Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om åvägabringande av utredning, huru medel må kunna anvisas till fortsättande av den genom vederbörande skogsvårdsnämnder bedrivna verksamheten för skogsvårdens befrämjande å hemmansskogar i Norrbottens och Västerbottens län.

1916-05-13 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1916:117, Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om åvägabringande av utredning, huru medel må kunna anvisas till fortsättande av den genom vederbörande skogsvårdsnämnder bedrivna verksamheten för skogsvårdens befrämjande å hemmansskogar i Norrbottens och Västerbottens län.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 117.

1

Nr 117.

Godkänd av första kammaren den 13 maj 1916.

» » andra kammaren den 13 maj 1916.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner

om åvägabringande av utredning, huru medel må kunna

anvisas till fortsättande av den genom vederbörande skogsvårdsnämnder

bedrivna verksamheten för skogsvårdens befrämjande

å hemmansskogar i Norrbottens och Västerbottens

län. (Jordbruksutskottets utlåtande nr 34.)

Till Konungen.

I två inom riksdagen väckta motioner har hemställts, att riksdagen

ville besluta i skrivelse till Eders Kung!. Maj:t hemställa om utredning,

på vilket sätt nödiga medel må kunna anvisas för fortsättande av den

genom skogsvårdsnämnderna i Norr- och Västerbottens län hittills bedrivna

verksamheten för skogsvårdens befrämjande å hemmansskogarne i de

nämnda länen.

Till stöd härför har anförts följande:

»Genom de av föregående års riksdag antagna nya skogslagarna för

Norr- och Västerbottens län har dessa läns skogsägares dispositionsrätt till

skogen blivit i hög grad kringskuren. Detta gäller i synnerhet för de

båda länens kustland. Vid avvittringen var icke för detta område något

utsyningstvång ifrågasatt, utan hemmansägarne tillerkändes här samma

fria dispositionsrätt till sin skog, som hemmansägarne hade i de sydligare

belägna länen. Genom de norrländska skogslagarna har således en rätt,

som förut varit dessa trakters hemmansägare tillerkänd, faktiskt blivit dem

fråntagen. Och ej nog därmed, de skola även själva genom> de bestämda

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 14 saml. 46 käft. (Nr 117.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens skrivelse Nr 117.

utsyningsavgifterna vidkännas en del av kostnaden för det dem pålagda

utsyningstvånget.

Härom vore emellertid ej så mycket att säga, om man blott

hade säkerhet för, att de införda restriktionerna i den enskildes fria förfaranderätt

till sin egendom vore i stånd att säkert betrygga en verkligt

god skogsvård i de trakter, som beröras av denna lagstiftning.

Visserligen torde man hava anledning vänta, att skogsingenjörernas

råd och anvisningar i många fall skola åstadkomma goda verkningar

även med hänsyn till skogsvården i mera inskränkt bemärkelse, men i

många fall måste man räkna med att lagens verkan kommer att bliva inskränkt

till en begränsning av själva avverkningen, utan att den verkliga

skogsvårdens krav därigenom bliva tillgodosedda. Så kan det mycket väl

hända, att en skogstrakt behöver kalhuggas i och för skogsföryngring.

Om allt säljbart virke nu blir utstämplat t. ex. till 12 cm. diameter i

brösthöjd och nödigt antal fröträd även kvarlämnas, så kan det dock

hända, att återväxten blir ganska otillfredsställande, om ägaren, såsom

ofta torde bliva fallet, inskränker sig till att utdriva den stämplade säljbara

skogen och kvarlämnar marbuskar, vrakträd, lövskog m. m., vilkas

avlägsnande utgör ett mycket viktigt led i den för återväxten behövliga

markberedningen. Och ännu tydligare framträder denna fara för den

egentliga skogsvårdens försummande, då det blir fråga om avverkning av

försumpade skogsmarker, som inom Norr- och Västerbottensolän förekomma

i långt större utsträckning än inom de sydligare länen. A dessa marker

torde skogsingenjören i de flesta fall ej kunna göra annat än stämpla för

kalhuggning, men göres icke samtidigt någonting för markens torrläggning,

då måste man säga, att utsyningstvånget i och för sig ej kunnat göra

mycket för en verklig skogsvård.

På grund härav är det lätt att inse, att det för skogsskötseln inom

övre Norrland är av stor vikt, att man ej slår sig till ro med de lagstadgade

restriktionerna, utan att även själva skogsvårdsfrågan i egentlig

bemärkelse utan dröjsmål måste upptagas till behandling.

De statsunderstödda åtgärderna för skogsvården å de enskildas skogar

i Norr- och Västerbottens län hava hittills handhafts av de utav länens

hushållningssällskap tillsatta skogsvårdsnämnderna, som för det av dem

utövade arbetet haft att tillgå biträde av statens skogsingenjörer och som

för samma arbete haft att disponera dels de anslag, som vederbörande

landsting anvisat till befrämjande av skogsvården å de enskildas skogar

och dels en emot dessa anslag svarande del av det 100,000 kronors anslag,

som staten anvisat till skogsodlingens befrämjande inom landet.

Efter den nya skogslagstiftningens genomförande förlora de övre
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 117.

norrländska skogsvårdsnärnnderna den möjlighet, som de hittills haft att

för den av dem bedrivna verksamhetens utövande rekvirera någon av statens

skogsingenjörer, då dessa enligt den nya lagstiftningen fått var och

en sitt bestämda distrikt, inom vilket han i främsta rummet hav att tillhandagå

skogsägarna med utsyningar och med en del i samband därmed

stående arbeten. Det är emellertid att hoppas, att den instruktion, som

domänstyrelsen kommer att utfärda för denna nya tjänstemannagrupp,

liksom för revirförvaltarna inom lappmarksområdet, icke kommer att lägga

några hinder i vägen för att de båda länens skogsvårdsnämnder för planläggande

och övervakande av det skogsvårdsarbete, som genom nämndernas

försorg kan komma till stånd, må få begagna sig av de för den nya skogslagstiftningens

övervakande anställda skogsstatstjänstemännen. önskligt

vore för övrigt, om det lekmannainflytande, som skogsvårdsnärnnderna

representera, på lämpligt sätt kunde tillgodogöras för det skogsvårdsarbete,

för vilket skogsingenjörerna i kustlandet och revirförvaltarna i lappmarkerna

närmast äga att ansvara. För ett gott samarbete emellan de nämnda

tjänstemännen och skogsvårdsnärnnderna vore det i hög grad önskligt, om

en skogsingenjör bleve anställd såsom nämndens sekreterare och att denne

i samband härmed kunde få ett mindre skogsvårdsområde att förvalta,

varigenom han å ena sidan kunde få tid övrig att ägna åt nämndens

arbete och å andra sidan kunde bibehålla känningen med det praktiska

skogsvårdsarbetet och därmed sammanhängande frågor.

Men om skogsvårdsnärnnderna skola bliva i tillfälle att i samarbete

med vederbörande skogsstatstjänstemän verka för skogsvårdsintressets

väckande och skogsvårdsarbetets framdrivande å hemmansskogarna, så måste

nämnderna för att med framgång kunna fullfölja ett sådant arbete få

större penningmedel till sitt förfogande än de hittills haft att tillgå.

Hittills hava skogsvårdsnärnnderna i de två översta norrlandslänen

endast disponerat några tusen kronors statsbidrag och ett något större

landstingsanslag. Huru otillräckliga dessa medel varit för fullföljande av

det utav skogsvårdsnärnnderna bedrivna arbetet framgår synnerligen tydligt

av den utav Norrbottens läns skogsvårdsnämnd lämnade redogörelsen

för år 1914. De skogsvård sarbeten, för vilka nämnden med biträde av

statens skogsingenjörer uppgjort plan och kostnadsförslag och för vilkas

utförande nämnden beviljat bidrag, men som av brist på medel måst

balanseras till år 1915, fördelade sig på ej mindre än 715 sökande; och

uppgick den beräknade kostnaden för dessa arbeten till ett sammanlagd

belopp av 101,631:60 kronor. En del av arbetena voro planerade

redan åren 1907 och 1908 och av de under åren 1910—1914 ursprungligen

planerade arbetena hade måst till 1915 balanseras: 60 procent för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 117.

år 1910, 50 procent för år 1911, 50 procent för år 1912, 84 procent för

år 1913 och 100 procent för år 1914. Detta ogynnsamma resultat av

nämndens arbete är helt naturligt, då statsbidraget för år 1914 icke uppgick

till mer än 5,728 kronor och landstingets anslag till 7,000 kronor,

och nämnden även under de föregående åren haft lika små belopp till sin

disposition.

Skall det av skogsvårdsnämnderna bedrivna arbetet för skogsvården

å hemmansskogarna kunna få den omfattning, som är önskvärd och som

den för Norr- och Västerbottens län nya skogsstatsorganisationen synes

kunna möjliggöra, så är det absolut nödvändigt att större anslag än hittills

ställas till skogsvårdsnäländernas förfogande.

Olika sätt kunna härför komma till användning.

Ett sätt, på vilket Norr- och Västerbottens läns behov av ökade

bidrag för den enskilda skogsvårdens befrämjande skulle kunna tillgodoses,

vore, att staten till förmån för skogsvården inom dessa län avstode

ifrån de utsvningsavgifter, som nu skola upptagas av de enskilda skogsägarna.

Konungens befallningshavande i Norrbottens län, liksom samma

läns landsting och hushållningssällskap, framhöllo redan vid avgivande av

yttrande över det nu antagna lagförslaget det orättvisa däri, att de enskilda

skogsägarna skola påläggas extra kostnader i form av utsyningsavgifter

i och för övervakandet av eu restriktiv lagstiftning, som är avsedd

att i så hög grad kringskära dessa enskildas fria förfoganderätt över

sin egendom. Och sedan Kungl. Maj:t nu fastställt dessa utsyningsavgifter,

visar det sig, att genom dessa avgifter komma att påläggas de enskilda

skogsägarna i dessa län kostnader, som ungefär motsvara den i det övriga

landet fastställda skogsvårdsavgiften, vartill kommer att skogsägarna i de

båda översta Norrlandslänen därutöver måste i och för utsyningen tillhandahålla

nödig hantlangning, vilket särskilt under slåttertiden kan bliva ett

nog så kännbart åliggande. På grund därav kan det icke anses obilligt

att ifrågasätta, att de medel, som staten kommer att i Norr- och Västerbottens

län av de enskilda skogsägarna upptaga i form av utsyningsavgifter,

må få överlämnas till dessa läns skogsvårdsnäinnder, att av dem

disponeras till förmån för skogsvården å hemmansskogarna.

hör övrigt borde man kunna ifrågasätta att liksom skogsvårdsavgifter

utgå ifrån statens skogar i det övriga landet och sedan få disponeras

för den enskilda skogsvårdens befrämjande inom området, dylika

avgifter på samma sätt också borde för samma ändamål få utgå å virke

från kronans . skogar i de båda nordligaste länen. Dessa äro numera de

enda skogar i hela riket, som ej drabbas av skogsvårds- eller utsyningsavgifter.

Procentsatsen kunde ju rimligtvis för dess skogar sättas lägre

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 117.

5

än för de övriga statsskogarna; men att ett dylikt bidrag till den enskilda

skogsvården även här borde utgå är lätt att inse, om man besinnar, huru

mycket dyrare skogsvårdsarbetena ställa sig här uppe, huru mycket svagare

tillväxten är och därmed också den enskildes vinst av skogsvårdsarbetet,

och framför allt huru oerhört mycket vidsträcktare sumpmarkerna

äro, såväl absolut taget som i förhållande till den ej försumpade skogsarealen.

En annan utväg för att lösa frågan om skogsvårdsmedels anskaffande

åt de två nordligaste länen vore att åt dessa län för detta ändamål

lämna ett direkt statsanslag. Med hänsyn till de stora inkomster, som

staten årligen tar in från sina skogar inom dessa områden, och med hänsyn

till den stora nationalekonomiska betydelsen av att även de enskildas

stora skogsområden inom dessa län bliva föremål för verklig skogsvård,

torde det få anses lämpligt att detta bidrag i så fall sattes till 50,000

kronor om året till vartdera länet.»

Såsom i motiveringen till förevarande motioner erinras, antog nästlidet

års riksdag i anledning av Eders Kungl. Maj:ts propositioner dels »Förordning

angående utsyning å viss skog inom Västerbottens och Norrbottens

läns lappmarker in. fl. områden», dels ock »Förordning om förekommande

av överdriven avverkning å ungskog inom de delar av Västerbottens och

Norrbottens län, som ej höra till lappmarken». Sedan dessa förordningar av

Eders Kungl. Maj:t utfärdats att gälla fr. o. m. den 1 januari 1916, häri

viss mån en annan ordning blivit rådande ifråga om handhavandet av de

norrländska skogarna, och har i samband härmed den för skötseln av dessa

skogar avsedda personalen ökats: såväl för lappmarken med nya jägmästare

som för kustlanden med ett flertal skogsingenjörer.

Före nu omförmälda förordningars ikraftträdande hava inom berörda

län verkat av landstingen och hushållningssällskapen tillsatta s. k. skogsvårdsnämnder,

vilkas uppgifter huvudsakligen sammanfallit med den del

av de inom de sydligare länen fungerande skogsvårdsstyrelsernas arbeten,

som avser skogsvårdens främjande. Beträffande dessa nämnders verksamhet

framhålla motionärerna den stora betydelse de haft för åstadkommande

av en god skogsskötsel inom länen ifråga och beklaga allenast, att de

ringa penningmedel, som stått till nämndernas förfogande, utgjort ett

hinder för arbetets bedrivande i den större omfattning, som varit önskvärd.

Med anförda siffror hava motionärerna sökt visa, hurusom en betydande

mängd planerade skogsvårdsårbeten måst på grund av nämndernas

brist på medel uppskjutas. Härtill kommer nu, enligt motionärernas förmenande,

att man har anledning befara, att nämndernas verksamhet efter

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 117.

de nya förordningarnas tillkomst skall bliva försvårad, då nämnderna icke

kunna påräkna att erhålla erforderlig, sakkunnig hjälp av vederbörande

skogsstatstjänstemän, vilka mestadels — var och en inom sitt distrikt —

torde bliva upptagna med utsyningar och i samband därmed stående arbeten.

Riksdagen delar motionärernas omdöme om det värdefulla arbete

skogsvårdsnämnderna nedlagt för skogsvårdens höjande inom de båda övre

norrländska länen. Det synes riksdagen därför vara eu viktig angelägenhet,

att allt fortfarande det privata skogsvårdsintresse och det lekmannainflytande,

som nämnderna representera, bliver tillgodosett. I detta hänseende

ligger det, enligt riksdagens mening, vikt uppå, att samarbetet mellan

nämnderna och skogsstatstjänstemännen bliver så effektivt och fruktbärande

soin möjligt. Såsom ett led i denna strävan vill riksdagen hänvisa

till att domänstyrelsen i det förslag till förnyad instruktion för

skogsstaten, som uppgjorts inom styrelsen och för närvarande är beroende

på Eders Kungl. Maj-.ts prövning, beträffande nu förevarande skogsstatstjänstemäns

åligganden infört följande bestämmelse:

»Det tillhör jägmästare och skogsingenjörer att ägna särskild uppmärksamhet

åt skogsskötselns utveckling å de enskildes skogar, som i fråga

om dispositionen av skogsavkastningen eller viss del därav är underkastad

skogsstatens kontroll. I sådant syfte hava de såväl att utöva den uppsikt

och vidtaga de åtgärder, som jämlikt gällande författningar på dem

ankomma, som ock att befrämja den enskilda skogshushållningen genom

att utbreda kunskap i skogsskötsel och väcka skogsägarnas intresse för

vidtagande av åtgärder, ägnade att befordra en förbättrad skogshushållning»

(14 §, 5 inom.).

Över nyss anförda bestämmelse yttrar domänstyrelsen i de förslaget

åtföljande motiven:

»Ett 5:e moment anses här böra tilläggas, varuti angivas jägmästares

och skogsingenjörers åligganden i avseende på övervakandet av

skogsskötsel!! å de enskildas skogar i Norrland och Dalarna, vilka i fråga

om dispositionen av skogsavkastningen eller viss del därav äro underkastade

skogsstatens kontroll. Det bör härvid tillkomma berörda tjänstemän

att bland annat söka väcka skogsägarnas intresse för god skogshushållning

och för vidtagande av erforderliga skogsvårdsåtgärder å respektive

skogar, i vilket avseende tjänstemännen böra lämna skogsägarna råd

och anvisningar. Att de därvid böra träda i förbindelse och i vissa avseenden

samarbeta med sådana offentliga korporationer, som inom respektive

orter arbeta för samma mål, exempelvis de av landsting och hushållningssällskap

tillsatta skogsvårdsnämnderna i Norrbottens och Västerbottens

län, synes styrelsen självfallet.»

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse AV 117.

7

Såsom framgår av det anförda, har domänstyrelsen sålunda beaktat

vikten av det samarbete mellan skogsvårdsnämnderna och skogsstatstjänstemännen,

som av motionärerna förordats och vilket riksdagen, som ovan

nämnts, anser sig hava anledning söka främja.

Vidkommande formerna för ett dylikt samarbete, kunna naturligt

nog dessa tänkas ordnade på olika sätt. Härvid synes den av motionärerna

föreslagna lösningen, att en skogstjänsteman anställes såsom sekreterai’e

hos envar av nämnderna, vara väl värd att taga under övervägande. En

sådan anordning stode ju för övrigt i god överensstämmelse med vad som

gäller för skogsvårdsstyrelserna inom de sydligare länen, där länsjägmästaren

fyller en liknande uppgift. Dock torde en blivande utredning

bäst vara ägnad att giva uppslag till den lämpligaste formen för åstadkommande

av det önskade samarbetet.

Då sålunda betydelsen av skogsvårdsnämndernas fortsatta och ökade

arbete torde ligga i öppen dag, har det synts riksdagen vara av stor betydelse

att söka bidraga till att skapa betingelserna härför. För vinnande

av detta mål lärer ställandet av ökade penningmedel till nämndernas förfogande

vara nödvändigt. I sådant avseende föreslå motionärerna tre olika

utvägar för medels erhållande, vilka samtliga synas riksdagen vara värda

att tagas under omprövning. Riksdagen anser sig dock icke hava anledning

förorda frågans lösning i någon viss riktning, då, enligt riksdagens

åsikt, hithörande spörsmål bör komma under övervägande vid den utredning,

riksdagen kommer att föreslå.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen hemställa, att Eders

Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning, på vilket sätt nödiga medel

må kunna beredas för fortsättande av den genom skogsvårdsnämnderna i

Norr- och Västerbottens län hittills bedrivna verksamheten för skogsvårdens

befrämjande å hemmansskogarna i de nämnda länen, samt därefter för riksdagen

framlägga det förslag, vartill denna utredning må kunna föranleda.

Stockholm den 13 maj 1916.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.