Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående avsättande till nationalpark av ett område norr om Torne träsk i Norrbottens län jämte två i ämnet väckta motioner.

1915-05-10 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1915:100, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående avsättande till nationalpark av ett område norr om Torne träsk i Norrbottens län jämte två i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 100.

1

Nr 100.

Godkänd av första kammaren den 10 maj 1915.

Godkänd av andra kammaren den 10 maj 1915.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

''proposition angående avsättande till nationalpark av ett

område norr om Torne träsk i Norrbottens län jämte

två i ämnet väckta motioner.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 32.)

Till Konungen.

1 en till riksdagen den 29 januari 1915 avlåten proposition, nr 19,

har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av biiagt utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att såsom nationalpark må avsättas ett område av omkring 7.4

kvadratmil, bestående av kronomarken norr och nordväst om Torne

träsk intill riksgränsen ävensom norra delen av nämnda sjö i Jukkasjärvi

socken av Norrbottens län, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att

bestämma de närmare gränserna för nationalparken.

I detta sammanhang har riksdagen till behandling förehaft två

inom riksdagen väckta motioner, däri sammanstämmande hemställts, att

riksdagen måtte avslå Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

Till stöd för den ena motionen har anförts:

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 14 sand. 37 käft. (Nr 100.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 100.

»X eu den 10 i denna månad till riksdagen avlämnad proposition

har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva att såsom nationalpark

må avsättas ett område av omkring 7.4 kvadratmil, bestående av kronomarken

norr och nordväst om Torne träsk intill riksgränsen ävensom

norra delen av nämnda sjö i Jukkasjärvi socken av Norrbottens län,

med rätt för Kungl. Maj:t att bestämma de närmare gränserna för nationalparken.

Förslaget stöder sig på en av intendenten vid naturhistoriska

riksmuseet professorn Einar Lönnberg gjord framställning och motiveras

av denne, att den å området rådande frodiga växtligheten behövde skyddas

för skövling, som kunde befaras dels av det ökade och oreglerade

turistväsendet, dels därav, att i den mån samhället vid Abisko tillväxte,

vissa mindre önskvärda personer ''helt enkelt toge området i besittning,

högg ned björkskogen och plundrade naturen på allehanda sätt samt

förde ett mer eller mindre parasitiskt liv på lappars och turisters bekostnad

utan att vara samhället till något gagn. Exempel på dylikt

saknades ej från andra håll. Och sedan sådana personer väl en gång

slagit sig fast på en dylik avlägsen plats, vore det ej så lätt att hålla

dem i styr eller få dem därifrån’. Vidare motiveras förslaget att utsträcka

nationalparkens område över en större del av Torne träsk därmed,

att nordsidans av träsket viktigaste fisklekplatser behövde skyddas,

''emedan i annat fäll, om ej särskilda åtgärder vidtoges, det värdefulla

fisket i Torne träsk kunde löpa fara att ruineras, på samma sätt som

skett i flera andra lappmankssjöar’.

Vad nu beträffar växtligheten inom området, är den utan tvivel på

sina ställen sådan den beskrivits och jag är likaledes övertygad om, att

denna frodiga växtlighet, där den förekommer, bör skyddas för skövling.

Men såsom var och en som besökt trakten vet och den propositionen bifogade

kartan även utvisar, ligger den allra största delen av det till nationalpark

föreslagna området över skogsgränsen. Det är endast eu smal

remsa på 1 eller 2 kilometers bredd längs stranden av Torne träsk jämte

Ripaisenjokis något bredare dalgång, som kunna förete någon växtlighet

alls, det övriga är kala fjäll och snöfält. Av det växtliga området torde

det för övrigt endast vara de här och där förekommande bäckdalarna,

som förete den frodiga växtlighet, varom propositionen talar. Vid sådant

förhållande synes det mig fullkomligt omotiverat att genom avsättande

av hela det 7.4 kvadratmil stora, huvudsakligen av kala fjäll bestående

området till nationalpark undandraga detsamma ekonomiskt utnyttjande

från statens sida. Områdets ekonomiska värde, som endast blivit bedömt

ur skogsvårds- och jordbrukssynpunkt med självfallet negativt resultat,

synes mig nämligen i annat avseende ha vissa förutsättningar att kunna

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 100. 3

bliva nog så betydande, om det icke undandrages från möjligheten att

bliva undersökt icke blott för statens räkning utan även av enskilda.

Nära intill områdets södra gräns och väster om Torne träsks övre ända

ligger Kuokula koppar- och zinkmalmfält med ej mindre än 105 utmål

och strax väster därom ha under den tid, då inmutning å kronojord var

tillåten, tagits en mängd inmutningar å kopparmalm, som dock ej bibehållits

och senare ej kunnat ånyo inmutas, varjämte kopparmalm, som

efter inmutningsrättens suspension påträffats dels i dessa trakter, dels

ungefär en mil sydost om den föreslagna nationalparkens östra ända,

•vant föremål för koncessionsansökan från enskilda, och vad de sistnämnda

fyndigheterna beträffar, inmutats och undersökts för statens

räkning samt föreslagits till statsgruvefält. Om än icke någon av dessa

här omnämnda fyndigheter genom hittills företagna undersökningar

kunnat konstateras vara brytvärd, ha dock här påvisats malmförande

områden av mycket stor utsträckning, vilket ger all anledning antaga,

att ifall området norr härom, som hittills ej varit föremål för mera ingående

undersökningar, på grund av ett mera avsides läge än trakterna

närmast järnvägslinjen, bleve noggrannare undersökt, malm även där skulle

påträffas. Nu kan visserligen invändas, att områdets avsättande som

nationalpark icke nödvändigtvis behöver utgöra hinder för en undersökning

från statens sida av malmtillgångarna inom området. Men var

och en som sysslat med sådana saker vet väl, att det i mycket hög

grad fordras enskilt vinstintresse för att en malmletning å ett sa stort

och förut okänt område skall kunna bedrivas med tillräcklig iver att

resultat uppnås, och malmletningar på enskilt initiativ bli ju i varje fall

omöjliggjorda genom områdets avsättande till nationalpark. Då nu den

malm, varom här sannolikt kunde bliva fråga, kopparmalm, har en efterfrågan

inom landet, som är flerdubbelt större än den kända tillgången och

dess pris å världsmarknaden är högt och fortfarande torde komma att stiga

under en längre framtid, anser jag det vara synnerligen olämpligt att genom

avsättande till nationalpark av ett så stort område som det föreslagna,

som har förutsättningar att vara malmförande och ej heller ligger alltför

illa till för tillgodogörande, ytterligt försvåra upptäckandet och det ekonomiska

utnyttjandet av malmfyndigheter inom detsamma, då det avsedda

syftemålet, vissa växters och djurs fridlysning inom de mindre omfattande

delar av området, där de förekomma, kan vinnas på mycket

enklare och dock lika effektivt sätt.

I detta sammanhang kan jag icke underlåta att påpeka., att de

faror för skövling av växtligheten inom området, som av professor Lönnberg

framhållits, synas mycket överdrivna. Det ökade turistväsendet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 100.

synes mig ingalunda kunna betecknas såsom ''oreglerat’, då ju den allra

största delen av turisterna tar in på turisthotellet i Abisko och endast

genom av Turistföreningen anordnade båtturer kommer i beröring med

det genom ett milsbrett och ofta svårfarbart vatten från järnvägslinjen

skilda området. Från turisternas sida torde därför icke så stora

laror hota. Vad beträffar det vid Abisko uppväxande samhället

består detta förutom en eller annan enskild kåk, som tillåtits stå kvar

sedan järnvägsbyggnaden, och Turistföreningens byggnader, endast av

byggnader, tillhöriga statens järnvägar, och, så vitt jag har mig bekant,

föreligga inga planer på att åt enskilda, där eller annorstädes i närheten*

av Torne träsk, upplåta mark för bebyggande av enskilda. Faran för

att ''vissa mindre önskvärda personel-’ skulle från i närheten belägna

samhällen taga ens någon mindre del av området i besittning, synes

mig därför synnerligen minimal. Jag förutsätter, att det ringa fåtal

fiskare av svensk stam, som efter järnvägsbyggnadens avslutande slagit

sig ned här och där vid Torne träsk, dock till största delen å samma

sida som järnvägen, icke räknats till denna kategori av mindre önskvärda

personer. De försörja sig, så vitt jag vet, av fiske och äro ingalunda

''parasiter å turister och lappar’. Deras fiske är ingalunda utan

all betydelse för befolkningen efter järnvägslinjen och i Kiruna, som

icke har mera tillförsel av fisk än vad den behötmr och knappt det.

Jag tilltror mig ingalunda att beträffande faran för fiskets förstörande

genom dem säga annat, än att det synes mig föga logiskt, att av den

omständigheten att vissa, i förhållande till det 8 mil långa och ställvis

milsbreda Torneträsk minimala sjöar i närheten av malmfältssamhällena

med deras tiotusental innevånare, fått sin fisktillgång så gott som förstörd,

dra den slutsatsen att något liknande skulle vara tänkbart om denna

ofantliga sjö med det ringa antal fiskare, som där finnas eller kunna

tänkas tillkomma. Det förefaller mig, som om lagen av den 25 juni

1909 angående naturminnesmärkens fredande lämnade fullt tillräckliga

möjligheter att tillräckligt effektivt åstadkomma det naturskydd, som den

kung!, propositionen åsyftar. I varje fall borde det räcka till med

''provstycken'' av detta område, om det nu nödvändigt skall bli en

nationalpark. ''Fn areal av några hektar komme väl i de flesta fall att

vara maximum’ har varit tankegången vid antagandet av ''lagen om

nationalparker’, och det borde kunna tillämpas även i detta fall.

På de skäl jag här ovan anfört, och då ingen utredning om det

avsedda områdets ekonomiska värde föreligger, får jag vördsamligen

hemställa, — — —»;

samt i den andra:

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 100.

»Utöver de skäl, vilka av herr Asplund i en motion nr 71 i första

kammaren anförts, vill undertecknad härmed framhålla följande motiv

för avslag å Kungl. Maj:ts proposition nr 19 om avsättande av ett

område norr om Torne träsk till nationalpark:

Genom lagen den 25 juni 1909 är å nationalpark förbjudet:

’att förstöra eller skada fast naturföremål eller ytbildning, så ock

bearbeta mineralfyndighet eller bortföra mineral;

att fälla eller skada växande träd eller borttaga växter eller växtdelar

av annan beskaffenhet än bär, som användas till omedelbar förtäring

;

att jaga, fånga eller avsiktligt döda djur av vad slag det vara

må, då det ej sker till försvar mot angrepp å person eller egendom, så

ock att från ort till annan föra dödat eller fångat djur eller att skada

eller bortföra ägg, rom eller bo;

att medföra hund;

att uppföra byggnad eller stadigvarande bostad, verkställa odlingeller

beta kreatur; samt

att i annonseringssyfte uppsätta eller anbringa tavla, plakat, inskrift

eller annan störande anordning.’

För lapparna medgives visserligen rättighet till renbete, skogsfång,

jakt och fiske samt ’att medföra de för deras renhjordars bevakningnödiga

hundar’. Men den, som mera ingående känner lapparnas liv

och deras behov, torde inse, att dessa medgivanden ej äro tillräckliga

för att trygga detta nomadfolks fulla genom århundradens hävd erkända

rörelse- och näringsfrihet. Jag vill genom ett par exempel styrka detta.

Då någon av lapparna dör under sommaren, kan liket av helt naturliga

skäl ej forslas till vederbörlig- begravningsplats förrän på hösten,

då marken frusit och snö fallit. Under sommaren måste liken förvaras

i provisoriska gravar i närheten av sommarvisten. Men enligt ovan

omnämnda bestämmelserna skulle ingen grav få grävas, tv ytbildningen

får ej förstöras eller skadas.

Fn del av barnen samt de mera ålderstigna bland lapparna, vilka

ej kunna deltaga i renskötseln, sysselsätta sig under sommaren med att

samla och på ett särskilt sätt bereda s. k. skohö, vilket de sedan under

vintern försälja till den bofasta befolkningen framför allt i malmfälten.

Åven detta skulle ju bliva dem förbjudet inom nationalparken liksom

också bärplockning till avsalu.

Med lapparnas bristande förmåga att sätta sig in i lagar och förordningar

och med deras nedärvda hämndlystnad på varandra för verkliga

eller förmenta oförrätter skulle antagandet av Kungl. Maj:ts före
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 100.

nämnda proposition bereda dels för dem, dels för en av ovist nit

besjälad allmän åklagare rikliga tillfällen till trakasserier. Lapparna

skulle heller knappast förstå avsikten med den föreslagna åtgärden utan

endast uppfatta den som en yttring av statsmakternas trakasseringslusta

mot dem.

Sydost om den föreslagna nationalparken omkring 6 kilometer från

dess gräns ligger en derå hundra år gammal by vid namn Kattovuoma,

vars inbyggare äro för sin existens till väsentlig del beroende av jakt

och fiske. Ingen utredning finnes, vilka konsekvenser antagandet av

Kung!. Majrts förut omnämnda proposition skulle medföra för befolkningen

i denna by. I dessa trakter uppträder lapparnas arvfiende

vargen mycket talrikt, varför många av nämnda bys invånare sysselsätta

sig med fångandet av detta djur. Om jakten av detta för

lapparna i ekonomiskt avseende så skadliga men för en vargfångare

värdefulla djur skulle förbjudas å ett så stort område, som här är i

fråga, skulle det kunna medföra avsevärda ekonomiska förluster för

dessa människor.

Då jag på grund av det stora avståndet och bristande kommunikationer

jämförda med den relativt korta motionstiden efter överlämnandet

av den kungl. propositionen ej haft tillfälle till närmare utredning eller

att inhämta ortsbefolkningens yttrande angående de konsekvenser, som

antagandet av nämnda proposition skulle medföra för den, och då jag

på grund härav ej anser mig kunna framlägga några särskilda förslag

i ärendet, får jag med åberopande av det ovan anförda samt mitt

yttrande angående ärendets bristande utredning i kammaren den 12

innevarande månad vid propositionens hänvisande till jordbruksutskottet,

och då saken ej är av brådskande natur, vördsamt hemställa,--—»

Vad först angår de skäl, som i motionerna åberopats mot bifall

till det nu föreliggande förslaget har uti den här ovan först intagna

motionen anförts bland annat, att genom ifrågavarande synnerligen vidsträckta

områdes avsättning till nationalpark skulle möjligheter icke

förefinnas att på enskilt initiativ bedriva efterforskningar efter malmer,

särskilt kopparmalm, som enligt motionärens åsikt kunde beräknas där

förekomma. I anledning av detta uttalande har riksdagens vederbörande

utskott uti förevarande hänseende inhämtat upplysningar från chefen

för geologiska undersökningen, som meddelat bland annat, att för närvarande

ingen malmförekomst av praktisk betydelse vore känd inom

det till nationalpark föreslagna området. Kända geologiska förhållanden

gåve icke heller anledning antaga, att området med hänsyn till malmer

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 100.

skulle vara gynnsammare än vilken annan del av våra fjälltrakter som

helst, möjligen med en liten reservation för en smal remsa närmast

intill södra gränsen för områdets väster om Torne träsk belägna del.

Härav och av vad i övrigt anförts framginge enligt chefens åsikt, att

malmgeologiska skäl icke talade emot avsättandet av området såsom

nationalpark, därest detta av andra orsaker vore önskvärt. Chefen

instämde visserligen livligt i den i nämnda motion uttalade önskan om

underlättande av uppdagandet av särskilt kopparmalmer, men så vitt förhållandena

nu kunde bedömas, förelåge enligt hans förmenande på

många andra ställen i Lappland och Jämtland långt större skäl att eftersöka

sådana malmer än inom den föreslagna nationalparken.

Angående härefter de i den senare motionen befarade olägenheter,

vilka genom nationalparkens inrättande skulle uppkomma för lapparna,

förefaller det riksdagen som om dessa olägenheter blivit i viss mån

överdrivna. Beträffande särskilt jakt och fiske bör bemärkas 2 § av lagen

den 25 juni 1909 angående nationalparker, enligt vilket stadgande vad

i 1 § av samma lag föreskrivits ej skall leda till inskränkning i de

rättigheter till bete, skogsfång, jakt och fiske, som äro lapparna medgivna,

dock att jakt å björn ej må äga rum. Härav framgår, att något

förbud för lapparna att jaga varg å nationalpark icke, såsom i motionen

gjorts gällande, förefinnes.

Ehuru riksdagen icke anser de i motionerna sålunda anförda

skälen vara av den betydelse, att riksdagen skulle allenast härav föranledas

icke bifalla Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning,

har riksdagen emellertid vid granskning av densamma icke kunnat undgå

att finna, det ärendet icke blivit föremål för en så fullständig utredning,

som riksdagen ansett önskvärd för ett rätt bedömande av de verkningar,

vilka inrättandet till nationalpark av ett så högst betydande område

som det ifrågavarande skulle medföra i olika avseenden, bland annat

vad rörer befolkningens i dessa trakter möjligheter att efter nationalparkens

inrättande förskaffa sig sin utkomst. I detta hänseende vill

riksdagen särskilt framhålla vad i den senare motionen berörts, nämligen

att den i närheten av den föreslagna nationalparken belägna byn

Kattovuomas innebyggare för sin existens äro till väsentlig del hänvisade

till jakt och fiske, och riksdagen har icke kunnat bilda sig någon

uppfattning, huruvida ett bifall till förslaget skulle för dessa medföra

några menliga följder. Det synes därför riksdagen lämpligt att, innan

definitivt beslut om nationalparkens bildande fattas, för utredning av

nu berörda förhållanden yttranden i ärendet inhämtas från vederbörande

ortsmyndigheter, vilka icke torde underlåta att lämna ortsbefolkningen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 100.

tillfälle att giva tillkänna sin mening i ämnet. Först sedan denna utredning

blivit verkställd, torde frågan böra bliva föremål för ett slutligt

avgörande, varför riksdagen anser sig för närvarande icke kunna biträda

Eders Kungl. Maj:ts framställning.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att Eders

Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition icke vunnit riksdagens bifall.

Stockholm den 10 maj 1915.

Med undersåtlig vördnad.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1915.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.