Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen angående ersättning i visas fall för inkvartering, som föranletts av den under år 1914 anbefallda mobilisering av vissa av rikets stridskrafter.

1915-05-25 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1915:184, Skrivelse till Konungen angående ersättning i visas fall för inkvartering, som föranletts av den under år 1914 anbefallda mobilisering av vissa av rikets stridskrafter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 184.

1

Nr 184.

Godkänd av första kammaren den 25 maj 1915.

Godkänd av andra kammaren den 25 maj 1915.

Riksdagens skrivelse till Konungen angående ersättning i visas

fall för inkvartering, som föranletts av den under år

1914 anbefallda mobilisering av vissa av rikets stridskrafter.

(Särskilda utskottets nr 2 utlåtande nr 4.)

Till Konungen.

Vid innevarande riksdag har av enskild motionär hemställts, dels

att, därest till följd av den under nästlidet år anbefallda mobiliseringen

av tikets stridskrafter inkvartering jämlikt gällande rekvisitionslag pågått

under så lång tid, att särskilda kostnader eller avsevärda olägenheter

därigenom åsamkats vederbörande kvartervärd, ersättning härför må utgå

med belopp, som Kungl. Maj:t för varje särskilt fall bestämmer, dels ock

att härav föranledda kostnader må av tillgängliga medel förskjutas för

att framdeles för riksdagen anmälas till ersättande.

Till stöd härför har anförts:

»Sedan Kungl. Maj:t den 1 augusti 1914, enligt 74 § regeringsformen,

för upprätthållande av rikets neutralitet meddelat'' förordnande

om mobilisering^ av Gottlands stridskrafter ur armén samt av landstormen

inom vissa områden, förordnade Kungl. Magt genom kungörelse samma

dag, att den rätt att genom rekvisition av kommuner eller enskilda utBihang

till riksdagens protokoll 1915. 14 samt. 72 käft. (Nr 184.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 184.

fordra förnödenheter och tjänstbarheter, som stadgats i lagen den 24

maj 1895 angående skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra

rekvisitioner för krigsmaktens behov, skulle inträda från och med den 2

augusti 1914. Sedan Kungl. Maj:t vidare sistnämnda dag anbefallt

mobilisering av dels Bodens fästning, dels krigsbesättningarna ur armén,

i Ålvsborgs, Karlskrona samt Vaxholms och Oskar-Fredriksborgs fästningar,

förordnade Kungl. Maj:t genom kungörelse samma dag, att

rekvisitionsrätt enligt nyssnämnda lag skulle inträda från och med den

3 augusti 1914.

Enligt rekvisitionslagens § 2 mom. 1 må genom rekvisition tagas

i anspråk kvarter för trupper med befäl och vederlikar samt för andra,

som äro vid krigsmakten anställda och för dess räkning använda, stallrum

för hästar och slaktdjur ävensom plats under tak i befintliga byggnader

för materiel och andra effekter.

Närmare bestämmelser rörande rekvisition av kvarter återfinnas i

§ 5. Uti mom. 1 stadgas sålunda, att kvarter skall lämnas för tågande

trupper och militärtransporter ävensom för till ortens försvar eller eljest

därinom förlagda trupper och militära anstalter. Vidare föreskrives i

mom. 2, att kvarter skall lämnas i mån av utrymme i tillgängliga hus

och byggnader å all egendom såväl i stad som på landet. Slutligen

stadgas i mom. 3, att kvarter för människor, stallrum för hästar och

slaktdjur samt, i mån av behov, plats under tak för materiel och andra

effekter skall lämnas utan betalning.

Av förenämnda stadganden framgår, att vederbörande kvartervärdar

icke äga åtnjuta någon som helst ersättning av statsmedel för inkvarteringen,

vare sig denna lämnas för längre eller kortare tid. För å hus

och byggnader bevisligen uppkommen skada utgår dock ersättning jämlikt

bestämmelserna i § 8 mom. 1.

Uti en till Kungl. Maj:t ingiven skrift av den 19 september 1914

hava hemmansägarna Hugo Holmström, O. P. Thomsson och P. Björkegren

i Hejnum samt Ernst Stengård i Tingstäde, samtliga å Gottland,

uppgivit, att de hos sig hade inkvarterade Holmström 1 major, 1 läkare,

1 sergeant, 1 kommissarie och 40 meniga, Thomsson 1 å 2 löjtnanter

och 47 meniga, Björkegren 1 kapten, 2 sergeanter, 1 kommissarie,

1 korpral, 1 kock och 43 meniga samt Stengård 1 kapten, 1 löjtnant,

1 fanjunkare, 2 sergeanter och 85 meniga. Den långa tid, inkvarteringen

pågått, började emellertid förorsaka kvartervärdarna kännbara

kostnader såväl därigenom, att de måste hålla en del av de inkvarterade

med linne, sängkläder och porslin, som därigenom, att arbetsställen i

logar och lador upptoges av de inkvarterade. Vad särskilt anginge

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 184.

3

ovannämnda persedlar, forsletes dessa under en långvarig inkvartering,

varför nya sådana måste inköpas. Med anledning härav hemställde

berörda inkvarteringsvärdar, att Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande,

huruvida icke till dem och till andra på Gottland bosatta lantmän

kunde lämnas skälig ersättning från inkvarteringens början. Ersättningen

syntes lämpligen böra utgå med 50 öre om dagen för sådan

inkvarterad person, som nyttjade sängkläder, linne och porslin och med

3 öre om dagen för menig.

Uti häröver avgivet underdånigt yttrande har militärbefälhavaren

på Gottland, med hänsyn till den långa tid, varunder kvartervärdarna

på Gottland ålades inkvartering av trupper, i princip tillstyrkt den gjorda

ansökningen och i samband därmed föreslagit, att till samtliga kvartervärdar

på Gottland finge utgå ersättning för inkvartering. Ersättningen

borde dock lämpligen utgå med nedanstående belopp:

För upplåtna boningsrum:

1) Åt officerare och underofficerare med vederlikar, då sängar och

sängkläder tillhandahölles av kvartervärdarna:

a) då en person inkvarterades i rummet 50 öre för rum och dag,

b) då två personer inkvarterades i rummet 80 öre för rum och dag,

c) då tre personer inkvarterades i rummet 1 krona 10 öre för rum

och dag,

d) då fyra personer inkvarterades i rummet 1 krona 50 öre för

rum och dae\

2) Åt manskap med vederlikar, då rummet fullt belädes, men utan

sängar och sängkläder:

30 öre för rum och dag, samt

För upplåtna logar, stall och uthus:

3 öre för man och dag, samt

5 öre för häst och dag.

Uti infordrat underdånigt utlåtande den 6 oktober 1914 har arméförvaltningens

intendentsdepartement, under åberopande av förutnämnda

bestämmelser i § 5 mom. 3 av rekvisitionslagen, hemställt, att den

gjorda framställningen icke måtte till någon Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Vidare har Kungl. Maj:ts befallningshavande i Norrbottens län uti

underdånig skrivelse den 15 januari 1915 gjort framställning om ersättning

åt kvartervärdar i Boden samt därvid anfört följande:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 184.

Den uti § 5 mom. 3 av rekvisitionslagen givna bestämmelsen om

skyldighet att utan ersättning lämna kvarter för människor in. m. vore

uppenbarligen närmast avsedd för de fall, då det vore fråga om tågande

trupper, och förläggningen alltså hade eu mera tillfällig karaktär. Då

emellertid några särskilda föreskrifter ej funnes i rekvisitionslagen angående

ersättning för kvarter vid förläggning av mera långvarig beskaffenhet,

måste sagda lagrum tillämpas även i sistnämnda fall.

Eu sådan mera långvarig inkvartering av trupper hade under mobiliseringen

sistlidne höst ägt rum vid Bodens fästning. Dit hade genast

i början av mobiliseringen förlagts en rätt stor truppstyrka och då alla

trupper ej kunnat inrymmas i fästningen eller inom fästningsområdet

befintliga kaserner, hade genom rekvisition tagits i anspråk en hel del

enskilda hus i Boden och angränsande byar. Såväl ortsbefolkningen

som en del militära befälhavare, vilka icke haft kännedom om ornförmälda

stadganden, hade till en början tagit för givet, att ersättning för

intrånget skulle lämnas på samma sätt som vid inkvartering utan samband

med mobilisering. Meddelandet om, att någon ersättning icke

skulle kunna erhållas av statsverket för denna inkvartering, hade därför

hos kvartervärdarna, som ju i regel befunne sig i små villkor, väckt

stor bitterhet och missnöje och hade icke bidragit till att stärka det

goda förhållandet mellan den civila befolkningen och militären i Boden.

Det behövde dock knappast framhållas, att om det i allmänhet finge anses

vara av den största betydelse, att särskilt i allvarliga tider ett gott förhållande

rådde mellan landets civila befolkning och militären, detta

önskemål av naturliga skäl framstode såsom en angelägenhet av högsta

vikt, när fråga vore om ett fästnings område.

För den händelse genom statsmakternas särskilda ingripande någon

ersättning kunde beredas kvartervärdarna, både Kungl. Maj:ts befallningshavande

låtit genom kronobetjaningen verkställa utredning rörande

alla de fall, då kvarter genom rekvisition tagits i anspråk för de till

Boden förlagda trupper, rörande inkvarteringens längd och beskaffenhet,

kvartervärdarnas ekonomiska ställning och dylikt. Av denna utredning

framginge val, att i det stora flertalet fall kvartervärdarna icke genom

inkvarteringen ansetts hava gått miste om någon inkomst, som de eljest

kunnat förskaffa sig genom uthyrning av de i anspråk tagna lokalerna

— för de skador, som genom inkvarteringen tillfogats dessa, hade full

ersättning enligt lag lämnats. Men det vore uppenbart, att inkvarteringen,

vilken i många fall räckt ända till 80 å 90 dagar samt tagit i

anspråk större delen av de rum, varöver kvartervärdarna haft att förfoga,

gjort ett kraftigt ingrepp i deras enskilda liv samt förorsakat dem

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 184.

5

besvärligheter och obehag av mångahanda slag. Särskilt starka hade

av naturliga skäl klagomålen varit från hyresvärdar, som icke kunnat

uthyra sina lägenheter eller vilkas hyresgäster avflyttat, samt från hyresgäster,

som berövats eu avsevärd del av den förhyrda lägenheten och

ändå ansett sig skyldiga att gälda hyran.

Det syntes Kungl. Maj:ts befallningshavande billigt och ur ovan

anförda synpunkt även klokt, att ersättning för sådant intrång och

olägenhet finge utgå. Vad Boden anginge, syntes det icke kunna bliva

fråga om några avskräckande belopp, men sågo sig Kungl. Maj:ts befallningshavande

ur stånd att bedöma, huruvida beviljandet av sådan

ersättning på andra håll skulle draga med sig konsekvenser, som kunde

bliva ur ekonomisk synpunkt vådliga.

Under förutsättning att så icke bleve fallet, hemställde Kungl. Mapts

befallningshavande, att åtgärder måtte vidtagas för beredande av ersättning

för ifrågavarande inkvartering. Rörande ersättningens beräknande

syntes man lämpligen kunna använda samma grunder, som plägade tilllämpas

vid inkvartering av trupper utan samband med mobilisering,

d. v. s. bestämma visst belopp, t. ex. 5 å 10 öre för man eller häst

och dag, dock endast för de fall, att inkvarteringen pågått en viss minimitid

t. ex. minst 10 dagar, under vilken första tid någon ersättning

ej skulle förekomma. För befäl sjmtes efter enahanda grund viss högre

ersättning böra utgå.

Skulle Kungl. Maj:t emellertid icke anse en dylik allmän ersättning

av behovet påkallad eller lämplig, föresloge Kungl. Maj:ts befallnings!]

avande, att ersättning finge med tillhopa 1,280 kronor utgå i

vissa angivna fall, där det kunnat påvisas, att kvartervärdarne genom

inkvarteringen gjort en direkt förlust genom förhindrad uthyrning av

sina lokaler och där i övrigt ömmande fall ansetts föreligga.

I avseende å den utredning av kronobetjäningen, som läge till grund

för sistnämnda hemställan, ansåge sig Kungl. Maj:ts befallningshavande

böra framhålla, att frågan, huruvida en person befunne sig i goda ekonomiska

förhållanden eller icke, alltid vore vansklig att avgöra, och att

av sådan grund invändningar givetvis kunde göras och väl även komme

att göras mot riktigheten av kronobctj aningens bedömande av de föreliggande

fallen. Vidare måste även uppskattningen av förlustens storlek

bliva mer eller mindre godtycklig, helst som kvartervärdarne i många

fall torde hava gått förlustiga hyra för sina lägenheter icke blott under

den tid, inkvarteringen varat, utan även en eller annan månad därefter,

enär de icke alltid kunnat påräkna att få nya hyresgäster omedelbart

efter truppernas avflyttning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 184.

Kommendanten i Boden tiar tillstyrkt bifall till den av Kungl. Maj:ts

befallningshavande gjorda framställningen.

Uti häröver den 12 februari 1915 avgivet utlåtande hava arméförvaltningens

fortifikations-, intendents- och civila departement anfört, att

då ett bifall till ifrågavarande framställning, i vad densamma avsåge

beredande av ersättning till samtliga de av inkvarteringen berörda personer,

skulle kunna framkalla anspråk på liknande förmån från andra

delar av riket och statsverket därigenom åsamkas utgifter, som svårligen

nu kunde låta sig beräknas, men givetvis komrne att uppgå till betydande

belopp, departementen funne sig böra avstyrka bifall till framställningen

i denna del. Vad åter beträffande beredande av ersättning

åt de i den underdåniga skrivelsen omförmälda kvartervärdar, som genom

inkvarteringen gjort direkt förlust eller beträffande vilka i övrigt ömmande

omständigheter '' ansåges föreligga, förklarade departementet sig

icke hava något att erinra mot, att gottgörelse tillerkändes dessa personer

med de av Kungl. Maj:ts befallningshavande föreslagna belopp,

därest Kungl. Maj:t skulle finna rekvisitionslagens bestämmelser icke

lägga hinder i vägen för utanordnande av dylik ersättning. För den

händelse den ifrågasatta ersättningen bleve medgiven, ansåge departementen

härför erforderliga medel böra av civila departementet förskjutas

för att framdeles hos Kungl. Maj:t anmälas till ersättande.

Med föranledande av förenämnda båda framställningar har Kungl.

Maj:t uti sin den 20 april 1915 till riksdagen avlåtna proposition (nr 176)

med förslag till lag om ändrad lydelse av vissa §§ i lagen den 24 maj

1895 angående skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner

för krigsmaktens behov föreslagit, att till § 5 mom. 3 skall

fogas ett tillägg av följande lydelse:

»Pågår inkvartering under så lång tid, att särskilda kostnader eller

avsevärda olägenheter därigenom åsamkas vederbörande kvartervärd, må

dock ersättning utgå med belopp, som Konungen för varje särskilt fall

bestämmer.»

Uti sitt till statsrådsprotokollet avgivna yttrande har föredragande

departementschefen rörande det sålunda föreslagna tillägget anfört följande:
ȁven

om skyldigheten att tillhandahålla inkvartering i allmänhet

icke kan anses verka mera betungande än förhållandena kräva, torde

det dock vara uppenbart, att denna skyldighet i vissa fall kan för vederbörande

kvartervärdar medföra icke blott avsevärda olägenheter utan

jämväl direkta kostnader. Särskilt torde detta vara förhållandet, då på

grund av föreliggande omständigheter ett och samma kvarter måste

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 184.

tagas i anspråk under en längre tid. Under den nästlidet år anbefallda

mobiliseringen till skyddandet av rikets neutralitet bär å somliga orter

inkvartering av befolkningen måst lämnas månader igenom. Hos Kungi.

Maj:t hava också kvartervärdar å vissa orter gjort framställning om utbekommande

av ersättning för dem av inkvarteringen förorsakade kostnader

och besvär. Sålunda hava kvartervärdar å Gottland framhållit,

att de måste hålla en del av de inkvarterade med linne, sängkläder och

porslin, vilka persedlar försletes och måste nyanskafläs, ävensom att

arbetsplatserna i logar och lador upptoges av de inkvarterade.

Att i varje fall, då inkvartering lämnas, härför utgiva ersättning av

statsmedel, kan naturligtvis icke ifrågasättas, enär detta skulle för statsverket

medföra högst avsevärda kostnader och dessutom icke kan anses

vara av förhållandena påkallat. Däremot håller jag före, att en längre

tids inkvartering kan under vissa omständigheter för vederbörande

kvartervärdar medföra så avsevärda olägenheter och kostnader, att det

måste anses vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att ersättning

härför av statsmedel utgår. Jag anser därför, att förenämnda

stadganden i § 5 böra kompletteras med en bestämmelse, som möjliggör

utbetalande av ersättning för lämnad inkvartering i de fall, då sådan

kan anses vara av föreliggande omständigheter betingad.

Då ersättning för lämnad inkvartering endast torde komma att utgå

i särskilda undantagsfall, synes det mig icke lämpligt att överlämna

prövningen av i förevarande hänseende framställda anspråk åt den kommission,

som jämlikt § 11 av lagen eljest har att pröva och bestämma

fordringsbeloppen för utgjorda rekvisitioner. För vinnande av önskvärd

enhetlighet i lagens tillämpning torde ersättningsanspråk av denna natur

höra i varje särskilt fall underställas Kungl. Maj:ts prövning.»

Då det av Kungl. Maj:t föreslagna stadgandet givetvis icke kan få

någon retroaktiv verkan, kommer ersättning för inkvartering, som lämnas

under den nästlidet år anbefallda mobiliseringen, icke att utgå. Starka

skäl synas mig emellertid tala för, att sådan ersättning får utgå enligt

de av Kungl. Maj:t föreslagna grunderna jämväl för den gångna tiden.»

Riksdagen erinrar om att Eders Kungl. Maj:t i en den 20 april

1915 dagtecknad proposition, nr 176, med förslag till lag om ändrad

lydelse av vissa §§ i lagen den 24 maj 1895 föreslagit sådan ändring i

denna lag, att ersättning för inkvartering i vissa fall skall utgå till kvar
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 184.

tervärd. Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skall till § 5 mom. 3 i lagen

fogas eu ny bestämmelse av följande lydelse:

»Pågår inkvartering under så lång tid, att särskilda kostnader eller

avsevärda olägenheter därigenom åsamkas vederbörande kvartervärd,

må dock ersättning utgå med belopp, som Konungen för varje särskilt

fall bestämmer.»

Nämnda lagförslag bär av riksdagen antagits. Då detsamma givetvis

ej kan erhålla retroaktiv verkan, kan ersättning på grund därav

ej givas för inkvartering, som föranletts av den under uästlidet år anbefallda

mobilisering av vissa av rikets stridskrafter.

Riksdagen, som ansett, att de skäl, vilka ligga till grund för Eders

Kungl. Maj:ts ifrågavarande av riksdagen antagna förslag, jämväl tala

för att ersättning gives för nyssnämnda inkvartering i enlighet med de

i förslaget angivna grunder, har bifallit motionärens ovannämnda hemställan.

Riksdagen får sålunda anmäla, att riksdagen medgivit dels att,

därest till följd av den under nästlidet år anbefallda mobiliseringen av

rikets stridskrafter inkvartering jämlikt gällande rekvisitionslag pågått

under så lång tid, att särskilda kostnader eller avsevärda olägenheter

därigenom åsamkats vederbörande kvartervärd, ersättning härför må utgå

med belopp, som Eders Kungl. Maj:t för varje särskilt fall bestämmer,

dels ock att härav föranledda kostnader må av Eders Kungl. Maj:t av

tillgängliga medel förskjutas för att framdeles för riksdagen anmälas till

ersättande.

Stockholm den 25 maj 1915.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1915.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.