Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Majds ''proposition angående viss utfästelse, till Stockholms stad rörande västra stambanans framdragande över den föreslagna s. k. Hammarby leden.

1915-05-11 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1915:99, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Majds ''proposition angående viss utfästelse, till Stockholms stad rörande västra stambanans framdragande över den föreslagna s. k. Hammarby leden.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 99.

Nr 99.

Godkänd av första kammaren den 11 maj 1915.

Godkänd av andra kammaren den 11 maj 1915,

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl.

Majds ''proposition angående viss utfästelse, till Stockholms

stad rörande västra stambanans framdragande

över den föreslagna s. k. Hammarby leden.

(Statsutskottets utlåtande nr 74.)

Till Konungen.

I eu till riksdagen avlåten proposition, nr 109, av den 26 mars

1915, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av vid propositionen

fogat utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen medgiva, att staten må — under förutsättning

att Stockholms stad förbindor sig att uppfylla de av järnvägsstyrelsen

i sådant hänseende föreslagna, i statsrådsprotokollet omförmälda

villkor, med de smärre jämkningar däri, som Eders Kungl.

Maj:t kan finna lämpliga — utfästa sig att till tiden för den s. k.

Hammarbyledens öppnande för allmän trafik, dock tidigast den . 1

januari 1922, hava ombyggt västra stambanans ingångslinje. till

Stockholm på sådant sätt, att sjöfarten genom farleden samt järnvägstrafiken

däröver bliva i erforderlig mån oberoende av varandra,

antingen genom att förlägga järnvägen å bro över Årstaviken med

omkring 26 meters fri höjd över medelvattenytan och rörligt spann

eller ock genom att förändra den nuvarande järnvägslinjens kors
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdag Flis skrivelse Nr 99.

ning med farleden vid Liljeholmen sålunda, att järnvägen fraindrages å

bro med omkring 4,8 meters fri höjd över medelvattenytan och rörligt

spann.

Såsom av propositionen inhämtas hava Stockholms stadsfullmäktige

nästlidet år beslutat, att under förutsättning av erforderligt tillstånd

från det allmännas sida., en farled för fartyg med 5,5 meters djup
gående

skall anläggas från Saltsjön vid Danviken genom Hammarbysjön,

.Årstaviken och Liljeholmsviken till Mälaren med sluss vid Skanstull

i huvudsaklig överensstämmelse med ett av stadens byggnadskontor

utarbetat förslag av den 5 september 1913. Kostnaden för anläggningen

har enligt detta förslag beräknats till 5,880,000 kronor.

Med anledning av detta beslut hava stadsfullmäktige hos Eders Kungl.

Maj:t bland annat, varom här ej är fråga, hemställt, att staten senast

till ingången av år 1922 måtte hava anordnat ingångslinjen för västra

stambanan söderifrån till Stockholm på sådant sätt, att den blivande

sjöfarten genom Årstaviken samt järnvägstrafiken bliva, såvitt möjligt,

oberoende av varandra.

Innan utfästelse av staten i sådan riktning erhålles, lär, enligt vad

i statsrådsprotokollet upplyses, Stockholms stad icke anse sig kunna

igångsätta arbetena å leden ifråga.

På grund av den stora betydelse för sjöfarten, den ifrågasatta, s. k.

Hammarbyleden måste anses äga, synes det riksdagen, att staten bör

i sin mån bidraga till att undanröja de hinder, som stå i vägen för

kanalförslagets genomförande. Ett väsentligt sådant hinder är att finna

i de nuvarande anordningarna för västra stambanans indragande till huvudstaden.

Den nu förefintliga järnvägsbron över Liljeholmsviken har

nämligen eu fri höjd över Mälarens medelvattenyta av allenast 1,75

meter. Bron är visserligen försedd med svängbart spann, men den täta

järnvägstrafiken omöjliggör, att bron kan hållas öppen i sådan utsträckning,

att sjöfarten å Hammarbyleden skulle kunna fortgå utan alltför

ofta påkommande avbrott.

Med hänsyn till Stockholms stads önskemål att till avhjälpande av

den rådande arbetslösheten igångsätta farledsföretaget snarast möjligt,

synes det riksdagen vara av vikt att redan nu tillförsäkra staden visshet

härom, att sjöfarten å Hammarbyleden kommer att ställas i erforderlig

män oberoende av trafiken å västra stambanan. Härför är det emellertid

icke nödvändigt att nu fatta definitivt beslut om sättet för stambanans

indragande till Stockholm. Något avgörande av denna fråga

behöver ej träffas förrän i samband med regleringen av Stockholms bangårds

fråga i allmänhet, varom beslut, enligt vad den föreliggande pro
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 99. 9

positionen ger vid handen, icke lärer erfordras förrän tidigast vid 1917

års riksdag.

Eders Kungl. Maj:ts nu förevarande proposition anvisar tvänne alternativa

utvägar för brofrågans lösning, bland vilka man — år 1917 eller

senare — har att välja. Genom att i enlighet med det ena alternativet

förlägga järnvägen å bro över Årstaviken vid Arsta holmar med 26

meters fri höjd över medelvattenytan skulle man då vinna eu slutlig

lösning av frågan om västra stambanans ingångslinje, med centralstationens

ordnande såsom genomgångsstation. Det andra alternativet, som

avser att framdraga järnvägslinjen vid Liljeholmen å bro med 4,8 meters

fri höjd över medel vattenytan, innebär däremot ett provisorium,

varigenom det slutliga avgörandet hålles öppet även för en mera avlägsen

framtid.

Det nu föreliggande förslaget får alltså icke anses utesluta möjligheten

att förlägga korsningen mellan västra stambanan och Hammarbyleden

— därest överhuvudtaget stambanan framdeles kommer att framgå

över denna led — till annat läge än över Arsta holmar och Årstaviken,

liksom förslaget ej heller utesluter möjligheten att ordna censtralstationen

såsom säckstation.

Vad särskilt det senare av de i Eders Kung!. Maj:ts förslag omförmälda

alternativen angår, så skulle visserligen anordningarna för omläggning

och höjning av järnvägslinjen över Liljeholmsviken icke eller åtminstone

endast i ringa mån kunna utnyttjas vid det definitiva ordnandet av

Stockholms bangårdsfråga. Kostnaden för ifrågavarande provisoriska

åtgärd, vilken beräknats till 1,300,000 kronor, är dock icke att betrakta

såsom en ren merutgift. Ty det är att märka, att, därest berörda anordningar

vidtagas, vissa betydande utlägg för ombyggnadsarbetena

kunna uppskjutas till en senare tidpunkt, på grund varav man kan räkna

med en viss räntevinst. Vidare är att beakta, att staten vid bifall till

Eders Kungl. Maj:ts föreliggande förslag av Stockholms stad tillförsäkras, att

Eders Kungl. Maj:t må bestämma tiderna för öppethållande av såväl järnvägsbron

över Söderström som de ifrågasatta nya broarna över Hammarbyleden

för västra stambanan ävensom eu blivande förortsbana. Då den

i statsrådsprotokollet givna formuleringen i fråga om stadens berörda

medgivande torde få tolkas så, att Eders Kungl. Maj:ts nämnda befogenhet

inträder redan vid den tidpunkt, då den ifrågavarande utfästelsen

från statens sida lämnas, inneslutes i stadens medgivande en betydande

fördel för staten, vilken fördel emellertid riksdagen förväntar icke kommer

att utnyttjas så, alt sjöfarten genom Stockholm lider större intrång

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 14 sand. 36 höft. (Nr 96—99.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Riksdagens skrivelse Nr 99.

än som för järnvägstrafikens behöriga uppehållande är oundgängligen

nödvändigt.

Då det sålunda icke nu gäller att bestämma, huru överbyggnaden

över Hammarbyleden slutligen skall ordnas, utan fråga endast är att

från statens sida lämna utfästelse, att till tiden för Hammarbyledens

färdigställande anordningar för västra stambanans införande till Stockholm

skola utföras på sådant sätt, att därigenom sjöfarten och järnvägstrafiken

bliva i erforderlig mån oberoende av varandra, och då genom ett

dylikt beslut något föregripande av den definitiva regleringen av Stockholms

bangårdsfråga icke äger rum, har riksdagen funnit sig böra i

huvudsak bifalla Eders Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag. Utfästelsen

från statens sida synes emellertid böra avfattas så, att tydligt uttryck

gives därför, att staten äger ordna brofrågan på annat sätt än i enlighet

med Eders Kungl. Maj:ts alternativa förslag, dock så att därigenom

icke ställas större hinder i vägen för sjöfarten än som skulle komma att

ske vid utförande av berörda alternativ.

Riksdagen har alltså i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande

proposition medgivit, att staten må — under förutsättning att Stockholms

stad förbinder sig att uppfylla i statsrådsprotokollet omförmälda,

av järnvägsstyrelsen i sådant hänseende föreslagna villkor, med de smärre

jämkningar däri, som Eders Kungl. Maj:t kan finna lämpliga — utfästa

sig att till tiden för Hammarby ledens öppnande för allmän trafik, dock

tidigast den 1 januari 1922, hava ombyggt västra stambanans ingångslinje

till Stockholm på sådant sätt, att sjöfarten genom farleden samt

järnvägstrafiken bliva i erforderlig mån oberoende av varandra, antingen

genom att förlägga järnvägen å bro över Årstaviken med omkring 26

meters fri höjd över medelvattenytan och rörligt spann eller genom

att förändra den nuvarande järnvägslinjens korsning med farleden vid

Liljeholmen sålunda, att järnvägen framdrages å bro med omkring 4,8

meters fri höjd över medel vattenytan och rörligt spann, eller ock genom

stambanans framdragande på annat sätt, som dock icke får medföra

större hinder för sjöfarten än som skulle bliva fallet vid tillämpning av

de tvenne förstnämnda förfaringssätten.

Stockholm den 11 maj 1915.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1915.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.