Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen angående utredning rörande omorganisation av rikets sjömanshus.

1915-05-29 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1915:175, Skrivelse till Konungen angående utredning rörande omorganisation av rikets sjömanshus.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 175.

5

Nr 175.

Godkänd av första kammaren den 29 maj 1915.

Godkänd av andra kammaren den 29 maj 1915.

Riksdagens skrivelse till Konungen angående utredning rörande

omorganisation av rikets sjömanshus.

(Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 16.)

(Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.)

Till Konungen.

Inom riksdagen hava enskilda motionärer gjort framställning om att

utredning måtte verkställas rörande en omorganisation av rikets sjömanshus,

i syfte att dessa institutioners uppgift som statsförvaltande verk och

som understödskassor för sjöfolket på ett ändamålsenligare sätt än vad

hittills skett måtte tillvaratagas; och hava motionärerna framställt förslag

till åtgärder i ämnet.

I anledning av motionen hava dels i enlighet med 46 § riksdagsordningen

utlåtanden avgivits av kommerskollegium och chefen för marinstaben,

dels ock yttranden på anmodan inkommit från sjömanshusen i

Stockholm, Göteborg, Uddevalla, Yästervik och Piteå samt Sveriges redareförening,

Svensk skeppsrederiförening för segelfartyg, Sveriges fartygsbefälsförening,

Angfartygsbefälhavaresällskapet i Stockholm, Göteborgs fartygsbefäihavareförening,

Svenska maskinbefälsförbundet och Svenska sjömansoch

eldareförbundet, varjämte riksdagens vederbörande utskott tillhandakommit

ett yttrande av Sveriges allmänna sjöfartsförenings styrelse.

Sjömanshusen hava under senare åren alltmera kommit att fullgöra,

utom sin egentliga uppgift, understödsverksamhet åt sjömän, en hel del

andra åligganden. Till huvudsaklig del avse dessa nya åligganden förvaltningsgöromål

i statsverkets tjänst, och må bland dessa särskilt framhållas

vissa bestyr med till flottan hörande värnpliktigas inskrivning och

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 175.

dylikt samt med utarbetande av sjöfartsstatistik. Härtill kommer, att

sjömanshusen även på andra områden tid efter annan ålagts nya upgifter

för det allmännas räkning. I detta avseende må omnämnas, hurusom

sjömanshusen senast genom förordningen den 31 december 1914 med

närmare föreskrifter angående tillsyn å fartyg ålagts vissa nya uppgifter

med avseende å övervakande av fartygs behöriga manning, vilkas fullgörande

torde få anses innebära ett uppdrag av icke alltför obetydlig art.

Denna sjömanshusens ökade verksamhet för statsändamål har tydligen

icke blott kommit att i viss mån inkräkta på ifrågavarande institutioners

sociala arbete i inre måtto, den har ock, på grund av de med denna

verksamhet förenade kostnader, haft till följd, att det egentliga understödsarbetet

måst hållas inom en trängre ram, än som kunnat ske, därest sjömanshusen

varit allenast understödskassor och icke tillika statsförvaltande verk.

Yisserligen kunna till sjömanshusens inkomster i form av ton- och

hyresavgifter, kapitalavkastning och dylikt sedan år 1900 läggas jämväl

understöd av statsmedel, men dessa sistnämnda bidrag, som från och med

år 1911 utgå med ett belopp av 40,000 kronor årligen, utgöra såsom

lätt inses icke någon större post på inkomstsidan och kunna ingalunda

sägas vara skälig ersättning för sjömanshusens arbete för statsverkets räkning,

då, enligt vad av kommerskollegii i ärendet avgivna utlåtande synes

framgå, ifrågavarande förvaltningskostnader för uteslutande statsändamål

med omkring 70,000 kronor överstiga statens understöd.

Det är därjämte att märka, att tendensen synes gå ut på att allt

mera vidga sjömanshusens statsförvaltande verksamhet. Disproportionen

mellan statens nuvarande bidrag till förvaltningskostnadernas täckande och

den sjömanshusen påvilande arbetsbördan för statens räkning blir också

som följd därav efter hand allt större.

Att icke låta verksamheten i statens tjänst bestridas med medel,

egentligen avsedda för understöds verksamheten, synes därför vara ett

önskemål, i synnerlig grad fotat på rättvisa och billighet, och förefaller

att vara det än mer i betraktande av sjöfartsnäringens och de däri anställdas

avsevärda bidrag till understödsverksamheten.

Givetvis skulle emellertid jämväl ett nedbringande av kostnaderna

för sjömanshusens arbete för statliga ändamål bidraga till att mera önskvärda

förhållanden i förevarande avseende komme till stånd. Huruvida

en dylik sänkning av ifrågavarande kostnader lämpligen låter sig genomföra

torde emellertid vara ovisst, då, såsom kommerskollegium vitsordat,

någon väsentlig besparing med hänsyn till de nu ofta rätt låga lönerna

vid sjömanshusen icke lär kunna åstadkommas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 175.

7

Chefen för marinstaben uttalar i sitt omförmäla utlåtande till riksdagens

vederbörande utskott den uppfattningen, att om registreringen av

sjöfolket centraliseras till ett mindre antal sjömanshus, förslagsvis ett eller

två inom vart och ett av de sex sjörullföringsområdena, bör det nuvarande

statsbidraget vara fullt tillräckligt för bestridande av de extra kostnader,

som påläggas sjömanshusen genom arbetet med det värnpliktiga sjöfolkets

redovisning. Eu undersökning bör därför företagas rörande sjömanshusens

befattning med de värnpliktiga, varvid särskilt bör undersökas, huruvida

en omläggning av de värnpliktigas redovisning på det sätt och med det

resultat, som marinstabschefen tänkt sig, låter sig genomföras. Vidare

bör beräknas, till vilket belopp sjömanshusens förvaltningskostnader för

övriga statsändamål kunna anses belöpa sig. I samband härmed bör övervägas,

i vad mån ett särskiljande av sjömanshusens understödjande och

förvaltande myndighet bör äga ram. När en dylik undersökning, som bör

ske med snaraste och icke bör fa fördröjas av de säkerligen vidlyftigare

och vanskligare utredningar, vartill motionen i övrigt kan giva anledning,

blivit verkställd, bör enligt riksdagens förmenande, staten omedelbart till

sjömanshusen erlägga det årliga belopp, som kan befinnas utgöra skälig

ersättning för sjömanshusens arbete för statens räkning.

Det av motionärerna framställda förslaget, att förlägga huvuddelen av

sjömanshusens verksamhet till ett fåtal centrala sjömanshus med bibehållande

av mindre lokala sjömanshus, i avsikt att minska sjömanshusens förvaltningskostnader

i deras helhet, liar i allmänhet av de hörda organisationerna

mötts med ogillande eller misstro. Även riksdagen betvivlar, att

med en dylik omorganisation så mycket kan vara att vinna som motionärerna

föreställa sig. Endast marinstabschefens uttryckliga förord för

centralisering av den viktiga gren av sjömanshusens verksamhet, som

värnpliktsredovisningen utgör, något som givit riksdagen anledning att

påyrka en skyndsam utredning av denna sida av saken för ett snart fastställande

av ett skäligt bidrag från statens sida till sjömanshusens förvaltningskostnader,

föranleder riksdagen att såsom sin uppfattning uttala, att

resultatet av denna utredning bör avvaktas, innan ett omdöme fälles om

denna . centraliseringsplan. Skulle för värnpliktsärendenas behandling en

centralisering visa. sig lämplig, bör givetvis även undersökas, om så kan

vara förhållandet jämväl för handhavandet av andra uppgifter, som sjömanshusen

hava att fylla.

Denna ståndpunkt till den långt drivna centralisering, som motionärerna

tänka sig, utesluter naturligtvis ej den uppfattningen, att det kan

vala riktigt och klokt att indraga en del av7 de minsta sjömanshusen, varom

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 175.

för närvarande föreligger ett förslag, vilket är under omprövning av kommerskollegium

och chefen för marinstaben.

Motionärerna hava även tänkt sig eu centralisering av sjömanshusens

kassor för åstadkommandet av större likformighet vid understödens utdelning.

Årsunderstödens genomsnittliga belopp voro nämligen 1911 50 kronor, men

varierade mellan 200 kronor i Skellefteå och 18 kronor i Oskarshamn.

Bortsett från den olikformighet, som äger en naturlig förklaringsgrund i

de olika förhållanden, som kunna vara rådande bland sjöfolket inom de olika

sjömanshusdistrikten, torde berättigade anmärkningar kunna framställas

mot den olikformighet, som förorsakas dels av olika medelstillgång vid de

särskilda sjömanshusen, dels i viss män av skiftande uppfattningar om de

grunder, vilka böra tillämpas vid understödsutdelningen.

Vad beträffar till en början den olikformighet därvid, som med hänsyn

till grunduppfattningen om understöds verksamhetens handhavande gjort sig

gällande, i vilket hänseende med törhända visst fog särskilt anmärkts, att

såväl befälhavare, som deras efterlevande oproprotionerligt gynnats, torde

genom det inflytande som enligt gällande förordning om sjömanshusen av

den 13 juli 1911 beretts såväl underbefälet bland sjöfolket som manskapsklassen

på sjömanshusdirektionernas sammansättning, dessa klasser numera

erhållit möjlighet att bevaka sina intressen vid understödsutdelningen, om

man än kan ifrågasätta, huruvida fullt rättvisa proportioner vid fördelningen

av platserna uti sjömanshusdirektionerna äro iakttagna.

Genom nyss berörda förordning har vidare kommerskollegii inflytande

över sjömanshusen blivit i väsentlig mån utvidgat utöver vad förut varit

fallet. Kollegium torde sålunda numera i vida högre grad än förut vara ati

anse som en verklig överstyrelse för sjömanshusen och torde därigenom

hava blivit i tillfälle att utöva en effektiv kontroll över handhavandet av sjömanshusens

verksamhet samt att möjliggöra en mera enhetlig ledning därav.

I detta sammanhang torde böra erinras därom, hurusom departementalkommitterade

i sitt gemensamt med kommerskollegiikommittén år 1913

avgivna betänkande angående handelsdepartementet, på tal om kommerskollegii

verksamhet beträffande sjömanshusen, uttalat, att likformighet i

understödsutdelningen vid de olika sjömanshusen och en större planmessighet

därvid ansetts kunna vinnas på det sätt, att kommerskollegium utövar

en mera effektiv kontroll å dess handhavande och att kollegium med ledning

av vunnen erfarenhet kunde dels för frivillig tillämpning lämna sjömanshusdirektionerna

upplysningar om på de flesta håll vedertagna normer

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 175.

9

för understödsutdelningen, i den mån dessa kunde anses förtjänta av allmän

efterföljd, dels i övrigt meddela anvisningar i ämnet.

Bortsett från dessa mindre anmärkningar mot själva handhavaudet av

sjömanshusens understödsverksamhet, beträffande vilka till stor del rättelser

kunna ernås genom kommerskollegii initiativ och ledning, återstå emellertid

avsevärda olikheter i fråga om de särskilda sjömanshusens förmåga till

undersödsverksamhet, som, enligt vad kommerskollegium uttalar, måste tillskrivas

i främsta rummet den omständigheten, att vissa sjömanshus hava

svagare ekonomisk ställning än andra. Då tonavgifterna skola av kommerskollegium

fördelas sjömanshusen emellan, huvudsakligen i förhållande

till antalet av där inskrivet sjöfolk, men med hänsyn jämväl till övriga förhållanden

vid de särskilda sjömanshusen, som kunna anses inverka på deras

förmåga att uppfylla sitt ändamål, torde emellertid kollegium genom därefter

noga avpassad fördelning av tonavgifterna vara i stånd att redan för närvarande

i viss, om än mindre mån reglera och utjämna understöds verksamheten

vid de olika sjömanshusen och sätta ett ekonomiskt svagare sjömanshus

i stånd att bättre sörja för där inskrivet behövande sjöfolk. Men

enär statsbidraget hitintills icke stått i skäligt förhållande till de krav,

det allmänna numera ställer på sjömanshusen, har behovet av medel för

bestridande av sjömanshusens administrationskostnader i måhända allt för

hög grad hittills varit bestämmande vid fördelningen av ton avgifterna.

Motionärerna hava, för vinnande av nu avsedda syfte, föreslagit den

genomgripande förändringen med avseende å sjömanshusens organisation, att

de särskilda understödskassorna skulle sammanföras till ett fåtal enheter.

Såsom synes ställa sig såväl kommerkollegium som samtliga de sjömanshus

samt flertalet av de olika föreningar och andra sammanslutningar,

vilka yttrat sig över motionen i denna del, helt och hållet avvisande mot

denna utväg, vars tillgripande synes skola förorsaka påtagliga praktiska

olägenheter med avseende å understödsverksamhetens handhavande.

På vilken väg emellertid i övrigt eu utjämning av uaderafödsverksamheten

skall kunna ernås, torde, såsom av kollegium framhålles, svårligen

låta sig bedömas utan en undersökning av de olika faktorer, till vilka därvid

bör tagas hänsyn. En dylik undersökning bör därför enligt riksdagens

åsikt komma till stånd.

Beträffande det av motionärerna framkastade förslaget att på sjömanshusens

understödsverksamhet, med undanskjutande av handelsflottans

pensionsanstalts verksamhet och den allmänna pensionsförsäkringen, uppbygga

en effektiv sjömanspensionering, får riksdagen uttala den uppfattBihang

till riksdagens protokoll 1915. 14 saml. 67 käft. (Nr 174—175.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 175.

ningen, att man icke bör slå sig till ro med de hittills gjorda försöken

att åstadkomma en tillfredsställande sjömanspensionering. Detta synes

jämväl hava varit föredragande departementschefens uppfattning vid hans

framläggande år 1913 inför Eders Kung!. Maj:t av förslaget till allmän

pensionsförsäkring, vilket framgår av vad departementschefen härutinnan

yttrat till statsrådsprotokollet.

Visserligen är det sant, att den allmänna pensionsförsäkringen icke

är så värdelös för sjömännen, som sjömännen själva synas uppfatta densamma,

att döma av de hörda sammanslutningarnas uttalanden. Det förefaller

emellertid, som om något mera skulle kunna åstadkommas till förbättrande

av sjöfolkets pensionsförhållanden, möjligen genom att sammanföra

eller bringa till samverkan och utveckla den allmänna pensionsförsäkringen,

handelsflottans pensionsanstalts verksamhet samt sjömanshusens understödaverksamhet.

Huruvida därvid sjömanshusens understödsverksamhet är den lämpligaste

grunden att bygga på, torde likväl vara mera tvivelaktigt, men

visst är, att man vid ett ingående på frågan om eu mera genomgripande

förändring av sjömanshusens understödsverksamhet och därmed sammanhängande

frågor — såsom frågan om densammas utvidgande att omfatta

sjöfolket i inrikes handelssjöfart ävensom spörsmålet rörande förändringar

beträffande nu till sjömanshusen utgående avgifter — stöter på och måste

till behandling ånyo upptaga den svårlösta frågan om sjöfolkets effektiva

pensionering.

Riksdagen hyser för sin del den önskan, att sistnämnda fråga måtte

snarast upptagas till förnyad behandling, men får därjämte — med tanke

på den tid, som denna frågas lösning kan befaras ytterligare taga —

såsom sin mening uttala, att förverkligandet av de önskemål, som av riksdagen

här ovan förut framhållits, nämligen ökat statsbidrag till sjömanshusens

förvaltningskostnader samt utjämning och förbättring av sjömanshusens

understödsverksamhet, icke må fördröjas av en utredning av pensionsfrågan

och densammas slutliga lösning.

På grund av vad sålunda anförts, får riksdagen anhålla, det Eders

Kungl. Maj:t täcktes verkställa utredning rörande sjömanshusen i riket, i

syfte att dessa institutioner på ett ändamålsenligare sätt än hittills måtte

komma att tillvarataga sjöfolkets intressen.

Stockholm den 29 maj 1915.

Med undersåtlig vördnad.

O. L. Svanbäcks Boktryckeri, Stockholm 1915.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.