Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Majds proposition med förslag till lag om förfogande över vissa varor vid krig eller krigsfara, dels ock i ämnet väckta motioner.

1915-05-27 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1915:201, Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Majds proposition med förslag till lag om förfogande över vissa varor vid krig eller krigsfara, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 201.

1

Nr 201.

Godkänd av första kammaren den 27 maj 1915.

Godkänd av andra kammaren den 27 maj 1915.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl.

Majds proposition med förslag till lag om förfogande

över vissa varor vid krig eller krigsfara, dels ock i

ämnet väckta motioner.

(Lagutskottets utlåtande nr 43.)

Till Konungen.

Genom en den 30 mars 1915 dagtecknad proposition, nr 94, liar

Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet

och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga ett

vid propositionen fogat förslag till lag om förfogande över vissa varor

vid krig eller krigsfara.

Vid behandling av ifrågavarande proposition har riksdagen ansett

sig. böra vidtaga vissa ändringar i förslaget, huvudsakligen i syfte att

utvidga de befogenheter, som enligt förslaget tillkomma Eders Kung.’!.

Maj:t. "

1 §■

I en inom riksdagen väckt motion har föreslagits, att lagen skall äga

tillämpning ej blott vid krig eller krigsfara utan även »då nöd i större

utsträckning kan befaras» och i sammanhang härmed, att lagens giltighet

''—J 1 ö O ö

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 14 saml. 82 höft. (Nr 201.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 201.

ej skall inskränkas till viss tid. Det skall visserligen icke förnekas, att

lagstiftningsåtgärder av nu ifrågavarande art tilläventyrs kunna visa sig

erforderliga jämväl under andra utomordentliga förhållanden än vid

krig eller krigsfara. Att emellertid upptaga denna fråga till behandling

skulle leda till eu utvidgning av lagstiftningen, som otvivelaktigt bör

föregås av undersökningar och överväganden, vilka icke kunnat av

riksdagen nu åstadkommas. De i förevarande lagförslag innefattade bestämmelserna

äro direkt föranledda av de kritiska förhållanden, som

framkallats av pågående världskrig, och det torde vara nog att omsorgerna

för närvarande inriktas på de åtgärder, som därav må föranledas.

Av sådan anledning fick även den nyss ur kraft trädda lagen av den

9 oktober 1914 om förfogande över vissa varor vid krig eller krigsfara

allenast provisorisk karaktär, och riksdagen finner icke anledning''

föreligga att frånträda denna ståndpunkt.

I ett avseende anser dock riksdagen, att de omständigheter, under

vilka lagen skall äga tillämpning, böra givas en vidare omfattning än

den i förslaget upptagna. Så som Eders Kungl. Maj:ts förslag är

avfattat, äger Eders Kungl. Maj:t allenast vid krig eller krigsfara att

vidtaga de åtgärder, till vilka lagen lämnar bemyndigande. _ Det torde

emellertid kunna befaras, att även efter det den direkta krigsfara för

vårt land må hava upphört, som det nu pågående kriget innebär, verkningar

av det förutvarande tillståndet göra sig gällande, så att de

åtgärder, som i lagen avses, fortfarande kunna bliva av behov påkallade.

För att bereda utväg härtill har riksdagen ansett den ändring i förevarande

paragraf böra vidtagas, att lagen äger giltighet även »under

utomordentliga, av krig föranledda förhållanden».

Motsvarande ändringar förekomma i 3 — 5 §§ i det av riksdagen

antagna lagförslaget, varjämte en jämkning vidtagits i lagens rubrik.

I ovan berörda motion har ytterligare föreslagits sådan ändring i

första och tredje paragraferna i det för riksdagen framlagda förslaget,

att även transportmedlen och transportkostnaderna läggas under Eders

Kungl. Maj:ts förfogande, så att Eders Kungl. Maj:t skall äga att

genom åsättande av maximipris eller genom expropriationsförfarande

ingripa reglerande på fraktmarknaden. Åven genom ett oskäligt höjande

av fraktsatserna å de förnödenheter, som i lagen avses, kunna dessa

onödigt fördyras. Ehuru åsättandet av maximipris å fraktsatser synes

riksdagen förenat med risk att tonnage undandrages den inhemska

marknaden genom att fartyg i större utsträckning insättas på utländsk

fraktfart eller läggas upp, torde dock bestämmelser i förevarande hänseende,

tillämpade med varsamhet, kunna vara till gagn för nedbringande

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 201.

av kostnaderna för de förnödenheter, å vilka lagen har avseende. I

sådant syfte torde även ett stadgande om rätt för Eders Kungl. Magt

att mot lösen rekvirera fartyg för kronans räkning vara ändamålsenligt.

Riksdagen har på grund av vad sålunda anförts funnit sig böra vidtaga

en ändring i Eders Kungl. Maj:ts förslag i den av motionären föreslagna

riktning. Riksdagen har ansett att bestämmelserna härom lämpligen

böra meddelas i en särskild paragraf, för vilken nedan närmare

skall redogöras.

3 §.

I anslutning till vad som yrkats uti en annan inom riksdagen

väckt motion har riksdagen funnit sig böra vidtaga en väsentlig utvidgning

av den expropriationsrätt, varom i denna paragraf stadgas. Enligt

Eders Kungl. Maj:ts förslag har Eders Kungl. Maj:t befogenhet att

inlösa förnödenheter endast i det fall, att tillgången är så knapp, att

genom deras fria föryttring eller förbrukning betydande svårighet kan

uppstå att tillgodose behov av synnerlig vikt. Syftet med denna paragraf

i förslaget är alltså att för tillgodoseende av samhälleliga, särskilt

statliga behov av den art, att de måste gå före den allmänna

förbrukningen, bereda Eders Kungl. Maj:t tillfälle att omhändertaga

och förfoga över vara, som icke förefinnes i tillräcklig mängd för att

kunna fritt disponeras i allmänna marknaden. För tillgodoseende av

det behov, som avses i första och andra paragraferna i förslaget, nämligen

att ställa de förråd, som kunna finnas inom riket, till allmänhetens

förfogande för skäligt pris, anvisas däremot i förslaget ej annan

utväg än bestämmelser om maximipris eventuellt förenade med tvångsförsäljning.

Det torde dock vara önskvärt och lämpligt att, även i fall

då maximipris ej åsatts och tvångsförsäljning jämlikt andra paragrafen

förty ej kan verkställas, anvisa ett expropriation sförfarande, som för

Eders Kungl. Magt öppnar möjlighet att oavsett nämnda åtgärder

bereda allmänheten tillgång till viktiga förnödenheter, varav förråd

finnas inom landet, men som i spekulationssyfte eller av annat skäl

undanhållas förbrukningen.

Riksdagen har alltså ansett sig böra i förevarande paragraf intaga ett

stadgande av den innebörd, att den, som under nu ifrågavarande förhållanden

undanhåller från förbrukning vara, som han uppenbarligen ej

behöver för egen del, för sitt hushåll eller för annan av honom idkad

näring än handel, skall vara pliktig att, därest det för tillgodoseendet

av behovet av dylik vara finnes erforderligt, att den undanhållna varan

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 201.

varder tillgänglig- för förbrukning, på Eders Kungl. Maj:ts förordnande

avstå varan till kronan mot lösen efter fulla värdet.

4 §.

I överensstämmelse med vad riksdagen ovan vid första paragrafen

anfört, har riksdagen i denna paragraf intagit bestämmelser om rätt för

Eders Kungl. Maj:t att förordna dels att kostnad för transport eller tillhandahållande

av vara, som i första paragrafen sägs, ej må överstiga

skäligt, av Eders Kungl. Maj:t bestämt belopp, dels och, där för nedbringande

av kostnad för sådan vara transport därav prövas böra ske

för kronans räkning, att innehavare av fartyg, som behövs för transporten,

skall avstå fartyget till kronan mot lösen efter fulla värdet.

Bestämmandet av lösen synes riksdagen lämpligen böra ske av

särskild nämnd, som efter stämning å innehavaren av fartygen tillsättes

i den ordning expropriationsförordningen stadgar. Att även för ifrågavarande

expropriationsförfarande, liksom vid expropriation jämlikt tredje

paragrafen, överlämna bestämmandet av lösen åt de i rekvisitionslagen

omförmälda kommissioner, torde nämligen knappast vara lämpligt.

Slutstadgandet.

Bestämmelsen om lagens ikraftträdande har synts riksdagen lämpligen

böra så avfattas, att lagen träder i kraft dagen efter den, då lagen

enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I fråga om lagens giltighetstid hänvisar riksdagen till vad ovan

vid första paragrafen anförts därom, att ifrågavarande lagstiftning enligt

riksdagens mening allt fortfarande bör få allenast provisorisk karaktär.

Av praktiska skäl har riksdagen vidtagit den ändring i Eders Kungl.

Maj:ts förslag, att lagen skall gälla till och med den 30 april 1916.

Riksdagen, som alltså icke kunnat i oförändrat skick antaga det

av Eders Kungl. Maj:t genom förevarande proposition framlagda lagförslaget,

får hos Eders Kungl. Maj:t tillkännagiva, att riksdagen Kusin

del antagit följande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 201.

5

L a g

om förfogande över vissa varor vid krig eller krigsfara eller andra

utomordentliga, av krig föranledda förhållanden.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Finnes vid krig eller krigsfara, vari vårt land befinner sig, eller eljest

under utomordentlig a) av krig föranledda förhållanden, att inom kela landet

eller någon del därav pris å livsmedel, foder för kreatur, vara, som är

avsedd att genom sin förbränning alstra värme, ljus eller kraft, beklädnadsvara

eller annan dylik förnödenhet stegras väsentligt högre än

förhållandena påkalla, äge Konungen, där så prövas nödigt, i erforderlig

omfattning förordna, att vid frivillig försäljning av sådan vara skäligt,

av Konungen bestämt pris ej må överstigas.

Högsta priset å vara må, ändå att varans beskaffenhet är lika,

bestämmas olika för särskilda delar av landet, så ock för olika slån av

handel.

Från förordnande, som ovan sägs, må Konungen medgiva de undantag,

som kunna prövas skäliga.

2 §.

Vägrar den, som i avsevärd myckenhet innehar någon för honom

eller hans hushåll eller för annan av honom idkad näring än handel

uppenbarligen ej behövlig vara, för vilken gäller enligt 1 § fastställt

högsta pris, att sälja varan till sådant pris, och finnes varans försäljning

vara erforderlig för tillgodoseende av behovet av dylik vara, äge

Konungens befallningshavande låta för innehavarens räkning och på

hans bekostnad sälja varan till det fastställda priset.

Vad sålunda är stadgat äge motsvarande tillämpning, där borgenär

såsom pant eller eljest under panträtt innehar vara, som i första stycket

avses, eller har rätt att kvarhålla sådan vara såsom säkerhet för sin

fordran; och njute borgenären rätt till betalning ur köpeskillingen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 201.

Konungens befallningshavandes beslut om varas försäljning skall

gå i verkställighet, ändå att det överklagas.

Bär vid krig eller krigsfara, vari vårt land befinner sig, eller eljest

ander utomordentliga, av krig föranledda förhållanden någon, som i avsevärd

myckenhet innehar för honom eller hans hushåll eller för annan av

honom idkad näring än handel uppenbarligen ej behövlig vara, som i 1 §

sägs, undanhåller varan från förbrukning, och det, för tillgodoseende av

behovet av dylik vara, finnes erforderligt, att den undanhållna varan varder

för förbrukning tillgänglig, rare innehavaren pliktig att, om Konungen så

förordnar, avstå varan till kronan mot lösen efter fulla värdet.

År under förhållanden, som i första stycket nämnas, vara, som i

1 § avses, att tillgå endast i så begränsad myckenhet, att genom fri föryttring

eller förbrukning av raran kan uppstå betydande svårighet att

tillgodose behov av synnerlig vild, vare ock innehavare av dylik vara,

där den uppenbarligen ej är för honom eller hans hushåll oundgängligen

behövlig, pliktig att enligt vad i första stycket sägs avstå raran.

Lösen för rara, som avstås enligt bestämmelserna i denna §, skall bestämmas

av kommission, varom förmäles i lagen den 24 maj 1895 angående

skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner

för krigsmaktens behov, och skall angående sätt och tid för lösens

erläggande gälla vad i samma lag stadgas om likvid för fullgjord

rekvisition.

4 §.

Finnes vid krig eller krigsfara, vari vårt land befinner sig, eller eljest

■under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden kostnad för transport

etter tillhandahållande av vara, som i 1 § sägs, stegras väsentligt högre

än förhållandena påkalla, äge Konungen, där så prövas nödigt, i erforderlig

omfattning förordna, att sådan kostnad, ej må överstiga skäligt, av Konungen

bestämt belopp; och skall vad i 1 § andra och tredje styckena stadgas äga

motsvarande tillämpning.

Prövas i fatt, som i första stycket avses, för nedbringande av kostnaden

för sådan vara transport därav böra ske för kronans räkning, vare innehavare

av fartyg, som är för ändamålet behövligt, pliktig att, enligt vad

Konungen förordnar, upplåta fartyget till kronan mot skälig hyra eller

avstå fartyget till kronan mot lösen efter fulla värdet. Sådan hyra eller

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 201.

lösen skall bestämmas av nämnd, som, efter stämning å innehavaren enligt

vad i rättegångsbalken sägs, tillsättes inför domstol i den ordning gällande

förordning angående jords eller lägenhets avstående för allmänt behov föreskriver;

och skall vad nämnda förordning i övrigt stadgar äga motsvarande

tillämpning.

5 §■

Den, som, med vetskap därom att för vara gäller enligt 1 § fastställt

högsta pris eller att högsta belopp för kostnad är enligt 4 § bestämt,

håller varan till salu för högre pris eller för kostnaden gör sig högre belopp

till godo, straffes med böter från och med fem till och med tiotusen

kronor.

Söker någon, med vetskap därom att för vara gäller enligt 1 § fastställt

högsta pris, vid förfrågan av Konungens befallningshavande eller

enligt dess uppdrag av kronobetjänt, vilseleda beträffande sitt innehav av

varan eller dennas myckenhet, värde dömd till böter från och med etthundra

till och med tiotusen kronor. Lag samma vare, där innehavare av

vara, om vars avstående Konungen enligt 3 § förordnat, med vetskap

härom söker vid sådan förfrågan vilseleda om sitt innehav av varan

eller dennas myckenhet.

Ådömda böter skola tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas

fulla gäldande, skall förvandling ske enligt allmänna strafflagen.

6 §■

Konungen äge meddela de närmare föreskrifter, som må erfordras

för tillämpning av denna lag eller i fråga om användande för det avsedda

behovet av råd enligt denna lag tagits i anspråk av kronan.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå

meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

och gäller till och med den 30 april 1916. Av Konungen jämlikt denna

lag givet förordnande må ej äga tillämpning längre än till och med

sistnämnda dag. Kar samma dag vara, om vars avstående Konungen

jämlikt 3 § förordnat, ännu icke blivit av kronan inlöst, eller ersättning

ännu icke blivit i stadgad ordning gulden för fartyg, som jämlikt

4 § tagits i anspråk för kronans räkning, skola stadgandena i nämnda

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 201.

paragrafer fortfarande äga tillämpning i fråga om bestämmande av

lösen för varan eller hyra eller lösen för fartyget samt sätt och tid för

ersättningens erläggande. I fråga om sådan, under tiden för lagens giltighet

begången förseelse, som i 5 § sägs, skall vad där är stadgat fortfarande

gälla.

Stockholm den 27 maj 1915.

Med undersåtlig vördnad.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1915.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.