Skrivelse till Konungen i anledning av Kungi. Maj:ts proposition med förslag till lag om förfogande över viss egendom vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden.
1916-06-06 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1916:202, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungi. Maj:ts proposition med förslag till lag om förfogande över viss egendom vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 202.
3
Nr 202.
Godkänd av första kammaren den 6 juni 1916.
Godkänd av andra kammaren den 6 juni 1916.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungi. Maj:ts
proposition med förslag till lag om förfogande över viss
egendom vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden.
(Lagutskottets utlåtande nr 45.)
Till Konungen.
Genom en den 4 april 1916 dagtecknad proposition, nr 138, har Eders
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och
lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogat förslag till lag om förfogande över viss egendom vid krig, krigsfara
eller andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden.
Det i förevarande proposition avgvina lagförslag skiljer sig i flera
viktiga hänseenden från den nästan likbenämnda lagen den 3 juni 1915,
vars giltighetstid utlöpte den 30 april innevarande år. Sistnämnda lags
stadganden avsågo förfoganden såväl genom fastställande av maximipris som
genom expropriation. I den lagstiftning, vartill förslag blivit innevarande
riksdag förelagda, äro dessa båda ämnen avhandlade i skilda lagar, av
vilka den, som angår maximiprissättning, redan blivit med vissa jämkningar
av riksdagen antagen. Förevarande förslag åter stadgar befogenhet
för Kungl. Maj:t att under av krig föranledda utomordentliga förhållanden
förordna, att viss egendom skall till kronan avstås eller eljest ställas
till dess förfogande, och motsvarar såtillvida bestämmelserna i 3 § och
4 § andra stycket i lagen den 3 juni 1915. De nu föreslagna stadgan
-
4
Riksdagens skrivelse Nr 202.
dena hava emellertid en avsevärt större räckvidd än de nyssnämnda, och
detta såväl i fråga om expropriation ssyfte som beträffande föremålen
för expropriationen. Medan 1915 års lags hithörande bestämmelser huvudsakligen
tjänade såsom en komplettering till lagbuden om maximipris,
avsedda att öka dessas effektivitet, och sålunda syftade till att i den
konsumerande allmänhetens intresse reglera tillgången på vissa viktiga
livsförnödenheter, syftar den nu föreslagna lagen vida längre, nämligen
till att möjliggöra en reglering av oväsentliga delar av vårt ekonomiska
liv, i den mån så kan finnas nödigt. Icke blott konsumtionsvaror, utan
varor av allehanda slag kunna bliva föremål för expropriation. Och i
fråga om produktionsmedel, såsom industriella anläggningar av alla slag
med rudimaterier, maskiner och tillbehör ävensom transportanläggningar,
fartyg och varuhus in. m., kan förordnande meddelas, vare sig om deras
avstående tillsvidare till kronans bruk eller om deras användning i innehavarens
fortfarande besittning till det ändamål och i enlighet med de anvisningar,
offentlig myndighet meddelar; i båda fallen med skyldighet för
innehavaren att själv ombesörja eller tåla deras apterande för sitt nya ändamål.
De syften, som med ifrågavarande åtgärder kunna fullföljas, karaktäriseras
i lagförslaget sålunda, att den i anspråk tagna egendomen är
erforderlig för krigsbruk eller eljest av betydelse för det allmänna, och
äro alltså av vidsträckt art. I fråga om egendom för krigsbruk är att
erinra, att vid sidan av den förfoganderätt, som här stadgas, givetvis kvarstår
den rekvisition srätt, som tillkommer militär myndighet under de förhållanden,
vilka omfönnälas i lagen den 24 maj 1895 om rekvisition för
krigsmaktens behov. I nämnda lag har emellertid som bekant genom
kungl. proposition nr 153 föreslagits ändringar, innefattande betydande
utvidgningar i fråga om föremålen för rekvisitionsrätt.
Den föreslagna lagstiftningen ingår såsom ett betydelsefullt led i
arbetet på utvecklande av vår s. k. ekonomiska krigsberedskap, och till
grund för densamma ligger ett av krigsmaterielkommissionen och krigsberedskapskommissionen
gemensamt utarbetat utkast. Det förslag, som på
grundval av detta utkast utarbetades inom justitiedepartementet och förelädes
lagrådet till granskning, avsåg en lagstiftning av permanent natur.
Inom lagrådet hava emellertid mot förslaget framställts åtskilliga anmärkningar,
under hänvisning till vilka hemställdes, att lagen endast
måtte erhålla temporär giltighet. Vid en blivande definitiv lagstiftning
kunde då bliva tillfälle att närmare överväga vissa frågor om lagarbetets
lämpliga läggning och en omsorgsfullare teknisk genomarbetning
äga rum. Det har sålunda inom lagrådet uttalats tvivel om lämpligheten,
5
Riksdagens skrivelse Nr 202.
vare sig av att fördela lagstiftningen om maximipris och om expropriation
av varor för den civila befolkningens behov på skilda lagar, eller att å
andra sidan sammanföra stadganden av sistnämnda art med bestämmelser
om förfogande för krigsbruk, vilka senare syntes snarare böra ställas i
samband med rekvisitionslagen. Vidare har framhållits önskvärdheten av
att i rättssäkerhetens intresse de ändamål, för vilka expropriation må äga
rum, bleve närmare angivna, liksom ock att eu reglering i lag skedde av
vissa svårlösta civilrättsliga spörsmål, som uppkomma som följd av att
egendom i den ordning, här föreslås, avstås eller ställes till förfogande
för kronans bruk.
Utan att föredragande departementschefen funnit sig böra erkänna
befogenheten av de anmärkningar, som sålunda framställts, har emellertid
i anledning av desamma i det riksdagen förelagda förslaget lagens giltighetstid
begränsats till den 30 april 1917.
I betraktande av denna den föreslagna lagens provisoriska karaktär
och med hänsyn till knappheten av den tid, som stått riksdagen till
buds, har förslaget från riksdagens sida i fråga om dess tekniska läggning
och utformning icke blivit föremål för den ingående granskning, som
eljest varit önskvärd. Utan att riksdagen sålunda ansett sig böra uttala
någon bestämd mening i de ovan omförmälda, av lagrådet berörda frågorna,
vill riksdagen emellertid framhålla vikten av att desamma underkastas
sorgfällig förnyad prövning, innan eu eventuell, för framtiden
avsedd lagstiftning i ämnet företages. Det trängande omedelbara behovet
av tillfällig lagstiftning är uppenbart, och finner sig riksdagen böra i
huvudsak bifalla det föreliggande förslaget.
Vid granskning av de särskilda stadgandena har riksdagen föranlåtits
till vissa här nedan angivna anmärkningar.
2 §•
Till förekommande av en alltför snäv tolkning av uttrycket »honom
eller hans hushåll» i denna paragraf har riksdagen beslutat en något
jämkad lydelse.
3 §•
I första stycket har en redaktionell jämkning av riksdagen företagits.
I andra stycket har gjorts samma jämkning av lydelsen som i 2 §.
Vidare har riksdagen ansett ersättning för varas vård under beslagstiden
böra utgå, även om kostnaden ej kan visas hava uppkommit på grund av
6
Riksdagens skrivelse Nr 202.
beslaget, varjämte ersättning uttryckligen tillerkänts jämväl för nödig
kostnad för uppläggning av varan och för dess förvarande under beslagstiden.
4 §•
I denna paragraf hava vissa mindre ändringar företagits av väsentligen
redaktionell art.
Slutbestämmelserna.
I dessa bestämmelser har gjorts ett tillägg, avseende att i ersättningshänseende
reglera det fall, att vid den tid, då lagen upphör att gälla,
ersättning för beslagtagen, men sedermera icke exproprierad vara ännu
ej utgått.
Under åberopande av vad sålunda blivit anfört får riksdagen tillkännagiva,
att riksdagen, som icke kunnat i oförändrat skick antaga det i
propositionen innefattade lagförslag, för sin del antagit följande
Lag
om förfogande över viss egendom vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden.
Härigenom förordnas som följer:
Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller andra utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden äge Konungen, på sätt i denna
lag stadgas, påfordra, att egendom till kronan avstås eller eljest ställes
till dess förfogande.
2 §.
Finnes med hänsyn till förhållanden, varom i 1 § förmäles, att genom
fri föryttring eller förbrukning av vara, som är för krigsbruk erforderlig
eller eljest av betydelse för det allmänna, eller ock genom undanhållande
Riksdagens skrivelse Nr 202.
7
av sådan vara från förbrukning svårighet kan uppstå att tillgodose allmänt
behov, vare innehavare av varan, om den uppenbarligen ej är för honom
eller den, som av honom njuter kost eller stat, oundgängligen behövlig, pliktig
att, där Konungen så förordnar, mot ersättning avstå varan till kronan.
3 §•
Uppkommer fråga om förordnande, som i 2 § sägs, att vara skall
avstås till kronan, äge Konungen låta beslagtaga varan. Har ej inom
trettio dagar från beslagtagandet Konungen förordnat om varans avstående,
äge innehavaren av varan hos Konungens vederbörande befallningshavande
göra framställning om beslagets hävande. Där ej Konungen inom fjorton
dagar efter det sådan framställning skett meddelar förordnande, som nyss
är sagt, skall, ändå att Konungen icke förordnat om beslagets hävande,
detsamma upphöra att gälla.
Innehavare av vara, som tagits i beslag, må under beslagstiden ej
förfoga över varan annorledes än till bruk för sig och den som av honom
njuter kost eller stat och är pliktig under samma tid taga vård om varan.
Ersättning skall lämnas för nödig kostnad för varans uppläggning, förvaring
och vård under beslagstiden. Häves beslaget eller upphör det eljest
att gälla, skall ersättning lämnas för skada, som till följd av beslaget kan
hava uppkommit å varan. Förordnar Konungen om varans avstående,
skall ersättning enligt 2 § utgå med samma belopp som om förordnandet
meddelats vid tiden för beslagtagandet.
4 §•
Finnes med hänsyn till förhållanden, varom i 1 § förmäles, erforderligt,
att anläggning eller annan egendom, som är avsedd eller kan
användas för tillverkning, beredning, reparation eller tillhandahållande av
vara eller transportmedel eller ock för transport, tages i anspråk för tillgodoseende
av allmänt behov, vare egendomens innehavare pliktig att, där
Konungen så förordnar, mot ersättning såväl ställa egendomen med tillhörande
inredning och utrustning till kronans förfogande eller med densamma
utföra arbete för kronans räkning som ock tåla eller vidtaga den
förändring eller förflyttning med avseende å egendomens inredning eller
utrustning, som påkallas. Vad nu sagts galle ock i fråga om byggnad,
som erfordras till bostad för arbetare och annan driftspersonal, ävensom
om mark eller byggnad för upplag.
8
Riksdagens skrivelse Nr 202.
5 §•
Ersättning, som i denna lag avses, skall utgå efter de grunder, varom
i gällande lag angående skyldighet för kommuner och enskilda att
fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov förmäles, och skall angående
sätt och tid för ersättningens bestämmande och erläggande gälla vad i
samma lag stadgas om likvid för fullgjord rekvisition.
6 §.
Har Konungen förklarat sådana förhållanden, som i 1 § avses, vara
för handen, skall det åligga en var att, vid förfrågan av Konungens befallningshavande
eller enligt dess uppdrag av kronobetjänt, lämna upplysning
angående sitt innehav av vara, varom i 2 § förmäles, så ock om dennas
myckenhet.
Där någon vid sådan förfrågan vägrar att lämna upplysning eller
söker vilseleda beträffande sitt innehav av vara, som nyss sagts, eller
dennas myckenhet, äge Konungens befallningshavande låta verkställa
undersökning av salubod, magasin, kontor eller annan lägenhet, som av
honom innehaves, så ock därvid taga de! av hans handelsböcker och andra
dylika handlingar.
Den, som verkställer sådan undersökning, må icke av vad vid densamma
inhämtas yppa annat än som är erforderligt för vinnande av upplysning,
som undersökningen avser.
7 §•
Har förordnande jämlikt 2 eller 4 § meddelats eller beslag enligt
3 § ägt rum, skall den, som med vetskap om förordnandet eller beslaget
olovligen förfogar över, skadar eller förstör vara eller annan egendom eller
underlåter att om vara taga vård, då sådant åligger honom, dömas till
fängelse eller böter från och med etthundra till och med tiotusen kronor.
Aro omständigheterna synnerligen försvårande, må till straffarbete i högst
två år dömas. Lag samma vare, där någon vid förfrågan av Konungens
befallningshavande eller kronobetjänt vägrar att lämna upplysning, varom
i 6 § förmäles, eller vid sådan förfrågan eller vid undersökning, som i
nämnda § sägs, söker vilseleda beträffande sitt innehav av vara, som i 2 §
avses, §ller dennas myckenhet.
Ådömda böter tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas fulla
gäldande, skall förvandling ske enligt allmänna strafflagen.
Riksdagens skrivelse Nr 202.
9
8 §•
Genom denna lag göres ej inskränkning i den rätt till rekvisition,
som enligt gällande författningar tillkommer militär myndighet.
9 §•
Konungen äge meddela de närmare föreskrifter, som må erfordras
för tillämpning av denna lag eller ifråga om användande för det avsedda
behovet av vad enligt lagen tagits i anspråk av kronan.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och
gäller till och med den 30 april 1917. Förordnande eller beslag, som
meddelats jämlikt denna lag, skall ej gälla längre än till och med sistnämnda
dag. Har samma dag vara, om vars avstående jämlikt 2 § förordnats,
ännu icke blivit av kronan inlöst, eller ersättning, som i 3 eller
4 § omförmäles, ännu icke blivit i stadgad ordning gulden, skola stadgandena
i 5 § fortfarande äga tillämpning i fråga om ersättningens bestämmande
samt sätt och tid för ersättningens erläggande. I fråga om
sådan under lagens giltighetstid begången förseelse, som i 7 § sägs, skall
vad där är stadgat fortfarande gälla.
Stockholm den 6 juni 1916.
Med undersåtlig vördnad.
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 14 samt. 76 käft. {Nr 201—204.) 2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.