Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Fullmäktige i riksgäldskontoret, i anledning av riksdagens revisorers framställning angående placeringen av riksgäldskontorets kontanta medel, in. in.

1915-04-23 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1915:64, Skrivelse till Fullmäktige i riksgäldskontoret, i anledning av riksdagens revisorers framställning angående placeringen av riksgäldskontorets kontanta medel, in. in.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 64.

1

Nr 64.

Godkänd av första kammaren den 23 april 1915.

Godkänd av andra kammaren den 23 april 1915.

Riksdagens skrivelse till Fullmäktige i riksgäldskontoret, i anledning

av riksdagens revisorers framställning angående placeringen

av riksgäldskontorets kontanta medel, in. in.

(Bankoutskottets utlåtande nr 19.)

Till Fullmäktige i riksgäldskontoret.

Riksdagens år 1914 församlade revisorer hava i den av dem avgivna

berättelsen angående riksgäldskontoret gjort framställning i fråga om

placering av riksgäldskontorets kontanta medel samt angående höjning

av riksgäldskontorets kassareserver till 30,000,000 kronor m. m.

Berörda framställning återfinnes å sid. 59—64 i den tryckta revisionsberättelsen.

Vad först beträffar den av riksdagens revisorer upptagna frågan

om placering av riksgäldskontorets kontanta medel i allmänhet, avser

revisorernas förslag endast att genom förändring av reglementets bestämmelser

i detta ämne stadfästa en inom riksgäldskontoret sedan längre

tid tillbaka tillämpad praxis. Såsom av revisorerna meddelats, hava

nämligen fullmäktige, ehuru reglementet medgiver dem rätt att driva

utlåningsrörelse inom landet och att använda riksgäldskontorets medel

till inköp av inländska värdepapper, under de tio senaste åren uteslutande

placerat kontorets tillgängliga medel i utländska säkerheter eller

ock haft dem innestående på räkning i riksbanken. Någon anmärkning

mot den praxis, som sålunda länge följts vid riksgäldskontorets medelsBihang

till riksdagens protokoll 1915. 14 samt. 28 käft. (Nr 64—70.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 64.

placering, bär ej från något håll framställts, och riksdagen har icke

heller haft något att i sak erinra mot revisorernas förslag i denna del.

I fråga om riksgäldskontorets kassareserver, vilka för närvarande

uppgå till 15,000,000 kronor, vill riksdagen erinra, att riksgäldskontoret

allt sedan år 1904 haft dessa medel till sitt förfogande. Efter framställning

av enskild motionär bemyndigades nämligen fullmäktige genom

beslut av nämnda års riksdag att, för beredande åt riksgäldskontoret

av tillräckliga kassareserver i utlandet, genom försäljning av statsobligationer

upplåna intill 15,000,000 kronor. Tillika bestämdes, att de

medel, som för berörda ändamål komme att anskaffas, i regel borde

hållas innestående hos utländska banker och bankirhus eller vara placerade

i främmande staters skuldförbindelser. Däremot meddelade riksdagen

icke någon föreskrift angående de villkor eller förutsättningar,

under vilka ifrågavarande kassareserver finge av riksgäldskontoret användas.

I det yttrande, som avgavs av fullmäktige och som finnes

intaget i statsutskottets utlåtande i ärendet, erinras, att kassareserverna

icke borde anlitas annat än vid verkligt behov och då det för uppfyllande

av riksgäldskontorets åligganden befunnes nödigt. Syftet med

kassareservernas anskaffande synes i främsta rummet hava varit att

bereda riksgäldskontoret erforderlig tillgång till ifrågakommande utbetalningar

å de båda kreditiv, som enligt § 63 regeringsformen böra

årligen anvisas på riksgäldskontoret, och vilkas sammanlagda belopp

då utgjorde 15,000,000 kronor. I den motion, som föranledde riksdagens

beslut om kassareservernas anskaffande, framhölls emellertid,

att desamma med fördel kunde användas även för andra ändamål än

utbetalningar å nyssnämnda kreditiv. I avseende härå namnes i motionen,

att riksgäldskontoret under brvdsamma finansiella förhållanden, exempelvis

under en penningkris, skulle med dylika reserver till hands, utan

att behöva anlita en redan ansträngd penningmarknad, kunna fullgöra

sina egna utländska annuitetslikvider, varjämte kontoret kunde i fall av

nöd genom att ställa större eller mindre del av sina utländska behållningar

till riksbankens förfogande underlätta bankens bemödanden att

lindra krisens verkningar. Då någon erinran mot detta uttalande ej

gjordes vare sig av statsutskottet eller vid ärendets behandling i riksdagen,

lärer man därav vara berättigad draga den slutsats, att kassareserverna,

ehuru de närmast äro avsedda till täckning av ovannämnda

båda kreditiv, likväl kunna efter prövning av fullmäktige få disponeras

jämväl för andra ändamål.

Sedan riksgäldskontoret år 1904, i enlighet med riksdagens beslut,

genom upplåning anskaffat 15,000,000 kronor såsom kassareserver, har

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 64. 3

beloppet av dessa reserver alltjämt bibehållits oförändrat. Likaledes

har den av 1904 års riksdag meddelade föreskriften om ifrågavarande

medels placering år efter år utan förändring influtit i riksgäldskontorets

reglemente.

Då de enligt regeringsformen på riksgäldskontor anvisade kreditiven

av 1914 års senare riksdag höjts till 30,000,000 kronor, synes

därav följa, att även riksgäldskontorets kassareserver böra ökas till

motsvarande belopp, så att riksgäldskontor har tillräckliga tillgångar

till sin disposition för de utbetalningar å kreditiven, som kunna bliva

nödvändiga. Riksdagen har alltså ansett sig böra godkänna revisorernas

förslag om kassareservernas höjning till 30,000,000 kronor.

Beträffande sättet för anskaffande av de medel, 15,000,000 kronor,

som erfordras för kassareservernas uppbringande till nyssnämnda belopp,

innehåller revisorernas framställning icke något uttalande. Under

nuvarande förhållanden torde emellertid icke någon annan utväg finnas

än att beloppet, liksom fallet var år 1904, anskaffas genom upplåning.

Det av revisorerna framställda förslaget, att riksgäldskontorets

kassareserver skola, så snart sådant lämpligen kan ske, placeras i guld,

har riksdagen, i likhet med vad fullmäktige i riksgäldskontoret i avgivet

yttrande uttalat, ansett vara principiellt riktigt.

Betydelsen av att riksgäldskontoret innehar en stark guldreserv

ligger förnämligast däri, att riksgäldskontoret med tillhjälp av densamma

kan snabbt och utan hinder för den allmänna rörelsen fullgöra

vissa likvider, som det enligt reglementet åligger riksgäldskontoret att

verkställa och vilkas belopp ej kunna på förhand beräknas. Detta

gäller i främsta rummet de utbetalningar, som anvisas å ovan omförmälda

båda kreditiv. Men riksgäldskontoret har därjämte skyldighet

att, utan begränsning till visst belopp, bereda.tillgång till kassaförstärkning

åt statsverket. För detta ändamål äga fullmäktige visserligen

att upplåna medel mot riksgäldskontorets skuldförbindelser eller

obligationer; men det kan inträffa, att utbetalningen av kassaförstärkning

måste ske med stor skyndsamhet och innan valutan för ett upptaget lån

inflyter. Det bör dessutom framhållas, att under en situation sådan som

den nuvarande en kassareserv, innestående hos utländska banker och

bankirhus eller placerad i utländska staters skuldförbindelser, genom

moratorium eller andra orsaker kan undandragas riksgäldskontorets

disposition just vid det tillfälle, då kassareserven skulle fylla något av

de ändamål, för vilka den är avsedd. För likvider i utlandet kan staten

vid ett sådant tillfälle tvingas att exportera guld. Skall detta tagas

ur riksbankens guldförråd, kan den därigenom uppkomna minskningen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 64.

av riksbankens guldkassa verka ytterligare oroande på ett redan kanske

nervöst affärsliv. Betydelsen av en guldreserv, oberoende av riksbankens

guldkassa, såsom ett led i vår finansiella beredskap är under

sådana förhållanden påtaglig.

Ehuru riksdagen sålunda i princip ansluter sig till revisorernas

förslag att riksgäldskontor^ kassareserver i sin helhet böra placeras

i guld, har riksdagen dock ej ansett lämpligt, att en ovillkorlig föreskrift

därom nu meddelas. Enligt vad riksdagen inhämtat, uppgår riksgäldskontorets

behållning i guld för närvarande till omkring 7,300,000

kronor. För att höja densamma till 30,000,000 kronor, skulle sålunda

återstå att anskaffa det betydliga beloppet av omkring 22,700,000 kronor

i guld. Det må även erinras, att nämnda tillskott måste införas från

utlandet, samt att likvid därför med all sannolikhet måste erläggas med

användande av sådana tillgodohavanden, som för vårt land uppkomma

genom överskott av dess export utöver importen. Dessa omständigheter

jämte den av den nu pågående europeiska krisen föranledda osäkerheten

på det ekonomiska området göra det synnerligen angeläget, att

en ökning av riksgäldskontorets guldförråd sker successivt och att nödig

varsamhet därvid iakttages. Enligt riksdagens mening synes det därför

vara tillfyllest att nu bestämma ett visst minimum för guldanskaffningen,

med rätt för fullmäktige att, då gynnsamt tillfälle till ytterligare

guldförvärv yppar sig, överskrida detta minimum. I överensstämmelse

härmed har riksdagen ansett, att minst hälften av riksgäldskontorets

kassareserver skola placeras i guld och återstoden i regel

redovisas i lätt säljbara utländska valutor.

Vad slutligen angår användandet av riksgäldskontorets kassareserver,

därest de ökas till 30,000,000 kronor, hemställa revisorerna

om införande i reglementet av den bestämmelsen, att 15,000,000 kronor

av riksgäldskontorets guldreserv ovillkorligen skola innestå för att av

fullmäktige utlämnas endast i det fall, att Konungen jämlikt 63 § regeringsformen

förordnat om lyftning av den kreditivsumma, som vid

infallande krig bör vara tillgänglig. Riksdagen vill häremot erinra, att

fullmäktige ej böra genom alltför snäva bestämmelser hindras att vidtaga

sådana finansiella dispositioner, vartill omständigheterna kunna

giva anledning, utan synes det med förtroende kunna överlämnas åt

fullmäktige att pröva de förutsättningar, under vilka kassareserverna i

såväl detta som andra fall böra få användas.

Under åberopande av det ovan anförda har riksdagen bemyndigat

fullmäktige i riksgäldskontoret att, för höjning av riksgäldskontorets

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 64.

kassareserver från 15,000,000 kronor till 30,000,000 kronor, genom försäljning

av statsobligationer till erforderligt belopp upplåna 15,000,000

kronor, samt beslutit, att § 17 i riksgäldskontorets reglemente skall erhålla

följande förändrade lydelse:

1. Riksgäldskontorets kontanta tillgångar skola, så vitt och så

länge de icke behöva användas för samma verk åliggande utbetalningar,

insättas i riksbanken eller placeras i lätt förytterliga utländska valutor;

dock gäller i fråga om placeringen av riksgäldskontorets kassareserver

vad här nedan stadgas.

2. Av de medel, 30,000,000 kronor, som av fullmäktige i riksgäldskontoret

enligt bemyndigande av riksdagen anskaffats för beredande

av kassareserver åt riksgäldskontoret, böra minst 15,000,000

kronor vara placerade i guld och återstoden i regel hållas placerad i

lätt''förytterliga utländska valutor.

Stockholm den 23 april 1915.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.