Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om ändring i 13 § mom. 1 c) i förordningen med tulltaxa för inkommande varor.

1914-07-21 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1914 B:78, Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om ändring i 13 § mom. 1 c) i förordningen med tulltaxa för inkommande varor.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 78.

7

Nr 78.

Uppläst och godkänd i första kammaren den 21 juli 1914.

— — — — andra kammaren den 21 juli 1914.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion

om ändring i 13 § mom. 1 c) i förordningen med tulltaxa

för inkommande varor.

(Bevillningutskottets betänkande nr 10.)

Till Konungen.

I fråga om restitution av tullmedel vid utförsel sjöledes från stapel1

av vissa, utav utländskt råämne inrikes tillverkade varor stadgas i §

mom. 1 av gällande tulltaxeförordning, att iakttagas skall, bland annat:

c) att utförseln verificeras genom intyg av vederbörande ämbetsmyndighet

å lossningsorten, det varan därstädes blivit lossad,

vilket intyg bör vara av svensk konsul eller vice konsul, därest

sådan å berörda ort finnes anställd, behörigen legaliserat; dock

att, därest utförseln skett i fartyg av 30 tons dräktighet eller

därutöver och vid utförseln iakttagits den kontroll, som i § 39

tullstadgan för reexportgods finnes föreskriven, något bevis om

varans ankomst till den utländska lossningsorten ej må för

restitutionens beviljande erfordras; ävensom att, därest utförseln

skett i passagerarångfartyg, som efter förut kungjord turlista

gör reguljära resor och äger en dräktighet av 30 ton eller därutöver,

utförseln må anses behörigen styrkt, då densamma verificeras

genom anteckning å fartygets tullpass samt vederbörande

tullbetjänts intyg, att exportvaran med orubbad tullförsegling

blivit under hans tillsyn i fartyget inlastad och fartyget av

honom bevakat intill dess avgång; skolande, därest annan svensk

tullplats under resan anlupits, jämväl intyg av därvarande tullbevakning

bifogas, att fartyget därstädes bevakats och att varan

med orubbad tullförsegling därifrån avgått.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 78.

I en inom riksdagen väckt motion har hemställts om följande ändrade

lydelse av den anförda punkten:

»c) att utförseln verificeras genom intyg — — — skolande, därest

annan svensk tullplats under resan anlupits, jämväl intyg av

därvarande tullbevakning bifogas, att varan med orubbad tullförsegling

därifrån avgått».

Genom detta förslag åsyftas sålunda upphävande av bestämmelsen,

att intyg av tullbevakning vid tullplats, som fartyg under resan anlöper,

skall innefatta »att fartyget därstädes bevakats».

I den till stöd för förslaget åberopade motiveringen hänvisas till fall,

då ifrågavarande bestämmelse tillämpats så, att fartyg av tullverket debiterats

för bevakningskostnad under hela den tid, det legat vid annan under

resan anlupen svensk tullplats, även om det restitutionsgods, bevakningen

avsett, varit inlastat i ett särskilt fartygsrum, varå förseglingen ej rubbats

under fartygets uppehåll i sådan hamn. Huruvida eu sådan dubbel försiktighet

från statens sida med både tullsigill och ständig bevakning å

restitutionsgods verkligen vore behövlig, kunde enligt motionen med fullt

fog ifrågasättas. I stället borde det vara till fyllest, om vederbörande

tullmyndighet å platsen tillsåge, att tullförseglingen vore orubbad såväl

vid fartygets ankomst till som vid dess avgång från hamn.

Vid ärendets behandling inom riksdagen har i föreskriven ordning

begärts generaltullstyrelsens yttrande över det föreliggande förslaget. Styrelsen

har med eget utlåtande överlämnat yttranden i ämnet av tullbevakningsinspektionerna

i Stockholm, Göteborg och Malmö samt tullkamrarna

i Norrköping, Kalmar, Karlskrona, Karlshamn, Landskrona, Hälsingborg,

Trälleborg, Halmstad, Varberg, Gävle, Härnösand, Sundsvall och Luleå.

För egen del har generaltullstyrelsen till en början erinrat, hurusom

den bestämmelse, varom här är fråga, influtit första gången år 1899

i § 9 mom. 1 c) av underrättelserna till tulltaxan i sammanhang med

det då lämnade medgivandet, att, därest ifrågavarande restitutionsgods

utfördes i passagerarångfartyg av minst 30 tons dräktighet, den dittills

ovillkorliga fordran på utförselns verificerande genom s. k. ruckattest eller

eventuellt bevakning till öppen sjö eftergåves. Den lydelse, sagda författningsrum

i dess helhet erhållit jämlikt nådiga kungörelsen den 5 maj 1899,

hade, anförde styrelsen vidare, endast i det avseendet avvikit från lydelsen

av nu ifrågavarande § 13 mom. 1 c) tulltaxeförordningen, att det upptagit

hänvisning till § 42 av då gällande tullstadgan av år 1877, under

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 78.

det att nyssnämnda paragraf i tulltaxeförordningen hänvisade till § 39 av

nu gällande tullstadga. I § 42 av 1877 års tullstadga hade såsom regel

— endast med vissa undantag — föreskrivits, att fartyg, som innehade

reexportgods, skulle åtföljas av tullbevakning till öppen sjö. . Genom den

förändring, som i motsvarande § 39 av 1904 års tullstadga givits bestämmelserna

rörande kontrollåtgärderna vid återutförsel av oförtullat gods, hade

emellertid regeln blivit den motsatta, nämligen att tullbevakning å fartyget

icke erfordrades. Kontrollen vore nu i allmänhet grundad uteslutande på

undersökning av verkställd sigillering eller plombering, och i detta hänseende

vore i paragrafen föreskrivet bland annat, att, om fartyget efter

inlastningen under resan anlöpte en eller flera svenska tullplatser, det

ålåge tullförvaltningen å den ort, som sist anlöptes, att i meddelat intyg

upplysa, huruvida plomberingen eller förseglingen vid fartygets ankomst

dit och avgång därifrån varit i orubbat skick.

Generaltullstyrelsen framhöll härefter, att av ifrågavarande motion

framginge, att den åsyftade ändringen egentligen gällde sådana^ fall, då

restitutionsgodset vore inlastat i särskilt förseglat fartygsrum, varå förseglingen

ej rubbades under fartygets uppehåll a svensk tullplats, som under

resan passerades. Styrelsen erinrade vidare, att flertalet av de hörda tull

förvaltningarna även förklarat sig anse särskild bevakning å fartyget obehövlig

i dylika fall, en åsikt, vilken styrelsen förklarade sig kunna biträda.

Därest emellertid förseglingen av någon anledning skulle behöva biytas,

t. ex. för in- eller urlastning av annat gods, borde, enligt styrelsens mening,

liksom i de fall, då fartyget medförde restitutionsgods, som icke

införseglats i särskilt rum, fordran på fartygets bevakning kvarstå.

Till ernående av en förändring i den av _ generaltullstyrelsen antydda

riktningen har styrelsen avfattat följande förslag till ändrad lydelse av

§ 13 mom. 1 c) tulltaxeförordningen:

c) att utförseln verificeras — — — — avgång; skolande, därest

annan svensk tullplats under resan anlupits, jämväl intyg av

därvarande tullbevakning bifogas, att fartyget därstädes bevakats

och att varan med orubbad tullförsegling därifrån avgått, eller,

om varan förvarats i särskilt, förseglat lastrum, vars försegling i

anloppsorten icke rubbats, att denna försegling vid fartygets

ankomst dit och avgång därifrån varit i orubbat skick.

Riksdagen har funnit sig kunna godkänna den av generaltullstyrelsen

sålunda uttalade uppfattningen i föreliggande ämne och har icke

haft något att erinra mot den avfattning av ifrågavarande bestämmelse,

styrelsen föreslagit.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 sand. 26 käft. (Rr 76 78.J 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 78.

Riksdagen har sålunda beslutat, att § 13 mom. 1 c) i gällande förordning

med tulltaxa för inkommande varor skall erhålla följande ändrade

lydelse:

c) att utförseln verificeras genom intyg av vederbörande ämbetsmyndighet

å lossningsorten, det varan därstädes blivit lossad,

vilket intyg bör vara av svensk konsul eller vice konsul, därest

sådan å berörda ort finnes anställd, behörigen legaliserat; dock

att, därest utförseln skett i fartyg av 30 tons dräktighet

eller därutöver och vid utförseln iakttagits den kontroll, som i

§ 39 tullstadgan för reexportgods finnes föreskriven, något bevis

om varans ankomst till den utländska lossningsorten ej må för

restitutionens beviljande erfordras; ävensom att, därest utförseln

skett i passagerarångfartyg, som efter förut kungjord turlista

gör reguljära resor och äger en dräktighet av 30 ton eller därutöver,

utförseln må anses behörigen styrkt, då densamma verificeras

genom anteckning å fartygets tullpass samt vederbörande

tullbetjänts intyg, att exportvaran med orubbad tullförsegling blivit

under hans tillsyn i fartyget inlastad och fartyget av honom

bevakat intill dess avgång; skolande, därest annan svensk tullplats

under resan anlupits, jämväl intyg av därvarande tullbevakning

bifogas, att fartyget därstädes bevakats och att varan med

orubbad tullförsegling därifrån avgått, eller om varan förvarats

i särskilt, förseglat lastrum, vars försegling i anloppsorten icke

rubbats, att denna försegling vid fartygets ankomst dit och avgång

därifrån varit i orubbat skick.

Stockholm den 21 juli 1914.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B., 1914.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.