Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen angående åvägabringande av ändamålsenlig are bestämmelser rörande överföring av flyttning sbetyg.

1915-05-07 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1915:83, Skrivelse till Konungen angående åvägabringande av ändamålsenlig are bestämmelser rörande överföring av flyttning sbetyg.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 83.

1

Nr 83.

Godkänd av första kammaren den 7 maj 1915.

Godkänd av andra kammaren den 7 maj 1915.

Biksdagens skrivelse till Konungen angående åvägabringande av

ändamålsenlig are bestämmelser rörande överföring av

flyttning sbetyg.

(Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:r 3.)

(Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:r 6.)

Till Konungen.

Uti inom riksdagen väckta motioner har framhållits behovet av

att åtgärder vidtagas för avhjälpande av de olägenheter, som äro förenade

med den de flyttande åliggande skyldighet att själva ombesörja

överföringen av flyttningsbetyg.

Jämlikt 32 § i kungl. förordningen angående kyrkoböckers förande

den 23 december 1910 åligger det den enskilde att vid avflyttning från

en ort till en annan själv uttaga och medföra sitt flyttningsbetyg.

Emellertid har det visat sig, att uppenbara olägenheter äro förenade

med det sålunda stadgade förfaringssättet. Dessa olägenheter bestå till

ej ringa del däri, att tillfällen till missbruk av flyttningsbetygen erbjuda

sig antingen därigenom att betygen kunna komma att överlåtas till obehöriga

personer eller ock därigenom att förfalskningar kunna ske i deBihang

till riksdagens protokoll 1915. 14 saml. 31 höft. (Nr 83— 84.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 83.

samma, särskilt i avsikt att få anteckningar om mindre god frejd eller

dylikt uteslutna ur desamma.

Men framför allt förorsakas givetvis olägenheter ur mantalsskrivningssynpunkt

samt ur beskattnings- och befolkningsstatistiska synpunkter

därav, att en person under tiden från det flyttningsbetyget utskrivits

från utflyttningsorten och tills det inskrivits i inflyttningsorten icke är

någonstädes i riket kyrkoskriven. Sistnämnda förhållande har, enligt

hvad riksdagen har sig bekant, även stundom medfört, att det lyckats

värnpliktige att ett eller flera år undandraga sig värnpliktens fullgörande.

Jämväl med hänsyn till gällande lag om val till riksdagen, i vad

samma lag avser andra kammaren, samt lagen om allmän pensionsförsäkring

har behovet av en noggrannare registrering av befolkningen än

för närvarande äger rum framträtt.

Påtagligt är att till avhjälpande av nämnda missförhållanden den

utvägen måste anlitas, att gällande bestämmelser rörande flyttningsbetygens

överförande mellan församlingarna ändras därhän, att dessa betyg

icke komma i allmänhetens händer, utan direkt översändas från pastorsämbete

till pastorsämbete.

I fråga om sättet för ordnande av förevarande angelägenhet hava

motionärerna fäst uppmärksamheten på det förslag till förordning angående

kyrkoböckers förande, som uti år 1910 avgivet underdånigt

betänkande förordats av de för sådant ändamål av Eders Kungl. Maj:t

tillkallade sakkunnige och vilket förslag avser, att anmälan om flyttning

skulle ske hos inflyttningsförsamlingens pastor, vilken sedermera skulle

hos pastorsämbetet i utflyttningsförsamlingen rekvirera flyttningsbetyg för

den flyttande.

TJti den inom andra kammaren i ämnet väckta motionen har i

främsta rummet ifrågasatts införande här i landet av ett system, likartat

med det inom Belgien tillämpade systemet för civilregistratur, vilket

system i sistnämnda land skulle hava visat sig fungera tillfredsställande.

Vidare har inom det första kammarens utskott, som handlagt förevarande

ärende, framkommit och förordats ett förslag till frågans lösning,

enligt vilket anmälan om flyttning skulle ske hos pastor i utflyttningsorten,

där den flyttande tillhandahölles flyttningsblankett, som, vederbörligen

ifylld, av den flyttande överlämnades till pastor i inflyttningsorten,

varefter denne efterskreve utflyttningsbetyget.

Vilket förslag i förevarande hänseende som bör lämnas företräde,

är riksdagen, i saknad av fullständig utredning i ämnet, ej i tillfälle att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 83.

3

bedöma. Men då de olägenheter, som äro en följd av nu gällande bestämmelser

uti ifrågavarande hänseende, synas riksdagen vara allvarliga,

anser riksdagen, att, även om, såsom torde vara oundvikligt, prästerskapets

redan nu avsevärda expeditionsarbete därigenom skulle komma

att i någon mån ökas, åtgärder snarast möjligt böra vidtagas till nämnda

olägenheters avlägsnande.

De förfaringssätt, som ovan berörts, kunna gifvetvis i regeln icke

komma till användning i fall av utflyttning ur riket. Härutinnan torde

således vid en kommande lagstiftning särskilda föreskrifter böra meddelas.

Jämväl torde böra komma under övervägande, huruvida icke nu

gällande påföljder för uraktlåten skyldighet att göra vederbörlig flyttningsanmälan

borde skärpas. Den omständigheten, att ifrågavarande

skyldighet motsvaras av stora medborgerliga rättigheter, särskilt rättigheten

till statspension, torde böra medföra, att sådana strängare bestämmelser

för framtiden komma att tillämpas. Då emellertid riksdagen

håller före, att försumligheten att vederbörligen anmäla skedd flyttning

stundom torde bero på okunnighet om hvad som i här berörda avseende

åligger envar medborgare eller ock på liknöjdhet för ifrågavarande

medborgerliga skyldighet, har riksdagen i detta sammanhang även velat

ifrågasätta, huruvida icke en kort sammanfattning av hithörande och

därmed sammanhängande bestämmelser borde införas i någon årgång av

almanackan.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders

Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för avhjälpande av de olägenheter,

som äro förenade med skyldigheten för de flyttande att själva ombesörja

överföringen av flyttningsbetyg.

Stockholm den 7 maj 1915.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.