Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. May.ts i statsverkspropositionen ävensom i särskilda till riksdagen avlåtna propositioner gjorda framställningar om vissa anslag för utgifter för kapitalökning i avseende ä statens järnvägar och vattenfallsverk jämte i dessa ämnen väckta motioner.

1916-06-03 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1916:186, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. May.ts i statsverkspropositionen ävensom i särskilda till riksdagen avlåtna propositioner gjorda framställningar om vissa anslag för utgifter för kapitalökning i avseende ä statens järnvägar och vattenfallsverk jämte i dessa ämnen väckta motioner.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Iiilcsdagens skrivelse Nr 186.

Nr 186.

Godkänd av första kammaren den 3 juni 1916.

Godkänd av andra kammaren den 3 juni 1916.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl.

May.ts i statsverkspropositionen ävensom i särskilda till

riksdagen avlåtna propositioner gjorda framställningar om

vissa anslag för utgifter för kapitalökning i avseende ä

statens järnvägar och vattenfallsverk jämte i dessa ämnen

väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 118.)

Till Konungen.

Statens järnvägar.

l:o). I den till riksdagen den 14 januari 1916 avlåtna propositionen

angående statsverkets tillstånd och behov har Eders Kungl. Maj:t under

titel »utgifter för kapitalökning, statens affärsverksamhet» beträffande

statens järnvägar föreslagit riksdagen att i avvaktan på den proposition,

som kunde komma att avlåtas angående fortsättande av inlandsbanan norr

om Volgsjön in. m., för år 1917 för ändamålet beräkna ett anslag av

4,000,000 kronor, därav 3,500,000 kronor att utgå av lånemedel, med

rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1916 av

tillgängliga medel utanordna 1,000,000 kronor.

Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en den 31 mars 1916 avlåten

proposition, nr 142, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag föreslagit riksdagen
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 186.

5

ej mindre, under förbehåll att de i statsrådsprotokollet beträffande

varje särskild bana om förmälda villkor om kostnadsfri upplåtelse av

mark med mera iakttagas samt med rätt för Eders Kungl. Maj:t att

närmare förordna om banornas sträckning, besluta

dels fortsättande av inlandsbanan från Volgsjön förbi Vilhelmina

kyrkoby, Stensele, Sorsele, Lojtoträsk, Slagnäsforsen, Avaviken, Jokkmokk

och Porjus fram till Gällivare ävensom anläggande av bispår

från lämplig punkt å bansträckan Volgsjön—Stensele till Malgomajsjön

och anordnande därstädes av en mindre hamnplats, allt för en med

tillämpning av de före kristidens början under år 1914 rådande arbetsoch

materialpriser beräknad kostnad av sammanlagt 31,580,000 kronor,

dels anläggande av en tvärbana i Ångermanälvens och Fjällsjöälvens

dalgångar från Forsmo (Västerås) å linjen Långsele—Selsjön av

norra stambanan till Hotings station å inlandsbanan, för vilken tvärbana

i dess sträckning över Kilsjön anläggningskostnaderna med tillämpning

av nyssberörda arbets- och materialpriser beräknats till 9,100,000 kronor,

dels anläggande av en bibana från Hällnäs station å norra stambanan

till Lycksele för en med tillämpning av nyssberörda grunder beräknad

anläggningskostnad av 4,600,000 kronor,

dels anläggande av en tvärbana från Jörns station å norra stambanan

till Avaviken vid inlandsbanan för en med tillämpning av samma

grunder beräknad anläggningskostnad av 4,900,000 kronor,

dels ock anläggande av en bibana från Umeå till Holmsund jämte

förbindelsespår till en blivande hamn utanför Holmsund för en med tilllämpning

av samma grunder beräknad anläggningskostnad av 1,200,000

kronor,

än även för år 1917 anvisa följande belopp, nämligen:

dels för påbörjande av arbetena å bansträckan Volgsjön—Stensele

jämte bispåret till Malgomajsjön m. m. 2,500,000 kronor, att utgå av

lånemedel, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att redan under år 1916 låta

förskottsvis utav detta belopp av tillgängliga medel utanordna 1,000,000

kronor,

dels för påbörjande av arbetena å tvärbanan Forsmo (Västerås)—

Hoting 1,000,000 kronor, att utgå likaledes av lånemedel,

dels ock för påbörjande av arbetena å den förut beslutade statsbanan

Sveg—Hede 500,000 kronor, att utgå av skattemedel.

I sammanhang härmed har riksdagen till behandling förehaft dels två

inom riksdagen väckta motioner, i vilka hemställts, att riksdagen, med

avslag å Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 142, i vad densamma avser

anvisande å 1917 års stat av 1,000,000 kronor för påbörjande av tvär
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 186.

banan Forsmo—Hoting, måtte för påbörjande av arbetena å bansträckan

Porjus—Jokkmokk för år 1917 anvisa ett belopp av 1,000,000 kronor,

att utgå av lånemedel, dels ock en inom riksdagen väckt motion, uti

vilken föreslagits, att riksdagen, i den mån Eders Kungl. Maj:ts i proposition

nr 142 gjorda framställning anses böra bifallas, måtte besluta,

att härav föranledda kostnader skola, helt eller delvis, bestridas av

andra medel än lånemedel.

Då till prövning i ett sammanhang upptagits åtskilliga av de anslagskrav

för kapitalökning i fråga om statens järnvägar och vattenfallsverk,

varom Eders Kungl. Maj:t såväl i statsverkspropositionen som

i särskilda till riksdagen avlåtna propositioner framställt förslag, har

riksdagens vederbörande utskott funnit sig böra upprätta vissa, vid

ifrågavarande utskottsutlåtande fogade sammanställningar till belysning

av frågan, vilka utgifter för produktiva ändamål, som äro att förvänta

under de närmaste åren.

Av de upprättade sammanställningarna har det synts riksdagen

tydligt framgå, att man för en avsevärd tid framåt måste räkna med

högst betydande anslagskrav för produktiva ändamål. Ty även om

vissa av de årligen återkommande utgifterna för 1917 stiga till osedvanligt

höga belopp och även om vissa ej återkommande utgifter, såsom

exempelvis de vilka avse inlösen av Mora—Vänerns järnväg, inrättandet

av lånefonden för stenleveranser till kommuner m. fl. samt tobaksmonopolets

införande, driva upp siffran för berörda slag av utgifter till en

förut ej nådd höjd, så måste man dock utgå från, att nya betydande

anslagskrav, vilka ej låta sig avvisas, snart nog måste tillkomma.

Vidkommande de anslag, som riksdagen i förevarande sammanhang

upptagit till behandling, har riksdagen ej vidtagit någon mera genomgripande

inskränkning i Eders Kungl. Maj:ts äskanden. Åven om den

nuvarande ekonomiska situationen bjuder till iakttagande av särskild

försiktighet med statens medel, så har dock riksdagen vid det förhållandet,

att de framställda anslagskraven synts riksdagen vara av den

natur, att annat än ett tillfälligt uppskov med en eller annan utgift

ej torde kunna ifrågakomma och då i allmänhet starka skäl synts tala

för omedelbart fattande av positivt beslut, ansett sig böra på det

stora hela bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag. Beträffande vissa frågor

har dock riksdagen ansett förnyad prövning vara erforderlig.

Vad nu särskilt angår de föreslagna statsbanebyggnaderna i Norrland

vill riksdagen till att börja med erinra därom, att, såsom i särskild

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 186.

7

skrivelse anmäles, riksdagen, med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom

i statsverkspropositionen framställda förslag, för år 1917 anvisat 500,000

kronor för fullbordande av den vid 1911 års riksdag beslutade statsbanan

mellan Ströms vattudal (Ulriksfors) och Ångermanälven (Volgsjön).

Det nu föreliggande förslaget om inlandsbanans fortsättande norrut från

Volgsjön över Porjus till Gällivare är givetvis att betrakta såsom eu

konsekvens av det år 1911 fattade beslutet. Inlandsbanans sammanknytande

med tvärbanan genom övre Norrland är ock enligt riksdagens uppfattning

av den stora betydelse ur kulturell, nationalekonomisk och

militär synpunkt, att beslut om banbyggnadens utförande nu, då järnvägen

söderifrån till Volgsjön nalkas sin fullbordan, bör fattas. Riksdagen

har emellertid ej funnit det nödvändigt att i ett sammanhangfastslå,

vilka linjesträckningar som böra väljas mellan Volgsjön och

Porjus. Medan beträffande sträckningen mellan Volgsjön och Sorsele

samt mellan Jokkmokk och Gällivare någon anledning till avvikelse från

vad Eders Kungl. Maj:t föreslagit ej lärer föreligga, synes det däremot

mera ovisst, om banan mellan Sorsele och Jokkmokk bör dragas över

Kasker eller över Avaviken. Riksdagen har därför nu allenast beslutat,

att inlandsbanan skall fortsättas från Volgsjön över Vilhelmina kyrkoby,

Stensele, Sorsele, Jokkmokk och Porjus till Gällivare. Vad åter den

mellan Sorsele och Jokkmokk liggande delen angår, torde frågan om

valet av linjesträckning framdeles böra upptagas till förnyad prövning.

Några olägenheter härav lära ej kunna uppstå, då nu ej är fråga om

att bevilja anslag å riksstaten för andra bandelar än de närmast norr

om Volgsjön och söder om Porjus liggande.

Vad därefter beträffar de föreslagna tvär- och bibanorna har

den begränsade tid, som stått riksdagen till buds för behandlingen

av nu ifrågavarande och andra vid riksdagen föreliggande ärenden, icke

medgivit riksdagen att så ingående dryfta denna fråga, att riksdagen

nu ansett sig böra fatta något positivt beslut i förevarande avseende.

Riksdagen har väl erhållit den uppfattningen, att staten bör anlägga

någon eller några tvärbanor till inlandsbanan. Då riksdagen emellertid

icke kunnat bilda sig någon bestämd uppfattning, vare sig om det antal

tvärbanor, som bör byggas, eller om lämpligaste sträckningarna för

dessa banor, har riksdagen ansett, att tvärbanefrågan liksom frågan om

de nya banor i övrigt, om vilkas beslutande förslag framlagts i förevarande

proposition, bör efter den förnyade omprövning från Eders

Kungl Maj:ts sida, som kan anses erforderlig, ånyo föreläggas riksdagen.

Då riksdagen alltså icke kunnat fatta omedelbart beslut om anläggande

av nya tvär- och bibanor i Norrland, har riksdagen ej kunnat

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 186.

inlåta sig på en prövning av den allmänna plan för bedrivande av de

norrländska statsbanebyggnaderna, vilken framlagts i statsrådsprotokollet.

Vidkommande därefter storleken av de anslag, som för nästkommande

år erfordras för inlandsbanans fortsättande, har riksdagen ej

något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts förslag om anvisande av

2,500,000 kronor för påbörjande av arbetet å sträckan Volgsjön— Stensele

med bispåret till Malgomajsjön. Då riksdagen emellertid anser

det angeläget, att inlandsbanan — ehuruväl utan fördyrande forcering

av arbetet — färdigställes snarast möjligt, i den mån den ekonomiska

situationen det medgiver, och då riksdagen håller före, att banbygget

redan från början, ehuru i jämförelsevis mindre omfattning, bör bedrivas

jämväl norrifrån, har riksdagen även för komplettering å bandelen

Gällivare—Porjus samt påbörjande av arbetena å bandelen Porjus

—Jokkmokk för år 1917 anvisat ett belopp av 1,000,000 kronor.

Den förevarande propositionen avser jämväl uppförande å 1917 års

riksstat av 500,000 kronor för påbörjande av den vid 1912 års riksdag

beslutade statsbanan från Sveg till Hede. I likhet med departementschefen

finner riksdagen, att igångsättandet av arbetena å denna bana,

vilka redan fått anstå avsevärd tid utöver vad man förut tänkt sig, ej

bör ytterligare uppskjutas.

Vad angår den motionsledes väckta frågan, att riksdagen nu principiellt

skulle bestämma, i vilken omfattning lånemedel eller andra statsinkomster

skola användas för täckande av de utav ett bifall till den förevarande

propositionen föranledda kostnader, har riksdagen redan år 1912

beslutat, att banan Sveg—Hede skall byggas för skattemedel, d. v. s. att

anslaget skall utgå av andra statsinkomster än lånemedel. Eders Kungl.

Maj:t har ock i enlighet härmed avgivit förslag rörande täckande av

den del av anslaget för nämnda bana, som äskats å 1917 års stat.

Någon plan för finansieringen av de nya banbyggnader, om vilkas

beslutande Eders Kungl. Maj:t nu framställt förslag, har Eders Kungl.

Maj:t icke framlagt, utan allenast — i anslutning till den praxis, som

förut tillämpats — inskränkt sig till att avgiva förslag angående täckandet

av de anslagsbelopp, som äskats för år 1917.

Enligt riksdagens uppfattning tala goda skäl för, att jämväl andra

inkomster än lånemedel tagas i anspråk för inlandsbanebygget. Riksdagen

vill dock framhålla att, även om någon nettoinkomst på järnvägsdriften

å inlandsbanan ej är att förvänta under lång tid framåt,

staten inom en snar framtid bör tillföras direkta inkomster tack vare

banan ifråga, nämligen genom ökad avkastning från statens skogar

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Biksdagens skrivelse Nr 186.

i Norrland. Och härtill ävensom till den värdestegring, statsskogarna

komma att undergå på grund av inlandsbanans tillkomst, torde man

även böra taga hänsyn vid bedömandet av frågan om banans statsekonomiska

berättigande och dess finansiering. Riksdagen har emellertid

med det material och den tid, som stått till förfogande, icke kunnat

bilda sig erforderlig översikt över de faktorer, till vilka hänsyn bör

tagas vid upprättandet av en sådan plan, som avsetts i den nu omhandlade

motionen. Det bar fördenskull synts riksdagen vara mest ändamålsenligt,

att Eders Kungl. Maj:t i samband med förnyad framställning

till riksdagen om fortsättning av de norrländska järnvägsbyggnaderna

framlägger en allmän plan för finansieringen av ifrågavarande

företag med hänsyn jämväl tagen till övriga utgifter för kapitalökning.

Vad vidkommer sättet för täckande av de för nästkommande år

erforderliga anslagen för inlandsbanan, kommer riksdagen att i särskild

skrivelse anmäla sitt i detta avseende fattade beslut.

I enlighet med vad sålunda anförts, får riksdagen

ej mindre anmäla, att riksdagen

dels, under förbehåll av att de i statsrådsprotokollet för civilärenden

den 31 mars 1916 omförmälda villkor om kostnadsfri upplåtelse av

mark m. m. iakttagas, beslutat fortsättande av inlandsbanan från Volgsjön

förbi Vilhelmina kyrkoby, Stensele, Sorsele, Jokkmokk och Porjus

fram till Gällivare ävensom anläggande av bispår från lämplig punkt

å bansträckan Volgsjön—Stensele till Malgomajsjön och anordnande

därstädes av en mindre hamnplats, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att

beträffande bandelarna mellan Volgsjön och Sorsele samt Jokkmokk

och Porjus närmare förordna om banans sträckning,

dels för påbörjande av arbetena å bansträckan Volgsjön—Stensele

jämte bispåret till Malgomajsjön m. m. för år 1917 anvisat ett belopp

av 2,500,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att redan under

år 1916 låta förskottsvis utav detta belopp av tillgängliga medel utanordna

1,000,000 kronor;

dels för komplettering av bandelen Gällivare—Porjus samt påbörjande

av arbetena å bansträckan Porjus—Jokkmokk för år 1917

anvisat ett belopp av 1,000,000 kronor;

dels ock för påbörjande av arbetena å statsbanan Sveg—Hede för

år 1917 anvisat ett belopp av 500,000 kronor;

än även anhålla, att Eders Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning,

huruvida och i vilken omfattning andra statsinkomster än lånemedel

böra komma till användande för statsbanebyggnaderna i Norrland,

samt i samband med avgivande av framställning till riksdagen

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 14 sand. 68 Käft. (Nr 183—186.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 186.

angående ytterligare anslag för ifrågavarande banbyggnader framlägga

det förslag, vartill utredningen kan föranleda.

2:o) Eders Kungl. Maj:t har i statsverkspropositionen föreslagit

riksdagen att till fortsättning av statsbanan Sveg—Brunflo för år 1917

anvisa ett anslag, att utgå av lånemedel, av 3,000,000 kronor.

Då riksdagen funnit det angeläget, att färdigställandet av statsbanan

Sveg—Brunflo ej ytterligare uppskjutes utöver vad redan nödvändiggjorts

på grund av de tidigare skedda minskningarna av de i den ursprungliga

byggnadsplanen för järnvägen beräknade anslagsbeloppen,

har riksdagen bifallit det av Eders Kungl. Maj:t nu gjorda anslagsäskandet.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen till fortsättning

av statsbanan Sveg—Brunflo för år 1917 anvisat ett anslag av 3,000,000

kronor.

3:o) Eders Kung]. Maj:t har i statsverkspropositionen föreslagit

riksdagen att i avbidan å den proposition, som kunde komma att avlåtas

om elektrifiering av järnvägslinjen Kiruna—Svartön, för ändamålet för

år 1917 beräkna ett anslag, att utgå av lånemedel, av 3,500,000 kronor

med rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år

1916 av tillgängliga medel utanordna 1,000,000 kronor.

Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 31 mars

1916 avlåten proposition, nr 165, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag

föreslagit riksdagen att — förutom beviljande av anslag för utförande

av en andra utbyggnad av kraftstationen vid Porjus, till vilken fråga

riksdagen här nedan återkommer — för elektrifiering av statsbanelinjen

Kiruna—Svartön bevilja ett anslag av 15,530,000 kronor samt därav för

år 1917 anvisa ett belopp av 3,500,000 kronor, med rätt för Eders

Kungl. Maj:t att av tillgängliga medel under år 1916 utanordna 1,000,000

kronor.

Ehuruväl riksdagen funnit goda skäl vara förebragta för förslaget

om införande av elektrisk drift å järnvägslinjen Kiruna—Svartön, har

riksdagen dock ansett, att med beslut om elektrifieringens genomförande

bör tillsvidare anstå.

Det företag, varom här är fråga, torde visserligen i och för sig

erbjuda fördelar, vilka under normala förhållanden bort kunna tillerkännas

avgörande betydelse för frågans bedömande. Med hänsyn

till den rådande statsfinansiella situationen samt till de högst betydande

krav på anslag för andra produktiva ändamål — särskilt för statens

järnvägars räkning — vilka nu ställas på statskassan, har riksdagen

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 186. 11

dock funnit det nödigt, att det nu förevarande anslagskravet tills vidare

undanskjutes.

Jämväl andra vägande skäl förefinnas enligt riksdagens uppfattning

för intagandet av en sådan ståndpunkt. Härvid vill riksdagen i första

hand peka på den i fråga om vissa av de för elektrifieringen erforderliga

materialier inträdda prisstegringen, vilken måste föranleda en högst

betydande fördyring av anläggningen. Vidare är att märka, att den

elektriska driften å riksgränsbanan på grund av de genom världskriget

inträdda förhållandena ännu ej blivit prövad i sådan omfattning, att

man på grundval av de hittills vunna erfarenheterna från denna bana,

synes kunna bilda sig ett fullt tillförlitligt omdöme om de fördelar och

olägenheter, som äro förenade med den elektriska driften.

Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning har alltså icke blivit

av riksdagen bifallen.

4:o) Eders Kungl. Maj:t har i statsverkspropositionen föreslagit riksdagen

att i avvaktan på den proposition, som kunde komma att avlåtas

angående påbörjande av arbetet med utläggande av ytterligare ett järnvägsspår

mellan Sävsjö och Tranås, för år 1917 för ändamålet beräkna

ett anslag av 500,000 kronor.

Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 31 mars

1916 avlåten proposition, nr 162, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag föreslagit

riksdagen att besluta anläggande av ytterligare ett järnvägsspår

mellan Tranås och Sävsjö för en beräknad kostnad av sammanlagt

9,051,000 kronor samt för nämnda anläggning och därmed sammanhängande

arbeten för år 1917 anvisa ett belopp av 500,000 kronor.

Enahanda skäl, vilka föranledde 1914 års senare riksdag att besluta

utläggandet av ytterligare ett järnvägsspår mellan Norrköping

och Mjölby, tala jämväl för anordnande av dubbelspår å nu ifrågavarande

statsbanesträcka. På grund av de under senaste tid gjorda

erfarenheterna om betydelsen av, att särskilt de mest belastade järnvägslinjerna

sättas i sådant skick, att de kunna fylla de krav, som

trafiken ställer å desamma, har riksdagen ansett att beslut i den föreliggande

frågan nu bör fattas.

Då emellertid olägenheterna av saknaden av dubbelspår, enligt

vad riksdagens vederbörande utskott inhämtat, ej göra sig gällande i

lika hög grad å hela sträckan Tranås—Sävsjö utan framför allt hänföra

sig till bandelarna närmast norr och söder om Nässjö, har riksdagen,

med hänsyn tagen till angelägenheten därav, att man under nu
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 186.

varande ovissa ekonomiska situation ej mer än nödigt binder sig för

framtida utgifter, begränsat beslutet rörande dubbelspårsutbyggnaden

till bansträckan Aneby—Sandsjö. Kostnaden för dubbelspårsanläggningen

å denna handel uppgår — inräknat utgifterna för ombyggnad av Nässjö

personstation och övriga å bandelen befintliga bangårdar — till 4,102,700

kronor. Då det anslag, som av Eders Kungl. Maj:t äskats för år 1917,

avsetts för påbörjande av arbetena å bansträckorna närmast Nässjö,

torde någon ändring i Eders Kungl. Maj:ts förslag härutinnan ej böra

vidtagas.

Riksdagen bar alltså beslutat anläggande av ytterligare ett järnvägsspår

mellan Aneby och Sandsjö för en beräknad kostnad av sammanlagt

4,102,700 kronor samt för påbörjande av nämnda anläggning

för år 1917 anvisat ett belopp av 500,000 kronor.

5:o) I en till riksdagen den 25 april 1916 avlåten proposition, nr

215, har Eders Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag föreslagit

riksdagen att

dels, med godkännande av de i statsrådsprotokollet angivna huvudgrunder

för förvärvande för svenska statens räkning av Mora—Vänerns

järnvägsaktiebolag tillhöriga bandelarna Mora—Persberg med bilinjen

Brintbodarne—Malung samt Persberg—Kristinehamn och Malung—

Limedsforsen jämte en bolaget tillhörig byråbyggnad i Kristinehamn,

bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att efter ingången av år 1917

på rekvisition utanordna de medel, som erfordras för gäldande av vad

som kontant skall till bolaget utbetalas, samt fullgöra räntelikvider och

kapitalavbetalningar å de i bandelarna intecknade obligationslån och

lån ur handels- och sjöfartsfonden ävensom till vederbörande utfärda

svenska statens förbindelser och obligationer på sätt och i den omfattning,

ovanberörda grunder för bandelarnas förvärvande angiva,

dels för år 1917 anvisa, att utgå av lånemedel, ej mindre till gäldande

av den del av köpeskillingen, som skall betalas kontant, ett belopp

av 691,500 kronor, än även till kompletteringar å banan och till

förändringsarbeten å dess rullande materiel ett belopp av 630,000 kronor,

dels ock, under förutsättning av bifall till vad sålunda föreslagits,

besluta, att de i 1917 års riksstat bland inkomsterna upptagna lånemedel

för produktiva ändamål skola höjas med 1,321,500 kronor.

Den till Mora—Vänerns järnvägsaktiebolag hörande huvudbansträckan

utgör — såsom redan en blick på kartan ger vid handen —

jämte bandelarna mellan Mora och Sveg den enda naturliga förbindelse
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens skrivelse Nr 186.

leden mellan statens järnvägsnät i det inre Norrland samt statsbanelinjerna

i sydvästra Sverige. Såväl på grund av vad i statsrådsprotokollet

blivit anfört som ock med stöd av de upplysningar, riksdagens

vederbörande utskott från järnvägsstyrelsen erhållit, har riksdagen därför

funnit det vara av den största betydelse för en rationell utveckling

av statsbanesystemet, att ifrågavarande förbindelseled kommer i statens

hand. Härigenom skulle sålunda bland annat vinnas den fördelen, att

statens, järnvägar frigöras från ett beroende av de enskilda järnvägarna,

som eljest kan bliva till stor olägenhet för statsbanorna.

På grund av de ekonomiska förhållandena inom Orsa—Härjedalens

järnvägsaktiebolag torde staten, som till detta bolag utlämnat iån

till avsevärda belopp, inom en snar framtid bliva nödsakad att övertaga

sistnämnda bolags järnväg mellan Orsa och Sveg. Järnvägssträckan mellan

Mora och Orsa är jämförelsevis kort, vadan ett förvärv av bandelarna

å denna sträcka ej bör vara förenat med större svårigheter. Under

sådana förhållanden och då de villkor, som uppställts för inlösen av

järnvägen Mora--Vänern, synts riksdagen vara antagliga — särskilt

vill riksdagen erinra om fördelen därav att endast en mindre del av

köpeskillingen behöver erläggas kontant — har riksdagen ansett sig

böra bifalla förslaget om förvärvande av de i den nu förevarande propositionen

omhandlade bandelarna m. m., i huvudsaklig överensstämmelse

med de i statsrådsprotokollet angivna grunder.

I fråga om sättet för likviderandet av köpeskillingen, 11,275,000

kronor, har riksdagen ej funnit anledning till erinran annat än i avseende

å formen för avvecklandet av bolagets låneskuld till handelsoch

sjöfartsfonden. Då det ej kan vara lämpligt, att riksgäldskontoret,

på sätt som avsetts, övertager ifrågavarande lån och sålunda tager i

anspråk en ej oväsentlig del av fondens medel, synes saken böra

ordnas så, att bolaget vid årsskiftet inbetalar lånet till fonden och i

stället erhåller motsvarande kontant gottgörelse från staten. Den del

av köpeskillingen, som skall kontant erläggas, komme på grund härav

att ökas från 691,450 kronor 05 öre till 987,068 kronor 88 öre.

\ ad angår den budgettekniska behandlingen av transaktionen, bar riksdagen

ej kunnat biträda Eders Kungl. Maj:ts förslag. Enligt detta skulle

endast för den kontanta delen av köpeskillingen uppföras anslag å riksstaten.

Detta förfaringssätt står emellertid icke i överensstämmelse

med grunderna för den vid 1911 års riksdag genomförda förändringen

av riksstatens uppställning. Enligt denna reform bör riksstaten vara

ett såvitt möjligt fullständigt uttryck för statshushållningen under

budgetåret och fördenskull även uppvisa, vilket statskapital som under

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 186.

året skall nedläggas i statens produktiva fonder. Med tillämpning av

dessa principer bör hela köpeskillingen ifråga uppföras å riksstaten för

år 1917.

Beträffande den del av köpeskillingen, som skall likvideras genom

kvittning av vad som vid tillträdestiden, den 1 januari 1917, beräknats

återstå oguldet av det bolaget beviljade statslån, 920,459 kronor 53 öre,

bör för detta belopp å riksstatens inkomstsida ske en motsvarande

böjning av inkomsttiteln för i anspråk tagna kapitaltillgångar från allmänna

järnvägslånefonden. Såväl de belopp, tillsammans 5,863,471

kronor 59 öre, utgörande vid 1916 års slut återstående kapitalskuld å

de av bolaget upptagna obligationslån jämte därå vid samma tid upplupen

ej förfallen ränta, som ock de belopp å sammanlagt 3,504,000

kronor, ''för vilka till bolaget skall överlämnas svenska 5 % statsobligationer,

respektive certifikat å dylika obligationer, öka svenska statens

skuld och böra alltså föranleda motsvarande höjning av inkomsttiteln

lånemedel för produktiva ändamål.

Vidkommande det bemyndigande, som beträffande köpeskillingens

likviderande bör lämnas riksgäldskontoret, kommer riksdagen att lämna

närmare föreskrifter i reglementet för riksgäldskontoret.

Mot Eders Kungl. Maj:ts förslag om beviljande av anslag för kompletteringar

å banan samt för förändringsarbeten å dess rullande materiel

har riksdagen ej haft något att erinra.

1 enlighet med vad sålunda anförts, har riksdagen

dels med godkännande av de i statsrådsprotokollet över civilärenden

för den 25 april 1916 angivna huvudgrunder för förvärvande för

svenska statens räkning av Mora—Vänerns järnvägsaktiebolag tillhöriga

bandelarna Mora—Persberg med bilinjen Brintbodarne Malung samt

Persberg—Kristinehamn och Malung—Limedsforsen jämte en bolaget

tillhörig byråbyggnad i Kristinehamn, dock med iakttagande av ovan

omförmälda ändring beträffande sättet för köpeskillingens likviderande,

för inköp av nämnda bandelar och byråbyggnad för år 1917 anvisat

ett anslag av 11,275,000 kronor;

dels ock för kompletteidngar å banan och förändringsarbeten å dess

rullande materiel för år 1917 anvisat ett anslag av 630,000 kronor.

6:o) I en till riksdagen den 31 mars 1916 avlåten proposition, nr

161, har Eders Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden för samma dag föreslagit riksdagen

dels att för anläggande för statens järnvägars räkning av en torvpulverfabrik

vid Hästhagens mosse och för omändring av erforderligt

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens skrivelse Nr 186.

antal lokomotiv för torvpulvereldning för år 1917 anvisa ett anslag av

1.300.000 kronor, att utgå av lånemedel, med rätt för Eders Kungl. Maj:t

att låta förskottsvis under år 1916 av tillgängliga medel utanordna

800.000 kronor,

dels att, under förutsättning av bifall till vad sålunda föreslagits,

besluta, att de i 1917 ars riksstat bland inkomsterna upptagna lånemedel

för produktiva ändamål skola höjas med 1,300,000 kronor,

dels ock att bemyndiga järnvägsstyrelsen att vid torvpulverfabrikationens

avslutande försälja till anläggningen hörande mark, byggnader

och inventarier.

Förevarande proposition avser att å bandelen Falköping—Nässjö

anordna försöksdrift i större skala med torvpulvereldning å lokomotiv.

Den ifrågasatta torvpulverfabriken, som skulle anläggas vid Hästhagens

mosse i närheten av Vislanda järnvägsstation, är avsedd att utföras

genom aktiebolaget Torv.

Det begärda anslagsbeloppet fördelar sig på följande poster:

Inköp och planering av mosse

........................... kronor

165,000: —

Anläggning av torvpulverfabrik.......

........................... »

800,000: -

Patentavgift ..........................................

.......................... »

25,000: —

Spår från Vislanda till mossen ........

Utrustning av 18 lokomotiv med

.......................... -»

apparater för

50,000: —

torvpulvereldning..........................

........................... »

Summa kronor

260,000: —

1,300,000: —

Då propositionens syfte står i överensstämmelse med den uppfattning

angående utnyttjandet av de inhemska bränsletillgångarna, åt vilken

innevarande riksdag förut givit uttryck, har riksdagen, som ej funnit anledning

till anmärkning mot den med aktiebolaget Torv träffade överenskommelsen,

ansett sig böra bifalla framställningen i denna del.

Beträffande förslaget om bemyndigande för järnvägsstyrelsen angående

försäljning av till torvpulverfabriksanläggningen hörande mark

in. m.. synes med beslut i denna fråga böra tills vidare anstå.

Riksdagen får sålunda anmäla,

dels att riksdagen för anläggande för statens järnvägars räkning

av en torvpulverfabrik vid Hästhagens mosse och för omändring av

erforderligt antal lokomotiv för torvpulvereldning för år 1917 anvisat

ett anslag av 1,300,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att låta

förskottsvis under år 1916 av tillgängliga medel utanordna 800,000 kronor;

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 186.

dels och att Eders Kungl. Maj:ts förslag om bemyndigande för järnvägsstyrelsen

att vid torvpulverfabrikationens avslutande försälja till

anläggningen hörande mark, byggnader och inventarier icke av riksdagen

bifallits.

Statens vattenfallsverk.

7:o) I den till riksdagen den 14 januari 1916 avlåtna propositionen

angående statsverkets tillstånd och behov har Eders Kungl. Magt under titel

»utgifter för kapitalökning, statens affärsverksamhet» beträffande statens

vattenfallsverk föreslagit riksdagen att i avvaktan på den proposition,

som kunde komma att avlåtas angående ombyggnad av Södertälje

kanal, för ändamålet beräkna ett anslag, att utgå av lånemedel, för år

1917 av 400,000 kronor.

Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 14 mars 1916

avlåten proposition, nr 91, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag föreslagit

riksdagen att, under villkor att Södertälje stad utan ersättning avstår all

för kanalombyggnaden erforderlig mark, som den 23 mars 1911 var i

stadens ägo, för ombyggnad av Södertälje kanal jämte uppränsning av

farlederna i Brandalsund och Linasund i huvudsaklig överensstämmelse

med av vattenfallsstyrelsen förordat förslag bevilja ett anslag av

6,785,000 kronor samt därav för år 1917 anvisa ett belopp av 400,000

kronor.

Då vid 1912 års riksdag beslut fattades om statsinköp av Södertälje

kanal, förutsatte såväl vederbörande departementschef som riksdagen,

att en utvidgning av kanalen skulle komma att ske inom en

snar framtid. Riksdagen uttalade sålunda i den skrivelse, varuti beslutet

om kanalens inköpande anmäldes för Eders Kungl. Maj:t, att det syntes

vara angeläget, att det ifrågasatta inköpet snarast möjligt måtte komma

till stånd, på det att staten i varje fall måtte vara i tillfälle att taga

erforderligt initiativ i den viktiga frågan om kanalens ombyggnad. Och

då samma riksdag, med ändring av 1910 års riksdags beslut rörande

västra stambanans framdragande över Södertälje enligt den så kallade

Glasbergalinjen, beslöt, att stambanan skulle framdragas över Näset,

uttalade sig riksdagen, i anslutning till vad föredragande departementschefen

förordat, för att vid järnvägsanläggningen erforderliga sidoschakt

måtte uttagas vid södra delen av kanalen, detta i syfte bland

annat att underlätta en framtida ombyggnad av kanalen. 1913 års

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 186.

17

riksdag beslöt ock efter av Eders Kungl, Maj:t därom gjord framställning,

att Södertälje kanal å sträckan från Maren till Saltsjön finge för en kostnad

icke överstigande 550,000 kronor utgrävas för 5,5 meter djupgående

fartyg, och har riksdagen 1914 och 1915 på Eders Kungl. Maj:ts

förslag för ändamålet beviljat anslag till nämnda belopp.

Av vad nu anförts torde framgå, att Eders Kungl. Maj:t och riksdagen

gjort sig förtrogna med tanken, att Södertälje kanal bör ombyggas,

ehuruväl någon viss tidpunkt för ombyggnadens utförande ej preciserats.

På grund av den stora betydelse kanalens utbyggande till större dimensioner

skulle medföra för de trakter, som ligga inom kanalens trafikområde,

bör emellertid enligt riksdagens uppfattning lösningen av denna

fråga ej längre undanskjutas; och har riksdagen i huvudsak funnit sig

böra biträda Eders Kungl. Maj:ts förslag rörande ombyggnadens utförande.

Det föreslagna farledsdjupet, som är beräknat för 5,6 meter djupgående

fartyg, har riksdagen sålunda funnit väl avvägt. Däremot har riksdagen

varit tveksam, huruvida slussen vid Södertälje bör givas de i propositionen

föreslagna större dimensionerna. Särskilt bär riksdagens tvekan

hänfört sig till det förordade djupet av slussen, vilket beräknats för

6,75 meter djupgående fartyg. I detta avseende förekommer bland

annat, att propositionen icke giver tillräckligt material för bedömandet

av spörsmålet, huruvida ifrågakommande hamnar och farleder i Mälaren

kunna utan alltför stora kostnader uppränsas till ett djup motsvarande

det, vilket avsetts för slussen. Då ett uppskov till nästkommande års

riksdag med avgörandet av frågan om slusstorleken ej lärer behöva

medföra någon rubbning i den uppgjorda arbetsplanen, har riksdagen

ansett, att denna fråga nu bör lämnas öppen.

I likhet med departementschefen synes det ock riksdagen, att anslag

för de uppränsningar av vissa farleder i Mälaren, vilka erfordras för

ett fullt utnyttjande av det avsedda djupet för själva kanalen och som

beräknats medföra en kostnad av sammanlagt 872,000 kronor, ej nu

behöver beviljas.

Då kostnaden för den i Eders Kungl. Maj:ts förslag ingående slussen

beräknats till 2,933,000 kronor och då något beslut om slussens utförande,

enligt riksdagens uppfattning, för närvarande ej bör fattas, har

riksdagen nu inskränkt sig till att besluta verkställande av ombygg11^611

av kanalen jämte uppränsning av farlederna i Brandalssund

och Linasund för en beräknad kostnad — frånsett anläggningskostnaden

för den nya slussen — av 3,852,000 kronor. I enlighet med Eders Kungl.

Maj:ts förslag torde för år 1917 härav behöva anvisas ett belopp av

400,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 14 sand. 68 höft. (Nr 183—186.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens skrivelse Nr 186.

Riksdagen får sålunda anmäla att riksdagen, under villkor att

Södertälje stad utan ersättning avstår all för kanalombyggnaden erforderlig

mark, som den 23 mars 1911 var i stadens ägo, beslutat

ombyggnad av Södertälje kanal jämte upprensning av farlederna i Brandalsund

och Linasund för en beräknad kostnad — frånsett anläggningskostnaden

för en ny sluss — av 3,852,000 kronor samt för år 1917 för

ändamålet anvisat ett belopp av 400,000 kronor.

8:o) Sedan Eders Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen föreslagit

riksdagen att i avbidan å den proposition, som kunde komma att avlåtas

om påbörjande av vissa arbeten för eu andra utbyggnad av kraftstationen

vid Porjus, för ändamålet år 1917 beräkna ett anslag, att utgå av

lånemedel, av 1,500,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis

redan under år 1916 av tillgängliga medel utanordna 500,000

kronor, har Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 31 mars 1916

avlåten proposition, nr 165, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag, förutom

anvisande av anslag för elektrifiering av statsbanelinjen Kiruna—Svartön,

beträffande vilken fråga riksdagen ovan yttrat sig, föreslagit riksdagen

att för utförande av en andra utbyggnad av kraftstationen vid Porjus

bevilja ett anslag av 1,700,000 kronor samt därav för år 1917 anvisa

ett belopp av 1,500,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att av

tillgängliga medel under år 1916 utanordna 500,000 kronor.

För genomförande av det ovan omhandlade förslaget om införande

av elektrisk drift å järnvägslinjen Kiruna—Svartön, skulle en ny enfasgenerator

behöva anskaffas och inmonteras i den redan förefintliga

kraftstationen vid Porjus. Någon utbyggnad av stationen skulle alltså

ej behöva vidtagas för detta ändamål. Det föreliggande förslaget avser

emellertid även att för tillgodoseende av industriella behov i kraftverket

installera en sjätte maskin, monterad med en trefasgenerator.

Härför skulle en utbyggnad av kraftstationen erfordras.

Då riksdagen ej ansett sig för närvarande böra bifalla förslaget

om elektrifiering av linjen Kiruna—Svartön, har riksdagen givetvis

saknat anledning att anvisa anslag för insättande av det för järnvägsdriften

avsedda enfasaggregatet.

Vad åter beträffar frågan om installerandet av ett trefasaggregat

för industriell drift har riksdagen funnit det vara synnerligen önskvärt,

att anslag för detta ändamål nu beviljas, på det att utvidgning av

trefasanläggningen må kunna vidtagas omedelbart, efter det kontrakt

om kraftleverans träffats. Maskineriet för trefasaggregatet torde emeller
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 186.

19

tid ej böra beställas, förrän kraftleveransfrågan är definitivt avgjord.

Anslagets lyftande bör fördenskull göras beroende på särskilt beslut

av Eders Kungl. Maj:t.

Det för installerande av trefasaggregatet i den nuvarande kraftverksbyggnaden

erforderliga anslaget har beräknats till 775,000 kronor,

varav 625,000 kronor skulle behöva uppföras å 1917 års stat samt återstoden

erfordras under år 1918. Av anslaget för år 1917 skulle 150,000

kronor behöva utgå under år 1916.

Riksdagen har alltså för fullbordande av första utbyggnaden av

kraftstationen vid Porjus beviljat ett anslag av 775,000 kronor samt

därav för år 1917 anvisat ett belopp av 625,000 kronor, med rätt för

Eders Kungl. Maj:t att av tillgängliga medel under år 1916 utanordna

150.000 kronor.

9:o) I en till riksdagen den 25 april 1916 avlåten proposition, nr 223,

har Eders Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag föreslagit riksdagen

att för gäldande av statens kostnader i anledning av vattenfallsstyrelsens

inträde för Älvkarleby vattenfall i Dalälvens regleringsförening

u. p. a. för år 1917 bevilja ett anslag å högst 67,000 kronor,

att utgå av lånemedel, ävensom besluta, att de i 1917 års riksstat

bland inkomsterna upptagna lånemedel för produktiva ändamål skola

höjas med motsvarande belopp.

I ändamål att till fördel för vattenkraftverken vid Dalälvens flodsystem

reglera vattenframrinningen i denna älv jämte dess tillflöden,

har bildats en ekonomisk förening utan personlig ansvarighet, benämnd

Dalälvens regleringsförening. Föreningen är efter de olika regleringsföretag,

som den är avsedd att främja, indelad i 8 sektioner, var och

en omfattande olika till Dalälvens flodsystem hörande sjöar. Beträffande

tillskott till kostnaderna för regleringarnas utförande är varje sektion

ett företag för sig.

Genom att på sätt Eders Kungl. Maj:t föreslagit vattenfallsstyrelsen för

Älvkarleby vattenfall samt Stall- och Nygårdsforsarna ingår i Dalälvens

regleringsförening skulle staten endast förbinda sig att deltaga i kostnaderna

för föreningens allmänna förvaltningsutgifter och utgifter för

förberedande åtgärder för befrämjande av regleringsföretagen samt för

erhållande av vederbörligt tillstånd till desamma. Den på staten belöpande

andelen av dessa kostnader har beräknats uppgå till högst

67.000 kronor.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens skrivelse Nr 186.

Däremot skulle staten genom att ansluta sig till föreningen icke

förbinda sig att deltaga i kostnaderna för de regleringsföretag, som

av föreningen beslutas. Uppkommande frågor om anvisande av medel

för de delar av kostnaderna för de olika regleringsföretagen, som belöpa

på statens vattenfallsverk, komma därför att särskilt underställas riksdagens

prövning.

Ett beslut om statens inträde i Dalälvens regleringsförening och

anvisande av det till följd därav erforderliga beloppet medför ingen

ändring i det av riksdagen tidigare, i enlighet med Eders Kungl. Maj:ts

förslag fattade beslutet att till gäldande av de på Älvkarleby vattenfall

jämte Stall- och Nygårdsforsarna belöpande kostnaderna för Skattungens

och Oresjöns reglering för år 1917 bevilja ett anslag å 44,500 kronor.

Det är visserligen avsett att, om Dalälvens regleringsförening definitivt

kommer till stånd — vilket förutsätter, att staten och Stockholms stad

ingå i densamma — Skattungens regleringsförening skall upplösas. Arbetena

för reglering av Skattungen och Oresjön skola emellertid i stället

omedelbart fullföljas av österdalarnas sektion av Dalälvens regleringsförening,

vilken sektion enligt föreningens stadgar skall övertaga de

uppgifter, som för närvarande tillkomma Skattungens regleringsförening.

Då vägande skäl synas riksdagen tala för, att staten i sin mån bidrager

till det omhandlade regleringsföretagets förverkligande, har

riksdagen beslutat att för gäldande av statens kostnader i anledning av

vattenfallsstyrelsens inträde för Älvkarleby vattenfall i Dalälvens regleringsförening

u. p. a. för år 1917 bevilja ett anslag å högst 67,000

kronor.

Stockholm den 3 juni 1916.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1916.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.