Sök i Ratio Lex

Riksdagens skrivelse Nr 242

1916-06-08 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1916:242, Riksdagens skrivelse Nr 242

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 242.

1

Nr 242.

Godkänd av första kammaren den 8 juni 1916.

Godkänd av andra kammaren , den 8 juni 1916.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl.

Maj:ts proposition med förslag till lag om försäkring för

olycksfall i arbete, till lag om ändrad lydelse av 17

kap. 12 § handelsbalken, till lag om ändrad lydelse

av 14 § i lagen den 27 juni 1902 innefattande vissa

bestämmelser om elektriska anläggningar och till lag

angående tillämpning med avseende å elektrisk järnväg

av bestämmelserna i lagen den 12 mars 1886 angående

ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift; dels

ock i anledning därav väckta motioner.

(Särskilda utskottets utlåtande nr 1 och memorial nr 3.)

Till Konungen.

Genom en den 10 april 1916 dagtecknad proposition, nr 111, har

Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen

fogade förslag till

lag om försäkring för olycksfall i arbete;

lag om ändrad lydelse av 17 kapitlet 12 § handelsbalken;

lag om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 27 juni 1902 innefattande

vissa bestämmelser om elektriska anläggningar; och

lag angående tillämpning med avseende å elektrisk järnväg av

bestämmelserna i lagen den 12 mars 1886 angående ansvarighet för

skada i följd av järnvägs drift.

Sistnämnda tre lagförslag hava i oförändrat skick av riksdagen

antagits. Däremot har förslaget till lag om försäkring för olycksfall i

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 14 sand. 95 käft. (Nr 242.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 242.

arbete icke kunnat av riksdagen oförändrat godkännas, utan har riksdagen

för sin del antagit lag enligt den lydelse bär nedan under 1) angives.

Riksdagen bär alltså i anledning av propositionen nr 111 antagit

och godkänt följande lagar, nämligen

l) Lag

om försäkring för olycksfall i arbete.

Allmänna bestämmelser.

1 §■

Envar arbetare är, där ej nedan annorlunda stadgas, enligt denna

lag försäkrad för skada till följd av olycksfall i arbetet.

Kostnaden för försäkringen bestrides, med bidrag av statsmedel till

omkostnaderna, genom försäkringsavgifter, som erläggas av arbetsgivaren.

2 §•

I denna lag förstås med arbetare envar, som mot avlöning användes

till arbete för annans räkning utan att i förhållande till honom vara att

anse såsom självständig företagare, så ock envar, som för vinnande av

yrkesutbildning utan avlöning utför dylikt arbete. Med arbetsgivare

förstås envar, för vilkens räkning sådan arbetare användes till arbete,

utan att mellan dem står någon tredje person, vilken såsom självständig

företagare åtagit sig att ombesörja arbetets utförande.

Såsom arbetare enligt denna lag anses ej den, som utför arbetet

i sitt hem eller å arbetsställe, som av honom bestämmes, ej heller arbetsgivares

barn och föräldrar i förhållande till honom, ej heller den,

vilkens avlöning hos arbetsgivaren, för år räknat, överstiger femtusen

kronor, ej heller minderårig, som icke fyllt tolv år, ej heller den,

som av tillfällig anledning användes till arbete av någon, som eljest ej

använder arbetare.

3 §•

Konungen äger från tillämpningen av denna lag undantaga arbetare,

som användas till arbete för statens eller kommuns räkning och

vilka på grund därav tillförsäkrats ersättningar vid olycksfall i arbete,

som finnas väsentligen motsvara ersättningarna enligt lagen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 242.

4 §•

Försäkringen äger rum i riksförsäkringsanstalten; dock att, där för

ändamålet bildats sådant ömsesidigt olycksfall sförsäkringsbolag, vars delägare

äro arbetsgivare och för vars förbindelser delägarne svara med

obegränsad personlig ansvarighet, försäkringen av delägarnes arbetare i

stället må äga rum i det bolag.

Försäkring i bolag, som ovan sägs, skall omfatta samtliga delägarens

arbetare i rörelse, arbetsföretag eller annan verksamhet, som med

försäkringen avses.

5 §•

Besvär och framställningar, som i 33 § omförmälas, prövas av ett

för hela riket gemensamt försäkringsråd, som jämväl i övrigt har att

med uppmärksamhet följa försäkringens tillämpning och utveckling.

Grunderna för försäkringsrådets organisation och verksamhet bestämmas

av Konung och riksdag.

Ersättningar.

6 §•

Har arbetare skadats till följd av olycksfall i arbetet, skall, på

grund av försäkringen, till honom i ersättning utgivas:

1) om olycksfallet medfört sjukdom, som förorsakat förlust eller

nedsättning av arbetsförmågan under mera än trettiofem dagar efter

dagen för olycksfallet, från och med den trettiosjätte dagen och så länge

sjukdomen varar:

a) erforderlig läkarvård jämte läkemedel och andra till arbetsförmågans

höjande nödiga hjälpmedel, såsom kryckor, enklare konstgjorda

lemmar, glasögon och dylikt;

b) sjukpenning för varje dag, utgörande vid förlust av arbetsförmågan

ett belopp, motsvarande två tredjedelar av den skadades dagliga

arbetsförtjänst, och vid nedsättning av arbetsförmågan det lägre belopp,

som svarar mot nedsättningen; dock att sjukpenning ej utgår, där ej

arbetsförmågan blivit nedsatt med minst en fjärdedel;

2) om olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom,

vare sig denna varat trettiofem dagar efter olycksfallet eller icke, medfört

under längre eller kortare tid bestående förlust eller nedsättning av

arbetsförmågan:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 242.

livränta under tiden å ett årligt belopp, motsvarande vid förlust av

arbetsförmågan två tredjedelar av den skadades årliga arbetsförtjänst,

och vid nedsättning av arbetsförmågan det lägre belopp, som svarar

mot nedsättningen; dock att livränta ej utgår, där ej arbetsförmågan blivit

nedsatt med minst en tiondel. På därom av den skadade gjord ansökan,

må försäkringsrådet, där synnerliga skäl äro för handen, besluta, att i

stället för livränta eller del därav skall till den skadade utgivas ett kapital

för en gång, till belopp motsvarande högst livräntans eller livräntedelens

kapitalvärde enligt gällande beräkningsgrunder.

Kan vid sjukdom läkarvård ej utan oskälig omgång eller kostnad

anskaffas, må i stället annan lämplig vård beredas den skadade.

7 §•

Har olycksfallet medfört arbetarens död, skall i ersättning utgivas:

a) begravningshjälp med en tiondel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst,

dock ej med mindre än sextio kronor;

b) livräntor till efterlevande, nämligen:

till änka eller änkling, när äktenskapet slutits före olycksfallet, en

livränta från dödsfallet, så länge livräntetagaren lever ogift, å ett årligt

belopp, motsvarande en fjärdedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst;

till varje den avlidnes minderåriga barn, evad det fötts inom eller

utom äktenskapet, en livränta från dödsfallet, till dess barnet uppnått

femton års ålder, å ett årligt belopp, motsvarande en sjättedel av arbetsförtjänsten,

samt

till den avlidnes fader eller moder eller, om båda leva, till dem

gemensamt, därest de för sitt uppehälle varit av den avlidnes arbete

huvudsakligen beroende och annan till livränta berättigad ej finnes, en

livränta å ett årligt belopp, motsvarande en fjärdedel av arbetsförtjänsten;

dock att, där livräntor till efterlevande skulle, för år räknat, sammanlagt

överstiga två tredjedelar av den avlidnes årliga arbetsförtjänst,

de skola, i förhållande till vad på en var livräntetagare belöper,

nedsättas till detta belopp, så länge anledningen till dylik nedsättning

fortfar, samt att livränta till änkling ej utgår, där han väsentligen åsidosatt

den honom gentemot hustrun åliggande försörjningsplikt eller väsentligen

åsidosätter sin försörjningsplikt mot makarnas barn. Skall av skäl,

som nu sagts, livränta till änkling ej utgå, må försäkringsrådet besluta,

att livräntan i stället skall utgå till den avlidnas minderåriga barn.

Till änka eller änkling, som uppbär livränta och före fyllda sextio

år ingår nytt äktenskap, utgives ett kapital för en gång, motsvarande

tre fjärdedelar av den avlidnes årliga arbetsförtjänst.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 242.

5

8 §■

Vid bedömandet, i vad mån viss kroppsskada åstadkommit nedsättning

av arbetsförmågan, skall hänsyn tagas ej blott till skadans beskaffenhet

och inverkan på den skadades förmåga i allmänhet att försörja

sig genom arbete, utan även till skadans inflytande på de särskilda

färdigheter, som för drivande av den skadades yrke må vara erforderliga,

samt till den skadades ålder och kön. Var den skadade vid olycksfallet

behäftad med kroppsskada eller lyte, skall hänsyn jämväl därtill tagas.

9 §•

Den årliga arbetsförtjänst, som i 6 och 7 §§ omförmäles, utgör

hela den avlöning — vinstandelar, där sådana förekommit, inräknade

— som den skadade under ett år, räknat tillbaka från olycksfallet, åtnjutit

av arbetsgivaren i den verksamhet, i vilken olycksfallet inträffat.

Har under längre eller kortare tid av året den skadade icke av arbetsgivaren

använts till arbete, eller kan avlöningen för någon tid av året

på grund av bristfällig utredning eller av annan anledning ej bestämmas,

beräknas avlöningen för den tid till belopp, som med hänsyn till

avlöningen i arbetsorten under motsvarande tid för en arbetare av

samma arbetsförmåga och med liknande arbete som den skadade eller

eljest med hänsyn till omständigheterna prövas skäligt. Lag samma

vare, där den skadade under någon tid av året, på grund av tillfälligt

övertidsarbete eller annat särskilt förhållande, åtnjutit väsentligt högre

avlöning, eller, på grund av sjukdom eller annan oförvållad anledning,

åtnjutit väsentligt lägre avlöning än sådan arbetare, eller där vid tiden

för olycksfallet hans arbetsförmåga redan var nedsatt på grund av tidigare

olycksfall i arbete, så ock där den skadade för yrkesutbildning

eller endast tillfälligtvis använts till det arbete, i vilket olycksfallet inträffat,

eller den skadade är minderårig.

Utgöres avlöning helt eller delvis av naturaförmåner, uppskattas

dessa förmåners värde efter de i arbetsorten gällande priser eller efter

andra grunder, som finnas tillämpliga.

Överstiger den årliga arbetsförtjänsten ettusen åttahundra kronor,

tages det överskjutande beloppet icke i beräkning. Understiger den

årliga arbetsförtjänsten trehundra kronor, skall den beräknas till detta

belopp.

Med den i 6 § 1) omförmälda dagliga arbetsförtjänst förstås en

trelmndrasextiofemtedel av den enligt ovan angivna grunder bestämda

årliga arbetsförtjänsten.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 242.

10 §.

Försäkringsinrättning, i vilken den skadade enligt 4 § är försäkrad,

äger rätt att när hälst, även före utgången av den i 6 § 1) omförmälda

tid, och under så lång tid, sådant finnes lämpligt, bereda honom

vård å sjukvårdsanstalt. Den skadade må dock ej utan sitt medgivande

intagas å sjukvårdsanstalt, såvida ej skadan, enligt läkares intyg, kräver

vård å sådan anstalt.

Har den skadade intagits å sjukvårdsanstalt, äger försäkra gsinrättningen

att, till betäckande av kostnaden för vården, å sjukpenning, som

under tiden för vården till honom av inrättningen utgives, avdraga högst

hälften.

Försäkringsinrättning äger ock att under viss tid, i stället för livränta

eller del därav, bereda livräntetagare, som är hemfallen åt dryckenskap,

ersättning i naturaförmåner samt åt livräntetagare, som därtill samtycker,

bereda uppehälle å ålderdomshem, barnhem eller annan dylik anstalt.

11 §•

År arbetsgivaren enligt annan lag eller särskild författning eller

på grund av egen utfästelse skyldig att vid skada till följd av olycksfall

i arbete utgiva understöd, såsom avlöning, pension eller annat

underhåll, eller skall sådant understöd utgå från kassa eller pensionsinrättning

eller på grund av försäkring i annan försäkringsanstalt än

i 4 § sägs, avdrages från sjukpenning, livränta, begravningshjälp eller

annan ersättning, som utgives enligt denna lag, vad i anledning av

olycksfallet för motsvarande ändamål av arbetsgivaren, kassan eller pensionsinrättningen

eller på grund av försäkringen utgives för tid, under

vilken ersättningen utgår. Dock må sådant avdrag endast äga rum om

arbetsgivaren, på grund av understödet, enligt 15 § andra stycket erhållit

lindring i försäkringsavgiften, samt, i fråga om understöd från kassa

eller pensionsinrättning eller på grund av försäkring, endast ske om

arbetsgivaren helt och hållet eller till minst en tredjedel bidragit till

bestridande av kostnaden för understödet, och ej ske med större belopp

än som svarar mot arbetsgivarens bidrag. För understöd vid

sjukdom, vilket skall av arbetsgivaren utgivas, sker avdrag, ändå att

motsvarande lindring i försäkringsavgiften ej ägt rum, i den mån sådant

understöd av arbetsgivaren i vederbörlig ordning utgives, ägande arbetsgivaren

av försäkringsinrättningen återfå vad som på grund av sålunda

utgivet understöd avdragits från ersättningen enligt denna lag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 242.

7

För pensionstillägg eller understöd enligt lagen om allmän pensionsförsäkring

eller för understöd från sjömanshus eller för annat

dylikt, allenast för behövande avsett understöd må avdrag icke göras.

Beredes den skadade genom understödet naturaförmåner, såsom

bostad, fritt uppehälle eller dylikt, beräknas avdraget för dessa förmåner

efter de i arbetsorten gällande priser eller efter andra grunder,

som finnas tillämpliga.

12 §-

Ager någon rätt till ersättning enligt denna lag, är han ej därav

hindrad att göra gällande det anspråk på skadestånd utöver ersättningen,

som i följd av olycksfallet må tillkomma honom enligt allmän

lag eller särskild författning.

Vad försäkringsinrättningen enligt denna lag utgivit, äger inrättningen

söka åter av arbetsgivare, som uppsåtligen vållat skadan, eller

av annan, som skadan vållat, där denne ej själv lidit skadan och på

grund därav är berättigad till ersättning enligt lagen.

13 §.

Sedan försäkringsinrättningen erhållit underrättelse om olycksfallet,

skall inrättningen, ändå att ansökan om ersättning ej blivit gjord,

besluta om de åtgärder, som för den skadades vård må vara av nöden,

samt bestämma den ersättning, som enligt denna lag skall utgivas.

Kan ersättningen ej med ledning av inkomna handlingar genast bestämmas,

utgives provisoriskt skäligt belopp, utan återbetalningsskyldighet

för den, som uppburit beloppet, därest sedermera ersättningen bestämmes

till lägre belopp eller ersättning finnes icke böra utgå.

Inträder, sedan ersättning till den skadade blivit av försäkringsinrättningen

bestämd, väsentlig förändring i de förhållanden, vilka voro

avgörande för ersättningens bestämmande, må jämkning i ersättningen

äga rum. Sådan jämkning må dock ej avse ersättning, som belöper å

tiden före den dag, då ansökan därom gjorts, eller, där jämkningen utan

ansökan beslutats av inrättningen, före dagen för beslutet.

Beslut om ersättning skall, så fort ske kan, meddelas den ersättningsberättigade

och utan hinder av förd klagan tillsvidare lända till

efterrättelse.

14 §.

Begravningshjälp ävensom kapital enligt 6, 7 och 27 §§ utbetalas

så fort ske kan, samt sjukpenning för varje kalendervecka å veckans

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

''Riksdagens skrivelse Nr 242.

sista dag. Livränta utbetalas för varje månad, räknad från den dag

rätten till livränta inträtt, å månadens första dag, utan återbetalningsskyldighet

för månad, under vilken rätten till livräntan uppkört eller

livräntan minskats. Sjukpenning och livränta må ock, med ersättningstagarens

samtycke och utan återbetalningsskyldighet, utbetalas för

längre betalningsterminer än nu är sagt. Uppkommer vid bestämmande

av belopp, som sålunda skall utbetalas, bråktal av ören, utföres beloppet

med närmast högre antal ören.

Har ersättningsbelopp ej lyftats före utgången av året näst efter

det, under vilket detsamma förfallit till betalning, är rätten till beloppets

utfående förverkad.

Angående sättet för utbetalning av ersättning förordnas av Konungen.

Försäkringsavgifter.

15 §.

Avgift för försäkring enligt denna lag skall, evad försäkringen omfattar

en eller flera arbetare, av försäkringsinrättningen bestämmas till

belopp, som med hänsyn till arbetets farlighet i allmänhet och till de

särskilda förhållanden, under vilka det bedrives, efter försäkringstekniska

grunder prövas vara erforderligt för betäckande av den risk, som försäkringen

avser, med tillägg, i fråga om försäkring i bolag som i 4 §

avses, av ett belopp, motsvarande omkostnaderna för försäkringen; och

kan förty avgiften ökas eller minskas i den mån förändring i försäkringsrisken

eller omkostnaderna äger rum.

År arbetsgivare, kassa, pensionsinrättning eller försäkringsanstalt

skyldig att utgiva understöd, för vilket enligt 11 § avdrag må göras,

bestämmes försäkringsavgiften till det lägre belopp, som motsvarar den

minskade försäkringsrisken; dock att, i fråga om annan arbetsgivare

än staten, sådan lindring i försäkringsavgiften ej må äga rum, med

mindre arbetsgivaren det begär och tillika, där så finnes erforderligt,

för utgörande av understödet ställer säkerhet, som av försäkringsinrättningen

godkännes.

16 §.

Såsom bidrag till bestridande av omkostnaderna för försäkringsrådets

och riksförsäkringsanstaltens verksamhet skall för varje försäkring

i riksförsäkringsanstalten till statsverket erläggas tilläggsavgift med be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 242.

9

lopp, motsvarande fem procent av försäkringsavgiften, beräknad utan

hänsyn till avdrag, som i 11 § omförmäles.

Försäkringsbolag, som i 4 § avses, är ock skyldigt att till statsverket

erlägga bidrag till bestridande av nämnda omkostnader. Bidraget

erlägges för varje räkenskapsår efter årets utgång på tid och sätt, som

av Konungen bestämmes, med belopp, motsvarande tre procent av

summan av'' försäkringsavgifterna, beräknade utan hänsyn till avdrag,

som i 11 § omförmäles, för de i bolaget under räkenskapsåret tagna

försäkringar.

Övriga omkostnader för försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens

verksamhet bestridas av statsmedel.

17 §■

Arbetsgivaren är pliktig att när som hälst, på därom framställd

begäran, till försäkringsrådet samt, där försäkringen äger rum i riksförsäkringsanstalten,

jämväl till anstalten lämna sådan uppgift om arbetet

och de förhållanden, under vilka det bedrives, samt om arbetarnes antal,

arbetstid och avlöningsförhållanden, som må erfordras för bestämmande

av försäkringsavgift eller ersättningsbelopp.

Riksförsäkringsanstalten äger att, i den män sådant må vara nödigt

för bestämmande av försäkringsavgifter och ersättningsbelopp, taga del

av arbetsgivares avlöningslistor och förteckningar samt hos myndighet,

som enligt gällande föreskrifter utövar tillsyn å arbetsgivarens verksamhet,

påfordra eller, där särskild skyndsamhet är av nöden, ävensom i fråga

om verksamhet, för vilken tillsynsmyndighet ej finnes, själv företaga

undersökning av de förhållanden, under vilka arbetet bedrives. Enahanda

befogenheter tillkomma jämväl försäkringsrådet.

18 §.

Den, som på grund av tjänsteåliggande för riksförsäkringsanstaltens

eller försäkringsrådets räkning har eller haft att taga befattning med

uppgift, handling eller undersökning, som i 17 § sägs, vare förbjudet

att röja yrkeshemlighet och må ej heller, där det ej kan anses påkallat

i tjänstens intresse, yppa driftanordning eller affärsförhållande vid arbetsställe,

i avseende å vilket han har eller haft att taga sådan befattning.

19 §.

Riksförsäkringsanstaltens beslut om försäkrings- eller tilläggsavgifts

belopp skall, även där beloppet blivit allenast provisoriskt bestämt, utan

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 14 sand. 95 käft. (Nr 242.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 242.

hinder av förd klagan, tillsvidare lända till efterrättelse. Vinnes nedsättning

i eller befrielse från avgift, återbetalas vad för mycket blivit

erlagt.

Angående tid och sätt för erläggande av avgifter för försäkringar i

riksförsäkringsanstalten bestämmes av honung och riksdag. Avgifter, som

icke på föreskrivet sätt blivit erlagda, förskjutas av statsverket och indrivas

i den ordning, som för indrivning av resterande kronoutskylder

är stadgat.

Försäkringsavgifterna ingå till en fond, som förvaltas enligt grunder,

som bestämmas av Konung och riksdag.

Anmälan och undersökning om olycksfall.

20 §.

Varder arbetare, som i denna lag avses, skadad till följd av

olycksfall i arbetet, skall arbetsgivaren eller den, som å hans vägnar

förestår arbetet, ofördröjligen härom underrättas. Där ej läkarvård av

försäkringsinrättningen beredes den skadade, är han skyldig att underkasta

sig vård eller föreskrift av läkare, som må tillkallas av arbetsgivaren

eller arbetsföreståndaren.

21 §.

Där olycksfallet medfört eller skäligen kan antagas medföra påföljd,

som enligt 6 eller 7 § föranleder ersättning, åligger det arbetsgivaren

eller arbetsföreståndaren att, sedan han från den skadade eller eljest

erhållit underrättelse om olycksfallet, ofördröjligen därom hos den försäkringsinrättning,

i vilken den skadade enligt denna lag är försäkrad,

göra skriftlig anmälan enligt formulär, som av riksförsäkringsanstalten

fastställes.

Då anmälan göres, skall samtidigt eller, där så ej kan ske, så snart

som möjligt därefter till försäkringsinrättningen insändas genom arbetsgivarens

försorg, men på försäkringsinrättningens bekostnad, anskaffat

läkarbetyg enligt formulär, som av medicinalstyrelsen fastställes, angående

skadans beskaffenhet och den skadades tillstånd eller, där olycksfallet

medfört döden, angående dödsorsaken; kan läkarbetyg ej utan oskälig

omgång eller kostnad anskaffas, må i stället insändas intyg av präst

eller annan tjänsteman i orten, av ordföranden i kommunalstämman eller

ordföranden eller ledamot i kommunalnämnden eller av ledamot i häradsnämnden.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 242.

11

Polismyndigheten i orten skall så fort ske kan föranstalta om undersökning

rörande olycksfallet, därest sådan undersökning begäres av försäkringsinrättningen

eller försäkringsrådet, samt till inrättningen eller

rådet insända protokoll över undersökningen; begäres ej polisundersökning,

hålles undersökning allenast om polismyndigheten finner sådan nödig.

Med polismyndighet avses i denna lag å landet länsman samt i stad

magistrat, stadsstyrelse, poliskammare eller polismästare.

22 §.

Har olycksfallet inträffat under resa utom riket, sker anmälan om

olycksfallet hos försäkringsinrättningen eller det svenska konsulat, där

anmälan tidigast kan äga rum. Har anmälan skett hos svenskt konsulat,

verkställes genom dess försorg så fort ske kan nödig undersökning, varefter

handlingar och protokoll i ärendet insändas till försäkringsinrättningen.

23 §.

Försäkringsinrättning ävensom försäkringsrådet äga att, till vidare

utredning i ärende rörande tillämpning av någon i denna lag given

bestämmelse, låta vid allmän domstol avhöra vittnen eller sakkunniga.

Särskilda bestämmelser.

24 §.

Har olycksfallet uppsåtligen förorsakats av den skadade, utgår ej

ersättning enligt denna lag. Ej heller må, där olycksfall, som medfört

den skadades död, uppsåtligen eller av grovt vållande förorsakats av

efterlevande, ersättning utgå till denne.

25 §.

Har olycksfallet föranletts därav, att den skadade ej ställt sig till

efterrättelse gällande anordning eller föreskrift om åtgärder för undvikande

av olycksfall, och äro omständigheterna sådana, att han därigenom

måste anses hava gjort sig skyldig till grov vårdslöshet, eller har olycksfallet

föranletts därav, att den skadade varit av starka drycker berusad,

må ersättning enligt 6 § skäligen nedsättas.

Lag samma vare, där den skadade ej ställt sig till,efterrättelse

anordning eller föreskrift om sjukhus- eller läkarvård, som givits på

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 242.

grund av denna lag, så ock där genom försummelse av den skadade

underrättelse om olycksfallet enligt 20 § icke lämnats; dock att nedsättning

av ersättningen ej må ske, såvida ej skadan väsentligen förvärrats

därigenom, att den skadade i följd av förseelsen kommit att

sakna lämplig vård.

26 §.

Har någon, som är försäkrad enligt denna lag, under resa eller

eljest blivit borta, samt har all underrättelse om honom upphört, och kan

skäligen antagas, att han omkommit till följd av olycksfall i arbetet,

äger anhörig, som i 7 § b) omförmäles, att av den försäkringsinrättning,

i vilken försäkringen ägt rum, uppbära livränta efter de i samma lagrum

angående livräntor till efterlevande stadgade grunder.

Försäkringsinrättningen är berättigad att av sådan anhörig, såsom

villkor för utbetalning av livränta, fordra förklaring på heder och samvete,

att han saknar varje underrättelse om den försäkrade. I fråga om

omyndig må sådan förklaring infordras från förmyndaren.

Rätten till livränta upphör, därest den försäkrade finnes vara vid liv

eller hava avlidit av annan orsak än olycksfall i arbete.

27 §.

År någon, som har rätt till sjukpenning eller livränta enligt denna

lag, icke svensk medborgare, och är han ej i riket bosatt, äger försäkringsinrättningen

att, med hans samtycke, när som hälst, i stället för

sådan ersättning, till honom utgiva ett kapital för en gång till belopp

motsvarande högst femtio och minst tjugu procent av ersättningens

kapitalvärde enligt de för inrättningen gällande beräkningsgrunder. Ersättningen

må ock, utan den ersättningsberättigades samtycke, utbytas

mot kapital till belopp av femtio procent av kapitalvärdet. Har utbyte

av ersättning mot kapital ägt rum, är rätten till vidare ersättning på

grund av olycksfallet förfallen.

Har olycksfallet medfört döden, och var den avlidne ej svensk medborgare

och ej i riket bosatt, utgår begravningshjälp enligt 7 § allenast

om olycksfallet inom tre månader medfört döden, samt livränta eller

kapital enligt samma § till efterlevande, som ej är svensk medborgare,

allenast om denne vid tiden för olycksfallet var bosatt här i riket.

Från vad ovan i denna § är föreskrivet äger Konungen, under

förutsättning av ömsesidighet, medgiva undantag för medborgare i

visst land.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 242.

13

28 §.

Försäkringsbolag, som i 4 § avses, åligger att för varje år, inom

åtta månader efter årets utgång, till riksförsäkringsanstalten, enligt

formulär, som av anstalten fastställes, lämna uppgifter angående de

arbetsgivare, som under året varit delägare i bolaget, och de av dem

använda arbetare, som under året varit i bolaget försäkrade, samt

angående inträffade olycksfall i arbete, ävensom i övrigt att när som

hälst på begäran av anstalten eller av försäkringsrådet lämna uppgifter

om delägare eller arbetare eller om olycksfall. Bolaget är ock skyldigt

att, där ny delägare inträtt i bolaget eller delägare ur bolaget utträtt,

därom genast lämna uppgift till riksförsäkringsanstalten.

29 §.

Grunderna för beräkning av försäkringsavgifter och premiereserv

för försäkringar i riksförsäkringsanstalten bestämmas av Konungen.

Angående beräkningsgrunderna för försäkringsbolag, som i 4 § avses,

ävensom angående sådant bolags verksamhet, i den mån härom ej särskilt

föreskrives i denna lag, gäller vad i lagen om försäkringsrörelse

stadgas angående ömsesidigt försäkringsbolag.

30 §.

Slutes avtal om ersättning enligt denna lag, annorledes än i 10, 14

eller 27 § sägs, är avtalet utan verkan mot den ersättningsberättigade.

31 §.

Rätt till ersättning enligt denna lag kan icke överlåtas och må

förty ej för gäld tagas i mät.

32 §.

De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna lag innehåller, finnas

erforderliga för lagens tillämpning, meddelas av Konungen eller, efter

Konungens bemyndigande, av försäkringsrådet eller riksförsäkringsanstalten.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 242.

Besvär.

33 §.

Över beslut av riksförsäkringsanstalten eller försäkringsbolag, som

i 4 § avses, rörande ersättning eller eljest rörande tillämpning av någon

i denna lag given bestämmelse, må klagan föras hos försäkringsrådet

genom besvär, som skola ingivas till rådet eller i betalt brev med allmänna

posten vara till rådet inkomna sist å trettionde dagen efter det

klaganden av beslutet erhållit del, den dagen oräknad, då sådant skedde.

Den, som önskar ändring i formulär, som fastställts av riksförsäkringsanstalten,

eller i annan allmän föreskrift, som på grund av denna

lag meddelats av anstalten, äger därom göra framställning bos försäkringsrådet.

Försäkringsrådet äger, ändå att klagan icke förts eller framställning

gjorts, till prövning upptaga ärende, som i denna § avses.

Försäkringsrådets beslut meddelas kostnadsfritt.

Över försäkringsrådets beslut må klagan ej föras.

Straffbestämmelser.

34 §.

Underlåter arbetsgivare eller arbetsföreståndare att fullgöra något

av vad honom enligt 17, 21 eller 22 § åligger, eller försummar någon

att lämna uppgift, som i 28 § stadgas, straffes med böter.

Lämnar någon i uppgift, som enligt denna lag skall avgivas, veterligen

oriktigt meddelande, straffes med böter från och med tjugufem

till och med ettusen kronor, där ej å förseelsen straff är i allmänna

strafflagen utsatt.

Gör någon sig skyldig till förseelse, som i 18 § avses, straffes med

böter från och med tjugufem till och med ettusen kronor. Sker det

för att göra skada eller begagnar han sig av sin kännedom om yrkeshemligheten,

driftanordningen eller affärsförhållandet till egen eller

annans fördel, då må till fängelse dömas. Framgår av omständigheterna,

att han om yrkeshemligheten, driftanordningen eller affärsförhållandet

erhållit kännedom å tid, då han ej hade att taga befattning med uppgift,

handling eller undersökning, som i 17 § sägs, eller att yppandet

av driftanordningen eller affärsförhållandet ej kunnat medföra skada för

det företag, som bedrevs å arbetsstället, må ansvars- eller ersättningsskyldighet

icke åläggas honom. Å förseelse, varom nu är sagt, må

allmän åklagare tala allenast efter angivelse av målsäganden.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 242.

15

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla den i 19 § tredje

stycket omförmälda fond. Saknas tillgång till böternas fulla gäldande,

skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

Frivillig olycksfallsförsäkring.

35 §.

Arbetsgivare vare berättigad att i riksförsäkringsanstalten försäkra

dels annan arbetare än i denna lag avses för olycksfall i arbete, dels i

anstalten försäkrad arbetare för olycksfall i arbete i fråga om den i 6

§ omförmälda tid, under vilken sjukpenning från försäkringsinrättningen

ej utgår, dels ock dylik arbetare för olycksfall utom arbete. Sådan försäkring

må ock av bolag, som i 4 § avses, meddelas för delägares arbetare.

Har försäkring, som ovan sägs, ägt rum, skall vad i denna lag

finnes stadgat i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Avtal om annan försäkring eller försäkring till högre ersättningsbelopp

än i denna lag stadgas må ej avslutas av riksförsäkringsanstalten

eller bolag, som i 4 § avses, dock att utan hinder härav riksförsäkringsanstalten

må meddela olycksfallsförsäkring för fiskare enligt vad

därom särskilt är stadgat.

Övergångsbestämmelser.

36 §.

Genom denna lag upphäves lagen angående ersättning för skada

till följd av olycksfall i arbete den 5 juli 1901 ävensom de i lagen angående

ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift den 12 mars 1886

meddelade bestämmelser om skyldighet för järnvägs ägare eller innehavare

att utgiva ersättning, då i följd av järnvägs drift arbetare, som

är anställd i järnvägens tjänst eller arbete, under förrättandet därav varder

dödad eller skadad.

37 §.

Intill dess särskild lag om sjukförsäkring må varda genomförd,

äger arbetare, som i denna lag avses, vid sjukdom, som förorsakats av

olycksfall i arbete, under de trettiofem första dagarna efter dagen för

olycksfallet, så länge sjukdomen varar, av arbetsgivaren erhålla ersättning

enligt de i 6 § angående ersättning vid sjukdom stadgade grunder;

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 242.

dock att den dagliga sjukpenningen skall utgå med följande belopp,

nämligen:

a) en krona, om den skadade jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring

påförts pensionsavgift med tre kronor eller om pensionsavgift

ej påförts;

b) en krona tjugofem öre, om pensionsavgiften utgör fem kronor;

c) en krona sjuttiofem öre, om pensionsavgiften utgör åtta kronor;

d) två kronor femtio öre, om pensionsavgiften utgör tretton kronor;

samt att sjukpenning ej utgår, med mindre sjukdomen varat under

mer än tre dagar efter dagen för olycksfallet.

I fråga om ersättning, som ovan sägs, skall vad i 10, 11, 12, 13,

14, 20, 24, 25, 30 och 31 §§ är stadgat, i tillämpliga delar lända till

efterrättelse.

Kan den skadade, på grund av arbetsgivarens obestånd eller av

annan anledning ej utfå ersättningen, utgives densamma i arbetsgivarens

ställe av den försäkringsinrättning, i vilken hans arbetare äro försäkrade

enligt 4 §, ägande inrättningen av arbetsgivaren söka åter vad sålunda

utgivits. Förlust, som på grund av denna bestämmelse må uppkomma

för riksförsäkringsanstalten, ersättes av statsmedel.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918; dock att ersättningsanspråk,

som grundas på olycksfall, vilket därförinnan inträffat,

bedömes enligt äldre lag. Stadgandet i 17 § första stycket må likväl

icke tillämpas, förr än sådan ändring i tryckfrihetsförordningen vidtagits,

att i nämnda stadgande omförmälda uppgifter beredes nödigt skydd mot

obehörigt offentliggörande.

2) Lag

om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken.

Härigenom förordnas, att 17 kap. 12 § handelsbalken skall erhålla

följande ändrade lydelse:

12 §.

Därnäst have kronan företräde till lös egendom för gäldenärens

utskylder för sista och löpande året, de där ej för fast egendom utgå;

s. 17 Kontrollera mot PDF

''Riksdagens skrivelse Nr 242. 17

så ock för vad enligt lag om försäkring för olycksfall i arbete statsverket

må hava förskjutit på grund av gäldenärens underlåtenhet att

erlägga försäkrings- eller tilläggsavgift för sista och löpande året.

Sist skola med förmånsrätt ur gäldenärens egendom så i fast som

löst gäldas med lika rätt sins emellan: kommunal- och stadsutskylder,

av kyrkostämma eller kyrkofullmäktige beslutade avgifter till kyrka och

skola samt härads- och landstingsmedel, samtliga dock endast för sista

och löpande året; så ock vad enligt lag om allmän pensionsförsäkring

kommun må hava utgivit på grund av gäldenärens underlåtenhet att

erlägga pensionsavgift för sista och löpande året.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

3) Lag

om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 27 juni 1902

innefattande vissa bestämmelser om elektriska

anläggningar.

Härigenom förordnas, att 14 § i lagen den 27 juni 1902 innefattande

vissa bestämmelser om elektriska anläggningar skall erhålla

följande ändrade lydelse:

De i denna lag givna bestämmelser skola icke medföra skyldighet

för ägare eller innehavare av elektrisk anläggning att utgiva ersättning,

då till följd av olycksfall i arbete sådan i anläggningens tjänst anställd

arbetare, som avses i lagen om försäkring för olycksfall i arbete, varder

dödad eller skadad. . .

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918, men äger ej

tillämpning i fråga om skada, som därförinnan inträffat.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 14 sand. 95 käft. (Nr 242.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens skrivelse Nr 242.

4) Lag

angående tillämpning med avseende å elektrisk järnväg

av bestämmelserna i lagen den 12 mars 1886 angående

ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift.

Med upphävande av lagen den 22 juni 1904 angående tillämpning

med avseende å elektrisk järnväg av bestämmelserna i lagen den 12

mars 1886 angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift,

förordnas som följer:

Har skada uppstått i följd av elektrisk järnvägs drift, skola bestämmelserna

i lagen den 12 mars 1886 angående ansvarighet för skada i

följd av järnvägs drift äga motsvarande tillämpning.

Vad sålunda föreskrivits skall icke medföra skyldighet för ägare

eller innehavare av elektrisk järnväg att utgiva ersättning vare sig för

skada, som uppkommit genom inverkan av elektrisk ström, eller då till

följd av olycksfall i arbete sådan i järnvägens tjänst eller arbete anställd

arbetare, som avses i lagen om försäkring för olycksfall i arbete,

varder dödad eller skadad, utan galle för dessa fall vad särskilt är stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918, men äger ej tillämpning

i fråga om skada, som därförinnan inträffat.

Stockholm den 8 juni 1916.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1910.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.