Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående förändrade bestämmelser rörande ersättning till vittnen och sakkunniga i rättegångsmål.
1915-05-19 · 1 sida
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1915:126, Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående förändrade bestämmelser rörande ersättning till vittnen och sakkunniga i rättegångsmål.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
4
Riksdagens skrivelse Nr 126.
Nr 126.
Godkänd av första kammaren den 19 maj 1915.
Godkänd av andra kammaren den 19 maj 1915.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt
motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående förändrade
bestämmelser rörande ersättning till vittnen och sakkunniga
i rättegångsmål.
(Lagutskottets utlåtande nr 28.)
Till Konungen.
I anledning av en inom riksdagen väckt motion får riksdagen,
under åberopande av vad i dess lagutskotts utlåtande, nr 28, varav ett
tryckt exemplar bifogas, i ämnet anförts, anhålla, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes taga under övervägande
1) huruvida icke lagbestämmelser rörande ersättning åt vittnen i
rättegångsmål, i de fall då ersättning icke skall utgå av allmänna medel,
lämpligen borde i de i berörda utlåtande angivna avseenden utfärdas; samt
2) huruvida icke lagen den 4 juni 1886 angående ersättning till
vittnen i brottmål borde ändras i syfte att till vittne må dels, efter domstolens
prövning för särskilda fall, kunna utgå dagtraktamente med
högre belopp än tre kronor, dels ock utgivas reseersättning jämväl då
avståndet mellan vittnets vistelseort och den plats, där domstolen sammanträder,
understiger fem kilometer;
ävensom därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill övervägandet
må giva anledning.
Stockholm den 19 maj 1915.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.