Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående förändrade bestämmelser rörande ersättning till vittnen och sakkunniga i rättegångsmål.

1915-05-19 · 1 sida


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1915:126, Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående förändrade bestämmelser rörande ersättning till vittnen och sakkunniga i rättegångsmål.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 126.

Nr 126.

Godkänd av första kammaren den 19 maj 1915.

Godkänd av andra kammaren den 19 maj 1915.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt

motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående förändrade

bestämmelser rörande ersättning till vittnen och sakkunniga

i rättegångsmål.

(Lagutskottets utlåtande nr 28.)

Till Konungen.

I anledning av en inom riksdagen väckt motion får riksdagen,

under åberopande av vad i dess lagutskotts utlåtande, nr 28, varav ett

tryckt exemplar bifogas, i ämnet anförts, anhålla, att Eders Kungl.

Maj:t täcktes taga under övervägande

1) huruvida icke lagbestämmelser rörande ersättning åt vittnen i

rättegångsmål, i de fall då ersättning icke skall utgå av allmänna medel,

lämpligen borde i de i berörda utlåtande angivna avseenden utfärdas; samt

2) huruvida icke lagen den 4 juni 1886 angående ersättning till

vittnen i brottmål borde ändras i syfte att till vittne må dels, efter domstolens

prövning för särskilda fall, kunna utgå dagtraktamente med

högre belopp än tre kronor, dels ock utgivas reseersättning jämväl då

avståndet mellan vittnets vistelseort och den plats, där domstolen sammanträder,

understiger fem kilometer;

ävensom därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill övervägandet

må giva anledning.

Stockholm den 19 maj 1915.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.