Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om beredande av rätt för gift kvinna att föra annans talan vid domstol eller hos annan myndighet.

1914-07-17 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1914 B:70, Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om beredande av rätt för gift kvinna att föra annans talan vid domstol eller hos annan myndighet.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 70.

3

Nr 70.

Uppläst och godkänd i första kammaren den 17 juli 1914.

» > > andra kammaren den 17 juli 1914.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion

om beredande av rätt för gift kvinna att föra annans

talan vid domstol eller hos annan myndighet.

(Lagutskottets utlåtande nr 9.)

Till Konungen.

Vid innevarande riksdag liar av enskild motionär hemställts om en

lagändring av sådan beskaffenhet, att gift kvinna skulle äga att utan

hinder av giftermålsbalkens bestämmelse i kap. 9 § 1, om mannens målsmansrätt

för hustru, vid domstol eller hos annan laga myndighet föra

annans talan. Bestämmelsen i 15 kap. 3 § rättegångsbalken, att den ej må

vara fullmäktig, som själv under målsman står, utgör för närvarande hinder

för gift kvinna att i rättegång inför domstol uppträda såsom fullmäktig

för part. I överensstämmelse härmed lärer det ej heller eljes vara henne

medgivet att nyttjas såsom ombud hos domstol eller annan myndighet i

sådana fall, där fullmakt erfordras eller ett företrädande inför myndigheten

ifrågakommer. Ändring i detta förhållande, som oförändrat består sedan

lagens tillkomst, har först sent blivit ifrågasatt. Ännu då år 1897 en

jämkning företogs i nämnda kapitel i rättegångsbalken i syfte att undanröja

all tvekan om rätt för kvinna att lika med man kunna vara

rättegångsfullmäktig, torde det hava saknats praktisk anledning att på

samma gång taga i övervägande, huruvida åtgärd borde vidtagas för undan
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 70.

röjande jämväl av det ytterligare hinder, som förelåg i fråga om gift

kvinnas åtnjutande av dylik rätt. Frågan om likställighet i detta hänseende

mellan gift kvinna och ogift har väl senare något dryftats i sammanhang

med förslag om målsmanskapets upphävande, men har först nyligen

nått egentlig aktualitet. Den snabba utveckling av vårt advokatväsende,

som de sista årtiondena i alltjämt ökad mån utvisat, har medfört, att även

kvinnor vänt sin håg till verksamhet såsom advokater. För en kvinna,

som förvärvat juridisk utbildning, erbjuder dessutom nämnda verksamhet

för närvarande i vårt land snart sagt det enda arbetsfält, där hon i egentlig

mening kan tillgodogöra sina studier. De ännu för ganska kort tid

sedan tvivelsutan sällsynta fall, då parter i rättegång vid domstol låtit sig

företrädas av kvinnliga ombud, hava därför på senare tid blivit oftare

förekommande. Under dessa omständigheter lärer det icke kunna bestridas,

att den lagbestämmelse, vilken utesluter gift kvinna från rätten att vara

rättegångsombud, i enskilda fall måste framstå såsom oegentlig och obillig.

En kvinnlig advokat, som även efter det hon ingått äktenskap kan finna

tid och intresse för den levnadsbana, hon tidigare valt, och genom fortsatt

utövning av sitt yrke kan se sig i stånd att bidraga till sin familjs försörjning,

ställes sålunda i ett, ingalunda oväsentligt, avseende uti en ogynnsammare

ställning än övriga utövare av samma verksamhet. Även om

det kan antagas, att en lagändring i nu berörda hänseende skulle kunna

bliva till fördel även för kvinnor, vilka utan att äga juridisk bildning

utöva vissa slag av praktisk verksamhet, torde dess betydelse dock väsentligen

vara begränsad till de egentliga kvinnliga advokaterna. Antalet

kvinnor i sistnämnda ställning är väl ännu synnerligen obetydligt, och

möjligen kan den ifrågasatta lagändringen till deras förmån snart nog bliva

överflödig på grund av de motsedda allmänna reformerna å äktenskapslagstiftningens

område. Med hänsyn till den avsevärda betydelse, som för

enskilda personer är förbunden med denna frågas lösning utan dröjsmål,

har riksdagon likväl ansett motionärernas framställning förtjäna beaktande,

desto mera som erforderlig lagändring icke torde vara förenad med avsevärda

svårigheter och ej heller i reellt hänseende giva anledning till betänkligheter.

Då lagstiftningen icke uppställer annat hinder för gift kvinna

att ägna sig åt advokatverksamhet, synes ej heller den inskränkning, som

nu gällande bestämmelse i 15 kap. 3 § rättegångsbalken i detta avseende

innebär, med fog kunna upprätthållas. Från praktisk synpunkt torde en

lagändring av ifrågavarande innebörd icke böra möta gensaga, då därmed

endast avses att medgiva gift kvinna samma rättsliga möjlighet att kunna

anlitas såsom rättegångsombud, vilken redan förut tillkommer ogift kvinna,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 70.

5

samt någon klagan veterligen icke försports över att denna rättighet, sådan

den nu gäller, missbrukats eller i övrigt föranlett olägenhet. Härvid må

ock erinras om den domstolarna tillkommande befogenheten att avvisa

sådana ombud, vilka sakna förmåga att på tillfredsställande sätt fylla sin

uppgift eller befinnas på annat sätt olämpliga att uppträda inför rätta.

Motionären synes med sin framställning hava avsett, att riksdagen

skulle omedelbart för sin del antaga en lagändring i förevarande syfte.

Denna skulle i sådant fall möjligen kunnat genomföras redan innevarande

år. Men ehuru riksdagen, såsom av det anförda framgår, med sin uppfattning

av den ifrågasatta reformens beskaffenhet finner densamma böra

snarast möjligt förverkligas, har riksdagen funnit detta önskemål lämpligast

främjas genom att riksdagen nu avlåter en skrivelse i ämnet till Eders

Kungl. Maj:t. Ett närmare övervägande synes nämligen böra äga rum

såväl angående den omfattning, i vilken en rätt av här ifrågavarande slag

bör medgivas gift kvinna, som ock om det lämpligaste sättet för införande

i lagen av ett sådant stadgande.

Med stöd av vad sålunda anförts, får riksdagen anhålla, att Eders

Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida och på vad sätt jämväl gift kvinna

må kunna tillåtas att inför rätta föra annans talan, samt därefter för riksdagen

framlägga det förslag, vartill denna utredning må föranleda.

Stockholm den 17 juli 1914.

Med undersåtlig vördnad.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt, 22 käft. (Nr 69—70.) 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.