Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad lydelse av § 15 i kungl. kungörelsen den 18 juni 1910 angående avlöningsreglemente för tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt kustoch gränsbevakning.

1915-05-28 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1915:212, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad lydelse av § 15 i kungl. kungörelsen den 18 juni 1910 angående avlöningsreglemente för tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt kustoch gränsbevakning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 212.

1

Nr 212.

Godkänd av första kammaren den 28 maj 1915.

Godkänd av andra kammaren den 28 maj 1915.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående ändrad lydelse av § 15 i kungl.

kungörelsen den 18 juni 1910 angående avlöningsreglemente

för tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning

samt kust- och gränsbevakning.

(Statsutskottets utlåtande nr 106.)

Till Konungen.

I en den 26 mars 1915 till riksdagen avlåten proposition (nr 132)

liar Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag föreslagit riksdagen att

antaga ett propositionen bifogat förslag till ändrad lydelse av § 15 i nådiga

kungörelsen den 18 juni 1910 angående avlöningsreglemente för tjänstemän

vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning.

Berörda förslag är av följande lydelse:

»Vid sjukdom eller kroppsskada lämnas enligt de närmare föreskrifter

Kungl. Maj:t meddelar, kostnadsfri läkarvård samt, efter läkares

skriftliga ordination, jämväl medikamenter åt ordinarie tjänsteman av

lägre grad ävensom åt extra ordinarie sådan tjänsteman i fall, då han

ådragit sig sjukdomen eller kroppsskadan under tid, då han varit i

tjänstgöring använd.

Sådan förmån må dock icke i något fall tillkomma tjänstemans

familj.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 14 saml. 84 höft. (Nr 212.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens skrivelse Nr 212.

Extra ordinarie tjänsteman, som i följd av kroppsskada eller sjukdom,

ådragen under tjänstutövning, varför dagavlöning åtnjutits, blivit oförmögen

till tjänstgöring, mä, efter general tullstyrelsens beprövande,

komma i åtnjutande av full dagavlöning för den tid, tjänstgöringsförhindret

enligt företett läkarbetyg fortfar, dock högst under tre

månader.»

Av löneregleringskommittén har till riksdagens vederbörande utskott

i ärendet avgivits ett i transumerade delar så lydande yttrande:

»I § 2 av avlöningsreglementet för tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning

samt kust- och gränsbevakning den 18 juni 1910 (svensk författningssamling nr 78)

stadgas i fråga om ordinarie tjänstemän,

att den, som av sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger uppbära

hela lönen jämte ortstillägg, där sådant utgår;

att, därest emellertid tjänstinnehavare i följd av kroppsskada eller sjukdom,

ådragen under tjänstutövning, blivit tills vidare oförmögen till tjänstgöring, avlöningen

å stat må utan hinder av vad eljest är stadgat kunna, efter generaltullstyrelsens

beprövande, till honom utgå oavkortad under högst sex månader, ankommande däremot,

i händelse tjänstgöringsförhindret efter nämnda tids förlopp fortfar, på prövning

av Kungl. Maj:t, till huru stor del avlöning därefter bör till den skadade utgå.

För att kunna tjäna till jämförelse vid behandling inom riksdagen av Kungl.

Maj:ts förenämnda förslag har löneregleringskommittén, enligt uppdrag, sökt att,

såvitt tiden det medgivit, åstadkomma en översikt av gällande bestämmelser beträffande

avlöning under sjukdomsförfall för personal vid vissa andra statens verk.

Postverket.

A. Ordinarie personal.

I avlöningsreglementet för tjänstemän vid postverket den 20 juni 1918 (svensk

författningssamling nr 123) stadgas i § 2 mom. 3:

»Tjänsteman, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger uppbära

hela lönen samt sådant ortstillägg och arvode, som. hänföras till lön.

Tjänsteman, som blivit oförmögen till tjänstgöring i följd av kroppsskada,

ådragen under tjänstutövning, eller som förbjudits tjänstgöra till förekommande av

smittofara på grund av annan sjukdom, äger att, efter generalpoststyrelsens beprövande,

uppbära avlöningen oavkortad under högst sex månader. Efter denna tid

utgår avlöningen med belopp, som bestämmes av Kungl. Maj:t.»

B. Extra personal.

Enligt särskilda kungl. brev till generalpoststyrelsen den 30 december 1911

och den 19 december 1913 gäller uti nu ifrågavarande hänseenden följande:

Under de närmare villkor, generalpoststyrelsen bestämmer, må extra postexpeditör

med fast placering och extra postiljon med sådan placering, vilken avsjukdom

hindras att bestrida sin befattning, under högst sex månader uppbära två

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 212.

tredjedelar av det honom tillerkända arvodet och i förekommande fall, vad beträffar

extra postexpeditörer, hela ortstillägget samt, vad angår extra postiljon, tre fjärdedelar

av det honom vid tjänstgöring tillkommande ortstillägg, ankommande det på

Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall, om och till huru stor del arvode må

till sådan extra postexpeditör och extra postiljon under sjukdom utgå jämväl under

längre tid.

Telegrafverket.

A. Ordinarie personal.

I § 6 av avlöningsreglementet för tjänstemän vid telegrafverket clen 11 oktober

1907, sådan samma paragraf lyder enligt kungörelse den 29 juni 1912 (svensk författningssamling

nr 193 år 1912) stadgas under 5ro) och 7:o) som följer:

»5:o) Den som av sjukdom hindras att förrätta sin tjänst, må likaledes uppbära

oavkortad avlöning under högst så lång tid av ett och samma kalenderår, att

ledigheten för sjukdom tillika med semester icke överstiger fyrtiofem dagar, men

skall eljest avstå tjänstgöringspenningar eller uppbördsprovision.»

»7:o) Därest tjänsteman i följd av kroppsskada, ådragen under tjänstutövning,

blivit tills vidare oförmögen till tjänstgöring, må, såsom undantag från vad ovan

är stadgat, avlöningen å stat kunna, efter telegrafstyrelsens beprövande, till honom

utgå oavkortad under högst sex månader; ankommande däremot på prövning av

Kungl. Maj:t, till huru stor del avlöning kan böra till den skadade utgå efter omförmälda

tid av ■ sex månader.»

B. Extra personal.

Telegrafstyrelsen har på grund av kungl. brev den 28 november 1912 utfärdat

bestämmelser rörande avlöningen till extra ordinarie tjänstemän vid telegrafverket

att tillämpas från och med den 1 januari 1913.

Enligt 4:o av nämnda bestämmelser kan extra ordinarie tjänsteman hos

styrelsen, vid linjedistrikten och verkstaden, extra ordinarie stationsbiträde eller

den, som tillhört den optiska personalen, om han av sjukdom hindras att sköta sin

befattning, berättigas att, för en tid av högst ett år, uppbära så stor del av avlöningen

som nedan sägs, nämligen:

530 kronor.

om

avlöningen

utgör

660 kronor

(130

kronor

avstås)

580

»

»

»

»

720

»

(140

»

» )

630

»

»

»

»

780

»

(ISO

»

» )

680

»

»

■ 840

»

(160

»

» )

720

»

»

»

»

900

»

(180

»

» )

770

»

»

»

»

960

»

(190

»

» )

820

»

»

»

»

1.020

»

(200

»

» )

920

»

»

»

»

1,140

»

(220

»

» )

1,050

»

»

»

»

1,400

»

(350

»

» )

1.130

»

»

»

»

1,500

»

(370

»

» )

1,240

»

»

»

»

1,650

»

(410

»

» )

1,350

»

»

»

»

1,800

»

(450

»

» )

1,440

»

»

»

»

1.950

»

(510

»

* )

1,500

»

»

»

»

2,100

»

(600

»

» )

1,600

»

»

»

2.400

»

(800

»

» )

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 212.

1,800 kronor, om

avlöningen utgör 2,700 kronor

( 900 kronor avstås)

1,940 » »

»

»

2,900

»

( 960

» » )

2.000 » »

»

»

3,000

»

(1,000

» » )

2.050 » »

»

»

3,100

»

(1.050

» » )

2,120

»

3,300

»

(1,180

» » )

2.240 »

»

»

3,600

»

(1,360

» » )

2,430 » »

»

3,900

»

(1,470

» ;> )

2,520 » »

»

»

4,200

»

(1,680

» » )

Extra ordinarie interurbanielefonist, landstelefonist och lokaltelefonist, som

innehava fortlöpande förordnande, samt skrivbiträde må, om de av sjukdom hindras

att sköta sin befattning, dock för högst två månader under ett och samma kalenderår,

uppbära fyra femtedelar av avlöningen, skolande sådan sjukhjälp emellertid

icke utgå under de två första dagarna vid varje sjukdomstillfälle, under vilka dagar

det skall åligga den sjuke att av sin avlöning avstå, vad för tjänstgöringens uppehållande

erfordras.

Statens järnvägar.

A. Ordinarie personal.

I § 5 av avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar den 15

november 1907 (svensk författningssamling nr 127) stadgas uti mom. 1:

»Åtnjuter tjänsteman ledighet för sjukdom eller svag hälsas vårdande, må

fullt arvode'') till honom utgå för eu tid av högst fyrtiofem dagar under ett och

samma kalenderår.

Om han åtnjutit såväl semester eller ledighet för enskilda angelägenheter

som ledighet för sjukdom eller svag hälsas vårdande, må dock sammanlagda antalet

dagar, för vilka tjänsteman under nämnda förhållanden äger uppbära fullt arvode,

icke överstiga fyrtiofem dagar.»

I mom. B av samma paragraf säges vidare, att, om tjänsteman hindras av

sjukdom att förrätta sin tjänst utöver den tid, fullt arvode enligt vad ovan sagts,

utgår till honom, äger han uppbära hela lönen.

I mom. 4 av paragrafen i fråga stadgas som följer:

»År tjänsteman sjuk i följd av kroppsskada, ådragen i tjänstutövning, må,

såsom undantag från vad ovan är stadgat, arvode till honom utgå under högst sex

månader oavkortat samt efter denna tid med belopp, som för tjänsteman av högre

grad av Kungl. Maj:t och för tjänsteman av lägre grad av styrelsen bestämmes.»

Anm. Därest befattningshavare, som är berättigad till fri läkarvård,

erhåller vård å sjukhus, är han pliktig avstå, om han är ordinarie tjänsteman,

halva arvodet och i annat fall hela avlöningen, så vitt icke den myndighet,

som antagit honom, med hänsyn till särskilda omständigheter prövar

skäligt låta honom åtnjuta någon del därav. År sjukdomen vållad av

kroppsskada, erhållen i tjänstutövning, må avlöningen utgå till fullo. (Mom.

av kungörelsen den 31 december 1897, angående tilläggsbestämmelser till

avlöningsreglementet för tjänstemän och betjänte vid statens järnvägar den

15 oktober 1897.)

lj Enligt § 1 mom. 6 i avlöningsreglementet (kung. 2J/a 1914, Sv. F. S. nr 243) fördelas

arvode i allmänhet i lön och tjänstgöringspenningar efter angivna regler.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Riksdagens skrivelse Nr 212.

B. Extra personal.

Med stöd av nyssnämnda kungörelse den 31 december 1897, har järnvägsstyrelsen

genom cirkulär den 10 mars 1898 rörande sjukavlöning till vid statens

järnvägar anställd extra personal stadgat, bland annat,

att avlöning under den tid, den sjuke är hindrad att tjänstgöra, må kunna

utbetalas till hälften för extra ordinarie tjänstemän och betjänte ävensom för sådana

arbetare, vilka äro berättigade till fri läkarvård, men icke vårdas fritt på sjukhus,

dock att sjukavlöningen i varje fall icke må utgå med mindre belopp än 75 öre om

dagen; skolande sjukavlöningen åtnjutas jämväl för sön- eller helgdag, som infaller

under sjukdomen;

att, därest sjukdomen är vållad av kroppsskada, erhållen i tjänstutövning,

avlöningen må utgå tillfullo.

Anm, Angående sjukavlöning under vård å sjukhus se anmärkningen

under ordinarie personal.

Statens vattenfallsverk.

A. Ordinarie personal.

I avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens vattenfallsverk den 29

augusti 1913 (svensk författningssamling nr 208) stadgas uti § 6 punkten 5:o,

att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin tjänst, må åtnjuta oavkortad

avlöning, med undantag av felräkningspenningar samt viss provision och

särskild ersättning, under högst så lång tid av ett och samma kalenderår, att

ledigheten för sjukdom tillika med semester icke överstiger fyrtiofem dagar, men

äger därefter åtnjuta allenast de till lön eller, därest den fasta avlöningen utgår i

form av arvode och tantiem, allenast de till arvodet hörande förmåner.

I punkten 7:o av samma paragraf säges,

att, . därest, emellertid tjänsteman i följd av kroppsskada, ådragen under

tjänstutövning, blivit tills vidare oförmögen till tjänstgöring, avlöningen må, med

förut angivna undantag, kunna, efter vattenfallsstyrelsens beprövande, till honom

utgå oavkortad under högst sex månader, ankommande däremot på prövning av

Kungl. Maj:t, till huru stor del avlöning kan böra till den skadade utgå efter omförmälda

tid av sex månader.

B. Extra personal.

Grunder för avlöning till extra personal vid statens vattenfallsverk hava

hittills ej fastställts av Kung]. Maj:t.

Fångrårdsstaten.

A. Ordinarie personal.

Genom kungörelse den 30 september 1910 (bihang till svensk författningssamling

nr 62) angående villkor och bestämmelser för åtnjutande av avlöningsförmåner

enligt den från och med år 1911 gällande ordinarie stat för fångvårdsstaten

är föreskrivet,

att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger uppbära

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Er 212.

hela lönen eller i de fall, där avlöningen utgöres av arvode, den del därav, som

icke anses såsom tjänstgöringspenningar,

att, därest tjänsteman i följd av kroppsskada, ådragen under tjänstutövning,

blivit tills vidare oförmögen till tjänstgöring, avlöningen å stat må, såsom undantag

från vad eljest är stadgat, kunna, efter fångvårdsstyrelsens beprövande, oavkortad

utgå till honom under högst sex månader; ankommande på prövning av Kungl.

Maj:t, till huru stor del avlöning kan böra utgå till den skadade efter omförmälda

tid av sex månader,

att föreståndare vid kronohäkte och tjänsteman av lägre grad må vid tjänstledighet

för sjukdom under loppet av ett och samma kalenderår åtnjuta full avlöning

under högst trettio dagar.1)

B. Extra personal.

Genom kungl. brev den 16 december 1910 har stadgats,

att, sedan extra tjänsteman av lägre grad vid fångvårdsstaten innehaft förordnande

oavbrutet under ett år, han må, under fortsatt förordnande, vid tjänstledighet

för sjukdom intill fyrtiofem dagar under samma kalenderår behålla den del

av avlöningen, såsom utgår som lön.

I detta sammanhang må erinras, att till det statsrådsprotokoll över finansärenden

den 15 mars 1907, varav utdrag var biiagt kungl. proposition (nr 100) till

samma års riksdag angående ny avlöningsstat för statskontoret, dåvarande chefen

för finansdepartementet gjort vissa principuttalanden beträffande den extra ordinarie

tjänstemannapersonalens inom de centrala ämbetsverken ställning.

I sådant hänseende uttalade departementschefen, att han ansåg skäligt, att

fast anställda amanuenser vid sjukdom, där denna icke överskrede viss tid, exempelvis

ett år, tillerkändes rätt att bibehålla en del av deras arvode, vilken lämpligen

syntes böra bestämmas till två tredjedelar därav.

I anslutning till vad departementschefen sålunda uttalat hava bestämmelser

i ämnet blivit meddelade eller kommit till stånd för vissa ämbetsverk.

Såsom ett exempel må här allenast erinras, att i sådant hänseende beträffande

amanuenser hos fångvårdsstyrelsen i förenämnda kungl. brev den 16 december

1910 stadgats, att amanuens må av det för honom bestämda arvode uppbära två

tredjedelar under tjänstledighet för styrkt sjukdom intill en tid av ett år.

Slutligen må omförmälas, att uti 9 § av de utav telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen

och vattenfallsstyrelsen den 9 februari 1909 antagna allmänna bestämmelser

rörande arbetare vid telegrafverket, statens järnvägar samt under vattenfallsstyrelsen

lydande verk (bihang till svensk författningssamling nr 6 år 1909) stadgas

följande:

»l:o. Sjuk eller skadad arbetare äger uppbära avlöning enligt följande grunder:

a) den, som under arbete vid verket ådragit sig kroppsskada, uppbär sjukavlöning

med hela normala avlöningsbeloppet, dock med högst 3 kronor för varje

söckendag, om han är familjeförsörjare, och med högst 2 kronor för varje söcken
>)

Föreståndare vid kronohäkte och tjänsteman av lägre grad kunna därjämte åtnjuta

semester under 15 dagar.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 212.

dag, om han icke är familjeförsörjare, samt med avdrag av 50 öre för varje söckendag,

under vilken lian på vederbörande verks bekostnad vårdas å sjukhus eller

sanatorium;

b) i övriga fall utgår till den sjuke eller skadade, om lian under minst två

månader haft anställning vid något av de i § 1 omnämnda verken, sjukavlöning för

varje söckendag med högst halva normala avlöningsbeloppet, dock med högst 2

kronor för varje söckendag, om han är familjeförsörjare, och med högst 1 krona 25

öre för varje söckendag, om han icke är familjeförsörjare, samt med avdrag av 50

öre för varje söckendag, under vilken lian på vederbörande verks bekostnad vårdas

å sjukhus eller sanatorium.

Med normala avlöningsbeloppet avses månads- eller dagavlöning. Uppbäres

timpenning, beräknas för sjukavlöningens bestämmande dagavlöningen efter tio timmars

arbetsdag. Inkomst å ackords- eller kontraktsarbete må ej läggas till grund

vid bestämmandet av normala avlöningsbeloppet.

2:o. Avlöning till i verkets tjänst anställd, sjuk eller skadad arbetare enligt

bestämmelserna i inom. 1 utgår, så länge han enligt läkares utsago är till arbete

oförmögen, under följande tider:

2 månader åt arbetare med intill 2 månaders föregående anställning i verket

3 » » » » » 1 års » » » »

4 » » » » » 2 » » » » »

6 '' » » » » 3 » » » » »

samt därutöver, enligt prövning i varje särskilt fall, åt personal med längre tids

föregående anställning i verket, kunnande dock ovan angivna tider i enlighet med

lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbetet

efter särskild prövning utsträckas, då den sjuke under arbete vid verket ådragit sig

kroppsskada.»

För egen del får kommittén anföra följande.

Enligt vad som framgår av den i det föregående meddelade utredningen, förefinnas

beträffande ett flertal statens verk bestämmelser uti nu ifrågavarande hänseenden,

ehuru bestämmelserna för särskilda verk väsentligt skilja sig från varandra.

I anslutning till herr statsrådet anser kommittén visserligen, att, i den mån

ske kan och lämpligt befinnes, överensstämmelse bör åstadkommas beträffande

avlöningsförmånerna uti omförmälda hänseenden för extra personal vid statens verk,

men, i likhet med herr statsrådet, håller även kommittén före, att den nu föreliggande

frågan beträffande extra personal vid tullverkets lokalförvaltning samt kustod!

gränsbevakning är av så behjärtansvärd natur och jämväl av så pass ringa

omfattning, att densamma borde kunna upptagas till prövning utan att avvakta den

ifrågasatta allmänna revisionen av hithörande bestämmelser och utan hinder därav

att spörsmålet angående omorganisation av tullverket för närvarande är föremål för

utredning av sakkunniga.

Emellertid torde i varje fall böra tillses, att de bestämmelser uti nu ifrågavarande

hänseenden, som må varda godkända, icke komma att föregripa blivande

normering av föreskrifter i ämnet.

Beträffande då det föreliggande förslaget, i vad det avser, att vid tullverkets

lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning anställd extra ordinarie tjänsteman,

som i följd av kroppsskada, ådragen under tjänstutövning, varför dagavlöning åtnjutits,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Riksdagens skrivelse Nr 212.

blivit oförmögen till tjänstgöring, skulle kunna, efter generaltullstyrelsens beprövande,

komma i åtnjutande av full dagavlöning för den tid tjänstgöringsförMndret enligt

företett läkarbetyg fortfar, dock högst under tre månader — synes kommittén framställningen

i detta hänseende vara av beskaffenhet att böra kunna utan någon som

helst tvekan bifallas.

Enligt förevarande förslag skulle emellertid i fråga om tjänstgöringsförhinder,

föranlett av sjukdom, ådragen under tjänstutövning, gälla enahanda bestämmelse som

beträffande hinder i följd av kroppsskada, ådragen under tjänstutövning.

En likställighet i sådant hänseende av kroppsskada och annan sjukdom, som

ådragits under tjänstutövning, förekommer, så vitt kommittén bär sig bekant, allenast

uti avlöningsreglementet för tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt kustod!

gränsbevakning i fråga om ordinarie befattningshavare därstädes. Vid andra

statens verk göres däremot icke någon skillnad i avlöningshänseende vare sig en

sjukdom ådragits under tjänstutövning eller under andra förhållanden. Detta torde

väl hava sin grund däruti att i många fall det näppeligen torde vara möjligt att,

åtminstone med säkerhet, avgöra, huruvida en sjukdom verkligen ådragits under

tjänstutövning eller ej.

Vid nu angivna förhållande har kommittén icke ansett sig kunna åtminstone

för närvarande tillstyrka, att beträffande extra personal vid tullverket införes ett

stadgande därom att full dagavlöning skulle få åtnjutas jämväl vid tjänstgöringsförhinder

till följd av sjukdom, ådragen under tjänstutövning.

Däremot synes det kommittén vara med billighet överensstämmande, att

under tjänstgöringsförhinder till följd av sjukdom, oavsett om densamma ådragits i

eller utom. tjänsten, vederbörande ordinarie tulltjänsteman må efter generaltullstyrelsens

beprövande få under förenämnda tid av högst tre månader behålla någon

del av dagavlöningen, antingen två tredjedelar, såsom Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening

föreslagit eller, om så anses lämpligare, hälften, såsom centralstyrelsen

för Sveriges tullmannaförening ifrågasatt. Emellertid torde, med hänsyn till

vad generaltullstyrelsen anfört, sådan förmån icke böra tillerkännas extra befattningshavare

med tjänstgöring av mera tillfällig art utan allenast tillkomma sådan

extra befattningshavare, som innehar anställning av mera stadigvarande beskaffenhet.

Därest de av kommittén anförda synpunkterna skulle vinna beaktande, torde

åt § 15 i avlöningsreglementet för tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt

kust- och gränsbevakning kunna givas ungefär följande lydelse:

■»Mom. 1. Vid sjukdom —---— använd.

Sådan förmån — — — — — familj.

Mom. 2. Extra ordinarie tjänsteman, vare sig av högre eller lägre grad,

vilken i följd av kroppsskada eller sjukdom blivit oförmögen till tjänstgöring, må,

efter generaltullstyrelsens beprövande, för den tid, tjänstgöringsförMndret enligt

företett läkarbetyg fortfar, dock högst under tre månader, komma i åtnjutande av

full dagavlöning, om tjänstgöringsförMndret förorsakats av kroppsskada, ådragen

under tjänstutövning, varför dagavlöning åtnjutits, men eljest två tredjedelar

(alternativt: hälften) av dagavlöningen, dock att beträffande sistnämnda fall sådan

förmån må tillkomma allenast extra ordinarie tjänsteman, vilkens tjänstgöring varit

av mera stadigvarande beskaffenhet.»

Riksdagen, som anser billighetsskäl tala för införande av bestämmelser

för ordnande av förevarande angelägenhet, har funnit det av

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 212.

löneregleringskommittén utarbetade förslaget, varigenom extra ordinarie

tjänstemän vid kroppsskada eller sjukdom skulle komma i åtnjutande av

full, respektive två tredjedelar av dagavlöning, innebära en lämpligt avvägd

lösning av frågan. Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen för

sin del beslutat, att § 15 i kungl. kungörelsen den 18 juni 1910 angående

avlöningsreglemente för tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt

kust- och gränsbevakning skall hava följande ändrade lydelse:

Mom. 1. Vid sjukdom eller kroppsskada lämnas enligt de närmare

föreskrifter, Kungl. Maj:t meddelar, kostnadsfri läkarvård samt efter

läkares skriftliga ordination, jämväl medikamenter åt ordinarie tjänsteman

av lägre grad, ävensom åt extra sådan tjänsteman i fall, då lian

ådragit sig sjukdomen eller kroppsskadan under tid, då han varit i

tjänstgöring använd.

Sådan förmån må dock icke i något fall tillkomma tjänstemans familj.

Mom. 2. Extra ordinarie tjänsteman, vare sig av högre eller lägre

grad, vilken i följd av kroppsskada eller sjukdom blivit oförmögen till

tjänstgöring, må efter generaltullstyrelsens beprövande, för den tid,

tjänstgöringsförhindret enligt företett läkarbetyg fortfar, dock högst

under tre månader, komma i åtnjutande av full dagavlöning, om tjänstgöringsförhindret

förorsakats av kroppsskada, ådragen under tjänstutövning,

varför dagavlöning åtnjutits, men eljest två tredjedelar av

dagavlöningen, dock att beträffande sistnämnda fall sådan förmån må

tillkomma allenast extra ordinarie tjänsteman, vilkens tjänstgöring varit

av mera stadigvarande beskaffenhet.

Stockholm den 28 maj 1915.

Med undersåtlig vördnad.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 14 samt. 84 käft. (Nr 212.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.