Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser beträffande viss samfälld skogsmark inom Kopparbergs län.

1915-05-19 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1915:122, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser beträffande viss samfälld skogsmark inom Kopparbergs län.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 122.

1

Nr 122.

Godkänd av första kammaren den 19 maj 1915.

Godkänd av andra kammaren den 19 maj 1915.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser

beträffande viss samfälld skogsmark inom Kopparbergs län.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 54.)

Till Konungen.

I en till riksdagen den 26 mars 1915 avlåten proposition, nr 92,

har Eders Kungl. Maj:t under åberopande av bilagda i statsrådet och

lagrådet förda protokoll föreslagit riksdagen antaga nedan intagna förslag

till lag med särskilda bestämmelser beträffande viss samfälld skogsmark

inom Kopparbergs län.

I skrivelse den 30 maj 1913 hemställde riksdagen hos Kungl. Maj:t

om utredning, huruvida icke beträffande Kopparbergs län, i avbidan

på slutlig lagstiftning angående njttj and erätten till vid skifte undantagen

eller eljest oskift lämnad skogsmark, Kungl. Maj:ts befallningshavande i

länet skulle kunna tillerkännas befogenhet att, på ansökan av delägare

och efter övriga delägares hörande, där förhållandena sådant påkallade,

tillsvidare förbjuda avverkning annat än efter utsyning å dylik skog,

och anhöll riksdagen tillika, att Kungl. Maj:t därefter ville för riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 14 samt. 49 höft. (Nr 122.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 122.

Med föranledande härav och i enlighet med Ivungl. Maj:ts bemyndigande

tillkallade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet den

20 juni 1913 häradshövdingen, f. d. revisionssekreteraren friherre Bror

Carl Cederström samt ledamoten av riksdagens första kammare Anders

Pers och ledamoten av dess andra kammare Daniel Persson i Tallberg att

såsom sakkunniga biträda inom departementet med verkställande av utredning

i fråga om interimistiska bestämmelser i syfte att förekomma

vanvård av samfälld skog inom förenämnda län.

Sedan dessa sakkunniga den 27 mars 1914 avgivit betänkande i

frågan, hava utlåtanden däröver avgivits dels den 5 juni 1914 av Kung],

Maj:ts befallningshavande i Kopparbergs län, som bifogat yttranden

från åtskilliga kommunalstämmor samt länets skogsvårdsstyrelse, dels

den 15 juli 1914 av domänstyrelsen efter vederbörande skogstjänstemäns

hörande^ dels ock av den år" 1911 tillsatta skogslagstiftningskommittén.

I sitt betänkande hava de sakkunniga anfört, att de efter undersökning

av förhållandena inom ifrågavarande landsdel funnit sig övertygade

om riktigheten av den uppfattning, att de missförhållanden, för

vilkas avhjälpande åtgärder ifrågasatts, vore i Kopparbergs län väsentligen

mera framträdande än i övriga delar av riket. Orsaken till att

Kopparbergs län kommit att intaga en särställning i detta hänseende

vore helt visst att söka i de egendomligheter beträffande jordbesittning

och ägoreglering, som rått och rådde inom detta län och som föranlett,

att detsamma eller väsentliga delar därav även i andra lagstiftningsfrågor

såsom beträffande jordeböcker, jordregister, skiftesväsende, fastighetsbokväsende

m. m. behandlats olika mot övriga delar av landet.

Efter en utförlig redogörelse över nu berörda förhållanden i fråga

om jordbesittning och ägoreglering m. m. i länet hava de sakkunniga

slutligen anfört följande.

Den lagstiftning, riksdagen ifrågasatt i skrivelsen den 30 maj 1913,

skulle väl hava till sitt närmaste föremål allenast öppnande av möjlighet

att få mark av ifrågavarande slag ställd under förbud att

avverkas annorledes än efter utsyning. — Då emellertid det de sakkunniga

lämnade uppdrag ej begränsats på sådant sätt, att icke jämväl

andra anordningar, som kunde vara ägnade att förebygga vanvård av

den samfällda skogen, borde tagas under övervägande, och det synts

de sakkunniga uppenbart, att verksammaste sättet att förebygga sådan

vanvård vore att därutinnan åstadkomma lämpligen ordnad hushållning,

så hade de i främsta rummet tillsett, huru en sådan ordningulan

för mycken omgång eller annan olägenhet och till största möjliga

gagn såväl för delägarna som för skogs vårdsintresset skulle kunna

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 122.

låta sig- genomföra. Endast i den män detta i följd av rådande förhållanden

funnes ogörligt, borde enligt de sakkunnigas mening det

yttersta medlet mot skogsskövlingen, avverkningsförbudet, komma till

användning. I avseende å sistnämnda åtgärd hade de i övrigt funnit

böra anmärkas, att ehuru densamma i sin enklaste form, det absoluta

förbudet mot afl avverkning, ej erfordrade vare sig vidlyftiga föreskrifter

eller större apparat för handhavandet, så skulle däremot förbudet, kombinerat

med utsyningsrätt, såsom i riksdagsskrivelsen ifrågasatts, för

rationell tillämpning förutsätta en organisation av delägarna, som möjliggjorde

besluts fattande om användningen av utsyningsrätten och av den

vinst, som skulle kunna erhållas därav. Att återigen tänka sig det

absoluta avverkningsförbudet såsom enda mediet att undanröja det

rådande oefterrättlighetstillståndet skulle helt säkert, även för den jämförelsevis

korta tid, som en provisorisk lagstiftning borde omfatta, icke

ens ur skogsvårdssynpunkt vara tillfredsställande, och ett dylikt förbud

skulle komma att verka förlamande på den mer och mer framträdande

tendensen till självverksamhet för lämpligt ordnande av hushållningen

med skogsundantagen.

Vid övervägande av möjligheterna att för ifrågavarande skogsområden

anordna en av delägarna själva omhänderhavd förvaltning hade

de sakkunniga funnit en viss åtskillnad vara att göra mellan de större,

av socken eller socknar bestående skifteslagen å ena sidan samt de från

dem utbrutna bya- eller fäbodesamfälligheterna å andra sidan. Vad de

förstnämnda beträffade, erbjöde sig i viss mån analogien med sockenbesparingsskogar

och sockenallmänningar såsom uppslag för anordnandet

av förvaltningen. Den ordinarie sockenrepresentationen enligt förordningen

om kommunalstyrelse å landet gåve ock en naturlig utgångspunkt för

förvaltningens organiserande. Någon betänklighet mot att överlämna

bestämmanderätten över ifrågavarande områden åt denna representation,

sammansatt så, som i berörda förordning stadgades beträffande handhavandet

av frågor, som rörde allenast i mantal satt jord, syntes ej böra

råda, därest för samma bestämmanderätt uppställdes gränser, ägnade att

tillförsäkra alla delägare deras tillbörliga rätt i avkastningen och förebygga

dennas användning på annat sätt än till delägarnas bästa. Vad

åter anginge de jämförelsevis mindre skifteslagen, byar och fäbodelag,

så förefunnes väl beträffande de förra en viss organisation, bystämman,

för handhavande av byns allmänna angelägenheter, men som denna ej

allestädes syntes hava så fast gestaltning och vara med avseende å ledningen

av ärendenas behandling så ordnad, att handhavandet av ifrågavarande

angelägenhet lämpligen borde läggas till densamma, syntes för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 122.

så väl byar som fäbodelag erfordras särskild anordning för omhänd erkavandet

av förvaltningen utav skogsundantagen.

Härför nödiga bestämmelser hade synts böra omfatta föreskrifter

om utseendet av lämplig person för delägarnas sammankallande och

ledande av deras förhandlingar, om sättet för sammankallandet och om

beslutmässighet för delägarnas majoritet. Emellertid vore att förutse,

att sådana fall kunde inträffa, där äga, som det kunde vara av vikt att

skydda mot skogsskövling, på en eller annan grund icke kunde ställas

under förvaltning. Ett sådant fall förelåge exempelvis då i följd av

ofullständiga uppgifter i skifteshandlingarna osäkerhet rådde, huruvida en

oskiftad lämnad äga tillhörde den storskiftade socknen eller en däri ingående

by. Så länge sådan osäkerhet fortvarade, kunde det tydligen

ej ifrågakomma att ställa ägan under förvaltning för ettdera skifteslagets

räkning, men däremot kunde det ej rimligen vara något att invända

mot att ägan ställdes under avverkningsförbud, i vilket fall därav

fallande avkastning lämpligen kunde sättas under offentligt förvar, till

dess det temporära hindret för förvaltningens anordnande kunnat bliva

undanröjt. I åtskilliga andra fall kunde det antagas att, ehuru förutsättningar

i övrigt förelåge för en viss ägas ställande under förvaltning,

tillbörlig majoritet bland delägarna ej kunde vinnas härför. Även i

sådana fall borde det stå Öppet att få ägans skogsbestånd skyddat genom

avverkningsförbud och möjlighet borde då lämnas delägarna att besluta

om användningen av ägans avkastning.

Utgående från nu angivna synpunkter hade de sakkunniga utarbetat

förslag till lag angående särskilda bestämmelser beträffande

viss samfälld skogsmark inom Kopparbergs län.

De sakkunniga framhölle, att i lagförslaget avsåges allenast

sådana samfällda ägor, som avsatts eller lämnats oskiftade vid sockenstorskifte

eller därpå följande åbodelning inom by, fäbodelag eller annan

sådan samfällighet. Därunder inbegrepes alltså icke samfällda ägor,

som undantagits vid egentliga laga skiften eller storskiften, som ägt

rum inom byalag utan föregående skifte av hela socknen. Såsom ovan

framhållits, hade länets flesta socknar undergått storskifte och på de

orter, där sådana skiften ej förekommit, uppgåves förhållandena ej förete

den särskilda prägel, som ansetts föranleda speciallagstiftning i förevarande

ämne.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 122.

Den av de sakkunniga förebragta, synnerligen ingående utredningen

av hithörande förhållanden har enligt riksdagens mening till fyllest ådagalagt

den nu föreslagna provisoriska lagstiftningens behövlighet, som

ock vitsordats av samtliga myndigheter, vilka avgivit yttranden över de

sakkunnigas förslag. Vid granskning av det nu framlagda lagförslaget

har riksdagen funnit detsamma väl ägnat att avhjälpa de missförhållanden,

vilka för närvarande äro rådande i avseende å skötseln av de därmed

avsedda samfäldgheter. Mot den tid, för vilken lagen föreslagits skola

gälla, eller till den 1 juli 1918, har riksdagen icke något att erinra.

Skulle vid denna tidpunkt omständigheterna icke medgiva en definitiv

lagstiftning i ämnet, lärer, såsom departementschefen erinrat, den nu

ifrågavarande lagens giltighetstid kunna lämpligen utsträckas.

Lagförslagets detaljer hava allenast givit anledning till följande

erinringar. Den tid, inom vilken det i 3 § omförmälda sammanträde

skall före dess hållande kungöras, har ansetts böra bestämmas till 30

dagar i stället för 14 dagar, varjämte berörda kungörelse, där detta för

delägarnas underrättande befinnes lämpligt, jämväl synts böra kunna

införas i flera ortstidningar. I överensstämmelse härmed har riksdagen

vidare funnit motsvarande ändringar böra införas i 5 § beträffande sättet

för där angivna beslut av samfälligheternas delägare och Konungens

befallningshavande. Slutligen har riksdagen ansett nödigt, att till förtydligande

av lagens giltighetsområde i 12 § tillägges, att densamma

icke avser skogsmark, som tilldelats skifteslag, men vid åbodelningen

lämnats odelad under benämning hemskog, fäbodskog och utskog.

På grund av bär anförda skäl har riksdagen med anledning av

Eders Ivungl. Maj:ts proposition för sin del antagit följande

Lag

med särskilda bestämmelser beträffande viss samfälld skogsmark

inom Kopparbergs län.

För tiden intill den 1 juli 1918 förordnas som följer:

1 §•

Har inom Kopparbergs län, vid storskifte av socken eller delningav

därvid utbrutet skifteslag, äga, som är av skogsmarks natur, antingen

undantag-its för gemensamt behov eller eljest lämnats odelad, må sådan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 122.

samiälld äga i den ordning, här nedan sägs, ställas under förvaltning,

där det kan ske utan märkligt förfång för delägare, som ej lämnat medgivande

till åtgärden, och utan kränkning av den rätt med avseende å

ägan, som kan tillkomma någon, vilken ej är delägare däri.

Varder sådan äga ej ställd under förvaltning, må den under enahanda

villkor, efter ty nedan sägs, ställas under avverkningsförbud, där

detta prövas vara ur skogsvårdssynpunkt nödigt.

Å område, som sålunda är ställt under förvaltning eller avverkningsförbud,

skall vad i 10 kap. 1 § byggningabalken samt 21 och 22 §§

i förordningen om skogarna i riket den 1 augusti 1805 stadgas angående

nyttjande av samfälld skog icke äga tillämpning.

2 §•

Vill delägare väcka fråga om åtgärd, som i 1 § omförmäles, göre

ansökning därom hos Konungens befallningshavande. 1 ansökningen

skall angivas, vilket skifteslag ägan tillhör.

Kan ej med säkerhet angivas, huruvida ägan lämnats odelad vid

storskifte av socken eller vid delning av därvid utbrutet skifteslag, bör

i ansökningen uppgift lämnas om båda skifteslagen; och skall, tills

nödig utredning härutinnan förebragts, frågan anses angå det större

skifteslaget.

3 §■

Över ansökningen skall tillfälle att avgiva yttrande lämnas delägarna

i vederbörande skifteslag.

För sådant ändamål skall inom socken, där skifteslaget är beläget,

sammanträde med delägarna hållas inför den, som därtill förordnas av

Konungens befallningshavande; skolande förordnande meddelas ordförande

i kommunalstämma eller annan lämplig person.

Kungörelse om sammanträdet utfärdas av ordföranden och skall

innehålla uppgift om tid och ställe för dess hållande samt den fråga,

som därvid skall förekomma; och skall kungörelsen minst 30 dagar

före sammanträdet ej mindre uppläsas i kyrkan i den eller de socknar,

där skifteslaget är beläget, än även införas i en eller flera ortstidningar.

Finnes boställe eller annat allmänt hemman hava del i skifteslaget,

skall Konungens befallningshavande föranstalta därom, att ombud

varder av vederbörande myndighet förordnat att vid ärendets behandling:

av delägarna föra talan för fastigheten.

O O O

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 122.

7

4 §.

o

A sammanträde, som i 3 § sägs, skall förebringas erforderlig

utredning om det skifteslag, ägan tillhör, samt om ägans läge, storlek

och beskaffenhet.

Avser ansökning ägas ställande under förvaltning, må vid sammanträdet

närvarande delägare härom besluta. Avslås därvid ansökningen,

skall densamma anses förfallen, varemot, om ansökningen bifalles,

beslutet skall underställas Konungens befällningskavandes prövning.

Har ansökning, enligt vad nu är sagt, avslagits, må efter yrkande av delägare

fråga om avverkningsförbud å ägan vid sammanträdet upptagas

till behandling.

Avser ärende ägas ställande under avverkningsförbud, skall, evad

yrkandet därom vid sammanträdet omfattats av flera eller färre delägare,

ärendet överlämnas till Konungens befallningshavandes avgörande.

Vid omröstning tillkommer rösträtt en var delägare efter reducerat

jordatal i det sldfteslag, ägan tillhör, dock att rösträtt ej må av någon

utövas för mera än en tjugondei av de vid sammanträdet närvarande

delägarnas efter denna grund beräknade hela röstetal. Såsom beslut

galle den mening, varom delägare, som äga mera än hälften av de avgivna

rösterna enligt den vid omröstningen följda röstgrunden, förenat

sig; och skall, där rösterna utfalla lika å ömse sidor, den mening gälla,

vilken de flesta röstande efter huvudtalet bifallit,

Protokollet över ärendet skall, sedan det justerats, genom ordförandens

försorg nästa sön- eller helgdag, då gudstjänst hålles, uppläsas

i kyrkan i den eller de socknar, där skifteslaget är beläget, samt därefter

insändas till Konungens befallningshavande.

» §•

Sedan protokollet inkommit till Konungens befallningshavande, skall

före ärendets avgörande tillfälle att däri sig yttra lämnas dem, som,

utan att vara delägare, kunna hava att göra gällande rättsanspråk med

avseende å den äga, ärendet rörer; och skall för sådant ändamål Konungens

befallningshavande låta i länskungörelserna och i en eller flera

ortstidningar införa underrättelse om delägarnas beslut om ägans ställande

under förvaltning eller i ärendet föreliggande yrkande om ägans

ställande under avverkningsförbud, med tillkännagivande att yttrande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 122.

däröver må ingivas till Konungens befallningskavande inom tid, som

Konungens befallningshavande bestämmer.

Har beslut om ägas ställande under förvaltning underställts

Konungens befallningshavandes prövning, skall, där detsamma finnes

vara tillkommet i laga ordning ock kinder enligt denna lag i övrigt

icke föreligger för den sökta åtgärdens beviljande, beslutet av Konungens

befallningskavande fastställas. I motsatt fall varde den i ärendet gjorda

ansökningen avslagen.

Har ärende rörande ägas ställande under avverkningsförbud överlämnats

till Konungens befallningskavandes avgörande, inkämte Konungens

befallningskavande yttrande däröver av skogs vårdsstyrelsen eller, där fråga

är om skogsmark, vara bestämmelserna i lagen den 24 juli 1903 angående

vård av enskildas skogar ej är tillämplig, vederbörande revirförvaltare

samt pröve därefter, huruvida sådana omständigheter föreligga, att ansökningen

enligt 1 § må bifallas; och äge Konungens befallningskavande

i sådant fall ställa ägan under avverkningsförbud antingen på viss tid

eller tills vidare.

År äga sålunda ställd under avverkningsförbud, må utan hinder

därav ägan sedermera i anledning av därom gjord ansökning kunna

ställas under förvaltning.

Där Konungens befallningshavande under behandling av ärende,

som i 1 § avses, finner omständigheterna sådant föranleda, må Konungens

befallningshavande ställa ägan under avverkningsförbud, intill dess ärendet

blivit av Konungens befallningshavande slutligen avgjort och, när fråga

är om ägas ställande under förvaltning, beslut, som därom kan bliva

meddelat, träder i tillämpning.

Konungens befallningshavandes beslut rörande ägas ställande under

förvaltning eller under avverkningsförbud skall genom Konungens befallningshavandes

försorg införas i länskungörelserna och i en eller flera

ortstidningar; och skall beslut rörande ägas ställande under förvaltning därjämte

tillställas den, inför vilken enligt 6 § ärendets vidare behandling

av delägarna skall förekomma.

Konungens befallningshavandes beslut i fråga om ägas ställande

under avverkningsförbud träder, utan hinder av anförda besvär, i verkställighet

genast efter kungörandet.

6 §.

Har Konungens befallningshavande fastställt delägares beslut om

ägas ställande under förvaltning, skall Konungens befallningshavande

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Biksdagens skrivelse Nr 122.

förordna lämplig person, inför vilken delägarna snarast möjligt böra

sammanträda för att antaga reglemente för förvaltningen; skolande

beträffande sådant sammanträde gälla vad i 3 och 4 §§ är stadgat i

fråga om där avsett sammanträde.

Reglementet skall innehålla bestämmelser om grunderna för skogshushållningen

å ägan, om tillämpning å sammanträde med delägarna

av de föreskrifter rörande omröstning, som i 4 § äro meddelade, samt

om val av en eller flera syssloman för den löpande förvaltningens handkavande

ävensom de övriga bestämmelser rörande förvaltningens anordnande,

som må anses erforderliga.

Det av delägarna antagna reglementet skall underställas Konungens

befallningshavandes prövning.

Sedan protokollet i ärendet inkommit till Konungens befallningshavande,

inhämte Konungens befallningskavande yttrande i frågan av

skogsvårdsstyrelsen eller, där fråga är om skogsmark, vara bestämmelserna

i lagen den 24 juli 1903 angående vård av enskildas skogar ej

är tillämplig, vederbörande revirförvaltare. Vid ärendets avgörande skall

Konungens befallningshavande tillse, att genom tillämpning av reglementets

bestämmelser en tillfredsställande skogsvård å ägan varder, i den

mån omständigheterna sådant medgiva, betryggad. Finnes reglementet

icke kunna i oförändrat skick fastställas, äge Konungens befallningskavande

däri vidtaga nödiga jämkningar.

7 §•

Till kostnad för ägas förvaltning enligt denna lag är delägare

icke skyldig att bidraga i vidare mån än med honom tillkommande andel

i ägans avkastning.

Avkastningen av ägan bör i främsta rummet användas till bestridande

av kostnader för förvaltningen ock därefter till sådana utgifter,

som avse skifteslagets gemensamma nytta, såsom skogskultur,

anläggning och underhåll av erforderliga vägar och broar eller dylikt,

eller ock till fondering eller till utdelning åt delägarna efter en vars

delaktighet i ägan. Ej må delägarna eller syssloman fatta beslut, som

innebär förfogande över ägans avkastning under längre tid än beslutet

om ägans ställande under förvaltning är gällande.

Syssloman eller, om derå äro utsedda, dessa äga, där ej för visst

fall delägarna annorlunda bestämt, att i mål, som röra förvaltningen,

tala och svara för delägarna.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 14 sand. 49 käft. (Nr 122.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 122.

8 §•

Å äga, som ställts under avverkningsförbud enligt denna lag,

må under den tid förbudet gäller avverkning icke företagas. Efter

framställning av delägare må dock, därest för skogsvården linnes nödigt,

att å ägan viss avverkning sker, utsyning verkställas på föranstaltande

av skogsvårdsstyrelsen eller, där fråga är om skogsmark,

varå bestämmelserna i lagen den 24 juli 1903 angående vård av enskildas

skogar ej är tillämplig, genom vederbörande revirförvaltares

försorg; och skall det utsynade genom kronobetjäningen försäljas å

offentlig auktion, så kungjord som om auktion å utmätt lös egendom

är stadgat, samt behållna köpeskillingen därför sättas i förvar hos

Konungens befallningshavande för delägarnas räkning.

Beträffande sådana medels användande äga delägarna besluta i

enahanda ordning, som i 3 och 4 §§ är stadgad i fråga om där avsett

sammanträde, dock att beslutet ej skall underställas Konungens befallningshavandes

prövning; och skola i fråga om användandet bestämmelserna

i 7 § andra stycket äga motsvarande tillämpning. Där sådant fall föreligger,

som avses i 2 § andra stycket, må dock medlen icke av Konungens

befallningshavande utlämnas, innan utrett blivit, vilketdera skifteslaget

ägan rätteligen tillhör; åliggande det Konungens befallningshavande,

därest yrkande av delägare därom göres, att insätta medlen i bankinrättning

för att mot ränta innestå under den tid Konungens befallningshavande

förordnar.

9 §.

Klander mot sysslomans redovisning för avkastningen av äga,

som är ställd under förvaltning enligt denna lag, eller fördelningen av

samma avkastning tillhör vederbörlig domstols prövning.

Vill delägare föra klagan över delägarnas beslut i ärende, som i

denna lag avses, skall vad i förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse

på landet är stadgat angående besvär över kommunalstämmas

beslut äga motsvarande tillämpning.

Klagan över Konungens befallningshavandes beslut i ärende, som

ovan sägs, må föras i den ordning, som i 77 § av nämnda förordning

stadgas.

10 §.

Övar delägare avverkning i strid med enligt denna lag meddelat

avverkningsförbud eller i strid med de för ägas förvaltning fastställda

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrivelse Nr 122.

bestämmelser, varde ansedd som hade han, såsom i 24 kap. 6 § strafflagen

avses, missbrukat sin rätt i samfälligheten, dock att överträdelse

av meddelat avverkningsförbud skall höra under allmänt åtal, samt att

annan förseelse, som här åsyftas, må åtalas av allmän åklagare efter

angivelse av delägare.

11 §•

Sådan kostnad, som kan ifrågakomma för ärendes behandling enligt

3, 4 och 5 §§, skall förskjutas av sökanden, men skall, där ansökningen

föranleder till någon av de i 1 § nämnda åtgärder, slutligen gäldas av

delägarna efter delaktighet i den med åtgärden avsedda äga.

12 §.

Yad i denna lag stadgas skall ej äga tillämpning å de för Lima,

Transtrands, Orsa, Särna, Idre och Älvdalens socknar samt inom Venjans

socken avsatta besparingsskogar eller å Svärdsjö och Envikens socknars

käradsallmänningar ej heller å skogsmark, som tilldelats skifteslag, men

vid åbodelningen lämnats odelad under benämning hemskog, fäbodskog

och utskog, eller å annan samfälld äga, om vars förvaltning särskilda

i laga ordning meddelade bestämmelser gälla.

Denna lag träder i kraft från och med dagen efter den, då lagen

enligt därå meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Stockholm den 19 maj 1915.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.