Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungi. Maj:ts proposition med förslag till lag om förfogande över viss egendom vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden.

1916-06-06 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1916:202, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungi. Maj:ts proposition med förslag till lag om förfogande över viss egendom vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 202.

3

Nr 202.

Godkänd av första kammaren den 6 juni 1916.

Godkänd av andra kammaren den 6 juni 1916.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungi. Maj:ts

proposition med förslag till lag om förfogande över viss

egendom vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden.

(Lagutskottets utlåtande nr 45.)

Till Konungen.

Genom en den 4 april 1916 dagtecknad proposition, nr 138, har Eders

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och

lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen

fogat förslag till lag om förfogande över viss egendom vid krig, krigsfara

eller andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden.

Det i förevarande proposition avgvina lagförslag skiljer sig i flera

viktiga hänseenden från den nästan likbenämnda lagen den 3 juni 1915,

vars giltighetstid utlöpte den 30 april innevarande år. Sistnämnda lags

stadganden avsågo förfoganden såväl genom fastställande av maximipris som

genom expropriation. I den lagstiftning, vartill förslag blivit innevarande

riksdag förelagda, äro dessa båda ämnen avhandlade i skilda lagar, av

vilka den, som angår maximiprissättning, redan blivit med vissa jämkningar

av riksdagen antagen. Förevarande förslag åter stadgar befogenhet

för Kungl. Maj:t att under av krig föranledda utomordentliga förhållanden

förordna, att viss egendom skall till kronan avstås eller eljest ställas

till dess förfogande, och motsvarar såtillvida bestämmelserna i 3 § och

4 § andra stycket i lagen den 3 juni 1915. De nu föreslagna stadgan
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 202.

dena hava emellertid en avsevärt större räckvidd än de nyssnämnda, och

detta såväl i fråga om expropriation ssyfte som beträffande föremålen

för expropriationen. Medan 1915 års lags hithörande bestämmelser huvudsakligen

tjänade såsom en komplettering till lagbuden om maximipris,

avsedda att öka dessas effektivitet, och sålunda syftade till att i den

konsumerande allmänhetens intresse reglera tillgången på vissa viktiga

livsförnödenheter, syftar den nu föreslagna lagen vida längre, nämligen

till att möjliggöra en reglering av oväsentliga delar av vårt ekonomiska

liv, i den mån så kan finnas nödigt. Icke blott konsumtionsvaror, utan

varor av allehanda slag kunna bliva föremål för expropriation. Och i

fråga om produktionsmedel, såsom industriella anläggningar av alla slag

med rudimaterier, maskiner och tillbehör ävensom transportanläggningar,

fartyg och varuhus in. m., kan förordnande meddelas, vare sig om deras

avstående tillsvidare till kronans bruk eller om deras användning i innehavarens

fortfarande besittning till det ändamål och i enlighet med de anvisningar,

offentlig myndighet meddelar; i båda fallen med skyldighet för

innehavaren att själv ombesörja eller tåla deras apterande för sitt nya ändamål.

De syften, som med ifrågavarande åtgärder kunna fullföljas, karaktäriseras

i lagförslaget sålunda, att den i anspråk tagna egendomen är

erforderlig för krigsbruk eller eljest av betydelse för det allmänna, och

äro alltså av vidsträckt art. I fråga om egendom för krigsbruk är att

erinra, att vid sidan av den förfoganderätt, som här stadgas, givetvis kvarstår

den rekvisition srätt, som tillkommer militär myndighet under de förhållanden,

vilka omfönnälas i lagen den 24 maj 1895 om rekvisition för

krigsmaktens behov. I nämnda lag har emellertid som bekant genom

kungl. proposition nr 153 föreslagits ändringar, innefattande betydande

utvidgningar i fråga om föremålen för rekvisitionsrätt.

Den föreslagna lagstiftningen ingår såsom ett betydelsefullt led i

arbetet på utvecklande av vår s. k. ekonomiska krigsberedskap, och till

grund för densamma ligger ett av krigsmaterielkommissionen och krigsberedskapskommissionen

gemensamt utarbetat utkast. Det förslag, som på

grundval av detta utkast utarbetades inom justitiedepartementet och förelädes

lagrådet till granskning, avsåg en lagstiftning av permanent natur.

Inom lagrådet hava emellertid mot förslaget framställts åtskilliga anmärkningar,

under hänvisning till vilka hemställdes, att lagen endast

måtte erhålla temporär giltighet. Vid en blivande definitiv lagstiftning

kunde då bliva tillfälle att närmare överväga vissa frågor om lagarbetets

lämpliga läggning och en omsorgsfullare teknisk genomarbetning

äga rum. Det har sålunda inom lagrådet uttalats tvivel om lämpligheten,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 202.

vare sig av att fördela lagstiftningen om maximipris och om expropriation

av varor för den civila befolkningens behov på skilda lagar, eller att å

andra sidan sammanföra stadganden av sistnämnda art med bestämmelser

om förfogande för krigsbruk, vilka senare syntes snarare böra ställas i

samband med rekvisitionslagen. Vidare har framhållits önskvärdheten av

att i rättssäkerhetens intresse de ändamål, för vilka expropriation må äga

rum, bleve närmare angivna, liksom ock att eu reglering i lag skedde av

vissa svårlösta civilrättsliga spörsmål, som uppkomma som följd av att

egendom i den ordning, här föreslås, avstås eller ställes till förfogande

för kronans bruk.

Utan att föredragande departementschefen funnit sig böra erkänna

befogenheten av de anmärkningar, som sålunda framställts, har emellertid

i anledning av desamma i det riksdagen förelagda förslaget lagens giltighetstid

begränsats till den 30 april 1917.

I betraktande av denna den föreslagna lagens provisoriska karaktär

och med hänsyn till knappheten av den tid, som stått riksdagen till

buds, har förslaget från riksdagens sida i fråga om dess tekniska läggning

och utformning icke blivit föremål för den ingående granskning, som

eljest varit önskvärd. Utan att riksdagen sålunda ansett sig böra uttala

någon bestämd mening i de ovan omförmälda, av lagrådet berörda frågorna,

vill riksdagen emellertid framhålla vikten av att desamma underkastas

sorgfällig förnyad prövning, innan eu eventuell, för framtiden

avsedd lagstiftning i ämnet företages. Det trängande omedelbara behovet

av tillfällig lagstiftning är uppenbart, och finner sig riksdagen böra i

huvudsak bifalla det föreliggande förslaget.

Vid granskning av de särskilda stadgandena har riksdagen föranlåtits

till vissa här nedan angivna anmärkningar.

2 §•

Till förekommande av en alltför snäv tolkning av uttrycket »honom

eller hans hushåll» i denna paragraf har riksdagen beslutat en något

jämkad lydelse.

3 §•

I första stycket har en redaktionell jämkning av riksdagen företagits.

I andra stycket har gjorts samma jämkning av lydelsen som i 2 §.

Vidare har riksdagen ansett ersättning för varas vård under beslagstiden

böra utgå, även om kostnaden ej kan visas hava uppkommit på grund av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 202.

beslaget, varjämte ersättning uttryckligen tillerkänts jämväl för nödig

kostnad för uppläggning av varan och för dess förvarande under beslagstiden.

4 §•

I denna paragraf hava vissa mindre ändringar företagits av väsentligen

redaktionell art.

Slutbestämmelserna.

I dessa bestämmelser har gjorts ett tillägg, avseende att i ersättningshänseende

reglera det fall, att vid den tid, då lagen upphör att gälla,

ersättning för beslagtagen, men sedermera icke exproprierad vara ännu

ej utgått.

Under åberopande av vad sålunda blivit anfört får riksdagen tillkännagiva,

att riksdagen, som icke kunnat i oförändrat skick antaga det i

propositionen innefattade lagförslag, för sin del antagit följande

Lag

om förfogande över viss egendom vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden.

Härigenom förordnas som följer:

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller andra utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden äge Konungen, på sätt i denna

lag stadgas, påfordra, att egendom till kronan avstås eller eljest ställes

till dess förfogande.

2 §.

Finnes med hänsyn till förhållanden, varom i 1 § förmäles, att genom

fri föryttring eller förbrukning av vara, som är för krigsbruk erforderlig

eller eljest av betydelse för det allmänna, eller ock genom undanhållande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 202.

7

av sådan vara från förbrukning svårighet kan uppstå att tillgodose allmänt

behov, vare innehavare av varan, om den uppenbarligen ej är för honom

eller den, som av honom njuter kost eller stat, oundgängligen behövlig, pliktig

att, där Konungen så förordnar, mot ersättning avstå varan till kronan.

3 §•

Uppkommer fråga om förordnande, som i 2 § sägs, att vara skall

avstås till kronan, äge Konungen låta beslagtaga varan. Har ej inom

trettio dagar från beslagtagandet Konungen förordnat om varans avstående,

äge innehavaren av varan hos Konungens vederbörande befallningshavande

göra framställning om beslagets hävande. Där ej Konungen inom fjorton

dagar efter det sådan framställning skett meddelar förordnande, som nyss

är sagt, skall, ändå att Konungen icke förordnat om beslagets hävande,

detsamma upphöra att gälla.

Innehavare av vara, som tagits i beslag, må under beslagstiden ej

förfoga över varan annorledes än till bruk för sig och den som av honom

njuter kost eller stat och är pliktig under samma tid taga vård om varan.

Ersättning skall lämnas för nödig kostnad för varans uppläggning, förvaring

och vård under beslagstiden. Häves beslaget eller upphör det eljest

att gälla, skall ersättning lämnas för skada, som till följd av beslaget kan

hava uppkommit å varan. Förordnar Konungen om varans avstående,

skall ersättning enligt 2 § utgå med samma belopp som om förordnandet

meddelats vid tiden för beslagtagandet.

4 §•

Finnes med hänsyn till förhållanden, varom i 1 § förmäles, erforderligt,

att anläggning eller annan egendom, som är avsedd eller kan

användas för tillverkning, beredning, reparation eller tillhandahållande av

vara eller transportmedel eller ock för transport, tages i anspråk för tillgodoseende

av allmänt behov, vare egendomens innehavare pliktig att, där

Konungen så förordnar, mot ersättning såväl ställa egendomen med tillhörande

inredning och utrustning till kronans förfogande eller med densamma

utföra arbete för kronans räkning som ock tåla eller vidtaga den

förändring eller förflyttning med avseende å egendomens inredning eller

utrustning, som påkallas. Vad nu sagts galle ock i fråga om byggnad,

som erfordras till bostad för arbetare och annan driftspersonal, ävensom

om mark eller byggnad för upplag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 202.

5 §•

Ersättning, som i denna lag avses, skall utgå efter de grunder, varom

i gällande lag angående skyldighet för kommuner och enskilda att

fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov förmäles, och skall angående

sätt och tid för ersättningens bestämmande och erläggande gälla vad i

samma lag stadgas om likvid för fullgjord rekvisition.

6 §.

Har Konungen förklarat sådana förhållanden, som i 1 § avses, vara

för handen, skall det åligga en var att, vid förfrågan av Konungens befallningshavande

eller enligt dess uppdrag av kronobetjänt, lämna upplysning

angående sitt innehav av vara, varom i 2 § förmäles, så ock om dennas

myckenhet.

Där någon vid sådan förfrågan vägrar att lämna upplysning eller

söker vilseleda beträffande sitt innehav av vara, som nyss sagts, eller

dennas myckenhet, äge Konungens befallningshavande låta verkställa

undersökning av salubod, magasin, kontor eller annan lägenhet, som av

honom innehaves, så ock därvid taga de! av hans handelsböcker och andra

dylika handlingar.

Den, som verkställer sådan undersökning, må icke av vad vid densamma

inhämtas yppa annat än som är erforderligt för vinnande av upplysning,

som undersökningen avser.

7 §•

Har förordnande jämlikt 2 eller 4 § meddelats eller beslag enligt

3 § ägt rum, skall den, som med vetskap om förordnandet eller beslaget

olovligen förfogar över, skadar eller förstör vara eller annan egendom eller

underlåter att om vara taga vård, då sådant åligger honom, dömas till

fängelse eller böter från och med etthundra till och med tiotusen kronor.

Aro omständigheterna synnerligen försvårande, må till straffarbete i högst

två år dömas. Lag samma vare, där någon vid förfrågan av Konungens

befallningshavande eller kronobetjänt vägrar att lämna upplysning, varom

i 6 § förmäles, eller vid sådan förfrågan eller vid undersökning, som i

nämnda § sägs, söker vilseleda beträffande sitt innehav av vara, som i 2 §

avses, §ller dennas myckenhet.

Ådömda böter tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas fulla

gäldande, skall förvandling ske enligt allmänna strafflagen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 202.

9

8 §•

Genom denna lag göres ej inskränkning i den rätt till rekvisition,

som enligt gällande författningar tillkommer militär myndighet.

9 §•

Konungen äge meddela de närmare föreskrifter, som må erfordras

för tillämpning av denna lag eller ifråga om användande för det avsedda

behovet av vad enligt lagen tagits i anspråk av kronan.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och

gäller till och med den 30 april 1917. Förordnande eller beslag, som

meddelats jämlikt denna lag, skall ej gälla längre än till och med sistnämnda

dag. Har samma dag vara, om vars avstående jämlikt 2 § förordnats,

ännu icke blivit av kronan inlöst, eller ersättning, som i 3 eller

4 § omförmäles, ännu icke blivit i stadgad ordning gulden, skola stadgandena

i 5 § fortfarande äga tillämpning i fråga om ersättningens bestämmande

samt sätt och tid för ersättningens erläggande. I fråga om

sådan under lagens giltighetstid begången förseelse, som i 7 § sägs, skall

vad där är stadgat fortfarande gälla.

Stockholm den 6 juni 1916.

Med undersåtlig vördnad.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 14 samt. 76 käft. {Nr 201—204.) 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.