Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av § 2 mom. 1 och 2, § 5 mom. 3 och 4, § 6 mom. 1 och 4, § 7, § 8 mom. 1 samt §§ 9—11 i lagen den 24 maj 1895 angående skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov.

1916-06-06 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1916:203, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av § 2 mom. 1 och 2, § 5 mom. 3 och 4, § 6 mom. 1 och 4, § 7, § 8 mom. 1 samt §§ 9—11 i lagen den 24 maj 1895 angående skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 203.

Nr 203.

Godkänd av första kammaren den 6 juni 1916.

Godkänd av andra kammaren den 6 juni 1916.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av § 2

mom. 1 och 2, § 5 mom. 3 och 4, § 6 mom. 1 och 4,

§ 7, § 8 mom. 1 samt §§ 9—11 i lagen den 24 maj

1895 angående skyldighet för kommuner och enskilda att

fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov.

(Lagutskottets utlåtande nr 46.)

Till Konungen.

Genom en den 4 april 1916 dagtecknad proposition, nr 153, har

Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden, föreslagit riksdagen att antaga

vid propositionen fogat förslag till lag om ändrad lydelse av § 2 mom. 1

och 2, § 5 mom. 3 och 4, § 6 mom. 1 och 4, § 7, § 8 mom. 1 samt

§§ 9—11 i lagen den 24 maj 1895 angående skyldighet för kommuner

och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov.

Förslagets mera väsentliga nyheter äro tvenne. Den i 2 § rekvisitionslagen

inrymda förteckningen över föremål för rekvisition har betydligt

utvidgats, framför allt i det hänseende, att industriella anläggningar och

verkstäder med eller utan utrustning i maskiner, ledningar, bränsleförråd

och andra materialier, verktyg och redskap må rekvisitionsvis tagas i anspråk,

jämte arbetarebostäder, stallar, upplagsbyggnader m. m., allt med

skyldighet för innehavaren att tåla eller vidtaga erforderliga omflyttningar

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 203.

11

och förändringar i inredning och utrustning. Denna utvidgning av rekvisitionsrättens

omfattning och innebörd har varit en väsentligt medverkande

anledning till den andra huvudsakliga förändring, som föreslås i

förevarande lagstiftning och vilken avser ordningen för ersättnings bestämmande.

Det har ansetts, att de nuvarande lokala värderingskommissionerna

icke äro rätt skickade att företaga de, ofta speciell sakkunskap

på det industriellt ekonomiska området krävande värderingar, som enligt

lagförslaget kom me att bliva nödiga. Förslaget upptager för den skull

jämte dessa kommissioner en ny central institution, riksvärderingsnämnden,

med uppgift dels att leda de lokala nämndernas verksamhet och tjänstgöra

såsom en överinstans, till vilken kan klagas över deras beslut, dels

ock att omedelbart verkställa värderingen i vissa mera invecklade och

krävande fall. Riksvärderingsnämnden skall slutligen ock hava en ledande

ställning vid arbetet med upprättande av de taxor, som enligt förslaget

skola tid efter annan upprättas och vid ersättnings bestämmande tilllämpas.

Förslaget har utarbetats på grundval av förarbeten, som utförts av

krigsberedskaps- och krigsmaterielkommissionerna gemensamt. Kommissionerna

hava tillika utarbetat utkast till administrativ författning med närmare

bestämmelser rörande den tilltänkta värderingsorganisationen, vilket

utkast varit tillgängligt för det riksdagens utskott, som haft ärendet till

beredning.

De föreslagna ändringarna i 2 § rekvisitionslagen och de övriga stadgan

den, som avse att reglera själva rekvisitionsrätten, hava vid den granskning,

riksdagen företagit, lämnats utan anmärkning.

Däremot hava yppats betänkligheter mot att nu införa en ny

organisation för värdesättning av i anspråk tagna förnödenheter ävensom

införa en i stor utsträckning ny princip för ersättningens bestämmande.

Onekligen hade det, särskilt i betraktande av att en ganska vidlyftig

apparat genom de nya bestämmelserna tillskapas, varit särdeles önskligt,

att förslaget framkommit vid en tidpunkt, då en mera sorgfällig prövning

kunnat verkställas av de olika synpunkter och uppslag, som på detta

område kunna erbjuda sig. Riksdagen har emellertid, med hänsyn till att

nuvarande organisation uppenbarligen icke är ägnad att lämna tillfredsställande

resultat i fråga om de värderingar, som kunna ifrågakomma vid

tillämpning såväl av åtskilliga bestämmelser i rekvisitionslagen som ock av

4 § i den föreslagna nya lagen om förfogande över viss egendom vid krig

eller krigsfara, funnit sig icke böra motsätta sig genomförandet av den i

den kungl. propositionen föreslagna värderingsorganisationen. Riksdagen

vill dock framhålla angelägenheten av att verkningarna av denna organisa
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 203.

tion följas med synnerlig uppmärksamhet och att, om densamma i ett eller

annat avseende skulle befinnas onödigt tyngande eller eljest mindre lyckligt

anordnad, nödiga åtgärder för vinnande av rättelse vidtagas.

Riksdagen har emellertid icke kunnat bifalla det framlagda lagförslaget

i förevarande delar oförändrat, utan liar underkastat detsamma

en viss överarbetning. Det har i främsta rummet synts föga tillfredsställande,

att icke ens de allmänna grunderna för fördelningen av kompetensen

riksvärderingsnämnden och de lokala nämnderna emellan blivit

i rekvisitionslagen angivna, utan detta ämne helt och hållet reglerats i det

administrativa författningsförslaget. Riksdagen har sökt avhjälpa denna

brist genom infogande av de stadganden, som innehållas i 11 och 12 §§

här nedan intagna, av riksdagen för sin del antagna lag i ämnet. Vid

deras avfattning har riksdagen haft ledning av ovan omförmälda utkast

till administrativ författning.

Vidare har det synts riksdagen mindre lämpligt, att ordföranden i

riksvärderingsnämnden skall äga, låt vara med begränsning i valet, utse

tvänne ledamöter i samma nämnd, vilka jämte honom själv där skulle bilda

flertal. Riksdagen har därför, utan att förbise att vissa praktiska svårigheter,

som dock torde kunna övervinnas, därav följa, ansett, att utväljandet

av ifrågavarande ledamöter skall tillkomma de ämbetsverk, som enligt

Kungl. Maj:ts förslag skulle uppsätta förslag å sådana ledamöter. I

enlighet härmed har ändring vidtagits i 10 §, som jämväl medfört, att en

punkt i slutstadgandena uteslutits.

Huruvida upprättandet av taxor bör ske så ofta som minst en gång

årligen förefaller riksdagen vara en fråga, som icke bör nu på ett bindande

sätt avgöras. Riksdagen har funnit prövningen härav kunna överlämnas

till Kungl. Maj:t, och har i enlighet härmed uteslutit ifrågavarande tidsbestämmelse

i 11 § 2 rriom. (13 § 1 mom. i den av riksdagen för sin del

antagna lag i ämnet). A andra sidan har det med hänsyn till denna ändring

synts riksdagen så mycket lämpligare, att tillämpningen av taxan i

fråga om ersättning för vara, för vilken prissättning i taxa ägt rum, icke

är föreskriven såsom en alldeles ofrånviklig regel, utan att det öppnas

riksvärderingsnämnden möjlighet att i särskilt fall, där på grund av omständigheterna

dylik tillämpning skulle mot den ersättningsberättigade innebära

uppenbar obillighet, tillerkänna tilläggsersättning utöver den enligt

taxa uppburna. I 9 § har i sådant syfte en jämkning företagits.

Under hänvisning till vad sålunda blivit anfört får riksdagen tillkännagiva,

att riksdagen, som icke kunnat i oförändrat skick antaga det i

den kungl. propositionen innefattade lagförslag, för sin del antagit följande

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 203.

13

Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 24 maj 1895 angående

skyldighet för kommuner och enskilda att f ullgöra rekvisitioner för

krigsmaktens behov.

Härigenom förordnas, att nedan nämnda §§ och mom. i lagen den

24 maj 1895 angående skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra

rekvisitioner för krigsmaktens behov skola erhålla följande lydelse:

§ 1-

4. Rätt att göra rekvisition tillkommer de militära myndigheter, åt

vilka Konungen jämlikt § 15 sådan rätt meddelar. Rekvisitionen skall

alltid ske genom skriftlig, av rekvirenten undertecknad handling. För vad

enligt rekvisition blivit lämnat eller fullgjort skall kvitto givas.

§ 2.

1. Genom rekvisition må anskaffas eller tagas i anspråk:

a) kvarter för trupper med befäl och vederlikar samt för andra, som

äro vid krigsmakten anställda eller för dess räkning använda; stallrum för

kreatur ävensom upplagsplats och plats under tak i befintliga byggnader

för materiel och andra effekter;

b) mat i kvarteren för den i a) omförmälda personal samt foder åt

kreatur;

c) fartyg, båtar och andra farkoster, med eller utan bemanning och

materiel;

d) anspann med eller utan fordon, kreatur, fordon, sadel och seltyg,

automobiler (motorcyklar), lokomobiler, velocipeder, skidor, sparkstöttingar

och snöskor, allt med erforderligt tillbehör, så ock personal för nämnda

transportmedels skötsel samt materiel och personal för reparation av

desamma;

e) vägvisare, budbärare, arbetsmanskap, materialier, verktyg och

redskap för tillfälliga för krigsändamål erforderliga väg-, bro-, förbindelse-,

befästnings- och andra arbeten jämte till sådana arbeten nödig mark samt

byggnader och verkstäder;

f) proviant och foder jämväl under andra förhållanden än de i b)

avsedda, ävensom slaktdjur;

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 203.

g) bränsle och lägerhalm för trupper i kvarter, läger eller bivack;

h) förnödenheter för drift av kraft och andra maskiner och värmeapparater

av alla slag såsom vatten, elektrisk ström, bränsle, smörjämnen

m. m.;

i) erforderliga materialier för utrustning av fartyg;

k) vård hos befolkningen för sjuka och sårade människor och

kreatur;

l) annat, som kan behöva undantagsvis genom rekvisition anskaffas,

såsom beväpnings- och utrustningspersedlar, läkemedel och sjukvårdsmateriel,

ammunition, krut, dynamit och andra sprängämnen, ävensom till

biträde erforderlig personal.

2. Genom rekvisition må ock tagas i anspråk:

a) järnvägar, ballonger, flygmaskiner, luftskepp, kanaler, slussverk,

lastbryggor, kajer, lyftkranar och andra dylika transportanordningar eller

fortskaffningsmedel, telegraf- och telefonanläggningar, kraftanläggningar,

kvarnar, bagerier, slakterier, tryckerier, litografiska anstalter samt andra

industriella anläggningar och verkstäder, allt med eller utan tillhörande

maskinell utrustning, ledningar, bränsleförråd och andra materialier, verktyg,

redskap, övriga inventarier, materiel och personal; ävensom lokaler,

jämte befintlig inredning, att användas till bostad för personal, till uppställande

av kreatur eller till upplag, verkstad eller industriellt bruk;

med skyldighet för innehavaren av rekvirerad anläggning, verkstad

eller lokal att i den mån det påkallas, tåla eller vidtaga förändring eller

förflyttning i avseende å dess inredning eller utrustning;

b) rullande och annan materiel för järnvägar och fältbanor samt

maskiner av alla slag med eller utan erforderlig personal, ävensom telegraf-,

telefon-, kraftlednings-, ballong-, flygmaskins-, luftskepps- och belysningsmateriel.

§3.

För åstadkommande av en såvitt möjligt jämn fördelning vid rekvisitionernas

utgörande indelas riket, på sätt som av Konungen jämlikt §

15 bestämmes, i rekvisitionsområden, varvid hänsyn tages ej mindre till de

särskilda landsdelarnas tillgångar än ock till rikets administrativa indelning.

Denna indelning skall, då rekvisitionernas beskaffenhet sådant medgiver,

läggas till grund för deras utgörande. Utan hinder därav äger

dock, vad krigsskådeplats angår, den därstädes förordnade militäre befälhavaren,

sedan rätt att göra rekvisition för honom inträtt, att i nämnda

avseende utfärda nödiga bestämmelser.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens skrivelse Nr 203.

§ 5.

3. Kvarter för människor, stallrum för kreatur samt, i mån av

behov, plats under tak för materiel och andra effekter lämnas utan betalning.

Pågår inkvartering under så lång tid, att särskilda kostnader och

avsevärda olägenheter därigenom åsamkas vederbörande kvartervärd, må

dock ersättning utgå med belopp, som prövas skäligt.

4. Mat, som lämnas i kvarteren, skall vara efter ortens sed.

§ 6.

1. Då i annan ordning, än för kronoskjuts finnes föreskrivet, anspann

med eller utan fordon på rekvisition lämnas, utgår ersättningen

efter kördag, beräknad till högst 10 timmar. Begagnas anspann endast

fem timmar eller mindre, utgår ersättning för halv kördag.

4. För den skada eller betydligare försämring, som å djur eller

fordon bevisligen uppkommit under begagnandet utan ägarens eller formannens

förvållande, är ägaren berättigad till full ersättning. Tages anspann

med eller utan fordon i anspråk för längre tid än fyrtioåtta timmar

eller för oviss tid, skola dragare, åkdon och seltyg värderas vid inställelsen.

Har sådan värdering icke då kunnat ske, bör den så snart som möjligt

därefter verkställas.

§ 7.

1. Ägare till enskild järnväg, som genom rekvisition tages i anspråk,

vare pliktig att å järnvägens vagnar anordna nödig inredning för

fortskaffning av trupper och krigsförnödenheter.

2. Militärtransporter betalas efter fastställd taxa eller de särskilda

bestämmelser som kunna för järnvägen vara gällande. Ersättning för

järnväg, som eljest i sin helhet eller till viss del för krigsändamål tages

i anspråk, likasom för järnvägsmateriel lämnas i förhållande till den tid,

varunder järnvägen eller materielen varit ägaren avhänd, samt den skada

eller betydligare försämring densamma lidit.

3. Enligt de i mom. 2 angivna grunder utgår jämväl ersättning

för användandet av övriga i § 2 mom. 2 upptagna föremål för rekvisitionsrätten,

i den mån ej annorlunda i § 8 mom. 1 sägs.

4. För forsling av rekvirerade varor till avlämningsplats så ock för

återforsling av egendom, som efter begagnandet återställes, utgår ersättning

efter de grunder, som i § 6 nämnas.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 203.

§ 8.

1. Då tomma eller obegagnade hus och byggnader, skogs- och hagmarker

samt öppna obrukade fält enligt denna lag användas för militära

ändamål, lämnas ingen annan ersättning än för därå bevisligen uppkommen

skada. För begagnandet av andra byggnader och annan mark ävensom av

kraftanläggningar, kvarnar samt andra anläggningar och verkstäder lämnas

ersättning ej allenast för sådan skada utan ock, där ej begagnandet

skett för ändamål, varom i § 5 mom. 3 sägs, för den för innehavaren

förlorade avkastning eller nytta.

§ 9.

o

1. A ersättning för varor och tjänstbarheter, som genom rekvisition

enligt denna lag tagits i anspråk, skola, i den mån sådan ersättning

lämpligen kan på förhand fastställas, i den ordning, som i §§ 10, 11 och

13 sägs, upprättas taxor, vilka kungöras på sätt Konungen förordnar.

Pris å arbete och varor, som upptagas i sådana taxor, skall däri bestämmas

till fulla värdet vid tiden för taxornas upprättande.

2. För vad enligt mom. 1 i taxa upptagits skall ersättning utgå enligt

taxan. Menar någon att tillämpning av taxan i fråga om honom tillerkänd

ersättning för vara har på grund av särskilda omständigheter innefattat

synnerlig obillighet, äge han draga sitt anspråk å ytterligare ersättning

under särskild prövning i den ordning § 13 stadgar.

3. Där vederbörliga taxor icke upptaga pris å vad som genom

rekvisition utgöres, skall, i den mån ej de förut i denna lag angivna

grunder för ersättningens bestämmande äro tillämpliga, ersättning utgå

efter fulla värdet vid tiden för rekvisitionens utgörande.

§ 10.

1. För upprättande av taxor, varom i § 9 förmäles, så ock för

prövning och bestämmande av fordringsbeloppen för sådana utgjorda

rekvisitioner, för vilka ersättning icke utgår efter behörigen fastställda

taxor, skola i den ordning nedan stadgas tillsättas dels lokala värderingsnämnder,

nämligen en för varje landstingsområde och en för varje stad,

som ej i landsting deltager, dels ock en värderingsnämnd för hela riket

(riksvärderingsnämnd), med åliggande för nämnderna tillika att handlägga

sådana övriga ärenden, som äga sammanhang med ersättning för utgjorda

rekvisitioner eller för därunder uppkommen skada.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 203.

17

2. Riksvärd eringsnämnden skall bestå av ordförande och fyra andra

ledamöter.

Ordföranden och två andra ledamöter jämte ställföreträdare till

nödigt antal utses för fyra kalenderår av Konungen. Övriga två ledamöter

jämte ställföreträdare för dem utses för varje särskilt ärende, på därom

av ordföranden gjord framställning, av kommerskollegium eller lantbruksstyreJsen,

med iakttagande därav att den sakkunskap, som må för ärendet

erfordras, varder behörigen företrädd.

3. Lokal värderingsnämnd skall bestå av tre för sakkunskap och

oväld kända ledamöter, nämligen en ledamot, tillika ordförande, vald av

vederbörande landsting eller stadsfullmäktige, en intendenturofficer eller

annan person, utsedd av arméfördelningschefen (militärbefälhavaren), samt

en civil tjänsteman eller annan person, utsedd av Konungens befallningshavande.

För en var av de utsedda skola väljas två ställföreträdare.

Såväl ledamöter som ställföreträdare utses för en tid av fyra kalenderår.

Närmare föreskrifter angående nämnda val meddelas av Konungen.

§ IL

1. Iliksvärderingsnämnden bestämmer vilka varor och tjänstbarheter

skola av de lokala värdering snämnderna, var för sitt område, i taxa prissättas.

I den mån förhållandena inom ett landstingsområde sådant påkalla,

verkställer den lokala värderingsnämnden särskild prissättning för

olika delar av området.

2. A de varor, för vilka sådant finnes lämpligt, verkställer riksvärderingsnämnden

själv prissättning i taxa att efter nämndens bestämmande

gälla för hela riket eller för visst landstingsområde eller för viss stad

eller ort.

3. Har å viss vara prissättning i taxa verkställts såväl av riksv

är der ing snämnden som av lokal värderingsnämnd, skall den av riksvärd

eringsnämnden verkställda prissättningen gälla.

§ 12.

1. Ersättning för vara eller tjänstbarliet, som icke i taxa upptagits,

så ock för annat, som blivit föremål för rekvisition enligt denna lag, bestämmes

i varje särskilt fall av vederbörande lokala värderingsnämnd, där

ej i mom. 2 eller 3 här nedan annorlunda stadgas.

2. Har genom rekvisition tagits i anspråk anläggning, byggnad eller

lägenhet, som är avsedd för eller använts vid tillverkning, beredning eller

Bihang till riksdagens protokoll 1910. 14 samt. 70 höft. (ATr 201—204.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens skrivelse Nr 2Od.

reparation av varor eller materiel eller för kommuniJcationsändamål, eller

ock fartyg över tjugu registerton, och finner den lokala värdering snämnden

skälig anledning antaga att ifrågakommande ersättning bär skattas till

högre belopp än tvåtusen kronor, skall nämnden ofördröjligen hänskjuta

frågan om ersättning till riksvärderingsnämndens omedelbara avgörande.

3. Ersättning för kvarter, som enligt § 5 mom. 3 må ifrågakomma,

bestämmes av riksvär der ing snämnden.

§ 13.

1. Taxa, som i 9 § avses, skall upprättas i enlighet med de närmare

bestämmelser, som av Konungen meddelas.

2. Taxa, som upprättats av lokal värdering snämnd, skall underställas

riksvärderingsnämndens prövning. Ändring i beslut, som eljest meddelats

av lokal värdering snämnd, må sökas hos riksvärdering snämnden genom

besvär. Vill någon äska ersättning enligt § 9 mom. 2 utöver vad honom

efter taxa tillgodokommit, göre det genom ansökan hos riksvärdering snämnd en.

Närmare föreskrifter anqående den ordning, vari underställning, ändringssökande

och ansökan, som nyss nämnts, skall äga rum, meddelas av Konungen.

över taxa, som upprättats av riksvärderingsnämnden, och beslut, som

eljest meddelats av denna nämnd, må klagan ej föras.

§14.

1. Likvid för fullgjord rekvisition skall, efter fordringsbeloppets

prövning och godkännande, där så ske kan, erläggas kontant, men, då

detta ej låter sig göra, genom en tre månader efter utställandet till betalning

förfallen anvisning. Sådan anvisning löper med fem procent ränta från

och med dagen för utställandet.

2. Sättet och ordningen för fordringsbeloppens prövning och godkännande,

ävensom vilka myndigheter äga behörighet att utställa anvisningar,

bestämmas av Konungen.

3. Anvisning inlöses å ort och tid, som genom allmän kungörelse

tillkännagives.

§15.

De närmare föreskrifter, som för verkställigheten av denna lag bliva

erforderliga, meddelas av Konungen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Riksdagens skrivelse Nr 203.

§ 16.

Angående anskaffande av hästar och fordon för krigsmaktens ställande

på krigsfot är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå

meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling. De

ledamöter i riksvärderingsnämnden jämte ställföreträdare, som det tillkommer

Konungen att nämna, ävensom ledamöter och ställföreträdare i de

lokala värderingsnämnderna skola under innevarande år utses för tiden

intill utgången av år 1920. Intill dess jämlikt denna lag ledamot i lokal

värderingsnämnd innevarande år utsetts, skall den ledamot i kommission,

som må hava blivit i motsvarande ordning utsedd på grund av bestämmelserna

i den nu gällande lagen, fortfarande tjänstgöra, med de åligganden,

som tillkomma ledamot i lokal värderingsnämnd. Taxa, som av

sådan kommission upprättats, skall gälla, intill dess ny taxa för motsvarande

område blivit jämlikt denna lag uppgjord och vederbörligen kungjord.

Stockholm den 6 juni 1916.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.