Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, angående skyldighet för tillverkare av fruktoch härsafter m. m. att å varans etikett och omslag angiva tillverkarens namn och varans ingredienser. [Första kammarens tillfälliga utskotts

1915-04-21 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1915:57, Skrivelse till Konungen, angående skyldighet för tillverkare av fruktoch härsafter m. m. att å varans etikett och omslag angiva tillverkarens namn och varans ingredienser. [Första kammarens tillfälliga utskotts

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 57.

5

Nr 57.

Godkänd av första kammaren den 21 april 1915.

Godkänd av andra kammaren den 21 april 1915.

Riksdagens skrivelse till Konungen, angående skyldighet för tillverkare

av frukt- och härsafter m. m. att å varans

etikett och omslag angiva tillverkarens namn och varans

ingredienser.

[Första kammarens tillfälliga utskotts (nr 2) utlåtande nr 7.]

[Andra kammarens tillfälliga utskotts (nr 2) utlåtande nr 2.]

Till Konungen.

Inom riksdagen har gjorts framställning i syfte att tillverkare av

frukt- och bärsafter, frukt- och bärviner, läskedrycker, fruktmarmelader,

lemonadpulver och likartade surrogat måtte åläggas att å etiketter och

omslag till saluhållen vara, förutom tillverkarens namn, angiva de ingredienser,

varav respektive varor äro tillverkade, samt att övriga i samband

därmed erforderliga åtgärder måtte vidtagas.

Riksdagen har av i ämnet tillgänglig utredning inhämtat, att den

industri, som i vårt land uppstått genom tillverkningen av här ifrågavarande

varor, utvecklat sig sålunda, att våra vanligast förekommande

läskedrycker i allmänhet äro att anse som konstprodukter. Berörda

drycker innehålla nämligen — förutom naturligtvis vatten och kolsyra

— huvudsakligast citronsyra, socker, färgämnen samt s. k. frukt- eller

bäressens. Essensen, som ger läskedrycken dess smak och karaktär,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 57.

köpes i de allra flesta fall utomlands, huvudsakligast i Tyskland och

Danmark. Antingen framställes den på rent kemisk väg eller utgöres

den av mer eller mindre oblandade destillat eller extrakt av de olika

frukt- eller bärsorterna. Även färgämnena köpas huvudsakligast utomlands.

Att läskedrycksindustrien slagit in på sådana vägar synes vara

beroende på å ena sidan svårigheten att få av ren bär- eller fruktsaft

beredda läskedrycker att hålla sig samt å andra sidan den större bekvämlighet

vid tillverkningen, som användandet av essenser och färgämnen

erbjuder. Det anses emellertid numera, att de omständigheter, som sålunda

hittills stått hindrande i vägen för användande av ren bär- eller

fruktsaft i läskedryckshanteringen, skulle kunna övervinnas. Om så

kunde ske, skulle läskedrycksindustrien komma att tvingas in på andra

vägar än de nuvarande, varigenom kunde vinnas fördelar av stor nationalekonomisk

betydelse. De avsevärda summor, som nu gå till utlandet

för inköp av essenser och färgämnen, skulle komma vår inhemska bäroch

fruktsafttillverkning till godo och sålunda stanna inom landet. Ett

sådant höjande av läskedrycksindustrien skulle även med hänsyn till det

allmänna hälsotillståndet vara önskvärt, då det väl kan ifrågasättas, om

de konstproducerade läskedryckerna i längden äro nyttiga för hälsan.

Yad här ovan anförts rörande läskedrycker torde kunna i stort sett

sägas jämväl om safter och bärviner.

Det må vidare framhållas att, om kontrollåtgärder av uti motionen

avsedd art komme till stånd, skulle detta medföra, att allmänhetens uppmärksamhet

riktades på skillnaden mellan natur- och konstprodukt, vilket

i sin ordning skulle återverka på fabrikanternas intresse att utfinna metoder

för ett ändamålsenligt användande av frukt- och bärsafter.

Yad beträffar de av motionären föreslagna åtgärderna i ämnet torde

lämpligheten av att å etikett eller omslag upptaga alla i en vara av

ifrågavarande slag ingående beståndsdelar starkt kunna ifrågasättas, dels

av den anledningen, att en fabrikant, med hänsyn till konkurrensen på

området, icke skäligen bör tvingas till att alltför fullständigt angiva varans

sammansättning, dels av det skälet, att genom ett dylikt fullständigt angivande

av varans ingredienser knappast skulle åstadkommas vad motionären

åsyftar, i det att i många fall den stora allmänheten säkerligen

ej ändock skulle få klart för sig vad etiketten innebär.

Yidkommande särskilt det surrogat, som för tillverkningen av läskedrycker

äger största ekonomiska betydelsen, nämligen sackarinet, torde

någon direkt menlig inverkan på folkhälsan genom detta sötningsämne

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 57.

7

icke vara att befara, enligt vad senaste medicinska uttalanden synas

giva vid handen, men då sackarinet i motsats till sockret icke äger något

näringsvärde, anser riksdagen lämpligt, att föreskrift meddelas, att å de

i handeln förekommande fabrikaten av ifrågavarande drycker skall angivas,

huruvida till dessa i övervägande grad använts socker eller sackarin,

på det att den konsumerande allmänheten ej härom må lämnas i tvivelsmål.

Sackarinfrågan torde emellertid komma att beaktas av de av Eders

Kungl. Maj:t den 5 december 1913 tillkallade sakkunniga för utredning

om förändrad lagstiftning i fråga om införsel, tillverkning och användning

av sackarin och andra sötningsämnen.

Uppenbart är, att i en blivande författning uti nu ifrågavarande

ämne särskilda bestämmelser måste givas om vad som menas med naturprodukt

och vad som menas med konstprodukt.

Om dylika bestämmelser bleve fastslagna, torde det icke bliva nödigt

att, såsom i motionen ifrågasatts, föreskriva särskilt ansvar för falska

uppgifter om resp. dryckers sammansättning å etikett eller omslag. Däremot

torde vid bötesansvar föreskrivas skyldighet för fabrikant, som tillhandahåller

vara, vilken icke är att anse som naturprodukt, att å etikett

eller omslag låta anbringa — förutom tillverkarens namn — benämningen

»konstprodukt».

Därest en tillverkare, enligt sålunda givna bestämmelser om vad

som skall anses som naturprodukt och som konstprodukt har skyldighet

att angiva en vara som konstprodukt, men i stället anbringar en etikett,

varav köparen föranlåtes antaga, att den är naturprodukt, synes han

uppenbarligen vara hemfallen till ansvar enligt 22 kap. 13 § strafflagen.

Mot de fördelar, som en lagstiftning å området i fråga medför, torde

knappast kunna uppvisas några nackdelar. Denna komme ju att lämna

hela den nu bedrivna industrien på området oberörd och endast rikta sig

mot den illojala konkurrensen.

Givet är, att för upprätthållande av de bestämmelser, som givas i

ämnet, särskilda kontrollåtgärder äro erforderliga. Det kan ock ifrågasättas,

huruvida ej i samband med en dylik kontroll mera effektiv tillsyn

borde ägnas åt de hygieniska förhållandena vid tillverkningen av läskedrycker

m. m. En sådan tillsyn torde vara desto mera behövlig som

ett förbiseende av hygienens krav vid nämnda tillverkning visat sig vara

en väsentlig anledning till, att dessa drycker ej så sällan befunnits

ohälsosamma. Kiksdagen vill härvid framhålla önskvärdheten av, att den

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Riksdagens skrivelse Nr 57.

kontroll, som påkallas, icke göres mer betungande än vad nödig hänsyn

till folkhälsan kräver.

Riksdagen har sig bekant, att Eders Kungl. Maj :ts medicinalstyrelse

i september 1913 inkommit med en underdånig framställning om vidtagande

av åtgäreer för åvägabringande av en lagstiftning mot livsmedelsförfalskning.

Då nyssberörda framställning äger ett visst sammanhang

med den genom förevarande motion väckta fråga, synes det riksdagen,

att utredningen i dessa ämnen bör ske samtidigt och detta så mycket

hellre, som den av medicinalstyrelsen ifrågasatta utredningen motiverats

bland annat med ett framhållande av de beklagliga missförhållanden,

som redan länge kunnat iakttagas inom läskedrycksindustrien.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders

Kungl. Maj:t täcktes utarbeta förslag till bestämmelser, varigenom tillverkare

av frukt- och bärsafter, frukt- och bärviner, läskedrycker, fruktmarmelader,

lemonadpulver och likartade surrogat åläggas att antingen

genom anbringande å saluhållen vara av etiketter, varå förutom tillverkarens

namn angivas de ingredienser, varav respektive varor äro tillverkade,

eller annorledes medverka till förhindrande av naturprodukters

förväxlande med konstprodukter, ävensom att Eders Kungl. Maj:t täcktes

vidtaga de åtgärder i övrigt, som i ärendet äro erforderliga.

Stockholm den 21 april 1915.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.