Skrivelse till Konungen, angående skyldighet för tillverkare av fruktoch härsafter m. m. att å varans etikett och omslag angiva tillverkarens namn och varans ingredienser. [Första kammarens tillfälliga utskotts
1915-04-21 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1915:57, Skrivelse till Konungen, angående skyldighet för tillverkare av fruktoch härsafter m. m. att å varans etikett och omslag angiva tillverkarens namn och varans ingredienser. [Första kammarens tillfälliga utskotts
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 57.
5
Nr 57.
Godkänd av första kammaren den 21 april 1915.
Godkänd av andra kammaren den 21 april 1915.
Riksdagens skrivelse till Konungen, angående skyldighet för tillverkare
av frukt- och härsafter m. m. att å varans
etikett och omslag angiva tillverkarens namn och varans
ingredienser.
[Första kammarens tillfälliga utskotts (nr 2) utlåtande nr 7.]
[Andra kammarens tillfälliga utskotts (nr 2) utlåtande nr 2.]
Till Konungen.
Inom riksdagen har gjorts framställning i syfte att tillverkare av
frukt- och bärsafter, frukt- och bärviner, läskedrycker, fruktmarmelader,
lemonadpulver och likartade surrogat måtte åläggas att å etiketter och
omslag till saluhållen vara, förutom tillverkarens namn, angiva de ingredienser,
varav respektive varor äro tillverkade, samt att övriga i samband
därmed erforderliga åtgärder måtte vidtagas.
Riksdagen har av i ämnet tillgänglig utredning inhämtat, att den
industri, som i vårt land uppstått genom tillverkningen av här ifrågavarande
varor, utvecklat sig sålunda, att våra vanligast förekommande
läskedrycker i allmänhet äro att anse som konstprodukter. Berörda
drycker innehålla nämligen — förutom naturligtvis vatten och kolsyra
— huvudsakligast citronsyra, socker, färgämnen samt s. k. frukt- eller
bäressens. Essensen, som ger läskedrycken dess smak och karaktär,
6
Riksdagens skrivelse Nr 57.
köpes i de allra flesta fall utomlands, huvudsakligast i Tyskland och
Danmark. Antingen framställes den på rent kemisk väg eller utgöres
den av mer eller mindre oblandade destillat eller extrakt av de olika
frukt- eller bärsorterna. Även färgämnena köpas huvudsakligast utomlands.
Att läskedrycksindustrien slagit in på sådana vägar synes vara
beroende på å ena sidan svårigheten att få av ren bär- eller fruktsaft
beredda läskedrycker att hålla sig samt å andra sidan den större bekvämlighet
vid tillverkningen, som användandet av essenser och färgämnen
erbjuder. Det anses emellertid numera, att de omständigheter, som sålunda
hittills stått hindrande i vägen för användande av ren bär- eller
fruktsaft i läskedryckshanteringen, skulle kunna övervinnas. Om så
kunde ske, skulle läskedrycksindustrien komma att tvingas in på andra
vägar än de nuvarande, varigenom kunde vinnas fördelar av stor nationalekonomisk
betydelse. De avsevärda summor, som nu gå till utlandet
för inköp av essenser och färgämnen, skulle komma vår inhemska bäroch
fruktsafttillverkning till godo och sålunda stanna inom landet. Ett
sådant höjande av läskedrycksindustrien skulle även med hänsyn till det
allmänna hälsotillståndet vara önskvärt, då det väl kan ifrågasättas, om
de konstproducerade läskedryckerna i längden äro nyttiga för hälsan.
Yad här ovan anförts rörande läskedrycker torde kunna i stort sett
sägas jämväl om safter och bärviner.
Det må vidare framhållas att, om kontrollåtgärder av uti motionen
avsedd art komme till stånd, skulle detta medföra, att allmänhetens uppmärksamhet
riktades på skillnaden mellan natur- och konstprodukt, vilket
i sin ordning skulle återverka på fabrikanternas intresse att utfinna metoder
för ett ändamålsenligt användande av frukt- och bärsafter.
Yad beträffar de av motionären föreslagna åtgärderna i ämnet torde
lämpligheten av att å etikett eller omslag upptaga alla i en vara av
ifrågavarande slag ingående beståndsdelar starkt kunna ifrågasättas, dels
av den anledningen, att en fabrikant, med hänsyn till konkurrensen på
området, icke skäligen bör tvingas till att alltför fullständigt angiva varans
sammansättning, dels av det skälet, att genom ett dylikt fullständigt angivande
av varans ingredienser knappast skulle åstadkommas vad motionären
åsyftar, i det att i många fall den stora allmänheten säkerligen
ej ändock skulle få klart för sig vad etiketten innebär.
Yidkommande särskilt det surrogat, som för tillverkningen av läskedrycker
äger största ekonomiska betydelsen, nämligen sackarinet, torde
någon direkt menlig inverkan på folkhälsan genom detta sötningsämne
Riksdagens skrivelse Nr 57.
7
icke vara att befara, enligt vad senaste medicinska uttalanden synas
giva vid handen, men då sackarinet i motsats till sockret icke äger något
näringsvärde, anser riksdagen lämpligt, att föreskrift meddelas, att å de
i handeln förekommande fabrikaten av ifrågavarande drycker skall angivas,
huruvida till dessa i övervägande grad använts socker eller sackarin,
på det att den konsumerande allmänheten ej härom må lämnas i tvivelsmål.
Sackarinfrågan torde emellertid komma att beaktas av de av Eders
Kungl. Maj:t den 5 december 1913 tillkallade sakkunniga för utredning
om förändrad lagstiftning i fråga om införsel, tillverkning och användning
av sackarin och andra sötningsämnen.
Uppenbart är, att i en blivande författning uti nu ifrågavarande
ämne särskilda bestämmelser måste givas om vad som menas med naturprodukt
och vad som menas med konstprodukt.
Om dylika bestämmelser bleve fastslagna, torde det icke bliva nödigt
att, såsom i motionen ifrågasatts, föreskriva särskilt ansvar för falska
uppgifter om resp. dryckers sammansättning å etikett eller omslag. Däremot
torde vid bötesansvar föreskrivas skyldighet för fabrikant, som tillhandahåller
vara, vilken icke är att anse som naturprodukt, att å etikett
eller omslag låta anbringa — förutom tillverkarens namn — benämningen
»konstprodukt».
Därest en tillverkare, enligt sålunda givna bestämmelser om vad
som skall anses som naturprodukt och som konstprodukt har skyldighet
att angiva en vara som konstprodukt, men i stället anbringar en etikett,
varav köparen föranlåtes antaga, att den är naturprodukt, synes han
uppenbarligen vara hemfallen till ansvar enligt 22 kap. 13 § strafflagen.
Mot de fördelar, som en lagstiftning å området i fråga medför, torde
knappast kunna uppvisas några nackdelar. Denna komme ju att lämna
hela den nu bedrivna industrien på området oberörd och endast rikta sig
mot den illojala konkurrensen.
Givet är, att för upprätthållande av de bestämmelser, som givas i
ämnet, särskilda kontrollåtgärder äro erforderliga. Det kan ock ifrågasättas,
huruvida ej i samband med en dylik kontroll mera effektiv tillsyn
borde ägnas åt de hygieniska förhållandena vid tillverkningen av läskedrycker
m. m. En sådan tillsyn torde vara desto mera behövlig som
ett förbiseende av hygienens krav vid nämnda tillverkning visat sig vara
en väsentlig anledning till, att dessa drycker ej så sällan befunnits
ohälsosamma. Kiksdagen vill härvid framhålla önskvärdheten av, att den
8 Riksdagens skrivelse Nr 57.
kontroll, som påkallas, icke göres mer betungande än vad nödig hänsyn
till folkhälsan kräver.
Riksdagen har sig bekant, att Eders Kungl. Maj :ts medicinalstyrelse
i september 1913 inkommit med en underdånig framställning om vidtagande
av åtgäreer för åvägabringande av en lagstiftning mot livsmedelsförfalskning.
Då nyssberörda framställning äger ett visst sammanhang
med den genom förevarande motion väckta fråga, synes det riksdagen,
att utredningen i dessa ämnen bör ske samtidigt och detta så mycket
hellre, som den av medicinalstyrelsen ifrågasatta utredningen motiverats
bland annat med ett framhållande av de beklagliga missförhållanden,
som redan länge kunnat iakttagas inom läskedrycksindustrien.
På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes utarbeta förslag till bestämmelser, varigenom tillverkare
av frukt- och bärsafter, frukt- och bärviner, läskedrycker, fruktmarmelader,
lemonadpulver och likartade surrogat åläggas att antingen
genom anbringande å saluhållen vara av etiketter, varå förutom tillverkarens
namn angivas de ingredienser, varav respektive varor äro tillverkade,
eller annorledes medverka till förhindrande av naturprodukters
förväxlande med konstprodukter, ävensom att Eders Kungl. Maj:t täcktes
vidtaga de åtgärder i övrigt, som i ärendet äro erforderliga.
Stockholm den 21 april 1915.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.