Skrivelse till Fullmäktige i riksgäldskontoret, i anledning av riksdagens revisorers framställning angående placeringen av riksgäldskontorets kontanta medel, in. in.
1915-04-23 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1915:64, Skrivelse till Fullmäktige i riksgäldskontoret, i anledning av riksdagens revisorers framställning angående placeringen av riksgäldskontorets kontanta medel, in. in.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 64.
1
Nr 64.
Godkänd av första kammaren den 23 april 1915.
Godkänd av andra kammaren den 23 april 1915.
Riksdagens skrivelse till Fullmäktige i riksgäldskontoret, i anledning
av riksdagens revisorers framställning angående placeringen
av riksgäldskontorets kontanta medel, in. in.
(Bankoutskottets utlåtande nr 19.)
Till Fullmäktige i riksgäldskontoret.
Riksdagens år 1914 församlade revisorer hava i den av dem avgivna
berättelsen angående riksgäldskontoret gjort framställning i fråga om
placering av riksgäldskontorets kontanta medel samt angående höjning
av riksgäldskontorets kassareserver till 30,000,000 kronor m. m.
Berörda framställning återfinnes å sid. 59—64 i den tryckta revisionsberättelsen.
Vad först beträffar den av riksdagens revisorer upptagna frågan
om placering av riksgäldskontorets kontanta medel i allmänhet, avser
revisorernas förslag endast att genom förändring av reglementets bestämmelser
i detta ämne stadfästa en inom riksgäldskontoret sedan längre
tid tillbaka tillämpad praxis. Såsom av revisorerna meddelats, hava
nämligen fullmäktige, ehuru reglementet medgiver dem rätt att driva
utlåningsrörelse inom landet och att använda riksgäldskontorets medel
till inköp av inländska värdepapper, under de tio senaste åren uteslutande
placerat kontorets tillgängliga medel i utländska säkerheter eller
ock haft dem innestående på räkning i riksbanken. Någon anmärkning
mot den praxis, som sålunda länge följts vid riksgäldskontorets medelsBihang
till riksdagens protokoll 1915. 14 samt. 28 käft. (Nr 64—70.) 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 64.
placering, bär ej från något håll framställts, och riksdagen har icke
heller haft något att i sak erinra mot revisorernas förslag i denna del.
I fråga om riksgäldskontorets kassareserver, vilka för närvarande
uppgå till 15,000,000 kronor, vill riksdagen erinra, att riksgäldskontoret
allt sedan år 1904 haft dessa medel till sitt förfogande. Efter framställning
av enskild motionär bemyndigades nämligen fullmäktige genom
beslut av nämnda års riksdag att, för beredande åt riksgäldskontoret
av tillräckliga kassareserver i utlandet, genom försäljning av statsobligationer
upplåna intill 15,000,000 kronor. Tillika bestämdes, att de
medel, som för berörda ändamål komme att anskaffas, i regel borde
hållas innestående hos utländska banker och bankirhus eller vara placerade
i främmande staters skuldförbindelser. Däremot meddelade riksdagen
icke någon föreskrift angående de villkor eller förutsättningar,
under vilka ifrågavarande kassareserver finge av riksgäldskontoret användas.
I det yttrande, som avgavs av fullmäktige och som finnes
intaget i statsutskottets utlåtande i ärendet, erinras, att kassareserverna
icke borde anlitas annat än vid verkligt behov och då det för uppfyllande
av riksgäldskontorets åligganden befunnes nödigt. Syftet med
kassareservernas anskaffande synes i främsta rummet hava varit att
bereda riksgäldskontoret erforderlig tillgång till ifrågakommande utbetalningar
å de båda kreditiv, som enligt § 63 regeringsformen böra
årligen anvisas på riksgäldskontoret, och vilkas sammanlagda belopp
då utgjorde 15,000,000 kronor. I den motion, som föranledde riksdagens
beslut om kassareservernas anskaffande, framhölls emellertid,
att desamma med fördel kunde användas även för andra ändamål än
utbetalningar å nyssnämnda kreditiv. I avseende härå namnes i motionen,
att riksgäldskontoret under brvdsamma finansiella förhållanden, exempelvis
under en penningkris, skulle med dylika reserver till hands, utan
att behöva anlita en redan ansträngd penningmarknad, kunna fullgöra
sina egna utländska annuitetslikvider, varjämte kontoret kunde i fall av
nöd genom att ställa större eller mindre del av sina utländska behållningar
till riksbankens förfogande underlätta bankens bemödanden att
lindra krisens verkningar. Då någon erinran mot detta uttalande ej
gjordes vare sig av statsutskottet eller vid ärendets behandling i riksdagen,
lärer man därav vara berättigad draga den slutsats, att kassareserverna,
ehuru de närmast äro avsedda till täckning av ovannämnda
båda kreditiv, likväl kunna efter prövning av fullmäktige få disponeras
jämväl för andra ändamål.
Sedan riksgäldskontoret år 1904, i enlighet med riksdagens beslut,
genom upplåning anskaffat 15,000,000 kronor såsom kassareserver, har
Riksdagens skrivelse Nr 64. 3
beloppet av dessa reserver alltjämt bibehållits oförändrat. Likaledes
har den av 1904 års riksdag meddelade föreskriften om ifrågavarande
medels placering år efter år utan förändring influtit i riksgäldskontorets
reglemente.
Då de enligt regeringsformen på riksgäldskontor anvisade kreditiven
av 1914 års senare riksdag höjts till 30,000,000 kronor, synes
därav följa, att även riksgäldskontorets kassareserver böra ökas till
motsvarande belopp, så att riksgäldskontor har tillräckliga tillgångar
till sin disposition för de utbetalningar å kreditiven, som kunna bliva
nödvändiga. Riksdagen har alltså ansett sig böra godkänna revisorernas
förslag om kassareservernas höjning till 30,000,000 kronor.
Beträffande sättet för anskaffande av de medel, 15,000,000 kronor,
som erfordras för kassareservernas uppbringande till nyssnämnda belopp,
innehåller revisorernas framställning icke något uttalande. Under
nuvarande förhållanden torde emellertid icke någon annan utväg finnas
än att beloppet, liksom fallet var år 1904, anskaffas genom upplåning.
Det av revisorerna framställda förslaget, att riksgäldskontorets
kassareserver skola, så snart sådant lämpligen kan ske, placeras i guld,
har riksdagen, i likhet med vad fullmäktige i riksgäldskontoret i avgivet
yttrande uttalat, ansett vara principiellt riktigt.
Betydelsen av att riksgäldskontoret innehar en stark guldreserv
ligger förnämligast däri, att riksgäldskontoret med tillhjälp av densamma
kan snabbt och utan hinder för den allmänna rörelsen fullgöra
vissa likvider, som det enligt reglementet åligger riksgäldskontoret att
verkställa och vilkas belopp ej kunna på förhand beräknas. Detta
gäller i främsta rummet de utbetalningar, som anvisas å ovan omförmälda
båda kreditiv. Men riksgäldskontoret har därjämte skyldighet
att, utan begränsning till visst belopp, bereda.tillgång till kassaförstärkning
åt statsverket. För detta ändamål äga fullmäktige visserligen
att upplåna medel mot riksgäldskontorets skuldförbindelser eller
obligationer; men det kan inträffa, att utbetalningen av kassaförstärkning
måste ske med stor skyndsamhet och innan valutan för ett upptaget lån
inflyter. Det bör dessutom framhållas, att under en situation sådan som
den nuvarande en kassareserv, innestående hos utländska banker och
bankirhus eller placerad i utländska staters skuldförbindelser, genom
moratorium eller andra orsaker kan undandragas riksgäldskontorets
disposition just vid det tillfälle, då kassareserven skulle fylla något av
de ändamål, för vilka den är avsedd. För likvider i utlandet kan staten
vid ett sådant tillfälle tvingas att exportera guld. Skall detta tagas
ur riksbankens guldförråd, kan den därigenom uppkomna minskningen
4
Riksdagens skrivelse Nr 64.
av riksbankens guldkassa verka ytterligare oroande på ett redan kanske
nervöst affärsliv. Betydelsen av en guldreserv, oberoende av riksbankens
guldkassa, såsom ett led i vår finansiella beredskap är under
sådana förhållanden påtaglig.
Ehuru riksdagen sålunda i princip ansluter sig till revisorernas
förslag att riksgäldskontor^ kassareserver i sin helhet böra placeras
i guld, har riksdagen dock ej ansett lämpligt, att en ovillkorlig föreskrift
därom nu meddelas. Enligt vad riksdagen inhämtat, uppgår riksgäldskontorets
behållning i guld för närvarande till omkring 7,300,000
kronor. För att höja densamma till 30,000,000 kronor, skulle sålunda
återstå att anskaffa det betydliga beloppet av omkring 22,700,000 kronor
i guld. Det må även erinras, att nämnda tillskott måste införas från
utlandet, samt att likvid därför med all sannolikhet måste erläggas med
användande av sådana tillgodohavanden, som för vårt land uppkomma
genom överskott av dess export utöver importen. Dessa omständigheter
jämte den av den nu pågående europeiska krisen föranledda osäkerheten
på det ekonomiska området göra det synnerligen angeläget, att
en ökning av riksgäldskontorets guldförråd sker successivt och att nödig
varsamhet därvid iakttages. Enligt riksdagens mening synes det därför
vara tillfyllest att nu bestämma ett visst minimum för guldanskaffningen,
med rätt för fullmäktige att, då gynnsamt tillfälle till ytterligare
guldförvärv yppar sig, överskrida detta minimum. I överensstämmelse
härmed har riksdagen ansett, att minst hälften av riksgäldskontorets
kassareserver skola placeras i guld och återstoden i regel
redovisas i lätt säljbara utländska valutor.
Vad slutligen angår användandet av riksgäldskontorets kassareserver,
därest de ökas till 30,000,000 kronor, hemställa revisorerna
om införande i reglementet av den bestämmelsen, att 15,000,000 kronor
av riksgäldskontorets guldreserv ovillkorligen skola innestå för att av
fullmäktige utlämnas endast i det fall, att Konungen jämlikt 63 § regeringsformen
förordnat om lyftning av den kreditivsumma, som vid
infallande krig bör vara tillgänglig. Riksdagen vill häremot erinra, att
fullmäktige ej böra genom alltför snäva bestämmelser hindras att vidtaga
sådana finansiella dispositioner, vartill omständigheterna kunna
giva anledning, utan synes det med förtroende kunna överlämnas åt
fullmäktige att pröva de förutsättningar, under vilka kassareserverna i
såväl detta som andra fall böra få användas.
Under åberopande av det ovan anförda har riksdagen bemyndigat
fullmäktige i riksgäldskontoret att, för höjning av riksgäldskontorets
5
Riksdagens skrivelse Nr 64.
kassareserver från 15,000,000 kronor till 30,000,000 kronor, genom försäljning
av statsobligationer till erforderligt belopp upplåna 15,000,000
kronor, samt beslutit, att § 17 i riksgäldskontorets reglemente skall erhålla
följande förändrade lydelse:
1. Riksgäldskontorets kontanta tillgångar skola, så vitt och så
länge de icke behöva användas för samma verk åliggande utbetalningar,
insättas i riksbanken eller placeras i lätt förytterliga utländska valutor;
dock gäller i fråga om placeringen av riksgäldskontorets kassareserver
vad här nedan stadgas.
2. Av de medel, 30,000,000 kronor, som av fullmäktige i riksgäldskontoret
enligt bemyndigande av riksdagen anskaffats för beredande
av kassareserver åt riksgäldskontoret, böra minst 15,000,000
kronor vara placerade i guld och återstoden i regel hållas placerad i
lätt''förytterliga utländska valutor.
Stockholm den 23 april 1915.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.