ej fyllt

femton år, därom förordnar Konungen.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 268.

77

2:o) Lag om krigsdomstolar och rättegången därstädes.

1 KAP.

Om de krigsdomstolar, som skola finnas.

1 §•

Underdomstol vid krigsmakten är krigsrätt.

Krigsrätt är regementskrigsrätt, stati onskrigsrätt, särskild krigsrätt

eller i fall, varom i 3 kap. förmäles, fältkrigsrätt.

2 §•

Krigsöverdomstol är krigshovrätten eller i fall, som i 5 kap.

nämnes, överkrigsrätt.

Under krigshovrätten lyda alla krigsrätter, där ej vid någon avdelning

av krigsmakten överkrigsrätt finnes, i vilket fall krigsrätterna

vid den avdelning lyda under överkrigsrätten.

3 §•

I de mål, som dragas under Konungens prövning, dömer högsta

domstolen enligt vad i grundlagen stadgas.

4 §.

Ståndrätt är en särskild domstol, som i vissa fall må förordnas

under krig. Därom stadgas i 15 kap.

2 KAP.

Om regementskrigsrätt, stationskrigsrätt och särskild krigsrätt.

5 §•

Regementskrigsrätt skall finnas vid varje regemente och därmed

likställt truppförband av armén och kustartilleriet samt stationskrigsrätt

vid en var av flottans stationer.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 Riksdagens skrivelse Nr 268.

Särskild krigsrätt må av Konungen inrättas vid avdelning av

krigsmakten, för vilken regements- eller stationskrigsrätt icke enligt

1 mom. är inrättad, eller som består av personal, vilken från olika

truppförband eller stationer sammandragits till gemensam tjänstgöring.

Sådan krigsrätt må därjämte inrättas vid avdelning av regemente eller

likställt truppförband, som är förlagd å annan ort än huvudstyrkan,

samt vid avdelning av flottan, som är förlagd utom stationen.

Konungen må även, där så prövas lämpligt, bestämma, att två

eller flera av de avdelningar, varom ovan i 2 mom. är nämnt, skola

lyda under samma särskilda krigsrätt eller att sådan avdelning skall

lyda under viss regements- eller stationskrigsrätt.

Krigsrätt, som i detta kapitel avses, utgöres av en krigsdomare

såsom ordförande, två militära ledamöter och en auditör.

Att krigsrätten i visst fall är domför, ändå att krigsdomaren ej

är tillstädes i rätten, därom stadgas i 59 §.

7 §•

Krigsdomare skall hava fullgjort vad författningarna föreskriva

såsom villkor för att nyttjas i domareämbeten och i sådana värv ådagalagt

insikt och erfarenhet.

Krigsdomare förordnas av Konungen för viss tid och må enligt

de närmare bestämmelser, som Konungen meddelar, anställas vid flera

olika krigsrätter. Till krigsdomare utses företrädesvis ordinarie domare

i allmän underrätt. Kan på grund av göromålens omfattning krigsdomaresysslan

ej med annat domareämbete förenas, må krigsdomaren

till befattningen utnämnas.

Konungen må, där så anses erforderligt, förordna vice krigsdomare

att, då krigsdomaren är förhindrad att tjänstgöra, inträda i hans ställe.

Har ej vice krigsdomare förordnats, eller föreligger hinder även för

denne, förordnas annan ställföreträdare av krigshovrätten. Angående

krigsdomarens ställföreträdare skall vad i 1 mom. är stadgat om krigsdomare

äga motsvarande tillämpning.

8 §.

Militära ledamöter i krigsrätt, som i detta kapitel avses, äro, där

ej annat av 12 § föranledes:

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Riksdagens skrivelse Nr 268.

a) i mål mot generalsperson eller flaggman: en generalsperson

eller en flaggman och en officer av överstes eller kommendörs grad;

b) i mål mot regementsofficer: två regementsofficerare, av vilka

åtminstone den ene bör hava överstes eller kommendörs grad;

c) i mål mot officer av kaptens eller lägre grad ävensom i mål,

som ej rör åtal mot viss person: två officerare av kaptens grad.

d) i mål mot underofficer eller någon av manskapet: en officer

av kaptens grad samt en underofficer av fanjunkares eller likställd grad.

Äro i ett och samma mål de tilltalade av skilda grader, bestämmes

rättens sammansättning med hänsyn till den av de tilltalade,

som har högsta graden.

9 §•

Chef för regemente eller likställt truppförband av armén eller

kustartilleriet, så ock stationsbefälhavare vid flottan skall inom varje

års utgång bland truppförbandets eller stationens personal förordna två

officerare av kaptens grad samt en underofficer av fanjunkares eller

likställd grad med två officerare och en underofficer av motsvarande

grader såsom ställföreträdare att under nästföljande år i mål, som i 8

§ c) och d) omförmälas, vara ledamöter i den regemente- eller stationskrigsrätt,

som finnes vid truppförbandet eller stationen.

Chef för arméfördelning skall inom varje års utgång förordna

fyra till fördelningen hörande regementsofficerare därav en av överstes

grad, med två regementsofficerare, därav likaledes en skall vara av överstes

grad, såsom ställföreträdare, att under nästföljande år i mål, däri

regementsofficer är tilltalad, inträda såsom ledamöter i de regementskrigsrätter,

som finnas vid truppförbanden inom fördelningen. Vad

nu är sagt om chef för arméfördelning skall äga motsvarande tillämpning

å kommendanten i Boden och militärbefälhavaren på Gottland

ävensom å stationsbefälhavare vid flottan och chefen för kustartilleriet

i vad angår de trupper, som lyda under dessa befälhavare.

Inträffar stadigvarande förfall för förordnad ledamot eller ställföreträdare,

förordnas annan av samma grad för återstoden av året.

10 §.

Då särskild krigsrätt inrättas, bestämmer Konungen, huru de officerare

och underofficerare skola förordnas, som i mål, varom i 8 § b),

c) och d) förmäles, skola tjänstgöra såsom militära ledamöter i krigs
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Riksdagens skrivelse Nr 268.

rätten. Sådant förordnande skall i allmänhet avse helt kalenderår;

dock må, då sådan krigsrätt inrättas vid avdelning av flottan, som är

på sjötåg, bestämmelse meddelas därom, att ställföreträdare för militär

ledamot, som har förfall, må utses för tillfället.

11 §•

Kör mål, vilket skall handläggas vid krigsrätt, som i detta kapitel

avses, åtal mot generalsperson eller flaggman, förordnar Konungen

de militära ledamöterna i rätten.

12 §•

Finnes ‘officer av föreskriven grad ej att tillgå, må till militär

ledamot eller ställföreträdare för sådan ledamot förordnas officer av

närmast högre eller närmast lägre grad än den, som för varje fall är

föreskriven. I stället för underofficer av föreskriven grad må i motsvarande

fall annan underofficer av lägre grad förordnas.

13 §.

Auditör vid regements- eller stationskrigsrätt utnämnes av Konungen.

Äro två eller flera regementen eller därmed likställda truppförband

förlagda å samma ort eller å nära intill varandra belägna orter, må,

där så finnes lämpligt, endast en auditör anställas vid de krigsrätter,

som finnas vid dessa truppförband eller några av dem.

Vid särskild krigsrätt skall enligt Konungens bestämmande såsom

auditör tjänstgöra någon av de vid regements- eller stationskrigsrätterna

anställda auditörerna eller, där så erfordras, av Konungen särskilt förordnad

auditör.

Konungen må, där så anses erforderligt, förordna vice auditör att,

då auditören är förhindrad att tjänstgöra, inträda i hans ställe. Har

ej vice auditör förordnats, eller föreligger hinder även för denne, förordnas

annan ställföreträdare av krigshovrätten.

Till auditör eller ställföreträdare för auditör må ej utses annan

än den, som fullgjort vad författningarna föreskriva såsom villkor

för att i domareämbeten nyttjas.

14 §.

Behörighet att föranstalta om sammankallande av krigsrätt, som

i detta kapitel avses, tillkommer befälhavaren för det truppförband

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Riksdagens skrivelse Nr 268.

eller den station, vid vilken krigsrätten skall hållas, eller, i fråga

om särskild krigsrätt, den befälhavare, som Konungen därtill förordnat.

Då ärende förekommer, som skall handläggas av krigsrätt, göre

befälhavaren därom anmälan hos krigsdomaren, vilken efter samråd

med befälhavaren bestämmer tid och plats för rättens första sammanträde.

Befälhavaren skall därefter med iakttagande av här nedan

givna närmare föreskrifter draga försorg därom, att auditören och

de militära ledamöterna varda till sammanträdet inkallade. Där någon

av de militära ledamöterna tjänstgör vid det kompani eller annan

däremot svarande avdelning, som den tilltalade tillhör, må denne

ledamot icke sitta i rätten, utan skall ställföreträdare i hans ställe

inkallas. Ej heller må officer eller underofficer, som tillhör samma

regemente eller samma därmed likställda truppförband som den tilltalade,

vara bisittare i rätten, då mål angående åtal mot officer eller

underofficer där förekommer, utan skola i sådant fall militära ledamöter

i krigsrätt vid annat truppförband i deras ställe tjänstgöra i

rätten. I de fall, då militära ledamöter, vilka lyda under annan befälhavare

än den, som föranstaltar om rättens sammankallande, skola inkallas

till tjänstgöring i krigsrätt, skall denne hos närmast högre

befälhavare göra framställning om deras inkallande.

15 §.

Krigsrättens första sammanträde utsättes att äga rum, så snart

lämpligen ske kan. Då rannsakning med häktad eller i förvarsarrest

intagen person skall förekomma inför krigsrätten, utsättes sammanträdet

att hållas sist inom åtta dagar från den dag, då krigsdomaren

erhållit underrättelse om åtalet.

Rätten bör, där ej särskilda omständigheter till annat föranleda,

kallas att sammanträda å den ort, där den avdelning av krigsmakten,

vid vilken krigsrätten är inrättad, befinner sig.

3 KAP.

Om tältkrigsrätt.

16 §.

Från den dag, rikets krigsmakt för annat ändamål än övning

ställes på krigsfot, vare fältkrigsrätt underdomstol vid krigsmakten.

Ställes för sådant ändamål allenast en del av rikets krigsmakt

Bikung till senare riksdagens protokoll 1914. 14 sand. 88 käft. (Nr 268.) 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Riksdagens skrivelse Nr 268.

på krigsfot, bestämmer Konungen, huruvida vid denna del av krigsmakten

fältkrigsrätt skall vara underdomstol.

I mån som krigsmakten återgår till fredsfot, skola fältkrigsrätterna

upphöra.

Dagen, från vilken fältkrigsrätt skall vara underdomstol, eller

fältkrigsrätt skall upphöra, varder av Konungen kungjord.

17 §.

Skall jämlikt 16 § fältkrigsrätt vara underdomstol, förordnar

Konungen, vid vilka särskilda avdelningar av krigsmakten sådan skall

inrättas.

18 §.

Varder avdelning av krigsmakten av befälhavare i föreskriven

ordning detacherad, eller varder avdelning skild från förbindelse med

huvudstyrkan på sådant sätt, att skriftliga befallningar icke kunna

dagligen omedelbart från dennas befälhavare inhämtas, och är fältkrigsrätt

underdomstol vid huvudstyrkan, äge i förra fallet huvudstyrkans

befälhavare och i senare fallet den avskilda avdelningens

befälhavare bestämma, att fältkrigsrätt skall inrättas vid den detacherade

eller avskilda avdelningen.

19 §.

Varder under krig avdelning av krigsmakten av fienden innesluten

eller eljest försatt i sådan belägenhet, att den krigsrätt, som jämlikt

denna lag eljest har att upptaga åtal för de vid avdelningen begångna

förbrytelser, ej kan däröver döma, äge avdelningens befälhavare bestämma,

att fältkrigsrätt skall inrättas, om sådant för krigstuktens

upprätthållande finnes nödigt.

20 §.

Fältkrigsrätt utgöres av fyra ledamöter, därav tre militära och

en civil.

Främste militäre ledamoten är rättens ordförande.

21 §.

Till militära ledamöter i fältkrigsrätt förordnas:

a) i mål mot generalsperson, flaggman eller regementsofficer: en

generalsperson eller en flaggman och två regementsofficerare;

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Riksdagens skrivelse Nr 268.

b) i mål mot officer av kaptens eller lägre grad ävensom i mål,

som ej rör åtal mot viss person: en regementsofficer och två officerare

av kaptens grad;

c) i mål mot underofficer eller någon av manskapet: en regementsofficer,

en officer av kaptens grad och en underofficer av fanjunkares

eller likställd grad.

Finnes officer av föreskriven grad ej att tillgå, må till militär

ledamot förordnas officer av närmast högre eller närmast lägre grad

än den, som för varje fall är föreskriven. I stället för underofficer

av föreskriven grad må i motsvarande fall annan underofficer av lägre

grad förordnas.

Äro i ett och samma mål de tilltalade av skilda grader, galle

vad i 8 § om annan krigsrätt än fältkrigsrätt för motsvarande fall är

stadgat.

De militära ledamöterna böra tillhöra den avdelning av krigsmakten,

vid vilken fältkrigsrätten skall hållas; dock må, då åtal mot

officer eller underofficer förekommer, ledamöterna ej tillhöra samma

regemente eller samma därmed likställda truppförband som den tilltalade.

Finnas ej behöriga militära ledamöter vid avdelningen, skola

sådana från annan avdelning av krigsmakten tillkallas.

De militära ledamöterna förordnas för tillfället av den befälhavare,

vilken jämlikt 23 § föranstaltar om krigsrättens sammankallande.

22 §.

Till civil ledamot i fåltkrigsrätt förordnas krigsdomare eller

auditör eller, där sådan icke finnes att tillgå, annan, som fullgjort

vad författningarna föreskriva såsom villkor för att nyttjas i domareämbeten.

Den civila ledamoten förordnas av Konungen för den tid, fältkrigsrättens

verksamhet fortfar. I fall, som i 18 eller 19 § avses, så

ock eljest, där sålunda utsedd civil ledamot ej finnes att tillgå, förordnas

civil ledamot av den befälhavare, som föranstaltar om krigsrättens

sammankallande.

23 §.

Då ärende förekommer, som skall handläggas av fältkrigsrätt,

sättes rätten efter förordnande av befälhavaren för den avdelning av

krigsmakten, vid vilken fältkrigsrätten skall hållas, eller, där Konungen

utsett annan befälhavare att meddela dylikt förordnande, av denne.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Riksdagens skrivelse Nr 268.

Den befälhavare, som förordnar fältkrigsrätt, skall tillika bestämma

tid och plats för rättens första sammanträde samt till detsamma inkalla

rättens samtliga ledamöter.

De, vilka såsom ledamöter i rätten börjat övervara något mål,

skola därmed till slut fortfara, där det ske kan.

24 §.

Mål, som före den dag, då, enligt vad i 16 § är stadgat, fältkrigsrätt

skall vara underdomstol, anhängiggjorts vid annan krigsrätt,

skall, utan hinder av vad i nämnda § är föreskrivet, till slut handläggas

av den krigsrätt, där målet anhängiggjorts.

Yad sålunda är stadgat äge motsvarande tillämpning i fråga om

mål, som anhängiggjorts vid fältkrigsrätt, innan den jämlikt 16 § skall

upphöra.

4 KAP.

Om krigshovrätten.

25 §.

Krigshovrätten är eu vid Svea hovrätt bildad särskild avdelning.

Den utgöres av ordföranden å en av hovrättens divisioner såsom ordförande,

en annan ledamot i samma hovrätt, ett krigshovrättsråd och

två militära ledamöter.

Krigshovrättsrådet utnämnes av Konungen.

Till militära ledamöter förordnas av Konungen för tre år i sänder

två regementsofficerare av överstes eller kommendörs grad, tillhörande

en armén och en marinen, samt en officer av generalitetet och en flaggman.

De två sistnämnda skola i rätten tjänstgöra, då mål, däri generalsperson

eller flaggman är tilltalad, där förekommer, och de två

regementsofficerarne vid handläggning av övriga mål och ärenden.

Vidare förordnar Konungen likaledes för tre år i sänder en flaggman

och en kommendör, vilka, då mål om förseelse vid fartygs manövrering

eller navigering förekommer, skola inträda i krigshovrätten, den

förre i stället för officeren av generalitetet och den senare i stället för

den till armén hörande regementsofficeren.

För tid, som ovan är nämnd, förordnar Konungen tillika två

officerare av regementsofficers grad, därav en från marinen, att, vid förfall

för någon av de till ledamöter i krigshovrätten förordnade regementsofficerarne,

i hans ställe inträda i rätten.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 268.

85

26 §.

Vid förfall för ordföranden inträder annan ledamot i Svea hovrätt

såsom ledamot i krigshovrätten. Ordet föres i detta fall av den

främste civila ledamoten.

5 KAP.

Om överkrigsrätt.

*

27 §.

Erfordras i krigstid särskild krigsöverdomstol för armé eller arméavdelning,

som befinner sig i fält eller inom fästning, för flotta eller

eskader, som är på sjötåg, eller för två eller flera sådana avdelningar

av krigsmakten gemensamt, då de äro förenade under en befälhavare,

förordnar Konungen, att överkrigsrätt där skall inrättas.

Överkrigsrätt utgöres av en generalsperson eller flaggman såsom

ordförande, två överauditörer samt två officerare av regementsofficers

grad. Av sistnämnda ledamöter bör, om rätten är gemensam för avdelningar

av armén och marinen, den ene samt, då mål om förseelse vid

fartygs manövrering eller navigering förekommer, bägge, där så ske

kan, tillhöra marinen. Finnes ej generalsperson eller flaggman att

tillgå, må officer av regementsofficers grad i stället förordnas till ordförande.

Ordförande och överauditörer förordnas av Konungen för den tid,

överkrigsrättens verksamhet fortfar. Övriga ledamöter utses vid förefallande

behov av högste befälhavaren. Vid förfall för ordförande eller

överauditör förordne högste befälhavaren annan ledamot i hans ställe.

Till överauditör må ej förordnas annan än den, som fullgjort

vad författningarna föreskriva såsom villkor för att i domareämbeten

nyttjas.

28 §.

Varder i fält eller på sjötåg under krig avdelning av krigsmakten

skild från förbindelse med den ort, där krigsöverdomstolen finnes,

eller varder under krig avdelning, som är i fästning, på sådant sätt

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Riksdagens skrivelse Nr 268.

avskild, äge den avskilda avdelningens befälhavare att, där så för krigstuktens

upprätthållande finnes nödigt, bestämma, att överkrigsrätt skall

inrättas, ävensom att, med iakttagande av vad i 27 och 30 §§ är

stadgat, meddela förordnande för samtliga ledamöter i rätten.

29 §.

Där överkrigsrätt inrättas, varde dagen, då densamma skall

träda i verksamhet, bestämd av Konungen eller i fall, som avses i 28 §,

av vederbörande befälhavare.

Utan hinder därav att vid avdelning av krigsmakten överkrigsrätt

inrättas, tillkomme det den krigsöverdomstol, varande’!'' samma avdelning

förut lytt, att i laga ordning handlägga och pröva avdelningen

eller dess personal rörande mål, som före den dag, överkrigsrätten

enligt därom meddelad bestämmelse skall träda i verksamhet, äro

vid den andra krigsöverdomstolen anhängiga eller dess prövning underställts,

ävensom talan emot utslag eller beslut, som före nämnda dag

av krigsrätt vid avdelningen meddelats; dock att, där hinder möter för

insändande av handlingarna i underställt eller fullföljt mål, detsamma

i stället skall upptagas av överkrigsrätten.

Överkrigsrätts verksamhet upphör, så snart lämpligen ske kan,

å dag, som av Konungen bestämmes, eller, i fall, som i 28 § sägs, då

förbindelsen återknutits med den ort, där den krigsöverdomstol finnes,

varunder ifrågavarande avdelning av krigsmakten förut varit lydande;

skolande, där ej Konungen annorlunda förordnar, överkrigsrätten, ändå

att dess verksamhet i övrigt upphör, med slut avhjälpa mål, som dessförinnan

där anhängiggj orts, ävensom överkrigsrättens ordförande ägna

den handläggning åt av samma domstol avgjorda mål, som, enligt vad

i 12 kap. stadgas, eljest på honom ankommer.

6 KAP.

Vissa bestämmelser angående domare i krigsrätt och krigsöverdomstol.

30 §.

Ej må någon vara domare i krigsrätt eller krigsöverdomstol,

med mindre han uppnått en ålder av tjugufem år, ej heller till domareämbetet

träda, innan han avlagt domareed.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 268.

87

7 KAP.

Om allmän åklagare vid krigsrätt och krigsöverdomstol.

31 §.

Allmänna åklagare äro vid krigsrätt krigsfiskal och vid krigsöverdomstol

överkrigsfiskal.

År fråga om åtal vid krigsrätt mot officer av regementsofficers

eller högre grad, skall talan i målet föras av överkrigsfiskalen vid den

krigsöverdomstol, varunder krigsrätten lyder; ägande dock överkrigsfiskalen

uppdraga åt vederbörande krigsfiskal att inför krigsrätten utföra

överkrigsfiskalens talan i målet.

32 §.

Vid varje regementskrigsrätt, stationskrigsrätt och särskild krigsrätt

anställes en krigsfiskal såsom åklagare. Äro två eller flera avdelningar,

vid vilka krigsrätter äro inrättade, förlagda å samma ort eller

nära intill varandra belägna orter, må, där så finnes lämpligt, samma

krigsfiskal anställas vid alla dessa krigsrätter eller några av dem.

33 §.

Krigsfiskal, som i 32 § avses, förordnas av Konungen. Därtill

må ej förordnas annan än den, som antingen fullgjort vad författningarna

föreskriva såsom villkor för att nyttjas i domareämbeten eller ock

tjänstgör eller förut tjänstgjort såsom åklagare vid allmän underrätt

och vid avlagt prov visat sig äga erforderlig kännedom om militära

lagar och författningar. Närmare bestämmelser om nu omförmälda

prov samt om krigsfiskals tjänstgöring meddelas av Konungen.

Vid förfall för sådan krigsfiskal förordnas ställföreträdare av justitiekanslern.

I fall, där förordnandet ej utan olägenhet kan avvaktas,

må dock den befälhavare, som är behörig att föranstalta om krigsrättens

sammankallande, tills vidare förordna ställföreträdare. Meddelar

befälhavaren sådant förordnande, åligger det honom att därom lämna

underrättelse till justitiekanslern.

Då målets beskaffenhet det fordrar, må justitiekanslern för visst

mål förordna särskild åklagare vid krigsrätten.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Riksdagens skrivelse Nr 268.

34 §.

Vid fältkrigsrätt förordnas krigsfiskal av befälhavaren för den

avdelning, där krigsrätten inrättats. Till nämnda befattning förordnas

någon, som, enligt vad i 33 § är sagt, äger bekläda sådan tjänst vid

annan krigsrätt än fältkrigsrätt, dock att, där sådan icke finnes att tillgå,

annan lämplig person kan förordnas att vara åklagare vid fältkrigsrätten.

Varder under krig avdelning av krigsmakten, där fältkrigsrätt

är inrättad, skild från förbindelse med den ort, där krigsöverdomstolen

finnes, förordne befälhavaren för nämnda avdelning lämplig person att i

överkrigsfiskalens ställe föra talan i sådana mål, som i 31 § 2 mom.

omförmälas.

35 §.

Överkrigsfiskalen vid krigshovrätten utnämnes av Konungen.

Inrättas överkrigsrätt, förordnar Konungen särskild överkrigsfiskal,

som där skall tjänstgöra. Vid förfall för sådan överkrigsfiskal förordnas

ställföreträdare av högste befälhavaren. Varder överkrigsrätt

tillsatt jämlikt 28 §, äger den avskilda avdelningens befälhavare meddela

förordnande för den överkrigsfiskal, som där skall föra talan.

Till överkrigsfiskal må ej utses annan än den, som fullgjort vad

författningarna föreskriva såsom villkor för att nyttjas i domareämbeten.

36 §.

Överkrigsfiskal åligger, förutom fullgörande av uppdraget såsom

allmän åklagare vid den krigsöverdomstol, där han är anställd, jämväl

att utöva tillsyn över åklagare tjänstens handhavan de vid de krigsrätter,

som lyda under nämnda krigsöverdomstol.

8 KAP.

Om protokoll och handlingar vid krigsrätt och krigsöverdomstol.

37 §.

Protokoll föres i regementskrigsrätt, stationskrigsrätt och särskild

krigsrätt av auditören, i fältkrigsrätt av rättens civile ledamot, i krigshovrätten

av tjänsteman i Svea hovrätt, efter ty särskilt föreskrives,

och i överkrigsrätt av den överauditör, som, enligt vad i 72 § stadgas,

har att föredraga målet.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 268.

89

38 §.

Protokoll, som hållits i regementskrigsrätt, stationskrigsrätt eller

särskild krigsrätt, skall, jämte därtill hörande handlingar, inom två

månader, sedan det mål, varom protokollet handlar, blivit av rätten slutligen

handlagt, av auditören avlämnas till den befälhavare, som föranstaltat

om krigsrättens sammankallande, att å hans expedition förvaras;

och åligge det befälhavaren att varje år, före den 1 april, meddela

krigshovrätten, huruvida krigsrättsprotokollen för nästföregående året

blivit behörigen avlämnade, eller, då krigsrätt ej under året hållits, därom

göra anmälan. Då särskild krigsrätts verksamhet upphört, skall

befälhavaren inom tre månader därefter insända samtliga vid den särskilda

krigsrätten förda protokoll med dithörande handlingar till krigshovrätten

att där förvaras.

Protokoll, hållet vid fältkrigsrätt, varde, tillika med därtill hörande

handlingar, inom två månader, sedan det mål, varom protokollet

handlar, blivit av rätten slutligen handlagt, av dess civile ledamot

avlämnat till den befälhavare, som förordnat fältkrigsrätten; och

åligge det denne att inom tre månader, efter det fältkrigsrättens verksamhet

upphört, insända protokollet jämte handlingarna till krigshovrätten

att där förvaras; har fältkrigsrätt ej hållits, göre befälhavaren

därom anmälan hos krigshovrätten inom tid, som nyss är sagd.

Hos överkrigsrätt förda protokoll varde, tillika med därtill hörande

handlingar, senast tre månader, efter det överkrigsrättens verksamhet

upphört, av den överauditör, som fört protokollet, avlämnade till krigshovrätten

att där förvaras.

9 KAP.

Om de mål, som höra till krigsdomstol; så ock om de särskilda

krigsdomstolarnas behörighet i sådana mål.

39 §.

Till krigsdomstol höra följande mål:

l:o) åtal emot dem, som lyda under strafflagen för krigsmakten

eller eljest äro underkastade straff efter samma lag, för brott, som

i andra eller tredje delen av nämnda lag omförmäles såsom straffBiliang

till senare riksdagens protokoll 1914. 14 sand. 88 höft. (Nr 268.) 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Riksdagens skrivelse Nr 268.

bart, vare sig straffet finnes utsatt där eller i sådant avseende hänvisning

är gjord till allmän lag;

2:o) åtal för fel och förbrytelser i ämbete eller tjänst vid krigsmakten

jämväl i de fall, då den brottslige ej lyder under strafflagen

för krigsmakten eller brottet däri icke omförmäles såsom straffbart;

3:o) åtal emot dem, som lyda under strafflagen för krigsmakten,

för brott i övrigt av vilken beskaffenhet som helst, då de förövas i

fält eller inom fästning, som för annat ändamål än övning ställes eller

är ställd på krigsfot, eller på sjötåg i krigstid, såvida åtalet anställes,

medan truppen är i fält eller sjötåget varar eller fästningen fortfarande

är ställd på krigsfot;

4:o) åtal emot krigsfånge eller emot utländsk man, vilken vid

krig mellan främmande makter, därunder Sverige är neutralt, här i

riket internerats, förutom i de fall, som avses under l:o), jämväl i andra

fall, såvida åtalet rör brott, som begås, medan den tilltalade hålles

under militärbevakning; så ock åtal emot krigsfånge för brott, som av

honom förövas utom riket, ändå att han ej hålles under dylik bevakning;

5: o) åtal emot dem, som lyda under strafflagen för krigsmakten,

för delaktighet i brott, som skall åtalas vid krigsdomstol, eller för

underlåtenhet att upptäcka sådant brott, ändå att nämnda lag ej är å

den åtalade delaktigheten eller underlåtenheten tillämplig; så ock åtal

emot personer, som omförmälas under 4:o), för delaktighet i brott, som

skall åtalas vid sådan domstol;

6:o) tvister om gjort krigsbyte till lands eller uppbringning till

sjöss; samt

7:o) besvär över befälhavares beslut, varigenom disciplinstraff

blivit någon ålagt.

Utan hinder av vad här ovan under l:o) och 2:o) är sagt, gälle

angående kammarrättens och domkapitlens domsrätt vad därom särskilt

är eller kan varda stadgat.

Krigsdomstol äge ock i dithörande mål döma i fråga om skadestånd,

rättegångskostnad med mera, som av huvudsaken flyter, även då nämnda

frågor ej samtidigt med denna avgöras.

Där inför krigsdomstol, i annat fall än ovan i denna § är sagt,

den tilltalade eller annan tillstädeskommen person, som lyder under

strafflagen för krigsmakten, med smädligt yttrande i tal eller skrift

eller med hotelse eller missfirmlig gärning förolämpar domare eller

annan, äge ock krigsdomstol att därför döma till ansvar utom i det

fall, då förolämpningen blivit begången mot enskild person, och denne

förbehåller sig att därom föra talan vid allmän domstol.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Riksdagens skrivelse Nr 268.

År i särskild författning stadgat, att undersökning i mål eller

ärende skall äga rum inför krigsdomstol, vare det gällande.

40 §.

I mål, som, efter ty i 39 § är stadgat, tillhör krigsdomstols upptagande,

skall, där ej i denna lag annorlunda bestämmes, krigsrätt

rannsaka och döma.

Målet upptages av regements- eller stationskrigsrätten vid det

truppförband eller den station, som den tilltalade tillhör, eller som

målet närmast angår. Tillhör den tilltalade avdelning av krigsmakten,

där särskild krigsrätt eller fältkrigsrätt inrättats, eller som enligt

därom meddelad bestämmelse lyder under viss regements- eller stationskrigsrätt,

eller rör målet eljest sådan avdelning, tillkommer det denna

krigsrätt att handlägga målet.

Tilltalas någon, som ej tillhör krigsmakten, och är ej, på grund

av vad nu är sagt, viss krigsrätt behörig att handlägga målet, då

skall, där ej annat av 44 § föranledes, målet upptagas vid den krigsrätt,

som har att handlägga mål rörande den avdelning av krigsmakten,

där den tilltalade gripes eller finnes.

41 §.

Brott, begånget under sjötåg, åtalas, där ej målet skall upptagas

av särskild krigsrätt eller fältkrigsrätt, inför krigsrätten vid den av

flottans stationer, dit fartyget, som den brottslige åtföljt, hör eller först

inlöper.

42 §.

Käres särskilt å skadestånd, rättegångskostnad eller annat, som

av huvudsaken flyter, skall målet anhängiggöras vid den krigsrätt, som

i huvudsaken dömt.

Mål angående förolämpning inför krigsrätt upptages, där ej annat

föranledes av stadgandet under 4:o) i 46 §, av den domstol, där förolämpningen

skett.

43 §.

Hava två eller flera tillsammans förövat brott, därför åtal vid

krigsrätt bör ske, och lyda de brottsliga under olika krigsrätter,

bestämmer krigsöverdomstolen, vid vilken av dessa krigsrätter målet

skall upptagas.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Riksdagens skrivelse Nr 268.

44 §.

Har brott, som bör åtalas vid krigsrätt, ej blivit åtalat, medan

den brottslige lydde under strafflagen för krigsmakten, varde målet

upptaget av krigsrätten vid den avdelning av krigsmakten, som den

tilltalade tillhörde vid den tid, då brottet begicks.

45 §.

Finnes ej krigsrätt, som, enligt vad ovan i detta kapitel är stadgat,

är behörig att upptaga målet till handläggning, förordne uppå

anmälan krigsöverdomstolen, vid vilken krigsrätt målet skall upptagas.

46 §.

Krigsöverdomstol äge uppsikt och vård däröver, att vid de krigsrätter,

som lyda under densamma, rätt skipas efter lag och dess rätta

förstånd.

Krigsöverdomstol skall omedelbart döma över följande av de i

39 § omförmälda mål, nämligen:

l:o) mål, som röra åtal mot officer för fel eller försummelse vid

fullgörande av något tjänsteåliggande, som på grund av denna lag

skall av honom utföras, eller vid förordnande om förvandling av böter

eller förande av straffregister, eller som angå fel eller försummelse

i domareämbetet av ledamot i underdomstol;

2:o) mål, som röra åtal för fel eller försummelse vid disciplinmåls

handläggning eller vid verkställighet av disciplinstraff;

3:o) mål, som röra tvist om gjort krigsbyte till lands eller uppbringning

till sjöss;

4:o) mål, som i övrigt äro av beskaffenhet att enligt allmän lag

eller särskild författning hovrätt över likartat mål omedelbart dömer.

Krigsöverdomstol döme ock:

över besvär, som anförts emot krigsrätts utslag eller emot beslut,

varigenom befälhavare ålagt disciplinär bestraffning; samt

i mål, som blivit av krigsrätt avdömda och krigsöverdomstols

prövning underställda eller som avdömts av ståndrätt och enligt 89 §

till krigsöverdomstol överlämnats.

47 §.

År mål, som tillhör krigsöverdomstols omedelbara prövning, av

beskaffenhet att, enligt allmän lag eller särskild författning, hovrätt

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Riksdagens skrivelse Nr 268.

rannsakar i likartat mål, rannsake då krigsöverdomstolen, där det

lämpligen kan ske, men förvise i annat fall målet till undersökning

vid den krigsrätt, som krigsöverdomstolen finner skäligt bestämma.

%

48 §.

Är någon åtalad vid krigsdomstol, och tilltalas annan för delaktighet

i det åtalade brottet, då må, ändå att åtalet mot den delaktige

icke jämlikt 39 § hör till krigsdomstols behandling, likväl

denna domstol även angående honom rannsaka, men insände sedan

ett exemplar av protokollet i målet till den domstol, som har att döma

över honom.

Lag samma vare, om den, som är tilltalad vid krigsdomstol, där

yrkat ansvar å någon för falsk angivelse, men denna talan ej hör

till krigsdomstols prövning.

Varder i mål, som, vad huvudmannen angår, hör till annan

domstol än krigsdomstol, någon, som lyder under strafflagen för krigsmakten

eller eljest är underkastad straff efter samma lag, angiven för

delaktighet, döme ock samma domstol däröver, ändå att ansvaret

skall bestämmas enligt nämnda lag.

49 §.

Mål, som ej enligt 39 § tillhör krigsdomstols handläggning, må

ej i något fall av sådan domstol upptagas, ändå att invändning mot

domstolens behörighet ej göres; och varde i mål, som fullföljts till eller

underställts högre rätt, frågan om målet rätteligen tillhör krigsdomstol

prövad oberoende därav, huruvida sådan prövning av part påkallats

eller eljest enligt allmän lag bör äga rum.

10 KAP.

Om angivelse och åtal av brott samt om anliängiggörande av andra mål.

50 §.

Vill man tilltala någon för brott, som hör till krigsdomstols

behandling och icke är av beskaffenhet att talan därå, enligt vad i

strafflagen för krigsmakten finnes stadgat, bör anhängiggöras i den för

disciplinmål stadgade ordning, göre därom anmälan hos den befälhavare,

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Riksdagens skrivelse Nr 268.

som äger föranstalta om krigsrätts sammankallande för målets behandling;

nämne ock de bevis som i saken äro att tillgå. Är brottet av

beskaffenhet att krigsöverdomstol däröver omedelbart döma bör, må

angivelsen göras därstädes eller hos befälhavaren.

51 §.

Är hos befälhavare angivelse gjord om brott, som i 50 § sägs, eller

är till hans kunskap kommet, att dylikt brott, som hör under allmänt

åtal, blivit begånget, varde målet hänskjutet till vederbörlig domstol.

Att i vissa fall jämväl mål, som enligt strafflagen för krigsmakten

äro att hänföra till disciplinmål, skola hänskjutas till krigsdomstol,

därom stadgas i 204 § nämnda lag.

52 §.

I mål, däri talan om ansvar ej föres, galle i tillämpliga delar

vad i 50 och 51 §§ är stadgat.

53 §.

Då tid och plats för krigsrätts sammanträde blivit bestämd,

åligger det den befälhavare, som föranstaltar om krigsrättens sammankallande,

att genast med underrättelse om sammanträdet överlämna

handlingarna i målet till vederbörande allmänna åklagare, vilken därefter

har att verkställa den ytterligare utredning, som må vara erforderlig.

54 §.

Allmän åklagare vid krigsdomstol vare pliktig att tala i mål,

som höra till sådan domstols upptagande, och ställe han sig därvid till

efterrättelse vad för åklagare i allmänhet är stadgat, där det tillämpligt

är; målsägande obetaget att föra den talan, honom lagligen tillkommer.

11 KAP.

Om rättegång vid krigsrätt; så ock om klagan över sådan rätts beslut.

55 §.

Parter, som skola inställa sig vid krigsrätt, kallas genom allmänna

åklagarens försorg.

Vill tilltalad eller målsägande erhålla stämning å någon för att

såsom vittne höras vid krigsrätt, begäre kallelse å vittnet av auditören,

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Riksdagens skrivelse Nr 268.

eller, vid fältkrigsrätt, den civile ledamoten eller ock av allmänna

åklagaren vid krigsrätten.

Är den till vittne åberopade anställd vid krigsmakten eller värnpliktig,

som är i tjänstgöring, varde, där tilltalad eller målsägande

det begär, kallelsen delgiven genom allmänna åklagarens försorg, så

framt ej fog för vittnets inkallande uppenbarligen saknas. I fråga om

vittne, som åberopats vid fältkrigsrätt, skall vad nu stadgats gälla,

ändå att till vittne åberopats annan än nu nämnts.

Har krigsrätt beslutat, att någon skall hämtas till rätten, anmode

rätten vederbörande befälhavare om verkställighet av rättens

beslut, där den, som skall hämtas, hör till krigsmakten, men begäre i

annat fall, så ock om hämtningen ej lämpligen kan ske genom befälhavarens

försorg, handräckning av Konungens befallningshavande eller

närmaste kronobetjänt.

56 §.

Föremål för rannsakning vid krigsrätt vare i allmänhet endast

den sak, som vederbörande befälhavare eller krigsöverdomstolen till

krigsrättens handläggning överlämnat, men förekommer under rannsakning

vid krigsrätt anledning, att där för brott tilltalad person begått

annan förbrytelse, som hör till krigsdomstols upptagande, eller

tilltalas någon för delaktighet i åtalade brottet, då bör samma krigsrätt

även därutinnan rannsaka och i övrigt med målet laglikmätig!,

förfara; dock skall, om den tilltalade tillhör krigsmakten, hans befälhavare

underrättas därom, att rannsakningen företagits.

57 §.

Rannsakning vid krigsrätt skall offentligen hållas, utom i fall, där

undantag från rannsaknings offentlighet i brottmål i allmän lag

medgives, eller i krig eller, då rikets krigsmakt eller del därav för

annat ändamål än övning ställes eller är ställd på krigsfot, sådan

offentlighet anses vara hinderlig för krigsföretagens framgång eller

menlig för krigsmaktens säkerhet.

Förhör med parter och vittnen verkställes av krigsdomaren eller,

i fältkrigsrätt, av rättens civile ledamot i laga ordning samt med

iakttagande av de beslut och föreskrifter, som rätten kan finna skäl

att meddela.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Riksdagens skrivelse Nr 268.

58 §.

Befälhavare, som i avgiven tjänsterapport angivit underlydande

för brott, må utan hinder därav höras såsom vittne angående rapportens

riktighet, där ej fråga är om oförrätt mot befälhavarens egen person.

59 §.

Krigsrätt vare ej domför med mindre än att samtliga ledamöter

är o tillstädes i rätten.

Sådan undersökning, som i 39 § sista stycket sägs, må dock, där

talan om ansvar ej föres, handläggas av krigsrätten, även om krigsdomaren

ej är tillstädes, och före i sådant fall auditören ordet i rätten.

60 §.

Då beslut skall fattas av regementskrigsrätt, stationskrigsrätt eller

särskild krigsrätt, åligge det krigsdomaren eller, där han i fall, som

i 59 § 2 mom. sägs, ej är tillstädes, auditören att i korthet framställa

vad i saken förekommit samt de lagrum och författningar, som äro

i varje fall tillämpliga. Vid omröstning säge auditören sin mening först,

därefter krigsdomaren och sist de militära ledamöterna.

I fältkrigsrätt åligge ovannämnda framställning den civile ledamoten;

säge ock han vid omröstning sin mening först.

61 §.

Den ledamot i rätten, som har att föra protokollet, skall uppsätta

rättens beslut samt, sedan detta justerats och avkunnats för parterna,

expediera detsamma.

Sedan slutligt utslag avkunnats rörande någon, som tillhör

krigsmakten, skall ett exemplar därav ofördröjligen tillsändas den tilltalades

befälhavare.

Tillhör den tilltalade icke krigsmakten, eller har icke någon

varit i målet tilltalad, skall krigsrättens slutliga beslut ofördröjligen

tillställas den befälhavare, som föranstaltat om rättens sammankallande.

I mål angående häktad ävensom i mål, däri någon, som icke

hålles häktad, dömts till frihetsstraff, skola angående tiden för översändande

av krigsrättens utslag de bestämmelser tillämpas, som gälla

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Riksdagens skrivelse Nr 268.

rörande utslag meddelade av underrätt i stad. I mål angående häktad

skall ett exemplar av utslaget alltid översändas till den befälhavare,

som har uppsikt över häktet, eller, då den tilltalade förvaras i allmänt

häkte, till häktets föreståndare.

62 §.

Är sådant förhållande för handen, att underrätts utslag jämlikt

allmän lag skall underställas överrätts prövning, varde ock då krigsrätts

utslag underställt krigsöverdomstols prövning; och give krigsrätten

därvid tillkänna, vad part har att iakttaga, där han vill i den

högre rätten sig yttra. Har utslaget meddelats av regementskrigsrätt,

stationskrigsrätt eller särskild krigsrätt, läte auditören inom tjugu

dagar från den dag, då utslaget gavs, till krigsöverdomstolen insända

utslaget samt övriga protokoll och handlingar i målet. Skall fältkrigsrätts

utslag underställas, åligge det rättens civile ledamot att inom

hälften av den tid, som ovan är nämnd, avlämna utslaget jämte övriga

protokoll och handlingar i målet till den befälhavare, som förordnat

krigsrätten; och insände befälhavaren dem med första möjliga lägenhet

till krigsöverdomstolen.

63 §.

Har av krigsrätt handlagts mål, som tillhör krigsöverdomstols

omedelbara prövning, skola protokoll och handlingar i målet insändas

till krigsöverdomstolen eller avlämnas till befälhavaren inom den för

varje fall i 62 § stadgade tid, räknad från den dag, rannsakningen

avslutades.

64 §.

Då mål av krigsrätt slutligen avgöres, eller rätten dömer till

värjemålsed, give rätten i utslaget tillkänna vad den, som vill söka

ändring i utslaget, i sådant hänseende har att iakttaga.

Vill någon klaga över annat av krigsrätt meddelat beslut, än

nyss är nämnt, och begär han hos rätten underrättelse om vad i

sådant avseende iakttagas bör, varde ock därom underrättelse lämnad.

Sökes sådan underrättelse, då rätten ej sitter, varde den meddelad,

om det är regementskrigsrätt, stationskrigsrätt eller särskild krigsrätt,

av auditören och, om det är fältkrigsrätt, av den civile ledamoten.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 88 höft. (Nr 268.) 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Riksdagens skrivelse Nr 268.

65 §.

Besvär över utslag eller beslut, som meddelats av regementskrigsrätt,

stationskrigsrätt eller särskild krigsrätt, skola till krigsöverdomstolen

ingivas före klockan tolv å tjugonde dagen från den dag, då

utslaget eller beslutet gavs; dock vare det klaganden tillåtet att i

stället inom nämnda tid avlämna sina besvär till den befälhavare, som

föranstaltat om krigsrättens sammankallande; åliggande det befälhavaren

att ofördröjligen insända besvärshandlingarna till krigsöverdomstolen.

Part, som i målet hålles häktad, stånde öppet att intill besvärstidens

utgång avlämna sina besvär, där han hålles i allmänt häkte, till

Konungens befallningshavande eller tillsyningsmannen vid häktet, men

eljest till den befälhavare, som har uppsikt över häktet; skolande

besvärshandlingarna ofördröjligen insändas till krigsöverdomstolen.

Besvär över utslag eller beslut, vilket är givet av fältkrigsrätt,

skola före klockan tolv å tionde dagen, efter det utslaget eller beslutet

gavs, avlämnas till den befälhavare, som förordnat krigsrätten, eller,

där den klagande i målet hålles häktad, till den befälhavare, som

har uppsikt över häktet; och åligge det befälhavaren, om klagandens

vederpart i orten kan anträffas, att giva honom avskrift av

besvären, med föreläggande av viss kort tid att inkomma med förklaring

däröver till befälhavaren, vid äventyr att underlåtenhet därav

ej hindrar målets avgörande; kan vederparten ej anträffas, eller har

han, sedan han erhållit del av besvären, ingivit förklaring eller försuttit

tiden därför, bör befälhavaren ofördröjligen insända handlingarna

i målet till krigsöverdomstolen och därvid tillika, för det fall att

vederparten ej kunnat anträffas, eller förklaranden försuttit tiden för

förklarings avgivande, därom göra anmälan.

66 §.

Avse besvär, varom i 65 § förmäles, beslut, som, där det meddelats

av allmän domstol, må utan inskränkning till viss tid överklagas,

vare då ej heller klagan över krigsrättens beslut till viss tid

begränsad.

Har någon av krigsrätt dömts ohörd, eller har där fällts sådant

utslag, att någon, som ej är part i målet, därav lider förfång, gälle i

fråga om tiden för anförande av besvär över sådant utslag vad i

allmän lag för slikt fall är föreskrivet.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 268.

99

67 §.

Varda ej i mål, däri, enligt vad ovan är sagt, talan i händelse

av missnöje skall inom viss tid fullföljas, besvär inom den tid anförda,

stånde krigsrättens utslag fast, där ej inom samma tid visas laga

förfall. Vill någon visa sådant förfall, och har utslaget meddelats av

regementskrigsrätt, stationskrigsrätt eller särskild krigsrätt, ingive de

handlingar, han vill till styrkande av förfallet åberopa, till krigsöverdomstolen

eller, om han är häktad, till den myndighet, som, enligt

vad i 65 § är stadgat, äger att i sådant fall mottaga besvär över

krigsrättens utslag. Har utslaget meddelats av fältkrigsrätt, varde

nämnda handlingar ingivna till den befälhavare, till vilken jämlikt

nyssberörda § besvär i målet böra avlämnas. År myndighet, till vilken,

på grund av vad nu är föreskrivet, handlingar till styrkande av förfall

varda ingivna, befälhavare, åligge det denne att ofördröjligen

insända handlingarna till krigsöverdomstolen. Prövas förfallet lagligt,

utsätte krigsöverdomstolen ny tid.

68 §.

I underställningsmål skall vad i 65, 66 och 67 §§ är stadgat ej vinna

tillämpning. I sådant mål äge part att inom den tid och till den

myndighet, som i fråga om anförande av besvär över krigsrätts utslag

i 65 § för varje fall sägs, ingiva de påminnelser, han aktar nödiga.

12 KAP.

Om rättegång vid krigsöverdomstol samt om klagan över sådan rätts beslut.

69 §.

Äro hos krigsöverdomstol besvär anförda, och finner domstolen,

att någon bör höras däröver, infordre genom vederbörande befälhavare

eller Konungens befallningshavande förklaring från den, som skall

höras, med föreläggande av viss tid för förklaringens avgivande. Inkommer

ej förklaring inom föreskriven tid, gånge så, som för slikt

fall stadgas i allmän lag.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Riksdagens skrivelse Nr 268.

Anföras hos krigsöverdomstol besvär över beslut, varigenom befälhavare

ålagt disciplinär bestraffning, skall överkrigsfiskalen lämnas

tillfälle att yttra sig i anledning av besvären.

70 §.

Väcker överkrigsfiskalen åtal vid krigsöverdomstol, varde den tilltalades

förklaring infordrad i den ordning, som i 69 § är föreskriven.

Har befälhavare hänskjutit något mål till krigsöverdomstolen, eller

har någon gjort angivelse omedelbart hos krigsöverdomstolen, skola

handlingarna i målet överlämnas till överkrigsfiskalen; finner denne skäl

till åtal, eller föres talan i målet av enskild part, skall förklaring,

såsom ovan är sagt, infordras från den tilltalade, men varde målet i

annat fall av krigsöverdomstolen från vidare handläggning avskrivet.

71 §.

Vad i 57 § är stadgat om offentlighet vid rannsakning inför

krigsrätt skall äga tillämpning jämväl då i brottmål, som tillhör krigsöverdomstols

omedelbara prövning, förhör äger rum inför krigsöverdomstolen.

Förhör med parter och vittnen verkställes i krigsöverdomstol

av den ledamot, vilken föredragningen av det mål, däri förhöret hålles,

åligger.

72 §.

Mål, som höra till krigsöverdomstols handläggning, skola, där

ej av Konungen annorledes förordnas, beredas och till avgörande föredragas

i krigshovrätten av krigshovrättsrådet och i överkrigsrätten av

överauditörerna enligt dem emellan verkställd fördelning.

Vid omröstning till beslut hos krigsöverdomstol säge den ledamot,

som föredragit målet, sin mening först.

73 §.

Krigsöverdomstols slutliga utslag värde sänt till vederbörande

befälhavare eller Konungens befallningshavande att i behörig ordning

delgivas part emot bevis, som bör insändas till krigsöverdomstolen; och

varde, där överkrigsfiskalen fört talan i målet, ett exemplar av utslaget

honom tillställt. Av utslaget skall ett exemplar alltid tillställas den

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Riksdagens skrivelse Nr 268.

myndighet, till vilken enligt 61 § krigsrätts utslag skall översändas,

även då nämnda myndighet icke verkställer delgivningen.

I mål, där krigsöverdomstolen själv rannsakat, må, om det prövas

lämpligt, utslag avkunnas i parternas närvaro och för öppna dörrar.

74 §.

Har krigsöverdomstol dömt någon till dödsstraff, skall målet, i

vad det honom rör, underställas Konungens prövning; och bör förty

krigsöverdomstolen genast insända utslaget jämte protokollen och övriga

handlingar i målet till Konungens nedre justitierevision. I avseende å

delgivning av utslaget iakttages vad i 73 § är sagt.

75 §.

I övrigt skall vad om rättegången vid krigsrätt är stadgat gälla

till efterrättelse för krigsöverdomstol i allt vad som är tillämpligt.

76 §.

Besvär över krigsöverdomstols utslag eller beslut anföras hos

Konungen.

Besvär över krigshovrättens utslag eller beslut skola ingivas till

nedre justitierevision en före klockan tolv å trettionde dagen från den

dag, då utslaget eller beslutet delgavs klaganden, eller, där det blivit

offentligen avkunnat, sådant skedde. Är klaganden häktad, äge han

inom sagda tid avlämna besvärsskriften, där han i allmänt häkte hålles,

till Konungens befallningshavande eller tillsyningsmannen vid häktet,

men eljest till den befälhavare, som har uppsikt över häktet; skolande

besvärshandlingarna ofördröjligen insändas till nedre justitierevisionen.

Besvär över utslag eller beslut, som meddelats av överkrigsrätt,

skola före klockan tolv å femtonde dagen, efter det klaganden erhöll

del av utslaget eller beslutet eller, där det offentligen avkunnats, sådant

skedde, avlämnas till överkrigsrättens ordförande eller, om klaganden

hålles häktad, till den befälhavare, som har uppsikt över häktet;

och har överkrigsrättens ordförande eller nämnde befälhavare att,

där det kan ske, med iakttagande av vad i 65 § 3 mom. är befälhavaren

föreskrivet, infordra förklaring från klagandens vederpart

samt att därefter insända handlingarna till nedre justitierevisionen.

Vad i 66 § är stadgat för där avsedda fall äge motsvarande

s. 102 Kontrollera mot PDF

102 Riksdagens skrivelse Nr 268.

tillämpning i fråga om klagan över utslag eller beslut, som meddelats

av krigsöverdomstol.

I denna § meddelade bestämmelser gälla ej om underställningsmål.

Part, som i sådant mål vill avgiva påminnelser, ingive dem

inom den tid och till den myndighet, som i 2 och 8 mom. av denna §

i fråga om anförande av besvär för varje fall sägs.

77 §.

Varda ej i mål, däri, enligt vad i 76 § är sagt, talan skall

inom viss tid hos Konungen fullföljas, besvär inom den tid anförda,

stånde krigsöverdomstolens utslag fast, där ej inom samma tid visas

laga förfall. Vill någon visa sådant förfall, ingive de handlingar, han

vill därutinnan åberopa, till den myndighet, dit, enligt vad i ovannämnda

§ för varje fall är stadgat, besvär i målet skola ingivas;

skolande handlingarna ofördröjligen insändas till nedre justitierevisionen.

Prövas förfallet lagligt, utsätter Konungen ny tid.

78 §.

Finnes någon böra höras över besvär, som hos Konungen anförts,

äge vad i 69 § för krigsöverdomstol är stadgat motsvarande tilllämpning;

skolande vid delgivning av besvären jämväl krigsöverdomstolens

protokoll och utslag i målet samt de i krigsöverdomstolen av

klaganden ingivna handlingar, över vilka tillfälle ej lämnats vederpart^

att sig yttra, honom delgivas.

13 KAP.

Om biträde i rättegång.

79 §.

Vederbörande befälhavare åligger tillse, att vid krigsdomstol tilltalad

person, som hör till krigsmakten och står under hans befäl, ej

må av sin tjänstgöring vid krigsmakten, där ej densamma det oundgängligen

kräver, hindras att, där han det begär, erhålla tillfälle att

förskaffa sig nödigt biträde i rättegången.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Riksdagens skrivelse Nr 268.

80 §.

Äskar någon, som vid krigsrätt skall rannsakas för brott, varå straffarbete

eller förlust av ämbete eller tjänst efter lag kan följa, hjälp i

rättegången, och säger han sig ej själv kunna anskaffa biträde, förordne

Konungens befallningshavande i den ort, där rätten skall sammanträda,

eller, då rannsakningen skall hållas av fältkrigsrätt, rättens civila

ledamot lämplig person att vid rätten biträda den tilltalade.

Beträffande skyldighet för rätten att förordna rättegångsbiträde

åt den tilltalade samt i fråga om ersättning åt den, som förordnats till

biträde, skall vad allmän lag i dessa hänseenden innehåller om rättegångsbiträde

åt häktad äga motsvarande tillämpning. Ej må den omständigheten,

att biträde ej kan av rätten anskaffas, utgöra hinder mot

rannsakningens företagande och målets avgörande; dock må vid annan

krigsrätt än fältkrigsrätt slutligt utslag icke mot den tilltalades bestridande

av rätten meddelas, innan biträde blivit i målet hört.

Om den tilltalade ej såsom rättegångsbiträde vill använda den, som

därtill förordnats, äger han ej ånyo förordnande påkalla, där ej rätten

finner honom hava giltig anledning att med den förordnade ej åtnöjas.

Vill den, som är i tjänstgöring vid krigsmakten, innan rätten

ännu sammanträtt, begära, att biträde åt honom förordnas, äge han

göra anmälan därom hos sin befälhavare, som har att hos vederbörande

göra framställning om biträdets förordnande.

81 §.

Befälhavare, som har uppsikt över häkte, öve tillsyn däröver,

att person, som där hålles häktad och vill i målet anföra besvär eller

avgiva inlaga till högre rätt eller ock göra ansökan om nåd, därvid

ej må sakna nödigt biträde.

14 KAP.

Om verkställighet av utslag.

82 §.

Krigsdomstols utslag, varigenom någon dömts till ansvar, skall

av vederbörande befälhavare befordras till verkställighet. Vad nu är

sagt gälle ock om annan domstols utslag, varigenom någon, som är

anställd vid krigsmakten och lyder under strafflagen för krigsmakten,

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Biksdagens skrivelse Nr 268.

ådömts ansvar. Finner befälhavaren på grund av den dömdes vistelseort

eller annat förhållande det lämpligare, att utslag verkställes genom

annan befälhavares försorg, äge han överlämna verkställigheten till

denne. Är befälhavaren av särskilt i lag givet stadgande eller eljest

förhindrad att verkställa utslag, varde det överlämnat till Konungens

befallningshavande.

Yad förut i denna § är stadgat är icke tillämpligt, då den

dömde hålles häktad. I sådant fall skall utslag, varom ovan förmäles,

befordras till verkställighet, om den dömde förvaras i militärhäkte, av

den befälhavare, som har uppsikt över häktet, men eljest av Konungens

befallningshavande eller tillsyningsmannen vid häktet.

Med utmätning för böter eller för ådömt skadestånd må befälhavare

ej befatta sig.

Har någon genom krigsrätts utslag blivit fäld till disciplinstraff,

då må, utan hinder av anförda besvär, straffet genast befordras till

verkställighet, såvida den dömde ej tillika blivit fälld till annat frihetsstraff,

eller till böter, och detta straff enligt strafflagen för krigsmakten

skall förenas med disciplinstraffet. Då disciplinstraff, som den dömde

undergått, skall avräknas å annat straff, förfares enligt de i 35 och

39 §§ sistnämnda lag stadgade grunder.

15 KAP.

Om ståndrätt.

83 §.

Har vid trupp, som är i fält, eller å fartyg, som för krigsföretag

är statt på sjötåg, eller i belägrad fästning brott, som är belagt med

dödsstraff, blivit begånget av någon, som därför är underkastad åtal

vid krigsdomstol, och har den brottslige blivit gripen på bar gärning,

då må, om våda för krigslydnaden eller för krigsmaktens, fartygets

eller fästningens säkerhet är att befara, såvida ej den brottslige varder

utan uppskov befordrad till straff, högste befälhavaren på stället, därest

han, enligt vad i strafflagen för krigsmakten är stadgat, i disciplinmål

äger utan inskränkning utöva bestraffningsrätt över underlydande,

eller han är kommendant i fästningen, förordna särskild krigsdomstol,

benämnd ståndrätt, att i målet rannsaka och döma. Ordförande i den

rätt vare högste befälhavarens näste man i befälet, eller, där rätten

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Riksdagens skrivelse Nr 268.

skall hållas i fästning, den, som till befäl inom fästningen näst kommendanten

berättigad är; och förordnas, utan avseende på den tilltalades

grad, till ledamöter i den rätt två officerare av minst kaptens grad,

två löjtnanter eller underlöjtnanter, två underofficerare, tre av manskapet

och en civil ledamot i fältkrigsrätt. Sättes ståndrätten å fartyg,

må, vid bristande tillgång på officerare av kaptens eller högre grad,

löjtnanter kunna i stället förordnas till ledamöter i rätten. Ej må någon

vara ledamot i ståndrätt, med mindre han fyllt tjugufem år.

84 §.

Då ståndrätt är förordnad, sammanträde den genast inför samlad

trupp. Sedan förordnandet blivit uppläst, avlägge ordföranden och

ledamöterna domareed, ändå att sådan ed av dem förr gången är.

85 §.

Ståndrätt skall, utan vidlyftig omgång, söka tillvägabringa de

till sakens utredande nödiga upplysningar och noga iakttaga, vad

såväl den tilltalades som det allmännas rätt kräver.

86 §.

Den tilltalade må såsom biträde i rättegången anlita på platsen

varande person av de egenskaper, som enligt allmän lag fordras hos

den, vilken för andra må tala och svara inför rätta.

Vill den tilltalade ej själv utse rättegångsbiträde, åligge det

rättens ordförande före rannsakningens början därtill förordna lämplig

person.

Den tilltalade äge rätt till en kort överläggning med sitt rättegångsbiträde,

innan rannsakningen tager sin början.

87 §.

Ej må ståndrätt upplösas, innan den fattat sitt beslut och utslag

blivit avkunnat.

88 §.

Föremål för ståndrätts prövning är endast, huruvida den tilltalade

för angivna brottet må, under för handen varande omständigheter, dömas

till dödsstraff. Anser ståndrätten sig ej böra ådöma sådant straff, förBihang

till senare riksdagens protokoll 1914. 14 saml. 88 höft. (Nr 268.) 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Riksdagens skrivelse Nr 268.

vise målet till behandling vid vederbörlig krigsdomstol, som äger att

därmed, oberoende av ståndrättens yttrande, lag och beskaffenhet likmätigt

förfara.

Ståndrätts omröstning till dom sker offentligen inför den samlade

truppen, rättens ledamöter dock obetaget att därförinnan, sedan rannsakningen

är slutad, träda avsides för enskild överläggning. Före

omröstningen göre rättens civile ledamot en kort och tydlig framställning

av vad vid rannsakningen förekommit, och säge därefter först

han och sedan var och en av de övriga domarna i laga ordning sin

mening; varde ock vad envar sålunda yttrat antecknat i protokollet,

ändå att skiljaktighet ej yppats.

För den tilltalades dömande till dödsstraff erfordras, att minst

nio av domarna äro därom ense.

Efter det omröstning skett, uppsätte rättens civile ledamot genast

utslag; och varde det av rättens ordförande och ledamöter undertecknat

samt därefter av ordföranden i den tilltalades närvaro inför truppen

offentligen avkunnat.

Sedan ståndrätt är upplöst, överlämne rättens ordförande genast

till högste befälhavaren på stället protokollet och utslaget, försett

med anteckning om dagen och timmen för dess avkunnande.

89 §.

Ståndrätts utslag, varigenom någon blivit dömd till dödsstraff,

må, sedan det blivit överlämnat till högste befälhavaren på stället,

av honom genast befordras till verkställighet. Finner befälhavaren

sig på grund av föreliggande förhållanden ej böra låta verkställa utslaget,

eller har verkställighet ej följt inom tjugofyra timmar, efter

det utslaget avkunnades; då skall befälhavaren genast insända handlingarna

i målet till vederbörande krigsöverdomstol, som med målet

förfar, såsom vore ståndrättens utslag underställt krigsöverdomstolens

prövning.

90 §.

Ståndrätts protokoll skall, jämte därtill hörande handlingar,

efter fält- eller sjötågets slut av befälhavaren överlämnas till krigshovrätten

att där förvaras.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 268.

107

16 KAP.

Om häktning, förvarsarrest och annat tagande i förvar.

91 §•

I fråga om häktning av den, som hör till krigsmakten, skall,

utom vad i allmän lag stadgas om häktning, jämväl lända till efterrättelse

vad här nedan i detta kapitel sägs.

92 §.

Rymmer någon, som tillhör manskapet och är tjänstgöringsskyldig

vid avdelning av krigsmakten, som för annat ändamål än övning ställes

eller är ställd på krigsfot, skall han i häkte tagas.

Lag samma vare, där någon av manskapet gör sig skyldig till

olovligt undanhållande från avdelning, varom i 1 mom. sägs, och

han för undanhållandet jämlikt strafflagen för krigsmakten bör straffas

såsom för rymning.

Har någon av manskapet eljest begått rymningsbrott eller gjort

sig skyldig till olovligt undanhållande under sådana omständigheter,

att han bör straffas såsom rymmare, må han i häkte tagas.

93 §.

Har officer eller underofficer begått rymningsbrott, eller har han

gjort sig skyldig till olovligt undanhållande under sådana omständigheter,

att han bör straffas såsom rymmare, skall han i häkte tagas.

Lag samma vare, där dylikt brott blivit begånget av någon vid

krigsmakten anställd civil ämbets- eller tjänsteman, som är tjänstgöringsskyldig

vid avdelning av krigsmakten, varom i 92 § 1 mom. sägs.

94 §.

Befälhavare, vilken, enligt vad i strafflagen för krigsmakten är

stadgat, i disciplinmål äger utan inskränkning utöva bestraffningsrätt

över underlydande, äge beträffande dem samma befogenhet att

förordna om häktning, som enligt allmän lag tillkommer Konungens

befallningshavande i avseende å för brott misstänkta personer.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Riksdagens skrivelse Nr 268.

Enahanda befogenhet tillkommer kommendant och annan befälhavare,

som av Konungen förklarats skola vara likställd med kommendant,

ävensom fartygschef i fråga om de personer, över vilka de endast

i vissa disciplinmål äga utan inskränkning utöva bestraffningsrätt.

95 §.

Varder någon, som är anställd vid krigsmakten, eller ock värnpliktig

under den tid, han fullgör sin tjänstgöringsskyldighet vid

krigsmakten, häktad efter förordnande av annan myndighet än hans

befälhavare; göre den myndighet utan dröjsmål anmälan därom hos

den häktades befälhavare.

Där militärhäkte finnes, må häktad person, som är anställd vid

krigsmakten eller som häktats, medan han fullgjorde sin tjänstgöringsskyldighet

såsom värnpliktig, eller i anledning av uteblivande från honom

i sådan egenskap åliggande tjänstgöring, under rannsakning vid domstol

hållas i sådant häkte.

96 §.

Förman är berättigad att, då underlydande under tjänstgöring

gör sig skyldig till fel, varigenom krigslydnaden eller ordningen inom

krigsmakten äventyras, och det för krigslydnadens eller ordningens

upprätthållande finnes nödigt, tillsäga den felande förvarsarrest.

Rätt att tillsäga förvarsarrest, då det för ordningens upprätthållande

finnes nödigt, tillkommer ock förman i avseende å underlydande,

som utom tjänsten stör allmän ordning eller ordningen inom

krigsmakten. Enahanda rätt tillkommer även annan överordnad än förman

i avseende å underordnad, såvida den överordnade är av officers

eller underofficers grad.

Tillsägelse av förvarsarrest, varom i denna § förmäles, är allenast

ett förständigande att i arrest avbida, vad den, som över den felaktige

äger bestraffningsrätt i disciplinmål, vill i laga ordning besluta.

97 §.

Befälhavare, vilken på grund av stadgandet i 204 § strafflagen

för krigsmakten hänskjutit åtal mot honom underlydande person till

krigsrätts behandling, må, ändå att skäl till häktning icke förekommer,

förordna, att den tilltalade skall hållas i förvarsarrest, varom i 96 §

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Riksdagens skrivelse Nr 268.

förmäles, till dess krigsrätten sammanträder. Sådant förordnande må

dock icke meddelas i annat fall, än då förseelsen är av svårare beskaffenhet

och det för krigslydnadens upprätthållande finnes vara av

synnerlig vikt, att den tilltalade icke lämnas på fri fot.

98 §.

Den, som fått sig tillsagd förvarsarrest, skall, om han är officer

eller underofficer, under arresttiden vistas i eget rum eller tält eller,

om så finnes nödigt, hållas under bevakning i låst ljust rum eller i

tält och, om han tillhör manskapet, hållas under bevakning i sådant

rum eller i tält. Den arresterade må ej deltaga i tjänstgöring.

Då den felaktiges arresterande i låst rum eller eljest under bevakning

kan erfordras, men han vägrar eller underlåter att efterkomma

den erhållna tillsägelsen, äger den, som anbefallt arresteringen, att

genom tjänliga åtgärder befordra densamma till verkställighet.

99 §.

År ej den, som tillsagt förvarsarrest, själv i utövning av bestraffningsrätt

i disciplinmål över den arresterade, åligger den förstnämnde

att om arresteringen genast och sist inom tjugofyra timmar avgiva

rapport till den befälhavare, som äger bestraffningsrätten; och åligge

det denne att, så fort ske kan, meddela beslut i ärendet.

100 §.

Träffas underordnad, som är av starka drycker överlastad, inom

vederbörande förläggningsort eller å väg, gata eller annat ställe, varom

i 11 kap. 15 § allmänna strafflagen förmäles, då må han, ändå att

sådant fall, som i 96 § avses, ej finnes vara för handen, när hans behöriga

vårdande icke annorledes låter sig verkställa, på befallning av

förman eller annan överordnad, vilken är av officers eller underofficers

grad, kunna tagas i förvar och insättas i militärhäkte, till dess han

återvunnit sina sinnens bruk.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Riksdagens skrivelse AV 268.

17 KAP.

Allmänna bestämmelser.

101 §.

Skall någon, som icke är krigsman, rannsakas vid krigsdomstol,

ock är han i den tjänsteställning, att han är att anse såsom likställd med

officer, gälle då, evad han är svensk eller utländsk man, vad här ovan

i 2, 3, 4, 7 och 9 kap. är stadgat beträffande officer av motsvarande

tjänstegrad, men varde i annat fall tillämpade de i fråga om manskap

gällande bestämmelser.

102 §.

Ingivas på grund av denna lag besvär eller annan inlaga i rättegång

till befälhavare eller ordförande i överkrigsrätt, skall å besvärsskriften

eller inlagan tecknas bevis om tiden för dess ingivande; och

varde, där ej, enligt vad i denna lag är föreskrivet, ytterligare åtgärd

på befälhavaren eller överkrigsrättens ordförande ankommer,

inlagan även i de fall, där ej sådant eljest är stadgat, ofördröjligen

insänd till den myndighet, som vederbör.

103 §.

I avseende på rättegång vid krigsdomstol och verkställighet av

dess utslag skall i allt, varom ej i denna lag eller i annan lag eller

författning är särskilt stadgat, lända till efterrättelse, vad i fråga

om rättegång vid allmän domstol och verkställighet av dess utslag

finnes föreskrivet, där det tillämpligt är.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 268.

in

3:o) Lag om införande av den nya strafflagen för krigsmakten

och den nya lagen om krigsdomstolar och rättegången

därstädes samt vad i avseende därå iakttagas skall.

1 §■

Den strafflag för krigsmakten och den lag om krigsdomstolar och

rättegången därstädes, vilka nu äro antagna, skola, jämte vad här

nedan stadgas, lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1916.

2 §■

Genom de nya lagarna upphävas, med i 12 § stadgade undantag:

strafflagen för krigsmakten den 7 oktober 1881 och förordningen

om krigsdomstolar och rättegången därstädes den 11 juni 1868 jämte

alla de särskilda nu gällande stadganden, som utgöra ändring av nämnda

författningar eller tillägg däri; så ock vad i övrigt finnes i lag eller

särskild författning eller i reglementen, instruktioner eller andra särskilda

föreskrifter stridande mot de nya lagarnas bestämmelser.

3 §•

Förekommer i lag eller särskild författning hänvisning till straffbestämmelse,

som enligt 2 § blivit upphävd, skall brott, varför sådan hänvisning

är given, straffas efter nya strafflagen för krigsmakten, så framt

straff å det brott däri utsättes; finnes straff å brottet däri ej utsatt, vare

hänvisningen förfallen.

Förekommer eljest i lag eller författning hänvisning till lagrum,

som ersatts genom bestämmelse i de nya lagarna, skall denna i stället

tillämpas.

4 §•

Brott, som är förövat, innan nya strafflagen för krigsmakten

blivit gällande, men för vilket dessförinnan straff ej är bestämt

genom domstols utslag, som vunnit laga kraft eller ej överklagat

varder, eller genom befälhavares beslut i disciplinmål, skall efter nya

s. 112 Kontrollera mot PDF

112 Riksdagens skrivelse Nr 268.

lagen straffas, om det straff, som efter densamma bör åläggas, är

lindrigare än det, som varit stadgat i äldre lag; och skall i sådant

fall disciplinstraff anses lindrigare än böter. Tillika skall iakttagas,

att, om enligt äldre lag disciplinstraff skulle följa å brottet, disciplinstraff

enligt nya lagen skall åläggas, därest ej sådant fall är för handen,

som nedan i denna § sägs.

Har någon, innan nya strafflagen för krigsmakten blev gällande,

genom domstols utslag, som vunnit laga kraft eller ej överklagat

varder, eller genom befälhavares beslut i disciplinmål blivit belagd

med disciplinstraff, och varder han övertygad att förut hava gjort

sig skyldig till annan förseelse, därå disciplinstraff bör följa, varde

straffet för båda förseelserna bestämt enligt äldre lag.

5 §•

Har verkställighet av straff blivit påbörjad, innan nya strafflagen

för krigsmakten blev gällande, men dessförinnan ej hunnit avslutas,

skall därmed fortsättas i enlighet med föreskrifterna i äldre lag, där

ej här nedan annorlunda stadgas.

6 §■

Vid verkställighet av arreststraff, som blivit någon ålagt, innan

nya strafflagen för krigsmakten blev gällande, men ej dessförinnan

börjat verkställas, skall iakttagas, att straffet verkställes så, som angående

sådant straff i nya lagen är stadgat.

7 §•

Har någon, efter det nya strafflagen för krigsmakten blev gällande,

begått förseelse, som ådrager arreststraff, och har dessförinnan enligt

äldre lag ålagts honom arreststraff, vilket icke till fullo gått i verkställighet,

då skall, med tillämpning av de i 40 § i nya lagen stadgade

grunder, det sist ålagda straffet sammanläggas med det tidigare

ålagda eller dess återstod till ett arreststraff enligt nya lagen.

Förekomma till verkställighet på en gång flera beslut, varigenom

samma person blivit fälld till straff, vilka, efter ty i denna § är sagt,

ej kunna jämte varandra verkställas, göres om förhållandet anmälan

hos krigsöverdomstolen, som förordnar, huru straffen skola sammanläggas.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 268.

113

8 §•

Där nya strafflagen för krigsmakten utsätter särskilt straff för

återfall i brott, skall det straff ådömas, ändå att straffet för förra

brottet varit ådömt efter äldre lag eller författning, så framt den

brottslige samma straff till fullo undergått.

9 §•

Är brottslig gärning förövad, innan nya strafflagen för krigsmakten

blev gällande, skall i fråga om tid för åtal avseende göras å det straff,

varmed brottet i nya lagen belägges, dock så att den, som efter äldre

lag är till frihet från åtal berättigad, njuter den frihet till godo, ändå

att brottet kunde åtalas efter nya lagen.

10 §.

Finnes, sedan nya strafflagen för krigsmakten blivit gällande,

tillrättavisning böra meddelas någon för förseelse eller fel, som dessförinnan

begåtts, skall tillrättavisning enligt nya lagen meddelas.

Har tillrättavisning meddelats någon, innan nya strafflagen för

krigsmakten blev gällande, men ej dessförinnan blivit verkställd, skall

därmed förfaras i enlighet med dittills gällande föreskrifter.

11 §•

Mål, som, då nya lagen om krigsdomstolar och rättegången därstädes

träder i kraft, är hos domstol anhängigt, skall, utan hinder av

nya lagens bestämmelser, fortfarande handläggas och avgöras av samma

domstol, i den mån sådant tillkom densamma enligt äldre lag eller författning,

ävensom i övrigt i enlighet därmed behandlas; dock att nya

lagen skall tillämpas i fråga om fullföljd av talan mot utslag eller beslut,

som meddelats efter den dag, då nya lagen trätt i kraft, ävensom

underställning av sådant utslag så ock beträffande förfarandet i högre

rätt, där utslag eller beslut, varemot talan fullföljts, meddelats efter

nämnda dag; skolande därvid iakttagas, att de för klagan över fältkrigsrätts

utslag eller beslut i nya lagen meddelade föreskrifter skola

lända till efterrättelse allenast där klagan ifrågakommer över utslag

eller beslut, vilket meddelats av sådan enligt äldre lag sammansatt

Bihang Ull senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 88 käft. (Nr 268.) 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Riksdagens skrivelse Nr 268.

fältkrigsrätt, som inrättats vid avdelning av krigsmakten, den där är i

fält eller på sjötåg under krig, men klagan över annan krigsrätts utslag

eller beslut fullföljas enligt de för klagan över regementskrigsrätts,

stationskrigsrätts och särskild krigsrätts utslag eller beslut i samma

lag givna bestämmelser.

12 §.

Genom vad i 2 § förordnats skola ej anses upphävda:

de i reglementet den 12 april 1808 angående uppbringningar till

sjöss och reglementet den 9 augusti samma år angående krigsbyte till

lands förekommande stadganden om domstol i mål, som röra tvist om

uppbringningar till sjöss eller gjort krigsbyte till lands; dock att

vad enligt nya lagen om krigsdomstolar och rättegången därstädes

gäller rörande fullföljd av talan mot krigshovrättens utslag eller beslut

skall äga tillämpning jämväl å dess utslag eller beslut i dylika mål.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 268.

115

4:o) Lag om ändrad lydelse av 26 § i 8 kap. strafflagen.

Härigenom förordnas, att 26 § i 8 kap. strafflagen skall erhålla

följande ändrade lydelse:

26 §.

Har någon i uppsåt att undandraga sig sin värnplikt genom stympning

eller annorledes gjort sig oduglig till uppfyllande, under längre

eller kortare tid, av den krigstjänstskyldighet, som eljest skolat av

honom fullgöras, straffes med fängelse eller straffarbete i högst sex

månader.

Den, som förleder eller hjälper krigsman till rymning, dömes, om

det sker i krigstid, till fängelse i högst sex månader eller straffarbete

i högst två år, och, om det sker i fredstid, till böter eller fängelse i

högst sex månåder.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1916.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Riksdagens skrivelse Nr 268.

o:o) Lag om ändrad lydelse av 9 och 13 §§ i 10 kap. strafflagen.

Härigenom förordnas, att 9 och 13 §§ i 10 kap. strafflagen skola

erhålla följande ändrade lydelse:

9 §•

Göra upprorsmän våld å person, eller bryta eller förstöra de hus,

eller plundra eller fördärva de annan egendom; då skola de dömas,

anstiftare och anförare till straffarbete från och med två till och med

tio år, och annan deltagare i upproret till sådant arbete i högst sex år;

varde ock för våld eller annan brottslig gärning, som vid uppror begås,

gärningsmannen straffad efter ty i 4 kap. 1 § skils.

13 §•

Samlar sig folkmängd tillhopa och störer lugnet eller allmänna

ordningen, utan att dock lägga å daga sådant uppsåt, som i 7 § sägs,

och skingrar sig ej den folkmängd, på offentlig myndighets befallning,

utan visar trotsighet däremot; då skola anstiftare och anförare av det

upplopp till straffarbete i högst ett år och annan deltagare i upploppet

till böter från och med tio till och med tvåhundra riksdaler dömas.

Övergå de till våld å person eller egendom; vare lag, som i 9, 10 och

12 §§ om uppror sägs; dock att för sådan deltagare i upploppet, som

ej är anstiftare eller anförare, straff efter 9 § må, där omständigheterna

äro synnerligen mildrande, nedsättas till fängelse.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 268.

117

6:o) Lag om ändrad lydelse av 4 och 6 §§ i lagen angående

villkorlig straffdom den 22 juni 1906.

Härigenom förordnas, att 4 och 6 §§ i lagen angående villkorlig

straffdom den 22 juni 1906 skola erhålla följande ändrade lydelse:

4 §•

Begår den, som genom villkorlig dom undfått anstånd med straff,

inom tre år efter domen brott, och varder han därför till straffarbete

eller fängelse dömd; då skall anståndet tillika av domstolen förklaras

förverkat. Dömes han till annat straff, må anståndet förklaras förverkat,

där brottens sammanhang eller likartade beskaffenhet finnes därtill föranleda;

dock må disciplinstraff, som ålägges efter strafflagen för krigsmakten,

ej i något fall medföra dylik verkan.

Förverkas ej anståndet, på sätt nu är nämnt, och kommer ej heller

av orsak, som i 5 § sägs, ny dom, vare straffet förfallet.

6 §.

Villkorlig dom må ej brukas, då straff ådömes efter 25 kap. strafflagen;

ej heller må sådan dom användas vid brott, för vilket straff är

utsatt i strafflagen för krigsmakten, i annat fall, än då straffet ådömes

efter 8 kap. i sistnämnda lag.

Vad i denna lag är stadgat angående meddelande av villkorlig

straffdom skall ej hava avseende å straff, som ådömes för förbrytelse

mot tryckfrihetsförordningen.

Ådömes jämte frihets- eller bötesstraff, i fråga varom villkorlig

dom enligt denna lag må brukas, disciplinstraff efter strafflagen för

krigsmakten, utgöre den omständighet ej hinder för beviljande av anstånd

med förstnämnda straff. Beviljas anstånd, äge sammanläggning av

straffen ej rum.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1916; dock skall vad

6 § innehåller rörande tillämpning av villkorlig dom i fråga om straff,

som ådömes efter 8 kap. strafflagen för krigsmakten, ej av högre rätt

tillämpas i mål, som blivit vid första domstol före sagda dag avdömt.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 saml. 88 käft. (Nr 268.) 16

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Riksdagens skrivelse Nr 268.

7:o) Lag om ändring i lagen angående förordnande av rättegångsbiträde

åt häktad den 14 september 1906.

Härigenom förordnas, att i lagen angående förordnande av rättegångsbiträde

åt häktad den 14 september 1906 skall införas en ny § av

följande lydelse:

5 §.

Hålles någon häktad såsom misstänkt för brott, som hör under

krigsdomstols behandling, gälle angående rättegångsbiträde åt den häktade

vad i lagen om krigsdomstolar och rättegången därstädes finnes

stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1916.

Stockholm den 22 september 1914.

Med undersåtlig vördnad.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1914.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.