Skrivelse till Konungen, angående utredning av frågan om frigivande av laxfisket i Mörrumsbukten eller frednings linjens inflyttande närmare Mörrumsåns utlopp i bukten.
1916-05-31 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1916:176, Skrivelse till Konungen, angående utredning av frågan om frigivande av laxfisket i Mörrumsbukten eller frednings linjens inflyttande närmare Mörrumsåns utlopp i bukten.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 176.
3
Nr 176.
Godkänd av första kammaren den 31 maj 1916.
Godkänd av andra kammaren den 31 maj 1916.
Riksdagens skrivelse till Konungen, angående utredning av frågan
om frigivande av laxfisket i Mörrumsbukten eller frednings
linjens
inflyttande närmare Mörrumsåns utlopp i bukten.
(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 16.)
(Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 11.)
Till Konungen.
Uti en inom riksdagen väckt motion har gjorts framställning i
syfte att en allsidig utredning måtte verkställas i fråga om upphävande
av det förbud mot laxfiske, som för närvarande är rådande beträffande
den s. k. Pukaviksfjorden eller Mörrumsbukten utanför Mörrumsåns
utlopp i Östersjön på ett område, som å ena sidan av fjorden sträcker
sig lx/2 mil ut till Listers huvud och å den andra 9/i6 till Stämd udde.
Jämlikt 46 § riksdagsordningen hava utlåtanden över motionen
genom vederbörande riksdagsutskott inhämtats dels av lantbruksstyrelsen,
efter hörande av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i Blekinge
län och fiskeriintendenten i södra distriktet, dels ock av kammarkollegium,
varjämte yttrande av vederbörande utskott infordrats från Listerlandets
fiskeriförening.
Förevarande framställning avser icke att rubba kronans rätt till
laxfiske i Mörrums ström, vilken rätt synes sträcka sig så långt tillbaka
som till den tidigare medeltiden.
Vad däremot beträffar tillkomsten av nu ifrågavarande förbud
mot laxfiske i Pukaviksfjorden, synes detta förbud vara av långt senare
datum och torde grunda sig på de undantagsförhållanden i fråga om
rätten till fiske i öppna havet, »urminnes hävd, särskilt stadgande, avtal,
dom eller skattläggning», varom stadgas i 12 § av lagen om rätt till
4
Riksdagens skrivelse Nr 176.
fiske den 27 juni 1896. Frågan huruvida åberopandet av »urminnes
hävd» i detta fall är berättigat, faller emellertid under domstols prövning,
och det kan i detta sammanhang framhållas, att olika meningar
varit bland de dömande myndigheterna rådande vid de tillfällen, då mål
angående förbud mot laxfiske i Pukaviksfjorden förekommit. Härav
torde kunna dragas den slutsatsen, att »urminnes hävden» icke är otvetydigt
styrkt, och att närmare undersökning av hithörande förhållanden
därför kan vara påkallad.
Skattläggningen av laxfiskena vid Mörrums å synes icke stå i
samband med förbudet mot laxfiske i fjorden. Enligt vad som upplysts
i eu förevarande ämne avseende vid 1823 års riksdag väckt motion
skulle nämligen intet förbud av här ifrågavarande art hava existerat
den tid, då hemmanen revades och skattlades även med avseende på
laxfångsten. 1 vad mån de enskilda hemmanens värde sedermera i
följd av laxfiskeförbudet i fjorden och ett därav möjligen framkallat
mera givande fiske undergått förändringar, torde vara svårt att bedöma.
Denna fråga synes böra vid den eventuellt blivande utredningen komma
under omprövande, för den händelse det i samband därmed skulle
anses, att en inflyttning eller ett upphävande av den nuvarande fredningslinjen
skulle nödvändiggöra ersättning åt fiskerättsägarna i Mörrumsån.
Beträffande frågan om det inflytande, som laxfisket ute i Mörrumsfjorden
skulle utöva på fisket i Mörrumsån, hava meningarna varit
starkt delade.
Enligt vad riksdagen inhämtat hysa de nuvarande fiskerättsägarna
och fiskerättsarrendatorerna i Mörrumsån den bestämda uppfattningen,
att freduingslinjens borttagande skulle medföra en betydande minskning
av åfisket. De talrika fiskarena ute vid fjorden däremot synas anse, att
nämnda minskning ej skulle bliva av mera avsevärd betydelse. Ett
bestämt, avgörande i denna fråga kan helt visst ej ske förrän efter
ingående undersökningar på platsen, såsom ock lantbruksstyrelsen i sitt
avgivna yttrande framhållit.
Den föreliggande frågan är sålunda, enligt riksdagens mening,
av synnerligen invecklad beskaffenhet, och en blivande allsidig utredning
av densamma kommer för visso att konstatera betydande juridiska,
ekonomiska och praktiska svårigheter för ett rätt avvägt.tillgodoseende
av de olika intressegruppernas berättigade krav vid en eventuell ändring
beträffande dispositionen av laxfisket i Mörrumsbukten. Då riksdagen
icke desto mindre anser sig böra hemställa, att utredning i ärendet
måtte komma till stånd, är anledningen härtill främst den, att de nuvarande
förhållandena synas vara hart när olidliga för den talrika fiskare
-
5
Riksdagens skrivelse Nr 176.
befolkning, som är bosatt utmed stränderna av Pukaviksfjorden. Enligt
vad för riksdagen blivit upplyst är denna befolkning under flere månader
på våren hänvisad till uteslutande laxfiske. Då detta icke får
äga rum innanför fredningslinjen, måste det nattliga fisket bedrivas
antingen utanför denna linje eller vid helt andra kuster. I förra fallet
löpa fiskarena dels risken att av ström och vindar i mörkret drivas
innanför linjen, då de få såväl fångst som redskap beslagtagna, dels
kunna garnen komma att ligga i de segelleder, som där gå fram,
varvid det ej sällan lär inträffa, att: passerande båtar förstöra redskapen.
Ofta föredraga fiskarena därför att ställa färden till Bornholm eller
tyska kusten, varvid de emellertid utsätta sig för största fara vid de
vanliga vårstormarna. Det har också vid upprepade tillfällen inträffat,
att fiskare, ibland hela fiskeflottiljer, förolyckats under dylika färder.
Åven beträffande annat fiske än efter lax medföra de nuvarande bestämmelserna
svåra olägenheter för fiskarbefolkningen. Det uppgives
sålunda, att uppsikten över att olovligt laxfiske ej äger rum innanför
fredningslinjen, utövas på det sätt, att en vaktbåt nattetid korsar fjorden
i olika riktningar, varvid en dragg skrapar havsbottnen för att
uppfånga eventuellt utlagda laxgarn. Därvid kan givetvis ej undvikas,
att andra fiskredskap, som fullt lovligt utsatts, bliva rubbade eller förstörda.
Laxfiskeförbudet i fråga kommer därför i realiteten att innebära
förbud mot så gott som allt fiske i Pukaviksfjorden, vilket ej kan
vara avsikten därmed.
Av kommerskollegii utlåtande i ärendet framgår, att ett avsevärt
utredningsarbete i den föreliggande frågan redan blivit av kollegium
utfört, och att den nu föreslagna allsidiga utredningen synes kollegium
vara både möjlig och lämplig. Dock synes det riksdagen, som om en
utredning i. ämnet ej bör inskränkas till att gälla endast laxfiskets fullständiga
frigivande. Måhända kunna de väsentligaste svårigheterna för
fiskarbefolkningen övervinnas, om fredningslinjen flyttas närmare Mörrumsåns
utlopp i fjorden. Listerlandets fiskeriförening har i sitt yttrande
framhållit möjligheten av frågans lösning på detta sätt. Därigenom
komma måhända ej heller konsekvenserna för åfisket att bliva
så genomgripande, som fallet skulle bliva genom förbudets fullständiga
upphävande.
På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes snarast låta verkställa en allsidig utredning av
frågan om laxfiskets fullständiga frigivande i Mörrumsbukten eller fred
-
6 Riksdagens skrivelse Nr 176.
ningslinjens inflyttande närmare Mörrumsåns utlopp i bukten samt för
riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kan föranleda.
Stockholm den 31 maj 1916.
Med undersåtlig vördnad.
STOCKHOLM, A.-B. P. A. NYMANS EFTR. 1916.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.