Skrivelse till Konungen rörande revision av förordningen angående antagande av släktnamn m. m.
1915-05-29 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1915:218, Skrivelse till Konungen rörande revision av förordningen angående antagande av släktnamn m. m.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 218.
1
Nr 2 i 8.
Godkänd av första kammaren den 29 maj 1915.
Godkänd av andra kammaren den 29 maj 1915
Riksdagens skrivelse till Konungen rörande revision av förordningen
angående antagande av släktnamn m. m.
(Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtanden nr 3 och 12.)
(Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtanden nr 7 och 10.)
Till Konungen.
Uti inom riksdagen väckta motioner har framhållits behovet, bland
annat av att nu gällande namnskydd gjordes mera praktiskt och verksamt
samt att tillika bestämmelser utfärdades angående sådana tillnamn, som
icke vore släktnamn.
Det är tydligt, att om dels samma tillnamn användes av ett stort
antal människor, dels namnbyten ofta och kanske alldeles omotiverat företagas,
personnamnens naturliga uppgift kommer att väsentligt motverkas.
Särskilt kännbara måste härav föranledda olägenheter bliva för sådana
myndigheter, som för skilda ändamål hava sig anförtrott att registrera
någon mera avsevärd del av befolkningen. Pensionsstyrelsen yttrar härom
i ett till Eders Kungl. Maj:t efter hemställan från vederbörande riksdagsutskott
avgivet utlåtande bland annat, att pensionsstyrelsen måste hava
tillgång till synnerligen noggranna uppgifter för identifiering av de försäkrade,
särskilt beträffande namn och namnförändringar, men att det visat
sig, att tillnamn angåves fullständigt godtyckligt, samt att det med all
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 14 samt. 88 käft. (Nr 218—219.) 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 218.
säkerhet torde komma att inträffa, att tillnamn, som angivits i ett års
förteckning, i följande års förteckning utbyttes mot andra, utan att någon
egentlig anledning härtill torde kunna uppgivas. Även då det gällde ansökning
om pension eller understöd, hade det, enligt vad pensionsstyrelsens
omförmälda utlåtande giver vid handen, visat sig, att en stor namnförbistring
rådde: sökanden uppgåve ett namn, men pensionsnämndens utlåtande
eller det ansökningen åtföljande prästbetyget upptoge ett annat.
Nuvarande bestämmelser i kungl. förordningen av den 5 december
1901 angående antagande av släktnamn lämna i fråga om det skydd, förordningen
avser att bereda till förhindrande av obehörigt antagande av
släktnamn, åtskilligt övrigt att önska.
Bland olägenheter, som i sådant avseende vidlåda berörda förordning,
märkas främst, att det stundom kan bliva beroende av tillfälligheter, om
ett ifrågasatt antagande av egenartat släktnamn, som bäres av annan släkt,
kommer till vederbörande släktmedlemmars kännedom.
Enligt nu gällande bestämmelser skola de myndigheter, som handlägga
ärenden av ifrågavarande slag, nämligen för Stockholm överståthållarämbetet
samt Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande för de särskilda
länen, därest en ansökning om antagande av släktnamn ej finnes böra
genast avslås, införa kungörelse om densamma dels i allmänna tidningarna,
dels i tidning inom orten, varefter en var äger att inom viss tid
göra skriftlig invändning mot ansökningen. Uttrycket »tidning inom orten»
är först och främst ett svävande begrepp. Stundom anses, att därmed
avses tidning i den ort, där Eders Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshavande
residera!-. Enligt vad riksdagen erfarit, har emellertid vid tilllämpningen
uttrycket jämväl tolkats såsom åsyftande tidning i den ort,
där sökanden bor. Men oavsett denna otydlighet kan stadgandet icke
anses tillfredsställande. Det torde nämligen ofta hända, att person med
släktnamn av mera egenartad beskaffenhet icke nås av den, på sätt förordningen
stadgar, offentliggjorda kungörelse angående ansökan om rätt till
antagande av det släktnamn han bär, eftersom det mera sällan händer, att
allmänheten genomgår dylika tillkännagivanden i Post- och Inrikestidningar,
och det tillika är högeligen ovisst, huruvida den tidning, som i
förekommande fall ansetts som ortstidningen, kommer den intresserade
personen i handom. Med fog lärer alltså kunna sägas, att det skydd, som
förordningen avser att bereda, icke i tillfredsställande mån vinnes.
Den omständigheten, att prövningen uti ifrågavarande avseende är
lagd i olika myndigheters hand, vållar otvivelaktigt därjämte ojämnhet i
lagtillämpningen. Änsökan om godkännande av nytt släktnamn får enligt
Riksdagens skrivelse Nr 218.
3
förordningen ej bifallas, där det nya namnet, såvitt känt är, bäres av
annan släkt och tillika är av mera egenartad beskaffenhet. Sistnämnda
stadgande om namnets »mera egenartade beskaffenhet» kan tydligtvis på
olika håll tolkas olika. Och exempel finnas, att ansökan om godkännande
av visst släktnamn blivit utav en av förenämnda myndigheter avslagen,
medan myndighet i annan ort bifallit en ansökan beträffande alldeles samma
namn.
Bästa sättet att göra namnskyddslagstiftningen mera effektiv synes
riksdagen vara att låta godkännandet ske, icke av Eders Kungl. Maj:ts
befallningshavande i de olika länen utan av en centralmyndighet. Uppenbart
är, att en sådan anordning skulle främja likformigheten vid behandlingen
av ifrågavarande ärenden och därigenom jämväl bereda ökat skydd
för äldre släktnamn. Riksdagen kan alltså icke annat än finna det lämpligt,
att bestyret med prövning av ansökningar om godkännande av nytt
släktnamn uppdrages åt en centralmyndighet, men anser sig icke kunna
uttala sig om vilken myndighet härvid bör komma i fråga. Att hos denna
myndighet skall föras register över godkända släktnamn torde vara självfallet.
Tillika synes emellertid böra komma i övervägande, huruvida icke
jämväl äldre släktnamn skulle kunna hos den centrala myndigheten registreras
till skydd mot deras antagande av annan.
Vidare föreslå motionärerna, att bestämmelser måtte införas rörande
»sådana tillnamn, som icke äro släktnamn». Med »tillnamn, som icke
äro släktnamn», avse motionärerna utan tvivel i första rummet den stora
mängd av namn, slutande på »son» och »dotter», vilka antagas och bortläggas
på ett sätt, som mången gång vållar en verklig namnförbistring,
och varpå såväl föreliggande motioner som pensionsstyrelsens ovannämnda
utlåtande lämna exempel. På goda grunder anse motionärerna, att det
mest praktiska vore, att i de fall, då släktnamn icke blivit i vederbörlig
ordning antaget, barnen använda faderns tillnamn. Ehuru detta förslag
uppenbarligen skulle komma större reda åstad i åtskilliga fall, torde det
dock, icke minst med hänsyn till att ett icke oväsentligt antal barn,
nämligen de s. k. oäkta, icke skulle kunna inordnas under dylika bestämmelser,
böra sättas ifråga, huruvida icke, med de inskränkningar gällande
namförordning betingar, föräldrarna borde tillmätas en viss frihet att giva
barnen det tillnamn, föräldrarna önska.
På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla det Eders
Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning, dels angående ändring i
kungl. förordningen av den 5 december 1901 angående antagande av
4
Riksdagens skrivelse Nr 218.
släktnamn i syfte att göra namnskyddet mera praktiskt och verksamt,
dels ock angående utfärdande av bestämmelser om sådana tillnamn, som
icke äro släktnamn samt vidtaga de åtgärder, som av en sådan utredning
må påkallas.
Stockholm den 29 maj 1915.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.