Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående villkoren för åtnjutande av statsbidrag från norrländska avdikningsanslaget och allmänna avdikningsanslaget.

1916-05-13 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1916:114, Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående villkoren för åtnjutande av statsbidrag från norrländska avdikningsanslaget och allmänna avdikningsanslaget.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 114.

1

Är 114.

Godkänd av första kammaren den 13 maj 1916.

Godkänd av andra kammaren den 13 maj 1916.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion

angående villkoren för åtnjutande av statsbidrag från

norrländska avdikningsanslaget och allmänna avdikningsanslaget.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 46.)

Till Konungen.

I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, att riksdagen

ville i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t hemställa, att i avseende å villkoren

för åtnjutande av statsbidrag från norrländska avdikningsanslaget

och allmänna avdikningsanslaget bland annat bör gälla 1) att fixa anslag

beviljas och att redovisningsskyldigheten bortfaller; 2) att all mark likställes,

så att avdrag ej må ske på grund av att en del av marken

odlats; och 3) att anslag erhålles till båda exemplaren kartor och

handlingar.

Vad först beträffar den av motionären ifrågasatta ändring i gällande

villkor för erhållande och tillgodonjutande av statsbidrag från

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 14 sand. 44 käft. (Nr 114—115). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 114.

norrländska avdikningsanslaget och allmänna avdikningsanslaget därhän,

att statsbidrag bör utgå med bestämt belopp och redovisningsskyldigheten

bortfalla, så inhämtas av en av byråchefen å lantbruksstyrelsens

agrikulturtekniska byrå E. W. Ewe, under ärendets förberedande behandling

inom riksdagen, i ärendet avgiven P. M. följande:

»I nådiga kungörelserna den 9 oktober 1914 angående villkoren för

erhållande och tillgodonjutande av statsbidrag från norrländska avdikningsanslaget

och allmänna avdikningsanslaget finnes i mom. 3 angående

det förra anslaget och i mom. 4 angående det senare stadgat att vid

meddelande av statsbidrag skall, där Kungl. Maj:t icke finner undantagböra

äga rum, iakttagas, att, om verkliga kostnaden för arbetets utförande

skulle befinnas understiga den beräknade, av vederbörande myndighet

granskade och godkända kostnaden, det beviljade statsbidraget minskas

med så stor del av den ifrågavarande besparingen, som det beviljade statsbidraget

utgjort av den beräknade kostnadssumman.

Detta stadgande har föranlett lantbruksstyrelsen att i de kontrakt.,

som med vederbörande sökande av statsbidrag upprättas, införa den

bestämmelsen, att det beträffande den del av företaget, som rörer ifrågavarande

statsbidrag, skall åligga anslagstagarna att föra räkenskaperna

på sådant sätt, att den verkliga kostnaden för dithörande arbeten må

kunna säkert uppskattas. Vid företagets avsynande, vilket numera i

allmänhet skall göras av statens lantbruksingenjörer, ålägges avsyningsförrättaren

att avlämna rapport till lantbruksstyrelsen angående

verklig kostnad å företaget enligt avslutade och av honom granskade

räkenskaper, varöver ett av avsyningsförrättaren bestyrkt räkenskapssammandrag

i allmänhet bifogas rapporten. I de fall att inga räkenskaper

förts, vilket ofta lärer inträffa, eller då räkenskaperna ej kunnat

slutföras eller ordnas, innan avsyningen sker, insändas efteråt räkenskaperna

för granskning från delägarna antingen till avsyningsförrättaren

eller ock direkt till lantbruksstyrelsen. Den tid, som för räkenskapsgranskningen

åtgår, är emellertid avsevärd. Sannolikheten att med förevarande

granskning nå det avsedda målet, d. v. s. en riktig uppgift å

verkliga kostnaden, är dock mycket ringa.

Vidlyftig statistik angående de belopp, som genom ifrågavarande

bestämmelse inbesparats åt statsverket, har jag ännu ej utarbetat. Meu

det kan dock nu med erfarenhet från år 1915, det första året, som avsyningarna

verkställts genom lantbruksstyrelsen, anföras, att 77 företag, till

vilka ett sammanlagt statsbidrag av 475,270 kronor lämnats från norrländska

avdikningsanslaget, blivit under året slutavsynade och att vid 10

av dessa företag ett sammanlagt avdrag av 649 kronor 46 öre måst ske till

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 114.

följd därav att verkliga kostnaderna understigit de beräknade. Avdraget

hade alltså för sagda år utgjort 0.13 7 procent av de beviljade medlen från

ifrågavarande anslag. Beträffande allmänna avdikningsanslaget har för

sagda år slutavsynats företag, rörande vilka V3 av de beräknade kostnaderna

utgjort sammanlagt 78,980 kronor till 18 företag, och Va av de beräknade

kostnaderna utgjort tillsammans 8,700 kronor till 4 företag, och hava

förenämnda summor eller sammanlagt 87,680 kronor beviljats från detta

anslag. Bland de 18 slutavsynade företagen, som åtnjutit anslag med

Va av den beräknade kostnaden, voro 4, för vilka avdrag måste ske med

tillhopa 609 kronor 19 öre. Slutavsynade företag, som åtnjutit anslag

med l/3 av den beräknade kostnaden, var 1, för vilket avdrag å 172 kronor

23 öre måste göras. Sammanlagda avdraget beträffande bidragen från

allmänna avdiknings an slagen utgjorde för år 1915 alltså 781 kronor och

42 öre eller 0.89 procent av de sammanlagda beviljade beloppen.

Genom omförmälda nu gällande stadgande hava alltså vid 1915

års slutavsyningar till statsverket inbesparats 649.46 + 781.42 + 1,430

kronor 88 öre eller 0.2 5 procent å de till 562,960 kronor uppgående

beviljade statsbidragen.

Sammanlagda antalet av de säx-skilda räkenskapssammandrag, som

för ifrågavarande företag måst upprättas för år 1915, har enligt vad

som ovan anförts varit 77 + 18+4 = 99. Den sammanlagda tid, som av

avsyningsförrättaren och granskare i lantbruksstyrelsen måst ägnas åt

granskningen av varje räkenskapssammandrag och åt redogörelsen härom,

torde näppeligen kunna i medeltal beräknas mindre än 3 timmar. Sammanlagda

arbetstiden för de under år 1915 granskade 99 sammandragen

borde därför beräknas till 99 . 3 = 297 timmar. För de olika

ämbets- och tjänstemän, som skola taga befattning med ifrågavarande

ärende, torde en medelavlöning per år av 5,500 kronor böra beräknas.

För % år skulle då medelavlöningen bli kronor 916.6 7. Resultatet av

det nu gällande stadgandet om räkenskapsgranskningen och därmed i

samband stående kontroll m. m. skulle sålunda vara att statsverket i

förevarande fall inbesparade en direkt utgift å............... kronor 1,430.8 8

under det att statens utgifter härför uppginge till........jllfbe^

Summa behållning för statsverket kronor 514.2 1.

Förenämnda beräkningar kunna, såsom av det ovan anförda torde

hava framgått, visserligen endast giva approximativa värden, men torde

dock giva en tillräcklig ledning för att ådagalägga, i vad mån den ekonomiska

behållningen för statens räkning bör uti ifrågavarande avseende

vara avgörande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Riksdagens skrivelse Nr 114.

Angående de svårigheter, som förandet av räkenskaper mången

gång medför för anslagstagarna, och beträffande ovissheten om räkenskapernas

överensstämmelse med verkliga förhållandena m. m. dylikt,

hava flere lantbruksingenjörer uttalat sig, avseende fasta statsbidrags

införande och befrielse från skyldighet att för bidragets slutliga utbekommande

föra räkenskaper. I sina årsberättelser för åren 1912—1915

har särskilt lantbruksingenjören Gunnar Ytterberg i Jämtlands län

lämnat sådana uttalanden och beskrivningar, som synas giva ytterligare

stöd för den uppfattning att en författningsändring är behövlig.»

Ur nämnda av lantbruksingenjören Ytterberg gjorda uttalanden

må här anföras följande:

»Mig veterligen har på grund av denna bestämmelse (att statsbidraget

skall motsvara den verkliga arbetskostnaden) intet eller högst

obetydligt blivit åt statsverket innehållet av de beviljade anslagen, men

vad jag bestämt vet är, att förandet av de räkenskaper, som erfordras

för att visa den verkliga kostnadens storlek, anskaffande av kvitto från

arbetare o. d., orsakar vederbörande arbetsstyrelser mycket besvär och

i vissa, jag vill dock hoppas relativt få fall, lockat till oegentligheter,

vilka det torde vara svårt för vederbörande avsyningsförrättare att uppdaga.

Da sålunda statens vinst av denna bestämmelsé torde vara synnerligen

ringa, men då å andra sidan den dikningsskyldige ej erhåller

någon förhöjning av anslagsbeloppet, om arbetskostnaden tilläventyrs

skulle uppgå till högre belopp än beräknat, delar jag den av allmänheten

hysta åsikten, att det vore lämpligast, om till avdikningar beviljades

anslag till bestämt belopp, vilket oavkortat utginge, om arbetet

utfördes enligt fastställd plan. Då kostnadsförslagen för avdikningsarbetena

äro uppgjorda av den med arbetspriserna å orten förtrogne

distriktstjänstemannen, vilken står under kung], lantbruksstyrelsens

kontroll, och då förslagen sedermera granskas av fackmän inom såväl

kungl. lantbruksstyrelsen som kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

synes mig risken för staten att utbetala för mycket genom fasta anslag

vara synnerligen obetydlig.»

Av ovannämnda P. M. inhämtas vidare, att statens lantbruksingenjörer

vid möte i Stockholm innevarande år för överläggning av

vissa till tjänsten hörande frågor även behandlat den här ovan berörda.

Därvid både enhälligt uttryckts den uppfattning, som av lantbruksingenjör

Ytterberg i hans beröi''da yttrande uttalats, och hade framhållits önskvärdheten

av författningsändring i ovanberörda avseende.

Av ovanstående torde otvetydigt framgå, att förenämnda stadgande

rörande statsbidrags utgående, därest den verkliga kostnaden för arbetets

opaginerad Kontrollera mot PDF

5.

Riksdagens skrivelse Nr 114.

utförande skulle befinnas understiga den beräknade, icke motsvarar det

ändamål, som därmed avsetts. Den besparing, som genom bestämmelsen

i fråga kan vinnas, står nämligen, enligt vad ovanberörda utredning

ger vid handen, ej i rimlig proportion till det därav föranledda arbete

med upprättande och granskning av räkenskapssammandrag och redogörelser

däröver. Då därtill kommer att sannolikheten att med ifrågavarande

kontroll erhålla en riktig uppgift å den verkliga kostnaden för

arbetets utförande enligt vad ovan anförts är mycket ringa, anser riksdagen

en ändring av villkoren för erhållande och tillgodonjutande av statsbidrag

från anslagen ifråga i den riktning motionären föreslagit lämplig.

Rörande därefter frågan huruvida vid ifrågavarande statsbidrags

beviljande all mark bör likställas har byråchefen Ewe i berörda P. M.

efter att först hava erinrat, hurusom villkoren för erhållande av lån från

odlingslånefonden, vilka ursprungligen endast medgivit lån från fonden

för utdikning av jord, avsedd för odling, sedermera ändrats därhän, att

lån kan utgå jämväl för avdikning av redan odlad jord ävensom om

orsakerna till de i detta avseende gjorda författningsändringar anfört

bland annat följande:

»I ovannämnda nådiga kungörelserna den 9 oktober 1914 angående

villkoren för erhållande och tillgodonjutande av statsbidrag från norrländska

och allmänna avdikningsanslagen finnes i mom. 2 angående det

förra anslaget och i mom. 3 angående det senare stadgat, att anslag

icke må beviljas till avdikning av redan odlad jord.

Dessa bestämmelser, att anslag icke må beviljas till avdikning av

redan odlad jord, hava till följd en myckenhet utredningar och omfattande

beräkningar för att i företag, där både oodlad och odlad jord ingå, visa

huru stor betalningsskjddigheten till företaget skall vara för de olika

slag av jord, på det att det författningsenliga anslagsbeloppet må kunna

rätt bedömas. Dessa utredningar taga ofta mycken tid i anspråk ej

blott för förrättningsmännen utan även inom lanfbniksstyrelsen. Ej

oväsentliga besparingar synas kunna vinnas så väl för den enskilde, som

vill begagna sig av dylika anslag, som ''även för det allmänna, om förenkling

i nu angivet syfte kan ske.

Om anslag anses böra beviljas även för odlad jords avdikning,

torde den frågan uppstå, huruvida inskränkning i ett eller annat avseende

bör göras för vissa företag, så att t. ex. anslag icke bör utgå till företag,

där all i detsamma ingående mark är odlad eller där den i företaget

odlade jorden är jämförelsevis högt belägen. Skälet för dylika jämkningar

skulle möjligen vara att förekomma allt för stor efterfrågan av

dylika anslag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 114.

Emellertid synes den, som innehar en sur åkerjord, icke böra bestraffas

genom anslagsvägran, därför att han gjort så mycket han hittills

kunnat för att bringa denna sin jord i kultur. För sitt ouppnådda

måls ernående torde en sådan person vara lika berättigad till statsbidrag

som den, vilken med lika belägen och lika god jord måhända gjort

intet för denna sin egendoms höjande.

I det fall att den i företaget ingående jorden endast delvis är

odlad, men den odlade jorden är jämförelsevis högt belägen, må anmärkas,

förutom vad nyss anförts om berättigandet för odlad jord att erhålla

anslag, att denna högre belägna mark då kommer att drabbas av desto

mindre kostnad ju högre den ligger i förhållande till den vattenyta, som

skadar marken och att anslaget till sådan mark blir i allmänhet ringa.

Då utredningar angående anslagets storlek för olika jordslag eller

mark med olika höjdlägen i allmänhet kräva omfattande arbeten, som

bliva kostsamma för såväl den enskilde som det allmänna, vilket redan

förut här ovan antytts, torde sådana arbeten böra i möjligaste man

undvikas.»

Riksdagen delar motionärens uppfattning att ifrågavarande bestämmelse,

att statsbidrag ej må utgå för utdikning av redan odlad jord, kan

orättvist drabba mark, som fastän odlad dock är i trängande behov av

avdikning. Likaså inser riksdagen att i de fall, då i avdikningsföretag

ingår såväl oodlad som odlad jord, denna bestämmelse kan såsom i ovannämnda

P. M. framhållits förorsaka alltför tidsödande och kostsamma

utredningar och beräkningar.

För förslaget att i ifrågavarande avseende likställa all mark synas

därför goda skäl tala. Att vissa betänkligheter emellertid kunna resas

däremot torde icke böra förbises. Under de ifrågasatta förändrade villkoren

skulle enligt riksdagens förmenande och såsom även i berörda P. M.

antytts möjligen anslag kunna komma att lämnas för avdikning av så

högbelägen åker, att denna redan före avdikningen ifråga bort anses

tillbörligt torrlagd. Vidare skulle anslaget kunna komma att användas

för utförande av underhållsarbeten, som vore nödvändiga endast för bibehållande

av god hävd å den redan odlade jorden. Anslaget skulle

under sådana förhållanden icke bliva använt till det för detsamma avsedda

ändamålet, vilket torde vara att därmed vidga kretsen av dem,

som ville eller kunde inlåta sig på avdikningsföretag, som avser förbättring

av förut icke fullt avdikad jord. Motionären har även själv i

motiveringen till sitt yrkande ifrågasatt en begränsning så tillvida, att

statsbidrag ej borde utgå till företag avseende uteslutande vidmakthållande

av hävd å åkerjord.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 114.

I ett tillägg till ovannämnda P. M. har i berörda avseende anförts

följande:

»För närvarande finnas inga föreskrifter om storleken av avdikningsbehovet

å den mark, för vars avdikning anslag må beviljas, eller

med andra ord vilken grad av vattenskada eller som är detsamma

vilken torrläggningsgrad mark skall minst innehava för att anslag till

dess avdikning skall kunna lämnas.

Ej heller finnes någon gräns bestämd för avdikningskostnadens

storlek i förhållande till den genom avdikningen uppkommande värdeförhöjningen

å jorden. Det har därför ej alltid varit så noga med avgränsande

av områdena för de olika företagen, utan har särskilt i Norrland

ofta så tillgått, att arealen till avdikningsföretagen avtecknats efter

äldre lantmäterikartor och de föreslagna dikena på sådan karta därefter

inritats. Om vid sådant förhållande arealen ej blivit fullt riktigt

till storlek angiveu, torde detta huvudsakligen hava inverkat på statistiken

över torrlagd areal, men i regel ej varit till nämnvärd olägenhet i

övrigt. I de fall där avdikningen visat sig bliva synnerligen dyr, har

kännedomen om den i företaget ingående verkliga arealens storlek dock

varit av viss betydelse för avgörande av anslagsfrågan, ity att anslag

i regel plägat avslås till sådana företag, för vilkas utförande kostnaderna

för avdikningen visat sig komma att bliva oskäligt höga i förhållande

till den areal, som i företaget ingått. Annan ledning för företagets

ekonomiska bedömande än kostnad per hektar plägar sällan förekomma

i fråga om dylika företag, där i allmänhet uppskattning av den

genom avdikningen uppkommande värdeförhöjningen å jorden ej skett.

Kommer hädanefter anslag att utgå jämväl för avdikning av åker,

och detta endast under förbehåll att den sålunda i företaget ingående

åkern är, liksom övrig i samma företag ingående mark i verkligheten

bör vara, i behov av denna avdikning, torde föreskrift böra lämnas

därom att vid avgörande av dylika frågor vederbörande myndighet skall

tillse, att i avdikningsföretag för ifrågavarande ändamål må intagas

endast sådan mark, som kan enligt gällande lag om dikning m. m.

anses vinna förbättring genom det arbete, för vars utförande bidraget

avses. Genom sådan bestämmelse synes tillräckligt kraftigt verkande

hinder vara uppställt mot intagande i företag av sådan åker, som är

oberoende av avdikningen. Anslag till avdikning i annat syfte än att

vinna förhöjt jordvärde torde under ovan angivna betingelser ej heller

kunna ifrågakomma. Genom exempelvis behörigt underhåll av redan

befintligt för tillfället mer eller mindre igenslammat dike torde ingen

_ytterligare förbättring kunna vinnas utöver den, som i sammanhang med

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 114.

dikets första upptagande blivit ernådd. Anslaget skulle därför under

sist anförda förhållande ej kunna utgå till bibehållande av odlad jords

avkastningsförmåga genom i ståndsättande av det äldre förfallna diket,

utan endast till höjande av samma jords värde genom nödig utvidgning

eller fördjupning av det äldre diket utöver vad det bort vara efter äldre

bestämmelser.

I vilket inbördes förhållande avdikningskostnaden och den genom

avdikningen uppkommande värdeförhöjningen å jorden skola stå till

varandra finnes, såsom ovan framhållits, ingenstädes bestämt i villkoren

för anslags beviljande. Penna frågas prövning synes vara överlåten åt

Kungl. Maj:t. Så torde ock vara lämpligt att hädanefter må ske. För

att emellertid i möjligaste mån förhindra anslagens användande till

företag, i vilka ingår till väsentlig omfattning så högt belägen åker,

att den å densamma uppkommande värdeförhöjningen genom avdikningen

blir ringa, synes bestämmelse böra utfärdas därom, att vid

sådant förhållande anslag må lämnas endast i de fall, att kostnaden för

avdikningen av den ingående jorden kommer att stå i rimlig proportion

till den genom företaget uppkommande värdeförhöjningen å samma jord.

I villkoren för erhållande av statsbidrag från norrländska och allmänna

avdikningsanslagen finnas inga bestämmelser i avseende på omfattningen

av den dikning, till vars utförande bidrag må utgå.

I fråga om lån från odlingslånefonden är dock stadgat, att sådant

lån ej får lämnas till tegdikning och täckdikning.

Beträffande åter företag, till vilka bidrag sökts från förberörda

anslag, har emellertid hittills ansetts självfallet, att anslag bör lämnas

endast till samma slags dikning, vartill låu kan givas, således ej till tegoch

täckdikning. Då nu i fråga om här omförmäld del av avdikningsanslagen

bidrag får enligt författningens ordalydelse lämnas för avdikning

av till åker eller äng lämplig jord, och intet undantag beträffande

teg- och täckdikning finnes stadgat, torde, om anslagen komma att gälla

även redan odlad jord, den bestämmelse i vederbörande författningar

böra införas, att bidrag från anslagen ifråga ej må lämnas till teg- eller

täckdikning.»

Med hänsyn till det ovan anförda vill riksdagen framhålla vikten

av att därest ifrågavarande villkor ändras därhän, att bidrag kan utgå

till även odlad jord, noggrant tillses, dels att i avdikningsföretag för

ifrågavarande ändamål intages allenast sådan mark, som kan enligt gällande

lag om dikning och annan avledning av vatten anses vinna förbättring

genom det arbete, för vars utförande bidraget avses, dels att kostnaden

för avdikningen av den i företaget ingående jorden kommer att

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 114.

stå i rimlig proportion till den genom företaget uppkommande värdeförhöjningen

å samma jord, dels ock att bidrag från anslagen ifråga ej

må utgå till teg- eller täckdikning.

Riksdagen är även ense med motionären därutinnan att för undvikande

av att avdikningsbidragen tagas i anspråk för utdikning av uteslutande

odlad jord bör, i den män sådant av praktiska skäl kan visa sig

lämpligt, stadgas, att företag, som avse utdikning för uppodling av till

åker eller äng lämplig jord eller minskning av frostländighet för närliggande

bygd, skola äga företräde framför företag, som helt eller till

huvudsaklig del avse utdikning av redan odlad jord.

Beträffande slutligen det av motionären i punkt 3 gjorda yrkande,

så torde detta i verkligheten avse allenast ett förtydligande av redan

gällande bestämmelser rörande statsbidrags utgående för undersökningsoch

förrättningskostnad. Riksdagen delar också motionärens uppfattning

att ett dylikt förtydligande bör göras.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen i anledning

av förevarande motion anhålla, att Eders Kungl. Maj:t ville vidtaga

sådan ändring i gällande villkor för erhållande och tillgodonjutande av

statsbidrag från norrländska avdikningsanslaget och allmänna avdikningsanslaget,

att bidrag från nämnda anslag må meddelas till av Kungl.

Maj:t vid bidragens beviljande bestämt belopp att utgå oavkortat, att

bidrag må kunna lämnas till utdikning av jämväl redan odlad jord samt

att bidrag må utgå till dubbla exemplar av kartor och handlingar.

Stockholm den 13 maj 1916.

Med undersåtlig vördnad.

1Bihang till riksdagens protokoll 1916. 14 sand. 44 höft. (Nr 114—115.)

o

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.