Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om visst medgivande i fråga om rätt för arrendator^* av staten tillhöriga tomter i Trollhättan att inköpa de arrenderade tomterna.
1915-05-18 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1915:116, Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om visst medgivande i fråga om rätt för arrendator^* av staten tillhöriga tomter i Trollhättan att inköpa de arrenderade tomterna.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 116.
1
Nr 116.
Godkänd av första kammaren den 18 maj 1915,
Godkänd av andra kammaren den 18 maj 1915.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion
om visst medgivande i fråga om rätt för arrendator^* av
staten tillhöriga tomter i Trollhättan att inköpa de
arrenderade tomterna.
(Jordbruksutskottets utlåtande nr 25).
Till Konungen.
I två särskilda inom riksdagen väckta motioner liar hemställts att
riksdagen måtte besluta, att tomtarrendatorer i Trollhättan, vars kontrakt
utgå med år 1916, måtte till denna tid få rättighet att inköpa
sina arrenderade tomter till det av 1905 års riksdag åsätta pris.
Till stöd härför har anförts följande:
»Vid 1905 års riksdag framlade Kungl. Maj:t proposition angående
förvaltningen av Trollhätte kanal- och vattenverk in. m. I enlighet med
en för ändamålet tillsatt kommitté förordades överlämnandet till Trollhätte
kanal- och vattenverk att förvalta de av Trollhätte kanalbolag för statens
räkning inköpta egendomar, däri en mängd tomter, som av bolaget utarrenderats
på billiga villkor till arbetare, vilka därå uppfört bostäder.
Frågan om dessa tomtarrendatorers ställning, sedan tomterna övergått
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 14 samt. 44 höft. (Nr 116—117.) 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 116.
till staten, var föremål för kommitténs livliga intresse, vilket framgår
av följande yttrande i dess utlåtande:
’Då innehavarna av de utarrenderade tomterna å dem uppfört
byggnader under grundat antagande av upplåtelsekontraktens förnyande
vid arrendetidens slut, kunde kommittén icke annat än till fullo instämma
i riksdagens uttalade mening därom, att vid ordnande för framtiden
av förhållandet mellan kronan såsom ägare och omförmälda
arrendatorer hänsyn borde tagas till arrendatorernas befogade intresse.
Detta syntes också kommittén böra ske dels därigenom, att möjligheten
för arrendator att bliva ägare till av honom innehavd tomt underlättades
och dels genom vidtagande av sådana anordningar, att arrendator,
som ändock icke förmådde inköpa den arrenderade tomten, finge vid
nyttjanderätten till densamma bibehållas samt, i händelse kronan vid
arrendetidens slut eller dessförinnan ville disponera tomten, komma i
åtnjutande av skälig ersättning för sina därå befintliga byggnader.
Vidare finner kommittén skäligt att de tomtvärden, som åsatts av Trollhätte
kanalbolag och återfinnas i den kungl. propositionen nr 90 år
1905, torde tills vidare och intill dess ändrade förhållanden kunde betinga
andra, pris vid försäljning i allmänhet följas, dock med rätt för den
myndighet, som finge försäljningen sig anförtrodd, att i särskilda fall,
då tomt på grund av markens mera oländiga beskaffenhet eller av andra
skäl funnes vara för bebyggande mindre lämplig, nedsätta priset intill
SO procent av tomtens berörda, å förteckningen upptagna försäljningsvärde.
Förekomme anledning till vidare prisnedsättning, syntes Kungi.
Maj:ts medgivande därtill böra inhämtas.
Kommittén ansåg sig ock böra förorda, att tomtinnehavare vid
köp av tomter äga rätt att under tio år med en tiondel om året inbetala
köpeskillingen, och längre fram säger kommittén, att tomtinnehavarna
i allmänhet torde känna sig manade att med hjälp av de billiga betalningsvillkor,
kommittén ansett för underlättande av tomtförsäljningen
böra fastställas, söka bliva ägare av innehavda tomter.’
1905 års riksdag fastställde också försäljningspriser å ifrågavarande
tomter och i fråga om förnyat arrende å desamma fastställdes
tiden till högst 20 år, men utlämnades tomterna av förvaltningen på
endast 10 år, att utgå med år 1916. Vissa av arrendatorerna begagnade
sig också av den rätt till köp, som riksdagen beslutat, och erhöllo sina
tomter till det fastställda priset, medan återigen andra förvägrades,
emedan man ännu icke kunde förutse, om ej behov för statens egen
räkning av dessa tomter förelåge. På så sätt ha åtskilliga av dessa
arrendatorer årligen fått sina framställningar om tomtens förvärvande
Riksdagens skrivelse Nr 116. 3
avslagna och kunna visserligen nu få köpa sina tomter, men till mycket
förhöjda priser.
Det vill förefalla, som borde staten förfara med all möjlig hänsyn
mot dessa arrendatorer, då det ju icke kan anses vara deras fel, att de
ej redan vid statens inträde som ägare fingo sina tomter till köp. Att
de nu skulle åläggas tomtpriser, som i vissa fall äro 166 procent högre
än de av riksdagen 1905 fastställda, kan ej anses rimligt. Och då därtill
kommer, att det nog torde vara ett ringa antal, som kan friköpa den
arrenderade tomten, så blir statens förlust ringa även med de av 1905
års riksdag åsätta prisen. För visso erkännes att kungl. vattenfallsstyrelsen,
som ju sedermera övertagit förvaltningen av ifrågavarande
tomter, vid försäljningen bör ta hänsyn till, huruvida köparen själv avser
att behålla och bebygga tomten och att, där man uppenbarligen misstänker
spekulation, ingen anledning föreligger till nedsättningar i nu
åsätta priser.
Bäst synes saken kunna ordnas genom ett beslut om att ifrågavarande
tomtarrendatorer, av vilka ju sådana finnas, som i ett femtiotal
år och mera innehaft tomten, få rättighet att till utgången av nu gällande
arrendetid, eller till den 31 december 1916, få köpa sina tomter till av
1905 års riksdag åsatt pris, förutsatt att anledning finnes antaga, att
de själva avse att behålla och bebo tomten i fråga.»
Såsom i motiveringen till förevarande motioner beröres, medgav
1905 års riksdag, efter därom av Kungl. Maj:t gjord framställning,
styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk att i enlighet med vissa
av Kungl. Magt närmare angivna grunder verkställa försäljning av
tomter från det till stadsplan indelade området vid Trollhättan samt att
genom utarrendering eller på annat lämpligt sätt bereda avkastning av
den del av den under styrelsens förvaltning ställda jordegendomen, som
icke försåldes och som icke vore för kanal- och vattenverket omedelbart
erforderlig. Vid Kungl. Maj:ts proposition fanns fogad en tabell, utvisande
för var och en av ifrågavarande tomter, bland annat, det pris,
som vid eu eventuell försäljning borde kunna betingas. Det förtjänar
emellertid att erinras, att riksdagen i sammanhang med det sålunda
lämnade medgivandet uttryckligen framhöll, hurusom det avsedda bemyndigandet
för styrelsen, vad detsamma rörde försäljningar av tomter
å det nämnda området, icke finge anses medföra rätt för arrendator av
sådan tomt att få köpa densamma enligt ovanberörda grunder, utan
borde det vara styrelsen i varje fall förbehållet att pröva och avgöra,
huruvida tomten lämpligen borde försäljas.
4
Riksdagens skrivelse Nr 116.
Ehuruväl av det sagda framgår, att genom bemälda riksdagsbeslut
icke medgivits någon ovillkorlig rätt för nämnda arrendatorer att inköpa
de av dem innehavda tomterna, synes det dock hava varit statsmakternas
avsikt att i regel medgiva försäljning, då framställning därom gjordes
och vederbörande själva sålunda ej föredroge arrende. Undantag från
denna regel torde med all säkerhet varit avsedda att göras, endast då
behov för statens räkning av någon tomt förelåge eller kunde väntas
uppstå. Det är med stöd av antydda förutsättningar för det av 1905
års riksdag fattade beslut, som styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk
samt därefter kungl. vattenfallsstyrelsen, åt vilken myndighet förvaltningen
av statens egendom vid Trollhättan sedermera anförtrotts,
dels försålt det stora flertalet tomter å det planlagda området, dels ock
i kronans ägo bibehållit utarrenderade tomter till ett antal av 69, varibland
åtskilliga, enligt vad riksdagen inhämtat, på grund av den omständigheten,
att köp icke kunnat å dem beviljas i anledning av ovisshet,
huruvida behov från statens sida förefunnes att disponera desamma.
Numera har beträffande vissa av ovannämnda 69 tomter berörda ovisshet
boitfallit, vadan intet hinder läng-re möter för vederbörande arrendatorer
att inlösa desamma. Enligt vad riksdagens vederbörande utskott hos
kungl. vattenfallsstyrelsen erfarit, gäller detta förhållande med avseende
å 25 tomter, belägna inom kvarteren vid Österlånggatans fortsättning
söderut från Trollgatan och i omedelbar närhet av den nya trafikkanalen.
De av kungl. vattenfallsstyrelsen dessa tomter åsätta pris överstiga dock
avsevärt de samma tomter i ovanberörda förteckning år 1905 åsätta
värden, detta på grund av de genom den livliga verksamheten i Trollhättan
ökade exploateringsmöjligheterna.
k örevarande motioner åsyfta ett medgivande för de arrendatorer,
som sålunda äga rätt friköpa sina tomter, att erhålla desamma till de
lägre pris, som år 1905 därå sattes.
Å ena sidan synas goda skäl tala för ett bifall till motionerna,
främst med hänsyn till den omständigheten, att ifrågavarande arrendatorer,
såsom naturligt är, bibragts övertygelsen, att de förr eller senare
skulle . erhålla rätt till inköp av den jord, de innehade, en övertygelse,
som givetvis står i god överensstämmelse med det sakförhållande, att det
ej varit vederbörande myndighets avsikt att förvägra dem en sådan rätt,
utan blott uppskjuta dess tillgodonjutande till den tidpunkt, då staten
kunde avgöra, huruvida behov från dess sida förelåge för disponerandet
av jorden. Att detta uppskov berott på förhållanden, som varit av
arrendatorernas vilja eller vållande oberoende torde såsom regel få
Riksdagens skrivelse Nr 116. 5
antagas,. där ej klarligen visas, att tomtinnehavare själv föredragit att
varda vid arrenderätten bibehållen. Åven denna omständighet synes
väsentligen ägnad att motivera ett tillmötesgående av anspråken på
jämkningar i köpesummorna.
Å andra sidan anser riksdagen det med fog kunna sättas i fråga,
huruvida hela den värdestegring, som de nu till försäljning hembjudna
tomterna undergått, bör komma arrendatorerna tillgodo. Bland annat
torde nämligen vid bedömandet av denna fråga statsmakterna icke kunna
underlåta att taga hänsyn till den lida prövningsrätt i avseende å försäljning
eller utarrendering, som 1905 års riksdag ansåg böra förbehållas
vederbörande förvaltningsmyndighet. \
Med fasthållande av antydda synpunkter har riksdagen kommit
till den uppfattningen, att en utredning bör före försäljning av ifrågavarande
tomter företagas, för bestämmande av den köpeskilling, som i
varje fall kan anses vara skälig, samt att hänsyn därvid tages till ett
flertal olika förhållanden, som naturligen och lämpligen böra inverka på
prissättningen. För att en nedsättning i en tomts nu åsätta värde skall
kunna företagas, torde, enligt riksdagens mening, såsom regel böra
fordras, att densamma numera innehaves av samma arrendator som år
1905 eller av hans efterkommande. Dessutom lärer den tidrymd, som
en tomt vant i eu och samma arrendator familj, givetvis böra tagas
med i räkningen såsom en ingalunda betydelselös faktor vid bedömandet
av förhandenvarande billighetsskäl. Detsamma torde böra gälla
beträffande storleken av den arrendesumma, som staten under den tilländalupna
arrendetiden årligen betingat sig. För den händelse vederbörande
tomtinnehavare åtnjutit särskilt lindriga arrendevillkor, synes
denna omständighet böra tillmätas betydelse i förevarande avseende.
f ör att i så vidsträckt mån som möjligt hindra eu osund tomtspekulation,
torde även vara skäl att beakta, huruvida det är antagligt,
att en. till inlösen hembjuden tomt kommer att förbliva i köparens eller
hans familjs ägo. Där grundad anledning finnes att antaga, att en tomt,
med hänsyn till nuvarande arrendator ålder eller andra omständigheter,
snart nog efter köpet skulle bliva föremål för spekulation, synes riksdagen
en reducering av köpesumman icke påkallad.
Utan att vilja ingå på principfrågan om rätten i allmänhet till
jordvärdestegring, finner riksdagen alltså, att beträffande vissa av i förevarande
motioner åsyftade arrendator!'' å statens tomter i Trollhättan
billighetsskäl tala för ett tillgodoseende av deras berättigade intressen.
På grund av vad sålunda anförts, får riksdagen anhålla, det täcktes
Eders Kungl. Maj:t låta verkställa utredning, huruvida och efter vilka
6
Riksdagens skrivelse Nr 116.
grunder de arrendatorer å det till stadsplan indelade området i Trollhättan,
vilkas tomter skola försäljas och äro så belägna, att inköp hittills
icke blivit beviljat, emedan ej kunnat förutses, om icke behov för statens
räkning av dessa tomter förelegat, må beviljas rätt att till pris, understigande
de tomterna numera åsätta värden, inköpa de av dem innehavda
tomterna.
Stockholm den 18 maj 1915.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.