Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen angående åtgärder till förhindrande att entreprenörer vid uppförande av statens byggnader undandraga sig att erlägga betalning för arbetskraft och materialier.

1916-05-31 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1916:178, Skrivelse till Konungen angående åtgärder till förhindrande att entreprenörer vid uppförande av statens byggnader undandraga sig att erlägga betalning för arbetskraft och materialier.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 178.

3

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders

Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, vilka åtgärder, som kunna finnas lämpliga

för att å jordegendom, inköpt på spekulation för skogsavverkning och

styckning, hämma, förutom förekommande skogsskövling, vanhävd av jordbruk

och byggnader ävensom förhindra dylik egendoms planlösa styckning

och delarnas försäljning till oskäligt uppdrivna pris, samt att Eders Kungl.

Maj:t täcktes förelägga riksdagen de förslag, vartill utredningen kan

föranleda.

Stockholm den 31 maj 1916.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 178.

Godkänd av första kammaren den 31 maj 1916.

Godkänd av andra kammaren den 31 maj 1916.

Riksdagens skrivelse till Konungen angående åtgärder till förhindrande

att entreprenörer vid uppförande av statens

byggnader undandraga sig att erlägga betalning för arbetskraft

och materialier.

(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 12.)

(Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtanden nr 7 o. 14.)

Till Konungen.

Uti inom riksdagens båda kamrar väckta likalydande motioner hava

framställningar gjorts i syfte, att åtgärder måtte vidtagas till förhindrande

av att entreprenörer vid uppförande av byggnader för statens, landstingens

och kommunernas räkning skola kunna undandraga sig att erlägga betalning

till dem, som leverera arbetskraft och materialier åt byggnadsföretaget.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 178.

Motionärerna hava framhållit, hurusom de missförhållanden, som i

motionerna avsåges, berörde lika mycket statens och kommunernas byggnadsföretag

som de privata byggnadsföretagen; och hava motionärerna

anfört flera exempel på fall, där dylika missförhållanden förekommit vid

byggnadsarbeten, som utförts för statens räkning. För vinnande av

motionärernas syfte hava dessa ifrågasatt, att det hittills brukliga systemet

att antaga det lägsta entreprenadanbudet, blott vederhäftig borgen presterades

för byggnadsarbetets utförande, måtte ändras därhän, att borgensförbindelsen

även omfattade betalningsskyldighet till leverantörerna; och borde,

för att minska svårigheten att erhålla så omfattande borgensförbindelser,

den nu i allmänhet förekommande s. k. generalentreprenaden utbytas mot

entreprenader för varje särskilt slag av leverans.

Över ifrågavarande motioner hava i den ordning 46 § riksdagsordningen

föreskriver, yttranden avgivits av arméns kasärnbyggnadsnämnd,

kungl. generalpoststyrelsen, kungl. telegrafstyrelsen, kungl. överintendentsämbetet

och kungl. tekniska högskolans styrelse samt av de sakkunnige

för verkställande av utredning och avgivande av förslag med avseende å

de mindre bemedlade klassernas bostadsförhållanden. Därjämte hava riksdagens

vederbörande utskott på gjord framställning fått mottaga yttranden

från Svenska murareförbundet och Svenska träarbetareförbundet. Samtliga

dessa yttranden äro som bilagor vidfogade riksdagens vederbörande utskotts

utlåtanden.

Flertalet av de sålunda hörda har vitsordat förekomsten av de i

motionerna avsedda missförhållanden och tillstyrkt vidtagande av utav

motionärerna föreslagna åtgärder till desammas avhjälpande. Telegrafstyrelsen

har dock i sitt avgivna utlåtande för sin del framhållit, att motionärernas

förslag icke syntes anvisa någon lämplig utväg för avhjälpandet

av de anmärkta missförhållandena, samt förmenat, att ett steg i rätt riktning

vore, om myndigheterna lämnades större frihet vid val bland anbudsgivare

än enligt nu gällande leveransförordning. Yederbörande myndigheter

borde således äga befogenhet att antaga endast sådan arbetsgivare,

som vore känd för vederhäftighet och pålitlighet och erbjöde full trygghet

för entreprenadens avtalsenliga utförande; och torde av en dylik anbudsgivare

kunna förväntas, att han fullgjorde sina förpliktelser mot såväl

arbetare som leverantörer.

Att högst betydande missförhållanden råda inom byggnadsverksamheten

i fråga om entreprenörernas ställning till leverantörer och arbetare,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 178.

5

samt att detta gäller även vid allmänna byggnaders uppförande, framgår

av motionerna och de inkomna yttrandena och har även på annat sätt

blivit för riksdagen upplyst. Riksdagen har sig bekant, att under uppförande

av ej mindre än ett fyrtiotal under de senare åren tillkomna allmänna

byggnader byggmästaren gjort konkurs eller kommit på obestånd,

och i så gott som samtliga dessa fall torde flera eller färre leverantörer

och i åtminstone några fall även arbetare gjort förluster, vilka sammanlagt

lära uppgå till derå miljoner kronor. En del leverantörer, oftast de som

haft de största leveranserna, äro vanligen byggmästarens borgensmän och

få vid hans fallissemang övertaga bygget. De övriga leverantörerna, särskilt

mindre hantverkare och dylika, vilka ej stå i samma förhållande till

entreprenören, och som måhända ansett leverans till eu det allmännas

byggnad vara en trygg affär, komma i sådant fall att stå utan varje möjlighet

att utfå sin fordran. Staten eller kommunen får visserligen sitt

arbete utfört för överenskommet pris, men de enskilda bliva ej sällan

ruinerade på. grund av byggmästarens iråkade obestånd.

Givetvis möta mycket stora svårigheter vid försök att råda bot på i

motionerna påtalade missförhållanden. Frågan i hela dess vidd torde erhålla

sin lösning vad beträffar såväl allmänna som enskilda byggnader

först genom en förändrad lagstiftning; och är frågan ur denna synpunkt,

såvitt den äger samband med byggnadsborgenärers rättsliga ställning i

allmänhet, för närvarande föremål för utredning av omförmälde inom

civildepartementet tillkallade sakkunnige med avseende å de mindre bemedlade

klassernas bostadsförhållanden.

I motionerna åsyftas emellertid ej närmast lagstiftningsåtgärder, vilka

i en så invecklad handelsrättslig fråga som den förevarande torde kräva

lång tids förberedande arbete, utan främst vidtagande av sådana åtgärder

från det allmännas sida, som förhindra åtminstone de mest uppenbara, nu

förefintliga missförhållanden.

Vad angår byggnadsföretag för statens räkning — vilka byggnadsföretag

synas vara de enda, som lämpligen böra avses uti en framställning

i ifrågavarande hänseende från riksdagens sida — skulle motionernas syfte

i avsevärd mån kunna vinnas genom att de frågor, som i motionerna

åsyftas, komma under omprövning i samband med nu pågående revision

av gällande förordning angående statens upphandlings- och entreprenadväsende.

I denna förordning torde nämligen bland annat effektivare bestämmelser

vara erforderliga rörande genom föregående verksamhet vunnen

yrkeskompetens hos byggnadsentreprenören såväl som rörande dennes ekonomiska

vederhäftighet att fullgöra sina förbindelser icke blott gent emot

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Riksdagens skrivelse Nr 178.

staten utan ock mot vederbörande underentreprenörer, leverantörer och

arbetare.

Bland de utvägar, som uti ifrågavarande hänseende stå till buds, må

vidare framhållas den av motionärerna anvisade att uppdela förekommande

entreprenader å byggen i underentreprenader, varigenom den byggande

myndigheten skulle träda i direkt affärsberöring med ett större antal leverantörer.

Skedde denna uppdelning i största möjliga utsträckning, skulle

byggnadsentreprenaden i nuvarande mening försvinna och det allmänna

självt bliva byggmästare. Härigenom skulle möjligen kostnaderna för

arbetsledning stegras och måhända även svårigheter i flera hänseenden infinna

sig, men • fördelarna vid mellanhändernas undanskjutande torde å

andra sidan bliva betydande, säkerligen även i ekonomiskt avseende. Vid

mindre byggnadsföretag torde, i de fall då statens egna tjänstemän ej

kunna övervaka och leda arbetet, det dock måhända alltjämt vara lämpligast,

att överenskommelse träffas med en person, som själv ombesörjer

allt arbete och anskaffar alla materialier.

En annan åtgärd, som kunde ifrågasättas att vidtaga och som även

av motionärerna framhållits, vore, att bestämmelser fastställdes i syfte att

borgensförbindelserna för arbetets fullgörande, ifall dylika även för framtiden

skola förekomma, jämväl omfattade betalningsskyldighet till leverantörerna

och arbetarna. Likaledes torde ett mera tillfredsställande ordnande

av förskottslikvider vara en utväg att kunna bereda leverantörer m. fl.

större trygghet mot förluster på uppkomna tillgodohavanden.

Riksdagen är icke i tillfälle att ingå på ett närmare bedömande av

de särskilda förslag, som vid ärendets behandling inom riksdagen framkommit

till förebyggande av påvisade missförhållandens upprepande. Dessa

förslag eller andra lämpliga utvägar böra vid en blivande utredning sakkunnigt

prövas, liksom även nödig hänsyn tagas till att föreslagna åtgärder

icke föranleda oskälig ökning i statens byggnadskostnader. Beredes

större trygghet för leverantörer av byggnadsmateriel och arbetskraft att

härför i varje fall utfå full betalning, behöva dessa icke räkna med förlustrisker,

och byggnadskostnaderna skulle därigenom måhända snarare

kunna nedbringas än behöva ökas.

Utredning i denna angelägenhet synes riksdagen snarast möjligt böra

företagas och föranleda till skyndsamma åtgärder i ovan antydd riktning.

Det .kan nämligen, enligt riksdagens mening, icke anses staten värdigt,

att leverantörer m. fl. vid uppförande av byggnader för statens räkning

gång efter annan göra mer eller mindre betydande förluster till följd av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 178.

7

entreprenörers betalningsinställelser, utan att staten vidtager några åtgärder

till förekommande av sådant.

För den händelse det skulle visa sig, att frågan om förändrad lagstiftning

på förevarande område icke bliver i sin helhet föremål för utredning

och förslag från omförmälde sakkunnige med avseende å de mindre

bemedlade klassernas bostadsförhållanden, bör enligt riksdagens mening

detta spörsmål snarligen anförtros åt särskild utredning.

I den män staten vidtager åtgärder att förhindra angivna missförhållanden

inom sin byggnadsverksamhet, är det jämväl att förvänta, att landsting

och kommuner ävensom enskilda genom föredömets makt skola påverkas

att söka förekomma liknande oegentligheter.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, det Eders

Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning om åtgärder till förhindrande

av att entreprenörer vid uppförandet av byggnader för statens räkning

undandraga sig att erlägga betalning till dem, som leverera arbetskraft

och materialier till byggnadsföretagen, samt därefter vidtaga de åtgärder,

vartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 31 maj 1916.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.