Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående överlåtande under viss förutsättning till Uppsala sparv äg saktiebolag av den till Ultima egendom hörande utgården Granéberg i Uppsala län, samt en i ämnet väckt motion.

1915-05-18 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1915:118, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående överlåtande under viss förutsättning till Uppsala sparv äg saktiebolag av den till Ultima egendom hörande utgården Granéberg i Uppsala län, samt en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Eilcsdagens skrivelse AV 118.

1

Jir 118.

Godkänd av första kammaren den 18 maj 1915.

Godkänd av andra kammaren den 18 maj 1915.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds

proposition angående överlåtande under viss förutsättning

till Uppsala sparv äg saktiebolag av den till Ultima egendom

hörande utgården Granéberg i Uppsala län, samt

en i ämnet väckt motion.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 57.)

Till Konungen.

I en till riksdagen den 26 mars 1915 avlåten proposition, nr 140,

har Eders Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

för jordbruksärenden för samma dag föreslagit riksdagen

medgiva,

att — under förutsättning att mellan Kungl. Maj:t och kronan samt

Uppsala spårvägsaktiebolag avtal om anläggande och trafikerande på

bolagets bekostnad och genom dess försorg av spårväg mellan Uppsala

och Ultima träffas i huvudsaklig överensstämmelse med styrelsens för

nämnda bolag i statsrådsprotokollet omförmälda förslag den 30 oktober

1914 med däri enligt bolagsstyrelsens protokoll den 14 mars 1915

gjorda ändringar och tillägg jämte de ytterligare villkor och förbehåll,

Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva — den till Ultuna egendom

hörande utgården Graneberg må med äganderätt överlåtas till nämnda

spårvägsaktiebolag mot en ersättning av 30,000 kronor att kontant betalas

vid tillträdet; samt

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 14 samt. 45 käft. (Nr 118.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 118.

att nämnda ersättningsbelopp, 30,000 kronor, må av Kungl. Maj:t

användas till inköp av skogbärande mark för Ultima egendoms räkning

och att, intill dess detta skett, dess avkastning må användas till inköp

av skogsprodukter eller bränsle av annat slag för egendomens behov.

I sammanhang härmed har riksdagen till behandling förehaft en i

anledning av nämnda proposition inom riksdagen väckt motion, däld

hemställts, att riksdagen med avslag å Eders Kungl. Maj:ts proposition

ville anhålla, det Eders Kung]. Maj:t täcktes verkställa förnyad utredning

dels beträffande utgården Granebergs under Ultima verkliga storlek och

värde, dels angående lämpligheten av att kronan avhänder sig hela

egendomen eller någon del därav, och dels slutligen om och i så fall

på vad sätt i eventuella försäljningsvillkor bör ingå skyldighet för

köparen att till Ultima bygga och trafikera spårväg jämte villkoren härför

och i sammanhang härmed jämväl taga under omprövning övriga med

en försäljning av egendomen samhörande frågor samt därefter för nästkommande

riksdag framlägga de förslag, vartill utredningen kan giva

anledning.

Till stöd för motionen har anförts följande:

»I Kungl. Maj:ts proposition nr 140 föreslås

’att — under förutsättning att mellan Kungl. Maj:t och kronan

samt Uppsala spårvägsaktiebolag avtal om anläggande och trafikerande

på bolagets bekostnad och genom dess försorg av spårväg mellan Uppsala

och Ultuna träffas i huvudsaklig överensstämmelse med styrelsens

för nämnda bolag ovanberörda förslag den 30 oktober 1914 med däri

enligt bolagsstyrelsens protokoll den 14 mars 1915 gjorda ändringar och

tillägg jämte de ytterligare villkor och förbehåll Kungl. Maj:t kan finna

gott föreskriva — den till Ultuna egendom hörande utgården Graneberg

må med äganderätt överlåtas till nämnda spårvägsaktiebolag mot en

ersättning av 30,000 kronor att kontant betalas vid tillträdet; samt

att nämnda ersättningsbelopp, 30,000 kronor, må av Kungl. Maj:t

användas till inköp av skogbärande mark för Ultuna egendoms räkning

och att, intill dess detta skett, dess avkastning må användas till inköp

av skogsprodukter eller bränsle av annat slag för egendomens behov’.

Här bör först erinras om, att redan vid bildandet av Uppsala spårvägsbolag

framhölls som ett framtidsmål önskvärdheten att genom spårvägens

utdragande till Mälaren kunna bereda Uppsala stads innevånare

tillfälle att på ett bekvämt och billigt sätt komma ut till luft och vatten.

Klart är också att det här föreligger ett verkligt och stort behov av

kommunikationsleder ej blott för Uppsalaborna för att sätta dem i till
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Biksdagens skrivelse Nr 118.

fälle att komma ut till Mälarstranden utan även för befolkningen i orten,

där spårvägen skulle komma att gå fram, i synnerhet för de många

familjer, som äro boende vid Ultuna och alldeles särskilt för därvarande

betjäningsfamiljer, vilka icke i likhet med lärarefamiljerna åtnjxita förmånen

av vissa fria skjutsar för att kunna komma i snabb och bekväm

förbindelse med staden. Vad sedan särskilt angår Ultuna lantbruksinstitut

som sådant, är det påtagligt att för detsamma skulle vara fördelaktigt

att få spårvägsförbindelse med Uppsala.

Men om jag därvid icke fullt kan dela Ultunastyrelsens mening

att bär verkligen förefinnes ett så stort statsintresse, som styrelsen vill

göra gällande, är det beroende därpå, att styrelsen icke förebragt någon

utredning huruvida ett verkligt behov att utbilda ett större antal elever

än det som f. n. kan mottagas förefinnes, samt på ovissheten huruvida

det är att antaga att tillströmningen av sökande skall även för framtiden

bli lika stor som hittills, samt för den händelse så skulle bli förhållandet,

huruvida de i utsikt ställda besparingar, som komme att uppstå

därigenom att staten skulle slippa att uppföra byggnader till avsevärda

belopp, i verkligheten kunna göras. Skulle det icke kunna antagas att

ifrågavarande behov av byggnader i en snar framtid kommer att göra

sig gällande även fastän spårvägen kommit till stånd? Och är det så

alldeles säkert, att det bleve billigare för staten att utbetala hyresersättning

till lärare, som eventuellt skulle komma att bo i Uppsala? Och

vidare, är det troligt att det skulle vara lika fördelaktigt för eleverna

att bo i staden under sin studietid som vid Ultuna?

Beräkningen av de besparingar, som skulle kunna göras genom

indragning av skjutsar vid Ultuna, måste betraktas som överdrivna, alldenstund

det väl knappast kan tänkas att vare sig institutets rektor

eller egendomens förvaltare vilja eller åtminstone vad den senare angår,

ens kunna avstå från skjutsar för sina tjänsteresor.

Det är alltså endast familje-, torg- och skolskjutsarna för lärarnas

barn, som skulle kunna indragas.

Det åsätta värdet på egendomen Graneberg måste betraktas som

synnerligen lågt, särskilt med hänsyn till dess läge vid Mälarens vackra

strand i närheten av Uppsala.

Vad angår de båda skogsvärderingarna, som differera på nära

19,000 kronor, må sägas att den av kronojägaren Schubert utförda, genom

uppmätning av varje träd och värdesättning av de olika dimensionerna

och särskilda trädslagen var för sig, väl torde få betraktas som den

mest tillförlitliga, då däremot jägmästare Svensons, som utförts genom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 118.

att proportionellt skiftesvis beräkna virkesmassan och därefter värdet i

endast två olika pris. torde få betraktas som mindre tillförlitlig.

Men även om man skulle godkänna departementschefens sätt att

genom att taga medelvärdet mellan de två olika summorna bestämma

egendomens saluvärde, kan det väl ej vara rimligt för staten att inlåta

sig på en affär varigenom den skulle avhändas ej blott ett betydande

värde utan motsvarande eller full ersättning, utan även beröva Ultima

gård dess enda skogstillgång. Detta så mycket mindre som godsägare

Bergs i Ultunastyrelsen gjorda yrkande, nämligen att Ultima skulle erhålla

en mot den årliga skogsintäkten från Graneberg svarande ^stämpling

från närliggande kronoparker, ej av domänstyrelsen kunnat godkännas.

Och här måste väl var och en, som verkligen vill något tillgodose

Ultima egendoms intresse, helt och fullt instämma i godsägare

Bergs reservation, där han säger: ''Med kraft måste jag däremot framhålla,

att förlusten av Granebergs skog för Ultima egendom skulle bliva

högst kännbar. Skogstillgången är visserligen ej så stor, att egendomens

hela behov av skogsprodukter kunnat fyllas från denna skog, men

då skogsväxten varit synnerligen god, har Ultima i denna skogstillgång,

som dessutom varit den enda för Ultima, haft en synnerligen värdefull

möjlighet att tillgodose sitt behov av reparations- och gagnvirke, ävensom

i icke obetydlig grad av bränsle. — — — — — Genom Granebergs

försäljning skulle Ultima egendom komma att bliva skoglös. Det

synes mig vara en mycket dålig hushållning att ställa så till, att eu så

stor egendom som Ultima med Kungsängen saknar all skogstillgång.

Därtill kommer, att för elevernas vid lantmannaskolan allsidiga utbildning

ej torde vara alldeles utan betydelse, att de få åtminstone i någon

män deltaga i skogsarbete.’ Men även i andra avseenden har Graneberg

ett synnerligen stort värde för Ultuna. Så kan nämnas, att förutom

det där bedrivna jordbruket, finnes där sommarbete samt vinterfoder

för cirka trettio djur, därav större delen utgöres av ungdjur, för

vilka vistelsen vid Graneberg under uppväxttiden måste anses som synnerligen

välgörande. Från dessa djur rekryteras också Ultuna tubeivkelfria

kreatursstam, vilket väl ej borde vara betydelselöst för egendomen.

Departementschefen säger å sid. 11 i nådiga propositionen.

''Egendomen Graneberg är belägen vid norra stranden av Mälarens

fjärd Ekoln mellan Flottsund och Vårdsättra samt synes enligt införskaffad

karta erbjuda utmärkt tillfälle för anordnande av villatomter samt

för sport och bad m. m., när spårvägen kommit till stånd. Härigenom

kommer värdet å Graneberg säkerligen att avsevärt stiga, men då denna

värdestegring framkallas av spårvägsförbindelsen, torde den ej nu höra

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 118.

tagas i betraktande, utan egendomen uppskattas till det värde den bär

i .sitt nuvarande skick och under nuvarande förhållanden. Mot det i

sådant avseende beräknade värdet, omkring 87,000 kronor, synes mig

någon grundad anmärkning icke skäligen kunna göras.’

Därom torde meningarna emellertid vara delade. Egendomens

värde är helt säkert, även med de kommunikationer som för närvarande

finnas, väsentligt högre än Ultunastyrelsen vill göra gällande. I sammanhang

härmed bör erinras, att vid egendomen Krusenberg, som ligger

på andra sidan av Mälaren och mycket längre bort från Uppsala och

som aldrig kan få så fördelaktiga kommunikationer som Graneberg, har

sålts och säljes fortfarande tomter till ett pris av 10 öre kvadratfoten.

Ungefär samma och kanske till och med högre torde tomtvärdet nu

vara vid Flottsund, intill Granebergs gräns.

Egendomens strand, som erbjuder utomordentligt vackra byggnadstomter,

utgör i längd något över två kilometer och lämpar sig, med

tillhörande tre holmar, synnerligen väl för anläggande av strandbad, och

är sålunda, om egendomen kommer att exploateras, av ett betydligt

värde.

Men om man stannar vid att värdera den efter det i närheten

gängse tomtvärdet, skulle vid en försäljning av endast cirka 40 tunnland,

utgörande de egentliga strandtomterna, med ett pris av omkring

10 öre kvadratfoten, värdet uppgå till en summa av 224,000 kronor,

eller låt oss säga i runt tal 200,000 kronor, och ändå skulle endast ej

fullt en femtedel av hela egendomen ha avyttrats.

Om man alltså, med verkliga skäl, kan säga att egendomens värde

väsentligt skruvats nedåt, så torde man, vad beträffar kostnaderna för

spårvägen till Ultuna, som av spårvägsbolaget upptagits till ett pris av

147,000 kronor, kunna konstatera ett motsatt förhållande.

Om det hela torde lindrigast kunna sägas, att det verkar eu smula

konstruerat. Frågan är dock allt för viktig för att behandlas utan föregående

grundlig utredning, och sådant förslaget nu föreligger, torde

det väl knappast kunna av riksdagen bifallas.

Då emellertid egendomen Graneberg genom sitt utmärkta läge

lämpar sig synnerligen val till ett kolonisamhälle, torde måhända åtminstone

någon del av densamma böra av staten avlåtas för att exploateras

till villatomter samt till anläggning av bad och folkpark, varför frågan

synes mig bliva bäst löst genom att åvägabringa en ny utredning i

syfte att utröna, dels om hela egendomen Graneberg eller endast någon

del därav, med undantag av den värdefullaste skogen, kan utan olägenhet

för Ultuna försäljas, dels om och i så fall på vilka villkor i försälj
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 118.

ningen bör ingå skyldighet för köparen att bygga och trafikera spårvägtill

Ultnna och dels huru statens intressen vid försäljningen i alla avseenden

kunna bäst tillgodoses.

I sammanhang härmed torde böra påpekas, att den ovillighet att

träffa uppgörelse angående köpet, som enligt vad departementschefen

framhåller i viss mån tycks vara rådande hos Uppsala spårvägsbolag,

torde ha sin orsak däri, att nämnda bolag här kunnat uppträda som

den enda spekulant, med vilken Ultunastyrelsen haft att underhandla.

Det torde dock icke vara otänkbart, att om tillfälle därtill gives, även

andra spekulanter kunna finnas, som äro villiga att upptaga tävlan med

Uppsala spårvägsbolag. I sammanhang härmed bör omnämnas att planer

verkligen varit å bane i syfte att efter förvärvande av Granebergs gård

anlägga och trafikera spårväg förbi Ultima till Mälaren, men hava dessa

planer, åtminstone tillsvidare, strandat på grund av de kritiska förhållanden,

som inträdde i och med krigsutbrottet sistlidne höst.

Om det alltså på goda grunder kan vara att förmoda, att väsentligt

större ekonomiska fördelar för staten äro att vinna vid försäljningen av

Graneberg eller någon del därav än vad kungl. propositionen erbjuder,

borde ingen tvekan råda om att den bör av riksdagen avslås samt att

ärendet bör bli föremål för förnyad utredning. Som ytterligare skäl

härför kan anföras, att under sista tiden vid Ultima påträffats en äldre

karta än den efter vilken egendomens areal beräknats och vilken karta

visar, att arealen skulle överstiga den i kungl. propositionen angivna

med omkring tio hektar. Man vet ju på så sätt ej ens bestämt huru

stor egendomen är, än mindre dess värde.»

Av den i ärendet lämnade utredningen framgår, att den tillämnade

spårvägsanläggningen mellan Uppsala och Ultima skulle medföra avsevärda

fördelar för såväl Ultima egendom, som det dit förlagda lantbruksinstitutet.

Förutom ett beräknat ökat värde å nämnda egendom äro bland

dessa fördelar, såsom i statsrådsprotokollet framhållits, främst att märka

den goda förbindelse med universitetsstaden, som lärare- och annan vid institutet

anställd personal genom spårvägslinjens inrättande skulle erhålla,

möjligheten för elever att bo i staden, de besparingar, som beräknats

uppstå genom indragning av en del därigenom obehövliga skjutsar, samt

det minskade behovet av nybyggnad vid institutet.

Ehuru det på grund härav icke torde kunna bestridas, att det ur

olika synpunkter vore synnerligen önskvärt, att spårvägsanläggningen

komme till stånd, måste emellertid vid bedömandet av den nu föreliggande

frågan tillses, att de ekonomiska uppoffringar, som staten

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 118.

enligt förevarande förslag ju skulle komma att göra, icke bliva alltför

stora i förhållande till fördelar, som å andra sidan kunna vinnas. Vid

övervägande härav har riksdagen i anledning av vad i förenämnda

motion anförts och i övrigt under ärendets behandling förekommit,

fatt den uppfattningen, att förslaget i dess nuvarande skick icke utan

vidare torde vara att förorda. Oavsett det för Ultima egendom synnerligen

ofördelaktiga i att bliva berövad sin enda skogstillgång, förefaller

det nämligen riksdagen som om utredningen i fråga om egendomen

Granebergs värde och kostnaderna för spårvägsanläggningen icke föreligga

i sådant skick, att det för riksdagen är möjligt att bilda sig eu

bestämd uppfattning om förslagets antaglighet. Enligt riksdagen från

styrelsen för lantbruksinstitutet tillhandakomna upplysningar har nämligen

vid företagen ny uppmätning befunnits, att sistnämnda egendom

innehåller en areal, som med icke mindre än omkring 20 hektar

överstiger den i propositionen angivna och riksdagen har icke kunnat

avgöra, vilken verkan berörda omständighet bör hava å beräkningen

av egendomens värde. De av vederbörande jägmästare och lcronojägare

verkställda uppskattningarna av ståndskogens värde, vilka givit

vitt skilda resultat, hava ock föranlett en viss tvekan beträffande tillförlitligheten

av det åsätta värdet å skogen. Riksdagen har även inhämtat, att å egendomen

Graneberg redan äro med nyttjanderätt upplåtna åtskilliga tomter,

om vilka statsrådsprotokollet icke innehåller några upplysningar. Något

förbehåll till tryggande av dessa besittningshavares möjligen berättigade

anspråk att få ytterligare arrendera tomterna eller för skäligt pris inköpa

desamma föreligger icke heller. Härjämte vill riksdagen framhålla, att

Uppsala stad enligt riksdagens mening måste anses hava det intresse av

spårvägsanläggningen, att ekonomiskt bidrag från stadens sida kan ifrågasättas.

Det synes därför riksdagen, som om med den slutliga prövningen

av det utav spårvägsbolaget framställda anbudets antaglighet lämpligen

borde anstå, tills nu anförda förhållanden underkastats en ytterligare

granskning. Skulle efter en sådan förnyad undersökning det alltjämt

befinnas fördelaktigt för staten att med spårvägsbolaget träffa överenskommelse

i förevarande hänseenden och bolaget fortfarande befinnas

därtill villigt, lärer Eders Kungl. Maj:t icke underlåta att ånyo framlägga

förslag därom för riksdagen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla,

att Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke av riksdagen bifallits.

Stockholm den 18 maj 1915.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.