Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av riksdagens år 1915 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1914.

1916-06-08 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,0 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1916:206, Skrivelse till Konungen, i anledning av riksdagens år 1915 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1914.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 206.

1

Nr 206.

Godkänd av första kammaren den 8 juni 1916.

Godkänd av andra kammaren den 8 juni 1916.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av riksdagens

år 1915 församlade revisorers berättelse angående verkställd

granskning av statsverkets jämte därtill hörande

fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1914.

(Statsutskottets utlåtande nr 128.)

Till Konungen.

Efter prövning av vad riksdagens nästlidét år församlade revisorer

rörande verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande

fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1914 uti avgiven

berättelse anmält samt vederbörande förvaltande verk och myndigheter

uti däröver avgivna förklaringar hos Eders Kungl. Maj:t andragit, får

riksdagen i nedan nämnda ärenden anföra följande.

Arméförvaltningeu.

l:o).

I berättelsen angående arméförvaltningen hava revisorerna under

§§ 4 och 7 —10 gjort vissa uttalanden och framställt vissa anmärkningar,

vilka torde böra här i ett sammanhang omnämnas.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 11 sand. 78 höft. (Nr 206.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 206.

Under § 4 hava revisorerna fäst sin uppmärksamhet vid det sätt,

varpå upphandling av skodon för arméns räkning under senare hälften

av år 1914 skett och i sådant avseende anfört följande:

»Den 3 augusti inköptes jämlikt därom med aktiebolaget J. Pehrson

& C:o, Örebro, upprättat kontrakt 50,000 par skodon. Enligt kontraktet

skulle för denna leverans gälla, att skodonen för ett pris av 16 kronor

för par levererades fritt banvagn Örebro; att leveransen skulle vara

fullgjord senast den 30 september 1914; samt att skodonen skulle tillverkas

av smorläder, sulläder och bindsulläder samt utgöras av: Stövlar,

med slätblackade eller veckade skaft, snörstövlar och kängskor av norrlandstyp

med snör- eller remanordning.

Den 4 augusti inköptes ytterligare 5,000 par skodon från Eslövs

skofabrik, Eslöv, som jämlikt därom träffat avtal åtagit sig att leverera,

i överensstämmelse med avlämnat prov, 5,000 par suörstövlar till ett

pris av kronor 13.5 0 för par fritt Eslöv samt med villkor i övrigt att

leveransen skulle vara fullgjord före den 1 september 1914, samt att

ovanlädrets höjd framtill å snörstövlarna skulle göras avsevärt större

än vad provet utvisade.

Vidare träffades den 7 augusti avtal med aktiebolaget J. Pehrson

& C:o om inköp av 20,000 par skodon. För denna leverans skulle gälla,

att skodonen till ett pris av 16 kronor för par levererades fritt banvagn

Örebro samt att leveransen skulle vara fullgjord senast den 30 september

1914. I övrigt vore bestämmelserna desamma som i förut omförmälda

kontrakt av den 3 augusti.

Den 8 augusti inkom därefter från aktiebolaget A. P. Hallqvist,

Örebro, skriftlig förfrågan, huruvida behov av skodon förefunnes och i

sådant fall, av vilka sorter samt vilka pris som betalades. I samband

härmed meddelades, att stora lager färdiga skodon funnes (till ett värde

av omkring 300,000 kronor), ävensom att bolaget från fem fabriker

erhölle skodon för omkring 150,000 kronor för månad. Tillika upplystes,

att bolaget vore ensamförsäljare för aktiebolaget Marks skofabriks

i Örebro tillverkning, uppgående till ett värde av omkring 700,000 kronor

per år, ävensom försålde det mesta av vad som tillverkades vid C. A.

Jonssons i Rumla specialfabrik för smorläder skängor och stövlar och

vars fabrikstillverkning vore fullt jämförlig med A. G. Anderssons i

Rumla skofabriks tillverkning, vilken senare fabrik varit den huvudsakligaste

leyerantören av arméns skodon under de senaste tre åren.

Vid föredragning samma dag av den ingivna skriften beslöts att

meddela bolaget, att departementet för det dåvarande ej hade behov av

de erbjudna skodonen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 206.

Ytterligare anbud om leverans av skodon, olika slag, antingen

genast eller inom kortare tid, inkommo därefter dagtecknade ett den

10 augusti från Ludvig Traugott, Stockholm, ett den 14 augusti från

Wikström & C:o, Gammelstad, ett den 15 augusti från aktiebolaget

bröderna Elving, Bredbyn, samt ett den 18 augusti från Adolf Larsson,

Örebro.

Beträffande samtliga dessa anbud beslöts, att de icke skulle föranleda

någon åtgärd.

Emellertid träffades därefter den 21 augusti med aktiebolaget John

Beijers skofabrik, Stockholm, avtal om inköp av 8,000 par skodon.

Enligt kontrakt med bolaget hade detta åtagit sig att i överensstämmelse

med fastställt prov tillverka 8,000 par kängskor av modifierad

norrlandstyp; och gällde för denna leverans att skodonen skulle till ett

pris av 14 kronor för par levereras vid arméns intendenturförråd i Stockholm;

att leveransen skulle vara fullgjord senast den 10 november 1914;

att skodonen skulle tillverkas av smorläder, prima, väl gorat, genomgarvat,

narven fast och ej brytbar, sulläder, prima, väl gorat, bindsulläder,

av prima beskaffenhet, icke spalt, och övriga materialier av bästa slag

för skodonens goda slitbarhet och förvaring, samt att skodonen skulle

vara omsorgsfullt och väl tillverkade, med starka sömmar och särskilt

den becksömmade uppskärningen å ovanlädret med tätt slutna kanter,

så att den utestängde väta.

Vidare träffades den 27 augusti uppgörelse med aktiebolaget Stockholms

skofabrik om inköp av 15,000 par kängskor av modifierad norrlandstyp

till pris av 14 kronor per par att levereras med 5,000 par

under envar av månaderna september, oktober och november.

Kontraktets bestämmelser voro i huvudsak lika med dem, som

avtalats med aktiebolaget John Beijers skofabrik enligt förut omförmälda

kontrakt av den 21 augusti om leverans av skodon av norrlandstyp,

dock med skärpning i ett avseende, nämligen att den becksömmade

uppskärningen å ovanlädret skulle vara väl handsydd.

Anbud om leverans av skodon av norrlandstyp inkommo sedermera

den 28 augusti från aktiebolaget Johansson & Björlund, Örebro,

å 25,000 par före den 31 december till pris av kronor 12.80 för par,

samt den 29 och den 31 augusti från Lublin & C:o, Stockholm, enligt

det förra å 50,000 par till pris av 14 kronor för par och enligt det

senare å 6,000 par till pris av kronor 12.2 5 för par, men föranledde

dessa anbud icke någon åtgärd.

Emellertid inköptes därefter den 1 september från aktiebolaget

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Riksdagens skrivelse Nr 206.

L- E. Larsson & C:o, Uppsala, 23,000 par s. k. norrlandskängor till

pris av kronor 12.50 för par, den 9 september från aktiebolaget skofabriken

Skandia, Örebro, 8,000 par sådana skodon till pris av kronor

11.6 0 för par samt den 21 september från nja skofabriksaktiebolaget

Ornen, Örebro, 6,000 par dylika skodon till samma pris eller kronor

11.60 för par.

Det har väckt revisorernas uppmärksamhet, att arméförvaltningen

under augusti månad 1914 gjort stora inköp av skodon utan att, såvitt

av handlingarna framgår, underhandlingar förts med andra firmor än

dem, från vilka inköpen skett och utan att i köpeavtalet intagits närmare

bestämmelser rörande skodonens beskaffenhet.

Särskilt har det synts anmärkningsvärt, att arméförvaltningen även

under senare delen av månaden, då åtskilliga anbud förelågo, verkställt

uppköp utan att ens underhandlingar förts med vederbörande beträffande

sistnämnda anbud. Så har exempelvis det av aktiebolaget A. P. Hellenist

inlämnade anbudet avslagits, utan att uppgift begärts å de priser,

till vilka, nämnda bolag vore villigt att fullgöra erbjuden leverans. Såsom

motiv för avslaget anfördes, att behov av skodon för det dåvarande

ej förefunnes. Att så verkligen skulle vara fallet synes egendomligt,

vid det förhållande, att ju, såsom av det ovan anförda framgår, stora

inköp verkställts inom ganska kort tid efter det ifrågavarande anbud

lämnats utan avseende.

Vad för övrigt angår de skodon, som den 3 augusti inköpts från

aktiebolaget J. Pehrson & O:o, synes deras kvalitet icke hava varit fullgod.

Av en till arméförvaltningens intendentsdepartement från chefen

för Västmanlands regemente avlåten, den 31 augusti 1914 dagtecknad

skrivelse framgår nämligen, att av 1,436 par till regementet levererade

skodon vid företagen besiktning endast 1,180 par ansetts vara för infanteri

brukbara, varemot återstående 256 par utgjordes av »synnerligen

tunga stövlar delvis av mycket egendomligt snitt».

Härtill kommer slutligen beträffande de skodon, som den 7 augusti

inköpts från aktiebolaget J. Pehrson & C:o, att nämnda bolag i en den

17 september till arméförvaltningen avlåten skrivelse förklarat sig vilja

notera ifrågavarande 20,000 par skodon till pris av kronor 12.2 5 i

Stället för överenskomna kronor 16 för par räknat, ävensom att bo
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 206.

laget för först omförmälda, den 3 augusti inköpta parti rabatterat ett

belopp av 15,000 kronor.

Vad sålunda förekommit hava revisorerna ansett vara av beskaffenhet

att böra bringas till riksdagens kännedom.))

Under § 7 hava revisorerna anfört, att vederbörande militärförvaltningsmyndigheter

icke syntes hava ägnat önskvärd uppmärksamhet

åt angelägenheten av att förskaffa staten lägsta möjliga inköpspris vid

de upphandlingar under hand, vilka enligt Eders Kungl. Maj:ts medgivande

skett under tiden för mobiliseringen, och hava revisorerna i detta avseende

anfört följande:

»Sålunda framgår av räkenskaperna, hurusom vid samma tidpunkt

priserna för samma varor betydligt växlat och gäller detta särskilt i

fråga om tiden närmast efter mobiliseringens påbjudande, då anmärkningsvärt

höga priser förekomma för vissa varor.

I detta avseende må framhållas de uppköp av rågmjöl, som verkställts

inom fjärde arméfördelningen. Rörande dessa hava revisorerna

låtit upprätta följande sammanställning, angivande de dagar, då inköpen

skett,

Augusti.

leverantörernas namn samt de upphandlade kvantiteterna.

Kilogram.

Åhlén <& C:o, Eskilstuna.

Pris per

100

kilogram.

3

150 skr. »rågmjöl» ...............................................

Uppsala ångkvarns aktiebolag.

.... 15,000

23: —

4

100 skr. »rågmjöl» .............................................

Åhlén & C:o, Eskilstuna.

.... 10,000

20: —

5

50 skr. »rågmjöl» ..............................................

B. Ahlenius, Töreboda.

.... 5,000

25: —

6

»sammalet rågmjöl» .............................

Kvarnaktiebolaget Tre Kronor.

. . 5,015

27: —

6

75 skr. »ex. rågmjöl finna.»................................

75 » »rågmjöl plattm.» ...................................

Örebro kvarn.

.... 7,500

.... 6,750

25: —

25: 50.

6

25 skr. »rågmjöl» ..................................................

.... 2,500

22: —

7

50 » »rågmjöl» ................................................

.... 5,000

22: —

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 206.

Pris per

Augusti. Kilogram. 100

kilogram.

Aktiebolaget Nyköpings storhuskvarn.

7 50 skr. »sammalet S.»............................................. 5,000 27: —

Åhlén <& C:o, Eskilstuna.

7 100 skr. »rågmjöl» ...................................................... 10,000 20: 50.

Uppsala ångkvarns aktiebolag.

7 125 skr. »rågmjöl».................................................... 12,500 20: —

10 —11 200 » »bag. rågmjöl»............................................ 20,000 20: —

Åhlén & C:o.

11 100 skr. »rågmjöl» ...................................................... 10,000 21: —

12 150 » »rågmjöl» ..................................................... 15,000 21: —

Aktiebolaget Nyköpings storhuskvarn.

12 50 skr. »sammalet S» ........................................... 5,000 20: —

Örebro kram.

12 245 skr. »rågmjöl»..................................................... 24,500 20: 5 0.

10 » »toppsikt»...................................................... 1,000 20: 50.

En granskning av nn ifrågavarande uppköp ger intryck av, att

bestämda priser icke alltid torde Kava avtalats före leveransens fullgörande

och vill det synas, som om i flera av nu anförda ävensom i

åtskilliga andra fall vissa leverantörer mer än skäligt tillgodosett egna

intressen.»

Under § 8 hava revisorerna uttalat sig rörande vissa leveranser

av bensin m. m. och därvid anfört följande:

»Den 8 augusti 1914 upphandlade arméförvaltningens intendentsdepartement

från Krooks petroleum- & oljeaktiebolag 550 ton bensin att

levereras dels å stålfat och dels å träfat.

Härav upplades:

i Örebro 397,224.5 kilogram vanlig bensin och 100,295 kilogram lätt

bensin, levererade på 3,021 träfat och 759 järnfat, samt i Östersund

19,603.5 kilogram vanlig bensin och 4,980 kilogram lätt bensin, levererade

på 150 träfat och 36 järnfat.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 206.

Vid den besiktning av leveransen vid förplägnadsmagasinet i Östersund,

som ägde rum den 9 september 1914, förklarade vederbörande

magasinschef, att enär träfat vore synnerligen olämpliga för förvaring

av bensin, han icke kunde svara för den viktförlust, som genom avdunstning

eller läckning kunde uppstå.

Beträffande först den i Örebro upplagda bensinen förmärktes redan

i början av september läckage, varom anmälan gjordes till arméförvaltningens

intendentsdepartement.

Läckaget ansågs emellertid först ej vara av nämnvärd betydelse,

men vid undersökning, som verkställdes i början av december samma

år, befanns detsamma hava betydligt förvärrats och uppgick enligt låg

beräkning till 10 procent av partiet, varför omtappning av den på träfat

förvarade bensinen ansågs nödvändig.

Sedan medel till inköp av järnfat beviljats, inköptes sådana, varefter

desamma började levereras i medlet av januari månad 1915; omtappningen,

vilken påbörjades så snart de första faten förts till Örebro,

var avslutad, i huvudsak den 10 mars och fullständigt i början av juni

månad. Det slutliga läckaget och avdunstningen visade sig uppgå, för

den vanliga bensinen till 90,559.5 kilogram och för den lätta bensinen

till 2,067.5 kilogram.

Vidkommande härefter den bensin, som upplagts i Östersund och

varav 19,603.5 kilogram levererats å träfat, blev sistnämnda parti under

april 1915 omtappat å stålfat, därvid en viktförlust befanns hava uppkommit

å 3,882.9 kilogram.

Enligt vad den här ovan lämnade redogörelsen utvisar, har genom

läckage och avdunstning å partiet i Örebro uppkommit en förlust, som

torde kunna uppskattas för den vanliga bensinen efter

37 öre per kilogram till omkring ............................. kronor 33,500: —

och för den lätta bensinen efter 49 öre per kilogram

till omkring ....................................................................... J> 1,010: —.

Härtill böra läggas kostnader för dels transport av de

inköpta faten från Stockholm till Örebro................. » 2,380: —

och dels verkställd omtappning ....................................... » 2,050: —.

Lägges härtill vidare den förlust, som uppkommit å

partiet i Östersund, vilken, beräknad efter 38 öre

för kilogram, utgör ..... » 1,470: —

så förefinnes en totalförlust av omkring ..................... kronor 40,410: —

i vilken summa dock ej inräknats de särskilda omkostnader, som uppkommit

i Östersund.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 206.

Åven om ifrågavarande bensinparti icke kunnat vid tiden för köpet

levereras å järnfat, vill det synas, som om, med kännedom om denna

varas benägenhet för avdunstning, åtgärder omedelbart bort vidtagas för

bensinens omtappning å sådana fat. Härigenom hade visserligen uppkommit

en del kostnader, men dessa torde i varje fall hava kommit att

högst avsevärt understiga de kostnader, som nu faktiskt uppstått.

Vad sålunda i detta ärende förekommit hava revisorerna ansett

vara av beskaffenhet att böra bringas till riksdagens kännedom.»

Under § 9 hava revisorerna vidare uppmärksammat de synnerligen

höga belopp, som xmder mobiliseringen av Stockholms landstormsområden

utgått i lega för hästar och fordon, och hava revisorerna härutinnan

anfört följande:

»Sålunda hava revisorerna funnit, att enligt ett flertal räkningar

för legda körhästar betalts 12 kronor, för två-spända fordon 10 kronor

och för enspända 5 kronor, allt för dag räknat.

Revisorerna hava med anledning härav tagit del av de kontrakt,

som av vederbörande befälhavare inom ifrågavarande landstormsområden

förlidet år uppgjorts rörande legning av hästar och fordon.

JDen 5 juni träffades av befälhavaren för södra landstormsområdet

nr 45 a avtal med E. Nilssons åkeriaffär här i staden, enligt vilket

firman förband sig att, i händelse av mobilisering med landstormen, 24

timmar efter erhållen rekvisition tillhandahålla: 10 stycken draghästar

(därav 5 avsedda för enbetsfordon och 5 avsedda för tvåspända fordon)

med tillhörande seldon, för en kostnad av 12 kronor per häst och dag

samt 5 stycken tvåspända fordon för en kostnad av 10 kronor per dagräknat.

Med vart och ett av fordonen skulle följa en del utrustningspersedlar,

bland annat 2 fodertornistrar, hammare och hovtång, 2 hästfiltar

eller täcken, 1 presenning, 1 påse med 4 hästskor och 64 hästskosöm

och 1 burk med vagnsmörja. För varje häst skulle medföras

foder för 3 dagar, 16.5 kilogram havre och 3 kilogram hö. Kontraktet

skulle gälla tills vidare med en månads uppsägning.

Likalydande kontrakt upprättades samma dag med södra åkeri- och

renhållningsaktiebolaget, innefattande uppgörelse om 36 hästar samt 9

stycken tvåspända och 18 stycken enspända fordon, de enspända fordonen

för en kostnad av 5 kronor per dag.

Befälhavaren för östra landstormsområdet nr 45 c avtalade den 8

augusti i likalydande kontrakt med Nilssons åkeriaffär om tillhandahållande

av 33 draghästar. Detta kontrakt skulle dock icke gälla längre

än till och med den 24 augusti.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 206.

Befälhavaren för landstormsområdet 45 b hade den 26 maj upprättat

kontrakt med aktiebolaget Sleipner, vari avtalats, att i händelse

av krigsmobilisering bolaget skulle uthyra 40 stycken hästar med seldon

och kärror eller enbetsvagnar samt kuskar, inklusive utfodring av

hästarna, till ett pris av 22 kronor per 10 timmars dag och häst och

utan kuskar och utfodring 15 kronor. Om hästarna lämnades med

endast anspannspersedlar, utgjorde priset 11 kronor per dag. Överstege

arbetstiden 10 timmar per dag, erlades betalning för den överskjutande

tiden med respektive kronor 3.—, 2.2 5 och 2 per timme och häst samt

1 krona per timme för man. Öm tvåspända fordon lämnades, skulle

ersättning därför utgå med 12 kronor för dag och fordon utan hästar

och kuskar.

Utan att inlåta sig på frågan, huruvida det varit nödigt eller

lämpligt att, på sätt här skett och i motsats mot vad som synes hava

varit fallet inom åtminstone flertalet andra landstormsområden, i förväg

träffa avtal om tillhandahållande av hästar och fordon, vilja revisorerna

emellertid framhålla, att de pris, som statsverket enligt kontrakten haft

att betala för nämnda prestationer, i allt fall måste anses oskäligt höga.

Detta lärer även framgå av den omständigheten att enligt ett den 20

augusti av J. E. Zachrisson till fjärde arméfördelningen ingivet anbud,

som av vederbörande antagits, skulle landstormen tillhandahållas följande:

103 stycken draghästar ...... för ett pris av 4 kronor per dag och häst.

40 „ parvagnar med

seldon........:........ „ „ „ „ 3 „ „ „ „ vagn.

23 „ enbetsvagnar

med seldon ...... „ „ ,, „ 2 ,, „ „ „ vagn.

Allt med utrustning enligt särskild förteckning och med skyldighet

för kronan att tillhandahålla erforderligt foder samt att ansvara för eventuella

skador å hästar och vagnar.

I detta sammanhang må även omnämnas, att inom Stockholms

landstormsområden anmärkningsvärt stora kostnader utgått i lega för

ridhästar. Totalkostnaden har utgjort 8,880 kronor, därav till Stockholms

ridinstitut utbetalts 8,100 kronor efter ett beräknat pris av 15

kronor för dag och häst.

Å nu anförda förhållanden hava revisorerna ansett sig böra fästa

riksdagens uppmärksamhet.))

Slutligen hava revisorerna under § 10 uppmärksammat de betydande

kostnader, som inom fjärde arméfördelningen under mobiliseringen uppkommit

genom förhyrning och reparation av automobiler och motorBihang

till riksdagens protokoll 1916. 14 samt. 78 höft. (Nr 206.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Riksdagens skrivelse Nr 206.

båtar samt inköp av bensin, och hava revisorerna i detta avseende anfört

följande:

»Fjärde arméfördelningens stabs medelsredovisning upptager i utgifter

under tiden augusti—december för förhyrning av personautomobiler

33,000 kronor, för automobilreparationer och inköp av gummiringar

7,130 kronor och för inköp av bensin till automobiler, motorcyklar ooh

motorbåtar 14,000 kronor. De förhyrda automobilerna hava använts

både av fördelningens stab och den mobiliserade landstormen. Beträffande

den erlagda hyran synes densamma i flera fall hava varit alltför hög.

Vidare hava revisorerna fäst sin uppmärksamhet vid att 2 stycken bildäck

förhyrts och att i hyra för dem betalts icke mindre än 458 kronor.

Vid landstormens avdelningar inom fördelningen hava därjämte

stora belopp utbetalats för enahanda ändamål. Sålunda har vid Roslagens

landstormskår erlagts för förhyrda personautomobiler 18,790

kronor, för inköp av automobilringar och reparation av automobiler

3,576 kronor och för inköpt bensin 3,029 kronor. Förutom automobilerna

hava vid denna kår förhyrts två ridhästar för 210 kronor, motorbåtar

för 5,257 kronor och ångslupar för 2,069 kronor. Dessutom har

kåren inköpt två motorcyklar och 12 vanliga cyklar för en kostnad av

tillsammans 3,641 kronor samt betalt för reparation av motorbåtar och

motorcyklar 672 kronor.

I ett, enligt revisorernas mening, synnerligen anmärkningsvärt

fall har en särdeles hög hyra utbetalats. I räkning, utställd och kvitterad

av två personer, vilka voro, den ene gruppchef för Häverösunds försvarsgrupp

och den andre adjutant vid samma grupp, samt attesterad av

nämnde adjutant, har nämligen upptagits hyra för tre automobiler under

tiden 2 augusti—10 oktober eller 70 dagar samt för eu automobil

under tiden 11—25 oktober eller 15 dagar med 60 kronor per dag och

vagn eller sålunda tillhopa 13,500 kronor.»

I anledning av vad revisorerna under §§ 4 och 8 ovan anfört hava

förklaringar avgivits såväl av arméförvaltningens intendentsdepartement

som av åtskilliga andra militära myndigheter. Dessa förklaringar, vilka

samtliga blivit betecknade som hemliga, hava till följd härav ej intagits

i den tryckta revisionsberättelsen, utan hava blivit från finansdepartementet

till riksdagens vederbörande utskott direkt överlämnade.

Beträffande revisorernas under § 7 gjorda uttalanden har arméförvaltningens

intendentsdepartement i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t den

14 januari 1916 meddelat, att departementet över det i sagda paragraf omförmälda

förhållande infordrat förklaring från chefen för fjärde arméfördel
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrivelse Nr 206.

ningen, som inkommit med såväl eget yttrande i ärendet som ock förklaring

från vederbörande fördelningsintendent. Dessa av departementet infordrade

förklaringar, vilka betecknats såsom hemliga, hava bilagts departementets

ovan omförmälda över §§ 4 och 8 avgivna förklaring, och har departementet

i berörda skrivelse den 14 januari 1916 förklarat sig. icke

hava något att tillägga till det som anförts av nu nämnda militärmyndigheter.

I fråga om de anmärkningar, vilka av revisorerna framställts under

§§ 9 och 10, har intendentsdepartementet i sistberörda skrivelse meddelat,

att departementet över de av revisorerna här berörda förhållanden infordrat

förklaring från chefen för fjärde arméfördelningen, som inkommit

med såväl eget yttrande i ärendet som ock förklaringar från förre chefen

för Roslagens landstormskår, befälhavaren för Stockholms inskrivningsområde

samt vederbörande fördelningsintendent. Jämväl dessa handlingar,

vilka betecknats såsom hemliga, hava bilagts departementets ovan omförmälda

över §§ 4 och 8 avgivna förklaring, och har departementet i

merberörda skrivelse den 14 januari 1916 förklarat sig till vad i desamma

anförts icke hava något för egen del att tillägga.

Riksdagens vederbörande utskott har tagit del av samtliga de

förklaringar, som avgivits över revisorernas ovannämnda anmärkningar

rörande vissa delar av arméns upphandlingsväsen. Åven om därvid

befunnits, att de utav revisorerna påpekade förhållandena synas vara av beskaffenhet

att böra närmare uppmärksammas och att icke i alla de anmärkta

fallen nöjaktiga förklaringar kunna anses hava avgivits, har riksdagen

likväl, i betraktande av de vid tiden för de anmärkta åtgärderna rådande

förhållanden, ansett det böra bero vid vad revisorerna i nämnda hänseenden

framhållit. Dock har riksdagen funnit undantag härvid böra

göras för vissa under §§ 9 och 10 gjorda anmärkningar rörande lega

för hästar och fordon och förhyrande av automobiler nämligen dels

ifråga om ett av befälhavaren för landstormsområdet 45 b den 26 maj

1914 upprättat kontrakt med aktiebolaget Sleipner dels ock beträffande

den vid Häverösunds försvarsgrupp gjorda och av revisorerna anmärkta

förhyrningen av automobiler. 1 dessa fall liar riksdagen ansett en

särskild undersökning böra vidtagas för utrönande, huruvida åtgärder

äro av nöden för ett behörigt tillvaratagande av statens intressen eller

ock eljest åtgärder från statens sida må anses av omständigheterna

påkallade.

Riksdagen får alltså anhålla, det täcktes Eders Kungl. Maj:t låta

verkställa undersökning för utrönande, huruvida några särskilda åtgärder

böra vidtagas i anledning av vad revisorerna i ovannämnda fall anmärkt,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 206.

samt, för den händelse undersökningen skulle sådant föranleda, vidtaga

de ytterligare åtgärder, som av densamma påkallas.

2:6).

I fråga om de i nästföregående moment omförmälda förklaringar,

vilka betecknats såsom hemliga, vill riksdagen, sedan dess vederbörande

utskott tagit del av innehållet i desamma, framhålla, att det synts

som om det av arméförvaltningens intendentsdepartement i fråga om

ovanberörda §§ 4 och 8 avgivna utlåtandet åtminstone till sin ojämförligt

största del ej är av beskaffenhet att behöva hemlighållas och

de av vissa andra militära myndigheter avgivna yttranden rörande

samtliga de i nästföregående moment omnämnda revisionsanmärkningarna

endast delvis kunna anses vara av hemlig natur. Med anledning härav

och då riksdagen håller för önskvärt, att de över revisorernas anmärkningar

avgivna förklaringar ej i större utsträckning bliva undandragna

offentligheten än av omständigheterna är oundgängligen påkallat, får

riksdagen anhålla, det Eders Kungl. Maj:t täcktes utfärda föreskrift

därom, att de över riksdagens revisorers anmärkningar avgivna förklaringar

skola så avfattas, att intet annat av vad som är av vikt för bedömande

av förekommande frågor må undanhållas offentligheten än

sådant som av tvingande militära skäl måste hemlighållas.

Redovisningen av vissa riksstatsanslag m. m.

Under ovanstående rubrik hava revisorerna anfört följande:

»Det sätt, på vilket rikshuvudboken redovisar riksstatens anslag till

utgifter för kapitalökning, i vad dessa angå statens affärsverksamhet

och utlåningsfonder, har givit revisorerna anledning att fästa riksdagens

uppmärksamhet å vissa förhållanden beträffande riksstatsanslagens behandling,

i vilka ändring synes påkallad.

Vad först angår de kapitalökningsanslag, vilka skola bestridas med

lånemedel, tillämpas i rikshuvudboken det förfaringssättet, att belopp,

som ej under budgetåret lyftats hos riksgäldskontoret, föres såsom utgift

för vederbörande anslag till inkomsttiteln »lånemedel». I den mån från

föregående år besparade belopp å ifrågavarande anslag behöva tagas i

anspråk under räkenskapsåret uppföras de använda beloppen såsom inkomster

på respektive anslag från sagda inkomsttitel. Härav följer, att

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens skrivelse Nr 206.

i fråga om anslag, varå blott en del av den hos riksgäldskontoret innestående

behållningen lyftes under budgetåret, rikshuvudbokens siffror ej

giva uttryck för hela det belopp, som hos verket innestår vid årets

början respektive slut. Och behållningar å äldre anslag, vilka ej återfinnas

i räkenskapsårets riksstat, komme ej alls till synes i rikshuvudboken,

därest ej behållningen till någon del lyftats hos riksgäldskontoret

under räkenskapsåret.

Beträffande åter de kapitalökningsanslag, vilka äro avsedda att

täckas med andra statsinkomster än lånemedel, avföras anslagsbeloppen i

sin helhet såsom direkta utgifter för anslagen, även i fall, då vederbörande

förvaltande verk icke till fullo uttagit anslagsbeloppen från

statskontoret. Samtidigt som sålunda å anslagstiteln avförts hela det

anvisade beloppet, har detsamma gottskrivits vederbörande affärs- eller

utlåningsfond. Detta förfaringssätt har, enligt vad revisorerna inhämtat,

sin grund i den uppfattningen, att behållningar å förevarande anslag

icke böra betraktas såsom reservationer.

För ett närmare bedömande av spörsmålet på vad sätt i rikshuvudbokens

budgetredovisning skall kunna erhållas bättre uttryck för

nu omhandlade anslags verkliga ställning, torde frågan om dessa anslags

natur i avseende å dispositionsrätten över uppkommande besparingar

böra belysas.

Vidkommande de å riksgäldskontoret anvisade kapitalökningsanslagen

vilja revisorerna erinra därom, att till och med år 1912 i det

för riksgäldskontoret upprättade reglementet årligen upprepas de av

tidigare riksdagar fattade särskilda beslut angående å lånemedel anvisade

anslag, vilka vid tiden för reglementets utfärdande ännu ej av riksgäldskontoret

utbetalats. Vid den ändrade uppställning av reglementet,

som genomfördes av 1913 års riksdag, vidfoga den förenkling i förevarande

hänseende, att i en summa angavs det belopp, som på grund

av riksdagens t. o. m. år 1912 fattade beslut återstod att upplåna för

i reglementet angivna ändamål. Till grund för reglementenas nu berörda

bestämmelser ligger otvivelaktigt den uppfattningen, att hos riksgäldskontoret

olyftade belopp å anslag, som skola täckas av lånemedel,

stå till disposition även efter budgetårets utgång.

Emellertid lärer det av flera skäl icke låta sig göra att utan vidare

i rikshuvudboken uppföra de hos riksgäldskontoret innestående beloppen

å lånemedelsanslagen såsom reservationer å respektive anslag. I anslutning

till vad redan tillämpats synes i stället det förfarandet kunna användas,

att för varje å lånemedel anvisat anslag hela det bos riksgäldskontoret

innestående beloppet i rikshuvudboken upptages såsom inkomst

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 206.

för anslaget från lånemedelstiteln och att vad som återstår olyftat av

anslaget vid budgetårets utgång upptages såsom utgift för anslaget till

samma inkomsttitel.

Vad sedan angår frågan, huru de kapitalökningsanslag för statens

affärsverksamhet och utlåningsfonder, vilka skola utgå av andra statsinkomster

än lånemedel, böra behandlas i avseende å uppkommande besparingar,

är till en början att märka, att under den tid, de extra

ordinarie anslagen utbetalades från riksgäldskontoret, i reglementet för

sagda kontor fanns infört ett allmänt stadgande beträffande nämnda

anslags utbetalning, att vad som av ett anslaget belopp under ett år

icke blivit från riksgäldskontoret uttaget eller behövt användas, finge,

där ej annorlunda blivit särskilt föreskrivet, under ett följande år disponeras

och utbekommas. Enligt samma stadgande finge de besparingar,

som å anslagen för varje särskilt föremål kunde uppkomma, icke i

annat fall, än där sådant uttryckligen medgivits, till andra behov

disponeras utan borde oavkortade reserveras till kommande riksdags

disposition.

Sedan de extra anslagen vid riksdagarna 1868 och 1873 i huvudsak

överflyttats till riksstaten, att utbetalas från statskontoret, hava

dessa anslag — utan att uttrycklig bestämmelse därom blivit meddelad —■

behandlats i anslutning till vad tidigare varit förhållandet på grund av

nyss anförda stadgande. Anslagen hava sålunda, om de ej uttryckligen

angivits äga annan natur, betraktats såsom reservationsanslag. Därest

det med sådant anslag avsedda ändamålet blivit fyllt, utan att anslagsbeloppet

i sin helhet åtgått, har Kungl. Maj:t efter anmälan från statskontoret

beslutat om besparingens överförande till fonden för reserverade

medel, respektive, efter år 1911, statsverkets kassafond. På samma sätt

som de extra anslagen behandlades intill nämnda år anslagen »utom

huvudtitlarna».

Då genom den vid 1911 års riksdag genomförda förändringen av

riksstatens uppställning en särskild utgiftsgrupp »utgifter för kapitalökning»

uppfördes i riksstaten, kommo anslagen till statens affärsdrivande

verk och utlåningsfonder att ställas utanför indelningen i ordinarie

och extra anslag. Detta förhållande har tydligen åstadkommit viss

osäkerhet i fråga om behandlingen av uppkommande behållningar å

ifrågavarande anslag.

Till det statsrådsprotokoll i finansärenden den 30 december 1910,

varuti principerna för budgetreformen utvecklades, yttrade föredragande

departementschefen, att, därest överskott uppstode å ett kapitalökningsanslag,

som icke vore avsett att täckas av lånemedel, detsamma borde

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens skrivelse Nr 206.

överföras till fonden för reserverade medel eller den fond, som kunde

komma att ersätta denna (statsverkets kassafond).

Enligt revisorernas uppfattning kan emellertid något verkligt

överskott å ett kapitalökningsanslag ej anses förefinnas, förrän det med

anslaget avsedda ändamålet blivit uppfyllt. Intill dess så skett, lärer

intet hinder föreligga att-, i enlighet med vad förhållandet var under

den tid, anslag av ifrågavarande slag anvisades å extra stat eller utom

huvudtitlarna, det belopp, som vid budgetårets utgång icke lyftats hos

statskontoret, behandlas såsom reservation. Visserligen lärer det ej

låta sig göra att i budgetredovisningen erhålla uttryck för det belopp

av ett anvisat anslag, som av vederbörande verk lyftats men som ej

vid budgetårets slut ännu blivit använt, detta på den grund att medel,

som av statskontoret för ifrågavarande ändamål utbetalas, skola tillföras

vederbörande affärs- eller utlåningsfond. Men därest — såsom sig bör —

det fondförvaltande verket icke under budgetåret uttager större anslagsbelopp

än som av behovet verkligen påkallas, bör den hos statskontoret

kvarstående reservationen giva ett närmelsevis riktigt uttryck för vad

av det beviljade anslaget, som vid budgetårets slut kvarstår oanvänt.

Revisorerna hava i detta sammanhang icke förbisett, att skäl kan

förefinnas att bland anslagen till kapitalökning framdeles göra viss åtskillnad

i avseende å dispositionen av uppkommande besparingar. Vissa

av dessa anslag kunna nämligen vara av den natur, att typen reservationsanslag

ej kan anses för dem berättigad. Men detta gäller i än

högre grad beträffande de extra, anslagen för verkliga utgifter.

Med anledning av att riksdagens år 1910 församlade revisorer i

den av dem angivna berättelsen på anförda skäl ifrågasatt, huruvida

icke föreskrift borde meddelas om behandlingen av möjligen förefintliga

behållningar å extra ordinarie anslag, så att dessa behållningar icke

onödigtvis komme att kvarstå såsom reservationer, anförde statskontoret

i infordrat utlåtande bland annat:

»De extra ordinarie anslagen kunna antingen avse viss verksamhet

under visst år eller ock vara anvisade för utförande av något företag eller

något arbete utan att utförandet nödvändigt behöver vara förlagt eller

begränsat till något visst år. I bägge fallen böra befintliga besparingar

å anslagen återföras till riksdagens disposition, så snart det blivit utrett,

att inga utgifter för den ifrågavarande verksamheten återstå att bestrida.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 206.

Emellertid bär det i vissa fall visat sig svårt att bedöma, huruvida ett extra

ordinarie anslag är att hänföra till det ena eller det andra slaget, eller,

med andra ord, om det kan användas för utgifter, som avse tid efter

budgetårets utgång eller icke.

Såväl för vinnande av det i statsrevisorernas ifrågavarande framställning

åsyftade målet som ock ur andra synpunkter torde det därför

vara synnerligen önskligt att all anledning till tvekan i förenämnda

hänseende bleve undanröjd, vilket måhända lämpligast kunde ske därigenom,

att redan i sammanhang med riksstatens fastställande en bestämd

åtskillnad gjordes mellan de bägge ifrågavarande slagen av extra anslag,

till exempel så att de anslag, som ej avses att vara bundna vid ett

visst år, betecknas såsom reservationsanslag, och de övriga, i den mån

de ej utgöra förslagsanslag, lämnas utan särskild beteckning.

De såsom reservationsanslag betecknade extra ordinarie anslagen

borde till fonden för reserverade medel eller den »statsverkets kassafond»,

som kan komma att ersätta nyssnämnda fond, överföras först

då den verksamhet, anslaget avsett, blivit avslutad och tillika upplysning

vunnits, att inga utgifter för ändamålet återstå, tillkommande det vederbörande

myndigheter, en var för sitt område, att hos statskontoret göra

anmälningar i ovanberörda avseende, vilka statskontoret torde böra i

sammanhang med den årliga beräkningen över statsverkets inkomster

bringa till Eders Kungl. Maj:ts kännedom.

Vidkommande åter de extra ordinarie anslag, som lämnats utan

särskild beteckning och vilka avse viss verksamhet under visst år, torde

frågan utan olägenhet kunna ordnas så, att antingen dessa anslag behandlas

lika som ''förslagsanslag högst’, och att således befintliga behållningar

omedelbart vid bokslutet för budgetåret överföras till fonden

för reserverade medel, eller ock en viss tid bestämmes, under vilken

alla utgifter för ändamålet böra vara guldna, så att därefter återstående

behållningar utan vidare utredning må kunna återföras till riksdagens

disposition.

Statskontoret har nu angivit, i vilken riktning statskontoret anser

åtgärder i förevarande hänseende böra vidtagas. Men slutgiltigt lärer

denna fråga icke kunna lösas förrän i sammanhang med allmän revision

av utgiftsanslagens gruppering. I det yttrande till statsrådsprotokollet

den 18 september 1909 däruti chefen för finansdepartementet förordade

tillsättande av en kommitté med uppdrag att utarbeta förslag till en

förändrad uppställning av riksstaten, häntyder departementschefen på

den eventuella behövligheten av en dylik revision; och statskontoret

har i sitt över den sedermera tillsatta kommitténs betänkande den 15

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens skrivelse Nr 206.

november 1910 avgivna utlåtande redan föreslagit, att till sagda revision

måtte få anstå med realiserandet av det av kommittén framställda

mera omfattande förslaget om en förändrad klassificering av riksstatsntgifterna.

Vad statskontoret sålunda anförde angående de extra anslagens

olika behandling anslöt sig i huvudsak till det förslag, som riksstatskommitterade

för sin del framställt.

Statsutskottet vid 1911 års riksdag upptog icke i utlåtandet över

revisorernas berättelse till behandling nu berörda spörsmål, vadan något

uttalande eller beslut från riksdagens sida ej kom till stånd.

Sedan numera i och med fastställandet av 1914 års riksstat en

genomgripande revision av riksstatsanslagens gruppering blivit vidtagen,

synes tiden vara inne att företaga en fullständig utredning, huru anslagen

till kapitalökning, de extra anslagen ävensom de anslag i övrigt, vilka

ej betecknas såsom ordinarie, böra behandlas och bokföras i avseende

å uppkommande besparingar.»

I häröver avgivet yttrande den 31 december 1915 har statskontoret

anfört följande:

»Till det statsrådsprotokoll i finansärenden den 30 december 1910,

vari principerna för den nya uppställningen av riksstaten utvecklades,

framhöll föredragande departementschefen, att anslag till kapitalökning

till sin natur borde vara sådana, att de väl under alla förhållanden till

hela sitt belopp under budgetåret stode till vederbörande affärsverks

eller fonds förfogande, men icke finge överskridas. De borde vara så

avvägda, att de gåve ett uttryck för storleken av det belopp, som statsmakterna

avsett såsom kapitalplacering under året hos det beträffande

verket eller fonden. Det sålunda givna direktiv har statskontoret ställt

sig till efterrättelse såväl beträffande från riksgäldskontoret utgående

anslag till kapitalökning för av statskontoret förvaltade utlåningsfonder

som ock beträffande från statskontoret utgående anslag till kapitalökning

för affärsfonder. Däremot har riksgäldskontoret förfarit så, att kapitalökningsanslag,

som icke rekvirerats under budgetåret, tillhandahållits

vederbörande ämbetsverk under senare år.

Riksdagens revisorer föreslå nu, att utgifter för kapitalökning »att

täckas av andra statsinkomster» skola behandlas såsom reservationsanslag.

Detta innebär ett upphävande av den i ovanberörda statsrådsprotokoll

hävdade principen, att varje riksdag skulle bestämma maximibeloppet

av kapitalökning till visst ändamål under budgetåret, och att

således, om ett belopp icke uttoges, det skulle ankomma på en följande

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 14 saml. 78 käft. (Nr 206.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens skrivelse Nr 206.

riksdag att bestämma, om detsamma skulle få utgå under ett senare år.

Revisorernas förslag medför emellertid praktiska fördelar såväl för vederbörande

ämbetsverk, vilka besparas arbetet med att på nytt framställa

och motivera kravet på kapitalökningsbelopp, som de icke under

det gångna budgetåret lyftat, som '' ock för Eders Kungl. Maj:t och

riksdagen, vilka slippa underkasta samma krav förnyad prövning.

Statskontoret vill därför icke göra någon erinran mot ifrågavarande

förslag.

Om utgifter för kapitalökning att täckas av lånemedel även skulle

behandlas som reservationsanslag, måste i rikshuvudboken såsom statsregleringen

tillförd inkomst under titeln lånemedel upptagas samma

belopp, som bokföres såsom reservation å nyssnämnda anslag. Hade

t. ex. denna regel tillämpats från och med år 1914, hade det belopp

av kronor 37,704,500, som i rikshuvudboken för nämnda år upptagits

såsom inkomst av lånemedel, fått ökas med kronor 20,892,495: 8 4, därav

kronor 13,947,000 belöpande på år 1914 och återstoden på tidigare år.

En dylik belastning av lånemedelstiteln undvikes genom statsrevisorernas

förslag, »att för varje å lånemedel anvisat anslag hela det hos riksgäldskontoret

innestående beloppet i rikshuvudboken upptages såsom

inkomst för anslaget från lånemedelstiteln och att vad som återstår

olyftat av anslaget vid budgetårets utgång upptages såsom utgift för

anslaget till samma inkomsttitel». Härigenom skulle åstadkommas, att

de hos riksgäldskontoret innestående anslagsbeloppen komma till synes

i rikshuvudboken utan att dock upptagas såsom reservationer. Då således

det föreslagna bokföringssättet, om än icke avsett vid formulärets

upprättande, har bestämda praktiska fördelar, har statskontoret intet att

erinra mot detsamma, såvida av ovan anförda eller andra skäl ifrågavarande

anslag icke anses kunna, i likhet med övriga utgifter till kapitalökning,

behandlas såsom reservationsanslag.

I varje fall synas de anslag till kapitalökning, vilka skola behandlas

såsom reservationsanslag, även böra i riksstaten betecknas såsom

sadana.

Vidkommande slutligen revisorernas yttrande, att tiden synes vara

inne att företaga en fullständig utredning, huru de extra anslagen ävensom

de anslag i övrigt, vilka ej betecknas såsom ordinarie, böra behandlas

och bokföras i avseende å uppkommande besparingar, kan statskontoret

så mycket hellre instämma häruti, som statskontoret redan i

sin underdåniga skrivelse den 11 mars 1914 angående åtskilliga behållningar

å extra statsanslag gjort en hemställan av enahanda innebörd

beträffande de extra anslagen.»

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Riksdagens skrivelse Nr 206.

Riksdagen vill uttala sin anslutning till de av revisorerna i förevarande

avseende anförda synpunkter och håller i likhet med revisorerna

före, att tiden synes vara inne att företaga en fullständig utredning

beträffande ifrågavarande spörsmål. På grund härav och då jämväl

statskontoret i sitt åberopade utlåtande förklarat sig dela denna åsikt,

får riksdagen anhålla, det Eders Kung!. Maj:t täcktes företaga en fullständig

utredning, huru anslagen till kapitalökning, de extra anslagen

ävensom de anslag i övrigt, vilka ej betecknas såsom ordinarie, böra

behandlas och bokföras i avseende å uppkommande besparingar.

Stockholm den 8 juni 1916.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.