Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser beträffande viss samfälld skogsmark inom Kopparbergs län.
1915-05-19 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1915:122, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser beträffande viss samfälld skogsmark inom Kopparbergs län.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 122.
1
Nr 122.
Godkänd av första kammaren den 19 maj 1915.
Godkänd av andra kammaren den 19 maj 1915.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser
beträffande viss samfälld skogsmark inom Kopparbergs län.
(Jordbruksutskottets utlåtande nr 54.)
Till Konungen.
I en till riksdagen den 26 mars 1915 avlåten proposition, nr 92,
har Eders Kungl. Maj:t under åberopande av bilagda i statsrådet och
lagrådet förda protokoll föreslagit riksdagen antaga nedan intagna förslag
till lag med särskilda bestämmelser beträffande viss samfälld skogsmark
inom Kopparbergs län.
I skrivelse den 30 maj 1913 hemställde riksdagen hos Kungl. Maj:t
om utredning, huruvida icke beträffande Kopparbergs län, i avbidan
på slutlig lagstiftning angående njttj and erätten till vid skifte undantagen
eller eljest oskift lämnad skogsmark, Kungl. Maj:ts befallningshavande i
länet skulle kunna tillerkännas befogenhet att, på ansökan av delägare
och efter övriga delägares hörande, där förhållandena sådant påkallade,
tillsvidare förbjuda avverkning annat än efter utsyning å dylik skog,
och anhöll riksdagen tillika, att Kungl. Maj:t därefter ville för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 14 samt. 49 höft. (Nr 122.)
1
2
Riksdagens skrivelse Nr 122.
Med föranledande härav och i enlighet med Ivungl. Maj:ts bemyndigande
tillkallade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet den
20 juni 1913 häradshövdingen, f. d. revisionssekreteraren friherre Bror
Carl Cederström samt ledamoten av riksdagens första kammare Anders
Pers och ledamoten av dess andra kammare Daniel Persson i Tallberg att
såsom sakkunniga biträda inom departementet med verkställande av utredning
i fråga om interimistiska bestämmelser i syfte att förekomma
vanvård av samfälld skog inom förenämnda län.
Sedan dessa sakkunniga den 27 mars 1914 avgivit betänkande i
frågan, hava utlåtanden däröver avgivits dels den 5 juni 1914 av Kung],
Maj:ts befallningshavande i Kopparbergs län, som bifogat yttranden
från åtskilliga kommunalstämmor samt länets skogsvårdsstyrelse, dels
den 15 juli 1914 av domänstyrelsen efter vederbörande skogstjänstemäns
hörande^ dels ock av den år" 1911 tillsatta skogslagstiftningskommittén.
I sitt betänkande hava de sakkunniga anfört, att de efter undersökning
av förhållandena inom ifrågavarande landsdel funnit sig övertygade
om riktigheten av den uppfattning, att de missförhållanden, för
vilkas avhjälpande åtgärder ifrågasatts, vore i Kopparbergs län väsentligen
mera framträdande än i övriga delar av riket. Orsaken till att
Kopparbergs län kommit att intaga en särställning i detta hänseende
vore helt visst att söka i de egendomligheter beträffande jordbesittning
och ägoreglering, som rått och rådde inom detta län och som föranlett,
att detsamma eller väsentliga delar därav även i andra lagstiftningsfrågor
såsom beträffande jordeböcker, jordregister, skiftesväsende, fastighetsbokväsende
m. m. behandlats olika mot övriga delar av landet.
Efter en utförlig redogörelse över nu berörda förhållanden i fråga
om jordbesittning och ägoreglering m. m. i länet hava de sakkunniga
slutligen anfört följande.
Den lagstiftning, riksdagen ifrågasatt i skrivelsen den 30 maj 1913,
skulle väl hava till sitt närmaste föremål allenast öppnande av möjlighet
att få mark av ifrågavarande slag ställd under förbud att
avverkas annorledes än efter utsyning. — Då emellertid det de sakkunniga
lämnade uppdrag ej begränsats på sådant sätt, att icke jämväl
andra anordningar, som kunde vara ägnade att förebygga vanvård av
den samfällda skogen, borde tagas under övervägande, och det synts
de sakkunniga uppenbart, att verksammaste sättet att förebygga sådan
vanvård vore att därutinnan åstadkomma lämpligen ordnad hushållning,
så hade de i främsta rummet tillsett, huru en sådan ordningulan
för mycken omgång eller annan olägenhet och till största möjliga
gagn såväl för delägarna som för skogs vårdsintresset skulle kunna
3
Riksdagens skrivelse Nr 122.
låta sig- genomföra. Endast i den män detta i följd av rådande förhållanden
funnes ogörligt, borde enligt de sakkunnigas mening det
yttersta medlet mot skogsskövlingen, avverkningsförbudet, komma till
användning. I avseende å sistnämnda åtgärd hade de i övrigt funnit
böra anmärkas, att ehuru densamma i sin enklaste form, det absoluta
förbudet mot afl avverkning, ej erfordrade vare sig vidlyftiga föreskrifter
eller större apparat för handhavandet, så skulle däremot förbudet, kombinerat
med utsyningsrätt, såsom i riksdagsskrivelsen ifrågasatts, för
rationell tillämpning förutsätta en organisation av delägarna, som möjliggjorde
besluts fattande om användningen av utsyningsrätten och av den
vinst, som skulle kunna erhållas därav. Att återigen tänka sig det
absoluta avverkningsförbudet såsom enda mediet att undanröja det
rådande oefterrättlighetstillståndet skulle helt säkert, även för den jämförelsevis
korta tid, som en provisorisk lagstiftning borde omfatta, icke
ens ur skogsvårdssynpunkt vara tillfredsställande, och ett dylikt förbud
skulle komma att verka förlamande på den mer och mer framträdande
tendensen till självverksamhet för lämpligt ordnande av hushållningen
med skogsundantagen.
Vid övervägande av möjligheterna att för ifrågavarande skogsområden
anordna en av delägarna själva omhänderhavd förvaltning hade
de sakkunniga funnit en viss åtskillnad vara att göra mellan de större,
av socken eller socknar bestående skifteslagen å ena sidan samt de från
dem utbrutna bya- eller fäbodesamfälligheterna å andra sidan. Vad de
förstnämnda beträffade, erbjöde sig i viss mån analogien med sockenbesparingsskogar
och sockenallmänningar såsom uppslag för anordnandet
av förvaltningen. Den ordinarie sockenrepresentationen enligt förordningen
om kommunalstyrelse å landet gåve ock en naturlig utgångspunkt för
förvaltningens organiserande. Någon betänklighet mot att överlämna
bestämmanderätten över ifrågavarande områden åt denna representation,
sammansatt så, som i berörda förordning stadgades beträffande handhavandet
av frågor, som rörde allenast i mantal satt jord, syntes ej böra
råda, därest för samma bestämmanderätt uppställdes gränser, ägnade att
tillförsäkra alla delägare deras tillbörliga rätt i avkastningen och förebygga
dennas användning på annat sätt än till delägarnas bästa. Vad
åter anginge de jämförelsevis mindre skifteslagen, byar och fäbodelag,
så förefunnes väl beträffande de förra en viss organisation, bystämman,
för handhavande av byns allmänna angelägenheter, men som denna ej
allestädes syntes hava så fast gestaltning och vara med avseende å ledningen
av ärendenas behandling så ordnad, att handhavandet av ifrågavarande
angelägenhet lämpligen borde läggas till densamma, syntes för
4
Riksdagens skrivelse Nr 122.
så väl byar som fäbodelag erfordras särskild anordning för omhänd erkavandet
av förvaltningen utav skogsundantagen.
Härför nödiga bestämmelser hade synts böra omfatta föreskrifter
om utseendet av lämplig person för delägarnas sammankallande och
ledande av deras förhandlingar, om sättet för sammankallandet och om
beslutmässighet för delägarnas majoritet. Emellertid vore att förutse,
att sådana fall kunde inträffa, där äga, som det kunde vara av vikt att
skydda mot skogsskövling, på en eller annan grund icke kunde ställas
under förvaltning. Ett sådant fall förelåge exempelvis då i följd av
ofullständiga uppgifter i skifteshandlingarna osäkerhet rådde, huruvida en
oskiftad lämnad äga tillhörde den storskiftade socknen eller en däri ingående
by. Så länge sådan osäkerhet fortvarade, kunde det tydligen
ej ifrågakomma att ställa ägan under förvaltning för ettdera skifteslagets
räkning, men däremot kunde det ej rimligen vara något att invända
mot att ägan ställdes under avverkningsförbud, i vilket fall därav
fallande avkastning lämpligen kunde sättas under offentligt förvar, till
dess det temporära hindret för förvaltningens anordnande kunnat bliva
undanröjt. I åtskilliga andra fall kunde det antagas att, ehuru förutsättningar
i övrigt förelåge för en viss ägas ställande under förvaltning,
tillbörlig majoritet bland delägarna ej kunde vinnas härför. Även i
sådana fall borde det stå Öppet att få ägans skogsbestånd skyddat genom
avverkningsförbud och möjlighet borde då lämnas delägarna att besluta
om användningen av ägans avkastning.
Utgående från nu angivna synpunkter hade de sakkunniga utarbetat
förslag till lag angående särskilda bestämmelser beträffande
viss samfälld skogsmark inom Kopparbergs län.
De sakkunniga framhölle, att i lagförslaget avsåges allenast
sådana samfällda ägor, som avsatts eller lämnats oskiftade vid sockenstorskifte
eller därpå följande åbodelning inom by, fäbodelag eller annan
sådan samfällighet. Därunder inbegrepes alltså icke samfällda ägor,
som undantagits vid egentliga laga skiften eller storskiften, som ägt
rum inom byalag utan föregående skifte av hela socknen. Såsom ovan
framhållits, hade länets flesta socknar undergått storskifte och på de
orter, där sådana skiften ej förekommit, uppgåves förhållandena ej förete
den särskilda prägel, som ansetts föranleda speciallagstiftning i förevarande
ämne.
5
Riksdagens skrivelse Nr 122.
Den av de sakkunniga förebragta, synnerligen ingående utredningen
av hithörande förhållanden har enligt riksdagens mening till fyllest ådagalagt
den nu föreslagna provisoriska lagstiftningens behövlighet, som
ock vitsordats av samtliga myndigheter, vilka avgivit yttranden över de
sakkunnigas förslag. Vid granskning av det nu framlagda lagförslaget
har riksdagen funnit detsamma väl ägnat att avhjälpa de missförhållanden,
vilka för närvarande äro rådande i avseende å skötseln av de därmed
avsedda samfäldgheter. Mot den tid, för vilken lagen föreslagits skola
gälla, eller till den 1 juli 1918, har riksdagen icke något att erinra.
Skulle vid denna tidpunkt omständigheterna icke medgiva en definitiv
lagstiftning i ämnet, lärer, såsom departementschefen erinrat, den nu
ifrågavarande lagens giltighetstid kunna lämpligen utsträckas.
Lagförslagets detaljer hava allenast givit anledning till följande
erinringar. Den tid, inom vilken det i 3 § omförmälda sammanträde
skall före dess hållande kungöras, har ansetts böra bestämmas till 30
dagar i stället för 14 dagar, varjämte berörda kungörelse, där detta för
delägarnas underrättande befinnes lämpligt, jämväl synts böra kunna
införas i flera ortstidningar. I överensstämmelse härmed har riksdagen
vidare funnit motsvarande ändringar böra införas i 5 § beträffande sättet
för där angivna beslut av samfälligheternas delägare och Konungens
befallningshavande. Slutligen har riksdagen ansett nödigt, att till förtydligande
av lagens giltighetsområde i 12 § tillägges, att densamma
icke avser skogsmark, som tilldelats skifteslag, men vid åbodelningen
lämnats odelad under benämning hemskog, fäbodskog och utskog.
På grund av bär anförda skäl har riksdagen med anledning av
Eders Ivungl. Maj:ts proposition för sin del antagit följande
Lag
med särskilda bestämmelser beträffande viss samfälld skogsmark
inom Kopparbergs län.
För tiden intill den 1 juli 1918 förordnas som följer:
1 §•
Har inom Kopparbergs län, vid storskifte av socken eller delningav
därvid utbrutet skifteslag, äga, som är av skogsmarks natur, antingen
undantag-its för gemensamt behov eller eljest lämnats odelad, må sådan
6
Riksdagens skrivelse Nr 122.
samiälld äga i den ordning, här nedan sägs, ställas under förvaltning,
där det kan ske utan märkligt förfång för delägare, som ej lämnat medgivande
till åtgärden, och utan kränkning av den rätt med avseende å
ägan, som kan tillkomma någon, vilken ej är delägare däri.
Varder sådan äga ej ställd under förvaltning, må den under enahanda
villkor, efter ty nedan sägs, ställas under avverkningsförbud, där
detta prövas vara ur skogsvårdssynpunkt nödigt.
Å område, som sålunda är ställt under förvaltning eller avverkningsförbud,
skall vad i 10 kap. 1 § byggningabalken samt 21 och 22 §§
i förordningen om skogarna i riket den 1 augusti 1805 stadgas angående
nyttjande av samfälld skog icke äga tillämpning.
2 §•
Vill delägare väcka fråga om åtgärd, som i 1 § omförmäles, göre
ansökning därom hos Konungens befallningshavande. 1 ansökningen
skall angivas, vilket skifteslag ägan tillhör.
Kan ej med säkerhet angivas, huruvida ägan lämnats odelad vid
storskifte av socken eller vid delning av därvid utbrutet skifteslag, bör
i ansökningen uppgift lämnas om båda skifteslagen; och skall, tills
nödig utredning härutinnan förebragts, frågan anses angå det större
skifteslaget.
3 §■
Över ansökningen skall tillfälle att avgiva yttrande lämnas delägarna
i vederbörande skifteslag.
För sådant ändamål skall inom socken, där skifteslaget är beläget,
sammanträde med delägarna hållas inför den, som därtill förordnas av
Konungens befallningshavande; skolande förordnande meddelas ordförande
i kommunalstämma eller annan lämplig person.
Kungörelse om sammanträdet utfärdas av ordföranden och skall
innehålla uppgift om tid och ställe för dess hållande samt den fråga,
som därvid skall förekomma; och skall kungörelsen minst 30 dagar
före sammanträdet ej mindre uppläsas i kyrkan i den eller de socknar,
där skifteslaget är beläget, än även införas i en eller flera ortstidningar.
Finnes boställe eller annat allmänt hemman hava del i skifteslaget,
skall Konungens befallningshavande föranstalta därom, att ombud
varder av vederbörande myndighet förordnat att vid ärendets behandling:
av delägarna föra talan för fastigheten.
O O O
Riksdagens skrivelse Nr 122.
7
4 §.
o
A sammanträde, som i 3 § sägs, skall förebringas erforderlig
utredning om det skifteslag, ägan tillhör, samt om ägans läge, storlek
och beskaffenhet.
Avser ansökning ägas ställande under förvaltning, må vid sammanträdet
närvarande delägare härom besluta. Avslås därvid ansökningen,
skall densamma anses förfallen, varemot, om ansökningen bifalles,
beslutet skall underställas Konungens befällningskavandes prövning.
Har ansökning, enligt vad nu är sagt, avslagits, må efter yrkande av delägare
fråga om avverkningsförbud å ägan vid sammanträdet upptagas
till behandling.
Avser ärende ägas ställande under avverkningsförbud, skall, evad
yrkandet därom vid sammanträdet omfattats av flera eller färre delägare,
ärendet överlämnas till Konungens befallningshavandes avgörande.
Vid omröstning tillkommer rösträtt en var delägare efter reducerat
jordatal i det sldfteslag, ägan tillhör, dock att rösträtt ej må av någon
utövas för mera än en tjugondei av de vid sammanträdet närvarande
delägarnas efter denna grund beräknade hela röstetal. Såsom beslut
galle den mening, varom delägare, som äga mera än hälften av de avgivna
rösterna enligt den vid omröstningen följda röstgrunden, förenat
sig; och skall, där rösterna utfalla lika å ömse sidor, den mening gälla,
vilken de flesta röstande efter huvudtalet bifallit,
Protokollet över ärendet skall, sedan det justerats, genom ordförandens
försorg nästa sön- eller helgdag, då gudstjänst hålles, uppläsas
i kyrkan i den eller de socknar, där skifteslaget är beläget, samt därefter
insändas till Konungens befallningshavande.
» §•
Sedan protokollet inkommit till Konungens befallningshavande, skall
före ärendets avgörande tillfälle att däri sig yttra lämnas dem, som,
utan att vara delägare, kunna hava att göra gällande rättsanspråk med
avseende å den äga, ärendet rörer; och skall för sådant ändamål Konungens
befallningshavande låta i länskungörelserna och i en eller flera
ortstidningar införa underrättelse om delägarnas beslut om ägans ställande
under förvaltning eller i ärendet föreliggande yrkande om ägans
ställande under avverkningsförbud, med tillkännagivande att yttrande
8
Riksdagens skrivelse Nr 122.
däröver må ingivas till Konungens befallningskavande inom tid, som
Konungens befallningshavande bestämmer.
Har beslut om ägas ställande under förvaltning underställts
Konungens befallningshavandes prövning, skall, där detsamma finnes
vara tillkommet i laga ordning ock kinder enligt denna lag i övrigt
icke föreligger för den sökta åtgärdens beviljande, beslutet av Konungens
befallningskavande fastställas. I motsatt fall varde den i ärendet gjorda
ansökningen avslagen.
Har ärende rörande ägas ställande under avverkningsförbud överlämnats
till Konungens befallningskavandes avgörande, inkämte Konungens
befallningskavande yttrande däröver av skogs vårdsstyrelsen eller, där fråga
är om skogsmark, vara bestämmelserna i lagen den 24 juli 1903 angående
vård av enskildas skogar ej är tillämplig, vederbörande revirförvaltare
samt pröve därefter, huruvida sådana omständigheter föreligga, att ansökningen
enligt 1 § må bifallas; och äge Konungens befallningskavande
i sådant fall ställa ägan under avverkningsförbud antingen på viss tid
eller tills vidare.
År äga sålunda ställd under avverkningsförbud, må utan hinder
därav ägan sedermera i anledning av därom gjord ansökning kunna
ställas under förvaltning.
Där Konungens befallningshavande under behandling av ärende,
som i 1 § avses, finner omständigheterna sådant föranleda, må Konungens
befallningshavande ställa ägan under avverkningsförbud, intill dess ärendet
blivit av Konungens befallningshavande slutligen avgjort och, när fråga
är om ägas ställande under förvaltning, beslut, som därom kan bliva
meddelat, träder i tillämpning.
Konungens befallningshavandes beslut rörande ägas ställande under
förvaltning eller under avverkningsförbud skall genom Konungens befallningshavandes
försorg införas i länskungörelserna och i en eller flera
ortstidningar; och skall beslut rörande ägas ställande under förvaltning därjämte
tillställas den, inför vilken enligt 6 § ärendets vidare behandling
av delägarna skall förekomma.
Konungens befallningshavandes beslut i fråga om ägas ställande
under avverkningsförbud träder, utan hinder av anförda besvär, i verkställighet
genast efter kungörandet.
6 §.
Har Konungens befallningshavande fastställt delägares beslut om
ägas ställande under förvaltning, skall Konungens befallningshavande
9
Biksdagens skrivelse Nr 122.
förordna lämplig person, inför vilken delägarna snarast möjligt böra
sammanträda för att antaga reglemente för förvaltningen; skolande
beträffande sådant sammanträde gälla vad i 3 och 4 §§ är stadgat i
fråga om där avsett sammanträde.
Reglementet skall innehålla bestämmelser om grunderna för skogshushållningen
å ägan, om tillämpning å sammanträde med delägarna
av de föreskrifter rörande omröstning, som i 4 § äro meddelade, samt
om val av en eller flera syssloman för den löpande förvaltningens handkavande
ävensom de övriga bestämmelser rörande förvaltningens anordnande,
som må anses erforderliga.
Det av delägarna antagna reglementet skall underställas Konungens
befallningshavandes prövning.
Sedan protokollet i ärendet inkommit till Konungens befallningshavande,
inhämte Konungens befallningskavande yttrande i frågan av
skogsvårdsstyrelsen eller, där fråga är om skogsmark, vara bestämmelserna
i lagen den 24 juli 1903 angående vård av enskildas skogar ej
är tillämplig, vederbörande revirförvaltare. Vid ärendets avgörande skall
Konungens befallningshavande tillse, att genom tillämpning av reglementets
bestämmelser en tillfredsställande skogsvård å ägan varder, i den
mån omständigheterna sådant medgiva, betryggad. Finnes reglementet
icke kunna i oförändrat skick fastställas, äge Konungens befallningskavande
däri vidtaga nödiga jämkningar.
7 §•
Till kostnad för ägas förvaltning enligt denna lag är delägare
icke skyldig att bidraga i vidare mån än med honom tillkommande andel
i ägans avkastning.
Avkastningen av ägan bör i främsta rummet användas till bestridande
av kostnader för förvaltningen ock därefter till sådana utgifter,
som avse skifteslagets gemensamma nytta, såsom skogskultur,
anläggning och underhåll av erforderliga vägar och broar eller dylikt,
eller ock till fondering eller till utdelning åt delägarna efter en vars
delaktighet i ägan. Ej må delägarna eller syssloman fatta beslut, som
innebär förfogande över ägans avkastning under längre tid än beslutet
om ägans ställande under förvaltning är gällande.
Syssloman eller, om derå äro utsedda, dessa äga, där ej för visst
fall delägarna annorlunda bestämt, att i mål, som röra förvaltningen,
tala och svara för delägarna.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 14 sand. 49 käft. (Nr 122.)
2
10
Riksdagens skrivelse Nr 122.
8 §•
Å äga, som ställts under avverkningsförbud enligt denna lag,
må under den tid förbudet gäller avverkning icke företagas. Efter
framställning av delägare må dock, därest för skogsvården linnes nödigt,
att å ägan viss avverkning sker, utsyning verkställas på föranstaltande
av skogsvårdsstyrelsen eller, där fråga är om skogsmark,
varå bestämmelserna i lagen den 24 juli 1903 angående vård av enskildas
skogar ej är tillämplig, genom vederbörande revirförvaltares
försorg; och skall det utsynade genom kronobetjäningen försäljas å
offentlig auktion, så kungjord som om auktion å utmätt lös egendom
är stadgat, samt behållna köpeskillingen därför sättas i förvar hos
Konungens befallningshavande för delägarnas räkning.
Beträffande sådana medels användande äga delägarna besluta i
enahanda ordning, som i 3 och 4 §§ är stadgad i fråga om där avsett
sammanträde, dock att beslutet ej skall underställas Konungens befallningshavandes
prövning; och skola i fråga om användandet bestämmelserna
i 7 § andra stycket äga motsvarande tillämpning. Där sådant fall föreligger,
som avses i 2 § andra stycket, må dock medlen icke av Konungens
befallningshavande utlämnas, innan utrett blivit, vilketdera skifteslaget
ägan rätteligen tillhör; åliggande det Konungens befallningshavande,
därest yrkande av delägare därom göres, att insätta medlen i bankinrättning
för att mot ränta innestå under den tid Konungens befallningshavande
förordnar.
9 §.
Klander mot sysslomans redovisning för avkastningen av äga,
som är ställd under förvaltning enligt denna lag, eller fördelningen av
samma avkastning tillhör vederbörlig domstols prövning.
Vill delägare föra klagan över delägarnas beslut i ärende, som i
denna lag avses, skall vad i förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse
på landet är stadgat angående besvär över kommunalstämmas
beslut äga motsvarande tillämpning.
Klagan över Konungens befallningshavandes beslut i ärende, som
ovan sägs, må föras i den ordning, som i 77 § av nämnda förordning
stadgas.
10 §.
Övar delägare avverkning i strid med enligt denna lag meddelat
avverkningsförbud eller i strid med de för ägas förvaltning fastställda
11
Riksdagens skrivelse Nr 122.
bestämmelser, varde ansedd som hade han, såsom i 24 kap. 6 § strafflagen
avses, missbrukat sin rätt i samfälligheten, dock att överträdelse
av meddelat avverkningsförbud skall höra under allmänt åtal, samt att
annan förseelse, som här åsyftas, må åtalas av allmän åklagare efter
angivelse av delägare.
11 §•
Sådan kostnad, som kan ifrågakomma för ärendes behandling enligt
3, 4 och 5 §§, skall förskjutas av sökanden, men skall, där ansökningen
föranleder till någon av de i 1 § nämnda åtgärder, slutligen gäldas av
delägarna efter delaktighet i den med åtgärden avsedda äga.
12 §.
Yad i denna lag stadgas skall ej äga tillämpning å de för Lima,
Transtrands, Orsa, Särna, Idre och Älvdalens socknar samt inom Venjans
socken avsatta besparingsskogar eller å Svärdsjö och Envikens socknars
käradsallmänningar ej heller å skogsmark, som tilldelats skifteslag, men
vid åbodelningen lämnats odelad under benämning hemskog, fäbodskog
och utskog, eller å annan samfälld äga, om vars förvaltning särskilda
i laga ordning meddelade bestämmelser gälla.
Denna lag träder i kraft från och med dagen efter den, då lagen
enligt därå meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Stockholm den 19 maj 1915.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.