Skrivelse till Konungen angående utredning rörande omorganisation av rikets sjömanshus.
1915-05-29 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1915:175, Skrivelse till Konungen angående utredning rörande omorganisation av rikets sjömanshus.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 175.
5
Nr 175.
Godkänd av första kammaren den 29 maj 1915.
Godkänd av andra kammaren den 29 maj 1915.
Riksdagens skrivelse till Konungen angående utredning rörande
omorganisation av rikets sjömanshus.
(Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 16.)
(Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.)
Till Konungen.
Inom riksdagen hava enskilda motionärer gjort framställning om att
utredning måtte verkställas rörande en omorganisation av rikets sjömanshus,
i syfte att dessa institutioners uppgift som statsförvaltande verk och
som understödskassor för sjöfolket på ett ändamålsenligare sätt än vad
hittills skett måtte tillvaratagas; och hava motionärerna framställt förslag
till åtgärder i ämnet.
I anledning av motionen hava dels i enlighet med 46 § riksdagsordningen
utlåtanden avgivits av kommerskollegium och chefen för marinstaben,
dels ock yttranden på anmodan inkommit från sjömanshusen i
Stockholm, Göteborg, Uddevalla, Yästervik och Piteå samt Sveriges redareförening,
Svensk skeppsrederiförening för segelfartyg, Sveriges fartygsbefälsförening,
Angfartygsbefälhavaresällskapet i Stockholm, Göteborgs fartygsbefäihavareförening,
Svenska maskinbefälsförbundet och Svenska sjömansoch
eldareförbundet, varjämte riksdagens vederbörande utskott tillhandakommit
ett yttrande av Sveriges allmänna sjöfartsförenings styrelse.
Sjömanshusen hava under senare åren alltmera kommit att fullgöra,
utom sin egentliga uppgift, understödsverksamhet åt sjömän, en hel del
andra åligganden. Till huvudsaklig del avse dessa nya åligganden förvaltningsgöromål
i statsverkets tjänst, och må bland dessa särskilt framhållas
vissa bestyr med till flottan hörande värnpliktigas inskrivning och
6
Riksdagens skrivelse Nr 175.
dylikt samt med utarbetande av sjöfartsstatistik. Härtill kommer, att
sjömanshusen även på andra områden tid efter annan ålagts nya upgifter
för det allmännas räkning. I detta avseende må omnämnas, hurusom
sjömanshusen senast genom förordningen den 31 december 1914 med
närmare föreskrifter angående tillsyn å fartyg ålagts vissa nya uppgifter
med avseende å övervakande av fartygs behöriga manning, vilkas fullgörande
torde få anses innebära ett uppdrag av icke alltför obetydlig art.
Denna sjömanshusens ökade verksamhet för statsändamål har tydligen
icke blott kommit att i viss mån inkräkta på ifrågavarande institutioners
sociala arbete i inre måtto, den har ock, på grund av de med denna
verksamhet förenade kostnader, haft till följd, att det egentliga understödsarbetet
måst hållas inom en trängre ram, än som kunnat ske, därest sjömanshusen
varit allenast understödskassor och icke tillika statsförvaltande verk.
Yisserligen kunna till sjömanshusens inkomster i form av ton- och
hyresavgifter, kapitalavkastning och dylikt sedan år 1900 läggas jämväl
understöd av statsmedel, men dessa sistnämnda bidrag, som från och med
år 1911 utgå med ett belopp av 40,000 kronor årligen, utgöra såsom
lätt inses icke någon större post på inkomstsidan och kunna ingalunda
sägas vara skälig ersättning för sjömanshusens arbete för statsverkets räkning,
då, enligt vad av kommerskollegii i ärendet avgivna utlåtande synes
framgå, ifrågavarande förvaltningskostnader för uteslutande statsändamål
med omkring 70,000 kronor överstiga statens understöd.
Det är därjämte att märka, att tendensen synes gå ut på att allt
mera vidga sjömanshusens statsförvaltande verksamhet. Disproportionen
mellan statens nuvarande bidrag till förvaltningskostnadernas täckande och
den sjömanshusen påvilande arbetsbördan för statens räkning blir också
som följd därav efter hand allt större.
Att icke låta verksamheten i statens tjänst bestridas med medel,
egentligen avsedda för understöds verksamheten, synes därför vara ett
önskemål, i synnerlig grad fotat på rättvisa och billighet, och förefaller
att vara det än mer i betraktande av sjöfartsnäringens och de däri anställdas
avsevärda bidrag till understödsverksamheten.
Givetvis skulle emellertid jämväl ett nedbringande av kostnaderna
för sjömanshusens arbete för statliga ändamål bidraga till att mera önskvärda
förhållanden i förevarande avseende komme till stånd. Huruvida
en dylik sänkning av ifrågavarande kostnader lämpligen låter sig genomföra
torde emellertid vara ovisst, då, såsom kommerskollegium vitsordat,
någon väsentlig besparing med hänsyn till de nu ofta rätt låga lönerna
vid sjömanshusen icke lär kunna åstadkommas.
Riksdagens skrivelse Nr 175.
7
Chefen för marinstaben uttalar i sitt omförmäla utlåtande till riksdagens
vederbörande utskott den uppfattningen, att om registreringen av
sjöfolket centraliseras till ett mindre antal sjömanshus, förslagsvis ett eller
två inom vart och ett av de sex sjörullföringsområdena, bör det nuvarande
statsbidraget vara fullt tillräckligt för bestridande av de extra kostnader,
som påläggas sjömanshusen genom arbetet med det värnpliktiga sjöfolkets
redovisning. Eu undersökning bör därför företagas rörande sjömanshusens
befattning med de värnpliktiga, varvid särskilt bör undersökas, huruvida
en omläggning av de värnpliktigas redovisning på det sätt och med det
resultat, som marinstabschefen tänkt sig, låter sig genomföras. Vidare
bör beräknas, till vilket belopp sjömanshusens förvaltningskostnader för
övriga statsändamål kunna anses belöpa sig. I samband härmed bör övervägas,
i vad mån ett särskiljande av sjömanshusens understödjande och
förvaltande myndighet bör äga ram. När en dylik undersökning, som bör
ske med snaraste och icke bör fa fördröjas av de säkerligen vidlyftigare
och vanskligare utredningar, vartill motionen i övrigt kan giva anledning,
blivit verkställd, bör enligt riksdagens förmenande, staten omedelbart till
sjömanshusen erlägga det årliga belopp, som kan befinnas utgöra skälig
ersättning för sjömanshusens arbete för statens räkning.
Det av motionärerna framställda förslaget, att förlägga huvuddelen av
sjömanshusens verksamhet till ett fåtal centrala sjömanshus med bibehållande
av mindre lokala sjömanshus, i avsikt att minska sjömanshusens förvaltningskostnader
i deras helhet, liar i allmänhet av de hörda organisationerna
mötts med ogillande eller misstro. Även riksdagen betvivlar, att
med en dylik omorganisation så mycket kan vara att vinna som motionärerna
föreställa sig. Endast marinstabschefens uttryckliga förord för
centralisering av den viktiga gren av sjömanshusens verksamhet, som
värnpliktsredovisningen utgör, något som givit riksdagen anledning att
påyrka en skyndsam utredning av denna sida av saken för ett snart fastställande
av ett skäligt bidrag från statens sida till sjömanshusens förvaltningskostnader,
föranleder riksdagen att såsom sin uppfattning uttala, att
resultatet av denna utredning bör avvaktas, innan ett omdöme fälles om
denna . centraliseringsplan. Skulle för värnpliktsärendenas behandling en
centralisering visa. sig lämplig, bör givetvis även undersökas, om så kan
vara förhållandet jämväl för handhavandet av andra uppgifter, som sjömanshusen
hava att fylla.
Denna ståndpunkt till den långt drivna centralisering, som motionärerna
tänka sig, utesluter naturligtvis ej den uppfattningen, att det kan
vala riktigt och klokt att indraga en del av7 de minsta sjömanshusen, varom
8
Riksdagens skrivelse Nr 175.
för närvarande föreligger ett förslag, vilket är under omprövning av kommerskollegium
och chefen för marinstaben.
Motionärerna hava även tänkt sig eu centralisering av sjömanshusens
kassor för åstadkommandet av större likformighet vid understödens utdelning.
Årsunderstödens genomsnittliga belopp voro nämligen 1911 50 kronor, men
varierade mellan 200 kronor i Skellefteå och 18 kronor i Oskarshamn.
Bortsett från den olikformighet, som äger en naturlig förklaringsgrund i
de olika förhållanden, som kunna vara rådande bland sjöfolket inom de olika
sjömanshusdistrikten, torde berättigade anmärkningar kunna framställas
mot den olikformighet, som förorsakas dels av olika medelstillgång vid de
särskilda sjömanshusen, dels i viss män av skiftande uppfattningar om de
grunder, vilka böra tillämpas vid understödsutdelningen.
Vad beträffar till en början den olikformighet därvid, som med hänsyn
till grunduppfattningen om understöds verksamhetens handhavande gjort sig
gällande, i vilket hänseende med törhända visst fog särskilt anmärkts, att
såväl befälhavare, som deras efterlevande oproprotionerligt gynnats, torde
genom det inflytande som enligt gällande förordning om sjömanshusen av
den 13 juli 1911 beretts såväl underbefälet bland sjöfolket som manskapsklassen
på sjömanshusdirektionernas sammansättning, dessa klasser numera
erhållit möjlighet att bevaka sina intressen vid understödsutdelningen, om
man än kan ifrågasätta, huruvida fullt rättvisa proportioner vid fördelningen
av platserna uti sjömanshusdirektionerna äro iakttagna.
Genom nyss berörda förordning har vidare kommerskollegii inflytande
över sjömanshusen blivit i väsentlig mån utvidgat utöver vad förut varit
fallet. Kollegium torde sålunda numera i vida högre grad än förut vara ati
anse som en verklig överstyrelse för sjömanshusen och torde därigenom
hava blivit i tillfälle att utöva en effektiv kontroll över handhavandet av sjömanshusens
verksamhet samt att möjliggöra en mera enhetlig ledning därav.
I detta sammanhang torde böra erinras därom, hurusom departementalkommitterade
i sitt gemensamt med kommerskollegiikommittén år 1913
avgivna betänkande angående handelsdepartementet, på tal om kommerskollegii
verksamhet beträffande sjömanshusen, uttalat, att likformighet i
understödsutdelningen vid de olika sjömanshusen och en större planmessighet
därvid ansetts kunna vinnas på det sätt, att kommerskollegium utövar
en mera effektiv kontroll å dess handhavande och att kollegium med ledning
av vunnen erfarenhet kunde dels för frivillig tillämpning lämna sjömanshusdirektionerna
upplysningar om på de flesta håll vedertagna normer
Riksdagens skrivelse Nr 175.
9
för understödsutdelningen, i den mån dessa kunde anses förtjänta av allmän
efterföljd, dels i övrigt meddela anvisningar i ämnet.
Bortsett från dessa mindre anmärkningar mot själva handhavaudet av
sjömanshusens understödsverksamhet, beträffande vilka till stor del rättelser
kunna ernås genom kommerskollegii initiativ och ledning, återstå emellertid
avsevärda olikheter i fråga om de särskilda sjömanshusens förmåga till
undersödsverksamhet, som, enligt vad kommerskollegium uttalar, måste tillskrivas
i främsta rummet den omständigheten, att vissa sjömanshus hava
svagare ekonomisk ställning än andra. Då tonavgifterna skola av kommerskollegium
fördelas sjömanshusen emellan, huvudsakligen i förhållande
till antalet av där inskrivet sjöfolk, men med hänsyn jämväl till övriga förhållanden
vid de särskilda sjömanshusen, som kunna anses inverka på deras
förmåga att uppfylla sitt ändamål, torde emellertid kollegium genom därefter
noga avpassad fördelning av tonavgifterna vara i stånd att redan för närvarande
i viss, om än mindre mån reglera och utjämna understöds verksamheten
vid de olika sjömanshusen och sätta ett ekonomiskt svagare sjömanshus
i stånd att bättre sörja för där inskrivet behövande sjöfolk. Men
enär statsbidraget hitintills icke stått i skäligt förhållande till de krav,
det allmänna numera ställer på sjömanshusen, har behovet av medel för
bestridande av sjömanshusens administrationskostnader i måhända allt för
hög grad hittills varit bestämmande vid fördelningen av ton avgifterna.
Motionärerna hava, för vinnande av nu avsedda syfte, föreslagit den
genomgripande förändringen med avseende å sjömanshusens organisation, att
de särskilda understödskassorna skulle sammanföras till ett fåtal enheter.
Såsom synes ställa sig såväl kommerkollegium som samtliga de sjömanshus
samt flertalet av de olika föreningar och andra sammanslutningar,
vilka yttrat sig över motionen i denna del, helt och hållet avvisande mot
denna utväg, vars tillgripande synes skola förorsaka påtagliga praktiska
olägenheter med avseende å understödsverksamhetens handhavande.
På vilken väg emellertid i övrigt eu utjämning av uaderafödsverksamheten
skall kunna ernås, torde, såsom av kollegium framhålles, svårligen
låta sig bedömas utan en undersökning av de olika faktorer, till vilka därvid
bör tagas hänsyn. En dylik undersökning bör därför enligt riksdagens
åsikt komma till stånd.
Beträffande det av motionärerna framkastade förslaget att på sjömanshusens
understödsverksamhet, med undanskjutande av handelsflottans
pensionsanstalts verksamhet och den allmänna pensionsförsäkringen, uppbygga
en effektiv sjömanspensionering, får riksdagen uttala den uppfattBihang
till riksdagens protokoll 1915. 14 saml. 67 käft. (Nr 174—175.) 2
10
Riksdagens skrivelse Nr 175.
ningen, att man icke bör slå sig till ro med de hittills gjorda försöken
att åstadkomma en tillfredsställande sjömanspensionering. Detta synes
jämväl hava varit föredragande departementschefens uppfattning vid hans
framläggande år 1913 inför Eders Kung!. Maj:t av förslaget till allmän
pensionsförsäkring, vilket framgår av vad departementschefen härutinnan
yttrat till statsrådsprotokollet.
Visserligen är det sant, att den allmänna pensionsförsäkringen icke
är så värdelös för sjömännen, som sjömännen själva synas uppfatta densamma,
att döma av de hörda sammanslutningarnas uttalanden. Det förefaller
emellertid, som om något mera skulle kunna åstadkommas till förbättrande
av sjöfolkets pensionsförhållanden, möjligen genom att sammanföra
eller bringa till samverkan och utveckla den allmänna pensionsförsäkringen,
handelsflottans pensionsanstalts verksamhet samt sjömanshusens understödaverksamhet.
Huruvida därvid sjömanshusens understödsverksamhet är den lämpligaste
grunden att bygga på, torde likväl vara mera tvivelaktigt, men
visst är, att man vid ett ingående på frågan om eu mera genomgripande
förändring av sjömanshusens understödsverksamhet och därmed sammanhängande
frågor — såsom frågan om densammas utvidgande att omfatta
sjöfolket i inrikes handelssjöfart ävensom spörsmålet rörande förändringar
beträffande nu till sjömanshusen utgående avgifter — stöter på och måste
till behandling ånyo upptaga den svårlösta frågan om sjöfolkets effektiva
pensionering.
Riksdagen hyser för sin del den önskan, att sistnämnda fråga måtte
snarast upptagas till förnyad behandling, men får därjämte — med tanke
på den tid, som denna frågas lösning kan befaras ytterligare taga —
såsom sin mening uttala, att förverkligandet av de önskemål, som av riksdagen
här ovan förut framhållits, nämligen ökat statsbidrag till sjömanshusens
förvaltningskostnader samt utjämning och förbättring av sjömanshusens
understödsverksamhet, icke må fördröjas av en utredning av pensionsfrågan
och densammas slutliga lösning.
På grund av vad sålunda anförts, får riksdagen anhålla, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes verkställa utredning rörande sjömanshusen i riket, i
syfte att dessa institutioner på ett ändamålsenligare sätt än hittills måtte
komma att tillvarataga sjöfolkets intressen.
Stockholm den 29 maj 1915.
Med undersåtlig vördnad.
O. L. Svanbäcks Boktryckeri, Stockholm 1915.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.