Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Majds proposition med förslag till lag om förfogande över vissa varor vid krig eller krigsfara, dels ock i ämnet väckta motioner.
1915-05-27 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1915:201, Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Majds proposition med förslag till lag om förfogande över vissa varor vid krig eller krigsfara, dels ock i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 201.
1
Nr 201.
Godkänd av första kammaren den 27 maj 1915.
Godkänd av andra kammaren den 27 maj 1915.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl.
Majds proposition med förslag till lag om förfogande
över vissa varor vid krig eller krigsfara, dels ock i
ämnet väckta motioner.
(Lagutskottets utlåtande nr 43.)
Till Konungen.
Genom en den 30 mars 1915 dagtecknad proposition, nr 94, liar
Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga ett
vid propositionen fogat förslag till lag om förfogande över vissa varor
vid krig eller krigsfara.
Vid behandling av ifrågavarande proposition har riksdagen ansett
sig. böra vidtaga vissa ändringar i förslaget, huvudsakligen i syfte att
utvidga de befogenheter, som enligt förslaget tillkomma Eders Kung.’!.
Maj:t. "
1 §■
I en inom riksdagen väckt motion har föreslagits, att lagen skall äga
tillämpning ej blott vid krig eller krigsfara utan även »då nöd i större
utsträckning kan befaras» och i sammanhang härmed, att lagens giltighet
''—J 1 ö O ö
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 14 saml. 82 höft. (Nr 201.) 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 201.
ej skall inskränkas till viss tid. Det skall visserligen icke förnekas, att
lagstiftningsåtgärder av nu ifrågavarande art tilläventyrs kunna visa sig
erforderliga jämväl under andra utomordentliga förhållanden än vid
krig eller krigsfara. Att emellertid upptaga denna fråga till behandling
skulle leda till eu utvidgning av lagstiftningen, som otvivelaktigt bör
föregås av undersökningar och överväganden, vilka icke kunnat av
riksdagen nu åstadkommas. De i förevarande lagförslag innefattade bestämmelserna
äro direkt föranledda av de kritiska förhållanden, som
framkallats av pågående världskrig, och det torde vara nog att omsorgerna
för närvarande inriktas på de åtgärder, som därav må föranledas.
Av sådan anledning fick även den nyss ur kraft trädda lagen av den
9 oktober 1914 om förfogande över vissa varor vid krig eller krigsfara
allenast provisorisk karaktär, och riksdagen finner icke anledning''
föreligga att frånträda denna ståndpunkt.
I ett avseende anser dock riksdagen, att de omständigheter, under
vilka lagen skall äga tillämpning, böra givas en vidare omfattning än
den i förslaget upptagna. Så som Eders Kungl. Maj:ts förslag är
avfattat, äger Eders Kungl. Maj:t allenast vid krig eller krigsfara att
vidtaga de åtgärder, till vilka lagen lämnar bemyndigande. _ Det torde
emellertid kunna befaras, att även efter det den direkta krigsfara för
vårt land må hava upphört, som det nu pågående kriget innebär, verkningar
av det förutvarande tillståndet göra sig gällande, så att de
åtgärder, som i lagen avses, fortfarande kunna bliva av behov påkallade.
För att bereda utväg härtill har riksdagen ansett den ändring i förevarande
paragraf böra vidtagas, att lagen äger giltighet även »under
utomordentliga, av krig föranledda förhållanden».
Motsvarande ändringar förekomma i 3 — 5 §§ i det av riksdagen
antagna lagförslaget, varjämte en jämkning vidtagits i lagens rubrik.
I ovan berörda motion har ytterligare föreslagits sådan ändring i
första och tredje paragraferna i det för riksdagen framlagda förslaget,
att även transportmedlen och transportkostnaderna läggas under Eders
Kungl. Maj:ts förfogande, så att Eders Kungl. Maj:t skall äga att
genom åsättande av maximipris eller genom expropriationsförfarande
ingripa reglerande på fraktmarknaden. Åven genom ett oskäligt höjande
av fraktsatserna å de förnödenheter, som i lagen avses, kunna dessa
onödigt fördyras. Ehuru åsättandet av maximipris å fraktsatser synes
riksdagen förenat med risk att tonnage undandrages den inhemska
marknaden genom att fartyg i större utsträckning insättas på utländsk
fraktfart eller läggas upp, torde dock bestämmelser i förevarande hänseende,
tillämpade med varsamhet, kunna vara till gagn för nedbringande
3
Riksdagens skrivelse Nr 201.
av kostnaderna för de förnödenheter, å vilka lagen har avseende. I
sådant syfte torde även ett stadgande om rätt för Eders Kungl. Magt
att mot lösen rekvirera fartyg för kronans räkning vara ändamålsenligt.
Riksdagen har på grund av vad sålunda anförts funnit sig böra vidtaga
en ändring i Eders Kungl. Maj:ts förslag i den av motionären föreslagna
riktning. Riksdagen har ansett att bestämmelserna härom lämpligen
böra meddelas i en särskild paragraf, för vilken nedan närmare
skall redogöras.
3 §.
I anslutning till vad som yrkats uti en annan inom riksdagen
väckt motion har riksdagen funnit sig böra vidtaga en väsentlig utvidgning
av den expropriationsrätt, varom i denna paragraf stadgas. Enligt
Eders Kungl. Maj:ts förslag har Eders Kungl. Maj:t befogenhet att
inlösa förnödenheter endast i det fall, att tillgången är så knapp, att
genom deras fria föryttring eller förbrukning betydande svårighet kan
uppstå att tillgodose behov av synnerlig vikt. Syftet med denna paragraf
i förslaget är alltså att för tillgodoseende av samhälleliga, särskilt
statliga behov av den art, att de måste gå före den allmänna
förbrukningen, bereda Eders Kungl. Maj:t tillfälle att omhändertaga
och förfoga över vara, som icke förefinnes i tillräcklig mängd för att
kunna fritt disponeras i allmänna marknaden. För tillgodoseende av
det behov, som avses i första och andra paragraferna i förslaget, nämligen
att ställa de förråd, som kunna finnas inom riket, till allmänhetens
förfogande för skäligt pris, anvisas däremot i förslaget ej annan
utväg än bestämmelser om maximipris eventuellt förenade med tvångsförsäljning.
Det torde dock vara önskvärt och lämpligt att, även i fall
då maximipris ej åsatts och tvångsförsäljning jämlikt andra paragrafen
förty ej kan verkställas, anvisa ett expropriation sförfarande, som för
Eders Kungl. Magt öppnar möjlighet att oavsett nämnda åtgärder
bereda allmänheten tillgång till viktiga förnödenheter, varav förråd
finnas inom landet, men som i spekulationssyfte eller av annat skäl
undanhållas förbrukningen.
Riksdagen har alltså ansett sig böra i förevarande paragraf intaga ett
stadgande av den innebörd, att den, som under nu ifrågavarande förhållanden
undanhåller från förbrukning vara, som han uppenbarligen ej
behöver för egen del, för sitt hushåll eller för annan av honom idkad
näring än handel, skall vara pliktig att, därest det för tillgodoseendet
av behovet av dylik vara finnes erforderligt, att den undanhållna varan
4
Riksdagens skrivelse Nr 201.
varder tillgänglig- för förbrukning, på Eders Kungl. Maj:ts förordnande
avstå varan till kronan mot lösen efter fulla värdet.
4 §.
I överensstämmelse med vad riksdagen ovan vid första paragrafen
anfört, har riksdagen i denna paragraf intagit bestämmelser om rätt för
Eders Kungl. Maj:t att förordna dels att kostnad för transport eller tillhandahållande
av vara, som i första paragrafen sägs, ej må överstiga
skäligt, av Eders Kungl. Maj:t bestämt belopp, dels och, där för nedbringande
av kostnad för sådan vara transport därav prövas böra ske
för kronans räkning, att innehavare av fartyg, som behövs för transporten,
skall avstå fartyget till kronan mot lösen efter fulla värdet.
Bestämmandet av lösen synes riksdagen lämpligen böra ske av
särskild nämnd, som efter stämning å innehavaren av fartygen tillsättes
i den ordning expropriationsförordningen stadgar. Att även för ifrågavarande
expropriationsförfarande, liksom vid expropriation jämlikt tredje
paragrafen, överlämna bestämmandet av lösen åt de i rekvisitionslagen
omförmälda kommissioner, torde nämligen knappast vara lämpligt.
Slutstadgandet.
Bestämmelsen om lagens ikraftträdande har synts riksdagen lämpligen
böra så avfattas, att lagen träder i kraft dagen efter den, då lagen
enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
I fråga om lagens giltighetstid hänvisar riksdagen till vad ovan
vid första paragrafen anförts därom, att ifrågavarande lagstiftning enligt
riksdagens mening allt fortfarande bör få allenast provisorisk karaktär.
Av praktiska skäl har riksdagen vidtagit den ändring i Eders Kungl.
Maj:ts förslag, att lagen skall gälla till och med den 30 april 1916.
Riksdagen, som alltså icke kunnat i oförändrat skick antaga det
av Eders Kungl. Maj:t genom förevarande proposition framlagda lagförslaget,
får hos Eders Kungl. Maj:t tillkännagiva, att riksdagen Kusin
del antagit följande
Riksdagens skrivelse Nr 201.
5
L a g
om förfogande över vissa varor vid krig eller krigsfara eller andra
utomordentliga, av krig föranledda förhållanden.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Finnes vid krig eller krigsfara, vari vårt land befinner sig, eller eljest
under utomordentlig a) av krig föranledda förhållanden, att inom kela landet
eller någon del därav pris å livsmedel, foder för kreatur, vara, som är
avsedd att genom sin förbränning alstra värme, ljus eller kraft, beklädnadsvara
eller annan dylik förnödenhet stegras väsentligt högre än
förhållandena påkalla, äge Konungen, där så prövas nödigt, i erforderlig
omfattning förordna, att vid frivillig försäljning av sådan vara skäligt,
av Konungen bestämt pris ej må överstigas.
Högsta priset å vara må, ändå att varans beskaffenhet är lika,
bestämmas olika för särskilda delar av landet, så ock för olika slån av
handel.
Från förordnande, som ovan sägs, må Konungen medgiva de undantag,
som kunna prövas skäliga.
2 §.
Vägrar den, som i avsevärd myckenhet innehar någon för honom
eller hans hushåll eller för annan av honom idkad näring än handel
uppenbarligen ej behövlig vara, för vilken gäller enligt 1 § fastställt
högsta pris, att sälja varan till sådant pris, och finnes varans försäljning
vara erforderlig för tillgodoseende av behovet av dylik vara, äge
Konungens befallningshavande låta för innehavarens räkning och på
hans bekostnad sälja varan till det fastställda priset.
Vad sålunda är stadgat äge motsvarande tillämpning, där borgenär
såsom pant eller eljest under panträtt innehar vara, som i första stycket
avses, eller har rätt att kvarhålla sådan vara såsom säkerhet för sin
fordran; och njute borgenären rätt till betalning ur köpeskillingen.
6
Riksdagens skrivelse Nr 201.
Konungens befallningshavandes beslut om varas försäljning skall
gå i verkställighet, ändå att det överklagas.
Bär vid krig eller krigsfara, vari vårt land befinner sig, eller eljest
ander utomordentliga, av krig föranledda förhållanden någon, som i avsevärd
myckenhet innehar för honom eller hans hushåll eller för annan av
honom idkad näring än handel uppenbarligen ej behövlig vara, som i 1 §
sägs, undanhåller varan från förbrukning, och det, för tillgodoseende av
behovet av dylik vara, finnes erforderligt, att den undanhållna varan varder
för förbrukning tillgänglig, rare innehavaren pliktig att, om Konungen så
förordnar, avstå varan till kronan mot lösen efter fulla värdet.
År under förhållanden, som i första stycket nämnas, vara, som i
1 § avses, att tillgå endast i så begränsad myckenhet, att genom fri föryttring
eller förbrukning av raran kan uppstå betydande svårighet att
tillgodose behov av synnerlig vild, vare ock innehavare av dylik vara,
där den uppenbarligen ej är för honom eller hans hushåll oundgängligen
behövlig, pliktig att enligt vad i första stycket sägs avstå raran.
Lösen för rara, som avstås enligt bestämmelserna i denna §, skall bestämmas
av kommission, varom förmäles i lagen den 24 maj 1895 angående
skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner
för krigsmaktens behov, och skall angående sätt och tid för lösens
erläggande gälla vad i samma lag stadgas om likvid för fullgjord
rekvisition.
4 §.
Finnes vid krig eller krigsfara, vari vårt land befinner sig, eller eljest
■under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden kostnad för transport
etter tillhandahållande av vara, som i 1 § sägs, stegras väsentligt högre
än förhållandena påkalla, äge Konungen, där så prövas nödigt, i erforderlig
omfattning förordna, att sådan kostnad, ej må överstiga skäligt, av Konungen
bestämt belopp; och skall vad i 1 § andra och tredje styckena stadgas äga
motsvarande tillämpning.
Prövas i fatt, som i första stycket avses, för nedbringande av kostnaden
för sådan vara transport därav böra ske för kronans räkning, vare innehavare
av fartyg, som är för ändamålet behövligt, pliktig att, enligt vad
Konungen förordnar, upplåta fartyget till kronan mot skälig hyra eller
avstå fartyget till kronan mot lösen efter fulla värdet. Sådan hyra eller
7
Riksdagens skrivelse Nr 201.
lösen skall bestämmas av nämnd, som, efter stämning å innehavaren enligt
vad i rättegångsbalken sägs, tillsättes inför domstol i den ordning gällande
förordning angående jords eller lägenhets avstående för allmänt behov föreskriver;
och skall vad nämnda förordning i övrigt stadgar äga motsvarande
tillämpning.
5 §■
Den, som, med vetskap därom att för vara gäller enligt 1 § fastställt
högsta pris eller att högsta belopp för kostnad är enligt 4 § bestämt,
håller varan till salu för högre pris eller för kostnaden gör sig högre belopp
till godo, straffes med böter från och med fem till och med tiotusen
kronor.
Söker någon, med vetskap därom att för vara gäller enligt 1 § fastställt
högsta pris, vid förfrågan av Konungens befallningshavande eller
enligt dess uppdrag av kronobetjänt, vilseleda beträffande sitt innehav av
varan eller dennas myckenhet, värde dömd till böter från och med etthundra
till och med tiotusen kronor. Lag samma vare, där innehavare av
vara, om vars avstående Konungen enligt 3 § förordnat, med vetskap
härom söker vid sådan förfrågan vilseleda om sitt innehav av varan
eller dennas myckenhet.
Ådömda böter skola tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas
fulla gäldande, skall förvandling ske enligt allmänna strafflagen.
6 §■
Konungen äge meddela de närmare föreskrifter, som må erfordras
för tillämpning av denna lag eller i fråga om användande för det avsedda
behovet av råd enligt denna lag tagits i anspråk av kronan.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå
meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
och gäller till och med den 30 april 1916. Av Konungen jämlikt denna
lag givet förordnande må ej äga tillämpning längre än till och med
sistnämnda dag. Kar samma dag vara, om vars avstående Konungen
jämlikt 3 § förordnat, ännu icke blivit av kronan inlöst, eller ersättning
ännu icke blivit i stadgad ordning gulden för fartyg, som jämlikt
4 § tagits i anspråk för kronans räkning, skola stadgandena i nämnda
8
Riksdagens skrivelse Nr 201.
paragrafer fortfarande äga tillämpning i fråga om bestämmande av
lösen för varan eller hyra eller lösen för fartyget samt sätt och tid för
ersättningens erläggande. I fråga om sådan, under tiden för lagens giltighet
begången förseelse, som i 5 § sägs, skall vad där är stadgat fortfarande
gälla.
Stockholm den 27 maj 1915.
Med undersåtlig vördnad.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1915.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.