Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 35 § i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin in. in., dels ock i ämnet väckta motioner.
1915-03-23 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1915:40, Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 35 § i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin in. in., dels ock i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 40.
1
Nr 40.
Godkänd av första kammaren den 23 mars 1915.
Godkänd av andra kammaren den 23 mars 1915.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad
lydelse av 35 § i förordningen den 9 juni 1905 angående
försäljning av brännvin in. in., dels ock i ämnet
väckta motioner.
(Bevillningsutskottets betänkande nr 11.)
Till Konungen.
Genom en den 5 februari 1915 dagtecknad proposition, nr 23, har
Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag
av statsrådsprotokoll dels över civilärenden för den 5 december 1914 dels
ock över finansärenden för sistnämnda dag och ovannämnda den 5
februari 1915, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade,
här nedan införda förslag till
l:o) förordning om ändrad lydelse av 35 § i förordningen den 9
juni 1905 angående försäljning av brännvin;
2:o) förordning om ändrad lydelse av 31 § i förordningen den 9
juni 1905 angående försäljning av vin och Öl; samt
3:o) förordning om ändrad lydelse av 7 § i förordningen den 7
augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 14 samt. 19 höft. (Nr 40.)
1
2
Riksdagens skrivelse Nr 40.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 35 § i förordningen den 9 juni 1905
angående försäljning av brännvin.
Härigenom förordnas, att 35 § i förordningen den 9 juni 1905
angående försäljning av brännvin skall erhålla följande ändrade lydelse:
35 §.
1. Polismyndighet — — — rörelsens inställande.
2. Finnes vid krig eller omedelbar krigsfara eller då arbetslöshet
eller nöd i större omfattning är rådande nödigt att meddela förbud mot
bedrivande av detaljhandel med brännvin eller att föreskriva inskränkningar
i sådan handel, äge Kungl. Maj:ts befallningshavande, även om
sådant ej må vara erforderligt för ordningens upprätthållande, därom
förordna. Sådant förordnande må dock meddelas endast där Kungl.
Maj:t det medgiver.
3. Förekomma å gästgiveri eller å annat ställe, där detaljhandel
med brännvin utövas, vid särskilda tillfällen oordningar av den art, att
innehavaren av rättigheten icke kan anses fortfarande lämplig att utöva
densamma, eller har någon av de enligt 16 § meddelade utskänkningsrättigheter
visat sig föranleda störande oordningar, må Kungl. Maj:ts
befallningshavande, på anmälan, i stad av magistraten eller stadsfullmäktige
eller, där stadsfullmäktige ej finnas, allmänna rådstugan och
på landet av kronobetjänt eller socknens eller angränsande sockens
kommunalnämnd, efter vederbörlig undersökning äga att inskränka eller
indraga förenämnda rättighet eller ock därifrån skilja innehavaren; dock
äge innehavare av rättigheten i sådant fall att av redan erlagd försäljningsavgift
återfå så stor del, som motsvarar den tid, varunder
rättigheten ej utövats.
Denna förordning träder genast i kraft.
Riksdagens skrivelse Nr 40.
3
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 31 § i förordningen den 9 juni 1905
angående försäljning av vin och Öl.
Härigenom förordnas, att 31 § i förordningen den 9 juni 1905
angående försäljning av vin och Öl skall erhålla följande ändrade lydelse:
31 §.
1. Kungl. Maj:ts befallningshavande — — — nödiga.
2. Finnes vid krig eller omedelbar krigsfara eller då arbetslöshet
eller nöd i större omfattning är rådande nödigt att meddela förbud mot
bedrivande av försäljning av vin eller Öl eller att föreskriva inskränkningar
i sådan försäljning, äge Kungl. Maj:ts befallningshavande, även
om sådant ej må vara erforderligt för ordningens upprätthållande, därom
förordna. Sådant förordnande må dock meddelas endast där Kungl.
Maj:t det medgiver.
3. Därest vid marknad, allmän torgdag, vapenövningsmöte, inskrivningsförrättning
eller mönstring med värnpliktige, ting, auktion
eller annan till folksamling föranledande förrättning eller då eljest större
folksamling äger rum utskänkning eller annan försäljning av vin eller
Öl visar sig föranleda oordningar, må polismyndighet i stad och kronobetjänt
å landet omedelbarligen förbjuda och, om förhållandet sådant
påkallar, förhindra försäljningens fortsättande vid tillfället.
Denna förordning träder genast i kraft.
4
Riksdagens skrivelse Nr 40.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 7 § i förordningen den 7 augusti 1907
angående tillverkning och beskattning av maltdrycker.
Härigenom förordnas, att 7 § i förordningen den 7 augusti 1907
angående tillverkning och beskattning av maltdrycker skall erhålla följande
ändrade lydelse:
7 §•
Om uppvägt malt eller därav beredd produkt, innan den lämnat
lagerfaten, så väsentligen skadats, att maltet eller produkten ej kan för
avsett ändamål användas, må eftergift av skatten äga rum. Sådan eftergift
må ock ske för av skattepliktigt bryggeri innehavd maltdryck, som
med^ anledning av jämlikt 31 § 2 mom. i förordningen den 9 juni 1905
angående försäljning av vin och Öl meddelat försäljningsförbud så
skadats, att drycken ej kan för avsett ändamål användas. Till Kungl.
Maj:t ställd ansökan om eftergift av skatten i ovan angivna fall skall,
åtföljd av handlingar, innefattande erforderlig utredning rörande förhållandet,
ingivas till Kungl. Majrts befallningshavande, som, efter överkontrollörens
hörande, till Kungl. Maj:t insänder handlingarna i ärendet
jämte eget yttrande.
Denna förordning träder genast i kraft.
Till behandling i sammanhang med omförmälda proposition har
riksdagen förehaft, bland annat, en inom andra kammaren väckt motion,
däri föreslagits, »att 35 § 2 mom. och 31 § 2 mom. uti ifrågavarande,
av Kungl. Maj:t föreslagna förordningar må erhålla följande lydelser:
Riksdagens skrivelse Nr 40.
5
35 §.
1.------------------
2. Finnes vid krig eller omedelbar krigsfara eller då arbetslöshet
eller, nöd i större omfattning är rådande, nödigt att meddela förbud mot
bedrivande av detaljhandel med brännvin eller att föreskriva inskränkningar
i sådan handel, äge Kungl. Maj:t, även om sådant ej må vara
erforderligt för ordningens upprätthållande, därom förordna.
31 §.
1.-------------------
2. Finnes vid — — se ovan — — — förbud mot bedrivande
av försäljning av vin och Öl eller att föreskriva inskränkningar i sådan
försäljning, äge Kungl. Maj:t, även om sådant ej må vara erforderligt
för ordningens upprätthållande, därom förordna.»
Till ovannämnda statsrådsprotokoll deu 5 december 1914 erinrade
chefen för civildepartementet, att enligt gällande förordningar om försäljning
av brännvin samt av vin och Öl Kungl. Maj:ts befallningshavande
äger viss befogenhet att meddela förbud mot försäljning av
alkoholhaltiga drycker, om oordningar i anledning av sådan försäljning
uppkommit eller anledning finnes att befara sådana. Enligt samma statsrådsprotokoll
hava de rådande allvarliga förhållandena givit anledning
till framläggandet av förevarande proposition, enligt vilken rätten att
meddela förbud utsträckts med hänsyn till vissa fall, då de ekonomiska
eller sociala vådorna av en fri förbrukning av alkoholhaltiga drycker i
alldeles särskild grad kunna göra sig gällande. Åven riksdagen anser,
att den administrativa makten bör äga befogenhet att jämväl för tillvaratagande
under särskilda omständigheter av sociala och ekonomiska
intressen förbjuda eller inskränka handeln med alkoholhaltiga drycker.
Och riksdagen har icke haft något att erinra i fråga om de förutsättningar,
under vilka enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag ifrågavarande befogenhet
skall inträda.
Den naturliga och närmast till hands liggande utvägen att bereda
6 Riksdagens skrivelse Nr 40.
utvidgad möjlighet att reglera handeln med alkoholhaltiga drycker är
tydligen att utvidga den befogenhet, som enligt vad ovan sagts redan
nu tillkommer Kungl. Maj:ts befallningsliavande. Detta är också vad
Eders Kungl. Maj:ts förslag i första hand innebär. Redan det förslag,
över vilket, enligt vad propositionen bilagda handlingar utvisa, kontrollstyrelsen
och socialstyrelsen avgivit yttranden, innefattade emellertid
därutöver bestämmelser, enligt vilka vid krig eller omedelbar krigsfara
Kungl. Maj:ts medgivande erfordrades för förbud eller inskränkningar i
ifrågavarande handel. I sitt utlåtande över nämnda förslag anförde
socialstyrelsen bland annat, att, närhelst förbud eller inskränkning av
ifrågasatt art skulle meddelas, detta borde ske genom Kungl. Maj:t,
som i vida högre grad än befallningshavandena hade medel till förfogande
att bedöma dess konsekvenser, icke minst med hänsyn till de
särskilda kostnader i form av ersättningar åt därav lidande, som statsverket
kunde åsamkas. Genom att sålunda beslutanderätten i frågan
hänlades till den högsta administrativa myndigheten, syntes ock i högre
mån än med det remitterade förslaget vinnas likformighet vid fastställandet
av förbud eller inskränkning ävensom starkare än i de remitterade
förslagen framstå, att förbud eller inskränkning i förevarande fall
ej borde givas annat än i särskilda och mera omfattande undantagsfall.
I anslutning till sin sålunda uttalade mening föreslog socialstyrelsen
följande ändrade avfattning av de ifrågasatta stadgande^:
»Finnes vid krig eller omedelbar krigsfara eller där arbetslöshet eller nöd i
större omfattning är rådande nödigt att meddela förbud mot bedrivande av detaljhandel
med brännvin (försäljning av vin eller Öl) eller föreskriva inskränkningar i
sådan handel, må Kungl. Maj:t, även om sådant ej må vara erforderligt för ordningens
upprätthållande, därom förordna.»
Enligt statsrådsprotokollet den 5 februari 1915 uttalade chefen för
finansdepartementet härom, att de av socialstyrelsen till stöd för dess
mening anförda skälen måste anses äga stor betydelse. Dock fann
departementschefen, att ifrågavarande åtgärders behövlighet och innebörd
kunde vara i så hög grad beroende av lokala förhållanden, att
beslutanderätten härutinnan lämpligen borde förläggas till Kungl. Maj:ts
befallningshavande. Vad styrelsen anfört gav emellertid Eders Kungl.
Maj:t anledning att föreslå den ändringen i det ursprungliga förslaget,
att förbud eller inskränkningar av ifrågavarande art icke skulle få meddelas
av Kungl. Maj:ts befallningshavande, utan att Kungl. Maj:t härtill
lämnat sitt medgivande.
Socialstyrelsens förslag har upptagits i ovan omförmälda motion,
däri även åberopats de skäl, sistnämnda styrelse förebragt.
7
Riksdagens skrivelse Nr 40.
Vid övervägandet av frågan, åt vilket eller vilka av den administrativa
maktens organ ifrågavarande befogenhet lämpligen bör givas,
har riksdagen ingalunda lämnat obeaktat vad i nämnda motion i anslutning
till socialstyrelsens uttalade uppfattning anföres därom, att
Kungl. Maj:t bättre än de särskilda befallningshavandena kan bedöma
de förhållanden, som bilda förutsättningarna för åtgärder av ifrågavarande
art, och att det särskilt framstode såsom en brist i den föreslagna
lagstiftningen att i tider sådana som de vi nu genomleva befogenheten
att vid krig eller omedelbar krigsfara meddela sådant förordnande
icke vore lagd i Kungl. Mapts hand. Men riksdagen bar icke ansett
berörda anmärkningar böra föranleda en så genomgripande ändring av
Eders Kungl. Maj:ts förslag, som motionären ifrågasatt. Visserligen
kan det sägas, att, om befogenheten tillkomme Kungl. Maj:t ensam, det
dock ålåge Kungl. Maj:ts befallningshavande såsom en ämbetsplikt att,
av eget initiativ eller i anledning av gjord framställning från enskilda,
till Kungl. Maj:t ingiva de förslag, vartill förhållandena kunde föranleda.
Men dels torde den uppfattningen icke kunna jävas, att om beslutanderätten
på området tillkommer Kungl. Mapts befallningshavande, detta
innebär en ökad garanti för erforderligt initiativ från dessa myndigheters
sida. Dels äro de förhållanden, som genom förbud och inskränkningar
av ifrågavarande art skola regleras, ofta av så begränsat
lokal natur och tillika av den art, att de betinga så efter särskilda omständigheter
lämpade detaljerade bestämmelser, att det icke lämpligen
bör åligga Kungl. Maj: t att i varje fall utfärda bestämmelser, som i
det enskilda reglera dessa förhållanden. Det riktiga synes i stället vara,
att Kungl. Mapt äger möjlighet att, såsom chefen för finansdepartementet
till protokollet den 5 februari 1915 uttryckt sig, vare sig i allmänhet
för viss tid eller ock för särskilt fall lämna sitt medgivande.
Om riksdagen sålunda icke kunnat biträda det förslag, som framställts
i motionen, har riksdagen emellertid ansett, att de beaktansvärda
synpunkter, som där kommit till uttryck, icke fullt tillgodoses genom
den ändring i det ursprungliga förslaget, som innefattas i Eders Ivungl.
Mapts proposition, utan påkalla en ytterligare ändring. Då Eders
Kungl. Maj:t stannat vid förslaget att tillerkänna Kungl. Maj:ts befallningshavande
ifrågavarande befogenhet under förutsättning av Kungl.
Maj:ts medgivande, har riksdagen för sin del ansett, att häremot kunna
göras allvarliga erinringar såväl av principiell natur som ur synpunkten
av den praktiska tillämpningen. I förra hänseendet har riksdagen funnit
böra erinras, att det ur förvaltningsrättslig synpunkt synes mindre riktigt,
att utövandet av en administrativ befogenhet göres beroende av Kungl.
8
Riksdagens skrivelse Nr 40.
Maj:ts medgivande, under det att initiativ till befogenhetens utövande
undandrages Kungl. Maj:t. Om utövandet av befogenheten anses vara
av den vikt, att konstitutionellt ansvar härför bör utkrävas, torde detta
böra medföra, att det även beredes den konstitutionellt ansvariga myndigheten
lagligen grundad möjlighet att sörja för att befogenheten behörigen
utövas.
I fråga om tillämpningen av de av Eders Kungl. Maj:t föreslagna
bestämmelserna torde endast behöva såsom belysande exempel framhållas,
hurusom väl kunna tänkas fall, då från Kungl. Maj:ts befallningshavande
i ett län framställning inkommer till Kungl. Maj:t om medgivande
av förbud eller inskränkande bestämmelser i avseende å handeln
med alkoholhaltiga drycker, under det att från ett angränsande län, där
i det väsentliga enahanda betingelser förefinnas i ifrågavarande hänseende,
framställning i ämnet icke göres. Enligt de av Eders Kungl.
Maj:t föreslagna bestämmelsernas ordalydelse kunde det fall inträffa, att
Kungl. Maj:t då vore betagen möjlighet att utöva sin administrativa mjmdighet
efter förhållandenas krav.
Riksdagen, som, enligt vad av det anförda framgår, ansett, att, i
enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag, Kungl. Maj:ts befallningshavandes
beslut i ifrågavarande ärenden böra göras beroende av Kungl. Maj:ts
medgivande, har sålunda funnit, att därjämte Kungl. Magt bör äga
befogenhet att i de fall, om vilka ifrågavarande lagstiftning rör sig,
besluta på eget initiativ.
Riksdagen har vidare velat uttala, att riksdagen genom sitt beslut
att i överensstämmelse med vad nu anförts utvidga administrativ myndighets
befogenhet att meddela förbud eller föreskriva inskränkningar i
avseende å handeln med alkoholhaltiga drycker icke giver stöd för någon
inskränkande tolkning av den befogenhet, som, i vad avser handeln med
vin och Öl, enligt 17 § i gällande förordning om försäljning av vin och
Öl tillkommer Kungl. Maj:ts befallningshavande.
Därjämte vill riksdagen uttala sin förvissning därom, att Kungl.
Maj:t kommer att vid handhavandet av ifrågavarande befogenhet taga
behörig hänsyn till de förluster, som genom de nya bestämmelsernas
tillämpning kunna vållas både tillverkare och arbetare, ävensom till de
befogade ersättningskrav, vilka från deras sida i anledning härav må
kunna resas.
Den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna ändringen i gällande förordning
angående tillverkning och beskattning av maltdrycker har av
riksdagen lämnats utan erinran.
9
Riksdagens skrivelse Nr 40.
I anslutning till vad nu anförts får riksdagen tillkännagiva, att
riksdagen, i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition
och ovannämnda motion, antagit
dels härvid såsom bilaga fogade förslag till
förordning om ändrad lydelse av 35 § i förordningen den 9 juni
1905 angående försäljning av brännvin; samt
förordning om ändrad lydelse av 31 § i förordningen den 9 juni
1905 angående försäljning av vin och Öl;
dels ock Eders Kungl. Maj:ts ovan intagna förslag till förordningom
ändrad lydelse av 7 § i förordningen den 7 augusti 1907 angående
tillverkning och beskattning av maltdrycker.
Stockholm den 23 mars 1915.
Med undersåtlig vördnad.
Bihang till riksdagens protokoll 1910
14 samt. 19 höft. (Nr 40.)
2
10
Riksdagens skrivelse Nr 40.
Bilaga.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 35 § i förordningen den 9 juni 1905
angående försäljning av brännvin.
Härigenom förordnas, att 35 § i förordningen den 9 juni 1905
angående försäljning av brännvin skall erhålla följande ändrade lydelse:
35 §.
1. Polismyndighet — — — rörelsens inställande.
2. Finnes vid krig eller omedelbar krigsfara eller då arbetslöshet
eller nöd i större omfattning är rådande nödigt att meddela förbud mot
bedrivande av detaljhandel med brännvin eller att föreskriva inkränkningar
i sådan handel, äge Kungl. Maj:t därom, förordna. 1 fall, varom
nu är sagt, må ock sådant förordnande, även om det ej kan anses erforderligt
för ordningens upprätthållande, meddelas av Kungl. Maj:ts befallningshavande,
där Kungl. Maj.t det medgivit.
3. Förekomma å gästgiveri eller å annat ställe, där detaljhandel
med brännvin utövas, vid särskilda tillfällen oordningar av den art, att
innehavaren av rättigheten icke kan anses fortfarande lämplig att utöva
densamma, eller har någon av de enligt 16 § meddelade utskänkningsrättigheter
visat sig föranleda störande oordningar, må Kungl. Maj:ts
befallningshavande, på anmälan, i stad av magistraten eller stadsfullmäktige
eller, där stadsfullmäktige ej finnas, allmänna rådstugan och
på landet av kronobetjänt eller socknens eller angränsande sockens
kommunalnämnd, efter vederbörlig undersökning äga att inskränka eller
indraga förenämnda rättighet eller ock därifrån skilja innehavaren; dock
äge innehavare av rättigheten i sådant fall att av redan erlagd försäljningsavgiit
återfå så stor del, som motsvarar den tid, varunder
rättigheten ej utövats.
Denna förordning träder genast i kraft.
Riksdagens skrivelse Nr 40.
11
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 31 § i förordningen den 9 juni 1905
angående försäljning av vin och ÖL
Härigenom förordnas, att 31 § i förordningen den 9 juni 1905
angående försäljning av vin och Öl skall erhålla följande ändrade lydelse:
31 §.
1. Kungl. Maj:ts befallningshavande--— nödiga.
2. Finnes vid krig eller omedelbar krigsfara eller då arbetslöshet
eller nöd i större omfattning är rådande nödigt att meddela förbud
mot bedrivande av försäljning *¥iv vin eller Öl eller att föreskriva inskränkningar
i sådan försäljning, äge Kungl. Maj:t därom förordna.
I fall, varom nu är sagt, må ock sådant förordnande, även om det ej
kan anses erforderligt för ordningens upprätthållande, meddelas av Kungl.
Maj:ts b efa l In i ngs h a va nde, där Kungl. Maj:t det medgivit.
3. Därest vid marknad, allmän torgdag, vapenövningsmöte, inskrivningsförrättning
eller mönstring med värnpliktige, ting, auktion
eller annan till folksamling föranledande förrättning eller då eljest större
folksamling äger ruin utskärning eller annan försäljning av vin eller
Öl visar sig föranleda oordningar, må polismyndighet i stad och kronobetjänt
å landet omedelbarligen förbjuda och, om förhållandet sådant
påkallar, förhindra försäljningens fortsättande vid tillfället.
Denna förordning träder genast i kraft.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.