Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av riksdagens av 1914 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1913.

1915-05-18 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1915:85, Skrivelse till Konungen, i anledning av riksdagens av 1914 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1913.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 85.

1

Nr 85.

Godkänd av första kammaren den 18 maj 1915.

Godkänd av andra kammaren den 18 maj 1915.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av riksdagens av

1914 församlade revisorers berättelse angående verkställd

granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders

tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1913.

(Statsutskottets utlåtande nr 49.)

Till Konungen.

Efter prövning av vad riksdagens nästlidet år församlade revisorer

rörande verkställd granskning av statsverkets jämte därtill körande fonders

tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1913 uti avgiven berättelse

anmält samt vederbörande förvaltande verk och myndigheter

uti däröver avgivna förklaringar hos Eders Kungl. Maj:t andragit, får

riksdagen i nedan nämnda ärenden anföra följande.

Enskilda läroverken.

Beträffande de enskilda läroverken hava revisorerna till eu början

erinrat, hurusom i kungl. kungörelsen den 29 oktober 1909 angående

avlöning av lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda läroanstalter in. in.

Avdelningen B) med däri genom kungl. kungörelsen den 18 juni 1910

vidtagen ändring, föreskrives, bland annat, att av anslaget till lönetillägg

åt lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter skola till varje

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 14 samt. 32 käft. (Nr 85.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 85.

läroanstalt, som åtnjuter understöd från något av de i reservationsanslaget

till enskilda läroanstalter ingående särskilda anslag, under den tid statsunderstöd

åtnjutes, utgå följande bidrag, för läsår räknat:

1) 200 kronor för varje ämneslärarinna, som är berättigad till en

avlöning av minst 1,400 kronor i första, 1,700 kronor i andra och 2,000

kronor i tredje lönegraden;

2) två tredjedelar av de ålderstillägg, som enligt de i avdelningen

A) av förstberörda kungörelse stadgade grunder tillförsäkras föreståndarinnor

och lärarinnor.

Dessa ålderstillägg äro, såsom revisorerna vidare erinrat, för föreståndarinna

ett å 300 kronor, för ämneslärarinna med högre kompetens

två å 300 kronor vartdera eller tillsammans 600 kronor samt för ämneslärarinna

med lägre kompetens två å 300 kronor vartdera och ett å 200

kronor eller tillhopa 800 kronor.

Enligt vad revisorerna påpekat, kan således en statsunderstödd

enskild läroanstalt, enligt ovansagda bestämmelser, komma i åtnjutande

av statsbidrag för en föreståndarinna med 200 kronor (enligt mom. 2),

för en ämneslärarinna med högre kompetens med 20Ö kronor (enligt

mom. 1) och med 400 kronor (enligt mom. 2) eller tillsammans 600

kronor, samt för en ämneslärarinna med lägre kompetens 533 kronor

33 öre.

Därjämte hava revisorerna erinrat, hurusom för åtnjutande av

berörda statsbidrag är föreskrivet, bland annat, att ämneslärarinna skall

påvila full tjänstgöring, varmed enligt kungörelsen skall förstås »tjänstgöring

till ungefärligen den omfattning, som åligger ämneslärarinna vid

allmänt läroverk». I detta hänseende förekommer i § 133 av gällande

stadga för rikets allmänna läroverk den bestämmelsen, att första lärarinna

vid Barnskola skall lämna undervisning 20 till 22 timmar och övriga

ämneslärarinnor 22 till 26 timmar varje vecka.

Vidare hava revisorerna meddelat, att Eders Kungl. Maj:t genom brev

den 25 april 1913 förordnat, bland annat, att rekvisition av ifrågavarande

statsbidrag skall »hos vederbörande myndighet göras av skolstyrelse,

föreståndare eller föreståndarinna, varvid skall genom intyg av läroanstaltens

inspektor styrkas, ej mindre att de för anslagets åtnjutande

stadgade villkor blivit fullgjorda, än även att vederbörande lärarinnor

bestritt den dem åliggande undervisningen under den tid, rekvisitionen

avser».

I anslutning härtill hava revisorerna därefter anfört följande:

»Den för berörda statsbidrags åtnjutande givna bestämmelsen, att

ämneslärarinna skall hava presterat »full tjänstgöring» eller »tjänstgöring

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 85.

till ungefär den omfattning, som åligger ämneslärarinna vid allmänt

läroverk» har, efter vad revisorerna funnit, blivit olika tolkad. Så har

t. ex. vid en och annan skola däri inräknats undervisning i övningsämnen,

såsom sång, teckning och välskrivning eller närvaro såsom vakt

vid skrivning i annat än ämneslärarinnans undervisningsämne, eller ock,

vilket i synnerhet varit förhållandet i huvudstaden, bestridande av befattning

såsom biträdande föreståndarinna. De till denna sistnämnda

kategori hörande ämneslärarinnor hava meddelat undervisning i läroämnen

under avsevärt kortare tid, än som åligger första lärarinna eller

ämneslärarinna vid allmänt läroverk, vid en skola till och med allenast

2 timmar i veckan. De göromål av olika slag, som därutöver ålegat

dem såsom biträdande föreståndarinnor, hava nämligen uppskattats såsom

fullt motsvarande minskningen i undervisningsskyldigheten. Då denna

uppfattning delats av vederbörande skolas inspektor och denne med

anledning därav lämnat sådant intyg, som i ovannämnda kungl. brev

den 25 april 1913 fordras för anslagets åtnjutande, har den utbetalande

myndigheten saknat anledning att ingå i närmare undersökning angående

beskaffenheten av lärarinnornas tjänstgöring.

Då, såsom ovan framhållits, det årliga statsbidraget för föreståndarinna

utgår med allenast 200 kronor, synes således, därest den biträdande

föreståndarinnan hänförts till föreståndarinnegruppen, skolan för

henne hava kommit att erhålla allenast sagda belopp. Genom att däremot,

såsom vid här i fråga varande skolor ägt rum, inräkna de biträdande

föreståndarinnorna bland ämneslärarinnorna, hava avsevärt högre

statsunderstöd kommit att utgå. Ett par av dessa skolor hava på detta

sätt var för sig kommit i åtnjutande av statsbidrag för två biträdande

föreståndarinnor; och vid det ena av dessa läroverk hava de båda biträdande

föreståndarinnorna tillsammans meddelat undervisning under kortare

tid, än som åligger en ämneslärarinna.

Då revisorerna hysa den uppfattning, att bestämmelserna uti 1909

års kungörelse måste anses innebära att varje ämneslärarinna, för vilken

statsbidrag begäres, skall hava meddelat verklig undervisning i läroämnen

i ungefär samma utsträckning, som ämneslärarinna vid allmänt

läroverk, men det visat sig, att å vissa håll en avvikande uppfattninggjort

sig gällande, hava revisorerna icke ansett sig kunna underlåta att

å förhållandet fästa uppmärksamheten.»

Läroverksöverstyrelsen har i ett den 16 januari 1915 avgivet utlåtande

till en början meddelat, att överstyrelsen i anledning av revisorernas

ovanberörda anmärkningar genom cirkulär från samtliga statsunderstödda

enskilda läroanstalter infordrat upplysningar, dels i vilken utsträckning

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 85.

biträdande föreståndarinna under år 1913 i förekommande fall halt nedsatt

undervisningsskyldigbet, dels ock i vilken utsträckning ämneslärarinna

under år 1913 bestritt undervisning i andra övningsämnen än välskrivning.

De inkomna uppgifterna äro sammanfattade i en överstyrelsens

utlåtande bifogad översiktstablå.

I fråga om de sålunda infordrade uppgifterna har överstyrelsen

anfört följande:

»Av dessa uppgifter framgår, att under vårterminen 1913 för 57 och under

höstterminen samma år för 53 ämneslärarinnor undervisning i andra övningsämnen

än välskrivning inräknats i tjänstgöringen samt att denna undervisning i övningsämnen

för de allra flesta omfattat blott ett obetydligt antal lektioner; endast i några

få fall (4 under vårterminen och 6 under höstterminen) har ifrågavarande undervisning

uppgått till 6 å 7 lektioner i veckan. Blott beträffande en lärarinna har

denna siffra överskridits, i det att i hennes tjänstgöring, omfattande 25 å 26 veckotimmar,

ingått 10 timmars undervisning i sång.

Av de lämnade uppgifterna framgår vidare, att 22 läroanstalter haft biträdande

föreståndarinnor. För fem av dessa — av dem fyra vid läroanstalter, som

haft två, respektive tre biträdande föreståndarinnor — har statsbidrag ej utgått.

Om med hänsyn till bestämmelserna i § 133 mom. 2 och 5 av läroverksstadgan och

i överensstämmelse med inom överstyrelsen tillämpad praxis 20 veckotimmars undervisningsskyldighet

sättes såsom minimigräns för att ämneslärarinna skall anses ha full

tjänstgöring, så befinnes, att vardera terminen 8 av de 20 biträdande föreståndarinnor,

till vilkas lön statsbidrag utgått, ej såsom sådana åtnjutit någon nedsättning i

sin undervisningsskyldigbet, i det att denna omfattat 20 lektioner eller därutöver; 10

hava åtnjutit en nedsättning i undervisningsskyldigheten av 1—5 timmar i veckan,

det vill säga undervisat minst 15 veckotimmar; en har undervisat 14 veckotimmar

vardera terminen, en 10 timmar den ena och 2 timmar den andra.»

Därefter har överstyrelsen för egen del i ärendet anfört följande:

»Yad angår inräknandet av undervisning i välskrivning i ämneslärarmnors

tjänstgöring torde däremot ingen befogad anmärkning kunna göras, då ämneslärare

och ämneslärarinnor vid de allmänna läroverken, i vissa fall i avsevärd utsträckning,

sedan gammalt inräknat sådan tjänstgöring i sin undervisningsskyldigbet. Samma

är förhållandet med vakt vid skrivning, som, under den tid de allmänna läroverken

hade fasta skrivdagar, ävenledes inräknades i tjänstgöringen. Yad åter angår undervisning

i andra övningsämnen än välskrivning, får överstyrelsen erinra därom, att

genom nådiga kungörelsen den 21 februari 1914 angående avlöning av lärarinnorna

vid statsunderstödda enskilda läroanstalter samt angående statsunderstöd åt dessa

läroanstalter in. in. medgivits, att ämneslärarinna med full tjänstgöring må kunna

fullgöra intill en tredjedel därav i övningsämnen. Ehuruväl denna nådiga kungörelse

är av senare datum än det år, varom nu är fråga, torde dock i nämnda medgivande

av Eders Kungl. Maj:t och riksdagen få anses ligga ett erkännande av billigheten

i den praxis, som förut följts, att i ämneslärarinnas tjänstgöring finge till

någon mindre del ingå undervisning även i övningsämnen. Såsom av de inhämtade,

förut meddelade uppgifterna framgår, synes under år 1913 i intet fall nämnda

gräns för ämneslärarinnas undervisning i övningsämnen hava överskridits; i de allra

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 85.

flesta fallen liar sådan undervisning, där den förekommit, omfattat vida mindre än

en tredjedel av ämneslärarinnas undervisningsskyldighet.

Frågan om avkortning av biträdande föreståndarinnas undervisningsskyldighet

är, enligt överstyrelsens mening, av mera komplicerad art. Överstyrelsen tillåter

sig i sistberörda avseende först erinra därom, att jämlikt förenämnda nådiga kungörelse

den 29 oktober 1909 de av riksdagen fastställda bestämmelserna om avlöning

av lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda läroanstalter icke uppställa någon fordran

på meddelande av undervisning, utan på fullgörande av tjänstgöring till viss

omfattning. Därav skulle den slutsatsen kunna dragas, att ämneslärarinna skulle

kunna få utbyta viss undervisning mot tjänstgöring av annan art i läroanstaltens

tjänst, under förutsättning att tjänstgöringen i det hela kan anses äga den omfattning,

att den kan jämställas med en ämneslärarinnas vid allmänt läroverk.

I sak lärer ett sådant utbyte, när det gäller biträdande föreståndarinna, få

anses skäligt. I läroanstalter, som i avseende på lärjungarnas antal nått en starkare

utveckling, är det givetvis från uppfostrans synpunkt av vikt att den ordinarie

föreståndarinnan eller föreståndaren har ett biträde vid sin sida. Om nu vid en

sådan utveckling skolan ställes i valet mellan att utse en ny ordinarie föreståndarinna

och avlöna denna efter stadgade grunder eller att fortfarande nöja sig med

en föreståndarinna eller föreståndare, skulle måhända mången gång de ekonomiska

förhållandena medföra, att skolans ledning bleve sämre, än den bort vara. Från

denna synpunkt synes det nu på vissa håll rådande systemet med biträdande föreståndarinnor,

som behålla en del av sin undervisning och avlönas som ämneslärarinnor,

vara till nytta. Genom anställande av en biträdande föreståndarinna möjliggöres

jämväl för föreståndarinnan att åtaga sig en mer omfattande undervisning,

än eljest vore möjligt.

Överstyrelsen håller likväl före, att dessa biträdande föreståndarinnor, om de

skola betraktas såsom ämneslärarinnor, böra äga en undervisningsskyldighet, som

icke i någon avsevärd grad skiljer dem från ämneslärarinnor. I detta avseende

tillåter sig överstyrelsen meddela, att överstyrelsen vid prövning av ansökningar

om uppflyttning i högre lönegrad plägat låta biträdande föreståndarinnor tillgodoräkna

sig en minskning i undervisningsskyldighet per vecka av ungefär 5 timmars omfattning.

Enligt vad de lämnade uppgifterna utvisa, ha under år 1913 endast två

biträdande föreståndarinnor haft än större nedsättning i sin undervisningsskyldighet

än den nyssnämnda.

Det är enligt överstyrelsens mening angeläget för skolorna, att ingen förändring

i den praxis, som överstyrelsen tillämpat med avseende på storleken av

biträdande föreståndarinnas undervisningsskyldighet, göres erforderlig. De enskilda

läroanstalternas ekonomi är i regeln sådan, att de endast med svårighet få inkomster

och utgifter att gå ihop, varför de allra flesta knappast kunna bära den utgift, som

skulle uppstå genom nödvändigheten att avlöna biträdande föreståndarinna på samma

sätt som föreståndarinnan. För den händelse Eders Kungl. Maj:t i anledning av

den väckta frågan skulle finna för gott utfärda närmare bestämmelser i berörda

avseende, tillåter sig därför överstyrelsen framhålla såsom önskvärt, att dessa

bestämmelser måtte gå i samma riktning som den av överstyrelsen följda praxis, så

att för en ämneslärarinna, som därjämte tjänstgör såsom biträdande föreståndarinna,

en tjänstgöring omfattande minst 15 timmars undervisning i veckan måtte godtagas

såsom full tjänstgöring.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 85.

Därjämte får överstyrelsen framhålla, att överstyrelsen har för avsikt att

meddela de läroanstalter, vid vilka biträdande föreståndarinnan haft en mindre undervisningsskyldighet

än den nyssnämnda, att enligt överstyrelsens mening sagda minimigräns

bör iakttagas tillsvidare och intill dess särskilda bestämmelser i denna fråga

kunna av Eders Kungl. Maj:t bliva utfärdade.»

I anledning av den utav revisorerna uttalade uppfattningen att bestämmelsen

angående ämneslärarinnas tjänstgöringsskyldighet för erhållande

av statsbidrag till hennes avlöning avser allenast verklig undervisning

i läroämnen i ungefär samma utsträckning, som åligger ämneslärarinna

vid allmänt läroverk, har riksdagen särskilt fäst sig vid de fall,

då i berörda tjänstgöringssskyldighet inräknats bestridande av befattning

såsom biträdande föreståndarinna. Med hänsyn till vad läroverksöverstyrelsen

i detta avseende anfört, synes det riksdagen böra tagas i övervägande,

i vad mån en jämkning i den ämneslärarinna sålunda åliggande

undervisningsskyldighet kan vara av omständigheterna påkallad i det

fall, att lärarinnan tillika tjänstgör såsom biträdande föreståndarinna.

Utan att nu vilja närmare ingå på prövning av denna fråga har riksdagen

emellertid velat uttala, att det synes riksdagen, som om den nedsättning

i undervisningsskyldigheten av 5 timmar i veckan, som överstyrelsen i sådant

fall i annat sammanhang låtit vederbörande tillgodokomma, även synes

kunna ifrågasättas för de fall, som av revisorerna framhållits såsom anmärkningsvärda,

nämligen i fråga om statsbidrags utgående till ämneslärarinna,

som tillika tjänstgör som biträdande föreståndarinna. Och vill riksdagen

framhålla önskvärdheten därav, att en jämkning i berörda avseende av

nu gällande bestämmelser må komma till stånd.

Riksdagen får alltså anhålla, det täcktes Eders Kungl. Maj:t efter

utredning, i vad mån eu jämkning kan böra vidtagas i nu gällande bestämmelser

rörande den tjänstgöringsskyldighet, som åligger ämneslärarinna

vid statsunderstödd enskild läroanstalt för det fäll att hon

tillika tjänstgör såsom biträdande föreståndarinna, för riksdagen framlägga

det förslag i ämnet, vartill sagda utredning må giva anledning.

Domänstyrelsen.

Under berättelsen angående domäustyrelsen hava revisorerna i § 1

uttalat sig i allmänhet rörande förvaltningen av statens skogar. Sina

härutinnan uttalade meningar hava revisorerna inrymt i följande punkter:

»1, Det är nödvändigt, att en inventering av statens norrländska

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 85. 7

skogstillgångar med det snaraste fullbordas. Denna inventering bör

verkställas så, att en så fullständig bild, som med kostnadernas begränsning

. inom rimliga belopp möjligen kan åstadkommas, erhålles ej blott

av virkesförrådets storlek, utan även av dess beskaffenhet, åldersklasso^rdelning,

tillväxt och värde. Såsom ytterligare motiv till en sådan

åtgärd, utöver vad revisorerna i det föregående hava anfört, kan framhållas,

att mer än hälften av statens skogsareal ej varit föremål för

undersökning, och att många av de verkställda undersökningarne endast

omfattat en del av virkesförrådet. Då en skogsbokföring saknats, hava

de erhållna resultaten ej längre ett sådant värde, att en efter förhållandena

avpassad avverkningspolitik kan grundas på dem.

De vid inventeringen erhållna siffrorna böra offentliggöras uti den

av domänstyrelsen utgivna officiella statistiken.

2. På grund av de vid en dylik inventering erhållna uppgifterna

bor uppgöras en beräkning av den blivande avverkningen, varvid nödrn

hänsyn tages till skogens beskaffenhet och nödvändigheten av att undvika

förluster genom virkets försämring eller förstöring.

3. De i punkt 1 och 2 angivna undersökningarna och beräkningarna

höra bliva grundläggande för en uppdelning av de norrländska

skogarna på lämpliga tjänstgöringsområden, varvid tillbörlig hänsyn även

bör tagas därtill, att för varje slag av arbete ej användes dyrbarare

arbetskraft än som är av behovet påkallat.

4; Med ledning av de vid inventeringen framkomna siffrorna för

virkesföiråd, tillväxt och värde bör uppläggas och för framtiden med

noggrannhet fullföljas en bokföring över statens skogstillgångar.

5. Innan ovan omförmälda inventering ägt rum, kan visserligen

icke med säkerhet avgöras, huruvida det nuvarande skogskapitalet anlitas

utöver sin tillväxt, men med hänsyn till kronoskogarnas omfattning och

allmänna beskaffenhet lärer i allt fall kunna redan nu fastslås, att betydligt

större belopp för föryngring och markvård, än som nu utgå, böra

komma till användning och arbetena för nämnda ändamål således i

vidgad omfattning bedrivas.»

1 ett den 18 januari 1915 dagtecknat, av åtskilliga bilagor åtföljt

utlåtande har domänstyrelsen yttrat sig över vad revisorerna såväl i

ovanberörda avseenden som i vissa andra punkter anfört. Med en till

riksdagens vederbörande utskott sedermera inkommen skrivelse har styrelsen,

under förmälan att en till styrelsens förutnämnda utlåtande hörande,

såsom bilaga 8 fogad tablå blivit felaktigt uppställd, överlämnat ny,

ändrad tablå, vilken såsom bilaga åtföljer riksdagens förevarande skrivelse.

Den uppfattning, som domänstyrelsen beträffande de av revisorerna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Riksdagens skrivelse Nr 85.

anmärkta förhållandena i sitt ovanberörda utlåtande liävdat, hai styrelsen

sammanfört i vissa huvudpunkter. De av dessa punkter, vilka hänföra

sig till de av revisorerna gjorda uttalandena rörande den allmänna hushållningen

med statens skogar, äro av följande lydelse:

»1) 1902 års indelningscirkulär, med vars utfärdande styrelsens nuvarande

chef och ledamöter icke tagit befattning, innehåller visserligen några bestämmelser

av innebörd att föranleda till för låg avverkning. De av dessa, som härvid vant

av betydelse, äro likväl genom senare cirkulär av styrelsen upphävda eller ändrade.

Tillräckliga bestämmelser i övrigt att förhindra för låg avverkning finnas. Om

dessa i vissa fall icke följts, kan detta i och för sig ledsamma förhållande icke

läggas cirkuläret till last. Dess föreskrifter hava varit av mycket stort värde , för

införande av bättre metoder för avverkningens uttagande och skogens föryngring,

varför dess betydelse i utvecklingen icke bör underskattas. Kritik av lösryckta

delar av cirkuläret kan ej leda till ett rättvist bedömande av detta i dess helhet.

2) 1912—1913 års indelningsföreskrifter hava icke tillkommit utan efter

noggrant övervägande. Redan 1907 tillkallade styrelsen vissa personer vid skogsinstitutet

och de förberedande skogsskolorna samt skogsförsöksanstalten för diskussion

angående nya indelningsbestämmelser. Vid 1910 års sammanträde med samtliga

överjägmästare diskuterades åter samma fråga. På grundval av dessa diskussioner

unprättades år 1911 inom styrelsen förslag till nya indelningsbestämmelser, vilka

sedan remitterades till direktören för skogsinstitutet för att tillika med läiarna i

skogsindelning och skogsmätning däröver avgiva yttrande. Sedan dessa därefter

sammanträtt inför styrelsen 1912, avgåvo de utlåtande i ärendet, som i huvudsax

lades till grund för styrelsens ifrågavarande föreskrifter. Då diskussion angående

tillämpningen av dessa lämpligen icke borde ske, förrän desamma hunnit komma till

användning i samtliga distrikt och erfarenhet samt material från taxermgsarbeten

enligt dessa föreskrifter förelågo, kunde överläggning därom icke komma till stånd

tidigare än vid 1914 års sammanträde med överjägmästarna. Vid detta sammanträde,

då även direktören för skogsinstitutet jämte förstnämnda lärare därstädes

voro närvarande, genomdiskuterades sagda föreskrifter. Det är styrelsens avsikt att

före instundande vår utfärda ett fullständigt skogsindelningscirkulär. Detta har icke

kunnat tidigare slutarbetas, på grund av att styrelsen varit i hög grad överhopad

med arbeten, som icke kunnat undanskjutas. Beträffande särskilt bestämmelser för

avverkningsberäkning har styrelsen tillika ansett önskvärt att till ledning för dem

hava tillgång till ett efter de nya grunderna för taxeringen erhållet större material.

3) Styrelsen har haft sin oavlåtliga uppmärksamhet riktad på att genom förhöjning

av avverkningen uttaga skadad och övermogen skog samt skog, som i

beståndsvårdens intresse bort avverkas, samt att såväl i allmänhet som särskilt för

detta ändamål få utsyningarna förlagda och utförda på mest ändamålsenliga sätt.

Därom vittna — utom de vid chefsinspektionerna förda protokoll — styrelsens därom

utfärdade föreskrifter åren 1906 och 1910 samt uttalanden vid fastställandet a,v

skogsindelningsplaner ävensom att styrelsen upptagit dessa frågor till diskussion vid

sammanträden med samtliga överjägmästare åren 1911 och 1913. Styrelsen bär

icke heller någonsin nedsatt de årliga utsyningsförslagen, men väl i in angå tall

4) Avverkningen har successivt ökats, så att den sedan år 190o ungefäi föi
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 85.

dubblats. Med denna fortgående höjning beräknar styrelsen, att om tillräcklig

ökning av skogspersonalen erhålles, kunna inom få år komma upp till det årliga

avverkningsbelopp, eller 2.5 procent av virkesförrådet, som styrelsen angivit i sitt

yttrande över den, uppå föranstaltande av statsrådet och chefen för finansdepartementet

för första försvarsberedningen gjorda utredningen angående den framtida

avkastningen av statens skogar i Norrland och Dalarna, och skulle alltså den årliga

avverkningsprocenten därefter bliva ungefär dubbelt så stor som den till cirka 1.2

beräknade tillväxtprocenten. Om ock avverkningen i några vissa revir i nedre

Norrland, där god konkurrens å virke tidigt inträtt, förr kunnat ökas, gäller detta

alls icke Norrland i dess helhet, där större höjning av avverkningarna icke kunnat

ske utan nedgång i virkesprisen.

Man må emellertid hysa vilka åsikter som helst angående, huru stor avverkningen

bort vara, så har den i allt fall med den hittills varande personalen icke

kunnat vidare ökas, om nämligen åren 1912—1914 undantagas. Under sistnämnda

år har tillgången å skogstjänstemän efter hand blivit större, men skulle, om ett

större antal av dessa använts för utstämplingar, i stället så mycket mindre av de

från och med år 1912 påbörjade skogsindelningsarbeten kunnat utföras.

5) I fråga om de av statsrevisorerna besökta kronoparkerna inom Ångermanälvens

flodområde, där revisorerna ansett, att de i skogsindelningsplanema

beräknade avverkningsbeloppen äro för låga, synas revisorerna icke hava beaktat,

att avverkningarna å dessa parker på grund av styrelsens meddelade allmänna föreskrifter

i själva verket varit betydligt större än de i planerna beräknade.

6) Ehuru skogsbestånden i större eller mindre utsträckning å vissa kronoparker,

särskilt i nedre Norrland, äro avtynande, så gäller detta ingalunda de norrländska

kronoparkerna i allmänhet. Skadad och övermogen skog finnes visserligen

i ganska stor utsträckning men allenast i jämförelsevis mindre omfattning i form

av hela avtynande bestånd. Därför kan också den skadade och mera övermogna

skogen i allmänhet uttagas genom förhuggningar om ock emellanåt föryngringsluckor

samtidigt böra upptagas. Sådan skog skulle också i större grad än som skett redan

hunnit att tillgodogöras, om avverkningarna tidigare inriktats just därpå. Där

dylik skog icke kan avverkas genom förhuggningar, utan i stället trakthuggning

måste ske, kan avverkningen icke ökas i vilken grad som helst, enär trakthyggen

icke kunna utläggas i obegränsad utsträckning. I bestånd, som icke kunna med

korta mellantider genomhuggas, kan icke förekommas att träd torka. I Norrland,

där bestånden tidigare icke kunnat gallras, där stora områden av även de äldre

bestånden ännu icke hunnit att genomhuggas, där dessa huggningar i allt fall icke

kunna återkomma annat än med mer eller mindre långa tidsintervaller och där

förut utav den avtorkande skogen endast grövre träd kunnat tillgodogöras, borde

alltså nu finnas stora förråd torrskog, om skogsbestånden i stort sett hade sådan

benägenhet att torka, som man i vissa tidnings- och tidskriftsartiklar samt i vissa

fall även i riksdagen sökt göra gällande. Att detta dock icke är förhållandet,

framgår av de sammandrag över hittills, enligt 1912 års cirkulär utförda skogstaxeringar,

som hunnit upprättas (Bil. 3 och 4).

7) Gent emot statsrevisorernas anmärkning, att i de av revisorerna besökta

reviren så ringa kostnader per hektar av revirens hela skogsmarksareal och i

procent av de årliga försäljningsmedlen nedlagts på skogsodling, erinras, att detta

i al1 huvudsak beror därpå, att smärre virkesdimensioner först på senaste åren, i

vissa fall först på sista åren och i andra fall ännu icke alls kunnat avsättas. Trakt
Bihang

till riksdagens protokoll 1915. 14 samt. 32 käft. (Nr 85.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 85.

hyggen, där markvårds- och skogsodlingskostnader kunnat utföras, hava därför icke

hunnit uppstå till sådan omfattning, att kostnaderna för dylika åtgärder kunnat

uppgå till några högre belopp per hektar av revirens mycket stora skogsarealer

eller större procent av deras höga skogsmedelssummor. Trakthyggen komma emellertid

efter hand att upptaga allt större arealer och i förhållande därtill komma kostnaderna

för markvårds- och skogsodlingsåtgärder att springa i höjden. Redan åren

1913 och 1914 visa i detta avseende betydligt höjda siffror. Enligt styrelsens

mening är det icke heller riktigt att bedöma skogsskötselns ståndpunkt genom dylika

jämförelser. Det är nämligen icke de därför utlagda kostnadernas storlek, som bör

bevisa, huruvida dylika åtgärder blivit eftersatta, utan i stället det förhållandet,

att trakter finnas, där sådana åtgärder kumiat göras, men icke gjorts. Styrelsen

har i riksdagen klandrats för att hava avslagit framställningar om anslag till skogsodling,

ehuru styrelsen aldrig, trots den oftast stora svårigheten att få de beviljade

anslagen att räcka till alla krav, avslagit sådana framställningar. Ty, att styrelsen

till mindre belopp begränsat begärda sådana anslag, då arbetskostnaden eller fröåtgången

per hektar eller priset per kilo för fröet uppenbart beräknats för högt,

kan icke få tydas såsom ett avslående eller oberättigat avprutande. Styrelsen har

tvärtom i många fäll tillagt kostnader för sådana åtgärder, där dylika icke varit

föreslagna.

Till dikningen av myrar begärda kostnader hava däremot i rätt stor utsträckning

måst avslås på grund av bristande anslag. Dock har oftast icke funnits tillräcklig

personal för deras utförande

I likhet med statsrevisorerna anser styrelsen, att inventeringen av skogstillgångarna

bör påskyndas så mycket som möjligt. Av brist på personal har likväl

denna varken kunnat börjas tidigare eller forceras mera, än som skett. Det hade

varit styrelsens mening att till detta ändamål begära högre anslag för innevarande år,

än vad som skett, men styrelsen ansåg sig på grund av erhållen föreskrift att för

detta år i möjligaste mån begränsa anslagskraven, därför icke böra ifrågasätta högre

anslag är för år 1914.

9) I likhet med statsrevisorerna anser även styrelsen, att en noggrannare

bokföring över statens skogstillgångar bör uppläggas och fullföljas, men en sådan

kan icke komma till stånd, förrän de ännu arbetande kommittéerna avgivit sina

betänkanden och särskilda arbetskrafter därför erhållits såväl hos den lokala skogsförvaltningen

som hos styrelsen.

14) Då statsrevisorerna även i fråga om skogsskötselns direkta handhavande

riktat anmärkningarna mot domänstyrelsen, nödgas styrelsen framhålla, att styrelsen

icke kan påtaga sig det ansvar, som uppenbarligen bör påvila den lokala skogsförvaltningen.

Då dennas befogenhet i avseende på skogsskötsel^ är synnerligen

stor, trots vad av den norrländska skogsvårdskommittén och även i övrigt blivit i

motsatt riktning uttalat, och då det på grund av skogarnas beskaffenhet — särskilt i

fråga om Norrland — måste så vara, lärer ock skogsförvaltningens ansvar böra

bedömas i förhållande därtill. Därvid måste dock nödig hänsyn fästas vid vad som

för skogsförvaltningen varit möjligt åstadkomma med avseende på rådande avsättningsförhållanden

och de för stora tjänstgöringsområdena.

15) Då styrelsen efter tillsättandet av den norrländska skogsvårdskommittén

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrivelse Nr 85.

år 1907 och senare kommittéer, som ännu äro i verksamhet, ansett sig vara förhindrad

att avgiva förslag till sådana ändringar i fråga om styrelsen och den lokala

skogsförvaltningens organisation, som äro oundgängligen nödiga, för att en tillfredsställande

skötsel av de allmänna skogarna skall kunna införas, har styrelsen måst

inskränka sig till mindre partiella organisationsförslag samt att i fråga om skogsskötsel

i främsta rummet söka genom efter hand ökade avverkningsbelopp tillgodogöra

skadad och övermogen skog samt skog, som i beståndsvårdens intresse bort

avverkas, ävensom verka för införande av större likformighet i förvaltningen samt

tillämpande av bättre affärsmetoder, så långt detta med gällande författningar varit

möjligt.

Det synes styrelsen att dess verksamhet bör bedömas med hänsyn till de

medel och den makt, som statsmakterna givit styrelsen. Med detta till utgångspunkt

skall man finna, att, trots statsmakternas efter hand ökade intresse och offervillighet

för skogsväsendet, anslagen alltid varit för små, personalen i skogsstaten svagare

avlönad än i andra verk likställd personal samt att personalen alltid varit och fortfarande

är för fåtalig. Domänstyrelsens stora svårighet att med den starkt växande

arbetsbördan, varav uppgifterna i bil. 21 och 22 torde i viss grad utgöra mätare,

kunna med samma personal medhinna allt, torde ligga i öppen dag.»

Det spörsmål revisorerna här gjort till föremål för särskild uppmärksamhet

är av synnerlig betydelse ej blott för de landsändar, där

statsskogarna i största utsträckning finnas, utan även för hela vårt land.

I skogarna har svenska staten eu av sina värdefullaste tillgångar, och

på en god förvaltning av dessa beror ej endast storleken av de statsinkomster,

som denna tillgång kan lämna i våra dagar, utan ock omfattningen

av de värden, vi överlämna åt kommande generationer av

svenska statsborgare att utnyttja och omvårda.

Att olika synpunkter och principer kunna göra sig gällande ifråga

om ett så viktigt och så svårt område som det, vilket i sig innefattar

spörsmålet om bästa sättet för statens skogshushållning, särskilt beträffande

norrlandsskogarna, är naturligt, och givetvis tilltror sig riksdagen icke

att kunna fälla ett avgörande omdöme i alla de tvistefrågor, som i detta

avseende vid olika tillfällen framförts till diskussion. Beträffande åter

de mera avgränsade delar av frågan om den norrländska skogshushållningen,

som upptagits i revisorernas här förevarande framställning, föreligger

dels genom deras utredning, dels genom domänstyrelsens förklaring,

dels ock i norrländska skogsvårdskommitténs betänkande ett så

pass omfattande och klargörande material, att man av detta synes kunna

draga åtskilliga bestämda slutsatser. I detta sammanhang vill riksdagen

särskilt framhålla, att domänstyrelsen — ehuru den delvis givit sin förklaring

över statsrevisorernas anmärkningar karaktären av ett detaljerat

försvar mot desamma — dock i allt väsentligt i sak omfattar de av

revisorerna uttalade önskemål.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 85.

Vad först beträffar spörsmålet om en snar inventering av statens

norrländska skogstillgångar, är domänstyrelsen ense med revisorerna om

nödvändigheten härav. En sådan inventering har redan år 1912 påbörjats

inom Umeå distrikt, och domänstyrelsen har sedermera i större

eller mindre utsträckning igångsatt liknande arbeten inom de andra

norrlandsdistrikten. Beträffande ändamålet med denna inventering råder

även i flera avseenden enighet mellan revisorerna och styrelsen. Att

genom densamma skall erhållas en så fullständig bild, som med hänsyn

till kostnaderna blir möjlig, av virkesförrådets storlek, beskaffenhet,

tillväxt och värde, synes vara en samstämmig mening. Beträffande

nödvändigheten av en åldersklasstatistik råda däremot i viss mån olika

meningar, i det att revisorerna ansett en tillförlitlig sådan oumbärlig för

en planmässig skogshushållning, medan domänstyrelsen ansett att en

uppgift om virkesförrådets fördelning å 20- eller 50-åriga åldersklasser

icke vore nödvändig för en sådan skogshushållning i Norrland. Ehuru

det givetvis ej saknade sitt intresse att, förutom virkesförrådets fördelning

i mogenhetsklasser, ävenledes känna samma förråds verkliga fördelning

i åldersklasser, funne sig styrelsen med hänsyn till de ökade kostnaderna

för taxeringsarbetet — cirka 38,000 kronor årligen jämte ökade kostnader

för innearbetet — ej böra ifrågasätta uppgörandet av en sådan

statistik som den av revisorerna förordade.

Riksdagen får för sin del ansluta sig till revisorernas i punkt 1 av

här ovan återgivna sammanfattning uttalade meningar — detta även i

det stycke, där domänstyrelsen företräder en något avvikande uppfattning.

Ehuru riksdagen ingalunda underkänner betydelsen av de av

styrelsen framhållna kostnadssynpunkterna mot upprättandet av en åldersstatistik

för de norrländska statsskogarna, kan riksdagen dock icke i en

fråga av så stor ekonomisk omfattning och vikt som den föreliggande

finna dessa äga en avgörande betydelse. Åven om domänstyrelsen ej

tillmäter en sådan statistik samma för skogshushållningen grundläggande

betydelse som revisorerna och åtskilliga skogssakkunniga, så finner emellertid

även styrelsen statistiken i fråga av intresse, vid vilket förhållande

styrelsen icke — därest den på grund av uttalanden från riksdagens

sida kan anse betänkligheterna ur ekonomisk synpunkt hävda — lärer

underlåta att i det nya skogsindelningscirkulär, som styrelsen har för

avsikt att i den närmaste tiden utfärda, intaga erforderliga bestämmelser

i syfte att även de av revisorerna förordade uppgifterna angående skogarnas

fördelning på åldersklasser komma till stånd.

I den av revisorerna under punkt 2 i sammanfattningen här ovan

framförda frågan om avverkningsplanerna föreligga med hänsyn till den

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens skrivelse Nr 85.

framtida skogshushållningen knappast några olika meningar mellan revisorerna

och domänstyrelsen. Den i 1902 års skogsindelningscirkulär

tillämpade normalförrådsformeln såsom en grund för avverkningsplanerna

erkännes även av styrelsen såsom otillämplig på norrlandsskogarna med

deras långt ifrån normala sammansättning, och det torde därför kunna

antagas, att det blivande skogsindelningscirkuläret ej vidare kommer att

upptaga denna föråldrade indelningsgrund. Att avverkningen å norrlandsskogarna

varit alltför låg med hänsyn till deras abnormt höga

förråd av överårig skog, vitsordar ävenledes domänstyrelsen, men den

framhåller på samma gång, att en starkare avverkning ej kunnat äga

rum med hänsyn till möjligheten att till skäliga priser avsätta virke

från en del av statsskogarna. Denna invändning är otvivelaktigt till en

viss grad riktig, och, även om man numera vunnit vida bättre avsättningsmöjligheter

för avsides liggande skogar än förr, så torde denna

domänstyrelsens erinran ej ens för framtiden få lämnas ur sikte. Det

blir mången gång vid bestämmande av avverkningen att väga mot

varandra de två faktorerna: å ena sidan dyrhetstillväxten om skogen

kvarstår i avvaktan på förbättrade avsättningsmöjligheter, å andra

förlusten genom virkets försämring samt förhindrandet eller fördröjandet

av skogens förnyelse. Av domänstyrelsens förklaring torde man dock

kunna draga den slutsatsen, att enligt styrelsens åsikt för framtiden

större vikt bör tillmätas den sistnämnda av dessa faktorer än under

gångna tider — en uppfattning som riksdagen finner väl grundad.

I detta sammanhang vill riksdagen ifrågasätta, huruvida icke högre

priser å virket från statens skogar skulle uppnås, därest utstämplingarna

verkställdes året före försäljningen i stället för, såsom nu, samma år.

Därigenom bleve skogsspekulanterna bättre i tillfälle att före auktionerna

värdera det virke, som försäljes, varjämte måhända flera spekulanter

inställde sig. Med en sådan anordning vunnes ock, att de norrländska

skogsauktionerna, som nu förrättas i oktober månad, medan de finska

äga rum i augusti, skulle kunna utsättas till en med hänsyn till konkurrensen

gynnsammare tidpunkt än den nuvarande.

Därest man sålunda från domänstyrelsens sida vidtager nödiga

åtgärder för att hålla virkespriserna uppe på en skälig nivå, lärer man

för framtiden ej bliva nödsakad att i samma utsträckning som tidigare

av dessa hänsyn uppskjuta avverkningen av överårig skog i Norrland.

I punkt 3 av meranämnda sammanfattning hava revisorerna vidare

framhållit, att de under punkterna 1 och 2 angivna undersökningarna

och beräkningarna böra bliva grundläggande för eu uppdelning av de

norrländska skogarna på lämpliga tjänstgöringsområden, ävensom fram
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 85.

hållit önskvärdheten av att för varje slag av arbete ej användes dyrbarare

arbetskraft än som är av behovet påkallad. Domänstyrelsen framhåller

ock i sin förklaring vid upprepade tillfällen, att bristen på arbetskraft

hindrat styrelsen i dess strävanden efter en rationell skogshushållning.

Att sistnämnda sakförhållande varit en väsentlig anledning

till de brister, som vidlåda statens skogshushållning, lärer ej kunna

bestridas, och riksdagen har för närvarande under sin prövning ett av

Eders Kungl. Maj:t framlagt förslag avseende bland annat upprättandet

av ett antal nya revir i Norrland jämte en betydande utökning av

antalet tjänstemän och betjänte inom skogsstaten.

Emellertid torde clet för vinnande av en bättre sakernas ordning

ej vara tillräckligt att ett visst antal nya revir inrättas. Såsom revisorerna

antyda, är det av icke mindre vikt att man inom skogshushållningen

för de olika arbetsuppgifterna ej använder dyrare arbetskraft

än som i varje särskilt fall erfordras. Att missförhållanden i berörda

avseenden finnas, är påtagligt. Sålunda lider det intet tvivel, att revirförvaltarnas

tid i allt för stor utsträckning tages i anspråk för enklare

arbeten i skogen, vilka mycket väl skulle efter jägmästarens anvisning

kunna utföras av krön oj ägare, särskilt sedan dessa genom vunnen erfarenhet

och ådagalagd praktisk duglighet visat sig skickade att utföra

mera kvalificerade arbetsuppgifter. En annan fråga, som också i detta

sammanhang uppställer sig — utan att riksdagen på frågans nuvarande

ståndpunkt vill göra några bestämda uttalanden — är den, huruvida

icke inom statens skogsförvaltning så väl som inom enskildas funnes

lämplig användning för s. k. forstmästare.

Slutligen vill riksdagen framhålla vikten av att vederbörande skogsstatstjänstemän

ej splittra sin tid mellan sina ämbetsuppgifter och arbeten

i enskild tjänst på ett sätt, som leder till förfång för statstjänsten.

Klagomål hava undantagsvis framkommit mot att en och annan skogsstatstjänsteman

oskäligt inskränkt den dagliga arbetstiden i skogen, men

har domänstyrelsen, enligt lämnade upplysningar, med skärpa inskridit

mot sådana tendenser, där de kommit till synes. Riksdagen vill framhålla

nödvändigheten av att styrelsen med samma omsorg tillser, att

skogsstatens tjänstemän ej påtaga sig arbete utom tjänsten i en utsträckning,

som länder statstjänsten till skada.

Vad därefter beträffar den av revisorerna i punkt 4 av sammanfattningen

påpekade frågan om sko g sbokföring en, är denna, såsom av

domänstyrelsen framhålles, på grund av en tidigare riksdagsskrivelse föremål

för utredning av särskilda sakkunniga, och föranleder revisorernas fram

ställning i denna del följaktligen ej nu något uttalande från riksdagens sida.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens skrivelse Nr 85.

Till slut hava revisorerna med styrka framhållit nödvändigheten

av yitt betydligt större belopp för föryngring och markvård än som nu

utgå, komma till användning och att arbetena för nämnda ändamål

således i vidgad omfattning bedrivas. Domänstyrelsens förklaring giver

ock vid handen, att arbeten av denna art inom de allra närmaste åren

komma att krävas i långt större utsträckning än hittills. I denna uppfattning

instämmer ock riksdagen. Så länge oerhörda vidder av sterila,

bortdöende eller försumpade skogar finnas å våra kronoparker, är det

en plikt för en generation som vår, vilken njuter avkastningen av genom

arhundraden hopsparade ofantliga skogskapital, att nedlägga åtminstone en

någorlunda skälig andel av skogsinkomsterna på arbeten, som gå ut på att

trygga kommande släktens utkomstmöjligheter. Förvisso kan ett arbete

i denna riktning påräkna de svenska statsmakternas intresserade understöd.

Då det till slut för riksdagen gällt att överväga, vilka omedelbara

åtgärder, som böra företagas i anledning av revisorernas förevarande

framställning, har riksdagen måst taga hänsyn till följande omständigheter.

. Angående flera av de spörsmål, som revisorerna upptagit,

endera föreligga eller pågå utredningar. Sålunda äro åtskilliga frågor

angående skogshushållningen berörda i norrländska skogsvårdskommittens

betänkande, varjämte frågan om skogsbokföringen, såsom förut

påpekats, är föremål för särskild utredning. Av domänstvrelsens förklaringar

— ävensom i än högre grad genom de upplysningar, som

av representanter för styrelsen lämnats riksdagens vederbörande utskott

—— framgår därjämte, att styrelsen även utan särskilda åtgärder från

riksdagens sida är betänkt på att i allt väsentligt ställa sig till efterrättelse

de önskemål, som riksdagen ovan uttalat. Vid sådant förhållande

har riksdagen ansett sig böra inskränka sin framställning i anledning av

revisorernas anmärkningar i nu förevarande del till att omfatta dels

frågan om innehållet i det blivande skogsindelningscirkuläret, dels ock

frågan om åtgärder till förekommande av användandet av överkvalificerad

arbetskraft inom skogsförvaltningen.

Med hänvisning till det ovan anförda får riksdagen alltså anhålla

dels att Eders Kungl. Maj:t ville meddela domänstyrelsen föreskrift

därom, att de av utskottet ovan angivna önskemål beträffande inventering

av och avverkningsplaner för de norrländska statsskogarna vid utfärdandet

av ett nytt skogsindelningscirkulär måtte bliva beaktade,

dels ock att Eders Kungl. Maj: t täcktes efter verkställd utredning taga

under övervägande, vilka åtgärder, som må befinnas erforderliga för att

inom statens skogsförvaltning ej dyrbarare arbetskraft må komma till

användning än som med hänsyn till arbetets beskaffenhet är av behovet

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Riksdagens skrivelse Nr 85.

påkallad, ävensom för riksdagen framlägga de förslag eller i annan ordning

vidtaga de åtgärder, vartill detta övervägande må kunna föranleda.

Rörande kronoöverloppsmarkerna hava revisorerna i § 2 av sin berättelse

angående domänstyrelsen anfört följande:

»Enligt domänstyrelsens berättelse för år 1912 — den senaste som

vid tidpunkten för revisionens avslutande varit i tryck tillgänglig —

uppgick kronoparkernas ytvidd vid 1912 års slut till 4,659,375.94 har.

Kronoöverloppsmarkernas areal utgjorde vid samma års slut 1,204,050.5 2

har, vartill emellertid anmärktes, att enligt kungl. brev den 24 november

1911 inom Gellivare socken överloppsmarker till en areal av 59,254.15

har blivit överförda till kronoparker, till vilken arealförändring emellertid

vid berättelsens avgivande hänsyn ej tagits, då erforderliga kartor

och handlingar vid samma tid ej inkommit till styrelsen.

Kronoöverloppsmarkerna omfatta sålunda en ytvidd, som i runt

tal uppgår till icke mindre än fjärdedelen av alla kronoparkernas sammanlagda

areal.

Kronoöverloppsmarkerna förekomma allenast i de två nordligaste

länen och inom dessa så gott som uteslutande i lappmarken. Fördelningen

på de olika överjägmästaredistrikten var vid 1912 års slut följande:

Luleå distrikt .................................... 754,996.5 0 har

Skellefteå » .................................. 342,558.9 6 »

Umeå » .................................... 106,495.0 6 »

Inom Umeå distrikt kommo icke mindre än 106,480.0 6 har på

Sorsele revir, det nordligaste inom distriktet.

Under de förut omförmälda resor, som revisorerna företagit i övre

Norrland, hava revisorerna även kommit att ägna sin uppmärksamhet

åt den ställning, som kronoöverloppsmarkerna intaga med hänsyn till

skogsvården. Den största kronoöverloppsmarken inom Sorsele revir,

nämligen Abmobergets kronoöverloppsmark med en areal av c:a 80,000

har, besöktes av den ena avdelningen, vilken även företog vandringar

genom vissa delar av området. Revisorerna hava vidare tagit del av en

utförligare beskrivning över så väl denna kronoöverloppsmark som ock

de båda andra överloppsmarkerna inom samma revir, nämligen nr 1

Dockmyran och nr 4 Blajken, vilka beskrivningar förekomma i ett av

lantbruksingenjören Henning Wikström och extra jägmästaren Gunno

Kinnman i maj 1913 på uppdrag av Kungl. Maj:ts befallningshavande i

Västerbottens iän utarbetat betänkande beträffande dispositionen av dessa

överloppsmarker.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens skrivelse Nr 85.

Av vad revisorerna vid sin resa iakttogo så väl som ock av förut

omnämnda beskrivningar hava revisorerna kommit till den uppfattningen,

att ur skogsvårdens synpunkt synnerligen stora betänkligheter måste

resa sig mot ett fortsatt bibehållande av dessa stora områden såsom

kronoöverloppsmarker. Medan för kronoparkerna gälla föreskrifterna i

1 § av förordningen angående hushållningen med de allmänna skogarna

i riket den 26 januari 1894, att kronoparkerna skola »behandlas efter

sådana pa vetenskapliga regler grundade, för olika ortförhållanden lämpade

hushållningsplaner, som avse skogens framtida bestånd och högsta avkastning)),

äro kronoöverloppsmarkerna allenast underkastade de allmänna

bestämmelserna i samma förordnings 58 §, att vid utsyning

skogen ej må hårdare anlitas, än med dess bestånd i framtiden är förenligt.

Hushållningsplaner — det första villkoret för eu ordnad skogsvård

förekomma sålunda ej beträffande kronoöverloppsmarkerna. Om

någon efter system genomförd avverkning, återväxt eller vård kan det följaktligen

ej bliva tal. Till stor del äro de överlämnade åt förfall och

vanvård. Av vederbörande skogsstatstjänstemän påpekades ock vid revisorernas

besök önskvärdheten av att dessa stora skogsområden överföras

till kronoparker och därmed till en ordnad skogsvård.

Att detta icke i större utsträckning, än som skett, kommit

att äga rum, synes delvis hava berott på vederbörande länsstyrelser,

vilka ur kolonisationssynpunkt önskat bibehålla kronoöverloppsmarkerna

eller delar av desamma odisponerade. Att så varit förhållandet

beträffande de tre överloppsmarkerna inom Sorsele revir torde framgå

av det förut omnämnda av lantbruksingenjören Wikström och extra jägmästaren

Kinnman avgivna betänkande, vilket tillkommit som resultat

av en utredning »varest och till vilken omfattning inom kronoöverloppsmarkerna

nr 1, 4 och 6 i Sorsele socken av Västerbottens län finnas

områden, som med tillhjälp från angränsande, till överloppsmarkerna

hörande skogsmark av nödig husbehovsskog kunna med avseende å

tillgång på till odling tjänlig mark anses lämpliga att användas till nybyggen

eller egna hem». Betänkandet utmynnar i ett förslag att den

å överloppsmarken Abmoberget belägna Galgatmyren efter utdikning

upplåtes till egna hem, att vissa lägenheter å samma överloppsmark utläggas

till nybyggen, att återstoden av överloppsmarken med undantag

av block VIII överföres till kronopark, medan hela de båda överloppsmarkerna

nr 1 Dockmyran och 4 Blajken samt block VIII av Abmoberget

skulle upplåtas till nybyggesanläggningar och fortfarande bibehållas

såsom överloppsmark.

Utan att ingå på ett bedömande av lämpligheten av detta förslag

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 14 samt. 32 höft. (Nr 85.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens skrivelse Nr 85.

vilja revisorerna framhålla vikten av att åtgärder i allmänhet vidtagas

för att kronoöverloppsmarkernas vidsträckta skogsarealer snarast möjligt

måtte komma in under en ordnad skogsvård, vilket lämpligen kan ske

genom deras överförande till kronoparker.

Att åsidosättande av kolonisationspunkterna genom en sådan åtgärd

icke behöver befaras, visas bäst av erfarenheterna från närgränsande

revir inom Västerbottens län, där å kronoparkerna vida mera omfattande

kolonisationsarbeten bedrivits än å överloppsmarkerna inom Sorsele socken.

1914 års senare riksdag har i skrivelse till Kung!. Maj:t anhållit om utredning

angående det norrländska koloniasationsproblemet i hela dess

vidd, därvid bland annat en av uppgifterna skulle vara att söka nya

upplåtelseformer i stället för de numera faktiskt upphörda nybyggesupplåtelserna.

Därest på grund av denna skrivelse framdeles ett mera

systematiskt kolonisationsarbete skulle komma till stånd, torde det även

ur denna synpunkt vara önskvärt, att kronoöverloppsmarkerna ej förbliva

i sitt nuvarande tillstånd.»

I den vid sitt ovanberörda utlåtande fogade sammanfattningen har

domänstyrelsen sagt sig dela revisorernas mening däruti, att kronoöverloppsmarkerna

fortast möjligt böra överföras till kronoparker, samt framhållit,

att den omständigheten, att så icke skett i större utsträckning än

hittills varit fallet, likväl icke berodde på styrelsen. Beträffande kronoöverloppsmarkerna

har styrelsen i sitt utlåtande i övrigt anfört följande:

»Uti vad riksdagens revisorer anfört angående lämpligheten av att kronoöverloppsmarkerna

i allmänhet så fort ske kan överföras till kronoparker, får domänstyrelsen

i underdånighet instämma. Styrelsen tillåter sig rörande denna fråga

erinra om styrelsens skrivelse den 30 augusti 1910 med förslag om överförande till

kronoparker av bland annat de av revisorerna särskilt omnämnda överloppsmarkerna

Abmoberget, Dockmyran och Blajken i Sorsele socken, samt Eders Kungl. Maj:ts

i anledning därav den 14 mars 1911 meddelade nådiga brev, varuti Eders Kungl.

Maj:t fann gott förordna att till kronoparker skulle avsättas samtliga de av domänstyrelsen

föreslagna överloppsmarkerna förutom nyssnämnda inom Sorsele socken

belägna. Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västerbottens län hade nämligen

hemställt, att med frågan om sistnämnda markers överförande till kronoparker måtte

få anstå i och för utredning genom Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande rörande

lämpligheten av desammas upplåtande till nybyggen eller egna hem.

Domänstyrelsen har icke kännedom om det av statsrevisorerna omnämnda

förslag till kolonisation av viss del av kronoöverloppsmarken Abmoberget, vilket

genom Eders Kungl. Majits befallningshavandes försorg jämlikt nyssnämnda nådiga

brev den 24 mars 1911 lärer hava utarbetats.»

Revisorernas uppfattning rörande lämpligheten av kronoöverloppsmarkernas

överförande till kronoparker har, som synes, vunnit

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Riksdagens skrivelse Nr 85.

instämmande från domänstyrelsens sida. Då kronoöverloppsmarkerna

icke äro underkastade någon ordnad skogsvård i egentlig mening, i det

hushållningsplaner för dem ej äro uppgjorda, bör givetvis uppmärksamheten

riktas på åtgärder i syfte att förhindra deras överlämnande åt

förfall och vanvård. Det ändamål, vartill krouoöverloppsmarkerna i

denna deras egenskap huvudsakligen bibehållits, nämligen tillgodoseendet

av vissa kolonisationsintressen, torde i en framtid, då hela det norrländska

kolonisationsproblemet når sin slutliga lösning, förlora sitt berättigande.

Då sålunda från skogsvårdens synpunkt betänkligheter måste

yppa sig mot ett fortsatt bibehållande av kronoöverloppsmarkerna i denna

deras egenskap, får riksdagen, som visserligen icke förbisett att i enstaka

undantagsfall särskilda omständigheter kunna resa vissa hinder mot eu

åtgärd av förevarande art, anhålla, det täcktes Eders Kungl. Maj:t vidtaga

erforderliga åtgärder i syfte att kronoöverloppsmarkerna i allmänhet

snarast möjligt må överföras till kronoparker.

Stockholm den 18 maj 1915.

Med undersåtlig vördnad.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens skrivelse Nr 85.

Uppgift å de under nedanstående år inom de tre nordligaste överjägmästaredlstrikten utstämplade till

de poster, som på grund av för låga anbud icke kunnat

År

1

2

3

4

i

2 I

3 !

4

Luleå, d

s t

rikt

S k

e 1 1

e f t e å

d i

strikt

Å auktion

utbjudna

A auktion

och sedermera

under samma

år efter

infordrade

anbud försålda

Best

vid

ut

oförsålt

årets

gång

Rest o försålt

vid nästkom- mande höst- auktion sedan

därförut un- der året vissa

poster sålts

Å auktion

utbjudna

Å auktion

och sedermera

under samma

år efter

infordrade

anbud försålda

Best oförsålt

vid årets

utgång

Best oförsålt

vid nästkom- mande höst- auktion sedan

därförut un- der året vissa

poster sålts

Antal

för-

sälj-

nings-

poster

Summa

träd

Antal

pos-

ter

Summa

träd

Antal

pos-

ter

Summa

träd

Antal

pos-

ter

Summa

träd

Antal

pos-

ter

Summa

träd

Antal

pos-

ter

Summa

träd

Antal

pos-

ter

Summa

träd

Antal

pos-

ter

Summa

träd

1905

91

373,858

91

373,858

_

151

406,200

131

381,385

20

24,815

4

209

1906

97

364,069

93

350,439

4

13,630

4

13,630

134

392,187

128

383,515

6

8,672

5

3,672

1907

92

335,941

87

304,451

5

31,490

4

27,990

176

492,883

148

416,570

28

76,313

25

67,376

1908

90

336,589

53

177,928

37

158,661

24

111,438

153

604,615

81

301,844

72

302,771

40

147,919

1909

106

473,506

49

199,183

57

274,323

31

164,580

167

736,174

76

318,454

91

417,720

61

229,143

1910

129

623,651

118

571,102

11

52,549

10

47,897

164

771,575

140

667,292

24

104,283

23

99,047

1911

120

532,747

109

471,064

11

61,683

11

61,683

129

704,532

120

660,956

9

43,576

8

38,531

1912

115

544,964

101

458,568

14

86,396

14

86,396

126

764,968

119

734,676

7

30,292

5

21,247

1913

122

697,512

114

649,526

8

47,986

8

47,986

127

774,654

118

722,631

9

52,023

9

52,023

1914

129

727,143

no

598,999

19

128,144

18

123,480

156

1,068.969

150

1,031,142

6

37,827

6

37,827

Summa

1,091

5,009,980

9254,155,118

166

854,862

124

685,080

1,483)6,716,757

1,211

5,618,465

272

1,098,292

186 696,994

s. 21 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 85.

21

Bilaga.

försäljning1 å anktion inför vederbörande Konungens befallningshavande utbjudna virkesposter ävensom

försäljas förrän å höstauktion ett eller annat år senare.

1

1

2

3

4

1

2

3

4

Umeå d

i s t

rikt

S u m

m a

Ä auktion

utbjudna

Ä auktion

och. sedermera

under samma

år efter

infordrade

anbud försålda

Rest oförsålt

vid årets

utgång

Rest oförsålt

vid nästkom- mande höst- auktion sedan

därförut un- der året vissa

poster sålts

Å auktion

utbjudna

Ä auktion

och sedermera

under samma

år efter

infordrade

anbud försålda

Rest oförsålt

vid årets

utgång

Rest oförsålt

vid nästkom- mande höst- auktion sedan

därförut un- der året vissa

poster sålts |

Antal

pos-

ter

Summa

träd

Antal

pos-

ter

Summa

träd

Antal

pos-

ter

Summa

träd

Antal

pos-

ter

Summa

träd

Antal

pos-

ter

Summa

träd

Antal

pos-

ter

Summa

träd

Antal

pos-

ter

Summa

träd

Antal

pos- ter |

Summa ;

träd :

170

446,774

155

413,081

15

33,693

3

4,017

412

1,226,832

377

1,168,324

35

58,508

7 |

4,226

156

401,007

151

385,692

5

15,315

3

8,761

387

1,157,263

372

1,119,646

15

37,617

12

26,063

180

615,014

138

486,375

42

128,639

29

90,838

448

1,443,838

373

1,207,396

75

236,442

58

186,204

184

805,414

153

703,690

31

101,724

15

59,548

427

1,746,618

287

1,183,462

140

563,156

79

318,905

154

767,774

113

554,631

41

213,143

25

116,868

427

1,977,454

238

1,072,268

189

905,186

117

510.591

159

847,784

142

722,749

17

125,035

13

99,725

452

2,243,010

400

1,961,143

52

281,867

46 1

246,669

161

858,106

116

648,322

45

209,784

24

108,298

410

2,095,385

345

1,780,343

65

315,043

43!

208.512!

198

978,337

177

869,186

21

109,151

12

43,557

439

2,288,269

397

2,062,430

42

225,839

31 i

151,200!

222

1,073,947

214

1,027,713

8

46,234

8

46,234

471

2,546,113

446

2,399,870

25

146,243

25 |

146.243

218

1,222,230

190

1,103,034

28

119,196

25

91,288

503

3,018,342

450

2,733,175

53

285,167

491

252,5951

1,80218,016,387

1,549

6,914,473|

253

1,101,914)

157

669,134!

4,376) 19,743,124

3,685| 16,688,056)

691

3,055,068

467 |:

1,051,208

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 14 samt. 32 käft. (Nr 85.)

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.