Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om ändrad lagstiftning rörande bevisning inför rätta.

1915-05-27 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1915:199, Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om ändrad lagstiftning rörande bevisning inför rätta.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 199.

i

Nr 199.

Godkänd av första kammaren den 27 maj 1915.

Godkänd av andra kammaren den 27 maj 1915.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion

om ändrad lagstiftning rörande bevisning inför

rätta.

(Lagutskottets utlåtande nr 36.)

Till Konungen.

Vid innevarande års riksdag har av enskild motionär hemställts,

att riksdagen ville för sin del antaga de av lagutskottet vid 1907 års

riksdag tillstyrkta lagförslag rörande bevisning inför rätta, nämligen:

l:o) lag om ändring i vissa delar av rättegångsbalken;

2:o) lag om ändrad lydelse av 5 kap. 1 § ärvdabalken;

3:o) lag om ändring i 14 kap. jordabalken;

4:o) lag om ändring i förordningen den 4 maj 1855 angående handelsböcker

och handelsräkningar;

5:o) lag om ändrad lydelse av 49 § utsökningslagen; samt

ö:o) lag om ändrad lydelse av 4 och 6 §§ i lagen den 6 mars 1899

om handräckning åt utländsk domstol;

eller, om detta yrkande icke kunde bifallas, att riksdagen måtte

hos Eders Kung!. Maj:t begära framläggande av förslag i ämnet.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 14 sand. 81 käft. (Nr 199—-200.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 199,

Givetvis vore det av stor betydelse för rättsskipningen, att en

lagstiftning i förevarande ämne snart komrae till stånd. Densamma

torde för övrigt vara väl ägnad att genomföras utan avvaktan på den

stora rättegångsreform, som förberedes, men vars förverkligande, enligt

vad processkommissionens ordförande uttalat, icke torde vara att emotse,

förrän en ansenlig tidrymd förflutit. Det ovan omförmälda lagförslaget

innehåller nämligen viktiga bestämmelser, som kunna förmodas i väsentliga

delar bliva upptagna i eu kommande proeesslag men på

samma gång anknyta sig till gällande rätt, i vilken de äro avsedda att

inpassas.

Det lagförslag, som motionären föreslagit riksdagen till antagande,

tiar undergått noggrann granskning från sakkunnigt håll samt upprepade

gånger godtagits av riksdagens båda kamrar. 1 likhet med vad

1908 års lagutskott gjorde gällande synes det emellertid riksdagen

tveksamt, huruvida förslaget i sin nuvarande avfattning i alla, sina

detaljer står i överensstämmelse med de lagar, som tillkommit under

de senare åren. Det omfattande lagstiftningsarbete, som ägt rum sedan

lagförslaget utarbetades och sist var föremål för en mera ingående

granskning, kan möjligen vid en närmare undersökning giva anledning

till att jämkningar behöva företagas såväl i en eller annan av bestämmelserna

i förslaget som även i andra lagar och författningar, som efter

nämnda tid utfärdats. En närmare undersökning härav synes riksdagen

böra överlämnas åt Eders Kung]. Maj:ts försorg, och vågar riksdagen

härvid uttala den förhoppningen, att en dylik granskning måtte kunna

verkställas utan större tidsutdräkt.

Att riksdagen redan nu skulle för sin del antaga förslaget har förty

synts riksdagen mindre lämpligt.

Vid den tidigare behandlingen inom riksdagen har frågan om

ändrade bestämmelser angående bevisning inför rätta och därmed sammanhängande

ämnen av andra kammaren förknippats med en utvidgning

av häradsnämndens befogenhet, vilken utvidgning vid upprepade

tillfällen av kammaren gjorts till villkor för antagandet av lagförslag i

ämnet. Ett så nära samband mellan dessa frågor, att de med nödvändighet

böra samtidigt finna sin lösning, synes emellertid icke förefinnas.

Lagfästandet av den fria bevisprövningens princip kan nämligen icke i

och för sig anses påkalla ändring i domares och nämnds inbördes ställning.

Redan nu gäller i praxis den grundsats, som i 1 § i förslaget

till lag om ändrad lydelse av 17 kap. rättegångsbalken fastslås, att

rätten på grund av alla skäl och omständigheter, som till stöd för parternas

uppgifter förekommit, skall pröva vad i målet bör hållas för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 199.

3

sant. Förslaget har för övrigt bibehållit den gamla legala bevisteorins

av mången, åtminstone tillförne, värderade bestämmelse, att »två vittnen

vare om det, vari de sammanstämma, fullt bevis», men tillagt, vad

med synnerligt fog även nu i praxis iakttages, att denna regel ej gäller

»där omständigheter förekomma, som förringa tillförlitligheten av deras

(vittnenas) berättelse». Däremot är av goda skäl den oformliga och på

det stora hela taget betydelselösa bestämmelsen borttagen, att ett vittne

skall gälla som halvt bevis. Förslaget innehåller i övrigt bestämmelser,

som torde hava stor betydelse därigenom, att de fullständigare reglera

de särskilda bevismedlen och bilda en garanti mot att den fria bevisprövningen

leder till godtycke.

Med vad sålunda anförts vill riksdagen icke hava uttalat någon

mening i frågan om en eventuell utsträckning av lekmannaelementets

inflytande inom häradsrätterna. Riksdagen vill endast framhålla, att

detta spörsmål icke kräver sin lösning i samband med den fråga, som

här närmast är föremål för behandling. Det står för riksdagen fullt

klart, att frågan huruvida en utvidgning av nämndens befogenhet må

under vissa förutsättningar äga rum, enligt sakens natur bör lösas i

samband med den reform av domstolsorganisationen, som förberedes,

och att avgörandet redan nu av denna fråga skulle innebära ett olämpligt

föregripande av processlagskommissionens arbete.

Vid den av riksdagen förordade närmare granskningen skall måhända

ock visa sig att vissa andra önskemål i fråga om en reform av bevisningslagstifningen

utöver dem, som tillgodosetts genom tidigare lagförslag,

skulle redan nu kunna lämpligen tillgodoses.

Å andra sidan kan det tilläventyrs befinnas lämpligt att, såsom år

1905 även ifrågasattes, begränsa lagstiftningen till några särskilt viktiga

spörsmål, detta oavsett den mening man kan hysa om angelägenheten

att sammanbinda denna lagstiftning med en utvidgning av nämndens

befogenhet. I sådant hänseende vill riksdagen särskilt framhålla de

bestämmelser, som i förslaget till bevisningslag innehållas rörande parts

skyldighet att tillhandahålla handling, om bevisning genom sakkunnige

samt om bestämmande av skadeståndsbelopp vid saknad av fullständig

utredning rörande skadans omfång. Behovet av lagbestämmelsernas

fullständigande och modernisering i samtliga dessa punkter har för

varje år med allt större styrka gjort sig gällande. Genom en lagstiftning

på basis av förslaget i dessa delar skulle vår bevisrätt i mångt

och mycket vinna i klarhet, fullständighet och stadga samt därutöver i

vissa punkter erhålla en tidsenlig utveckling, som endast på lagstiftningsvägen

står att ernå.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 199.

Med åberopande av vad sålunda anförts, får riksdagen hemställa,

det täcktes Eders Kung!. Magt att — i ändamål att för tiden intill

dess ny allmän rättegångsordning kan komma till stånd i görligaste

mån avhjälpa bristen på tidsenliga stadganden rörande bevisning inför

rätta — taga under övervägande, huruvida och i vad omfattning arbetet

på en reform av bevisningslagstiftningen lämpligen bör återupptagas

samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill övervägandet kan

föranleda.

Stockholm den 27 maj 1915.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.