Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 35 § i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin in. in., dels ock i ämnet väckta motioner.

1915-03-23 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1915:40, Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 35 § i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin in. in., dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 40.

1

Nr 40.

Godkänd av första kammaren den 23 mars 1915.

Godkänd av andra kammaren den 23 mars 1915.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl.

Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad

lydelse av 35 § i förordningen den 9 juni 1905 angående

försäljning av brännvin in. in., dels ock i ämnet

väckta motioner.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 11.)

Till Konungen.

Genom en den 5 februari 1915 dagtecknad proposition, nr 23, har

Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag

av statsrådsprotokoll dels över civilärenden för den 5 december 1914 dels

ock över finansärenden för sistnämnda dag och ovannämnda den 5

februari 1915, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade,

här nedan införda förslag till

l:o) förordning om ändrad lydelse av 35 § i förordningen den 9

juni 1905 angående försäljning av brännvin;

2:o) förordning om ändrad lydelse av 31 § i förordningen den 9

juni 1905 angående försäljning av vin och Öl; samt

3:o) förordning om ändrad lydelse av 7 § i förordningen den 7

augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 14 samt. 19 höft. (Nr 40.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 40.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 35 § i förordningen den 9 juni 1905

angående försäljning av brännvin.

Härigenom förordnas, att 35 § i förordningen den 9 juni 1905

angående försäljning av brännvin skall erhålla följande ändrade lydelse:

35 §.

1. Polismyndighet — — — rörelsens inställande.

2. Finnes vid krig eller omedelbar krigsfara eller då arbetslöshet

eller nöd i större omfattning är rådande nödigt att meddela förbud mot

bedrivande av detaljhandel med brännvin eller att föreskriva inskränkningar

i sådan handel, äge Kungl. Maj:ts befallningshavande, även om

sådant ej må vara erforderligt för ordningens upprätthållande, därom

förordna. Sådant förordnande må dock meddelas endast där Kungl.

Maj:t det medgiver.

3. Förekomma å gästgiveri eller å annat ställe, där detaljhandel

med brännvin utövas, vid särskilda tillfällen oordningar av den art, att

innehavaren av rättigheten icke kan anses fortfarande lämplig att utöva

densamma, eller har någon av de enligt 16 § meddelade utskänkningsrättigheter

visat sig föranleda störande oordningar, må Kungl. Maj:ts

befallningshavande, på anmälan, i stad av magistraten eller stadsfullmäktige

eller, där stadsfullmäktige ej finnas, allmänna rådstugan och

på landet av kronobetjänt eller socknens eller angränsande sockens

kommunalnämnd, efter vederbörlig undersökning äga att inskränka eller

indraga förenämnda rättighet eller ock därifrån skilja innehavaren; dock

äge innehavare av rättigheten i sådant fall att av redan erlagd försäljningsavgift

återfå så stor del, som motsvarar den tid, varunder

rättigheten ej utövats.

Denna förordning träder genast i kraft.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 40.

3

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 31 § i förordningen den 9 juni 1905

angående försäljning av vin och Öl.

Härigenom förordnas, att 31 § i förordningen den 9 juni 1905

angående försäljning av vin och Öl skall erhålla följande ändrade lydelse:

31 §.

1. Kungl. Maj:ts befallningshavande — — — nödiga.

2. Finnes vid krig eller omedelbar krigsfara eller då arbetslöshet

eller nöd i större omfattning är rådande nödigt att meddela förbud mot

bedrivande av försäljning av vin eller Öl eller att föreskriva inskränkningar

i sådan försäljning, äge Kungl. Maj:ts befallningshavande, även

om sådant ej må vara erforderligt för ordningens upprätthållande, därom

förordna. Sådant förordnande må dock meddelas endast där Kungl.

Maj:t det medgiver.

3. Därest vid marknad, allmän torgdag, vapenövningsmöte, inskrivningsförrättning

eller mönstring med värnpliktige, ting, auktion

eller annan till folksamling föranledande förrättning eller då eljest större

folksamling äger rum utskänkning eller annan försäljning av vin eller

Öl visar sig föranleda oordningar, må polismyndighet i stad och kronobetjänt

å landet omedelbarligen förbjuda och, om förhållandet sådant

påkallar, förhindra försäljningens fortsättande vid tillfället.

Denna förordning träder genast i kraft.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 40.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 7 § i förordningen den 7 augusti 1907

angående tillverkning och beskattning av maltdrycker.

Härigenom förordnas, att 7 § i förordningen den 7 augusti 1907

angående tillverkning och beskattning av maltdrycker skall erhålla följande

ändrade lydelse:

7 §•

Om uppvägt malt eller därav beredd produkt, innan den lämnat

lagerfaten, så väsentligen skadats, att maltet eller produkten ej kan för

avsett ändamål användas, må eftergift av skatten äga rum. Sådan eftergift

må ock ske för av skattepliktigt bryggeri innehavd maltdryck, som

med^ anledning av jämlikt 31 § 2 mom. i förordningen den 9 juni 1905

angående försäljning av vin och Öl meddelat försäljningsförbud så

skadats, att drycken ej kan för avsett ändamål användas. Till Kungl.

Maj:t ställd ansökan om eftergift av skatten i ovan angivna fall skall,

åtföljd av handlingar, innefattande erforderlig utredning rörande förhållandet,

ingivas till Kungl. Majrts befallningshavande, som, efter överkontrollörens

hörande, till Kungl. Maj:t insänder handlingarna i ärendet

jämte eget yttrande.

Denna förordning träder genast i kraft.

Till behandling i sammanhang med omförmälda proposition har

riksdagen förehaft, bland annat, en inom andra kammaren väckt motion,

däri föreslagits, »att 35 § 2 mom. och 31 § 2 mom. uti ifrågavarande,

av Kungl. Maj:t föreslagna förordningar må erhålla följande lydelser:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 40.

5

35 §.

1.------------------

2. Finnes vid krig eller omedelbar krigsfara eller då arbetslöshet

eller, nöd i större omfattning är rådande, nödigt att meddela förbud mot

bedrivande av detaljhandel med brännvin eller att föreskriva inskränkningar

i sådan handel, äge Kungl. Maj:t, även om sådant ej må vara

erforderligt för ordningens upprätthållande, därom förordna.

31 §.

1.-------------------

2. Finnes vid — — se ovan — — — förbud mot bedrivande

av försäljning av vin och Öl eller att föreskriva inskränkningar i sådan

försäljning, äge Kungl. Maj:t, även om sådant ej må vara erforderligt

för ordningens upprätthållande, därom förordna.»

Till ovannämnda statsrådsprotokoll deu 5 december 1914 erinrade

chefen för civildepartementet, att enligt gällande förordningar om försäljning

av brännvin samt av vin och Öl Kungl. Maj:ts befallningshavande

äger viss befogenhet att meddela förbud mot försäljning av

alkoholhaltiga drycker, om oordningar i anledning av sådan försäljning

uppkommit eller anledning finnes att befara sådana. Enligt samma statsrådsprotokoll

hava de rådande allvarliga förhållandena givit anledning

till framläggandet av förevarande proposition, enligt vilken rätten att

meddela förbud utsträckts med hänsyn till vissa fall, då de ekonomiska

eller sociala vådorna av en fri förbrukning av alkoholhaltiga drycker i

alldeles särskild grad kunna göra sig gällande. Åven riksdagen anser,

att den administrativa makten bör äga befogenhet att jämväl för tillvaratagande

under särskilda omständigheter av sociala och ekonomiska

intressen förbjuda eller inskränka handeln med alkoholhaltiga drycker.

Och riksdagen har icke haft något att erinra i fråga om de förutsättningar,

under vilka enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag ifrågavarande befogenhet

skall inträda.

Den naturliga och närmast till hands liggande utvägen att bereda

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Riksdagens skrivelse Nr 40.

utvidgad möjlighet att reglera handeln med alkoholhaltiga drycker är

tydligen att utvidga den befogenhet, som enligt vad ovan sagts redan

nu tillkommer Kungl. Maj:ts befallningsliavande. Detta är också vad

Eders Kungl. Maj:ts förslag i första hand innebär. Redan det förslag,

över vilket, enligt vad propositionen bilagda handlingar utvisa, kontrollstyrelsen

och socialstyrelsen avgivit yttranden, innefattade emellertid

därutöver bestämmelser, enligt vilka vid krig eller omedelbar krigsfara

Kungl. Maj:ts medgivande erfordrades för förbud eller inskränkningar i

ifrågavarande handel. I sitt utlåtande över nämnda förslag anförde

socialstyrelsen bland annat, att, närhelst förbud eller inskränkning av

ifrågasatt art skulle meddelas, detta borde ske genom Kungl. Maj:t,

som i vida högre grad än befallningshavandena hade medel till förfogande

att bedöma dess konsekvenser, icke minst med hänsyn till de

särskilda kostnader i form av ersättningar åt därav lidande, som statsverket

kunde åsamkas. Genom att sålunda beslutanderätten i frågan

hänlades till den högsta administrativa myndigheten, syntes ock i högre

mån än med det remitterade förslaget vinnas likformighet vid fastställandet

av förbud eller inskränkning ävensom starkare än i de remitterade

förslagen framstå, att förbud eller inskränkning i förevarande fall

ej borde givas annat än i särskilda och mera omfattande undantagsfall.

I anslutning till sin sålunda uttalade mening föreslog socialstyrelsen

följande ändrade avfattning av de ifrågasatta stadgande^:

»Finnes vid krig eller omedelbar krigsfara eller där arbetslöshet eller nöd i

större omfattning är rådande nödigt att meddela förbud mot bedrivande av detaljhandel

med brännvin (försäljning av vin eller Öl) eller föreskriva inskränkningar i

sådan handel, må Kungl. Maj:t, även om sådant ej må vara erforderligt för ordningens

upprätthållande, därom förordna.»

Enligt statsrådsprotokollet den 5 februari 1915 uttalade chefen för

finansdepartementet härom, att de av socialstyrelsen till stöd för dess

mening anförda skälen måste anses äga stor betydelse. Dock fann

departementschefen, att ifrågavarande åtgärders behövlighet och innebörd

kunde vara i så hög grad beroende av lokala förhållanden, att

beslutanderätten härutinnan lämpligen borde förläggas till Kungl. Maj:ts

befallningshavande. Vad styrelsen anfört gav emellertid Eders Kungl.

Maj:t anledning att föreslå den ändringen i det ursprungliga förslaget,

att förbud eller inskränkningar av ifrågavarande art icke skulle få meddelas

av Kungl. Maj:ts befallningshavande, utan att Kungl. Maj:t härtill

lämnat sitt medgivande.

Socialstyrelsens förslag har upptagits i ovan omförmälda motion,

däri även åberopats de skäl, sistnämnda styrelse förebragt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 40.

Vid övervägandet av frågan, åt vilket eller vilka av den administrativa

maktens organ ifrågavarande befogenhet lämpligen bör givas,

har riksdagen ingalunda lämnat obeaktat vad i nämnda motion i anslutning

till socialstyrelsens uttalade uppfattning anföres därom, att

Kungl. Maj:t bättre än de särskilda befallningshavandena kan bedöma

de förhållanden, som bilda förutsättningarna för åtgärder av ifrågavarande

art, och att det särskilt framstode såsom en brist i den föreslagna

lagstiftningen att i tider sådana som de vi nu genomleva befogenheten

att vid krig eller omedelbar krigsfara meddela sådant förordnande

icke vore lagd i Kungl. Mapts hand. Men riksdagen bar icke ansett

berörda anmärkningar böra föranleda en så genomgripande ändring av

Eders Kungl. Maj:ts förslag, som motionären ifrågasatt. Visserligen

kan det sägas, att, om befogenheten tillkomme Kungl. Maj:t ensam, det

dock ålåge Kungl. Maj:ts befallningshavande såsom en ämbetsplikt att,

av eget initiativ eller i anledning av gjord framställning från enskilda,

till Kungl. Maj:t ingiva de förslag, vartill förhållandena kunde föranleda.

Men dels torde den uppfattningen icke kunna jävas, att om beslutanderätten

på området tillkommer Kungl. Mapts befallningshavande, detta

innebär en ökad garanti för erforderligt initiativ från dessa myndigheters

sida. Dels äro de förhållanden, som genom förbud och inskränkningar

av ifrågavarande art skola regleras, ofta av så begränsat

lokal natur och tillika av den art, att de betinga så efter särskilda omständigheter

lämpade detaljerade bestämmelser, att det icke lämpligen

bör åligga Kungl. Maj: t att i varje fall utfärda bestämmelser, som i

det enskilda reglera dessa förhållanden. Det riktiga synes i stället vara,

att Kungl. Mapt äger möjlighet att, såsom chefen för finansdepartementet

till protokollet den 5 februari 1915 uttryckt sig, vare sig i allmänhet

för viss tid eller ock för särskilt fall lämna sitt medgivande.

Om riksdagen sålunda icke kunnat biträda det förslag, som framställts

i motionen, har riksdagen emellertid ansett, att de beaktansvärda

synpunkter, som där kommit till uttryck, icke fullt tillgodoses genom

den ändring i det ursprungliga förslaget, som innefattas i Eders Ivungl.

Mapts proposition, utan påkalla en ytterligare ändring. Då Eders

Kungl. Maj:t stannat vid förslaget att tillerkänna Kungl. Maj:ts befallningshavande

ifrågavarande befogenhet under förutsättning av Kungl.

Maj:ts medgivande, har riksdagen för sin del ansett, att häremot kunna

göras allvarliga erinringar såväl av principiell natur som ur synpunkten

av den praktiska tillämpningen. I förra hänseendet har riksdagen funnit

böra erinras, att det ur förvaltningsrättslig synpunkt synes mindre riktigt,

att utövandet av en administrativ befogenhet göres beroende av Kungl.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 40.

Maj:ts medgivande, under det att initiativ till befogenhetens utövande

undandrages Kungl. Maj:t. Om utövandet av befogenheten anses vara

av den vikt, att konstitutionellt ansvar härför bör utkrävas, torde detta

böra medföra, att det även beredes den konstitutionellt ansvariga myndigheten

lagligen grundad möjlighet att sörja för att befogenheten behörigen

utövas.

I fråga om tillämpningen av de av Eders Kungl. Maj:t föreslagna

bestämmelserna torde endast behöva såsom belysande exempel framhållas,

hurusom väl kunna tänkas fall, då från Kungl. Maj:ts befallningshavande

i ett län framställning inkommer till Kungl. Maj:t om medgivande

av förbud eller inskränkande bestämmelser i avseende å handeln

med alkoholhaltiga drycker, under det att från ett angränsande län, där

i det väsentliga enahanda betingelser förefinnas i ifrågavarande hänseende,

framställning i ämnet icke göres. Enligt de av Eders Kungl.

Maj:t föreslagna bestämmelsernas ordalydelse kunde det fall inträffa, att

Kungl. Maj:t då vore betagen möjlighet att utöva sin administrativa mjmdighet

efter förhållandenas krav.

Riksdagen, som, enligt vad av det anförda framgår, ansett, att, i

enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag, Kungl. Maj:ts befallningshavandes

beslut i ifrågavarande ärenden böra göras beroende av Kungl. Maj:ts

medgivande, har sålunda funnit, att därjämte Kungl. Magt bör äga

befogenhet att i de fall, om vilka ifrågavarande lagstiftning rör sig,

besluta på eget initiativ.

Riksdagen har vidare velat uttala, att riksdagen genom sitt beslut

att i överensstämmelse med vad nu anförts utvidga administrativ myndighets

befogenhet att meddela förbud eller föreskriva inskränkningar i

avseende å handeln med alkoholhaltiga drycker icke giver stöd för någon

inskränkande tolkning av den befogenhet, som, i vad avser handeln med

vin och Öl, enligt 17 § i gällande förordning om försäljning av vin och

Öl tillkommer Kungl. Maj:ts befallningshavande.

Därjämte vill riksdagen uttala sin förvissning därom, att Kungl.

Maj:t kommer att vid handhavandet av ifrågavarande befogenhet taga

behörig hänsyn till de förluster, som genom de nya bestämmelsernas

tillämpning kunna vållas både tillverkare och arbetare, ävensom till de

befogade ersättningskrav, vilka från deras sida i anledning härav må

kunna resas.

Den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna ändringen i gällande förordning

angående tillverkning och beskattning av maltdrycker har av

riksdagen lämnats utan erinran.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 40.

I anslutning till vad nu anförts får riksdagen tillkännagiva, att

riksdagen, i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition

och ovannämnda motion, antagit

dels härvid såsom bilaga fogade förslag till

förordning om ändrad lydelse av 35 § i förordningen den 9 juni

1905 angående försäljning av brännvin; samt

förordning om ändrad lydelse av 31 § i förordningen den 9 juni

1905 angående försäljning av vin och Öl;

dels ock Eders Kungl. Maj:ts ovan intagna förslag till förordningom

ändrad lydelse av 7 § i förordningen den 7 augusti 1907 angående

tillverkning och beskattning av maltdrycker.

Stockholm den 23 mars 1915.

Med undersåtlig vördnad.

Bihang till riksdagens protokoll 1910

14 samt. 19 höft. (Nr 40.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 40.

Bilaga.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 35 § i förordningen den 9 juni 1905

angående försäljning av brännvin.

Härigenom förordnas, att 35 § i förordningen den 9 juni 1905

angående försäljning av brännvin skall erhålla följande ändrade lydelse:

35 §.

1. Polismyndighet — — — rörelsens inställande.

2. Finnes vid krig eller omedelbar krigsfara eller då arbetslöshet

eller nöd i större omfattning är rådande nödigt att meddela förbud mot

bedrivande av detaljhandel med brännvin eller att föreskriva inkränkningar

i sådan handel, äge Kungl. Maj:t därom, förordna. 1 fall, varom

nu är sagt, må ock sådant förordnande, även om det ej kan anses erforderligt

för ordningens upprätthållande, meddelas av Kungl. Maj:ts befallningshavande,

där Kungl. Maj.t det medgivit.

3. Förekomma å gästgiveri eller å annat ställe, där detaljhandel

med brännvin utövas, vid särskilda tillfällen oordningar av den art, att

innehavaren av rättigheten icke kan anses fortfarande lämplig att utöva

densamma, eller har någon av de enligt 16 § meddelade utskänkningsrättigheter

visat sig föranleda störande oordningar, må Kungl. Maj:ts

befallningshavande, på anmälan, i stad av magistraten eller stadsfullmäktige

eller, där stadsfullmäktige ej finnas, allmänna rådstugan och

på landet av kronobetjänt eller socknens eller angränsande sockens

kommunalnämnd, efter vederbörlig undersökning äga att inskränka eller

indraga förenämnda rättighet eller ock därifrån skilja innehavaren; dock

äge innehavare av rättigheten i sådant fall att av redan erlagd försäljningsavgiit

återfå så stor del, som motsvarar den tid, varunder

rättigheten ej utövats.

Denna förordning träder genast i kraft.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 40.

11

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 31 § i förordningen den 9 juni 1905

angående försäljning av vin och ÖL

Härigenom förordnas, att 31 § i förordningen den 9 juni 1905

angående försäljning av vin och Öl skall erhålla följande ändrade lydelse:

31 §.

1. Kungl. Maj:ts befallningshavande--— nödiga.

2. Finnes vid krig eller omedelbar krigsfara eller då arbetslöshet

eller nöd i större omfattning är rådande nödigt att meddela förbud

mot bedrivande av försäljning *¥iv vin eller Öl eller att föreskriva inskränkningar

i sådan försäljning, äge Kungl. Maj:t därom förordna.

I fall, varom nu är sagt, må ock sådant förordnande, även om det ej

kan anses erforderligt för ordningens upprätthållande, meddelas av Kungl.

Maj:ts b efa l In i ngs h a va nde, där Kungl. Maj:t det medgivit.

3. Därest vid marknad, allmän torgdag, vapenövningsmöte, inskrivningsförrättning

eller mönstring med värnpliktige, ting, auktion

eller annan till folksamling föranledande förrättning eller då eljest större

folksamling äger ruin utskärning eller annan försäljning av vin eller

Öl visar sig föranleda oordningar, må polismyndighet i stad och kronobetjänt

å landet omedelbarligen förbjuda och, om förhållandet sådant

påkallar, förhindra försäljningens fortsättande vid tillfället.

Denna förordning träder genast i kraft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.