Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående visst tillägg till lagen om reglering av prästerskapets avlöning.

1914-07-17 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1914 B:69, Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående visst tillägg till lagen om reglering av prästerskapets avlöning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 69.

1

Nr 69.

Uppläst och godkänd i första kammaren den 17 juli 1914.

it j i andra kammaren den 17 juli 1914

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta

motioner angående visst tillägg till lagen om reglering

av prästerskapets avlöning.

(Lagutskottets utlåtande nr 6.)

Till Konungen.

Uti särskilda, vid innevarande riksdag väckta motioner hava enskilda

motionärer hemställt, att riksdagen för sin del måtte besluta, att till någon

§ i lagen om reglering av prästerskapets avlöning av den 9 december

1910 (exempelvis § 27) skulle göras ett tillägg av ungefärligt innehåll,

att där i städer, som bestå av flera församlingar, Eders Kungl. Maj:t

förordna!, att utgifterna till prästerskapets avlöning skola av dessa gemensamt

bestridas, skulle vad i lagen sägs om pastorat i tillämpliga delar gälla

staden i dess helhet.

Enligt 2 § i lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9

december 1910 har Eders Kungl. Maj:t att särskilt för varje pastorat

fastställa lönereglering för prästerskapet enligt de i lagen stadgade grunder,

och skola nödiga medel till prästerskapets sålunda bestämda avlöning

utgå på sätt i 19, 20 och 21 §§ av samma lag finnes närmare angivet.

Någon bestämmelse om rätt för flera pastorat att sammansluta sig till

en enhet i fråga om de kyrkliga utgifternas utgörande har icke i lagen

influtit. Vid sådant förhållande har den i vissa städer, som bestå av

flera församlingar, före lagens ikraftträdande tillämpade gemensamheten i

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 22 höft. (Nr 69 70.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 69.

berörda hänseende ansetts icke kunna vid fastställande av ny lönereglering

bibehållas.

Riksdagen finner det vara önskvärt, att en dylik gemensamhet må

kunna även för framtiden upprätthållas, där densamma prövats vara till

gagn och vederbörande stad själv gjort uttalande i sådan riktning. Det

torde ock få antagas, att den rubbning av bestående förhållanden i detta

hänseende, vartill den nya lagstiftningen i tillämpningen befunnits föranleda,

icke varit åsyftad vid dess tillkomst. Då saknaden av erforderligt

stadgande i anmärkta avseende sålunda synes medföra praktisk olägenhet,

fiuner riksdagen en lagbestämmelse i den av motionärerna angivna riktningen

vara påkallad.

Huru önskvärt det än må vara, att en dylik bestämmelse utan tidsutdräkt

varder i lagen införd, har dock — vid det förhållande, att

kyrkomötets bifall till densamma synes vara erforderligt och att urtima

kyrkomöte skäligen ej lärer böra av denna anledning sammankallas —

riksdagen funnit det icke vara att påräkna, att frågan skall kunna vinna

sin lösning förr än tidigast under år 1915. Vid sådant förhållande och

då någon tvekan synes kunna råda om det lämpligaste sättet för ifrågavarande

bestämmelses införande i lagen, har riksdagen ansett förevarande

hemställan icke böra föranleda någon annan riksdagens åtgärd än framställning

till Eders Kungl. Maj:t med begäran om utredning och förslag i

motionernas syfte. Därvid synes det riksdagen jämväl böra komma under

övervägande, huruvida icke åt eu bestämmelse av huvudsakligen det innehåll,

som ovan antytts, bör givas eu något större räckvidd än motionärerna

föreslagit, så att möjlighet till införande av gemensamhet i fråga

om utgifter för prästerskapets avlöning öppnas även för städer, i vilka

eu dylik anordning icke nu förefinnes, men framdeles kan anses ändamålsenlig.

Med stöd av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders

Kungl. Maj:t ville låta undersöka lämpligheten av sådan ändring i lagen

om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910, att i stad,

som består av derå församlingar, utgifterna till de särskilda församlingarnas

prästerskap må kunna, efter därom av Eders Kungl. Maj:t meddelat

förordnande, utgöras av staden i dess helhet, samt därefter för riksdagen

framlägga det förslag, vartill en dylik undersökning må föranleda.

Stockholm den 17 juli 1914.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.