Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fastställande av högsta pris å vissa varor vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

1916-05-26 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1916:171, Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fastställande av högsta pris å vissa varor vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 111.

1

Nr 171.

Godkänd av första kammaren den 26 maj 1916.

Godkänd av andra kammaren den 26 maj 1916.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl.

Maj:ts proposition med förslag till lag om fastställande

av högsta pris å vissa varor vid krig, krigsfara eller

andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden

m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

(Lagutskottets utlåtande nr 35).

Till Konungen.

Genom en den 31 mars 1916 dagtecknad proposition, nr 129, har

Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet

och lagrådet hållna protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen

fogat förslag till lag om fastställande av högsta pris å vissa

varor vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga, av krig föranledda

förhållanden m. m.

Granskningen av förslagets särskilda bestämmelser har från riksdagens

sida föranlett följande anmärkningar.

2 §•

Enligt andra stycket av denna paragraf skall, innan förordnande om

maximipris av Kungl. Maj:ts befallningshavande för kommun meddelas,

kommunens livsmedelsnämnd eller, om sådan ej finnes, kommunalnämnden

eller magistraten, så ock sådan sammanslutning av detaljhandlare inom

orten eller länet, vars hörande finnes lämpligt, eller styrelse för sådan

sammanslutning hava haft tillfälle att yttra sig i ärendet.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. lå saml. 62 käft. (Nr 171.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse År 171.

Bestämmelsen om hörande av sammanslutning av detaljhandlare har

enligt motiven tillkommit på grund av framställning, som därutinnan

gjorts av Sveriges minuthandlares riksförbund i en till departementschefen

ingiven skrivelse.

Riksdagen förutsätter, att Kungl. Maj:ts befallningshavande vid handläggning

av ifrågavarande viktiga och grannlaga ärenden låter sig angeläget

vara att införskaffa erforderlig utredning. Enligt förslaget skall livsmedelsnämnd,

respektive kommunalnämnd eller magistrat, alltid hava haft tillfälle

att yttra sig, innan förordnande om maximipris av Kungl. Maj:ts

befallningshavande meddelas. I fråga om de ytterligare upplysningar,

som må erfordras, synes det vara lämpligast, att befallningshavanden själv

äger avgöra, varifrån dessa i det särskilda fallet lämpligen böra hämtas.

Då ifrågavarande ärenden böra bedömas med hänsyn i främsta rummet

till allmänhetens intresse, att här avsedda förnödenheter må kunna erhållas

och tillhandahållas till pris, som icke stegras väsentligt högre, än förhållandena

påkalla, samt med hänsyn jämväl till önskvärdheten av att

ifrågavarande ärenden må kunna avgöras med minsta möjliga tidsutdrägt,

anser riksdagen, att lagen icke bör, utöver stadgandet om inhämtande

av yttrande från livsmedelsnämnd, respektive kommunalnämnd eller

magistrat, innefatta särskilda bestämmelser om vissa intressentgruppers

hörande, samt att föreskriften om hörande av detaljhandlarsammanslutning

eller styrelse för sådan sammanslutning alltså bör utgå.

I förevarande andra stycke av 2 § har riksdagen tillika vidtagit en

mindre jämkning i redaktionellt hänseende.

6 §•

I fråga om de i paragrafens första stycke till innehållet särskilt angivna

föreskrifter vill riksdagen betona — vad statens livsmedelskommission

jämväl framhållit — att dessa endast äro att anse såsom exempel på de

olikartade bestämmelser, som kunna i förevarande hänseende meddelas;

utom de sålunda särskilt nämnda föreskrifterna äger Kungl. Maj:ts befallningshavande

ock meddela, såsom det heter i lagtexten, »annan dylik föreskrift,

som må vara ägnad att motverka oskälig prisstegring eller att ordna

tillförsel, saluhållande eller förbrukning av vara».

Då Kungl. Maj:ts befallningshavande bemyndigats att meddela föreskrifter

angående förbud mot att, på en gång eller under viss tid, till en

förbrukare eller ett hushåll säljes mer än viss angiven myckenhet av vara,

så lärer detta också innebära, att den tillåtna försäljningen kan sättas i för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 171.

3

hållande till de särskilda hushållens storlek, till det individuella behovet,

i den mån detta låter sig utröna, eller till andra dylika omständigheter.

Med hänsyn till stadgandets avfattning torde befallningshavanden ock vara

berättigad att föreskriva en anordning, motsvarande det i vissa länder nu

använda kortsystemet, enligt vilket vara utlämnas till konsumenterna allenast

mot företeende av särskilda anvisningar, utgivna av viss myndighet

(angående exempelvis brödkortsystemet i Tyskland, se statens livsmedelskommissions

i oktober 1915 av trycket utgivna första årsberättelse sid.

153 och följande). — Riksdagen har ansett, att i lagen lämpligen kan införas

en antydan om möjligheten att vid behov föreskriva någon anordning

liknande den nu nämnda.

Inom det riksdagens utskott, som haft att bereda förevarande ärende,

har i detta sammanhang framhållits, att det för vissa fall kan

för vinnande av lagens ändamål vara erforderligt att meddela föreskrift

om varas försäljning efter mått. Särskilt har erinrats om det missbruk,

som mången gång bedrives, då ved avyttras säckvis. Detta försälj ningssätt,

alltid ofördelaktigt för köparen, är med den nuvarande kristidens

högt uppdrivna vedpris ägnat att föranleda konsumenternas oskäliga uppskörtande.

En föreskrift, varigenom vedens försäljande enligt visst mått

bleve obligatoriskt, skulle säkerligen visa sig verksam gent emot berörda

missförhållande.

Den i förevarande första stycke av 6 § gjorda hänvisning till 5 §

har synts riksdagen lämpligen kunna utbytas mot en hänvisning till 2 §.

I fråga om förfarandet i ärende, som i 6 § avses, skall enligt nämnda

paragraf vad i 2 § är stadgat äga motsvarande tillämpning. Den ändring,

som riksdagen företagit i 2 § andra stycket, kommer alltså att hava den

verkan, att vid meddelande av föreskrift, som omförmäles i 6 §, endast

livsmedelsnämnds, respektive kommunalnämnds eller magistrats hörande

föreskrives såsom obligatoriskt. Riksdagen finner ingen anledning föreligga

att för utfärdande av föreskrift av nu ifrågavarande art stadga annat förfaringssätt

än då fråga är om fastställande av maximipris.

Slutbestämmelsen.

Enligt andra punkten av slutbestämmelsen i Kungl. Maj:ts förslag

skulle förordnande, som Kungl. Maj:t jämlikt 1 eller 4 § av lagen den 3

juni 1915 om förfogande över vissa varor vid krig eller krigsfara eller

andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden meddelat om

maximipris å vara eller om maximikostnad för transport eller till
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 171.

handahållande av vara, fortfarande äga tillämpning, såsom vore förordnandet

meddelat enligt den nya lagen. Sådant förordnande, som här

åsyftas, har givits genom kungl. förordningen den 12 november 1915

angående maximipris å råg, korn och havre. Emellertid skulle, enligt stadgande

i 1915 års lag, förordnande, som jämlikt nämnda lag givits, ej äga

tillämpning längre än till och med den dag, då lagen själv skulle upphöra

att gälla, nämligen den 30 april 1916. Då förordningen av den 12

november 1915 sålunda redan förlorat sin giltighet, är den nämnda andra

punkten av slutbestämmelsen i förevarande förslag numera överflödig och

har förty av riksdagen uteslutits. I sammanhang härmed har bestämmelsen

om tiden för lagens ikraftträdande likasom ordalagen i tredje punkten

underkastats nödig jämkning.

Under åberopande av vad sålunda blivit anfört får riksdagen tillkännagiva,

att riksdagen, som icke kunnat i oförändrat skick antaga det i

propositionen innefattade lagförslag, för sin del antagit följande

Lag

om fastställande av högsta pris å vissa varor vid krig, krigsfara eller andra

utomordentliga, av krig föranledda förhållanden m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Finnes vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest

under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, att inom hela

landet eller någon del därav pris å livsmedel, foder för kreatur, vara, som

är avsedd att genom sin förbränning alstra värme, ljus eller kraft, beklädnadsvara

eller annan dylik förnödenhet stegras väsentligt högre än förhållandena

påkalla, äge Konungen, där så prövas nödigt, i erforderlig omfattning

förordna, att vid frivillig försäljning av sådan vara skäligt, av

Konungen bestämt pris ej må överstigas.

Högsta priset å vara må, ändå att varans beskaffenhet är lika, bestämmas

olika för särskilda delar av landet, så ock för olika slag av handel.

Från förordnande, som ovan sägs, må Konungen medgiva de undantag,

som kunna prövas skäliga.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 171.

5

2 §•

Har Konungen förklarat sådana förhållanden, som i 1 § avses, vara

för handen, och inträder inom kommun sådan prisstegring, som i nämnda

paragraf sägs, i fråga om livsmedel, foder för kreatur eller vara, som är

avsedd att genom sin förbränning alstra värme, ljus eller kraft, må, i den

män högsta pris för sådan vara ej är för kommunen gällande på grund

av förordnande, som av Konungen jämlikt 1 § meddelats, Konungens befallningshavande,

när så finnes nödigt, på förslag av livsmedelsnämnd,

kommunalnämnd eller magistrat eller eljest, i erforderlig omfattning förordna,

att vid detaljhandel med varan inom kommunen skäligt, av Konungens

befallningshavande bestämt pris ej må överstigas. Från dylikt förordnande

äge Konungens befallningshavande medgiva de undantag, som

kunna prövas skäliga.

Innan förordnande, som nu sagts, meddelas, skall livsmedelsnämnd

eller, där sådan ej finnes, kommunalnämnd eller magistrat hava haft tillfälle

att yttra sig i ärendet.

Konungens befallningshavandes förordnande skall ofördröjligen underställas

Konungens prövning och fastställelse; gällande dock förordnandet

omedelbart till efterrättelse, intill dess annorlunda kan varda av Konungen

bestämt.

Förordnandet skall, så snart ske kan, uppläsas i kommunens kyrka

eller kyrkor samt införas i länskungörelserna och i en eller flera tidningar

i orten. Där sådant förordnande av Konungens befallningshavande återkallats

eller av Konungen efter underställning eller eljest upphävts, skall

även detta kungöras i den ordning, som nu angivits.

3 §•

Vägrar den, som i avsevärd myckenhet innehar någon för honom

eller hans hushåll eller för annan av honom idkad näring än handel

uppenbarligen ej behövlig vara, för vilken gäller av Konungen enligt 1

eller 2 § fastställt högsta pris, att sälja varan till sådant pris, och finnes

varans försäljning vara erforderlig för tillgodoseende av behovet av dylik

vara, äge Konungens befallningshavande låta, genom livsmedelsnämnds

försorg eller i annan lämplig ordning, för innehavarens räkning och på

hans bekostnad sälja varan till det fastställda priset eller, där Konungens

befallningshavande på grund av särskilda omständigheter så finner skäligt,

till nämnda pris, minskat med högst tio procent.

Vad sålunda är stadgat äge motsvarande tillämpning, där borgenär

såsom pant eller eljest under panträtt innehar vara, som i första stycket

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 171.

avses, eller har rätt att kvarhålla sådan vara såsom säkerhet för sin fordran;

och njute borgenären rätt till betalning ur köpeskillingen.

Konungens befallningshavandes beslut om varas försäljning skall

gå i verkställighet, ändå att det överklagas.

4 §•

Finnes vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest

under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, att kostnad för

transport eller tillhandahållande av vara, som i 1 § sägs, stegras väsentligt

högre än förhållandena påkalla, äge Konungen, där så prövas nödigt, i

erforderlig omfattning förordna, att sådan kostnad ej må överstiga skäligt,

av Konungen bestämt belopp; och skall vad i 1 § andra och tredje styckena

stadgas äga motsvarande tillämpning.

5 §•

Har Konungen förklarat sådana förhållanden, som i 1 § avses, vara

för handen, skall det åligga en var att, vid förfrågan av Konungens

befallningshavande eller enligt dess uppdrag av kronobetjänt, lämna upplysning

angående sitt innehav av vara, som i nämnda paragraf omförmäles,

så ock om dennas myckenhet.

Där någon vid sådan förfrågan vägrar att lämna upplysning eller

söker vilseleda beträffande sitt innehav av vara, som nyss sagts, eller

dennas myckenhet, äge Konungens befallningshavande låta verkställa undersökning

av salubod, magasin, kontor eller annan lägenhet, som av honom innehaves,

så ock därvid taga del av hans handelsböcker och andra dylika handlingar.

Den, som verkställer sådan undersökning, må icke av vad vid densamma

inhämtas yppa annat än som är erforderligt för vinnande av upplysning,

som undersökningen avser.

6 §•

Då förklarande, som i 2 § sägs, av Konungen meddelats, äge Konungens

befallningshavande, därest till följd av livsmedelsnämnds, kommunalnämnds

eller magistrats anmälan eller eljest sådant finnes av behovet påkallat,

att beträffande detaljhandel med vara, som i nämnda paragraf avses,

för kommun eller del av kommun meddela särskilda föreskrifter:

angående skyldighet för handlande att i eller vid försäljningslokalen

hava uppsatt anslag med prisuppgifter av viss beskaffenhet,

angående skyldighet att sälja visst slags vara efter vikt eller efter

mått eller

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 171.

7

angående förbud mot att, på en gång eller under viss tid, sälja till

samme förbrukare eller samma hushåll mer än viss angiven myckenhet av

vara, eller att sälja av viss vara annorledes än mot avlämnande av

skriftliga, av livsmedelsnämnd utfärdade anvisningar,

så ock annan dylik föreskrift, som må vara ägnad att motverka

oskälig prisstegring eller att oi’dna tillförsel, saluhållande eller förbrukning

av vara.

I fråga om föreskrift, som ovan sägs, skall vad i 2 § andra stycket

är stadgat äga motsvarande tillämpning. För förseelse mot dylik föreskrift

äge Konungens befallningshavande bestämma böter från och med två till

och med femhundra kronor.

Föreskrift, som i denna paragraf avses, skall, så snart ske kan, kungöras

på sätt, i 2 § sista stycket sägs, ävensom insändas till jordbruksdepartementet.

Vad nu är stadgat angående föreskrifts kungörande skall

även tillämpas, då sådan föreskrift ändras eller återkallas.

7 §•

Den, som med vetskap därom, att för vara gäller enligt 1 eller 2 §

fastställt högsta pris eller att högsta belopp för kostnad är enligt 4 §

bestämt, håller varan till salu för högre pris eller för kostnaden gör sig

högre belopp till godo, straffes med böter från och med fem till och med

tiotusen kronor.

Lag samma vare, där någon, vid förfrågan av Konungens befallningshavande

eller enligt dess uppdrag av kronobetjänt, vägrar att lämna upplysning,

som i 5 § sägs, eller vid sådan förfrågan eller vid undersökning,

varom i nämnda paragraf förmäles, söker vilseleda beträffande sitt innehav

av vara, som i 1 § avses, eller dennas myckenhet.

8 §•

Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse mot

denna lag eller enligt 6 § given föreskrift, fortsätter samma förseelse, skall,

då han därtill varder lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats

och delgivits, fällas till de böter, som äro stadgade för sådan förseelse.

9 §•

Förseelse mot denna lag eller enligt 6 § given föreskrift skall åtalas

av allmän åklagare.

Åtal för förseelse mot föreskrift, varom i 6 § förmäles, anhängiggöres

i stad hos polisdomstol, därest särskild sådan är inrättad, men eljest

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 171.

hos poliskammare och, där sådan icke finnes, vid allmän domstol samt

å landet vid allmän domstol. Förseelse, som i 7 § sägs, åtalas vid

allmän domstol. Om klagan över domstols eller poliskammares beslut i

dessa mål galle vad i allmänhet angående besvär i brottmål finnes

förordnat.

10 §.

Böter för förseelse mot föreskrift, som i 6 § omförmäles, tillfalla

kommunens kassa, men böter för förseelse, varom i 7 § sägs, tillfalla

kronan. Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skall förvandling ske

enligt allmänna strafiiagen.

11 §•

Konungen äge meddela de närmare föreskrifter, som må erfordras

för tillämpning av denna lag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå

meddelad uppgift, utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och

gäller till och med den 30 april 1917. Av Konungen eller Konungens

befallningshavande jämlikt denna lag givet förordnande om högsta pris å

vara eller om högsta belopp av kostnad för transport eller tillhandahållande

av vara må ej äga tillämpning längre än till och med sistnämnda dag;

skolande vad sålunda är stadgat gälla även i fråga om bestämmelser, som

jämlikt 6 § meddelats av Konungens befallningshavande. Beträffande sådan,

under tiden för lagens giltighet begången förseelse, som i 6 eller 7 §

avses, skall vad i lagen är stadgat fortfarande gälla.

Stockholm den 26 maj 1916.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm 1916. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner.

161986

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.