Skrivelse till Konungen i anledning av dels Iiungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 30 kap. rättegångsbalken, till lag om ändrad lydelse av 49 och 230 §§ utsökning slag en samt till lag angående Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på avdelningar, dels ock i ämnet väckta motioner.
1915-04-23 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,9 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1915:63, Skrivelse till Konungen i anledning av dels Iiungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 30 kap. rättegångsbalken, till lag om ändrad lydelse av 49 och 230 §§ utsökning slag en samt till lag angående Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på avdelningar, dels ock i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 63.
1
Nr 63.
Godkänd av första kammaren den 23 april 1915.
Godkänd av andra kammaren den 23 april 1915.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Iiungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse
av 30 kap. rättegångsbalken, till lag om ändrad lydelse
av 49 och 230 §§ utsökning slag en samt till lag angående
Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på avdelningar,
dels ock i ämnet väckta motioner.
(Lagutskottets utlåtande nr 15 och memorial nr 19.)
Till Konungen.
Genom en den 14 januari 1915 dagtecknad proposition, nr 4, har
Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid
propositionen fogade förslag till
l:o) lag om ändrad lydelse av 30 kap. rättegångsbalken;
2:o) lag om ändrad lydelse av 49 och 230 §§ utsökningslagen; samt
3:o) lag angående Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på avdelningar.
De genom förevarande proposition framlagda lagförslag hava icke
kunnat av riksdagen oförändrade godkännas, utan har riksdagen i anledning
av nämnda proposition, ävensom i ärendet väckta motioner för sin
del antagit lagar av den lydelse här nedan angives.
De av riksdagen alltså i anledning av propositionen nr 4 för dess
del antagna lagarna införas här som följer.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 14 saml. 27 käft. (Nr 63.)
1
2
Riksdagens skrivelse Nr 63.
l:o) Lag
om ändrad lydelse ay 30 kap. rättegångsbalken.
Härigenom förordnas, att 30 kap. rättegångsbalken skall erhålla
följande ändrade lydelse:
30 KAP.
Om fullföljd av talan mot hovrätts beslut, så ock om underställning
av mål, som blivit av hovrätt avdömt.
Om sättet för fullföljd av talan mot hovrätts slutliga utslag.
1 §•
Talan mot hovrätts slutliga utslag i vädjat mål eller till hovrätten
instämt tvistemål skall, där ej här nedan annorlunda stadgas, hos Konungen
fullföljas genom revisionsansökning.
över hovrätts slutliga utslag i mål, som genom besvär inkommit till
hovrätten eller blivit dess prövning underställt, skall klagan hos Konungen
föras genom besvär. Lag samma vare beträffande klagan över hovrätts
slutliga utslag i brottmål, som omedelbart i hovrätten anhängig] orts, så
ock i sådant tvistemål eller ärende, varmed, utan föregången stämning,
hovrätten såsom första domstol tagit befattning.
Beslut, varigenom hovrätten utan att skilja målet från sig dömt till
värjemålsed, vare i fråga om fullföljd av talan såsom slutligt utslag ansett.
2 §•
Har hovrätt i dit instämt tvistemål förklarat sig obehörig eller stämningen
ogin, skall över det utslag klagan föras genom besvär.
3 §•
Har underrätt i slutligt utslag meddelat beslut av beskaffenhet att,
där det under rättegången givits, särskild klagan däröver varit tillåten,
Riksdagens skrivelse Nr 63.
3
och varder talan mot det beslut i hovrätten fullföljd i sammanhang med
klagan i huvudsaken, skall part, som allenast i den sålunda fullföljda särskilda
frågan vill klaga över hovrättens utslag, fullfölja sin talan genom
besvär, ändå att målet efter vad till hovrätten inkommit.
4 §•
Har i brottmål hovrätt, jämte det utslag meddelats, tillika hänvisat
målet till fortsatt handläggning vid annan överrätt, skall i fråga om tid
för klagan över det utslag vad i 25 kap. 6 § är stadgat äga motsvarande
tillämpning.
5 §•
Hovrätts slutliga utslag i dit fullföljt tvistemål eller ärende rörande
penningar eller sådant, som kan skattas i penningar, må ej överklagas,
när värdet av vad parten i hovrätten tappat uppenbarligen icke uppgår
till ettusenfemhundra kronor. Rörer målet jämväl sådant, som ej kan
skattas i penningar, och har utslaget härutinnan gått parten emot, äge
han dock fullfölja talan i målet.
6 §.
1 mom. I brottmål, som fullföljts i hovrätt eller blivit dess prövning
underställt, må ej ändring i hovrättens slutliga utslag sökas:
av målsägande, med mindre hans talan avsett ansvar för brott, varå
traffarbete eller avsättning efter lag kan följa;
av tilltalad, med mindre han blivit sakfälld eller ställd under framtiden
för brott, som i lag är belagt med straffarbete, fängelse, avsättning
eller mistning av ämbete på viss tid.
2 mom. Utan hinder av vad i 1 mom. är stadgat äge målsägande
eller tilltalad fullfölja talan mot hovrättens utslag, där målet rörer annat
än ansvar och utslaget härutinnan gått honom emot, dock där i denna del
fråga är enbart om penningar eller sådant, som kan skattas i penningar,
allenast såframt det icke är uppenbart, att värdet av vad parten tappat ej
uppgår till ettusenfemhundra kronor. Har tilltalad fällts till böter eller
vite, som, ensamt eller i förening med vad han tappat i penningar eller
penningars värde, uppgå till belopp, som nu sagts, vare honom ej heller
förment att fullfölja talan mot utslaget.
3 inom. Allmänt åtal må ej hos Konungen fullföljas av annan än
justitiekanslern eller ock riksdagens justitieombudsman eller militieombudsman.
4
Riksdagens skrivelse Nr 63.
7 §•
Vid beräkning av värdet av vad part tappat må hänsyn icke tagas
till rättegångskostnad eller till ränta, som upplupit efter målets anhängiggörande.
8 §•
Över utslag, varigenom hovrätt utan att döma till värjemålsed visat
mål åter till underrätt, må ej klagas; innefattar utslaget prövning av
fråga, som inverkar på målets utgång, vare dock part berättigad att däremot
fullfölja talan i sammanhang med huvudsaken, där denna kommer
under Konungens prövning.
9 §•
Utslag, varigenom hovrätt i annat mål än sådant, som blivit omedelbart
i hovrätten anhängiggjort, dömt till värjemålsed, må ej överklagas.
Har hovrätt upphävt underrätts beslut, varigenom sådan ed ålagts, däröver
må ej heller klagas.
10 §.
över hovrätts utslag i fråga, som jämlikt 16 kap. 3 § blivit från
underrätt fullföljd, må ej klagas, utan så är att hovrätten upphävt beslut,
varigenom underrätten förklarat sig behörig att upptaga målet.
Ej heller i ty fall må dock frågan om underrättens behörighet dragas
under Konungens prövning, med mindre målet är sådant, att parten, om
han hade i hovrätten fullföljt talan i själva saken och dess utslag hade
gått honom emot, skulle utan hinder av 5 eller 6 § varit berättigad att
överklaga detsamma.
11 §•
Har underrätt beviljat kvarstad eller skingringsförbud eller förordnat
om annan därmed jämförlig åtgärd, och varder det beslut av hovrätten
upphävt, vare ej klagan över hovrättens utslag tillåten.
Har hovrätt eljest meddelat utslag i dit fullföljd fråga, som i 16
kap. 10 § omförmäles, skall beträffande klagan över det utslag i tillämpliga
delar gälla vad här ovan i 5 och 6 §§ är stadgat.
Hovrätts utslag i fråga, som enligt 16 kap. 11 eller 12 § dragits
under hovrättens prövning, må ej överklagas.
Riksdagens skrivelse Nr 63.
5
12 §.
I mål, som blivit i hovrätt fullföljt eller dess prövning underställt,
vare ej tillåtet emot hovrättens utslag fullfölja talan allenast beträffande
rättegångskostnad.
13 §.
Menar enskild part i något fall, där enligt 5, 6 eller 9 §, 10 §
andra stycket, 11 § andra stycket eller 12 § fullföljd av talan ej må äga
rum, att det för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning är av synnerlig
vikt, att hans talan varder av Konungen prövad, äge han hos Konungen
söka tillstånd till talans fullföljande. Sådant tillstånd må ock sökas, där
parten visar, att talans fullföljande för honom skulle hava synnerlig betydelse
utöver det mål, varom fråga är.
Om sättet för fullföljd av talan mot hovrätts beslut under rättegången.
14 §.
Har hovrätt i där anhängigt mål under rättegången meddelat beslut
av beskaffenhet, som i 16 kap. 10 eller 11 § sägs, skall talan mot beslutet
föras genom besvär; är beslutet meddelat i det slutliga utslaget, skall i
fråga om sättet för fullföljd av talan hos Konungen vad för varje fall
finnes i 25 kap. 5 § stadgat om klagan över underrätts beslut i sådan
fråga äga motsvarande tillämpning.
15 §.
I fråga om beslut, som i annat fall, än i 14 § avses, blivit av hovrätt
i där anhängigt mål under rättegången meddelat, skall vad i 25 kap.
7 § är föreskrivet angående där omförmälda beslut äga motsvarande tilllämpning.
Om tillkännagivande angående sättet för fullföljd av talan mot hovrätts
utslag eller beslut.
16 §.
Då hovrätt meddelar utslag eller beslut, däremot talan må av någondera
parten omedelbart fullföljas, skall däri givas till känna, huruvida
6
Riksdagens skrivelse Nr 63.
klagan skall av parten föras genom revisionsansökning eller besvär; och
varde jämväl angivet, där talan skall fullföljas genom revisionsansökning,
huru missnöje skall i hovrätten anmälas, samt, i annat fall, inom vilken
tid och varest besvär skola inlämnas, ävensom vad klaganden i övrigt har
att iakttaga för fullföljd av sin talan. Vid hovrättens ''provning, att part
äger fullfölja talan, och dess föreskrift om sättet för fullföljden skall
förbliva; motparten må ej heller i övrigt draga frågan om de meddelade
föreskrifternas riktighet under Konungens prövning.
I mål, däri någon hålles häktad, skall utslag eller beslut, varom nu
är sagt, ofördröjligen genom hovrättens föranstaltande delgivas den häktade,
där det ej blivit för honom muntligen avsagt.
17 §.
Finnes part enligt här ovan i 5—12 §§ givna stadganden icke vara
berättigad till fullföljd av talan mot slutligt utslag, som av hovrätten
meddelas, give hovrätten i utslaget till känna, att talan däremot ej må av
parten fullföljas; utsätte ock det lagrum, enligt vilket utslaget ej må överklagas.
Mot hovrättens beslut härutinnan må ej talan föras. Menar parten,
att beslutet grundas å oriktig lagtolkning, äge han dock hos Konungen söka
tillstånd till fullföljd av talan i målet; är frågan om partens rätt till fullföljd
beroende av värdet av vad han i hovrätten tappat, må icke i något
fall till styrkande av det värde ny bevisning hos Konungen förebringas.
18 §.
Vill part utverka sig sådant tillstånd, som i 13 § eller 17 § andra
stycket omförmäles, fullgöre vad för varje fall är föreskrivet beträffande
talans fullföljande. Om vad parten i sådant avseende har att iakttaga
meddele hovrätten på begäran underrättelse, såsom i 16 § sägs; skall talan
fullföljas genom besvär, varde av hovrätten jämväl angivet, huru tillstånd
enligt 37 § skall sökas.
Om nedsättning av fullföljdsavgift och kostnadsersättning.
19 §.
Den, som vill fullfölja talan mot hovrätts utslag eller beslut, vare,
evad han har att söka revision eller att anföra besvär, pliktig att hos Ko
-
Riksdagens skrivelse Nr 63.
7
nungens befallningshavande nedsätta ej allenast fullföljdsavgift, etthundrafemtio
kronor, utan ock enahanda belopp till säkerhet för den kostnadsersättning,
som Konungen kan komma att tillerkänna hans motpart. Har
i mål, däri flera äga gemensam talan, en av dem nedsatt belopp, som
nu sagts, galle det också för de övriga. Äro i målet flera motparter till
den, som klagar, vare han ändock ej pliktig att nedsätta mera än ovan
är föreskrivet.
Från skyldighet, varom nu sagts, vare kronan fri, så ock i brottmål
allmän åklagare samt tilltalad, vilken i målet hålles häktad. Annan
tilltalad, som för talan i fråga om honom ådömt ansvar, vare fri från
nedsättande av fullföljdsavgift. Nedsättning till säkerhet för kostnadsersättning
vare ej av nöden, där enskild motpart ej finnes.
20 §.
Part, soin till säkerhet för motpartens kostnadsersättning nedsatt
föreskrivet belopp men på grund av fattigdom ej förmått nedsätta stadgad
fullföljdsavgift, äge utan hinder därav fullfölja sin talan, såframt lian
iakttager vad för sådant fall stadgas i 22 § eller 36 § första stycket.
År part icke i stånd att gälda ens det belopp, som skall tjäna motparten
till säkerhet för kostnadsersättning, äge han ändock fullfölja sin
talan, såframt Konungen med hänsyn till omständigheterna i målet finner
skäl giva tillstånd därtill. Huru ansökan om sådant tillstånd göres, skils
i 27 § och 36 § andra stycket.
Om missnöj esanmälan.
Vill part söka revision, åligger det honom att före klockan tolv å
trettionde dagen från den dag, då hovrättens utslag gavs, skriftligen hos
hovrätten anmäla missnöje samt därvid tillika ingiva Konungens befallningshavandes
bevis om nedsättning av de i 19 § föreskrivna belopp.
Ej vare nödigt att över missnöjesaninälan höra motparten.
22 §.
Kan part, som anmäler missnöje, icke förete bevis om nedsättning
såväl av stadgad fullföljdsavgift som av föreskrivet belopp till säkerhet
för motpartens kostnadsersättning, skall han vid sin missnöjesaninälan
8
Riksdagens skrivelse Nr 63.
foga av Konungens befallningshavande eller underrätten eller häradshövdingen
eller borgmästaren eller kronofogden eller, i mål från Norrbottens
eller Västerbottens läns lappmark, länsmannen eller lappfogden i den ort,
där sökanden har sitt hemvist, utfärdat intyg, att han icke äger tillgång
till gäldande av etthundrafemtio kronor eller efter gäldande därav skulle
sakna nödtorftigt uppehälle. Aro för den myndighet, hos vilken sådant
intyg sökes, sökandens förmögenhetsvillkor icke kunniga, uppdrage myndigheten
åt trovärdig man att hålla undersökning därom och give sedan
intyg, där det prövas kunna ske.
Har part i rätt tid ingivit vederbörlig myndighets intyg om fattigdom,
men är intyget ej av det innehåll, här ovan stadgas, varde parten förelagt
att inom viss tid inkomma med behörigt intyg vid äventyr att, där sådant
intyg icke är i hovrätten tillgängligt, då missnöjesanmälan företages till
prövning, parten skall hava förlorat sin talan. Ingiver parten i stället för
intyg, som nu sagts, Konungens befallningshavandes bevis om nedsättning
av det belopp, varom fråga är, vare det ock gillt.
23 §.
Har part rätteligen anmält missnöje, give hovrätten bevis därom med
underrättelse om vad parten därutöver har att iakttaga för fullföljd av sin
talan. Erfordras enligt 13 §, 17 § andra stycket eller 20 § andra stycket
Konungens tillstånd till talans fullföljande, varde jämväl angivet, huru
sådant tillstånd enligt 27 eller 28 § skall sökas.
Ej må klagan föras däröver att missnöjesanmälan upptagits; ej heller
må frågan om de meddelade föreskrifternas riktighet av motparten till den,
som anmält missnöje, dragas under Konungens prövning.
24 §.
Varder ej missnöje anmält inom föreskriven tid, eller försummar
part att iakttaga något av vad i 21 och 22 §§ i övrigt är föreskrivet,
stånde hovrättens utslag fast, där ej inom samma tid visas laga förfall.
Visas förfall, utsätte hovrätten ny tid.
Har missnöjesanmälan ej upptagits, äge parten mot beslutet fullfölja
talan genom besvär.
25 §.
År missnöjesanmälan rätteligen gjord, läte hovrätten före utgången
av den tid, inom vilken talan skall fullföljas, till Konungen insända hos
hovrätten befintliga handlingar i målet.
Rilcsdagens skrivelse Nr 63.
9
Om talans fullföljande genom revisionsansökning.
26 §.
Part, som rätteligen anmält missnöje med hovrättens utslag, skall
före klockan tolv å fyrtifemte dagen från den dag, då utslaget gavs, inställa
sig i Konungens nedre justitierevision samt dit ingiva revisionsinlaga.
Vid inlagan foge sökanden överklagade utslaget jämte bevis om
anmält missnöje ävensom underrättens protokoll i målet, såvitt deras insändande
ej åligger hovrätten, samt de hos hovrätten förda protokoll.
27 §.
Har sökanden vid sin missnöjesanmälan icke fogat bevis om nedsättning
av föreskrivet belopp till säkerhet för motpartens kostnadsersättning,
skall ansökan om tillstånd att utan hinder därav få fullfölja talan fogas
vid revisionsinlagan.
28 §.
Ansökan om sådant tillstånd till talans fullföljande, varom i 13 §
eller 17 § andra stycket förmäles, skall i mål, som fullföljes genom revisionsansökning,
fogas vid revisionsinlagan samt innehålla de skäl, å vilka
ansökningen grundas. Andra skäl komma ej under bedömande.
Bifaller Konungen ansökan, som i 17 § andra stycket avses, varda
skälen härtill i beslutet angivna.
29 §•
Finner vid prövning av ansökan, som i 27 eller 28 § omförmäles,
Konungen nödigt att höra motparten över ansökningen, skall vad i 27 kap.
6—14 §§ är för hovrätt stadgat i tillämpliga delar gälla.
Bifalles ansökningen, skall Konungens beslut härom genom sökandens
försorg delgivas motparten, och skall därvid i tillämpliga delar lända till
efterrättelse vad i 27 kap. 6, 7, 8, 9 och 11 §§ är stadgat i fråga om
delgivning av besvär; dock må vad i 8 § stadgas rörande påföljden av
underlåtenhet att återställa besvärshandlingarna ej tillämpas å beslut, som
nu sagts.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 14 samt. 27 käft. (Nr 63.)
2
10
Riksdagens skrivelse Nr 63.
30 §.
Försummar part, som anmält missnöje, att inom föreskriven tid inställa
sig eller ingiva revisionsinlaga eller ansökan, som i 27 eller 28 §
sägs, stånde hovrättens utslag fast, där ej inom samma tid visas laga förfall.
Visas förfall, utsätter Konungen ny tid.
Varder ansökan, som nyss sagts, avslagen, stånde överklagade utslaget
fast, därom besked intages i Konungens över ansökningen meddelade beslut.
31 §.
Har den, som söker revision, underlåtit att ingiva överklagade utslaget
eller bevis om anmält missnöje eller underrättens eller hovrättens
protokoll i målet, och är ej handlingen av annan part företedd eller från
hovrätten insänd, värde sökanden förelagt att inom viss tid inkomma med
det felande vid äventyr att, där det ej är hos Konungen tillgängligt, då
målet företages till avgörande, sökanden skall hava förlorat sin talan.
32 §.
Svaranden skall, där sökanden utan särskilt tillstånd äger fullfölja
talan, inställa sig i nedre justitierevisionen sist å fjortonde dagen från
den dag, då sökanden senast bör där tillstädeskomma. Erfordras Konungens
tillstånd till talans fullföljande, och har beslut, varigenom sådant tillstånd
meddelats, blivit inom den för ingivande av delgivningsbevis bestämda tid
tillställt svaranden, vare denne pliktig att inställa sig sist å trettionde dagen
från den dag beslutet delgavs honom; har kungörelse angående beslutet
varit införd i allmänna tidningarna, skall svaranden inställa sig senast å
nittionde dagen från sista kungörandet. s
Inställer sig svaranden ej inom tid, som nu sagts, have sedan ej rätt
att varda hos Konungen hörd, med mindre inom samma tid laga förfall
visas. Visas förfall, utsätter Konungen ny tid.
Ändå att svaranden ej inställt sig i rätt tid, äge han framställa jäv
mot vittne, som hos Konungen åberopas.
33 §.
Vad i 26 kap. 9—14 §§ är stadgat angående mål, som efter vad
till hovrätt inkommit, skall äga motsvarande tillämpning i fråga om mål,
som genom revisionsansökning dragits under Konungens prövning.
11
Riksdagens skrivelse Nr 63.
34 §.
Utebliver part, som anmält missnöje, och vill motpart, som inställer
sig inom den för svaromåls avgivande stadgade tid, njuta ersättning för
sin kostnad, söke det skriftligen hos Konungen sist å trettionde dagen
efter utgången av den tid.
Om talans fullföljande genom besvär.
35 §.
Besvär över hovrätts utslag eller beslut skola till nedre justitierevisionen
ingivas före klockan tolv å trettionde dagen från den dag, då utslaget
eller beslutet gavs. Vid besvären foge klaganden ej allenast Konungens
befallningshavandes bevis om nedsättning av de i 19 § föreskrivna
belopp utan ock överklagade utslaget eller beslutet samt underrättens och
hovrättens i målet förda protokoll, såvitt deras insändande ej åligger hovrätten
efter ty i 40 § sägs.
Part, som i målet hålles häktad, äge till Konungens befallningshavande
eller tillsyningsmannen vid häktet ingiva sina besvär; och varde,
där ej utslaget eller beslutet blivit av hovrätten muntligen avsagt för
parten, tiden för besvärens ingivande för honom räknad från den dag utslaget
eller beslutet delgavs honom.
Har hovrätt i där anhängigt mål meddelat beslut om någons häktande
eller kvarhållande i häkte eller hämtande till rätten, vare klagan
över sådant beslut ej inskränkt till viss tid.
36 §.
Företer klaganden bevis, att han nedsatt föreskrivet belopp till säkerhet
för motpartens kostnadsersättning, men icke bevis om nedsättning av
stadgad fullfölj dsavgift, skall vid besvären fogas sådant intyg om fattigdom,
som i 22 § sägs.
Kan klaganden ej heller förete bevis om nedsättning av föreskrivet
belopp till säkerhet för motpartens kostnadsersättning, skall ansökan om
tillstånd att utan hinder därav få fullfölja talan fogas vid besvären och
vara åtföljd av sådant intyg om fattigdom, som i 22 § föreskriveS.
Har klaganden i rätt tid ingivit vederbörlig myndighets intyg om
fattigdom, men är intyget ej av det innehåll, som i 22 § föreskrives, varde
12
Riksdagens skrivelse Nr 63.
klaganden förelagt att• inom viss tid inkomma med behörigt intyg vid äventyr
att, där sådant intyg icke är hos Konungen, tillgängligt, då målet företages
till avgörande, klaganden skall hava förlorat sin talan. Ingiver klaganden
i stället för intyg, som nu sagts, Konungens befallningshavandes
bevis om nedsättning av det belopp, varom fråga är, vare det ock gillt.
37 §.
Ansökan om sådant tillstånd till talans fullföljande, varom i 13 §
eller 17 § andra stycket förmäles, skall i mål, som fullföljes genom
besvär, fogas vid besvärsskriften samt innehålla de skäl, å vilka ansökningen
grundas. Andra skäl komma ej under bedömande.
Bifaller Konungen ansökan, som i 17 § andra stycket avses, varda
skälen härtill i beslutet angivna.
38 §.
Vad i 25 kap. 10 § är för där avsett fall stadgat skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om klagan över utslag, som av hovrätt meddelats;
och galle i ty fall icke vad här ovan i detta kapitel är stadgat om
inskränkning i parts rätt att fullfölja talan.
39 §.
Varda ej i mål, som skall genom besvär inom viss tid hos Konungen
fullföljas, besvär inom den tid ingivna, eller försummar klaganden att
inom föreskriven tid ingiva bevis om nedsättning av de i 19 § omförinälda
belopp eller i stället iakttaga vad i 36 § är för särskilda fall stadgat eller
att inom sagda tid ingiva ansökan om tillstånd, som i 37 § avses’, stånde
hovrättens utslag eller beslut fast, där ej inom samma tid visas laga förfall.
Visas förfall, utsätter Konungen ny tid.
Varder ansökan, som i 36 § andra stycket eller 37 § sägs, avslagen,
stånde överklagade utslaget eller beslutet fast, därom besked intages i
Konungens över ansökningen meddelade beslut.
40 §.
När besvär inkommit, skola från hovrätten infordras därstädes befintliga
handlingar i målet. Är klaganden i målet häktad, skola jämväl felande
protokoll och utslag införskaffas.
Riksdagens skrivelse Nr 63.
13
41 §•
Har klaganden icke ingivit överklagade utslaget eller beslutet, eller
har han underlåtit att ingiva underrättens eller hovrättens protokoll i
målet, och är ej handlingen av annan part företedd eller från hovrätten insänd,
vare lag, som i 31 § sägs.
42 §.
Finnes någon böra höras över besvär, som hos Konungen anförts,
eller över annan inlaga, som i målet ingivits till Konungen, skall vad i
27 kap. 6—14 §§ är för hovrätt stadgat i tillämpliga delar gälla. Dock
skola, vid delgivning av besvär, jämväl hovrättens protokoll och utslag i
målet samt de i hovrätten av klaganden ingivna handlingar, över vilka
motparten ej lämnats tillfälle att yttra sig, delgivas honom.
Har klaganden erhållit Konungens tillstånd att fullfölja talan, skall,
där delgivning av besvären äger rum, jämväl Konungens beslut delgivas
motparten.
Om lyftande av nedsatta belopp.
43 §.
Gör Konungen ändring i hovrättens slutliga utslag i mål, som
omedelbart i hovrätten anhängiggjorts, eller i sådant hovrättens beslut,
som i 14 § avses, eller varder i annat mål parts ändringssökande i allo
eller i huvudsakliga delar bifallet, förordnar Konungen tillika, att parten
äger återbekomma nedsatt fullföljdsavgift. Gives ej sådant förordnande,
tillfaller avgiften kronan.
Menar part, som nedsatt fullfölj dsavgift, att sådan rätteligen ej
skolat av honom gäldas, äge han, intill dess målet blivit avgjort, hos
Konungen framställa yrkande om avgiftens återfående.
Om och i vad mån belopp, som part nedsatt till säkerhet för motpartens
kostnadsersättning, må lyftas av honom eller motparten, därom förordnar
ock Konungen vid meddelande av utslag i fullföljt mål eller på ansökan,
som i 34 § sägs.
14
Riksdagens skrivelse Nr 63.
Om underställning.
44 §.
Har någon blivit av hovrätt dömd till döden, skall målet, i vad det
honom rörer, underställas Konungens prövning. I ty fall läte hovrätten,
inom en månad från den dag utslaget meddelades, till Konungen insända
hovrättens protokoll och utslag i målet samt övriga därtill hörande handlingar.
Vad här ovan är om besvärsmål stadgat galle ej om underställningsmål,
utan skall å sådant mål vad i 27 kap. 17 § sägs äga motsvarande
tillämpning.
Då mål underställes Konungens prövning, give hovrätten till känna,
vad part har att iakttaga, där han vill avgiva påminnelser i målet.
Om förhör.
45 §.
Vad i 26 och 27 kapitlen är stadgat i fråga om förhörs anställande
i hovrätt äge motsvarande tillämpning, där i något mål Konungen finner
nödigt, att till vinnande av upplysning rörande viss omständighet förhör
med parterna hålles.
Om förlikning.
46 §.
Har i mål, som dragits under Konungens prövning, förlikning mellan
parterna träffats, eller varder, efter det part jämlikt 21 § anmält missnöje
med hovrätts utslag, förlikning ingången innan målet hos Konungen
fullföljes, ankomme på Konungen att stadfästa förlikningen.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1915; dock att i fråga om
fullföljd av talan mot hovrätts utslag eller beslut, som tidigare meddelats,
äldre lag skall äga tillämpning.
Tillämpning av här givna bestämmelser i mål, avdömda av krigsöverdomstol,
efter ty därom särskilt är stadgat, skall icke äga rum, där
krigsöverdomstolens utslag eller beslut meddelats före den 1 januari 1916.
Riksdagens skrivelse Nr 63.
15
Där i lag eller författning förekommer hänvisning till lagrum, som
o O o O /
blivit ersatt genom bestämmelse i denna lag, skall denna i stället tilllämpas.
2:o) Lag
om ändrad lydelse av 49 och 230 §§ utsökningslagen.
Härigenom förordnas, att 49 och 230 §§ utsökningslagen skola erhålla
följande ändrade lydelse:
49 §.
Har någon, som ej vädjat mot underrätts dom, stämt om återvinning
enligt 12 kap. rättegångsbalken, eller har någon enligt 25 kap. 10 § eller
30 kap. 38 § samma balk yrkat ogillande av dom, som eljest bör såsom
laga kraftvunnen anses, gånge utan hinder därav domen i verkställighet
såsom laga kraftvunnen, såvitt ej rätten, där talan är anhängig, annorledes
förordnar.
Verkställighet av hovrätts dom, mot vilken enligt domen talan icke
må fullföljas av motparten till den, som sökt verkställighet, må ock äga
rum utan hinder därav, att motparten sökt Konungens tillstånd till fullföljd
av talan; visar motparten, att sökt tillstånd beviljats, skall vad
eljest gäller om verkställighet av icke laga kraftägande dom lända till
ef terättelse.
Ej må ansökning om resning hindra doms fullbordan.
230 §.
Hovrätts utslag i mål, varom i 2 kap. sägs, må ej överklagas. Har
i annat utsökningsmål hovrätt meddelat utslag, varigenom målet visats
åter till överexekutor eller utmätningsman, skall vad i 211 § finnes stadgat
för där avsett beslut om återförvisning äga tillämpning.
I fråga om klagan över slutligt utslag, som eljest i utsökningsmål
av hovrätt meddelats, skall vad i 30 kap. rättegångsbalken är stadgat om
klagan över hovrätts utslag i mål, som fullföljts genom besvär över underrätts
slutliga utslag, äga motsvarande tillämpning. Stadgandena om skyldighet
att ingiva underrättens protokoll i målet skola i utsökningsmål
16
Riksdagens skrivelse Nr 63.
tillämpas ej blott å överexekutors protokoll och utslag utan jämväl å
protokoll, som utmätningsman må hava fört, och skola vid delgivning av
besvär i sådana mål samtliga protokoll och utslag i målet, av vilka motparten
ej tidigare haft del, tillställas honom.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1915; dock att i fråga om
fullföljd av talan mot hovrätts utslag eller beslut, som tidigare meddelats,
äldre lag skall äga tillämpning.
3:o) Lag
angående Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på
avdelningar.
Med upphävande av lagen den 26 maj 1909 angående Kungl. Maj:ts
högsta domstols tjänstgöring på avdelningar förordnas som följer:
1 §•
Kungl. Maj:ts högsta domstol skall utgöras av tjugufyra justitieråd,
av vilka tre, enligt vad därom är särskilt stadgat, tjänstgöra i lagrådet.
Högsta domstolen arbetar på avdelningar, på sätt nedan sägs.
2 §•
Åtta veckor varje år skall högsta domstolen arbeta på en avdelning,
tjugunio veckor på tre avdelningar och under den övriga tiden av året
utom övliga jul- och påskferier på två avdelningar.
Därjämte skall högsta domstolen under den tid av året, då sådant
finnes erforderligt, upprätthålla den tjänstgöring, som av bestämmelserna
i 3 § påkallas.
3 §•
I fall, då tillstånd av Konungen är i lag stadgat såsom villkor för
måls dragande under Konungens prövning, ankonnne det på en särskild
17
Riksdagens skrivelse Nr 63.
avdelning av högsta domstolen, bestående av tre ledamöter, att pröva och
avgöra ansökan om sådant tillstånd. Yppa sig olika meningar, varde tillstånd
beviljat, såframt två av ledamöterna äro ense därom eller i fall, som
i 20 § andra stycket av 30 kap. rättegångsbalken avses, någon ledamot
finner skäl bifalla ansökningen.
4 §■
Med undantag, som i 3 § sägs, äro högsta domstolens avdelningar
lika behöriga att upptaga de till högsta domstolens handläggning hörande
ärenden, vilkas fördelning endast beror av den ordning, vari de
enligt gällande föreskrifter anmälas.
5 §•
Med iakttagande av vad ovan är föreskrivet äga de i högsta domstolen
tjänstgörande justitieråden sig emellan fördela tjänstgöringsskyldigheten.
6 §''
Angående måls handläggning i vissa fall av högsta domstolens avdelningar
samfällt är särskilt stadgat.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1915. Stadgandet i 2 §
första stycket angående där omförmälda tjänstgöring å avdelningar skall
dock ej vinna tillämpning före ingången av år 1916, utan skall intill
denna tid gälla vad i lagen den 26 maj 1909 om sådan tjänstgöring är
stadgat.
I sammanhang med de i 30 kapitlet rättegångsbalken föreslagna
bestämmelserna om fattig parts befrielse från föreskrivna ekonomiska prestanda
har riksdagen till behandling förehaft frågan, huruvida det från
samhällets sida är tillfredsställande sörjt för att mindre bemedlade parter
kunna komma i åtnjutande av den advokathjälp, som är nödig för ett behörigt
utförande av deras talan och förutan vilken den blotta befrielsen
från vissa rättegångsavgifter ofta nog icke har stort värde.
Denna fråga var år 1913 föremål för riksdagens behandling i anledning
av en då väckt motion om skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anBihang
till riksdagens protokoll 1915. 11 sand. 27 höft. {Nr 63.) 3
18
Riksdagens skrivelse Nr 63.
gående fri rättshjälp åt mindre jordinnehavare i mål rörande vattenuppdämning.
Nämnda års lagutskott tillstyrkte en skrivelse i ämnet, under
åberopande av en motivering, som finnes återgiven i det utlåtande, som
innevarande års lagutskott avgivit i anledning av Eders Kungl. Maj:ts ovan
omförmälta proposition, men motionen föranledde då icke till någon riksdagens
åtgärd.
Riksdagen har nu beslutat att hos Eders Kungl. Maj:t anhålla om
utredning och förslag i ämnet.
I anledning av Eders Kungl. Maj:ts förutnämnda proposition har
riksdagen vidare beslutat att till Eders Kungl. Maj:t hemställa om utredning
och förslag angående en förbättrad arbetsledning i högsta domstolen.
Riksdagen får alltså hemställa
A) att Eders Kungl. Maj:t täcktes taga under övervägande, huruvida
och i vilken omfattning åtgärder må kunna redan under nu gällande
rättegångsordning vidtagas för beredande genom det allmännas försorg av
rättshjälp åt parter, som på grund av svag ekonomisk ställning eller
oförmåga att tillvarataga sina intressen därav kunna vara i behov, samt
för riksdagen framlägga det förslag, som av detta övervägande kan föranledas;
samt
B) att Eders Kungl. Maj:t ville taga i övervägande, huruvida genom
tillsättande av ordförande i högsta domstolen och dess avdelningar, jämte
andra möjliga omläggningar av arbetet i högsta domstolen, arbetsledningen
därstädes må kunna förbättras och arbetsresultatet ökas; ävensom därefter
för riksdagen framlägga de förslag, vartill övervägandet givit anledning.
Stockholm den 23 april 1915.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm 1915. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
151510
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.