Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungi. Maj.ts proposition med förslag till lag om förhindrande av oskälig prisstegring å vissa varor vid krig eller krigsfara, dels ock i ämnet väckta motioner.
1914-09-30 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1914 B:294, Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungi. Maj.ts proposition med förslag till lag om förhindrande av oskälig prisstegring å vissa varor vid krig eller krigsfara, dels ock i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
8
Riksdagens skrivelse Nr 294.
Nr 294.
Uppläst och godkänd i första kammaren den 30 september 1914.
» » »i andra kammaren den 30 september 1914.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungi.
Maj.ts proposition med förslag till lag om förhindrande
av oskälig prisstegring å vissa varor vid krig eller krigsfara,
dels ock i ämnet väckta motioner.
(Lagutskottets utlåtande nr 38 och memorial nr 40.)
Till Konungen.
Genom en den 26 augusti 1914 dagtecknad proposition, nr 277,
har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i
statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga
ett vid propositionen fogat förslag till lag om förhindrande av oskälig
prisstegring å vissa varor vid krig eller krigsfara.
På de i propositionen anförda skäl har riksdagen funnit lagbestämmelser
för det ändamål, som med förevarande förslag avses, vara erforderliga.
På grund härav och då riksdagen vid granskning av förslaget
funnit detsamma vara av beskaffenhet att kunna läggas till grund för
lagstiftning i ämnet, har riksdagen ansett sig böra med här nedan angivna
ändringar godkänna förslaget.
Uti en inom riksdagen väckt motion har hemställts, att i nu förevarande
lag måtte upptagas en bestämmelse i det huvudsakliga syfte,
som innefattas uti 3 § i det till lagrådet remitterade förslaget.
9
Riksdagens skrivelse Nr 294.
Vid behandling av förevarande spörsmål bär riksdagen funnit de
av departementschefen i hans yttrande till statsrådsprotokollet den 15
augusti 1914 anförda skälen för ifrågavarande stadgandes upptagande i
lagen synnerligen vägande. Aven om de av lagrådet däremot uttalade
betänkligheter utan tvivel måste anses beaktansvärda, synas de dock
icke innefatta tillräcklig grund för uteslutande ur lagen av bestämmelser
i nu ifrågavarande syfte. Den av departementschefen i sådant hänseende
åberopade omständigheten, att omedelbart behov av ett dylikt stadgande
icke för närvarande synes föreligga, kan efter riksdagens uppfattning
icke tillmätas avgörande betydelse. Fastmera synes det riksdagen vara
av vikt, att lagen icke är i saknad av även sådana föreskrifter, vilkas
tillämpning visserligen kan ifrågakomma endast under ett av ytterligt
kritiska förhållanden framkallat undantagsläge, men vilka dock för ett
sådant läge äro behövliga. I anslutning till nämnda motion har riksdagen
därför ansett en bestämmelse om inlösningsrätt av bär ifrågavarande
slag böra upptagas i lagen.
Därvid har emellertid riksdagen i anledning av lagrådets yttrande
över motsvarande stadgande i det till lagrådet remitterade förslaget
ansett vissa modifikationer i stadgandet böra vidtagas. Från ifrågavarande
bestämmelses tillämpning synes sålunda undantag böra göras
för sådana förråd, som för enskild innehavare eller hans hushåll prövas
oundgängligen erforderliga. Vidare har riksdagen ansett lösen för eu
vara böra utgå efter varans fulla värde.
Förutom den förskjutning i paragrafföljden, som föranledes av
upptagandet i lagen av nu omförmälta stadgande såsom särskild paragraf,
lärer av riksdagens beslut i denna del jämväl böra följa, såväl att lagens
rubrik återföres till den lydelse, som den hade i det remitterade förslaget,
nämligen »lag om förfogande över vissa varor vid krig eller
krigsfara», som att 4 § i det för riksdagen framlagda förslaget utvidgas
till huvudsaklig överensstämmelse med 5 § i det remitterade förslaget.
Riksdagen har därjämte för sin del antagit sådan ändring av slutstadgandet
till lagen, att lagen förklaras skola äga giltighet allenast till
den 1 maj 1915.
Med åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen med förklarande,
att det i Eders Kungl. Maj ds förevarande proposition innefattade
förslag till lag om förhindrande av oskälig prisstegring å vissa
varor vid krig eller krigsfara icke kunnat av riksdagen i oförändrat
skick godkännas, härmed för Eders Kungl. Maj:t anmäla, att riksdagen
i anledning av samma proposition för sin del antagit följande
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 sond. 100 höft. (Nr 289—294.) 2
10
Riksdagens skrivelse Nr 294.
Lag om förfogande över vissa varor vid krig eller krigsfara.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Finnes vid krig eller krigsfara, att inom hela landet eller någon
del därav pris å livsmedel, foder för kreatur, vara, som är avsedd att
genom sin förbränning alstra värme, ljus eller kraft, beklädnadsvara
eller annan dylik förnödenhet stegras väsentligt högre än förhållandena
påkalla, äge Konungen, där så prövas nödigt, i erforderlig omfattning
förordna, att vid frivillig försäljning av sådan vara skäligt, av Konungen
bestämt pris ej må överstigas.
Högsta priset å vara må, ändå att varans beskaffenhet är lika,
bestämmas olika för särskilda delar av landet, så ock för olika slag
av handel.
Från förordnande, som ovan sägs, må Konungen medgiva de undantag,
som kunna prövas skäliga.
2 §.
Vägrar den, som i avsevärd myckenhet innehar någon för honom
eller hans hushåll eller för annan av honom idkad näring än handel
uppenbarligen ej behövlig vara, för vilken gäller enligt 1 § fastställt
högsta pris, att sälja varan till sådant pris, och finnes varans försäljning
vara erforderlig för tillgodoseende av behovet av dylik vara, äge
Konungens befallningshavande låta för innehavarens räkning och på
hans bekostnad sälja varan till det fastställda priset.
Vad sålunda är stadgat äge motsvarande tillämpning, där borgenär
såsom pant eller eljest under panträtt innehar vara, som i första stycket
avses, eller har rätt att kvarhålla sådan vara såsom säkerhet för sin
fordran; och njute borgenären rätt till betalning ur köpeskillingen.
Konungens befallningshavandes beslut om varas försäljning skall
gå i verkställighet, ändå att det överklagas.
3 §•
År vid krig eller krigsfara vara, som i 1 § sägs, att tillgå endast
i så begränsad myckenhet, att genom fri föryttring eller förbrukning
11
Riksdagens skrivelse Nr 294.
av varan kan uppstå betydande svårighet att tillgodose behov av synnerlig
vikt, vare innehavare av dylik vara, där den uppenbarligen ej är för
honom eller hans hushåll oundgängligen behövlig, pliktig att, om Konungen
så förordnar, avstå varan till kronan mot lösen efter fidla värdet.
Sådan lösen skall bestämmas av kommission, varom förmäles i
lagen den 24 maj 1895 angående skyldighet för kommuner och enskilda
att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov, och skall angående
sätt och tid för lösens erläggande gälla vad i samma lag stadgas om
likvid för fullgjord rekvisition.
4 §•
Den, som, med vetskap därom att för vara gäller enligt 1 § fastställt
högsta pris, håller varan till salu för högre pris eller, vid förfrågan
av Konungens befallningshavande eller enligt dess uppdrag av kronobetjänt,
söker vilseleda beträffande sitt innehav av varan eller dennas
myckenhet, straffes med böter från och med fem till och med tiotusen
kronor.
Lag samma vare, där innehavare av vara, om vars avstående
Konungen enligt 3 § förordnat, med vetskap härom söker vid förfrågan,
som i första stycket av denna paragraf sägs, vilseleda om sitt innehav av
varan eller dennas myckenhet.
Ådömda böter skola tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas
fulla gäldande, skall förvandling ske enligt allmänna strafflagen.
5 §.
Konungen äge meddela de närmare föreskrifter, som må erfordras
för tillämpning av donna lag eller 4 fråga om användande för det avsedda
behovet av vara, som enligt 3 § blivit av kronan inlöst.
Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet och gäller till
och med den 30 april 1915. Av Konungen jämlikt 1 § meddelat förordnande
om högsta pris å vara må ej äga tillämpning längre än till
och med sagda dag. Har samma dag vara, om vars avstående Konungen
jämlikt 3 § förordnat, ännu icke blivit av Kronan inlöst, skola stadgandena
i sistnämnda paragraf fortfarande äga tillämpning i fråga om be
-
12
Riksdagens skrivelse Nr 294.
stämmande av lösen för varan samt sätt och tid för lösens erläggande.
I fråga om sådan, under tiden för lagens giltighet begången förseelse,
som i 4 § sägs, skall vad där är stadgat fortfarande gälla.
Stockholm den 30 september 1914.
Med undersåtlig vördnad.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1914.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.