Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen rörande revision av förordningen angående antagande av släktnamn m. m.

1915-05-29 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1915:218, Skrivelse till Konungen rörande revision av förordningen angående antagande av släktnamn m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 218.

1

Nr 2 i 8.

Godkänd av första kammaren den 29 maj 1915.

Godkänd av andra kammaren den 29 maj 1915

Riksdagens skrivelse till Konungen rörande revision av förordningen

angående antagande av släktnamn m. m.

(Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtanden nr 3 och 12.)

(Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtanden nr 7 och 10.)

Till Konungen.

Uti inom riksdagen väckta motioner har framhållits behovet, bland

annat av att nu gällande namnskydd gjordes mera praktiskt och verksamt

samt att tillika bestämmelser utfärdades angående sådana tillnamn, som

icke vore släktnamn.

Det är tydligt, att om dels samma tillnamn användes av ett stort

antal människor, dels namnbyten ofta och kanske alldeles omotiverat företagas,

personnamnens naturliga uppgift kommer att väsentligt motverkas.

Särskilt kännbara måste härav föranledda olägenheter bliva för sådana

myndigheter, som för skilda ändamål hava sig anförtrott att registrera

någon mera avsevärd del av befolkningen. Pensionsstyrelsen yttrar härom

i ett till Eders Kungl. Maj:t efter hemställan från vederbörande riksdagsutskott

avgivet utlåtande bland annat, att pensionsstyrelsen måste hava

tillgång till synnerligen noggranna uppgifter för identifiering av de försäkrade,

särskilt beträffande namn och namnförändringar, men att det visat

sig, att tillnamn angåves fullständigt godtyckligt, samt att det med all

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 14 samt. 88 käft. (Nr 218—219.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 218.

säkerhet torde komma att inträffa, att tillnamn, som angivits i ett års

förteckning, i följande års förteckning utbyttes mot andra, utan att någon

egentlig anledning härtill torde kunna uppgivas. Även då det gällde ansökning

om pension eller understöd, hade det, enligt vad pensionsstyrelsens

omförmälda utlåtande giver vid handen, visat sig, att en stor namnförbistring

rådde: sökanden uppgåve ett namn, men pensionsnämndens utlåtande

eller det ansökningen åtföljande prästbetyget upptoge ett annat.

Nuvarande bestämmelser i kungl. förordningen av den 5 december

1901 angående antagande av släktnamn lämna i fråga om det skydd, förordningen

avser att bereda till förhindrande av obehörigt antagande av

släktnamn, åtskilligt övrigt att önska.

Bland olägenheter, som i sådant avseende vidlåda berörda förordning,

märkas främst, att det stundom kan bliva beroende av tillfälligheter, om

ett ifrågasatt antagande av egenartat släktnamn, som bäres av annan släkt,

kommer till vederbörande släktmedlemmars kännedom.

Enligt nu gällande bestämmelser skola de myndigheter, som handlägga

ärenden av ifrågavarande slag, nämligen för Stockholm överståthållarämbetet

samt Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande för de särskilda

länen, därest en ansökning om antagande av släktnamn ej finnes böra

genast avslås, införa kungörelse om densamma dels i allmänna tidningarna,

dels i tidning inom orten, varefter en var äger att inom viss tid

göra skriftlig invändning mot ansökningen. Uttrycket »tidning inom orten»

är först och främst ett svävande begrepp. Stundom anses, att därmed

avses tidning i den ort, där Eders Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshavande

residera!-. Enligt vad riksdagen erfarit, har emellertid vid tilllämpningen

uttrycket jämväl tolkats såsom åsyftande tidning i den ort,

där sökanden bor. Men oavsett denna otydlighet kan stadgandet icke

anses tillfredsställande. Det torde nämligen ofta hända, att person med

släktnamn av mera egenartad beskaffenhet icke nås av den, på sätt förordningen

stadgar, offentliggjorda kungörelse angående ansökan om rätt till

antagande av det släktnamn han bär, eftersom det mera sällan händer, att

allmänheten genomgår dylika tillkännagivanden i Post- och Inrikestidningar,

och det tillika är högeligen ovisst, huruvida den tidning, som i

förekommande fall ansetts som ortstidningen, kommer den intresserade

personen i handom. Med fog lärer alltså kunna sägas, att det skydd, som

förordningen avser att bereda, icke i tillfredsställande mån vinnes.

Den omständigheten, att prövningen uti ifrågavarande avseende är

lagd i olika myndigheters hand, vållar otvivelaktigt därjämte ojämnhet i

lagtillämpningen. Änsökan om godkännande av nytt släktnamn får enligt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 218.

3

förordningen ej bifallas, där det nya namnet, såvitt känt är, bäres av

annan släkt och tillika är av mera egenartad beskaffenhet. Sistnämnda

stadgande om namnets »mera egenartade beskaffenhet» kan tydligtvis på

olika håll tolkas olika. Och exempel finnas, att ansökan om godkännande

av visst släktnamn blivit utav en av förenämnda myndigheter avslagen,

medan myndighet i annan ort bifallit en ansökan beträffande alldeles samma

namn.

Bästa sättet att göra namnskyddslagstiftningen mera effektiv synes

riksdagen vara att låta godkännandet ske, icke av Eders Kungl. Maj:ts

befallningshavande i de olika länen utan av en centralmyndighet. Uppenbart

är, att en sådan anordning skulle främja likformigheten vid behandlingen

av ifrågavarande ärenden och därigenom jämväl bereda ökat skydd

för äldre släktnamn. Riksdagen kan alltså icke annat än finna det lämpligt,

att bestyret med prövning av ansökningar om godkännande av nytt

släktnamn uppdrages åt en centralmyndighet, men anser sig icke kunna

uttala sig om vilken myndighet härvid bör komma i fråga. Att hos denna

myndighet skall föras register över godkända släktnamn torde vara självfallet.

Tillika synes emellertid böra komma i övervägande, huruvida icke

jämväl äldre släktnamn skulle kunna hos den centrala myndigheten registreras

till skydd mot deras antagande av annan.

Vidare föreslå motionärerna, att bestämmelser måtte införas rörande

»sådana tillnamn, som icke äro släktnamn». Med »tillnamn, som icke

äro släktnamn», avse motionärerna utan tvivel i första rummet den stora

mängd av namn, slutande på »son» och »dotter», vilka antagas och bortläggas

på ett sätt, som mången gång vållar en verklig namnförbistring,

och varpå såväl föreliggande motioner som pensionsstyrelsens ovannämnda

utlåtande lämna exempel. På goda grunder anse motionärerna, att det

mest praktiska vore, att i de fall, då släktnamn icke blivit i vederbörlig

ordning antaget, barnen använda faderns tillnamn. Ehuru detta förslag

uppenbarligen skulle komma större reda åstad i åtskilliga fall, torde det

dock, icke minst med hänsyn till att ett icke oväsentligt antal barn,

nämligen de s. k. oäkta, icke skulle kunna inordnas under dylika bestämmelser,

böra sättas ifråga, huruvida icke, med de inskränkningar gällande

namförordning betingar, föräldrarna borde tillmätas en viss frihet att giva

barnen det tillnamn, föräldrarna önska.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla det Eders

Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning, dels angående ändring i

kungl. förordningen av den 5 december 1901 angående antagande av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 218.

släktnamn i syfte att göra namnskyddet mera praktiskt och verksamt,

dels ock angående utfärdande av bestämmelser om sådana tillnamn, som

icke äro släktnamn samt vidtaga de åtgärder, som av en sådan utredning

må påkallas.

Stockholm den 29 maj 1915.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.