Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av ej mindre Kungl. Maj:ts proposition med förslag till dels lag om ändrad lydelse av 7, 16, 20 och 23 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, dels och lag om viss ändring av de i 37 § av samma lag meddelade övergångsbestämmelser, än Hem i anledning av ovannämnda proposition väckta motioner.

1915-05-27 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1915:191, Skrivelse till Konungen i anledning av ej mindre Kungl. Maj:ts proposition med förslag till dels lag om ändrad lydelse av 7, 16, 20 och 23 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, dels och lag om viss ändring av de i 37 § av samma lag meddelade övergångsbestämmelser, än Hem i anledning av ovannämnda proposition väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 191.

1

Nr 191.

Godkänd av första kammaren den 27 maj 1915.

Godkänd av andra kammaren den 27 maj 1915.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av ej mindre

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till dels lag om

ändrad lydelse av 7, 16, 20 och 23 §§ i lagen den 30

juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, dels och lag

om viss ändring av de i 37 § av samma lag meddelade

övergångsbestämmelser, än Hem i anledning av ovannämnda

proposition väckta motioner.

(Sammanfatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande nr 1.)

Till Konungen.

Genom en den 20 april 1915 dagtecknad proposition, nr 139, liar

Ihders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda. i statsrådet

och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid

Bihang Ull riksdagens protokoll 1915. 14 sand. 75 höft. (Nr 191.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 191.

propositionen fogade förslag till dels lag om ändrad lydelse av 7, 16,

20 och 23 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring,

dels ock lag om viss ändring av de i 37 § av samma lag meddelade

övergångsbestämmelser.

Vidkommande det av Eders Kungl. Maj:t framlagda förslaget till

lag om ändrad lydelse av 7, 16, 20 och 23 §§ i ovannämnda lag har

riksdagen icke funnit skäl till annan erinran, än att riksdagen av skäl

här nedan anföras till förslaget fogat den ändring av 37 § i pensionsförsäkringslagen,

som längre fram skall angivas.

Beträffande Eders Kungl. Maj:ts förslag till lag om viss ändringav

de i 37 § i samma lag meddelade övergångsbestämmelser får riksdagen

anföra följande.

I anledning av sistberörda lagförslag har av enskilda motionärer

hemställts dels att sådan ändring måtte vidtagas i Eders Kungl. Maj:ts

förslag, att i pensionsförsäkringen måtte inbegripas jämväl de personer,

garn vid 1914 års ingång fyllt 67 år med undantag av dem, som

redan då voro till arbete varaktigt oförmögna samt år 1913 under

sammanlagt mer än fyra månader åtnjutit full försörjning av fattigvården

eller välgörenhetsinrättningar, dels ock att den i lagen stadgade

övergångstid, varunder pensionstillägg eller understöd eller ökning

därav skulle utgå med allenast vissa procent av eljest stadgade belopp,

måtte utsträckas till och med år 1929.

De nu gällande inskränkningarna i avseende å rätten till understöd

hava tillkommit uteslutande ur kostnadssynpunkt. Alla, som vid 1913 års

riksdag överhuvudtaget önskade folkförsäkringens genomförande, torde hava

varit ense därom, att det varit synnerligen lyckligt, om övergångsbestämmelserna

kunnat göras vidare än som skedde och således fått omfatta flertalet av

den nu levande generationen. Man lärer vid sistnämnda riksdag icke heller

varit främmande för de inkonsekvenser och i många fall obilliga resultat,

vartill dessa av kostnadsskäl förorsakade inskränkningar skulle komma

att leda. Enligt övergångsbestämmelsernas nuvarande avfattning blir

den, som under år 1913 icke haft någon inkomst eller tillgång, utesluten

från understöd, under det att åter den, som under samma år ägt ett

mindre kapital eller kunnat bereda sig någon mindre inkomst, är berättigad

till understöd. Den sämst ställde blir sålunda utan understöd,

under det att den bättre situerade erhåller sådant. Det torde utan

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 191.

3

vidare vara uppenbart, att bestämmelser, som verka på ifrågavarande

sätt, för den stora allmänheten måste förefalla hårda och orättvisa. De

sökande, som på grund av sin fattigdom avvisas av pensionsnämnderna,

hava svårt att förstå, att en dylik tillämpning av lagen kan hava stått

i överensstämmelse med lagstiftarnas avsikt. Det är ock tydligt, att

misstroende till folkförsäkringen skall uppammas hos allmänheten, så

länge bestämmelser kvarstå, som leda till resultat, vilka för det allmänna

rättsmedvetandet framstå såsom stötande.

Vad särskilt angår dem, som vid 1914 års ingång redan fyllt 67 år,

måste det synas dessa obilligt, att de skola vara uteslutna från försäkringens

förmåner. Många av dem hava säkerligen, direkt eller indirekt,

bidragit till bildande av arbetar försäkringsfond eu, och ingen av dem

lärer hava tänkt sig, att, då försäkringen en gång genomfördes, de

skulle ställas helt och hållet utanför densamma. Snarare torde de hava

väntat, att försäkringen i första hand skulle komma just dem till godo,

som endast hade några få år kvar att leva och som ofta under stora

försakelser hittills dragit sig fram i väntan på att en ljusning i deras

bärgningsvillkor skulle inträda genom införandet av den allmänna folkpensioneringen.

Dessa åldringar synas också framför andra böra vara

berättigade till understöd. Möjligheten för dem att själva försörja sig

är, såsom pensionsstyrelsen framhållit, så till vida mindre än för de

yngre invaliderna, som de förra hava ålderns börda och oftast svårare

att kunna bereda sig någon liten inkomst, då deras rörlighet och anpassningsförmåga

ofta är inskränkt. — Enligt vad av ålderdomsförsäkringskommitténs

betänkande inhämtas, utsände kommittén till åldringarna

i riket cirkulär med förfrågningar angående deras ekonomiska förhållanden

och deras hälsotillstånd. De besvarade dessa cirkulär efter bästa

förmåga, och de sågo säkerligen i deras utsändande ett visst löfte eller

åtminstone en förhoppning om framtida pension. Ifrågavarande åldringar

torde hava svårt att fatta, att de skola vara uteslutna ur försäkringen

endast av den anledning, att de hunnit överskrida 67-årsgränsen,

innan lagen trätt i kraft.

Därest en utvidgning av rätten till delaktighet i pensionsförsäkringen

skall äga rum, har det synts riksdagen lämpligast, att denna göres

utan dröjsmål så fullständig som möjligt. Sker icke detta, synes det

riksdagen kunna befaras, att svårbotlig skada tillskyndas folkpensioneringen,

vilken tyvärr hittills icke torde hava omfattats med folkets tillit

i den grad, som är önskvärt och som den förtjänar.

Det mål, man nu eftersträvar, har riksdagen funnit lämpligast vinnas

därigenom, att motionärernas förslag godtoges.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 191.

Pensionsstyrelsen har vid uppgörandet av sitt ursprungliga förslag

förutsatt, att de kostnader för staten, som skulle föranledas av ett

genomförande av styrelsens förslag, skulle få bestridas dels av medel,

som kunde bliva disponibla från arbetarförsäkringsfonden, dels av särskilt

av riksdagen för ändamålet beviljat anslag.

Arbetarförsäkringsfonden skulle enligt riksdagens beslut hava till

ändamål att, då pensionsförsäkring infördes, möjliggöra, att pensionsförmånerna

i såvitt möjligt lika mån skulle komma till godo såväl den

då levande generationen som de kommande generationerna.

Arbetarförsäkringsfonden har, jämlikt nuvarande bestämmelser i pensionsförsäkringslagen,

disponerats för förhöjning av den procent, enligt

vilken avgiftspensionerna eljest skolat kunna beräknas för den nuvarande

generationen.

Därest, såsom pensionsstyrelsen antagit kunna utan olägenhet ske,

till grund för den nuvarande generationens pensionering lägges eu räntefot

av 4 ,°ä, kan ur arbetarförsäkringsfonden för ifrågavarande ändamål

disponeras ett belopp, vilket den 1 januari 1915 uppgick till 26,406,000

kronor, men vilket, med tillägg av 1915 års ränteinkomst, beräknats uppgå

till 27,462,000 kronor. Återstående kostnader för medtagande i försäkringen

av samtliga de grupper, som enligt motionärernas förslag skulle komma

att inbegripas i försäkringen, motsvara ett kapitalvärde den 1 januari

1916 av 26,224,000 kronor, och skulle täckas dels av ett belopp, motsvarande

den besparing i nu beräknade kostnader för understöd och pensionstillägg

till i försäkringen redan inneslutna invalider, som skulle uppkomma

vid en utsträckning av övergångstiden i enlighet med motionärernas

nyss angivna förslag, dels ock genom ett årligt statsanslag

under åren 1917—1940 av 662,000 kronor eller under åren 1917—1950

av 548,000 kronor.

Riksdagen, som haft tillfälle att förvissa sig om, att de av pensionsstyrelsen

verkställda beräkningarna äro utförda med mycken försiktighet,

anser för sin del, att till grund för beräkningen av kostnaderna för den

nuvarande generationens pensionering kan läggas en räntefot av 4 %.

Det är sannolikt, att under den närmaste tiden en icke obetydligt

högre ränta kan påräknas. Arbetarförsäkringsfonden är för närvarande

placerad till eu genomsnittsränta av 4,4 %. Statens senast upptagna lån

löpa med en räntefot av 5 %. Det lärer också vara all anledning antaga,

att vi, för den närmare framtiden åtminstone, hava att räkna med

en period av hög ränta. Åven om sedermera en nedgång av räntefoten

skulle komma att ske, må uppmärksammas, att fondplaceringar endast

successivt under loppet av flera år röna inverkan härav. De sakkunniga,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 191.

5

som i juli 1914 tillkallades av försäkringsinspektionen och då avgåvo

yttrande angående räntefoten å vissa fondplaceringar, uttala också, att,

helst om man räknar med en medelränta under en längre tidsperiod, anledning

saknas antaga, att sådan placering till 4 % icke kan även framdeles

uppnås. Försäkringsinspektionen uttalar också i underdånigt utlåtande av

juli 1914, att antagande av en räntefot av 4 % vid beräkningen av

premier och premiereserv för lifförsäkring bör anses i och för sig betryggande.

Någon tvekan att godtaga den ståndpunkt, som pensionsstyrelsen intagit

i fråga om användandet av arbetarförsäkringsfonden, har därför icke

synts riksdagen böra förefinnas.

Vad angår det årliga statsbidrag, som skulle ytterligare erfordras för

genomförande av motionärernas förslag, är detta, resp. 662,000 kronor

eller . 548,000 kronor, ganska ringa i förhållande till det stora antal

invalider, som härigenom skulle bliva delaktigt i pensionsförsäkringen.

I själva verket kan, efter vad från pensionsstyrelsen inhämtats,

antagas, att de beräkningar, som legat till grund för hela pensionsförsäkringen,

äro så försiktigt uppgjorda, att goda utsikter förefinnas,

att det statsbidrag, som för genomförande av motionärernas förslag

skulle under en följd av år erfordras, fullt eller åtminstone till

stor del skulle komma att falla inom ramen av de beräknade statsanslagen

för de enligt nu gällande bestämmelser utgående pensionstillägg

och understöd. De periodiska undersökningar av pensionsförsäkringsfonden,

som komma att äga rum, skola enligt riksdagens uppfattning

komma att ådagalägga, att pensionsförsäkringen även inom avgiftspensioneringen

äger betydelsefulla vinstkällor, till vilka hänsyn icke

tagits vid de försäkringstekniska beräkningarna.

I detta sammanhang torde böra erinras, att något som helst

ytterligare statsbidrag i allt fall icke behöver anvisas förrän för år

1917.

Vidare torde böra betonas, att de invalider, som enligt motionärernas

förslag skulle intagas i försäkringen, måste, i den mån så

ej redan skett, förr eller senare komma att av det allmänna eller av

enskilda, försörjas. En del av dem förskaffa sig för närvarande själva sitt

nödtorftiga uppehälle, men med stigande ålder avtaga deras arbetskrafter,

och de måste då falla det allmänna eller den enskilda välgörenheten till

last.. I många fall blir det kommunerna, som få taga hand om dem. Det

är i själva verket här närmast fråga om, vem som skall betala deras

underhåll, staten, enskilda eller kommunerna, eller om en samverkan

mellan dessa tre skall äga rum. Det måste synas billigt, att, då staten

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 191.

lämnar ett avsevärt bidrag till pensionering av eu del av de invalider,

som den 1 januari 1914 befunno sig i åldern mellan 15 och 67 år,

staten också bidrager till de övriga invalidernas underhåll. Något principiellt

skäl att göra en åtskillnad härvidlag synes i varje fall icke

kunna anföras.

Riksdagen anser sålunda, att en rättfärdighetsfråga av djup innebörd

här föreligger, och att det är synnerligen b ehj ärt ansvar!, att redan nu

taga steget fullt ut och i försäkringen inbegripa alla de från denna uteslutna

invalider, vilkas försörjning ej redan är genom det allmännas

försorg ordnad. I och för pensionsförsäkringens hela ställning och

handhavande är det också betydelsefullt, att så sker.

Då riksdagen sålunda funnit sig böra för sin del godkänna den utvidgning

av Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition, som av motionärerna

föreslagits, har fråga uppstått, huruvida erforderliga bestämmelser

borde tillkomma genom ändring av 37 § i pensionsförsäkringslagen

eller, såsom Eders Kungl. Maj:t föreslagit, genom antagande av eu

särskild lag beträffande övergångbestämmelserna eller genom en kombination

av båda sätten.

Riksdagen har därvid kommit till den uppfattning, att frågan bäst

löses dels genom att till Eders Kungl. Maj:ts förslag till lag om ändring

av vissa paragrafer i pensionsförsäkringslagen också foga viss ändringav

37 §, dels och genom antagande av en särskild lag angående övergångsbestämmelser

i anledning av pensionsförsäkringslagen.

Slutligen får riksdagen uttala, att hinder icke förefinnes, att Eders

Kung]. Magt, utan särskilt bemyndigande av riksdagen, meddelande

närmare föreskrifter, som för disponerande av för ändamålet behövliga

medel ur pensionsförsäkringsfonden må befinnas erforderliga.

Med åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen, under förklarande

att do i Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition innefattande

lagförslag icke kunnat av riksdagen i oförändrat skick godkännas,

härmed anmäla, att riksdagen, i anledning av samma proposition,

för sin del antagit följande

A) Lag

om ändrad lydelse av 7, 16, 20, 23 och 37 §§ i lagen flen 30 juni 1913 om

allmän pensionsförsäkring.

Härigenom förordnas, att 7, 16, 20, 23 och 37 §§ i lagen den SO juni

1913 om allmän pensionsförsäkring skola erhålla följande ändrade lydelse:

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 191.

t §•

Årsinkomst — — — — — tillkommer.

Där — — — — — tillämpliga.

I fråga om äkta makar skall, vid bestämmande av pensionstilläggs

belopp, årsinkomsten för envar av dem beräknas utgöra hälften av

deras sammanlagda årsinkomst, där ej i särskilda fall pensionsstyrelsen

med hänsyn till föreliggande omständigheter finner makes årsinkomst

böra tillsvidare beräknas såsom för ogift person.

16 §.

Ändring i taxeringsnämnds beslut enligt 14 § må av enskild sakägare

ävensom av kommun samt av ombud, varom i 27 § förmäles,

sökas genom besvär inom den tid och i den ordning, som angående

besvär över taxeringsnämnds beslut är stadgat; dock att, där ändring

sökes i beslut rörande fråga, huruvida någon skall på grund av varaktig

oförmåga till arbete undantagas från erläggande av pensionsavgift,

dessa besvär skola anföras hos pensionsstyrelsen och inlämnas till vederbörande

pensionsnämnd, i Stockholm före utgången av augusti månad,

men annorstädes i riket före utgången av juli månad. Har pensionsavgift

blivit den klagande påförd, är han ändock skyldig att erlägga

avgiftsbeloppet med rätt att återfå vad han finnes hava för mycket erlagt.

Har — — — — — hos pensionsstyrelsen.

Menar — —- — — — efterrättelse.

20 §.

För — — — — — sex.

Ordförande — — — — — sänder.

Ledamöterna i pensionsnämnd jämte en suppleant för varje ledamot

väljas varje gång för fyra år, å landet av kommunalstämma eller av

kommunalfullmäktige, där sådana finnas, och i stad av stadsfullmäktige

eller, där sådana ej finnas, av allmän rådstuga. Vid val å kommunalstämma

och allmän rådstuga iakttages, att varje röstande har en röst.

Då inom ett pensionsdistrikt pensionsnämnd första gången valts, skall

efter lottning halva antalet av de utsedda ledamöterna avgå vid utgången

av andra året av den tid, för vilken de blivit valda, så ock

suppleanterna för de sålunda avgående ledamöterna. Avgår ledamot

eller suppleant under den för honom bestämda tjänstgöringstid, anställes

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 191.

fyllnadsval; och bör den sålunda valde tjänstgöra under den tid, som

för den avgångne återstått.

Sedan----— — ordförande.

Har beslut, på sätt i 19 § sägs, fattats om ändring i bestående

indelning av pensionsdistrikt, skola uppdragen för ordförande, ledamöter

och suppleanter i pensionsnämnd inom pensionsdistrikt, som av

ändringen beröres, anses förfalla vid den tid, då beslutet träder i tilllämpning,

samt nytt förordnande av ordförande och suppleant för honom

meddelas ävensom nytt val av ledamöter och suppleanter för dem

förrättas.

23 §.

Pensionsnämnd sammanträder å ställe, som nämnden bestämmer,

på kallelse av ordföranden, så ofta denne med avseende å inkomna

ärendens antal och vikt finner det nödigt, dock minst en gång varje

kalenderhalvår. Sammanträde skall av ordföranden, i samråd med det

av pensionsstyrelsen jämlikt 27 § förordnade ombudet, utsättas till tid,

då, enligt vad antagas kan, ombudet är oförhindrat att närvara. Tid

och ställe för sammanträde läte ordföranden minst fjorton dagar förut

kungöra i kyrka samt tillika på annat lämpligt sätt bringa till allmänhetens

kännedom; varjämte ombud, som enligt 27 § må vara av landstinget.

för distriktet utsett, genom ordförandens försorg i god tid skall

om sammanträdet underrättas.

Suppleanten — — — — besluten.

Ordföranden---— ångfartyg.

37 §.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914; dock att 3, 19

—28 samt 36 §§ skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse från

och med den 1 september 1913.

Angående övergångsbestämmelser är i särskild lag stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1915; dock att vad i 7 § stadgas

rörande undantag från den i samma § meddelade bestämmelsen

om beräkning av äkta makars årsinkomst icke må tillämpas, när därigenom

minskning skulle ske av rätt, som före nyssnämnda dag förvärvats.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 191.

9

B) Lagom

övergångsbestämmelser i anledning av lagen den 80 juni 1913 om allmän

pensionsförsäkring.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

För den, som vid 1914 års ingång fyllt tjugufem år, skall den

pension eller del därav, som jämlikt 6 § första stycket i lagen den 30

juni 1913 om allmän pensionsförsäkring eljest skolat beräknas för man

til] trettio och för kvinna till tjugufyra procent av erlagda pensionsavgifter,

i stället utgå med följande procent av dessa avgifter, nämligen

för man, som fyllt 25, men icke 30 år,........................ med 27 1. a procent

» >> )> )) 30, » » 35 » ........................ » 25 »

)) » )> )> 35, :» » 45 >> ........................ » 22 Va :>>

y> » j> » 45 år................................................ » 20 »

och

för kvinna, som fyllt 25, men icke 30 år, ..................... med 22 procent

)> )) »> » 30, » )> 35 »........................ )) 20 »

> » )> » 35, » >'' 45 >»........................ » 18 »

» » y> » 45 år................................................. .» 16 »

Den ökade kostnad, som av denna bestämmelse föranledes, bestrides

av statsmedel.

2 §•

Rätt till understöd enligt 33 § i lagen om allmän pensionsförsäkring

tillkommer ej den, som vid 1914 års ingång fyllt femton år och

redan då var till arbete varaktigt oförmögen samt år 1913 under sammanlagt

mer än fyra månader åtnjutit full försörjning av fattigvården

eller välgörenhetsinrättningar.

3 §•

1 mom. För den, som före utgången av år 1929 förvärvat rätt

enligt lagen om allmän pensionsförsäkring till pensionstillägg eller

understöd eller till ökning därav, bestämmes, med den begränsning, som

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 14 samt. 75 höft. (Nr 191.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 191.

omförmäles i 2 inom. här nedan, beloppet av pensionstillägg, understöd

och ökning till följande procent av i nämnda lag eljest stadgat belopp,

nämligen

för den,

» »

» »

» »

» ;»

som under år 1914

» » » 1915

» » » 1916

i» )> » 1917

» » åren 1918

förvärvat sådan rätt, till 50 procent

» 5) » »60 »

» » » » 70 »

)> » » » 80 »

1929 » » » » 90 »

2 mom. För den, vilken vid 1914 års ingång fyllt sextiosju år,

så ock för den, vilken vid nämnda tidpunkt fyllt femton men icke

sextiosju år och redan då var till arbete varaktigt oförmögen samt år

1913 under sammanlagt mer än fyra månader åtnjutit full försörjning

antingen av enskilda personer eller ock delvis av enskilda och delvis av

fattigvården eller välgörenhetsinrättningar, bestämmes beloppet av understöd

eller ökning därav till 50 procent av i lagen om allmän pensionsförsäkring

eljest stadgat belopp.

4 §•

1 fråga om pensionstillägg eller understöd, som i 3 § sägs, skall

stadgandet i 31 § första stycket andra punkten av lagen om allmän

pensionsförsäkring icke äga tillämpning; dock att understöd, varom

förmäles i 3 § 2 mom. här ovan, icke i något fall utgår för tiden före

den 1 januari 1916.

5 §.

Vid bestämmande av årsinkomst enligt 7 § i lagen om allmän pensionsförsäkring

skall hänsyn icke tagas till understöd från Vadstena

krigsmanshuskassa, genom flottans pensionskassa utgående pensioner

till avskedade båtsmän och marinsoldater eller gratifikationer och pensioner

från Invalidhusfonden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1915.

Stockholm den 27 maj 1915.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1915.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.